Motioner i Andra kammaren, Nr 14 Motion 1918:14 Andra kammarenTill innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Motioner i Andra kammaren, Nr 14

Motion 1918:14 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 14.

1

Nr 14.

Av herr Olsson i Ramsta, om skrivelse till Kungl. Maj ds angående
beredande åt obemedlade av vidsträcktare möjligheter alt
erhålla lån för bildande av egna hem och småbruk.

I den kristid vi nu genomleva har jordfrågan blivit aktuellare än
någonsin förut. Det gäller för jordbrukets män att anstränga sig till det
yttersta för att kunna avpressa jorden det mesta möjliga av livsmedel för
djur och människor. Men det gäller också för statsmakterna att understödja
och underlätta lantmännens strävan härutinnan. Svårigheten för den
fattige jordbruksarbetaren att erhålla jord för att bliva egen jordbrukare ■—
nu under kristiden med dess prisfördyringar ytterligare ökade — inverkar
starkt hämmande på produktionsresultatet. Allt, vad som från statsmakternas
sida kan göras för att underlätta åtkomsten av jord för de fattigare
klasserna, måste därför göras.

Statens småbrukslånerörelse och egnahemslånerörelsfe ha ju till syfte
att bereda ökade möjligheter för de mindre bemedlade att erhålla jord.
Men på denna väg blir det endast ett jämförelsevis litet fåtal som förhjälpas
till jord.

Det övervägande stora flertalet jordbruksarbetare få sin jordhunger
aldrig tillfredsställd.

Frågan uppställer sig då: skulle det ej låta sig göra att finna någon
utväg, så att statens egnahems- och småbrukslånerörelse kunde nå just de
obemedlade jordbruksarbetarna?

Undertecknad väckte vid 1917 års riksdag en motion, som i sin mån
avsåg att ge ett svar på den här ovan framställda frågan.

Motionen var av följande lydelse:

»Nu gäller om egnahemslån, att den lånesökande själv måste äga en
del pengar. Tusen kronor eller så omkring väntar man att han skall disponera-.

Öar han icke dessa pengar, så får han intet lån.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 6 käft. (Nr 14).

1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

Familjen är stor, mannen är i särskilt behov av rum för sig och de
sina, i behov av en jordfläck, där han kan producera en del livsmedel, och
han skulle kunna göra det bättre än någon annan, därför att han har så
många som hjälpa till. Men just för att de äro så många kan han ingenting
spara, och därför får han heller intet egnahemslån.

, Fet kommer tider, då livsmedlen bliva så omättligt dyra, att det är
omöjligt för vem som helst att spara något. Då just skulle det vara av
livsbetydelse för familjerna, och för land och rike, att en jordbit lämnades
för produktion av livsmedel. Men man kan ju inte få något över, och då
kan man icke heller få något egnahemslån.

Men antag nu också, att det verkligen vore möjligt att få hundra
kronor över om året — vilket kanske icke är så lätt för någon i dessa
tider, huru goda inkomster man än har och hur skötsam man tycker sig
vara —, men säg att det skulle lyckas. Ja, då får man vänta i tio år, de
tio bästa åren av sitt liv kanske, innan man får ett egnahemslån.

För att riktigt fatta, vad denna begränsning betyder, skulle man gorå
sig besvär med att ta reda på, hur många i de folkgrupper, varom här är
fråga, som hava tusen kronor liggande. De äro nog lätt räknade dessa, om
man också räknar ihop dem alla. Men man får inte stanna där. Man bör
också taga reda på, hur många av dessa småkapitalister det är, som verkligen
bry sig om att bygga egna hem. De flesta hålla kanske sina pengar
på bank eller spekulera på affär av ett eller annat slag. De se ju hur
sådant kan löna sig. Deras egnahemsintresse har måhända den formen, att
de ligga och vänta på att få övertaga någon liten hyreskasern, i förhoppning
om höga och ytterligare höjda hyror, för att göra sig mera pengar på det
sättet. Av kandidaterna för egnahemslån blir det på det sättet icke många
kvar. Och sedan står man handfallen inför bostadsbrist och livsmedelsbrist.

Men utanför de små kapitalisternas lilla grupp rör sig hela den stora
massan av den mindre bemedlade befolkningen, och där finnas utan tvivel
hela arméer av duktiga och skötsamma män och kvinnor, som ingenting
högre önska än ett eget hem att vårda, en egen jordbit att odla. Och då
vi nu kommit därhän, att det blivit en skriande nöd i fråga om både
bostäder och livsmedel, vore det då inte skäl i att undersöka, om icke denna
längtan kunde tillmötesgås? Ett land ha vi, som kan ge utrymme åt oss
alla, och jord, som kan ge bröd åt oss alla. Hava vi icke också ett folk
som duger? Ite ha odlat upp hela stater på andra sidan havet. Skulle de
inte också kunna få odla och bygga inom sitt eget. land ? Skulle de verkligen
icke kunna få det, om staten ingen risk har av det, bara fördel?

