Motioner i Andra kammaren, Nr 326.
1
Kr 236.
Af herr Kroilluncl in. 11. om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
förbättring av konduktörernas vid statens järnvägar
löne- och befordringsförhållanden.
Uti en vid förra årets riksdag avgiven motion nr 240 i Andra kammaren
fastades uppmärksamheten på åtskilliga förhållanden inom järnvägsförvaltningen,
som, enligt våld förmenande, tarvade rättelse. Det framhölls
sålunda, bland annat, att genom kungl. järnvägsstyrelsens åtgörande de
befordringsmöjligheter och i samband därmed förbättrade löneförmåner för
vissa befattningshavare vid statens järnvägar, som genom 1907 års lönereglering
ställts i utsikt, i viss mån icke kunnat förverkligas. Såsom
exempel därpå anfördes konduktörskåren.
Angående denna kår yttrades i motionen:
»Vid 1907 års omorganisation av järnvägsförvaltningen uttalades den
uppfattningen, att som löneregleringen för konduktörerna icke på de billigaste
platserna, d. v. s. där inkvarteringsavgifterna utgå med 20 och 25
°/o, medförde någon avlöningsförbättring för konduktörerna, som ej bliva
befordrade till tågmästare, utan tvärtom en direkt försämring av löneförmånerna,
47 % af dåvarande tågpersonal borde befordras till denna bättre
avlönade befattning. Denna proportion bar emellertid under årens lopp
frångåtts, i det att enligt 1911 års avlöningsstat finnas 701 konduktörer
och tågmästare, varav tågmästarebefattningarna, beräknade efter 47 %,
skulle i samma stat upptagits till 329 stycken, men i verkligheten finnas
ondast 297 sådana befattningar upptagna. Granskar man proportionen
mellan tågmästarne å ena sidan och hela tågpersonalsgruppen å andra
sidan i de olika distrikten — befordran sker i detta fall distriktsvis —
finner man, att endast vid ett av dessa, det fjärde, förut angivna procent
uppnåtts; vid femte distriktet skulle, för att uppnå nämnda procenttal, tre
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 97 käft. (Nr 236—237). 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 236.
nya tågmästarebefattningar inrättas, vid vartdera av första ocn andra sex
_ och vid tredje ej mindre än sjutton stycken. Vid en trafiksektion,
den femtonde, finnes ingen tågmästare.
Genom de därav uppkomna ojämna befordringsutsikterna försättes en
stor del utav konduktörspersonalen i betydligt sämre ställning än övriga
personalgrupper, och för många av konduktörerna blir i sjäfva verket
härigenom 1907 års lönereglering, såsom förut framhållits, en ren löneförsämring,
något som väl icke torde hava varit statsmakternas afsikt
gentemot innehavare av en sådan slitande befattning som konduktörstjänsten.
Löneökningen och löneminskningen efter 1908 ställer sig på do olika
platserna på följande sätt i fråga om slutlönen för
Befattning | 20 % | 25 % | 30 % | 35 % | 40 % '' |
Konduktör ............... | — 180 | — 105 | + 30 | + 105 | + 180 |
Kontorsbiträde......... | + 374 | + 449 | + 584 | + 659 | + 734 |
Stationsförmän......... | + 494 | + 569 | + 704 | + 779 | + 854 |
Procent betecknar den olika beräkning af inkvartering å lönen, som
efter 1908 införts å olika platser i riket.»
I sitt till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott avgivna utlåtande
i anledning av ifrågavarande motion yttrade järnvägsstyrelsen följande:
»Beträffande frågan om konduktörernas avlönings- och befordringsförhållanden
hava motionärerna mindre korrekt återgivit 1906 års löneregleringskommittés
yttrande härutinnan. Kommittén har icke bestämt
uttalat sig för att 47 % af dåvarande tågpersonal borde befordras till tågmästare.
