Motioner i Andra kammaren, Nr 124 (Motion 1934:124 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Nr 124.

Av herr Månsson, örn ersättning till förre volontären Bror Alrik Emanuel
Jonsson för sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Arbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson har dels som värnpliktig och dels
som fast anställd volontär varit i tjänstgöring vid Kungl. Västernorrlands regemente
under tiden 29 maj 1922—31 maj 1923. Från och med den 1 juni
sistnämnda år meddelades han avsked från sin innehavande anställning vid
regementet, enär han på grund av hjärtfel förklarats oduglig till krigstjänst.

Då Jonsson, på grund av ovetskap om möjligheterna att erhålla ersättning
på grund av under militärtjänstgöringen uppkommen sjukdom, icke vid avskedstillfället
framställde anspråk på någon ersättning från staten, verkställdes
icke då utredning om tidpunkten för sjukdomens uppkomst. Först år 1932
gjorde Jonsson framställning om ersättning för den sjukdom, som orsakade
hans avskedande från regementet, d. v. s. först sedan den tid utgått, inom vilken
rätten att erhålla ersättning i dylika fall är gällande, och riksförsäkringsanstalten
förklarade sig därför icke kunna tillerkänna honom någon ersättning. Eiksförsäkringsanstalten
har dessutom ansett utrett, att han lidit av hjärtfel redan
före inträdet i militärtjänstgöring, och, enär sjukdomen sålunda icke kunde
anses orsakad av militärtjänsten, förklarat, att han, även om avseende icke
fästes vid att framställning icke gjorts inom vederbörlig tid, icke kunde erhålla
någon ersättning. En av Jonsson till Kungl. Majit i ärendet gjord framställning
har, tydligen på grund av riksförsäkringsanstaltens ovan återgivna uttalande,
icke föranlett någon åtgärd.

Jag har dock ansett, att ärendet bör komma under riksdagens prövning. I
andra liknande fall har nämligen Kungl. Maj :t och riksdagen medgivit, att ersättningsanspråk
må upptagas till prövning, även örn den tid utgått, inom vilka
ersättningsanspråk skola framställas. Yad därefter angår de påståenden, som
gjorts därom, att Jonsson redan före inträdet i militärtjänstgöring skulle ha
haft hjärtfel, så påstår Jonsson motsatsen, och i vart fall är det tydligt klarlagt,
dels att han varit fullt frisk vid inträdet i militär tjänstgöring och dels
att han under sin militärtjänstgöring besvärades av hjärtfel, först sedan han
varit i tjänst under en tid av nära ett år. Vid vinnandet av volontär anställningen
undergick lian ju noggrann läkareundersökning, utan att något hjärtfel
konstaterades. Det förefaller mig också, som örn vederbörande militärbefäl
bort verkställa utredning örn sjukdomens uppkomst, så snart denna konstaterades,
men detta synes ej hava skett. Militärbefälet synes ju icke alls lia upplyst
Jonsson örn att ersättning utgår, då sjukdom ådragits under militärtjänstgöring,
så att han redan vid avskedet kunnat göra anspråk på sin rätt
att få ersättningskrav prövade.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 4 sami. Nr 124—120.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Med överlämnande av de handlingar, som föreligga i detta ärende, får jag
med åberopande av det ovan anförda hemställa,

att riksdagen måtte förklara f. volontären vid Kungl. Västernorrlands
regemente, arbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson,
berättigad att med belopp, som enligt gällande förordning
må tillkomma honom, uppbära ersättning i anledning av sjukdom,
som yppats under militärtjänstgöring.

Stockholm den 20 januari 1934.

Fabian Månsson.

Avskrift.

Till riksförsäkringsanstalten.

Sedan riksförsäkringsanstalten genom beslut den 15 juli 1932 förklarat sig
icke kunna tillerkänna arbetaren B. A. E. Jonsson, Segeltorp, begärd ersättning
i anledning av hjärtsjukdom, som han enligt egen uppgift ådragit sig under
fast anställning vid Västernorrlands regemente åren 1922 och 1923, enär ansökningen
om ersättning icke gjorts inom den tid, som föreskrivits i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse denna förordning erhållit
genom förordningen den 4 juni 1920, har Jonsson uti en till försvarsdepartementet
den 5 september 1932 inkommen skrift anhållit, att Kungl. Majit måtte
medgiva, att berörda omständighet icke skulle utgöra hinder för riksförsäkringsanstalten
att till prövning upptaga frågan om beredande av ersättning
åt Jonsson i förevarande avseende.

Häröver har riksförsäkringsanstalten den 27 september 1932 avgivit utlåtande
och därvid meddelat, att riksförsäkringsanstalten vid granskning av
vad i ärendet förekommit funnit Jonsson icke berättigad till ersättning jämlikt
förstnämnda förordning, enär hans ifrågakomna militärtjänstgöring icke skäligen
kunde antagas hava bidragit till uppkomsten av omförmälda hjärtsjukdom.

Sedermera har Jonsson i en till försvarsdepartementet den 28 februari 1933
inkommen skrift anhållit att av nåd få sig tillerkänd ersättning i anledning av
merberörda sjukdom.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten sålunda meddelat finner Kungl.
Majit förevarande ansökningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd. Vilket jag, på nådigste befallning, får härigenom meddela.

Avskrift av denna skrivelse tillställes Jonsson.

Stockholm den 10 mars 1933.

Ivar Vennerström. /

/ A. R. Wallgren.

Angående förre volontären B. A. E. Jonssons ansökningar örn ersättning i
anledning av sjukdom. D. Kr 3740/1932.

Avskrift.

Till Konungen.

Undertecknad, som är född den 4 oktober 1896, mönstrade till sjöfart den
7 oktober 1914, den 11 september 1919 och den 15 november 1921, varvid jag
vid läkarbesiktning befanns fullt frisk. Vid de båda sista tillfällena verkställdes
läkarbesiktningen av provinsialläkaren K. Hahn i Sundsvall, numera
bosatt i Djursholms-Danderyd. Jag fullgjorde tjänstgöring såsom värnpliktig
(värnpliktsnummer 348 66/1919) från och med den 29 maj 1922 till och med
den 30 juni samma år. Den 1 juli 1922 anställdes jag såsom volontär vid samma
regemente. Vid inryckningen till värnpliktstjänstgöring och vid stamanställningen
blev jag undersökt av läkare, dåvarande regementsläkaren G. Fredriksson
numera bosatt i Nockeby, och befanns fullt frisk. På hösten 1922 blev
jag kommenderad till gevärshantverkareskola vid Norrlands artilleriregemente
i Östersund. Under denna kommendering var jag sjukskriven dels
mellen den 6 och den 8 november 1922 för utgjutning i höger knä, dels mellan
den 14 och den 18 november 1922 för »luftrörskatarr + bursit v. knä». Efter
dessa sjukdomsperioder kände jag »oro i hjärtat». Under 14 dagar i februari
1923 vårdades jag för förkylning å Norrlands artilleriregementes sjukhus.
Jag återkom till Västernorrlands regemente den 10 maj 1923. Var sjukskriven
å regementets sjukhus mellan den 15 maj och den 2 juni 1923 för hjärtsjukdom.
Den 28 maj 1923 utfärdades vid rementet läkarintyg örn att jag på grund av
organiskt hjärtfel vore oduglig till krigstjänst, varefter jag erhöll avsked från
min anställning vid regementet.