Vi tro att en familj av god karaktär och i besittning av åtskilliga
par starka armar kan erbjuda staten tillräcklig trygghet för egnahemslånen,

3

Motioner i Andra kammaren, Nr 14.

iiven om ett kapital av tusen kronor icke linnes. Men under sådana förhållanden
bör väl den ena familjen likasåväl som den andra kunna få ett
sådant lån. Att onödigtvis låta eu familj viinta i tio år vore både hårt
och oklokt.

Det är alls icke säkert att eu familj utan eget bo/n skulle spara något
under de tio åren, men med eget hem skall den sannolikt ha bildat ett
litet kapital under tiden, dels genom amorteringarna å detsamma, dels genom
det arbete som mången gång på fristunder nedlagts på hemmet. Grisen klen
sparbössa, säger man på landet. Men detta gäller om det egna hemmet
i dess helhet. Ej blott familjen utan samhället skulle därför snart vara
bättre ställda, om egnahemslånen utlämnades utan dröjsmål.

Nu kan man säga att en skötsam familj, som får ett statslån, kan få
tusen kronor från annat håll. Men detta är vad de allmänna fallen beträffar
icke sant. Vännerna till* en sådan familj ha lika litet som familjen själv
tusen kronor liggande. Bankerna lämna icke gärna lån i sådana fall. Om
de göra det, så fordra de ovillkorligen borgen en för bägge och bägge för
en av två vederhäftiga personer, och sådan borgen till det belopp, varom
här är fråga, kan familjen icke skaffa. Skulle det undantagsvis kunna ske,
så blir räntan så hög och avbetalningskraven bli så skarpa, att fördelarna
av egnahemslånen upphävas och hela affären förryckes.

Nej, den egnahemsbyggare, varom bär är fråga, har ingen annan än
staten att lita sig till. Han kan icke ens hoppas på kommunen, ty erfarenheten
såväl här som i andra länder har visat, att det då blir för många
om och men och för många luckor i arbetet. Men staten kan träda fram,
och den bör göra det.

Här är icke meningen, att staten skulle kasta ut pengar vind för våg
eller börja med en kontroll av detaljer, som icke passar för staten. Staten
måste på ett särskilt sätt undersöka, om personerna ifråga äro att lita på,
och på ett särskilt sätt utöva kontroll. Detta särskilda sätt skulle bestå
däri, att man överlämnar alltsammans åt egnahemsbyggaren och lians vänner
samt låter dessa senare bedöma och kontrollera personen och affären,
med liten risk för dem själva vid felbedömning. Den risken åtaga de sig
gärna för att bli i tillfälle att hjälpa eu anhörig, en vän eller kamrat.
Staten tillhandahåller endast pengarna,

.Den risk, som här är ifråga, skulle vi vilja kalla andelsborgen och
hela idén, att staten åt mindre bemedlade tillhandahåller lån mot realsäkerhet
och andelsborgen.

Låt oss då säga att staten till att börja med, om det nu är fråga
om fastighet, godtar inteckningarna så långt som möjligt, till nio tiondelar,
åtminstone i de fall, då låntagaren vitsordats för varaktigt och plikttroget

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

arbete. Av ett lån å 6,000 kronor skulle då, i de fall, då låntagaren icke
har några vidare egna kontanter, återstå 600 kronor. Icke ens dessa 600
kronor kan låntagaren få hos sina vänner, ej heller borgen en för bägge
och bägge för en å nämnda belopp. Men betydligt mycket lättare löses problemet,
om sex personer få borga med 100 kronor var eller låt oss säga
åtta eller nio personer, så att borgessumman något överskjuter beloppet.
Ingen riskerar då mera än sin andel i 100 kronor, eller i värsta fall hela
nämnda belopp av 100 kronor, men genom att borgessumman överskjuter
beloppet blir i alla fall denna borgen tryggande för långivaren.

En redbar och arbetsduglig person skall säkerligen mycket lätt kunna
åstadkomma eu sådan krets av garanter för ett egnahemsföretag. Hans
arbetsgivare teckna sig nog gärna för en eller ett par andelar, en eller annan
släkting likaledes, eller en granne, en god vän, en arbetskamrat. För
en borgen, som stannar vid hundra kronor, torde ej heller möta svårigheter
att erhålla vederhäftighetsbevis, vilket lämpligast kan utställas av
ordföranden i kommunalnämnden.

Affären gäller måhända till börja med endast ett stycke jord, som
mannen kan vilja odla. Han har kanske en stuga förut med alldeles för
litet jord till, eller han hyr ett rum i närheten tills vidare. Hur lämpligt
skulle det icke just nu vara, det inser var och en, om så många som möjligt
hade ett stycke jord för livsmedelsproduktion, om också beläget på ett
litet avstånd från hemmet! År det då fråga bara om jorden till börja med,
så blir summan så mycket mindre och andelsborgen så mycket lättare att
skaffa. Och idén bör kunna utsträckas till att omfatta även vissa inventarier
för produktion av levnadsförnödenheter av olika slag.

