Motioner i Andra kammaren, Nr 424

Motion 1937:424 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 424.

7

Nr 424.

Av herr Osberg, i anledning av Kungl. Majds proposition, nr
103, angående elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele,
Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 103 föreslås elektrifiering av banorna Ånge

_Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla och be gäres

härtill för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 12,000,000
kronor att utgå av lånemedel. Förlidet år väcktes motioner i riksdagens
båda kamrar örn elektrifiering av Bohusbanan, dels av hela sträckningen och
dels endast i första etappen elektrifiering av sträckan Göteborg—Dingle och,
sedan utredning verkställts, elektrifiering av återstående delen från Dingle
till Strömstad.

Statsutskottet, som hade här åberopade motioner för behandling, anbefallde
utredning av de olika förslagen, vilket även blev riksdagens beslut.

Det nu framlagda förslaget att endast elektrifiera delen Göteborg—Uddevalla,
blev för bohuslänningarna i norra delen av länet en stor besvikelse.
För lekmannen förefaller det egendomligt, att inte hela sträckan Göteborg—
Strömstad togs med. Järnvägsstyrelsen åberopar som skäl den ringa trafik,
som är å delen Uddevalla—Strömstad. Man har svårt att förstå, när järnvägsstyrelsen
talar örn tät och gles trafik, varför skiljegränsen bestämmes
vid Uddevalla. Om man fortsätter ytterligare 30 kilometer norrut, når man
tre stationer och tre anhalter, varifrån cirka 53,000 personer måste utgå
vid företagna järnvägsresor. Denna sträcka kan i likhet med sträckan Göteborg_Uddevalla
betecknas som tättrafikerad. Munkedal är ju ett stort

fabrikssamhälle, och Dingle station är en central för en omfattande ommbustrafik,
som är statens egen. Dessa omnibuslinjer trafikerades ar 1928 av
35,700 personer, år 1935 av 78,600 personer och år 1936 av 90,600 personer,
vilket visar en omfattande trafikstegring. Icke mindre än 4 härader genomlöpas
av dessa busslinjer, och därutöver öppnades för trafik i fjol en femte
linje, som trafikerar sträckan Dingle—Uddevalla, parallellt med järnvägen.
Detta tyder icke på gles trafik å bandelen Uddevalla—Dingle.

I den nu av Kungl. Maj:t framlagda propositionen har järnvägsstyrelsen
på mångå sätt belyst läget, och kommunikationsministern har i stort sett
följt järnvägsstyrelsens förslag. Statsrådet anser dock, att av de till elektiifiering
föreslagna linjerna delen Göteborg—Uddevalla i första hand bör
ifrågakomma, men beträffande bandelen Uddevalla Sti ömstad kan statsrådet
icke finna annat, än att savål resultaten av de ekonomiska utredningarna
som övriga på frågan inverkande omständigheter giva vid handen, att
bandelens elektrifiering för närvarande icke bör ifrågasättas. Det förefaller
egendomligt, att statsrådet med förord och utan tvekan tillstyi kcr första de -

Motioner i Andra kammaren, Nr 424.

len, men blankt avstyrker den övriga delen. Hitintills har man tänkt sig,
att Bohusbanan var en enhet och hade ett intimt sammanhang. Om nu inga
utsikter till hela banans elektrifiering kunna påräknas, får man åtminstone
ställa starka krav på att hänsyn tages till den del, som kan betecknas som
tättrafikerad.

Munkedal är ju en stor och livskraftig industriort. Dit anknyter Lysekilsbanan
med utgångspunkt från Lysekils stad, med en befolkning av 5,900
personer. Enligt senaste folkmängdsstatistiken lia över 20,000 persöner
(häri inbegripet Lysekils stad) Munkedal som utgångspunkt vid järnvägsresor,
och över 30,000 personer ha Dingle som utgångspunkt. Utav detta
antal äro minst 10,000 boende i större och mindre samhällen inom Sotenäs
och Kville härader, således på den här åberopade 30-kilometerssträckan
en befolkning i stad och liknande samhällen som uppgår till Uddevalla stads
invånareantal och därutöver 37,000 lantbefolkning. Örn sammanlagt hälften
av de förut angivna 53,000 personerna haft sin bostadsort lika fördelad på
Munkedals och Dingle samhällen, tror jag icke det blivit tal om annat, än
att elektrifieringen blivit framdragen till dessa platser.

