Motioner i Andra Kammaren, N:o 74 (Motion 1892:74 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

N:o 74.

Af herr A. Aulin m. fl. om beviljande af ett statsunderstöd å
300,000 kronor åt Morra Södermanlands jernvägsaktiebolag.

. r.. , . • fi • • ,; • • >r i * * ’*f; ii; y-ji1 fs.j ■ ;1■. ■'' a- '' ii ••.!}$

För liela norra delen af provinsen Södermanland — såväl den del
som tillhör Stockholms län som den del, hvilken räknas till Södermanlands
län — har det, med afseende å der rådande kuperade terrängförhållanden,
länge varit synnerligen behöfligt att erhålla förbättrade
kommunikationer; särskildt har en från öster till vester genomgående
jern vägsförbindelse ansetts önskvärd, och allmänt antogs år 1883, att
detta önskemål skulle uppnås i form af en smalspårig jernväg (enligt
det numera benämnda »Kos ta-sy s te me t», änskönt af något större spårvidd
eller 0,75 meters bredd emellan skenorna), för hvilken jemvägs åstadkommande
emellan Södertelje—Strengnäs—Eskilstuna orterna då visade
ett ganska lifligt intresse. Kostnaden för denna jernbana öfversteg ingalunda
de respektive städernas och landtkommunemas finansiella förmåga
— men Kongl. Maj:t vägrade, efter åtskilliga myndigheters
hörande, (se Bil. A. här nedan) koncession, uppenbarligen derför, att
ofvan berörda jernväg icke tillräckligt tillgodosåg vissa statsändamål,
och emedan. för deras befrämjande man ansåg skäl förefinnas att suspendera
dessa orters behof af jernvägskommunikationer. Sålunda åberopas
t. ex. som ett skäl för koncessionens afslående, bland annat,
följande år 1883 gjorda märkliga uttalande af dåvarande chefen för generalstaben:
Datt af alla tänkbara operationslinier i hela riket torde knappast
någon hafva större sannolikhet att vid ett fiendtligt anfall komma till användning
än just denna, och att det således måste i militäriskt hänseende
vara af en ojemförlig betydelse att erhålla jemvägsförbindelse mellan den
Bih. till Riksd. Prat. 1802. 1 Smil. 2 Afd. 2 Band. 15 Haft. (N:u 74—70.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

punkt å denna linie, der densamma skiljer sig ifrån granskapet af vestra
stambanan, eller Södertelje, och. Eskilstuna, som redan står i jernvägsförbindelse
med nätet i det inre af landet, men att en jernväg, byggd
på sätt för den då ifrågavarande föreslagits, och med rullande materiel,
åt hvilken, i sig sjelf alldeles otillräcklig, icke kunde beredas förstärkning
från någon annan bana, saknade all positiv betydelse för försvaret,
hvarjemte, genom dess anläggning, utsigten att få till stånd en för militära
ändamål fullt användbar jernvägsförbindelse mellan Södertelje och
Eskilstuna för obestämd tid undanskymdes.» (Se Bil. A.).

Sedan Kongl. Maj:t med afseende å dessa ocli andra af kongl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt styrelsen för statens jernvägstrafik
anförda grunder icke funnit skäl bifalla den då sökta koncessionen,
har frågan om jernvägsanläggning emellan Södertelje och Eskilstuna
fått hvila till år 1890, då den åter väcktes till lif''med syfte att
söka i möjligaste grad tillmötesgå äfven myndigheternas kraf på en för
statsbehofvens tillfredsställande solidare och bredspårigare bana — allt
under den naturliga förhoppningen och tilliten, att staten visserligen ej
skulle kunna eller vilja undandraga sig att åtminstone i någon mån
understödja dessa orters lojala sträfvanden att (utöfver hvad som tillfredsstälde
kommunikationsmedlets beskaffenhet för orternas intressen)
åstadkomma eu lämplig jernväg för de ändamål, som äro gemensamma
för landet i dess helhet, särskildt sådana, som afses i chefens för generalstaben
ofvan citerade yttrande.