Här torde framgå, att vi kommit nära jordbrukskasseidén. Egentligen
är detta samma idé, fast utsträckt över flera områden, men framför allt omformad
på det sättet, att den enskilde kan framträda med en liten förening
av garanter omkring sig i stället för att annars en större förening garanterar
för alla de medlemmar som låna.

*)Föreningen Hem Och jord i Eskilstuna är, utan att vara en efterbildning,
en förening något i stil med en tysk jordbrukskassa. Den verkar för
åstadkommande av bostäder och har i viss mån gått fram efter de linjer
som här föreslås. Föreningen är nu tio år gammal. Den bildades, då hushållningssällskapet
upphörde att förmedla lån till industriarbetarna i Eskilstuna.
Nu kunde en låneförmedlingsförening få lån från staten, men det
fordrades att man skulle prestera garantier. Eu garantifond av kontant
inbetalda medel kunde icke åstadkommas. Hur var det tänkbart att personer
med kapital skulle vilja binda detta här, då de icke hade personligt *)

*) Se bilaga nr 1.

Motioner i Andra kammaren, Nr 14.

intresse durav! Att få till stånd en borgen i vanlig mening var lika omöjligt.
Vilken ville teckna borgen för hundratusental å lån, som sträcka sig
över ett tjugutal År? Då kom man på den idén att erbjuda staten garantiandelar
på hundra kronor. Statens myndigheter tvekade länge, ett par år
räckte förhandlingarna, men till sist gick man med på att göra försöket.

Att åstadkomma denna andelsborgen var lika lätt, som de andra
vägarna visat sig oframkomliga. Det behövdes ju inte ett öres kontant
utgift, och alla sago att det var eu god sak. På några dagar voro över
60,000 kronor tecknade av omkring 300 personer. Mot inteckningar i de
egna hemmen och denna garanti har staten nu utlämnat bortåt en kvarts
miljon till bostäder i Eskilstuna, och varken staten eller garanterna ha förlorat
ett öre. Ett eller annat fallissemang har visserligen inträffat, men
har kunnat uppredas utan att föreningens ställning i minsta mån blivit
rubbad. Föreningen som sådan har haft en förlust på 27 kronor, men har
å andra sidan för mötande av denna och dylika förluster reserverade medel
på över 4,000 kronor, uppkomna genom räntevinster och besparingar på
statens förvaltningsbidrag.

Föreningen har hittills lämnat lån till ett 80-tal fastigheter. Om
tiondelen av dessa skulle säljas och på varje i medeltal skulle förloras 500
kronor, så räckte ändå den nuvarande reservfonden. Först om det nionde
huset skulle säljas, och även nu med så stor förlust som 500 kronor, finge
garanterna träda emellan, men för varje andel bleve inbetalningen ej fullt
en krona. Men, som sågt, ännu hava staten och garanterna ingenting alls
behövt sätta till, och det finnes ingen fara för att de skola behöva göra
det framdeles heller. Fastigheterna stiga i värde i stället, allt under det
att skulderna å desamma lättas genom amortering.

I Kungsör har en förening bildats på ungefär samma grunder, och
här åstadkoms andelsborgen av 10,000 kronor på en enda eftermiddag. 1
Kungsör garanterar också kommunen för lånen med 20,000 kronor, men
föreningsmedlemmarnas andelsborgen blir ju i alla fall av samma betydelse
i fråga om att inför stat och kommun garantera, att det hela lägges sunt.

Hem och jord i Eskilstuna har vid sitt utlämnande av bostadslån
varit bunden av lagens föreskrift om lån endast till tre fjärdedelar av värdet.
Antalet av de egnahemsintresserade personer, som själva äga återstående
fjärdedel, är för länge sedan tömt, dels genom Hem och jords verksamhet
och dels av hushållningssällskapets föregående egnahemsbyggande. I flera
fall, då lånesökande icke själv haft hela återstående fjärdedelen, har ju Hem
och jord visat allt möjligt tillmötesgående och lämnat lån, när personer
förklarat sig borga i bank för vad som fattats. Men det har visat sig
ytterligt svårt att åstadkomma sådan borgen, och därtill bliva dessa korta

6

Motioner i Andra hammaren, Nr lå.

banklån synnerligen dyra och betungande. Utom förbudet mot belåning
till högre belopp än 3/''4 av värdet vid bostadslån och 5/6 av värdet vid
jordbrukslån är föreningen Hem och jord underkastad förbudet att betinga
sig annan säkerhet än inteckningarna för statslånet. Funnes icke dessa
begränsningar, så vore frågan löst, och Hem och jord för sin del hade då
endast att ordna en särskild serie av garantibevis, nämligen för de enskilda
låntagare, som behöva garanti.