Som skäl för att avbryta elektrifieringen i Uddevalla har framförts, att
i Uddevalla finnas lokstallar, och vid Dingle är stationsområdet för trångt.
Beträffande stallarna i Uddevalla kunna ju dessa stå kvar, om de äro behövliga,
och beträffande utrymmet vid Dingle station kan sådant åstadkommas
och arbete härför pågår för närvarande. Detta är fullt motiverat, antingen
elektrifieringen framdrages dit eller icke, på grund av den stora trafik, som
anknyter till stationen, i synnerhet under badsäsongen. Med kännedom om
de många bergsprängningar, som förekommit i Bohuslän vid vägbyggen
t. o. m. när det endast gällt bygdevägar, förefaller det något omotiverat att
tala om svårigheter att bereda utrymme vid en järnvägsstation, som utgör
centrum för en så vittomfattande trafikräjong, som det här gäller.

Statsmakterna lia glädjande nog beaktat det nödläge, som under många år
varit rådande i norra Bohuslän, och det har från många håll anbefallts, att
vi måste söka andra ulkomstmöjligheter som ersättning för den felslagna stenindustrien,
och bland de förslag, som äro framkomliga, är att länet bör få
så snabba och bekväma förbindelser med Göteborg som möjligt, både när det
gäller järnvägsresor och sjöresor.

Järnvägsstyrelsen har till förmån för elektrifieringen av södra delen av Bohusbanan
yttrat: »En elektrifiering torde emellertid komma att vidga räjongen
for de mera regelbundet återkommande resorna till ''sommarnöjet’ från den
nuvarande gränsen Ödsmål upp till Ljungskile. Strax söder örn Svenshögen
finnas invid Stora Hällungen mycket stora möjligheter för att skapa
en god sommartrafik bland de kategorier, som föredraga en vistelse vid insjö
och i annan natur och annat klimat, än vad kustlandskapet i gemen kan
erbjuda», men det bör ej förtigas, att ett liknande område av långt större
omfång finnes i norra Bohuslän, nämligen de vackra Bullarsjöarna, som
sammanlagt mäta 3 mil i längd. I dessa trakter är det närmast storslagen
norsk natur. På denna sträcka ombesörjer statens järnvägar trafiken med

9

Motioner i Andra kammaren, Nr A2''i.

egna omnibusar genom Bullardalen fram till norska gränsen vid Vassbotten.

Allmänheten kommer med större och större fordringar på snabbare resor
och snabbare postföring. I detta sammanhang bör omnämnas, att för icke
länge sedan sedan voro ombud från städerna Strömstad, Lysekil och Uddevalla
samt från de flesta kommunerna i norra Bohuslän samlade till möte
i Dingle för dryftande av frågan om snabbare postföring. Resultatet blev ett
enhälligt uttalande att uppvakta järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen
samt ledningen för U. V. H. järnväg örn önskemål att få fram posten från
huvudstaden i så god tid, att den kunde forslas med tåg från Uddevalla
norrut vid 7-tiden på morgonen. Löfte om tillmötesgående lär ha erhållits.
En sådan åtgärd uppskattas men kan endast få provisorisk karaktär, emedan
posten måste skiftas över både i Herrljunga och Uddevalla.

Det är ju påtänkt, att statens järnvägar i en snar framtid skall gå in för
ökad hastighet å de elektrifierade linjerna. Då kan nattsnälltåget, som avgår
från Stockholm kl. lie. m. vara framme i Göteborg kl. 5 på morgonen. Boliuståget
bör då avgå c:a 15 å 20 minuter efter Stockholmstågets ankomst och
örn, vilket jag hoppas, elektrifieringen framdrages till Dingle, kan tåget vara
framme där kl. 7.15 f. m., våglängden Göteborg—Dingle är 119 kilometer. Det
skulle innebära en hastighet av 60 kilometer i timmen, uppehållen inberäknade.
Detta tidiga tåg skulle ju icke behöva göra uppehåll förrän i Stenungsund,
emedan lokaltåg dit bör avgå senare. Är det tidiga tåget framme i
Dingle kl. 7.15 har det icke allenast tjänat som förmiddagståg genom länet,
utan även ersatt det från Uddevalla utgående tidiga morgontåget norrut.