Jämför man vad som i denna fråga förekommer å sid. 161 och
173 i kommittébetänkandet, finner man, att nyssnämnda procenttal tillkommit
på grund av en approximativ uppskattning rörande behovet av
tågförande konduktörer; och säges uttryckligen å sid. 161, att antalet av
dessa befattningshavare komme att »bero på utredning rörande det mera
stadigvarande behovet av tågförare vid tiden för reformens genomförande».
Emellertid vill styrelsen meddela, att redan vid ett sammanträde med
distriktens trafikdirektörer nästlidne höst fråga väckts att söka åstadkomma
mera enhetliga grunder å de olika distrikten för bestämmande av förhållandet
mellan antalet tågmästare och konduktörer, och sedan numera
Motioner i Andra kammaren, Nr 236.
3
(lön av styrelsen i förenämnda syfte ifrågasatta utredningen slutförts, kommer
styrelsen att utfärda normerande föreskrifter i förevarande afseende.»
I anledning av detta utlåtande tillåta vi oss kär erinra vad nämnda
kommitté anfört i fråga om konduktörskåren.
»För avhjälpande av de missförhållanden som onekligen vidlådde det
dåvarande systemet i fråga om packmästarnes aflöningsförhållanden och
samtidigt vinna det av kommitén eftersträvade syftemålet att avpassa tjänstegrad
och avlöning efter ansvaret och vikten av vederbörandes verksamhet
hade», yttrade kommittén, »densamma tänkt sig att packmästaregraden borde
upphöra samt uppgå i en för icke tågförande konduktörer och packmästare
gemensam grupp, och att därutöver skulle inrättas en ny, högre fjänstegrad
under benämningen tågmästare, vilken skulle omfatta den grupp, som nu benämnes
tågförare. Genom en dylik anordning tillgodoses packmästarnes
enligt kommitténs mening icke oberättigade krav på löneförbättring, på
samma gång densamma medför rättelse i ett förhållande, som väl måste
anses oegentligt, nämligen att konduktörer, mot vilkas tjänstgöring ingen
allvarsammare anmärkning kunnat göras, men som icke hava de egenskaper,
vilka erfordras för den mera ansvarsfulla befattningen såsom tågförare,
kunna uppnå samma aflöning som dessa senare. Beträffande antalet befattningshavare
inom sistnämnda grupp, torde detta komma att bero på
utredning rörande det mera stadigvarande behovet av tågförare vid tiden
för reformens genomförande. Kommitténs mening är emellertid icke, att
tågmästare skulle tjänstgöra å tåg av lokal natur. Approximativt torde
erforderliga antalet tågmästare kunna uppskattas till omkring 300 stycken.»
Sedan kommittéen därefter övergått till behandling av frågan om ordinarie
arvoden åt bland andra konduktörerna, yttrar kommittén (sid. 173 i
betänkandet): »Enligt kommitténs förslag erhåller en konduktör redan efter
15 tjänstår en avlöning, som, inräknat hyresbidrag, å de billigaste orterna
visserligen med 180 kronor understiger konduktörernas nuvarande aflöningsförmåner
(undantagandes milpenningar) i högsta lönegraden, men däremot
å de dyraste orterna, om dyrortstillägget medräknas, med enahanda belopp
överstiger nämnda förmåner. Men därutöver skulle inom ifrågavarande
grupp ett antal befattningshavare, motsvarande omkring 73 % av nuvarande
antalet konduktörer och omkring 47 % av sammanlagda antalet konduktörer
och packmästare, i mån av ålder och duglighet beredas tillfälle att
genom befordran till tågmästaretjänst uppnå en avlöning, som å en billig
plats med 180 kronor och å de dyraste platserna med 470 kronor överstiger
nuvarande högsta konduktörsavlöningen. Sammanställer man ovan
-
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 236
stående siffror, torde därav framgå, att kommitténs nu omkandlade förslag
framför allt avser dels att, i överensstämmelse med den förut av kommittén
uttalade principen, avpassa avlöningen efter vikten av de vederbörande befattningshavare
åliggande sysslor, dels ock att företrädesvis tillgodose behovet
av löneförbättring å de dyraste platserna.»