Erfarenheterna från Hem och jords verksamhet torde i alla fall få
anses belysande för vad det här gäller, liksom det också torde kunna sägas,
att en förening av Hem och jords typ, men med full belåningsrätt, skulle
både kunna vinna andelstecknare och bereda garanti. Det är ju just detta
vi här ovan sökt visa. Andelsborgens-tecknarnas på grund av personlig
kännedom och under personligt ekonomiskt ansvar företagna prövning av
den lånesökande och hans företag samt av realsäkerhetens värde i förhållande
till lånet kan vara lika tryggande som samma prövning verkställd av
en främmande styrelse. Och i de många fall, då extra banklån förekomma,
borde icke utsikten för egnahemsföretagens lyckliga fullföljande förminskas,
om egnahemsbyggarna i stället finge till fullo åtnjuta statens lån.

Det är tydligt att låntagare med korta och dyra banklån skulle ha
rett sig mycket bättre, om de fått hela lånebeloppet i form av statens
billiga och långa lån. Endast med tillägg av 13: 25 i kvartalet vid bostadslån
och 12 kronor vid. jordbrukslån, ränta och amortering sammanlagda,
hade de då haft 1,000 kronor till, medan annars enbart räntan för ett banklån
på samma belopp går till kanske 17: 50 i kvartalet, vartill kommer ett
hundra eller ett par hundra kronor per år i amortering. Risken för de
egna hemmen ligger kanske mest i dessa dyra kostnader för de extra lånen.

Här framlagda erfarenheter och förhållanden måste leda till denna
fråga: Skulle icke staten kunna lämna hela lånebeloppet i de fall, då så
behöves, och då personer, som känna den lånesökande, medels andelsborgen
garantera för mindre del av lånet?

Med sådana garanter omkring sig kunde, synes det, den lånesökande
få gå fram inför låneförmedlingsföreningar av olika slag, inför hushållningssällskapen
vid deras låneförmedling, inför lånekassor med kommunal borgen,
eller inför direkta filialer av statens lånekassa. Vidare borde denna säkerhet
kunna godtagas av jordbrukskassorna, för att där särskilt kunna tillgodonjutas
av arrendatorer och torpare vid komplettering och nyuppsättning av
inventarier för jordbruket.

Formerna för en låneverksamhet av detta slag böra vara enkla, enklare
än de nuvarande, och behöva därför icke bli mindre effektiva. Kassorna
böra vara tillgängliga när som helst och affärer kunna uppgöras lika hastigt
som i det egentliga affärslivet.

7

Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

Det år ju mera som liör till. Man bör på allt sätt lätta tillgången
till jord och byggnadsmaterial — vi ha goda naturliga förråd av såväl det
ena som det andra — kommunikationsväsendet inåt landsbygderna bör utvecklas,
lämplig ledning givas kolonisterna, skattesystemet bör respektera
vad det egna arbetet frambragt för levnadsbehoven. Men vi sträva ju åt
dessa håll, och nya uppslag kunna komma.

Redan nu och än mera under full förefintlighet av antydda förutsättningar
skulle enligt den låneplan, som här framlagts, livsmedelsproduktionen
och egnahemsbyggandet i avsevärd mån kunna stimuleras. Planen
må vara förbunden med någon risk, men så särdeles stor kan den icke
vara, och denna eventuella risk bör jämföras med vad som tydligen står
att vinna och vad vi i övrigt offra utan att för framtiden få något igen.
\ i ha nu maximipris, beslagtagande, ransonering, kommissioner, och det är
svårt att uppräkna allt. Det må vara påkallat av tidsomständigheterna,
men det är mycket dyrt och löser ingenting för framtiden. Ej heller vinna
vi någon framtidslösning, hur många miljoner vi än anslå till förbilligande
av livsmedel, byggnadsmaterial och lantbrukets behovsartiklar. Vi få ju
själva betala dessa rabatter — nu i år beviljade och ifrågasatta till belopp
av omkring 30 miljoner —, och allting stiger ändå i pris, om icke produktionen
ökas.

Alla kunna vara ense om att det nuvarande tillståndet icke kan fortsätta
i längden. Folkets utarmning kan icke utan svårare risker fortgå.
Iryggast även för dem, som själva äga något, att möjligheter öppnas för
ett allmännare välstånd. Det går icke att fortsätta med anhopningen av
folk i städer och industriplatser, utan motsvarande ökning av livsmedelsproduktionen
och utveckling av landsbygden. Ungdomen Hyr från landet
till städerna och industrien eller den emigrerar. Den finner utsikterna på
landet för mörka. Det är de duktigaste som draga bort. Om någon av
dessa duktiga stannar och lyckas spara en slant, så är han utlevad, när han
kan få ett egnahemslån. Folkbristen på landsbygden har redan lett till
svårigheter vid de större lantgårdarna att i rätt tid utföra sådd och skörd,
varigenom stora förluster uppstå.

Det går inte för industrien heller att utveckla sig längre och med
konkurrenskraft, utan en jämsides fortgående utveckling av livsmedelsproduktionen.
Och vad våra industriarbetare beträffar, kunna de icke nära sig
som de behöva utan riklig tillgång på billiga livsmedel. Nu sträva de med
sina löneregleringar, men vad tjänar det till, när dyrtiden kommer och fördubblar
levnadskostnaderna? Och lantbrukarna! Efter allt sitt strävsamma
arbete måste de själva låta sätta sig på svältkost som de andra. Blir det
rikligt med livsmedel, så må de väl åtminstone få äta sig mätta av sitt

8 Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

eget arbetes produkter. Och blir det överflöd på livsmedel, så finns det
andra länder som behöva det.

