Motioner i Andra Kammaren, N:o 87 (Motion 1891:87 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

N:o 87.

Af herr A. Bokström, om ändrad lydelse af § 53 värnpligtslagen
den 5 juni 1885.

Under 1885 års riksdag tilläto sig Gotlands läns dåvarande riksdagsmän
att i underdånighet påkalla Konungens nådiga uppmärksamhet
på den ogynsamma ställning, hvari Gotlands beväring sig befunne,
såväl genom beskaffenheten af den undantagslag, som då var gällande
i fråga om tiden och sättet för beväringsskyldighetens utgörande, som
ock derigenom att beväringsmanskapet i Gotlands län icke kommit i
åtnjutande af de förmåner, som blifvit åt detsamma utlofvade, då Gotlands
befolkning genom sina sockenombud skulle hafva åtagit sig den
i förhållande till öfriga provinser väsentligen ökade beväringspligt,
som ålegat densamma allt sedan år 1811. Riksdagsmännen anhöllo derjemte
i underdånighet om rättelse i detta förhållande, så att, om det
ansåges oafvisligen nödigt att beväringen på Gotland fortfarande skulle
vara ordnad annorlunda än beväringen i öfriga delar af riket, Konungen
ville låta öfverse då gällande bestämmelser och föreskrifter om Gotlands
nationalbeväring, i syfte att denna beväring måtte erhålla samma skydd
af lag och enahanda utrustning, aflöning, underhåll beklädnad och omvårdnad
i öfrigt som den öfriga beväringen.

Denna underdåniga framställning har ingalunda blifvit lemnad utan
nådigt afseende. Redan vid 1886 års riksdag framlades nådig proposition
till förändrad lydelse af § 53 värnpligtslagen den 5 juni 1885,
och sedan Riksdagen i hufvudsak bifallit hvad Konungen deri föreslagit,
har den gotländske värnpligtiges tjenstetid blifvit begränsad till
20 år, räknade från och med det kalenderår, under hvilket han fyller
Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

19 år, och så fördelade, att den värnpligtige tillhör beväringen i 12
och landstormen. i 8 år, hvarjemte öfningsdagarne i fredstid bestämts
till 54, och. har i sammanhang dermed, bland annat, stadgats, att, der
för tillämpningen af de i nämnda § gifna särskilda föreskrifter rörande
vämpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag i ett eller
annat hänseende i fråga om de i värnpligtslagen gifna bestämmelser,
Konungen egde derom förordna.

För sådant ändamål och med anledning af § 137 i nådiga förordningen
den G december 1886 angående värnpligtiges inskrifning och
redovisning samt deras tjenstgöring m. in. meddelade stadganden derom,
att samma förordning skall vara gällande jemväl i afseende på invånare
i Gotlands län med den olikhet, som af Konungen i särskild
författning bestämmes, har en sådan nådig förordning den 17 i samma
månad, utgifvits, att från och med ingången af år 1887 träda i tilllämpning.

Ehuru genom nyssnämnda lagförändringar undantagslagstiftningen
i ofvannämnda hänseende blifvit i så väsentliga delar bibehållen, att
den gotländska befolkningen, så länge denna undantagslagstiftning
gäller, icke kan anses vara i åtnjutande af full medborgarrätt i det
svenska statssamfundet, hvilket icke af någon annan, genom sitt läge
lika mycket eller mera hotad gränsprovins än Gotland fordrar, att den
för ortförsvaret och neutralitetens upprätthållande erforderliga försvarsstyrkan
skall utfyllas med eu ökad personlig värnpligt, så måste likväl
tacksamt erkännas, att åtminstone den del af Gotlands beväring, som
årligen öfvas, från och med år 1887 verkligen vunnit de öfriga förmåner,
som med ofvannämnda underdåniga petition åsyftats, nemligen
enahanda. utrustning, aflöning, underhåll och beklädnad m, in. som beväringen
i rikets öfriga provinser.

En icke obetydande grupp af gotländska värnpligtige, nemligen
de vid Visby sjömanshus inskrifna sjömännen, hafva likväl genom dessa
bestämmelser kommit i en väsentligen svårare ställning än tillförene
och i jemförelse med sina vid andra sjömanshus i riket inskrifna jemnåriga,
och enligt mitt förmenande är en snar rättelse i detta hänseende
af nöden.