I fråga om tågmästarebefattningen erinrade kommittén, »att det för
konduktörer bestämda högsta arvodet 1,500 kr. utginge oförändrat alltsedan
år 1874, vadan den av kommittén föreslagna förhöjningen — även
om hänsyn toges till kommitténs förslag till ökning av inkvarteringsprocenten
— inte torde få anses oskälig». I anslutning till vad sålunda anförts
föreslog kommittén, »att konduktörer, som enligt uppgjord turlista
göra ständig tjänst såsom tågförare (förste konduktör), måtte tilldelas avlöning
som tågmästare med genomgående tjänstårsberäkning».
I den till 1907 års Biksdag avlåtna kungl. prop. nr 167 åberopar
departementschefen vad kommittén sålunda anfört. Ytterligare betonas
detta i kungl. prop. sid. 129. Med anledning av en framställning från
konduktörsföreningen i lönefrågan framhöll nämligen departementschefen,
att nära 50 % af sammanlagda antalet konduktörer och packmästare skulle
sålunda såsom tågmästare erhålla en högsta aflöning, som å en billig plats
med 180 kronor och å de dyraste platserna med 470 kronor överstiger
nuvarande högsta konduktörsavlöningen.
Anledningen, varför kommittén föreslagit inrättande av tågmästarebefattningen,
har ju varit att bereda konduktörskåren tillfälle till ökade befordringsmöjligheter,
då ju i övrigt denna kår vid löneregleringen blivit mindre
tillgodosedd än någon annan av statsjärnvägarnas tjänstepersonal. Kommittén
kunde ju, som helt naturligt var, visserligen icke bestämt fastslå antalet
tågmästarebefattningar, utan framhöll endast det procenttal af sammanlagda
antalet konduktörer och packmästare, som i mån av ålder och duglighet
borde beredas tillfälle att genom befordran till tågmästaretjänst uppnå en
ökad avlöning.
Den under de senare åren stegrade intensitet i järnvägsdriften och
betydliga ökning i trafiken, som på konduktörskåren i fråga om arbete,
uppmärksamhet och påpasslighet ställer allt större och större krav, borde
väl icke för järnvägsstyrelsen hava utgjort någon anledning att minska
de befordringsmöjligheter, som kommittén sålunda ställt i utsikt för konduktörskåren,
utan snarare motsatsen.
Enligt 1911 års avlöningsstat finnes inom konduktörsgruppen 701
tjänstemän; beräknat efter 47 °/° skulle i samma stat upptagits 329 tåg
-
5
Motioner i Andra hammaren, Nr 236.
mästarebefattningar. Emellertid finnas endast 297 sådana upptagna. Ännu
sämre ställa sig förhållandena under 1912, då differensen från 32 stigit
till 45. I slutet av förra året påbjöd kungl. järnvägsstyrelsen, att ingen
tågmästarebefattning finge tillsättas utan styrelsens särskilda medgivande. I
ett dylikt beslut av järnvägsstyrelsen ser nu konduktörskåren en fara för
att järnvägsstyrelsen ytterligare sänker procenttalet av tågmästarebefattningar.
Skulle minskningen av tågmästarebefattningen drivas än vidare,
bleve den oundgängliga följden, att en stor del av konduktörspersonalen
dels aldrig nådde denna befordran, dels nådde den så sent att de icke
finge beräkna full pension. I förra fallet skulle det medföra eu minskning
i pensionen av 250 kr. om året. I förbigående torde här böra påpekas,
hurusom konduktörskåren i avseende på pensionen kommer att bli
sämre ställd än före löneregleringen, i det denna kår då var berättigad
erhålla pension till 80 °/o av lönen, men enligt nya pensionsreglementet
icke äga uppbära mer än 72 procent därav.
För att ytterligare belysa innebörden av vad här ovan anförts, bifogas
omstående tabell, upptagande sektionsvis för de fem sista åren hela antalet
tågmästare, beräknat efter 47 °/o av hela antalet tågpersonal.
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 236.