Den stora frågan har många sidor. Det må väl nu anses fastslaget,
att för ett land, som vill försvara sig, är självständighet i livsmedelsproduktionen
nödvändig. Det ligger vidare i sakens natur, att de, som hava
något eget, skola veta att försvara det med största kraft, om det gäller.
I kampen mot tuberkulos och andra sjukdomar, mot dryckenskap och
osedlighet, mot osunda och vidriga företeelser i tankegång och samhällsliv
finner man utan tvivel den bästa bundsförvanten i de egna hemmen, i de
möjligheter de erbjuda till naturligt liv, familjelycka och framtidsutsikter.
Och en utveckling på denna linje, med ökade möjligheter för egna hem
och egen produktion, skulle icke inverka oförmånligt på arbetslönerna,
tvärtom bliva en för arbetarna gynnsamt reglerande faktor på arbetsmarknaden.
I de egna hemmen ligger slutligen den naturliga tillflykten för ålderns
dagar. Vad förslå de små pensionerna, om penningvärdet faller som nu!

Här leder, vill det synas, en väg till folkets och fäderneslandets lycka,
och den bör kunna enigt beträdas av alla. Frågan synes vara av så vittgående
betydelse och så påkallad av tidsläget, att en ingående och skyndsam
utredning av densamma bör kunna ifrågasättas.

På grund av ovan anförda får jag vördsamt hemställa,
att riksdagen ville besluta i skrivelse till Ivungl. Maj: t anhålla, att
Kung! Maj:t täcktes låta verkställa utredning om, i vad mån och på vad
sätt staten kan bereda obemedlade vidsträcktare tillfällen att förväiva jord
och bostäder ävensom jordbruksinventarier, och sedan vidtaga de åtgärder,
som av utredningen kunna föranledas.»

(I motionens syfte hade 41 kammarledamöter instämt.)

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades
för behandling, sade i sitt tillstyrkande utlåtande bland annat:

»Det vill synas utskottet, som om den här framförda tanken vore väl
värd att underkastas en närmare granskning och prövning.

Utskottet förbiser ej, att mot densamma kunna resas en del vägande
invändningar. Man kan exempelvis göra gällande, att den sporre till sparsamhet,
som ligger i fordran på ett eget litet kapital hos den lånesökande,
på detta sätt skulle försvinna, och man kan kanske också säga, att staten
på detta sätt ger en otillbörligt stor hjälp åt den förste innehavaren av det
egna hemmet, medan däremot de följande innehavarne, som genom köp
förvärva lägenheten, lämnas utan allt understöd.

Motioner i Andra kammaren, Nr 14. 9

Det invändes måhända jämväl, att det med nuvarande höga jordpriser
är ansvarslöst att uppmuntra till bildandet av egna hem, vilka svårligen
kunna skänka sin innehavare en ens nödtorftig bärgning.

Utskottet kan dock ej finna, att dessa invändningar äro av så all
varlig natur, att de böra förhindra en utredning rörande det i motionen
framförda förslaget. De båda senare här antydda anmärkningarna skulle
nämligen, om de vore avgörande, lägga hinder i vägen för all egnahemslånerörelse,
och det får vid förutsättas, att statsmakterna tagit dem i betraktande,
då de slagit in på den hittills följda vägen, och funnit, att de
ej kunna uppväga egnahemsrörelsens stora och genomgripande betydelse
såväl för de enskilda som för samhället i dess helhet.

Den förstnämnda anmärkningen förlorar det väsentliga av sin betydelse,
om man erinrar om det ovan antydda förhållandet, att stora skaror
av till egna hems skötsel lämpliga personer icke kunna med aldrig så stor
sparsamhet samla det erforderliga egna kapitalet. Då man därjämte erinrar
om, att stora vidder för odling lämplig mark här i landet ännu vänta på
sin brukare, medan emigrationsfloden årligen till andra länder och världsdelar
för bort tusentals personer, som ingenting högre önskat, än att möjligheter
kunnat beredas dem att i det egna landet få jord att odla, då vill
det synas utskottet, som om alla tänkbara vägar, som kunna föra till ökade
möjligheter för egnahemsbildning, böra åtminstone underkastas eu sakkunnig
prövning, innan de avfärdas från dagordningen.»

Utskottet hemställde om bifall till motionen, vilket också blev andra
kammarens beslut.

Beslutet delgavs första kammaren i vanlig ordning.

Första kammaren remitterade ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet säger i sitt betänkande bland annat:

»Utskottet håller före att ytterligare lättnader i ekonomiskt avseende
böra om möjligt beredas kvalificerade egnahemslånesökande.

I den mån motionärens förslag kan leda till detta resultat synes detsamma
vara värt beaktande. Den framkastade tanken, att söka främja
egnahemslånerörelsen genom beviljande av lån mot realsäkerhet och andelsborgen,
torde böra tagas under övervägande.