I skrivelse den 10 april 1932 till riksförsäkringsanstalten anhöll jag örn ersättning
för berörda sjukdom, som jag ådragit mig under militärtjänstgöringen.

På begäran av riksförsäkringsanstalten blev jag undersökt av överläkaren
vid garnisonssjukhuset i Stockholm docenten N. G. Stenström. I yttrande
den 1 juli 1932 anförde docenten Stenström bland annat följande:

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

»Mannen är uppenbarligen icke kapabel till grovarbete, det enda han i saknad
av yrkeskunnighet varit hänvisad till. Den nuvarande nedsättningen i hans
arbetsförmåga skattar jag till gott och väl 25 % möjligen 50 %, en nedsättning
som successivt torde komma att ökas.»

Eiksförsäkringsanstaltens läkare docenten Alf Westergren avgav utlåtande
i ärendet den 15 juli 1932. Utlåtandet har följande lydelse:

»Enligt tillgängliga journaler från 1922 tyckes en polyarthrit väl kunna hava

förelegat (h. knä 6^-8, v. knä -4-——!). Härmed synes praktiskt taget bestyrkt

att sjukdomen ådragits i tjänsten. Ersättning tillstyrkes.»

I skrivelse till mig den 15 juli 1932 anförde riksförsäkringsanstalten följande.
Av handlingarna i ärendet framginge att Jonssons militärtjänstgöring
pågått under tiden från och med den 29 maj 1922 till och med den 31 maj 1923
samt att Jonsson redan under tjänstgöringstiden befunnits lida av hjärtfel.
Jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade
lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, vore
emellertid rätten till ersättning förverkad, därest ej framställning örn ersättning
för skada gjordes inom tre år från det för volontär vid hären anställningen
upphörde, eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades. Enär i förevarande
fall framställning örn ersättning icke gjorts inom sålunda föreskriven
tid, hade riksförsäkringsanstalten följaktligen funnit sig icke kunna tillerkänna
Jonsson någon ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Jag får härmed i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte av
nåd lämna medgivande därtill, att riksförsäkringsanstalten får till prövning
upptaga mina ersättningsanspråk, ehuru framställning härom icke gjorts inom
föreskriven tid.

Underdånigst
B. A. Em. Jonsson.

Grovarbetare.

Avskrift.

Till Konungen.

Genom remiss den 6 september 1932 har Kungl. Majit anbefallt riksförsäkringsanstalten
avgiva utlåtande över en av Bror Alrik Emanuel Jonsson, Segeltorp
87, gjord framställning örn ersättning för sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten med remissaktens återställande
underdånigst anföra följande.

I en den 10 april 1932 dagtecknad, till riksförsäkringsanstalten den 12 samma
månad inkommen skrivelse gjorde Jonsson framställning örn ersättning för
sjukdom, hjärtfel, som han skulle hava ådragit sig under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet framgår, bl. annat, att Jonsson den 29 maj 1922
inryckt till värnpliktstjänstgöring vid Västernorrlands regemente, att han
från och med den 1 juli samma år vunnit anställning som volontär vid regementet,
att han den 28 maj 1923 förklarats oduglig till krigstjänst på grund

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

av hjärtfel samt att hans anställning upphört fr. o. m. den 1 juni samma år.
Tillika framgår av verkställd utredning, att Jonsson i samband med mönstring
å handelsfartyg redan år 1920 skulle hava befunnits lida av hjärtfel.

Genom beslut den 15 juli 1932 förklarade riksförsäkringsanstalten, att anstalten
icke kunde tillerkänna Jonsson någon ersättning, enär framställning
örn ersättning icke gjorts inom föreskriven tid. Enligt förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
med den ändrade lydelse denna förordning erhållit genom förordningen
den 4 juni 1920 (S. F. S. nr 305), är nämligen rätten till ersättning
förverkad, därest ej framställning om ersättning för skada, som yppats efter
ingången av år 1919, göres inom 3 år från det för volontär vid hären anställningen
upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades.

För den händelse Kungl. Majit emellertid skulle finna skäligt, att Jonsson
utan hinder därav, att framställningen icke gjorts inom vederbörlig tid, herodes
ersättning jämlikt grunderna för omförmälda förordning den 18 juni
1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kan antagas hava bidragit till
hans ifrågavarande sjukdom, har riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i
sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit
har riksförsäkringsanstalten med stöd av yttranden, som avgivits av biträdande
läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, funnit Jonsson icke berättigad
till ersättning jämlikt ovannämnda förordning, enär Jonssons ifrågakomna
militärtjänstgöring icke skäligen kan antagas hava bidragit till sjukdomen
ifråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten hemställa,
att förevarande framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts
vidare åtgärd.

Bestyrkta avskrifter av de handlingar, som kunna vara av betydelse för
ärendets prövning, bifogas härjämte.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade,
byrådirektören Sidvall.

Stockholm den 27 september 1932.

Underdånigst
Sigurd Bibbing.

Källström.

Avslcrift.

Till Konungen.

Med anledning av att jag av militieombudsmannen den 11 augusti 1932
nekats ersättning på grund av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, får
jag härmed i underdånighet andraga följande:

Jag bestrider, att jag under år 1920 sökt och blivit nekad mönstring till
sjöss av dr Hahn, såsom det uppgives i den rörande mig förda journalen för
tiden 15 maj—1 juni 1923. Det har emellertid varit mig omöjligt att anskaffa

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

bevis för detta mitt bestridande, då vid sjömanshusen icke föras några anteckningar
över nekad mönstring. Vid sjömanshuset i Sundsvall, där dr Hahn vid
ovannämnda tidpunkt tjänstgjorde, förefinnas däremot anteckningar om att
jag verkligen mönstrat 7/10 1914, 11/9 1919, 10/12 1919 och 15/11 1921.

Ävenledes har det varit mig omöjligt att erhålla något intyg av dr Fredriksson
angående ovannämnda journalanteckning, då denne numera avlidit.

Det återstår mig således endast påpeka, att de ytterst grundliga undersökningar,
som jag underkastades av dr Fredriksson vid min inryckning till värnpliktstjänstgöring
den 4 maj 1922 och vid överföring till volontär den 29 maj
samma år gåvo till resultat, att jag vid dessa tidpunkter var fullt frisk. Detta
faktum borde väga tyngre än en journalanteckning från år 1923 rörande en
föregiven mönstring, som skulle ha försiggått två år före undersökningen
för militärtjänstgöringen.