Den allmänna värnpligtslagen synes hafva förutsett, huru svårt
och nästan omöjligt det är för sjömännen, som merendels, då de icke
aro i utrikes fart för långturer sysselsatta, tidigt på våren vid sjömans-!
husen inmönstra till sina befattningar i handelsflottan, att på samma
sätt som öfriga värnpligtige öfvas i vapenföring.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Sålunda ät det stadgadt, att vid sjömanshus inskrifna värnpligtige
skola inskrifvas vid flottan och under fredstid fullgöra hela sin vapen-,
öfningstjenstgöring under första året af sin tjenstetid, och att värnpligtig,
som styrker, att han vid ingången af det år, hvarunder han
fyller 21 år, varit vid sjömanshus inskrifven minst 4 år och deraf under
minst 12 månader haft anställning i utrikes sjöfart, skall vara fri från
all öfning i fredstid emot förpligtelse att tillhöra flottans reserv under
hela sin värnpligtstid och deröfver till och med det kalenderår, under
hvilket han fyller 40 år.

Men detta gäller icke för de vid Visby sjömanshus inskrifna värnpligtige.

Äfven dessa kunna visserligen vinna befrielse från all öfning i
fredstid (§ 13 kongl. förordningen den 17 december 1886), om de kunna
styrka sig vid ingången af det år, då de fylla 19 år, hafva varit vid
sjömanshus inskrifna minst 4 år och deraf under minst 12 månader haft
anställning i utrikes sjöfart, i hvilket fall de skola under hela sin
värnpligtstid tillhöra Gotlands läns bevärings reserv, men öfriga vid
Visby sjömanshus inskrifne hafva att precis som alla andra gotländska
värnpligtige på 3 år fullgöra sina 54 dagars vapenöfning.

Nu föreligger emellertid det sjelfklara förhållandet, att de vid Visby
sjömanshus inskrifna värnpligtige i regeln icke kunna med samma
lätthet som 21-åriga sjömän vid andra sjömanshus redan vid 19 års
ålder styrka sig hafva varit 4 år vid sjömanshus inskrifna och deraf
tillbragt 12 månader i utrikes sjöfart. Den naturliga följden af detta
stadgande har bland annat varit, dels att Gotlands läns beväringsreserv
enligt de officiella'' uppgifterna utgjorde

den 1 januari 1890................................................. 2 man

och dels äfven att bötesförteckningarna å Gotlands inskrifningsområde
tillhörande beväringsmän, som försummat fullgöra sin vapenöfning,
kommit att i en oroande grad svälla ut.

Under det att sjömäns frånvaro, i och för såväl inrikes som utrikes
sjöfart, från vapenöfning vid Gotlands forna nationalbeväring ansågs
som laga förfall, så har från och med år 1887 en annan uppfattning
måst göra sig gällande i sådana fall. Sålunda hafva af vid
Visby sjömanshus inskrifna sjömän såsom förfallolöst frånvarande från
vapenöfning antecknats

år 1887....................................... 67 st. af 247 inskrifne

» 1888....................................... 69 » » 288 ))

» 1889....................................... 89 » )> 309 »

» 1890...................................... 229 » » 280 »

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

beroende det lägre antalet förfallolöst frånvarande under de 3 första
åren derpå, att vederbörande inskrifningsnämnder, med stöd af § 12 i
Kongl. Maj:ts ofvan åberopade förordning den 17 december 1886, meddelat
ett större antal värnpligtige sjömän uppskof med tjenstgöring
till det år, under hvilket de fylla 22 år.

Den gotländske sjöman, som numera från sina färder återkommer
till hembygden, är sålunda i regeln hemfallen till böter, som under en
flerårig frånvaro kunna växa till betydande belopp, eller, om tillgång
till böternas gäldande saknas, till fängelse, ett emottagande som icke är
egnadt att stärka de band, som fästa honom vid hembygd och fädernesland.