Emellertid synes det utskottet, som om denna mera speciella fråga
svårligen skall kunna utredas fristående för sig utan böra behandlas i samband
med egnahemsfrågan i dess helhet.

Och då enligt årets trontal en kungl. proposition med förslag till
egnahemsrörelsens ytterligare främjande är att förvänta till innevarande riksdag,
synes det utskottet, som om motionärens förslag lämpligen bör vinna

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 6 käft. (Nr 14).

2

10

Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

beaktande vid behandlingen av denna proposition och anledning således icke
nu föreligger att avlåta skrivelse i ärendet.»

Någon sådan kungl. proposition blev som bekant dock icke avlämnad
vid 1917 års riksdag.

Jag tillåter mig därför att vid innevarande riksdag förnya min motion
från 1917 års riksdag om egnahems- och småbrukslån mot andelsborgen.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag vördsamt hemställa,

Stockholm

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, i vad mån och på vad sätt staten kan bereda
obemedlade vidsträcktare möjligheter att mot realsäkerhet
och andelsborgen eller annan garanti erhålla lån för
bildande av egna hem och småbruk och därefter till riksdagen
inkomma med de förslag, vartill utredningen kan
föranleda,
januari 1918.

Gustaf Olsson

i Ramsta.

Bilaga 1.

Stadgar för Föreningen Hem och Jord utan personlig

ansvarighet.

§ 1. Föreningens firma är: »Föreningen Hem och Jord utan personlig ansvarighet».

§ 2. Styrelsen skall hava sitt säte i Eskilstuna stad.

§ 8. Föremålet för Föreningens verksamhet är att berf da de medlemmar, som
därav äro i behov, tillfälle att förvärva egna hem inom de delar av f. d. Fors och
Klosters socknar, för vilka stadsplan icke fastställts, och inom andra socknar i Eskilstuna
stads omnejd.

Föreningens förbindelser och tillgångar, med undantag av nedan omtalade förvaltningsavgift,
få dock härvid ej användas på annat sätt än som säkerhet för de lån,
vilka föreningen kan erhålla från statens egnahemslånefond.

§ 4. Varje insats i föreningen utgör 100 kronor.

Med erläggande av denna insats kan få anstå, om och i den mån behov av
densamma ej föreligger, men om föreningens förbindelser det fordra och om styrelsen
så beslutar, kan insatsbeloppet när som helst utkrävas, delvis eller i sin helhet.

Medlem, som önskar utträda och som icke skaffat annan i enlighet med § $
i dessa stadgar godkänd medlem i sitt ställe, skall före sin utträdesansökan hava till
föreningen inbetalt hela insatsen.

11

Motioner i Andra hammaren, Nr 14.

Vid medlems dödsfall skall av stärbhuset till föreningen inbetalas hela insatsen,
eller må stärbhuset ombestyra att vederbörande andel blir övertagen av annan person,
som enligt § 8 här nedan karl som medlem godkännas.

För förvaltningskostnaderna uttaxeras en särskild avgift efter behov, dock högst
en krona per andel och år.

§ 5. Varje insats motsvarar en andel eller lott i föreningens tillhörigheter.

Medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats.

§ 6. För föreningens förbindelser ansvara ej medlemmarna personligen, utan
endast föreningens egna tillgångar, oguldna insatser däruti inbegripna.

§ 7. Ansökan om inträde skall göras hos styrelsen och vara försedd med
egenhändig av två vittnen styrkt underskrift. På styrelsens prövning beror, om sådan
ansökan beviljas.

Inträdessökande skall hava visat intresse för egnahemssträvandet.

Anmälan om utträde får ej ske förrän två år efter medlems inträde i föreningen.

Till utträdande medlem återbetalas ej de avgifter han till föreningen erlagt.

Så snart föreningens förbindelser till statens egnahemslånefond det medgiva,
må föreningsmedlemmar, som så önska, kunna utträda utan vederlag. Beslut härom
skall fattas på föreningssammanträde. Om härvid flera, än som tillåtas kan, begära utträde,
hava de medlemmar, som icke äro egnahemsbyggare, företräde, och i övrigt
må lotten bestämma.

§ 8. Överlåtelse av andel i föreningen må ske, om efter skriftlig ansökan
därom till »tyrelsen den föreslagne nye medlemmen befinnes vederhäftig för den förbindelse
han skall ingå och i övrigt kan av föreningen godkännas. Vederhäftigheten
skall styrkas genom bevis från offentlig myndighet.

§ 9. Om någon brister i fullgörandet av sina skyldigheter till föreningen, må
styrelsen bestämma om de åtgärder, som skola vidtagas.

§ 10. Föreningens styrelse skall utgöras av fem medlemmar och väljas för
två år. Av den vid första styrelsevalet valda styrelsen avgå vid närmaste ordinarie
sammanträde efter lottning två personer, varefter vart annat år avgå tre och vart annat
år två styrelseledamöter. I stället för .sålunda avgående väljes varje år vederbörligt
antal. Dessutom utses årligen tre suppleanter för ett år i sänder.