Med anledning av det ovan anförda anhåller jag i underdånighet, att jag,
trots att jag icke inom den i lagen föreskrivna tiden inkommit med min framställning,
av nåd måtte få mig tillerkänd ersättning för sjukdom, ådragen under
militärtjänstgöring.

Underdånigst
Bror A. E. Jonsson.

Avskrift av avskrift.

Militärskada.

Riksförsäkringsanstaltens Läkare.

M. D. N:r 204/1932.

Yttrande rörande B. A. E. Jonsson. värnpliktig nr. 348 66/19

Född den 4 okt. 1896 Inkom i tjänst den 29 maj 1922. 1/7 1922 an Yrke:

(för värnpliktig) ställd som vol. vid I. 28.

Anställningen upphörde fr. o. m. 1 juni 1923.

Grad:

Hemortsadress: Segeltorp 87.

1. Skadans eller sjukdomens beskaffenhet: Hjärtfel.

15/5—2/6 sjukskriven för hjärtfel; 1922 6/11—8/11, 14/11—18/11 ^gjutning
i höger knä, luftrörskatarr. 28/5 1923 hjärtfel; Intyg örn oduglighet
till krigstjänst.

2. Särskilt yttrande:

Av de knapphändiga handlingarna framgår, att J. efter 1 års tjänst erhållit
avsked på grund av hjärtfel. Örn tjänsten har någon del i sjukdomens uppkomst
framgår icke då journal ej kan anträffas, ev. specialistundersökning
och det. uppgift örn arbete efter utryckning.

Biksförsäkringsanstalten den 13/6 1932.

A. Gullbring.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Förnyat yttrande.

1932 den 22/6 Stenström, 0. A. Gullbring.

1932 den 7/7 1923 förefanns ett hjärtfel; om detta uppstått under tjänsten
omöjligt avgöra. Mest böjd avstyrka ersättning.

A. Gullbring.

1932 den 15/7 Enligt tillgängliga journaler från 1922 tyckes en polyarthrit
väl kunna hava förelegat (höger knä 6—8/11, vänster knä
14/H—18/11. Härmed synes praktiskt taget bestyrkt, att
sjukdomen ådragits i tjänsten. Ersättning tillstyrkes.

A. Westergren.

1932 den 12/9 Att ansvällningen av knäleden skulle vara att uppfatta som
symptom av en polyarthrit framgår ej av handlingarna. Vidhåller
yttrandet 7/7.

A. Gullbring.

1932 den 17/9 = 12/9 A. Gullbring.

1932 den 23/9 Av nytillkommet journalutdrag framgår att J. redan 1920
företett symptom på hjärtfel och att han ej haft ledgångsreumatism,
chorea eller dylikt. Utgjutningen i höger knä — bursiten
— har uppenbarligen ansetts vara symptom på polyarthrit.
Avstyrkes.

A. Gullbring.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
E. Zettergren.

Avskrift av avskrift.

Militärsjukhuset Sollefteå.

I regementets arkiv har numera kunnat framletas en journal rörande vol.
1/2 Jonsson för tiden 15. maj—1. juni 1923, då han vårdades under diagnos
Insuff. valvulae mitralis. (Denna journal har ej tidigare kunnat återfinnas.)
Å journalen är följande antecknat:

Sedan barndomen lätt blivit andfådd och fått hjärtklappning. Ej haft ledgångsreumatism
el. chorea el. dyl. Cor:v.gräns 1 tvf ut. m. v. marn. linjen.
Systol. biåsljud. Pulsationer i epigastriet. Inget fremissement.

27/5. Biåsljudet borta. Nekades mönstring till sjöss 1920 av Dr. Hahn?
på grund av hjärtfel.

28/5. Hjärttonerna orena. Känner oftast håll och stygn i hjärttrakten.
Ytterst lätt andfådd.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

.1/6. Intet biåsljud. Intyg om oduglighet till krigstjänst, och begär att omedelbart
bliva utskriven ehuru han fortfarande erbjudes vård.

Av denna journal framgår enligt min mening inga omständigheter, som tala
för att sjukdomen ådragits i tjänsten.

Sollefteå den 6. augusti 1932.

Måns Arborelius.
Regementsläkare vid Kungl.
Västernorrlands regemente.

Rätt avskrivet intygar: Bestyrkes å tjänstens vägnar:

L. Olsson. E. Zettergren.

Fanjunkare.

Avskrift av avskrift.
M. D. n:r 204/1932.

Herr Bror Alrik Emanuel Jonsson, N:r 87, Segeltorp.

I en till Biksförsäkringsanstalten den 12 april 1932 inkommen skrivelse har
M gjort framställning örn ersättning för sjukdom, hjärtfel, som M skulle hava
ådragit Eder under tjänstgöring som volontär vid Kungl. Västernorrlands
regemente.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Eder militärtjänstgöring pågått
under tiden från och med den 29 maj 1922 till och med den 31 maj 1923 samt
att K i redan under tjänstgöringstiden befunnits lida av ifrågavarande sjukdom.

Jämlikt bestämmelserna i kungl, förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den
ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom kungl, förordningen den
4 juni 1920, är emellertid rätten till ersättning förverkad, därest ej framställning
örn ersättning för skada göres inom tre år från det för volontär vid hären
anställningen upphörde, eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades.

Enär i förevarande fall framställning örn ersättning icke gjorts inom sålunda
föreskriven tid, har Biksförsäkringasnstalten följaktligen funnit sig icke kunna
tillerkänna Eder någon ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Stockholm den 15 juli 1932.

Sigurd Ribbing.

Gunnar Björkman.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
E. Zettergren.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Avskrift av avskrift.

Till Riksförsäkringsanstalten,

Skaderegleringsbyrån III.

Bror Alrik Emanuel Jonsson, som av Eder hänvisats till mig (skrivelse
M. D. nr 204/1932), har denna dag av mig undersökts.

Beträffande uppkomsten av sjukdomen och övriga förhållanden uppgav
han följande: Han skulle fullgjort sin värnplikt 1916 (är född 1896) men höll
sig undan och inryckte först i mars 1922. (dåv. I. 28, Sollefteå). Hade dittills
alltid varit frisk. Erbjöds och tog värvning vid regementet i maj 1922. Undersöktes
vid inryckningen och vid stamanställningen av vederbörande militärläkare
(dr Fredriksson) och befanns frisk. På hösten 1922 blev han kommenderad
till gevärshantverkarskola vid A. 4. (Östersund). Sjuknade under denna
med »förkylning» och polyarthrit, varför lian vårdades på reg:ts sjukavd. i
två repriser, resp. 8 och 16 dagar. Kände efteråt »oro i hjärtat». Då han d. 10/5
1923 återkom till sitt regemente sjukanmälde han sig omedelbart. Yar intagen
på sjukavdelningen 11/5—31/5. Förklarades (av reg.-läk. Fredriksson)
oduglig till krigstjänst på grund av hjärtfel och uppmanades att lägga in om
avsked, som omedelbart beviljades.