Då emellertid orter, som beröras af den nu ifrågasatta jernvägen
emellan Södertelje—Eskilstuna—Nyby bruk med bibanor, Norra Södermanlands
jernväg kallad, näppeligen förmådde med endast sina egna
ressurser tillgodose alla de kraf, som kunde ur .statehänsyn förväntas
uppstälda vid koncessionens beviljande, så uppdrogo jernvägsintressenternas
komiterade åt herrar landshöfdingar i Stockholms och Södermanlands
län att till Kongl. Maj:t ingå med ansökning om statsanslag,
hvilken begäran härvid skulle sättas så anspråkslös som möjligt var,
eller till allenast 300,000 kronor (se Bil. A.). — Med anledning af
denna framställning infordrade Kongl. Maj:t utlåtande deröfver från åtskilliga
myndigheter och i sammanhang dermed jemväl öfver en under
tiden inkommen ansökning rörande koncession å nyssnämnda, af ingeniör
V. Engström undersökta och kostnadsberäknade bansträcka.

Oaktadt staten, efter den numera koncessionerade jernbanesträckan
och dertill hörande trafikområde, besitter, i högre grad än någon enskild
person de värdefullaste jordegendomarne och industriella etablissementeu
utefter hela jernvägslinien, har dock hitintils staten icke, i lik -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

het med jordegare och industriidkare i öfrigt å ifrågavarande ort, i ringaste
mån tecknat bidrag till denna jern vägsundersökning eller till de
preliminära åtgärderna för dess byggande — och ändock hafva ortens
intressen för en billigare jernvägsbyggnad fått stå tillbaka, och man
har sökt så mycket som möjligt tillgodose statsändamålen! Jemföre
man de myndigheters utlåtanden, som nu af Kongl. Maj:t hörts i fråga
om det senare jern vägsförslaget, med de myndigheters yttranden som
år 1883 hördes med afseende å den då projekterade jernvägslinien och
hvars uttalanden i hufvudsak finnes återgifna i Bil. A. här nedan!
Myndigheternas nu gjorda utlåtanden torde hvar och en opartisk läsare
finna synnerligen upplysande i sak och anmärkningsvärdt enstämmiga
såväl angående nyttan af den nu föreslagna jernvägsanläggningen ur
det allmännas synpunkt som äfven att vitsorda billigheten af jernvägsintressenternas
anhållan om ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet,
stort 300,000 kronor. (Med uteslutande af ingresser och vissa för den
nu föreliggande frågan mindre vägande reflexioner angående ena eller
andra detaljen i jern vägsförslaget, återfinnas de hufvudsakliga yttrandena
från myndigheternas sida i Bil. B., C., X)., E- och F. här nedan.)
Skenvigten, som för tillgodoseende af lokaltrafiken år 1883 ansågs icke
behöfva räknas högre än 9,5 kilogram per meter, är i kostnadsförslaget,
af år 1890 faststäld för liufvudbanan till 21,5 kilogram per meter;
spårvidden, som i först nämnda förslaget upptogs till blott 0,75 meter,
är i det senare beräknad lika med sektionen å statens alla jemvägsspår
eller 1,435 meter; största lutningen å banan är reducerad från 1 : 50
till 1:60; kurvaförhållandena äro väsentligt gynsammare i det senare
förslaget, som jemväl i öfrig! erbjuder många andra förbättringar i
jemförelse med 1883 års förslag — allt i främsta rummet för att af
statshänsyn tillgose anspråken på större trafikförmåga och ökad
trygghet; men, ehuru alla de hörda myndigheterna gåfvo välvilligt
erkännande häråt, och att detta jern vägsförslag förtjenade icke blott
att undfå koncession, utan äfven orternas patriotiska bemödanden att
åstadkomma denna väsentligt dyrare bana vore väl värda det begärda
statsanslaget 300,000 kronor, så endast skärpte Kongl. Maj:t
koncessionsvilkoren ännu mera för denna bana, utöfver hvad som tillförene
varit vanligt. Detta skedde i synnerhet på yrkanden af chefen
för generalstaben — men från hans sida dock uttryckligen under förutsättning,
att statsanslaget skulle komma att beviljas och med betonande
att dessa hans fordringar gingo »utöfver vanliga koncessionsvilkor»
i följande hänseenden, nemligen:

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

vatt mötesstationer för militär tåg anordnas på ett afstånd af högst
14 kilometer från hvarandra;

att '' vattentillgång beredes tillräcklig för en trafik af 16 tåg om
dygnet i hvardera rigtningen;

att skenorna förses med dubbla vinkelskarfjern;

att broarna erhålla en sådan bärighet, att lokomotiv om 36 tons
vigt kunna deröfver framgå;

att bropelarne å större broar förses med sprängrör efter samma
modell som å statens jernvägar;

att vändskifvorna för lokomotiven så konstrueras, att statens tunga
lokomotiv derå kunna vändas; samt

att 50 procent af alla täckta godsvagnar förses med inredning för
manskapstransport och 50 procent för hästtransport i öfverensstämmelse
med för statens godsvagnar gällande modeller, äfvensom afl å vagnarnas
yttre sida uppgift anbringas å det antal män eller hästar, som rymmas
i hvarje vagn i likhet med hvad å statens vagnar af enahanda
slag eger rum.»

Genom nådig resolution af den 22 maj 1891 beviljade Kongl. Magt
jernvägsintressenterna koncession och fastslog dervid alla sistnämnda
af chefen för generalstaben uppstälda fordringar, uteslutande ur militärisk
hänsyn, äfvensom åtskilliga af öfriga myndigheter ifrågasatta extra
anordningar och detta såsom vilkor för koncessionens giltighet— men
lemnade ansökningen om statsanslag oafgjord. I en senare nådig
resolution af den 6 november 1891 medgaf Kongl. Maj:t åt jernvägsintressenterna
(som under tiden bildat bolag) ett statslån å 1,800,000 kronor
(mot 4''/p procent ränta, Vp procent årlig amortering, skyldighet att aflöna
statsrevisor och ledamot i jernvägsstyrelsen etc.), men förklarades i samband
härmed jernvägsbolagets åstundan om statsanslag utan återbetalningsskyldighet
icke till några vidare åtgärder föranleda.

Något. vigtigt, ehuru ej uttryckligen nämndt skäl har naturligtvis
Kongl. Maj:t haft för detta senare afböjande beslut; dock torde för
en och hvar vara klart, att det beviljade stats/dWt ej kan anses utgöra
något egentligt premium åt jernvägsbolaget eller sägas representera
någon uppoffring från statens sida, eftersom jernvägsbolaget, förutom
andra kostnader, härför betalar inemot 1 procent högre ränta än hvad
staten för dessa penningars anskaffande får vidkännas.

Icke nog med den mindre gynsamma utsigt, chefen för generalstaben
ställer i perspektiv åt denna del af landet, då han förklarar:
»att af alla tänkbara operationslinier i hela riket knappast någon torde
hafva större sannolikhet att vid ett fiendtligt anfall komma till använd -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

ning än just efter ifrågavarande jernvägslinie, som derför i militäriskt
hänseende vore af ojemförlig betydelse», utan den ort, der en så vigtig
jernväg genom kraftiga ansträngningar från befolkningens sida är ifrågasatt
att utföras på ett särskildt ur statshänsyn långt, dyrbarare sätt (och
någon billigare byggnadsmetod, om än för lokalbehofven tillfyllestgörande,
medgifves icke, såsom här ofvan är visadt!!) — denna ort, säga
vi, skulle alltså ej för dessa lojala ansträngningar kunna påräkna ett
ringa statsunderstöd för ändamålet, men väl tillförbindas ytterligare
känbara extra förpligtelser i militäriskt hänseende, derför att just denna
del af landet sannolikt har att företrädesvis mottaga första choquen
af ett fiendtligt anfall. Detta kan icke vara billigt ej heller rimligtvis
lända till uppammandet af patriotiska ansträngningar för framtiden
med afseende å jernvägsbyggnader! Kan det vara staten fullt
värdigt att undandraga sig att på något sätt och i någon mån bidraga
till en jernvägsanläggning uti en ort, der staten odisputabelt har dels
betydande lokala fastighetsintressen, dels äfven för landet i dess helhet
vigtiga, gemensamma intressen att bevaka?!