§ 11. Styrelsens medlemmar fördela sig emellan göromålen och ansvara en
för alla och alla för en för förvaltningen av föreningens angelägenheter.

Styrelsen må ej fatta beslut, om ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro
tillstädes. Beslut sker genom enkel pluralitet. Vid lika röster är ordförandens röst
avgörande, utom vid val, då lotten bestämmer utgången.

§ 12. Föreningens firma tecknas av styrelsens ordförande, sekreterare och kassör
gemensamt.

§ 13. På ordinarie årsmötet väljas två revisorer samt två suppleanter för ett
år i sänder.

§ 14. Räkenskaperna avslutas för kalenderår och skola till revisorerna för
granskning överlämnas före den 1 Februari.

§ 15. Ordinarie årssammanträde hålles varje år under Februari månad.

Styrelsen sammankallar till extra sammanträde,dådensåfinnernödigtellerdåminst
en tiondel av föreningens medlemmar skriftligen det fordrar för visst uppgivet ändamål.

Kallelse till sammanträde eker genom annons i Eskilstuna stads allmänna tidningar
en gång och minst 8 dagar före mötet. I samma tidningar offentliggöras även
andra meddelanden till föreningens medlemmar.

12

Motioner i Andra ''kammaren, Nr 14.

§ 16. Vid sammanträde har varje medlem, som fullgjort sina förbindelser,
en röst för varje andel han äger.

§ 17. All årsvinst, som kan uppstå av föreningens verksamhet, skall avsättas
till en reservfond, och under föreningens bestånd får ingen som helst vinstutdelning
ske till medlemmarna.

§ 18. Stadgeändringsförslag skola vara inlämnade till styrelsen senast fjorton
dagar före den 1 Februari.

I händelse föreningen undfår statslån från egnahemslånefonden är ändring i
stadgarna i något av de avseenden, varom § 2 i kungl. kungörelsen den 17 Juni 1904
förmäler, icke giltig, med mindre Kungl. Maj:t till ändringen lämnat medgivande.

§ 19. Om föreningen upplöses må av dess tillgångar ej till medlemmarna utbetalas
mera än som motsvarar de inbetalade insatserna. De tillgångar, som kunna
återstå, överlämnas till Eskilstuna stad för användning till något allmängagneligt ändamål.

§ 20. I övrigt gäller till efterrättelse vad som är stadgat i lagen om föreningar
för ekonomisk verksamhet av den 28 Juli 1895.

Undertecknade, ledamöter i styrelsen för Föreningen Hem och Jord utan personlig
ansvarighet, intyga riktigheten av ovanstående stadgar, vilka vid sammanträde
den 12 Oktober 1907 blivit behörigen antagna.

Eskilstuna den 18 Oktober 1907.

C. A. von Friescndorff.

David Lindholm. Carl Ekman. A. Edling. K. M. Ericzon.

Föreningen Hem och Jord utan personlig ansvarighet har denna dag blivit
härstädes registrerad, intygas.

Nyköping i landskansliet den 19 Oktober 1907.

Ex offico:

W. Fahlcrantz.

Undertecknad inträder härmed i Föreningen Hem och Jord n. ]>. a.
och förhinder sig till ansvarighet för lott

Eskilstuna den

Bilaga 2.

Berättelse avgiven av Styrelsen för Föreningen Hem och Jord u. p. a.
till årsmötet i Februari 1917.

Föregående år, som var föreningens nionde verksamhetsår, erhöll föreningen i
statslån 6,000 kr.

Dessa medel ha fördelats till följande bostadslån:

B. L. 90. Vagnsavsynaren L. V. Löwing, 2,500 kr.

B. L. 91. Låsarbetaren J. H. Pettersson, 1,800 kr.

Motioner i Andra kammaren, N:r 14.

13

B. L. 92. Faktoriarbetaren K. G. Johansson, 1,700 kr.

I ett fall, då lägenhet bytt ägare, har lånet transporterats på den nye ägaren.
För i år har styrelsen icke sökt egnahemslån, då, trots upprepad annonsering,
ingen sökande, vars kostnadsförslag kunnat godkännas, anmält sig.

Följande tablå ger en översikt över föreningens ekonomiska läge:

Sedan till kassabehållningen vid 1916 års slut, som utgjorde 15,497:96

lagts obetalda räntor och amorteringar.....................................

702: 28

16,200: 24

så skall härav betalås:

i ränta till staten ......................................................................

i amortering .................................................................................

7,619: 46
4,041:04

11,660: 50

Återstoden utgör............................................................................

Till i Eskilstuna sparbank innestående medel ..........................

lägges denna återstod ..............................................................

ävensom inventarievärdet ............................................................

3,426: 50
4,539: 74
50: —

4,539: 74

8,016: 24

Dragas härifrån ännu icke utbetalda statslånemedel.................

samt vad som tillhör F. A. Andersson......................................

och Chr. Larsson...........................................................................