Han har senare försökt sig på grovarbete men ej orkat hålla på därmed mer
än högst några månader i taget på grund av hjärtbesvär (hjärtklappning och
andfåddhet). Mestadels varit arbetslös eller sysslat med lättare tillfälligt
arbete. Gift med 4? barn; åtnjuter fattigvårdsunderstöd.

Hade nu sökt arbete å arbetsförmedlingen i Sthlm men där blivit nekad
arbete. Hänvände sig i skrivelse till Regeringen och uppvaktade även personligen,
varvid han hänvisades till Rfa. Hade förut saknat kännedom örn att
han hos Rfa kunde begära ersättning på grund av sin i tjänsten ådragna sjukdom.
Ej legat sjuk nu. Använder ej sprit eller tobak.

Status d. 1/7 i932.

Småväxt men täml. kraftigt byggd med prima muskulatur o. ngt reducerat
hull. Tydlig ansiktscyanos och cyanotiska händer. Inga ödem.

Hjärta: Pero. gränser v. 9 cm. h. 3 cm. lofrus 1/2 tvf. inom m. 1. kraftig.
Ingen abnorm dilatation av halsvenerna. Regelb. hjärtverks. med frekv. 80.
I liggande ställn. höres endast ett sv. systoliskt bl. lj. med max. vid spetsen.
P. II. knappast acc. I stående vid genom arbete stegrad frekvens framträder
ett täml. kraftigt praesyst. fremissement och vid spetsen höres ett kort praesyst.
blj. jämte det systoliska. Ekg. visar en kurva som är högerbetonad på
gränsen till högerövervikt men intet i övrigt patol. Bitr. 140/80.

I urinen märkes en st. pos. Schlesinger.

S. R. 3; 8; —; Hbg.: 110 %.

I övrigt inga tecken på hjärtinkompensation (lungor, buk).

Vid prövning av arbetstoleransen hos hjärtat visade sig denna betydligt
nedsatt. Efter 10 »stolsteg» hade pat. en (starkt) uttalad dyspné och hjärtfrekvensen
sprang upp till 160. Ännu efter 2 min. var frekvensen 120.

Ehuru de fysikaliska symptomen i vila äro föga markanta föreligger här med
säkerhet en allvarlig hjärtskada (med all sannolikhet en mitralis stenos
insufficiens). Det höjda Hbg.-värdet och urobilinurien tyda på en latent insufficiens
och har han en arbetstolerans som kan betecknas som dålig.

Motioner i Andra hammaren, Nr 124.

Mannen är uppenbarligen icke kapabel till grovarbete, det enda han i saknad
av yrkeskunnighet varit hänvisad till. Den nuvarande nedsättningen i hans
arbetsförmåga skattar jag till gott och väl 25 % möjligen 50 %, en nedsättning,
som successivt torde komma att ökas.

Basunda den 1 juli 1932.

Nils Stenström.

Med. doktor. Docent.

Ber. arv. 35 kr.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
E. Zettergren.

Avskrift.

RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN
Militärdiariet n:r 204/1932.

Uppgifter i anledning av värnpliktige n:r 348 66/1919 vid Kungl. Västernorrlands
regemente gjord ansökan örn ersättning i anledning av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring. Sökandens fullständiga för- och tillnamn:
Bror Alrik Emanuel Jonsson, född den 4/10 1896. Fullgjord militärtjänst 29/5
1922—(1/7 1922, Anställd som volontär vid I. 28)—31/5 1923. Underhåll
och vård genom militärmyndighet upphörde fr. o. m. den 1 juni 1923. Ersättning
för militärtjänst upphörde fr. o. m. den 1 juni 1923. Yrke före militärtjänsten:
sjöman. Nuvarande bostad Segeltorp 87.

Sollefteå den 4 juni 1932.

E. Löfgren.

Kompanibef.h.

Transumt.

Sjömanshuset, Sundsvall.

Advokaten

Herr Nils Detter, Arsenalsgatan 4
Stockholm.

Jonsson, Bror Alrik Em. reg.nr 252.

Edert v. av den 19 dennes ang. rubi’, sjöman tillhanda bemärkt.

För att så fullständigt som möjligt redogöra för Jonssons sjötjänstetid, lämnas
följande upplysningar, tagna ur sjömanshusets register och mönstringsliggare.

Motioner i Andra hammaren, Nr 124.

J. inskrevs vid detta sjömanshus första gången den 7/10 1914 då han mönstrade
å ångf. »Lilly» av Hälsingborg.

Inskrevs ånyo och erhöll ny sjöfartsbok den 11/9 1919 då han mönstrade som
lättmatros å ångf. »Agricola» av Göteborg. Avmönstrade detta fartyg i Göteborg
den 27/10 1919.

Erhöll ny sjöfartsbok här den 15/11 1921 då han mönstrade såsom jungman
å ångf. »Stjernvik» av Norrköping.

Den 13/6 1923 påmönstrade J. härstädes å ångf. »Kare» av Stockholm.

Huruvida J. år 1920 varit sjuk kan sålunda ej sägas, då det i registret saknas
anteckning härom.

Sundsvalls sjömanshus den 22 Augusti 1932.

Magnus Broman.
Ombudsman.

Avshrift av avshrift.

Kungl. Västernorrlands regemente.
Regementsexpeditionen.

Avd. I. nr 305.

Till Riksförsäkringsanstalten.

Med anledning av skrivelse M. D. n:r 204/1932 har jag härmed äran översända
ansökan från värnpliktige nr. 348 66/1919 B. A. E. Jonsson om ersättning
för sjukdom, som han skulle hava ådragit sig under militärtjänstgöring.
UtredningsprotokoH, uppgift samt regementsläkarens yttrande bifogas.
Utöver regementsläkarens yttrande har jag intet att tillägga.

Sollefteå den 6. juni 1932.

Hj. Evers.
Regementschef.

Löjgren.

Regementsläkaren

vid

Kungl. Västernorrlands regemente.

Till Riksförsäkringsanstalten.

Volontären Bror Alrik Emanuel Jonsson (vpl.n:r 348 66/1919) har enligt
sjukrullan för 9. komp. varit sjukskriven å regementets sjukhus 15/5—2/6
1923 för hjärtsjukdom. Journalen har icke kunnat återfinnas i regementets
arkiv. Enligt meddelande från A. 4 i Östersund har Jonsson varit sjukskriven
där 6/11—8/11 samt 14/11—18/11 1922 för utgjutning i höger knä resp. luftrörskatarr
4- bursit v. knä. (Temperaturlistor bifogas.) Den 28/5 1923 är antecknat
å Jonssons läkarkort Organiskt hjärtfel (Intyg örn oduglighet till krigstjänst).