De betydande jordvärden och industriella etablissement, staten
utmed ifrågavarande jernvägslinie eller inom dess trafikområde besitter
till mera än IV2 millions jordvärde (se slutet af bil. A och bil. E), förutom
de industriella etablissementen, gevärsfaktoriet i Eskilstuna och
Åkers krutbruk med dess rekognitionsskog, torde i och för sig innebära
tillräcklig grund för staten att proportionsvis till andra fastighetsegares
bidrag teckna stamaktier för 300,000 kronor eller bevilja ett
statsunderstöd till detta belopp, men ännu mera med afseende å alla
öfriga statsändamål, hvarför fordringar ställas på jernvägsbolaget.

Det kan ej heller för staten vara oväsentligt, om på eu linie af
så stor militär betydelse som denna jernvägsbolaget åt sparsamhetsskäl
måste fästa alltför stor vigt vid priset, då materialierna lör banan,
och i främsta rummet skenorna, skola inköpas, eller och bolaget af brist
på medel nödgas framdraga banan eu längre väg och med betydligt
ökade kurvor — allt detta måste ju högst menligt inverka icke blott
på lokaltrafiken, utan äfven på banans användbarhet lör militära ändamål
och samtrafik.

Med afseende å banans sträckning nödgas sannolikt Norra Södermanlands
jernvägsaktiebolag, af brist på erforderliga medel, derest
staten nu ej mellankommer, att framdraga jernvägen med många och
stora kurvor omkring den s. k. Marielredsviken (vester och söder om
Mariefred) med eu bibana till nämnda stad, i stället för att låta banan
gå jemförelsevis rakt öfver Marielredsviken ifrån den s. k. Pörtudden,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

i närheten af Gripsholms kongl. lustslott till södra stranden af samma
vik. Denna senare af fackmän utur teknisk synpunkt varmt förordade
alternativa linie för banan förkortar jernvägen med inemot Vä-dels nymil,
men kräfver beklagligtvis, enligt beräkning af en utaf våra mest
framstående jern vägsentreprenörer, en ökad kostnad af cirka 180,000
kronor.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört och med afseende å denna
jernvägs utaf alla hörda myndigheter vitsordade vigt och betydelse, få
vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen täcktes såsom statsanslag utan återbetalningsskyldigliet,
eller åtminstone såsom aktieteckning,
bevilja Norra Södermanlands jern vägsaktiebolag
ett statsunderstöd af 300,000 kronor att utgå under
åren 1893 och 1894 under förbehåll att dessa medel
användas,

dels till inköp af räler utaf en qvalité fullt jemförlig
med dem staten under senare tiden inköpt,

dels att tillgodose de militära kraf, som chefen
för generalstaben äfvensom kongl. arméförvaltningen
föreslagit såsom vilkor för statsanslagets erhållande,
dels ock slutligen att åstadkomma hanbyggnaden
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af ingeniör
V. Engström år 1891 uppgjorda alternativa förslaget,
hvarigenom jernvägslinien komme att dragas öfver
Mariefredsviken från den s. k. Pörtudden i närheten
af Gripsholms kongl. lustslott.

Vi anhålla om remiss af denna vår motion till statsutskottet.

Stockholm den 28 januari 1892.

Adolf Aulin. C. A. Kumlin. C. Andersson.

Fr. Pettersson. C. G. Andersson. Carl Alexanderson.

F. A, Fdelstam. Nils Olsson. Carl Palm.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Bil. A. (2:ne landshöfding ars framställning.)

Till Konungen!