3,500: —
11:90
8: 50

3,520: 40

så återstår ......................................................................................

eller nuvarande överskott.

4,495: 84

Vid 1915 års slut var behållningen.............................................

och har ökats till nämnda belopp med årets vinst ..................

3,785: 69
710: 15

4,495: 84

Skulden till staten utgjorde den 31 dec. 1915...........................

Härtill kommer årets statslån......................................................

210,681: 42
6,000: —

216,681: 42

Under år 1916 har inbetalts till staten (utom i förra årets översikt upptagne
56:71, som inlevererats i samband med återbetalningen av n:o 40
Lundbergs lån) .......................................................................................

3,862: 89

Återstod vid årets slut...............................................................

Nyssnämnda skuld till staten motsvaras av följande fordran

hos låntagare ......................................................................

Ännu ej utbetalda lånemedel ......................................................

209,318: 53
3,500: —

212,818: 53

212,818: 53

Eskilstuna den 23 Februari 1917.

Styrelsen för Föreningen Hem och Jord u. p. a.

C. A. von Friescndorff. Gottfrid Carlsson. David Lindholm.

K. M. Ericson. A. Edling.

14

Motioner i Andra liammaren, Nr 14.

Undertecknade, utsedda att granska föreningen Hem och Jords förvaltning och
räkenskaper för år 1916, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande

Revisionsberättelse.

Föreningens behållning från år 1915 utgjorde:

Å sparkasseräkning i olika banker ............................................. 11,791: 92

Eskilstuna Sparbank, riksfonden ................................................ 2,672: 42

Fordringar hos lånt., kapital ..................................................... 210,738:13

\ » » ränta och amortering................................ 685:40

Inventarier ................................................................................. 50: —

Fordran hos Statskontoret på grund av överieverans ............ 53: 74

225,991: 61

Då den av låntagarna under år 1915 verkställda amortering,
kr. 3,919: 60, här ovan ej avräknats från föreningens fordran
hos låntagarne, bör behållningen minskas med............

_3,919: 60 222,072: 01

Inlcomsterna hava utgjort:

Ränta å föreningens i banker innestående medel ..........

.......... 477:95

Ränta å riksfonden............................................................

........ 154:08

Överbetalning till följd av öresdelning ...........................

.......... 0:28

Räntor å utlämnade lån.................................................

.......... 7,038:41

Amortering å d:o...............................................................

.......... 3,785:81

Räntor, förfallna, men ej inbetalda...................................

......... 447:05

Amortering, d:o ..................................

.......... 255: 23

Förvaltningsbidrag .............................................................

......... 1,081: 11

Föreningsavgifter................................................................

.......... 7: —

Årets statslån.....................................................................

.......... 6,000: —

Summa Kr.

19,426: 92
241,318: 93

Utgifterna hava uppgått till följande belopp:

Omkostnader, skrivmateriel, annonser, porton, trycksaker m. m.

111:

26

Hyra och städning ........................................................................

115:

—

Styrelsearvode...............................................................................

600*

—

Revisorsarvode ..........................................................,..............

50:

—

Räntor till Kungl. Statskontoret ..............................................

7,584:

50

Amortering till d:o ................................................

3,862:

90

12,323: 66

Föreningens behållning till 1917:

Statslånemedel innestående i Nordiska Kreditbanken å deposition 3,500: —

Innestående å Nordiska banken................................................... 1,332: 84

» i Rekarne härads sparbank ...........................''......... 10,665:12

» i Eskilstuna stads sparbank, riksfonden ............... 3,426:50

Transport 12,323; 66

Motioner i Andra kammaren, Nr 14.

15

Fordran hos låntagarna, enligt revers..
D:o förfallna, men ej inbetalda räntor
D:o d:o amorteringar

Inventariet till bokfört värde ..............

Transport 12,323:66
.. 209,318:53
447:05
255: 23

~ 228,995: 27
Summa Kr. 241,318: 93

Föreningens ställning den 31 December 1916:

Debet:

Skuld till Kungl. Statskontoret, kapital....................................... 212,818: 53

r ä D:0 ränta ...................................... 7’,619: 46

Låntagarnas amortering under året ............................................ 4 041:04

Förskottsamortering........................................................................ ’ 20: 40

Föreningens riksfond .................................................................... 3 426: 50

Ej disponerad vinst........................................................................ 513: 27

Vinst för 1916 kr. 710: 15, därav i riksfonden ingått kr. 154: 08 556: 07 228 995- 27

Kredit:

Summa Kr. 228,995: 27

Ovanstående behållning ............................................................................... 228,995- 27

Summa Kr. 228,995: 27

Vi hava tagit del av Styrelsens protokoll och granskat såväl räkenskaper som
föreningen tillhörande värdehandlingar och inventarier, därvid allt befunnits i synnerligt
god ordning och utan anledning till anmärkning, varför vi hemställa att årsmötet
måtte bevilja Styrelsen och räkenskapsföraren full och tacksam ansvarsfrihet för den
tid revisionen omfattar.

Tillbaka till dokumentetTill toppen