År och antal befattningar | Trafik sektioner | |||||||||||||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |
1908 Tågpersonal.................................... | 86 | 55 | 53 | 57 | 64 | 34 | 115 | 70 | 56 | 31 | 27 | 45 | 20 | 19 |
» Tågmästare.................................... | 33 | 26 | 21 | 21 | 23 | 15 | 50 | 26 | 18 | 14 | 11 | 23 | 8 | 10 |
» Tågmästare eft. 47 %.................. | 40 | 26 | 25 | 27 | 30 | 16 | 54 | 33 | 26 | 15 | 13 | 21 | 9 | 9 |
1909 Tågpersonal.................................... | 85 | 53 | 52 | 61 | 50 | 34 | 108 | 75 | 64 | 34 | 26 | 50 | 20 | 19 |
>> Tågmästare.................................... | 33 | 26 | 21 | 23 | 21 | 15 | 45 | 23 | 25 | 14 | 11 | 24 | 8 | 10 |
» Tågmästare eft. 47 %.................. | 40 | 25 | 24 | 29 | 24 | 16 | 51 | 35 | 30 | 16 | 12 | 24 | 9 | 9 |
1910 Tågpersonal.................................... | 89 | 52 | 51 | 54 | 48 | 30 | 108 | 74 | 64 | 33 | 28 | 52 | 20 | 18 |
» Tågmästare.................................... | 33 | 25 | 21 | 21 | 20 | 14 | 45 | 28 | 25 | 15 | 13 | 24 | 8 | 9 |
» Tågmästare eft. 47 %.................. | 38 | 24 | 24 | 25 | 22 | 14 | 51 | 35 | 30 | 16 | 13 | 24 | 9 | 8 |
1911 Tågpersonal.................................... | 79 | 52 | 47 | 53 | 48 | 30 | no | 72 | 64 | 32 | 26 | 50 | 20 | 18 |
» Tågmästare.................................... | 33 | 25 | 18 | 21 | 20 | 14 | 45 | 28 | 25 | 15 | 13 | 24 | 8 | 9 |
» Tågmästare eft. 47 X.................. | 37 | 24 | 22 | 25 | 22 | 14 | 52 | 34 | 30 | 15 | 12 | 24 | 9 | 8 |
1912 Tågpersonal.................................... | 81 | 52 | 45 | 52 | 48 | 29 | 109 | 72 | 64 | 32 | 25 | 47 | 20 | 18 |
>> Tågmästare.................................... | 29 | 20 | 18 | 21 | 18 | 11 | 44 | 27 | 25 | 16 | 13 | 20 | 8 | 9 |
» Tågmästare eft. 47 %.................. | 38 | 24 | 21 | 24 | 22 | 14 | 51 | 1 34|30 | 15 | 12 | 22 | 9 | 8 |
Motioner i Andra hammaren, Nr 236.
7
Vad som under de fem år, som den nya löneregleringen varat, fattas i
(—) eller öfverskjuter ( + ) antal tågmästare, beräknat efter 47 proc. af hela
antalet tågpersonal, visar nedanstående tabell.
Trafiksektion. | 1908. | 1909. | 1910. | 1911. | 1912. | Antal personal, som |
Första i I distriktet .................. | — 7 | — 7 | — 5 | — 4 | — 9 | Sex. |
Andra » .................. | ± 0 | + 1 | — 1 | — 1 | — 4 | Tre. |
Tredje » .................. | — 4 | — 3 | — 3 | — 4 | — 3 |
|
Fjärde i II distriktet.................. | — 6 | — 6 | — 4 | — 4 | — 3 | Fyra. |
Femte >> .................. | — 7 | — 3 | — 2 | — 2 | — 4 | Två. |
Sjätte » .................. | — 1 | — 1 | ± 0 | ± o | — 3 | Fem. |
Sjunde i III distriktet............... | — 4 | — 6 | — 6 | — 7 | — 7 | Två. |
Åttonde » ............... | — 7 | — 7 | — 7 | — 6 | — 7 | Nio. |
Nionde » ............... | — 8 | — 5 | — 5 | — 5 | — 5 | Tolf. |
Tionde i IV distriktet ............... | — 1 | — 2 | — 1 | ± 0 | + 1 | Två. |
Elvte » ............... | — 2 | — 1 | + 0 | + 1 | + 1 | Fyra. |
Tolvte » ............... | + 2 | ± 0 | ± o | ± o | — 2 | Fem. |
Trettonde i V distriktet............ | — 1 | — 1 | — 1 | — 1 | — 1 |
|
Fjortonde » ............ | + 1 | + 1 | + 1 | + 1 | + 1 | En. |
Summa | — 45 | — 40 | — 34 | — 32—45 | Femtiofem. |
Femtonde trafiksektionen har ej medtagits, då å densamma endast tjänstgöra
fyra konduktörer och ingen tågmästare.