Motioner i Andra hammaren, Nr 124.

I avsaknad av anteckningar rörande den 1923 konstaterade sjukdomen samt
kännedom om Jonssons nuvarande hjärtsjukdom, kan jag icke yttra mig örn,
huruvida militärtjänstgöringen kan anses hava orsakat eller bidragit till sjukdomens
uppkomst eller utveckling.

Sollefteå den 3. juni 1932.

Måns Arborelius.

Regementsläkare.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

E. Zettergren.

Avshrijt av avshrift.

Segeltorp den 10 april 1932.
204/1932. Inkom till Bfa den 12/4 1932.

Grovarbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson. Född 4/10 1896. Gudmundrå
församling, Västernorrlands län. Som värnpliktig hade jag n:r 348/66 1919,
för jag var efterliggare på grund av att jag var i Amerika, hemkom 1918 d. 12
december, mönstra min bok 1919, reste utomlands igen, kom åter hem 1922 i
januari. Inställde mig enligt order vid regemente den 4 maj 1922 kl. 4 em.
Gick som värnpliktig till den 30 maj 1922. Då tog jag värvning genom Kapten
Elodin vid 3:dje kompaniet, den 1 juni började jag i volontärskolan. Innan
jag fick taga värvning genomgick jag en grundlig läkarundersökning och förklarades
fullt frisk. Genom Överläkaren major Fredriksson vid I 28. På hösten
samma år blev jag uttagen som gevärshantverkarelev, och blev flyttad till
skolan i Östersund, den började i oktober 1922. Under året 1923 i februari
blev jag sjuk vart intagen på sjukhuset vid A. 4 i Östersund. Överläkaren
sade att jag strängt förkylt, jag låg på sjukhuset i 14 dagar. Den 10 maj 1923
hade vi avslutning. Vi reste då hem till I. 28. den 11 maj 1923, skulle jag inställa
mig vid 2:ans kompani, den 12 maj blev jag återigen sjuk men då fick jag
så ont åt hjärtat så Överläkaren sade att jag skulle inläggas på sjukhuset vid I.
28., varje dag gick jag under behandling av Överläkaren Major Fredriksson
från den 12 maj till den 30 maj 1923. Då sade Major Fredriksson att jag var
oduglig i I 28., att jag skulle lägga in om avsked så skulle Överläkaren Fredriksson
tillstyrka den. Jag mente att det inte var rätt att utkasta mig så när jag
hade blivit sjuk inom tjänsten, men han påstod att jag måste göra det, den 1
juni 1923 fick jag order att jag skulle resa därifrån, dom behövde mig icke
längre. Jag fick då hjärtmedicin av Överläkaren Fredriksson när jag reste.
Tecknad på heder och samvete
F. d. Volontär n:r 1 vid andra kompaniet. I. 28.

1922—1923.

Bror Alrik Emanuel Jonsson.

Desebergsvilla 87, Segeltorp.

P. S. Avskedsansökan blev tillstyrkt av Överläkaren Major Fredriksson,
genom sjukdomens art, (hjärtfel). D. S.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Huddinge polisdistrikt
Huddinge.

Rapport.

Onsdagen den 29 juni 1932.

Från landsfiskalen i Tumba distrikt har till undertecknad inkommit en så
lydande skrivelse:

»Landsfiskalen i Tumba distrikt, Tumba.

Hos Riksförsäkringsanstalten har Bror Alrik Emanuel Jonsson, n:r 87,
Segeltorp, gjort framställning örn ersättning för sjukdom, hjärtfel, som han
skulle hava ådragit sig under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet framgår bl. annat, att Jonsson erhållit avsked
från sin anställning som volontär vid Kungl. Västernorrlands regemente den
31 maj 1923.

Med anledning härav får Riksförsäkringsanstalten anhålla, att genom Eder försorg
förhör måtte hållas med Jonsson, hans familj, närmaste grannar och andra
personer, som känna hans förhållanden, angående hans hälsotillstånd, arbetsförmåga
och levnadsförhållanden efter den 31 maj 1923. Härvid torde i kronologisk
ordning uppgivas hans arbetsgivare, arten av det arbete han utfört
hos var och en av dem ävensom den inkomst han därav kunnat förskaffa sig.
Tillika torde uppgivas de läkare, som han besökt efter nämnda tidpunkt, huruvida
och i så fall med vilket belopp och under vilka tider han åtnjutit fattigunderstöd
för sig och sin familj ävensom på vad sätt familjen eljest kunnat
erhålla sin försörjning.

Vederbörligt förhörsprotokoll torde därefter snarast möjligt insändas till
Riksförsäkringsanstalten.

Stockholm den 25 juni 1932.

På Riksförsäkringsanstaltens vägnar:

Nils Källström.»

I anledning av förestående skrivelse inställde jag mig denna dag, onsdagen
den 29 juni 1932, i Jonssons bostad, Segeltorp n:r 87, i Huddinge socken, därvid
Jonsson blev i saken hörd och berättade följande:

År 1923 den 31 maj hade han på grund av sjukdom (hjärtfel) blivit avskedad
från Kungl. Västernorrlands regemente, där han varit anställd såsom volontär
sedan i juni 1921. Efter sin anställning vid regementet hade Jonsson omedelbart
rest till sitt föräldrahem, Trehörningsjö, i Västernorrlands län, där
han vistats till i augusti 1923. Under sin vistelse i föräldrahemmet hade han
varit sin styvfader, Gustav Axel Ivar Broman, vilken numera vore avliden,
behjälplig med gårdfarihandel. I augusti 1923 hade Jonsson avrest till Stockholm,
där han varit boende å olika ungkarlshotell till i oktober samma år.
Under denna tid hade Jonsson under åtta dagar haft arbete med pramlastning
av kol från kolångare för Lavéns Kol och Koks räkning, Mälartorget,
Stockholm. Detta arbete hade Jonsson icke kunnat fortsätta enär det varit
för arbetsamt. Inkomst 12: — kr. per dag. Ilan hade för det mesta varit utan
arbete. I oktober 1923 hade han flyttat till sin nuvarande hustru, Elsa Augusta

14 Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Hammargren, som då varit boende i huset n:r 12, Köpmangatan, Stockholm.
Något arbete hade han fortfarande icke innehaft, han hade dock varit Hammargren
behjälplig med försäljning av munkar, som hon tillverkat. I februari
1926 hade Jonsson erhållit arbete hos byggnadsfirman Armator, Stockholm,
och arbetat med grundläggningsarbete till ett hus å Atlasområdet i Stockholm.
Detta arbete hade Jonsson innehaft omkring två månader, och hans arbetsinkomst
hade uppgått till 69: 60 kronor i veckan, varefter han insjuknat och
varit nödsakad avbryta arbetet under en tid av 11 dagar och då besökt en
doktor Eriksson i Enskede. Efter denna sjukdom hade han fortsatt med
förenämnda arbete till i maj 1926, då han fått sluta på grund av arbetsbrist.
I samma månad hade han erhållit ny arbetsanställning hos byggmästaren
Ivan B. Persson, som har kontor i huset n:r 4, Drottninggatan, Stockholm,
hos vilken Jonsson haft anställning såsom diverse arbetare å Sabbatsbergs
nya personalhus. Denna anställning hade Jonsson fått sluta på grund av arbetsbrist.
Härefter hade Jonsson icke haft något arbete, utan varit sin hustru
behjälplig med försäljning av munkar. Han hade även sysslat med bärplockning
och grönt under somrarna och försålt detta i Stockholm.