Att under år 1890 af 289 värnpligtige sjömän, alla tillhörande
den, såsom jag vågar påstå, synnerligen laglydiga gotländska befolkningen,
ända till 229 eller 79 procent varit från vapenöfning förfallolöst
frånvarande, under det att redovisningen af öfriga gotländske värnpligtige
lemnar ett synnerligen vackert resultat, är ett sakförhållande,
som synes vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet och som tyder
på, att nu gällande bestämmelser rörande tid och sätt för värnpligtens
utgörande alldeles icke lämpa sig för sjömännens förhållanden.

Jemväl i ett annat vigtig^ hänseende är den vid Visby sjömanshus
inskrifne värnpligtige i en mindre gynnad ställning än de vid öfriga
sjömanshus inskrifne derigenom, att de icke liksom dessa senare hänvisats
att för öfning i fredstid och tjenstgöring i krig tjena vid flottan,
der deras sjömannaduglighet kan komma till gagn, utan skola de i
stället, ehvad de tillhöra Gotlands läns beväring, landstorm eller
* s. k. reserv vara pligtige att göra någon sorts tjenst på landbacken,
hvartill de i allmänhet torde sakna erforderlig öfning, håg och lämplighet.

Att råda bot för dessa svåra olägenheter på annat sätt än genom
en ändring i värnpligtslagen, i syftning att. dess allmänna bestämmelser
skola gälla jemväl för vid Visby sjömanshus inskrift^ sjömän, torde
näppeligen kunna utfinnas. En sådan lagförändrings genomförande
måste emellertid i någon mån bero af frågan, om och i hvad mån
bibehållandet af dessa sjömän vid specielt Gotlands försvar kan tillmätas
någon afsevärd betydelse, och må det tillgifvas mig, att jag,
ehuru icke fackman, vågar derom uttala min mening.

Det låter ju säga sig att, då Gotland genom sitt läge och sin beskaffenhet
i öfrigt måste anses vara en af de punkter af fäderneslandet,
som företrädesvis kunna väntas blifva föremål för en neutralitetskränkning
genom någon i Östersjön krigförande magt, som har behof af dess

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

hamnar m. m., icke en enda man der kan undvaras, som skulle kunna
användas till värnande af den neutralitet, som vår regering vill och
måste upprätthålla, om vårt folks önskan att få lefva i fred med sina
grannar skall varda respekterad, och om vi vilja skydda oss för de
allvarligaste efterräkningar från deras sida, som haft men af att vi icke
förmått värja vårt område för neutralitetskränkningen.

En neutralitetskränkning kan emellertid icke tänkas komma från
annat håll än från någon af Europas stormagter, som för vinnande af
sina syften icke lärer vara i förlägenhet för att kunna lämpa sin anfallsstyrka
emot Gotland efter den beväringskontingent, som i denna
den minsta af rikets provinser kan uppställas, äfven om årklasserna
för beväringen der än ytterligare ökades och öfningsdagarnes antal
mångdubblades.

Att den gotländska beväringen, som i olikhet med fastlandets
saknar stödet af stamtrupp, undantagandes en på 100 man för artillericorpsen,
och som lärer sakna tidsenliga gevär och tillräckligt ammunitionsförråd,
lida brist på beklädnadspersedlar, träng och öfvadt trängmanskap,
sjukvårdsmateriel och öfvadt sjukvårdsmanskap, icke kan, åt sig
sjelf lemnad, lösa en sådan försvarsuppgift, synes ligga för öppen dag.
Enda möjligheten för denna uppgifts lösande är väl, om riket med
någon del af sin krigsmagt kan lemna den gotländska beväringen det
stöd, som erfordras för upprätthållandet å denna hotade punkt af vår
neutralitet, som väl i främsta rummet är en hela rikets och icke endast
den minsta och svagaste provinsens privata angelägenhet.

Visserligen har den år 1886 varande chefen för landtförsvarsdepartementet
i Riksdagens Andra Kammare yttrat: »Dd antagligt är, att
vi icke hafva råd att under ett krig skicka trupper från fastlandet, utan
måste använda dessa på ställen, der faran är större eller synes större,
så måste vi öfverlemna åt gotländingarne sjelfva att försvara sin ö».