Dessa tabeller visa på samma gång, huru ojämmt befordringarna ske till
tågmästarebefattningen. Sålunda finnas på första distriktet — befordringarna
ske distriktsvis — 16 vakanser, på andra 10 och på tredje 19, under
det att på fjärde och femte distriktet, då 15 sektionen ej medräknas,
de 47 procenten ännu uppnås.
Kommittén föreslog, såsom ofvan nämnts, att konduktörer, som enligt
uppgjord turlista göra tjänst som tågförare, skulle tilldelas avlöning såsom tågmästare.
Detta har emellertid icke skett. Omkring ett femtiotal tågförande
konduktörer gå ännu obefordrade, och ännu tjänstgöra såsom konduktörer
ett flertal sådana, som redan år 1907 uppförts å ordinarie tågförarlista.
Det torde böra tilläggas, att kommitténs förslag i hithörande delar i allt
väsentligt vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande.
8
Motioner i Andra hammaren, Nr 236.
Ehuru järnvägsstyrelsen, såsom af dess ovan intagna utlåtanden
framgår, ställt i utsikt, att normerande föreskrifter skulle utfärdas i fråga
om förhållandet mellan antalet tågmästare och konduktörer, hava några
sådana föreskrifter ännu icke avhörts.
Inom ett flertal tjänstemannagrupper av lägre grad har järnvägsstyrelsen
i sitt förslag till avlöningsstat för innevarande år föreslagit nya
befattningar. Däremot har järnvägsstyrelsen icke i nämnda förslag visat
något beaktande för konduktörskårens såsom oss synes berättigade önskemål.
Under sådana förhållanden hava vi ansett det lämpligt att bringa
denna fråga under Riksdagens prövning. Yi anse, att konduktörskårens
bibehållande vid de befordringsmöjligheter, som för dem ställts i utsikt av
kommittén och mot vilka statsmakterna icke haft något att anmärka, utgör
ett billigt och rättvist anspråk, helst som dessa befordringsmöjligheter
väl torde få betraktas såsom ett vederlag, för det konduktörskåren genom
löneregleringen i öfrig! blivit mindre tillgodosedd än övriga personalgrupper
av lägre grad vid järnvägsförvaltningen och till och med delvis fått
sina löneförmåner försämrade.
Om nu mot förmodan det av kommittén avgivna procenttalet av tågmästarebefattningar
icke skulle till följd av förändrade förhållanden anses
behövliga för järnvägsdriften, torde det få anses rättvist, att andra anordningar
vidtagas, varigenom konduktörerna efter eu viss tids väl vitsordad
tjänstgöring komma i åtnjutande av de förmåner, som tågmästarebefattningarna
skolat tillföra dem.
På grund av vad vi bär ovan anfört, få vi härmed vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville i skrivelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för
att bringa löne- och befordringsmöjligheterna för konduktörskåren
vid statens järnvägar uti ovan angivna
avseende i överensstämmelse med grunderna för den
av statsmakterna år 1907 för denna kår beslutade lönereglering.
Stockholm den 27 januari 1913.
G. Kronhmd Erik Röing.
Thure Widlund.