Genom nådig resolution den 14 september 1883 på särskilda, af
Th. Strömberg, L. von Wernstedt, Th. Munktell, Otto Ekenberg, M.
Thorén, Filip Mannerstråle, C. C. Beck-Friis, Axel Altberg och F. F.
Jansson gjorda underdåniga ansökningar, bland annat, om tillstånd att
anlägga och för allmän trafik mot afgift upplåta jernvägar af 0,75 meters
(2,526 fot) spårvidd ej mindre mellan Södertelge, Mariefred och Strengnäs
än äfven från Strengnäs till Eskilstuna, fann Eders Kongl. Maj:t,
med afseende å hvad de i ärendet hörde embetsmyndigheter anfört,
ifrågavarande ansökningar icke böra bifallas. De embetsmyndigheter,
hvilkas yttranden infordrats, voro väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
styrelsen för statens järnvägstrafik och chefen för generalstaben, hvilka
samtliga afstyrkt bifall till de gjorda ansökningarne, och torde ur dessa
yttranden följande här få återgifvas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmälde, bland annat, att ifrågavarande
banor, som blefve en enda sammanhängande jernvägäförbindelse
mellan Södertelge och Eskilstuna, väl komme att utgöra den felande
delen af det jernvägssystem, som omslöte Mälaren ända från liufvudstaden
till vestra ändan af nämnda sjö vid Köping, men att, då de i
detta system redan utförda banorna, utgörande en sammanräknad längd
af 229 kilometer (29,42 mil), alla hade en spårvidd af 1,435 meter (4,83
fot), nu ifrågavarande banor, om de, såsom sökandena föreslagit, erhölle
eu olika, vida mindre spårvidd, än de öfriga banorna i detta system,
och dertill försågos med svag öfverbyggnad med skenor af endast 9,5
kilogram vigt per meter (6,385 skålpund per fot) jemte en derefter
lämpad rullande materiel samt anlades med ofta påkommande lutningar
af 1 : 50, skulle blifva till ringa eller intet gagn för transport af trupper
och krigsmateriel, utom det att fråga äfven kunde vara, om dessa banor
med sin ringa trafikförmåga ens skulle kunna motsvara trafikens fordringar
inom den trakt, de skulle komma att genomgå.

Styrelsen för statens jornvägstrafik instämde uti do af väg- och
vatfenbyggnadsstyrelsen uttalade åsigter i fråga om olämpligheten att
midt inuti mellersta Sveriges bredspåriga jernvägssystem anlägga en
jernvägsförbindelse med ringare spårvidd, än som blifvit ifrågasatt för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

någon annan inom landet anlagd jernbana, samt med svåra lutningsoch
krökningsförhållanden, hvarjemte styrelsen framhöll åtskilligt, som
syntes densamma mindre tillfredsställande i de föreslagna tekniska anordningarne.

Chefen för generalstaben anförde, att de båda ifrågasatta jernvägarne
skulle vid Strengnäs sammanbindas med hvarandra och sålunda
bilda en enda linie, till sin hufvudsträckning följande landsvägen mellan
Södertelge och Eskilstuna, d. v. s. en väsentlig del af den stora förbindelseled,
som, längs Mälarens södra strand, förer från hufvudstaden
till Nerike, att af alla tänkbara operationslinier i hela riket torde knappast
någon hafva större sannolikhet att vid ett fiendtligt anfall komma
till användning än just denna, och att det således måste i militäriskt
hänseende vara af en ojemförlig betydelse att erhålla jernvägsförbindelse
mellan den punkt å denna linie, der densamma skiljer sig från
granskapet af vestra stambanan, eller Södertelge, och Eskilstuna, som
redan står i jernvägsförbindelse med nätet i det inre af landet, men
att en jernväg, byggd på sätt för den nu ifrågavarande föreslagits, och
med den rullande materiel, åt hvilken, i sig sjelf alldeles otillräcklig,
icke kunde beredas förstärkning från någon annan bana, saknade all
positiv betydelse för försvaret, hvarjemte, genom dess anläggning, utsigten
att få till stånd en för militära ändamål fullt användbar jernvägsförbindelse
mellan Södertelge och Eskilstuna för obestämd tid
undanskymdes.