Och chefen för generalstaben har likaledes i ett underdånigt utlåtande
af den 20 februari 1886, hvaruti han erkänner att Gotland »på
grund af sitt frän fastlandet afskilda läge är en i militäriskt afseende
ömtålig punkt, som måste blifva föremål för synnerlig uppmärksamhet,
då det gäller att ordna landets försvar i dess helhet», vidare bland annat
anfört, att »besittningen af ön Gotland — en besittning, som bör förefalla
vår fiende jemförelsevis lätt förvärfvad, dä öns försvarskrafter äro hänvisade
hufvudsakligen till sig sjelfva allena — kan ur sagda synpunkt
vara honom synnerligen önskvärd, ty med denna ö i sina händer har
han vunnit en dyrbar pant, som vid framtida fredsslut kan utbytas mot
andra fördelare.

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Under erkännande af att man väl kan tänka sig sådana krigslägen,
som förbjuda öfversändande till Gotland af den krigsstyrka, som jemte
der befintliga beväringstrupper är oafvisligen nödig för att neutraliteten
på donna, hotade punkt skall kunna upprätthållas, har Gotlands befolkning
likväl ännu den fasta tillit, att Sveriges Konung såsom högste
befälhafvare öfver rikets krigsmagt, aldrig någonsin skall såsom allmän
regel göra gällande den meningen, att Gotlands försvarskrafter, för
såvidt dermed menas dess beväring, om krigsfara hotar, skola vara
hänvisade hufvudsakligast till sig sjelfva allena.

Skulle likväl så olyckligt vara, att den fåtaliga gotländska beväringen,
hvilkens öfning och utrustning för närvarande åtminstone
lemnar mycket öfrigt att önska, måtte lemnas utan det understöd från
moderlandet, som är ett oeftergiflig^ vilkor för att densamma skall
kunna fylla sin uppgift och att öns besittning sålunda blir för ''»var
fiende jemförelsevis lätt förvärf vad», så kan val en sådan olycka icke
anses vara härflytande från den omständigheten,, att denna bevärings
numerär är ett eller annat hundratal mindre än den möjligen kunnat
vara, utan från beskaffenheten af dess utbildning och utrustning samt
åt de befästningar och öfrigt kustförsvar, som kunna vara på Gotland
anordnade, och framför allt från den ogen samma omständigheten att
erforderlig hjelp och understöd från moderlandet uteblifvit.

Enligt officiella uppgifter beträffande Gotlands inskrifningsområde
beväringsstyrka den 1 januari 1890 utgjorde densamma

beväring, 12 årsklasser.................................... 3,243 man

landstorm 8 d:o ................................... 1,951 »

reserv..................................................................... 2 »

eller tillsammans 5,196 man.

Enligt här bifogad uppgift från befälhafvaren vid Visby kompaniområde,
der de vid Visby sjömanhus inskrifna sjömännen äro rullförda
och skola tjenstgöra, tillhörde under år 1890 af dessa sjömän
395 beväringen
113 landstormen och
1 reserven.

Summa 509 man.

Denna siffra kan vid första påseendet synas vara af någon betydelse
för Gotlands försvar, men vid närmare granskning torde det
likväl tydligt framgå, att densamma till allra största delen är en försvarsstyrka
på papperet, men icke i verkligheten. Detta framgår af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

livad som redan anförts beträffande under åren 1887—1890 inskrift^
ocli förfallolöst frånvarande sjömännen och af ofvan åberopade uppgifts
innehåll i öfrigt derom, att de värnpligtiga sjömän, som bevistat
vapenöfningarna, utgjorde

år 1887 .......................... 11 man af 247 värnpligtige

» 1888 ......... 23 » » 288 »

» 1889 .......................... 25 » » 309 »

» 1890 ........................... 28 » » 289 »

Häraf vill det synas mig, att de i verkligheten vapenöfvade sjömännens
antal är så försvinnande litet, att det icke kan vara af någon
afsevärd betydelse för Gotlands försvar, om dessa sjömän rullföras till
fullgörande af sin värnpligt vid Gotlands beväringstrupper eller vid
flottan.