Beträffande de läkare, som Jonsson besökt för sin sjukdom, uppgav han
dessa vara överläkaren vid Serafimerlasarettet doktor Westergren, som han
besökt 1930, doktor Hagberg, Serafimerlasarettet jämte ett flertal andra, som
han icke kunde erinra sig namnen på, vilka han besökt under åren 1930 och
1931.

Under åren 1925 och 1926 hade han åtnjutit fattigvård i Brännkyrka församling
under de tider, som han saknat arbete, men hail kunde icke erinra sig till
vilka belopp fattigvården uppgått. Från hösten 1927 hade lian varit boende
i Huddinge socken, där han hela tiden och fortfarande åtnjuter fattigvård för
sin familj nied 80 kronor per månad och då han kunnat förete läkarbetyg, att
han varit sjuk, hade han för sig själv haft 40 kronor per månad.

Härutöver förklarade Jonsson, att han, som förut nämnts, plockat bär,
grönt och blommor, som han försålt, och därigenom, jämte fattigvårdsunderstödet,
nödtorftigt kunnat försörja sig och sin familj.

Hustrun Elsa Augusta Jonsson, f. Hammargren har vid förhör vitsordat
mannen Jonssons här ovan antecknade uppgifter.

Av Jonssons grannar eller andra personer har ingen kunnat anträffas som
känner Jonssons levnadsomständigheter.

Huddinge polisstation som ovan

K. E. Haglund.
Polisman.

Avskrift.

Riksdagens Militieombudsman.

Till arbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson.

I en den 18 juli 1932 hit ingiven skrift har Ni anhållit örn militieombudsmannens
hjälp för erhållande av ersättning för skada, som Ni skulle hava ådragit
Eder under militärtjänstgöring.

Motioner i Andra hammaren, Nr 124.

Av en bilaga till Eder skrift framgår, att frågan om ersättning till Eder prövats
av riksförsäkringsanstalten. Med anledning härav infordrade jag från
anstalten såsom lån handlingarna rörande bemälda ersättningsfråga. Av dessa
handlingar har jag inhämtat följande.

Ni vore född den 4 oktober 1896 och fullgjorde tjänstgöring såsom värnpliktig
(värnpliktsnummer 348 66/1919) från och med den 29 maj 1922 till och
med den 30 juni samma år. Den 1 juli 1922 anställdes M såsom volontär vid
samma regemente. Vid inryckningen till värnpliktstjänstgöring och vid stamanställningen
hade Ni undersökts av läkare, dåvarande regementsläkaren G.
Fredriksson, och befunnits fullt frisk. På hösten 1922 hade Ni kommenderats
till gevärs-hantverkareskola vid Norrlands artilleriregemente i Östersund.
Under denna kommendering hade Ni varit sjukskriven dels mellan den 6 och
8 november 1922 för utgjutning i höger knä, dels mellan den 14 och 18 november
1922 för »luftrörskatarr + bursit v. knä». Efter dessa sjukdomsperioder
hade Ni känt »oro i hjärtat». Under 14 dagar i februari 1923 hade Ni enligt
egen uppgift vårdats för förkylning å Norrlands artilleriregementes sjukhus.
Ni hade återkommit till Västernorrlands regemente den 10 maj 1923. Enligt
sjukrullan för regementets 9. kompani hade Ni varit sjukskriven å regementets
sjukhus mellan den 15 maj och den 2 juni 1923 för hjärtsjukdom. Den 28 maj
1923 hade vid regementet utfärdats läkarintyg örn att Ni på grund av organiskt
hjärtfel vore oduglig till krigstjänst, varefter Ni erhållit avsked från Eder anställning
vid regementet.

I skrivelse den 10 april 1932 till riksförsäkringsanstalten hade Ni anhållit
om ersättning för berörda sjukdom, som Ni skulle hava ådragit Eder under
milit ärt j änstgöringen.

På begäran av riksförsäkringsanstalten blev Ni undersökt av överläkaren
vid garnisonssjukhuset i Stockholm docenten N. G. Stenström. I yttrande
den 1 juli 1932 har docenten Stenström rörande Eder anfört följande.

Jonsson hade efter avskedet försökt sig på grovarbete men ej orkat hålla
på därmed mer än högst några månader i taget på grund av hjärtbesvär (hjärtklappning
och andfåddhet). Mestadels hade han varit arbetslös eller sysslat
med lättare tillfälligt arbete. Han vore gift och hade 4 (!) barn. Jonsson åtnjöt
fattigunderstöd. Han hade sökt arbete å arbetsförmedlingen i Stockholm
men där blivit nekad arbete. Han hade i skrivelse hänvänt sig till regeringen
och uppvaktat även personligen, varvid han hänvisats till riksförsäkringsanstalten.
Han hade förut saknat kännedom örn att han hos riksförsäkringsanstalten
kunde begära ersättning på grund av sin i tjänsten ådragna sjukdom. Jonsson
hade ej legat sjuk nu. Han använde ej sprit eller tobak.

Status den 1 juli 1932 vöre följande:

»Småväxt men tami. kraftigt byggd med prima muskulatur o. ngt reducerat
hull. Tydlig ansiktscyanos o. cyanotiska händer. Inga ödem.

Hjärta: pero. gränser v. 9 cm. h. 3 cm. Idus 1/2 tvf inom m. ]., kraftig.
Ingen abnorm dilatation av halsvenerna. Regelb. hjärtverks. med frekv. 80.
I liggande stalin, höres endast ett sv. systoliskt blj. med max vid spetsen. Pn
knappast acc. I stående vid genom arbete stegrad frekvens framträder ett
tami. kraftigt praesyst. fremissement och vid spetsen höres ett kort praesyst.
blj. jämte det systoliska. Ekg. visar en kurva som är högerbetonad på gränsen
till högerövervikt men intet i övr. patol. Bitr. 140/80.

I urinen märkes en st. j>os. schlesinger.

E. S. 3; 8; —; Ilbg.: 110 %.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

I övrigt inga tecken på hjärtinkompensation (lungor, buk).

Vid prövning av arbetstoleransen hos hjärtat visade sig denna betydligt
nedsatt. Efter 10 »stolsteg» hade pat. en (starkt) uttalad dyspne och hjärtfrekvensen
sprang upp till 160. Ännu efter 2 min. var frekv. 120.