Är det tidiga tåget framme i Dingle kl. 7 eller 7.15, kan det vända om till
Göteborg efter några minuters uppehåll och vara framme där kl. 9.30 och
har således på ett mycket tillfredsställande sätt ombesörjt förmiddagstågets
uppgift. En sådan anordning kan även komma i tillämpning för middagsoch
eftermiddagsturerna Göteborg—Dingle och åter. Under sådana förhållanden
bleve det inte stora krav på lokstallar i Uddevalla och inga märkvärdiga
arrangemang behöva vidtagas vid Dingle station. De resande skulle
också befrias från att som nu behöva vänta i Göteborg 1 timme på morgonen
samt 15 minuter i Uddevalla, medan ångloket förses med kol och vatten.
Detta är ju orsaker, som medverka till att första tåget från Göteborg
inte är framme i Dingle förrän vid 11-tiden på f. in. Kunde däremot den
resande vara framme kl. 7.15 f. m. tjänade han på detta i realiteten en halv dag.

Vad anknytningen från Dingle till Strömstad angår, kan man här åberopa
järnvägsstyrelsens i propositionen intagna yttrande. Styrelsen anför nämligen
i annat trafiksammanhang följande: »Det må här omnämnas, att undersökning
pågår örn möjligheten att, så snart erforderlig! transportmateriel
kan erhållas, så goll som fullständigt övergå till motordrift beträffande persontrafiken
å bondden Älvsby—Piteå.»

Vad angår de av mig här skisserade möjligheterna lill ordnande av trafikspörsmålet
å Bohusbanan örn elektrifiering kommer till stånd å sträckan
Göteborg—Dingle, innebär detta, att trafiken skulle utgå från två poler, näm rtilianfi

lill riksdagens protokoll 19.''!''/. 4 sami. Nr 422—424.

2

10

Motioner i Andra kammaren, Nr 424.

ligen Göteborg och Strömstad med möte i Dingle. Drivkraften för den södra
delen elektrisk energi och för den norra motorkraft, när det gäller personoch
posttransport. För godstransporten får nog ångdrift tillsvidare användas
från Strömstad till Uddevalla och åter.

Chefen för generalstaben anförde i sitt yttrande av den 27 januari 1937
angående här ifrågasatta elektrifiering av vissa statens järnvägar bland
annat: »Enär en elektrifiering av bandelarna Långsele—Boden, Östersund—
Storlien och Uddevalla—Strömstad tvärtom skulle, enligt vad järnvägsstyrelsen
framhåller, medföra en försämring i utbytet, synes därför en elektrifiering
vara acceptabel, endast örn starka samhälleliga fördelar i övrigt stå
att vinna.»

Ja, dessa starka samhälleliga fördelar, som här åberopas, söker man efter
i norra Bohuslän och jag hoppas, att riksdagen har tillräcklig kännedom örn
förhållandena och beslutar bifall till vad här begäres.

På grund av det anförda anhåller jag,

att riksdagen måtte besluta elektrifiera Bohusbanan å sträckan
Göteborg—Dingle och till ändamålet anvisa för budgetåret
1937/1938 så stort belopp, som erfordras för elektrifiering
av delen Uddevalla—Dingle utöver de 12,000,000 kronor
Kungl. Majit av riksdagen begärt till elektrifiering av banorna
Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—
Uddevalla enligt järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning och
att beloppet måtte utgå efter samma grunder, som begärts
av Kungl. Majit för här ifrågasatt elektrifiering.

Stockholm den 22 februari 1937.

Oscar Osbert/.

3774G2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.