Det är ock att märka, att den gotländske sjömannen icke ovilkorligen
beliöfver låta inskrifva sig vid Visby sjömanshus, enär han är
lagligen berättigad att, såsom mången gotländsk sjöman redan gjort,
låta inskrifva sig vid annat sjömanshus. Detta kan vara förenadt med
någon olägenhet för honom, men om i hög grad olämpliga och obilliga
värnpligtsbestämmelser drifva honom derhän, så blir det väl så, att
allt större skaror af de gotländska sjömännen komma att begagna sig
af denna fullt lagliga utväg, som visserligen kommer att blifva synnerligen
menlig för den gotländska sjöfartsnäringen och dem, som eljest
vid Visby sjömanshus behöfva inmönstra sjöfolk.

Med stöd af hvad jag sålunda tillåtit mig anföra, får jag vördsamt
anhålla,

dels att Riksdagen för sin del ville antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af § 53 värnpligtslagen
den 5 juni 1885.

Donna lag skall å invånarno i Gotlands län tillsvidare
tillämpas, med den olikhet med afseende på
tiden och sättet för värnpligtens fullgörande,

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län
inträder från början af det kalenderår, under livilket
han fyller nitton, och fortfar till och med det, under
hvilket han fyller trettioåtta år;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

b) att tjenstetiden i beväringen är tolf år, hvaraf
sex i första och sex i andra uppbådet;

c) att den värnpligtige är, sedan han blifvit inskrifven,
skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under
fredstid i femtiofyra dagar; hvilken tjenstgöring från
och med år 1887 skall af vederbörande årsklasser
fullgöras med trettio dagar under det första, med tolf
dagar under det andra och med tolf dagar under det
tredje året;

d) att, då beväringen jemlikt § 28 till tjenstgöring
inkallas, det andra uppbådet icke skall uppfordras,
förr än första uppbådet från hela länet blifvit inkalladt,
samt att såväl under freds- som krigstid de värnpligtige
i Gotlands län skola vara befriade från tjenstgöring
utom länets område.

Hvad här är stadgadt gäller dock icke för vid Visby
sjömanshus inskrifna sjömän, beträffande hvilka värnpligtslagens
allmänna bestämmelser skola lända till efterrättelse.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna
särskilda föreskrifter rörande värnpligtens utgörande
i Gotlands län erfordras undantag i ett eller annat
hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,
eger Konungen derom förordna;

och dels äfven i underdånig skrifvelse anhålla,
att, om nämnda lagförändring vinner nådigt godkännande,
Konungen ville förordna om sådan ändring i
förordningen angående särskilda föreskrifter för inskrifningen
och redovisningen af värnpligtige i Gotlands
län den 17 december 1886, som af denna lagförändring
påkallas.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1891. I

Aug. Bokström.

I förestående motion instämma:

Ludvig Norrby.

P. Larsson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Bilaga n:o 1.

Uppgift å beväring och landstorm inom Gotlands inskrifnings område

den 1 januari 1890.

Tab. 1. Beväring-.

1	2	3	4	5	G	7	8	9	10	11	12	13	14	15	IG
Truppafdelningar m. m.	1 klass.	2 klass.	3 klass.	4 klass.	5 klass.	6 klass.	7 klass.	8 klass.	9 klass.	10 klass.	11 klass.	12 klass.	pr $ i s? lS	S:ma.	Anteckningar.
Gotlands infanteriregemente: I vapentjenst: f.d. stamanstälde		i		12							i			14
Öfrige beväringsmän: stridande	247	300	224	198	193	247	240	239	236	211	212	199	—	2,746
Sjukbärare..........................	—	32	2G	18	7									83
I särskild befattning: f. d. stamanstälde.....................
Ofrige beväringsmän..........	—	15	6	—										21
Summa	247	348	256	228	200	247	240	239	236	211	213	199	—	2,864
Gotlands läns bevärings reserv	—	—	—	—	—	1	-	—	—	—	1	—	—	2
Gotlands artillericorps (fält-artilleri) :
I vapentjenst: f.d. stamanstälde	—	—	—	71 ‘)	—	1	1	1	1					75	*) Häraf »Underbefäl	af
Öfrige beväringsmän: stridande	3	28	23	17	14	12	17	8	16	9	8	9	—	164	manskapet» 5.
Sj likbärare.......................... I särskild befattning: f. d. stamanstälde.....................															»Examinerade menige» aflagt 1-.ekonstapelexame » 2:e »	n4 8 12 1
Öfrige beväringsmän.............															»Sjukvårdseoldat“ . ..
Summa	3	28	23	88	14	13	18	9	17	9	8	9	—	239
Gotlands artillericorps (fäst-ningsartilleri) :
I vapentjenst: f.d. stamanstälde	—	—	—	422)	—	1								43	2) Häraf »Underbefäl	af
Öfrige beväringsmän: stridande Sjukbärare..........................	—	24	24	18	7	4	4	5	3	—	3	5	—	97	manskapet» 1. »Sjukvårdssoldat» 1.
I särskild befattning: f. d. stamanstälde....................
Öfrige beväringsmän.............
Summa	—	24	24	60	7	5	4	5	3	—	3	5	—	140
Summa summarum	8 T* O o < CQ ,	303\|376	321	266 262	253	256	220225	213	—	3,245