Ehuru de fysikaliska symptomen i vila äro föga markanta föreligger här
med säkerhet en allvarlig hjärtskada (med all sannolikhet en mitralis stenosinsufficiens).
Det höjda Hbg-värdet och urobilinurien tyda på en latent insufficiens
och han har en arbetstolerans som kan betecknas som dålig.

Sedan riksförsäkringsanstalten hos landsfiskalen i Tumba distrikt anhållit
att förhör måtte genom landsfiskalens försorg hållas med Eder, Eder familj,
närmaste grannar och andra personer, som kände Edra förhållanden, angående
Edert hälsotillstånd, arbetsförmåga och levnadsförhållanden efter den 31 maj
1923, inkom från landsfiskalen ett polisförhörsprotokoll av följande innehåll:

I saken hörd berättade Jonsson följande: Efter sin anställning vid regementet
hade Jonsson omedelbart rest till sitt föräldrahem, Trehörningsjö, i Västernorrlands
län, där han vistats till i augusti 1923. Under sin vistelse i föräldrahemmet
hade han varit sin styvfader, Gustaf Axel Ivar Broman, vilken numera
vore avliden, behjälplig med gårdfarihandel. I augusti 1923 hade Jonsson avrest
till Stockholm, där han varit boende å olika ungkarlshotell till i oktober
samma år. Under denna lid hade Jonsson under åtta dagar haft arbete med
pråmlastning av kol från kolångare för en kolfirmas räkning. Detta arbete
hade Jonsson icke kunnat fortsätta, enär det varit för arbetsamt. (Inkomst
12: — kr. per dag.) Ilan hade för det mesta varit utan arbete. I oktober 1923
hade han flyttat till sin nuvarande hustru, Elsa Augusta Hammargren, som då
varit boende i huset n:r 12, Köpmangatan, Stockholm. Något arbete hade
han fortfarande icke innehaft, han hade dock varit Hammargren behjälplig
med försäljning av munkar, som hon tillverkat. I februari 1926 hade Jonsson
erhållit arbete hos byggnadsfirman Amatör, Stockholm, och arbetat med
grundläggningsarbete till ett hus å Atlasområdet i Stockholm. Detta arbete
hade Jonsson innehaft omkring två månader och hans arbetsinkomst hade
uppgått till 69: 60 kr. i veckan, varefter han insjuknat och varit nödsakad avbryta
arbetet under en tid av 11 dagar och då besökt en doktor Eriksson i
Enskede. Efter denna sjukdom hade han fortsatt med nämnda arbete till i
maj 1926, då han fått sluta på grund av arbetsbrist. I samma månad hade
han erhållit ny arbetsanställning hos byggmästaren Ivan B. Persson, som hade
kontor i huset nr 4, Drottninggatan, Stockholm, hos vilken Jonsson haft anställning
såsom diversearbetare å Sabbatsbergs nya personalhus och arbetat
därstädes i 5 veckor mot en avlöning av 69: 60 kr. i veckan. Denna anställning
hade Jonsson fått sluta på grund av arbetsbrist. Härefter hade Jonsson
icke haft något arbete utan varit sin hustru behjälplig med försäljning av
munkar. Han hade även sysslat med bärplockning och grönt under somrarna
och försålt detta i Stockholm.

Beträffande de läkare, som Jonsson besökt för sin sjukdom, uppgav han
dessa vara doktor Westergren, som han besökt 1930, doktor Hagberg, Serafimerlasarettet,
jämte ett flertal andra, som han icke kunde erinra sig namnen
på, vilka han besökt under åren 1930 och 1931.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

Under åren 1925 och 1926 hade han åtnjutit fattigvård i Brännkyrka församling
under de tider, då han saknat arbete, men han kunde icke erinra sig
till vilka belopp fattigvården uppgått. Från hösten 1927 hade han varit boende
i Huddinge socken, där han hela tiden och fortfarande åtnjöte fattigvård
för sin familj med 80 kronor per månad och då han kunnat förete läkarbetyg
att han varit sjuk, hade han för sig själv haft 40 kronor per månad.

Jonsson förklarade slutligen att han, såsom förut nämnts, plockat bär, grönt
och blommor, som han försålt och därigenom samt genom fattigvårdsunderstödet
nödtorftigt kunnat försörja sig och sin familj.

Hustrun Elsa Augusta Jonsson, född Hammargren vitsordade vid förhör
mannen Jonssons här ovan antecknade uppgifter.

Av Jonssons grannar eller andra personer hade ingen kunnat anträffas, som
kände Jonssons levnadsomständigheter.

Biksförsäkringsanstaltens läkare överläkaren A. G. Gullbring avgav yttrande
i ärendet den 7 juli 1932 och anförde däri följande: »1923 förefanns ett
hjärtfel; om detta uppstått under tjänsten omöjligt avgöra. Mest böjd avstyrka
ers.»

Biksförsäkringsanstaltens läkare docenten Alf Westergren avgav utlåtande
i ärendet den 15 juli 1932. Utlåtandet har följande lydelse:

»Enligt tillgängliga journaler från 1922 tyckes en polyarthrit väl kunna hava

förelegat (h. knä v. knä ——-18!). Härmed synes praktiskt taget bestyrkt,
att sjukdomen ådragits i tjänsten. Ersättning tillstyrkes.»

I skrivelse den 15 juli 1932 lill Eder anförde riksförsäkringsanstalten härefter
följande. Av handlingarna i ärendet framginge, att Jonssons militärtjänstgöring
pågått under tiden från och med den 29 maj 1922 till och med
den 31 maj 1923 samt att Jonsson redan under tjänstgöringstiden befunnits
lida av hjärtfel. Jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen
den 4 juni 1920, vore emellertid rätten till ersättning förverkad,
därest ej framställning örn ersättning för skada gjordes inom tre år från det
för volontär vid hären anställningen upphörde, eller från den senare tidpunkt,
då skadan yppades. Enär i förevarande fall framställning om ersättning icke
gjorts inom sålunda föreskriven tid, hade riksförsäkringsanstalten följaktligen
funnit sig icke kunna tillerkänna Jonsson någon ersättning jämlikt ovannämnda
förordning.

Med anledning av Eder framställning till militieombudsmannen infordrade
jag den 20 juli 1932 yttrande från förutvarande regementsläkaren vid
Västernorrlands regemente f. d. fältläkaren Fredriksson.

I yttrande den 31 juli 1932, vilket hit inkom den 3. augusti, anförde Fredriksson
följande.