Bill. till Bibel. Prof. 1891. 1 Smnl. 2 Åfd. 2 Band. 14 Käft

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Tab. 2. Landstorm.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii
									to
		CO	rf**		O		QO	CD	o
Landstormsafdeluingar.	E			PT*	E	PT	E	E	Summa	Anteckningar.
		SO in CO	SO CO *5	b CO CO	SO CD	so oo	SO CO 05	so 75 05	so CD 05
Visby kompaniområde N:r 181	39	63	32	43	40	48	38	35	338
Roma u	N:r 182	26	28	26	28	31	28	30	29	226
Tingstäde »	N:r 183	38	40	41	28	36	41	40	25	289
Lärbro »	N:r 184	34	24	26	28	30	27	29 L	29	227	!) 1 å krigstid i bevä-
											ringen i vapen tjenst.
Klinte »	N:r 185	28	22	27	32	24	27	27	22	209
Garde »	N:r 186	25	25	28	20	28	24	27	29	206
Hemse »	N:r 187	45	34	38	31	29	33	29	34	273
Hafdhems »	N:r 188	11	21	30	23	27	22	28	21	183
	Summa	246	257;248	233	245	250	CO	224	. 1,951

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Särskilda befattningar

S ii m m a

Anteckningar.

Gotlands

infanteri regemente.

Gotlands

artilleri oorps.

Summa

Visby clen 10 februari 1890.

Vidimeras:
Josef Elert.

Itegemcntsadj atant.

L. It. v. Hohenhausen.

Befälhafvare för Gotlands inskrifningsområde.

Hj. Akerhielm.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 87.

Bilaga n:o 2.

Uppgifter rörande värnpligten inom Visby sjömanshus.

l:o. Enligt 1890 års inskrifnings-, bevärings- och landstorm slistor
utgöras å sjömanshuset inskrifne:

värnpligtige, tillhörande bevcäringens 12 klasser ......... 395

» » » reserv .................. 1

» » landtstormens 8 klasser......... 113 ggg

2:o. Under vapenöfningarna nedanskrifna år har följande förhållande
angående värnpligtens fidlgörande egt rum:

	När- varando.	Frånva-rande med förfall.	Förfallolöst utoblifne.	Summa.
År 1887. I klassen .............................................	6	101	67	174
.. II » ...........................................	3	26	—	29
» III » ..............................................	2	42	—	44
År 1888. I » ..............................................	li	138	66	CO
» II » .............................................	6	24	3	33 j
» III » .............................................	3	34	—	37 1
År 1889. I » ..............................................	17	164	61	242
» II » .............................................	5	29	4	38
» III » .............................................	3	2	24	29
År 1890. I » ..............................................	10	28	173	211
t-H HH	12	3	34	49
» III » ..............................................	b	1	22	29

Rätt utdraget ur i Visby kompaniområdes expedition befintliga
rullor, listor och öfriga handlingar, betygar

Visby den 1 november 1890.

Klas Ternstedt.
KompaniområdesbefälliafYare.