Fredrikssons befattning med Jonsson hade inskränkt sig till tiden från hans
inryckning till värnpliktstjänstgöring vid I. 28, vilken skedde den 4 maj 1922 -—
alltså för mer än 10 år sedan — och fortsatt till den 29 maj 1922, då Jonsson
antogs till volontär vid I. 28 och därefter fortsatte sin utbildning som sådan
vid T. 28 i Sollefteå t ill oktober samma år, då han överflyttades till gevärshantverkarskolan
i Östersund och därmed självfallet Fredrikssons befattning med
Jonsson upphörde för denna gång. Både vid inryckningen den 4 maj 1922 och
vid överföringen till volontär den 29 maj samma år hade Jonsson underkastats
en synnerligen noggrann undersökning och vid båda dessa tillfällen befunnits
Bihang lill riksdagens protokoll 1034. 4 sami. Nr 124— 126.

Motioner i Andra kammaren, Nr 124.

vara fullt tjänstduglig, frisk och utan kroppsligt lyte och detta goda hälsotillstånd
hade varat hela tiden den 4 maj 1922 till oktober samma år. Under
tiden oktober 1922—den 11 maj 1923 hade Jonsson tjänstgjort vid skolan i
Östersund och då hade Fredriksson icke haft någon befattning med honom,
men enligt nu lämnade upplysningar hade Jonsson just under denna tid enligt
journalanteckningar från A. 4 den 6 november—den 18 november 1922 anfall
med utgjutningar i håda knälederna, kräkningar, luftrörskatarr m. m., för
vilket han vårdats å sjukhuset vid A. 4. Huru hans hälsotillstånd, tjänstgöring
och tjänsteduglighet varit under tiden den 18 november 1922—den 11 maj
1923, då hans utbildning vid gevärshantverkarskolan i Östersund fortsattes,
saknades alla uppgifter örn. Den 10 maj hade skolan avslutats, varefter Jonsson
återvänt till I. 28 i Sollefteå. Hedan den 12 maj 1923 hade Jonsson sjukanmält
sig och då han vid undersökningen befunnits iida av en synnerligen allvarlig
hjärtsjukdom, hade han genast intagits på militärsjukhuset, där han vårdats
till slutet av maj 1923. Då under denna sjukhusvistelse det konstaterats att
Jonsson led av organiskt hjärtfel med därav följande oduglighet för framtiden
till ali militärtjänst, hade intyg därom måst omedelbart utfärdas, vilket skett,
och hade detta intyg överlämnats till militärmyndigheterna för den åtgärd
de ansåge erforderlig. Vad Fredriksson isynnerhet måste beklaga vore att
alla journaler och anteckningar på obekant sätt förkommit sedan Fredriksson
lämnat tjänsten. Fredriksson visste att sådana med största samvetsgrannhet
förts på alla, som av Fredriksson vårdats på sjukhuset, och således även i detta
fall, och Fredriksson behövde knappast framhålla, hur väsentligt lättare och
fördelaktigare det ställt sig att få och kunna yttra sig i ett så långt bort i
tiden inträffat fall örn man därvid haft att stöda sig på vid undersökningen
direkt förda och ännu förefintliga anteckningar, än att som nu endast ha minnet
av vad som skett och konstaterats att lita till. Angående uppkomsten,
utvecklingen och beskaffenheten av Jonssons sjukdom ansåge Fredriksson
vara styrkt, att den ej funnits till vid inryckningen i maj 1922 och icke heller
förefunnits förr än Jonsson förflyttats till Östersund i oktober 1922. På grund
av bristande kännedom örn den tjänstgöring han där haft, kunde Fredriksson
ej uttala sig om, huruvida tjänstgöringen varit direkt skuld till hans sjukdom,
utan endast att den börjat och utvecklat sig under den tid Jonsson varit i
militärtjänstgöring. Diagnosen ansåge Fredriksson böra ställas så, att sjukdomen
börjat under form av en akut ledgångsreumatism, så småningom övergått,
som ofta skedde till endocarditis och denna till kroniskt hjärtfel. Prognosen
ansåge Fredriksson vara dålig och Jonssons arbetsförmåga för framtiden
komma att alltmer försämras.

Med anledning av telefonledes framställd begäran lämnade regementskvartermästaren
vid Västernorrlands regemente kaptenen V. Deshayes i skrivelse den
6 augusti 1932 följande upplysningar. Jonsson hade antagits till volontär med
nr 1 på 2. kompaniet den 1 juli 1922 och erhållit avsked den 1 juni 1923. Han
hade överförts till handräckningstjänst med förläggning och tjänstgöring på 9.
kompaniet, vars chef då var kaptenen C. J. Gullberg, vilken avled den 27 juli
1930. Enligt sjukrullan hade Jonsson varit sjukskriven från den 15 maj 1923
till den 2 juni samma år. Sjukjournalen, som Deshayes numera återfunnit i
arkivet, hade överlämnats till regementsläkaren.

Vid regementskvartermästarens skrivelse hade fogats yttranden av regementsläkaren
vid Västernorrlands regemente M. Arborelius och av fanjunkaren
E. Forsström.

Motioner i Andra hammaren, Nr 124.

Regementsläkaren Arborelius anförde följande.

I regementets arkiv hade numera kunnat framletas en journal rörande volontären
nr 1/2 Jonsson för tiden den 15 maj—den 1 juni 1923, då han vårdades
under diagnos Insuff. valvulae mitralis. Denna journal hade ej tidigare
kunnat återfinnas.

Å journalen vore följande antecknat:

»Sedan barndomen lätt blivit andfådd och fått hjärtklappning. Ej haft
ledgångsreumatism el chorea el. dyl. Cor: Y. gräns i tvf ut m v. marn. linje.
Systol. biåsljud. Pulsationer i epigastriet. Inget fremissement.

27/5. Biåsljudet borta. Nekades mönstring till sjöss 1920 av Dr. Hahn (?)
på grund av hjärtfel.

28/5. Hjärttonerna orena. Känner oftast håll och stygn i hjärttrakten.
Ytterst lätt andfådd.

1/6. Intet biåsljud. Intyg om oduglighet till krigstjänst och begär att omedelbart
bliva utskriven ehuru han erbjudes fortfarande vård.»

Av denna journal framginge enligt Arborelius mening inga omständigheter,
som talade för att sjukdomen ådragits i tjänsten.

Fanjunkaren Forsströms yttrande var av följande lydelse. Jonsson hade den
1 juli 1922 antagits som volontär vid Västernorrlands regemente med nr 1
på 2. kompaniet. Jonsson hade sedermera överförts till handräckningstjänst
med förläggning på 9. kompaniet. År 1923 hade Jonsson genom 2. kompaniet
inlämnat en anhållan örn avsked på grund av sjukdom, vilken anhållan blivit
bifallen från och med den 31 maj samma år.

På grund av vad numera blivit i ärendet upplyst anser jag mig icke kunna
däri vidtaga åtgärd för att bereda Eder den begärda ersättningen.

Det står Eder givetvis fritt att själv hos Konungen göra den underdåniga
framställning, vartill Ni kan finna fog.

Stockholm i militieombudsmansexpeditionen den 11 augusti 1932.

Sture Centerwall.

von Post.