Sedan Eders Kongl. Maj:t sålunda med afseende å dessa och i
öfrigt anförda skäl icke funnit de gjorda ansökningarne böra bifallas,
har frågan om byggandet af jernvägar i norra Södermanland fått hvila,
intill dess den under innevarande år å nyo bragts å dagordningen. Norra
Södermanland, hvarmed här förstås den del af landskapet Södermanland,
som ligger nor om stambanan mellan Södertelge och Flen samt öster
om Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernväg mellan Flen och Qvicksund,
är onekligen ganska illa lottadt i afseende å tidsenliga kommunikationsmedel,
om man undantager de delar, som ligga närmast nyssnämnda
båda jern vägssträckor äfvensom de delar, som ligga utmed Mälaren,
under den tid sjöfarten är öppen på denna sjö. Många äro ock de försök,
som gjorts att åstadkomma en förbättring härutinnan, men hittills
hafva dessa försök icke ledt till något resultat. Ännu en gång har
emellertid intresset för att bereda eu lycklig lösning åt denna fråga
visat sig nog starkt att åstadkomma ett förslag, kring hvilket samlat
sig många såväl kommuner som enskilda. Vid ett i Strengnäs den 30
sistlidne maj hållet talrikt besökt sammanträde tillsattes en komité,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

bestående af tolf personer, med uppdrag att söka utreda, Indika bidrag
kunde vara att påräkna för vare sig en jernväg Strengnäs—Gnesta eller
en jernväg Eskilstuna—Åker—Södertelge, äfvensom att derefter vidtaga
erforderliga åtgärder för att bringa till utförande det företag, de
i främsta rummet ansåge utförbart. Redan vid tiden för nyssnämnda
sammanträde förelåg ett kostnadsförslag för byggande af en jernväg,
med en spårvidd om 1,435 meter, från Södertelge öfver Åker till Eskilstuna
och Nyby bruk med grenbanor till Igelstaviken, Mariefred och
Åkers styckebruk.

Detta förslag har sedan dess fullständigats dels med ett förslagtill
grenbana från Åker till Strengnäs, dels med alternativa förslag beträffande
anknytningen mellan den tillämnade jernvägen och vestra
stambanan vid Saltskog och Södertelge samt Oxelösund—Flen—Vestmanlands
jernväg vid Eskilstuna. De af ingeniör V. Engström upprättade
kostnadsförslag med tillhörande ritningar äfvensom af bandirektören
m. m. A. Th. Lindencrona upprättade alternativa förslag, likaledes
med tillhörande ritningar, bifogas i underdånighet.

Hufvudlinien, med en längd af 92,86 kilometer, utgår från Södertelge,
genomlöper Tveta, Vester-Telge och Turinge socknar af Stockholms
län, Taxinge, Kärnbo, Åker, Lämna, Dunker, Årila, Stenqvista,
Kloster, Fors och Torshälla socknar af Södermanlands län. Grenbanan
till Strengnäs, med en längd af 12,92 kilometer, utgår från närheten af
Åkers kyrka samt går genom Åkers och Strengnäs socknar. Kostnaden
för hela den ifrågavarande jern vägsanläggningen beräknas komma att
utgöra i rundt tal 3,600,000 kronor, hälften af detta belopp, eller

1,800,000 kronor hafva komiterade antagit böra kunna upplånas mot
säkerhet af jern vägsanläggningen — — — — — — — —---

Under förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t skulle finna det nu ifrågavarande
jernvägsföretaget förtjent af understöd af allmänna medel, hafva
komiterade uppdragit åt undertecknade att göra underdånig framställning
om ett statsanslag å 300,000 kronor, vare sig genom aktieteckning
eller statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Samtliga de embetsutlåtanden, som i det föregående åberopats och
delvis återgifvits, vitsorda den stora betydelsen af ett sådant fullständigande
af det svenska jern vägsnätet, som nu är ifrågasatt. Det var
uppenbarligen derför, att de år 1883 ifrågasatta jemvägarne icke tillräckligt
tillgodosåge vissa statsändamål som koncession då af Eders
Kong]. Maj:t vägrades och det derigenom omöjliggjordes att tillgodose
de mera lokala intressen, för hvilka utsigterna eljest vid nämnda tidpunkt
måste anses hafva varit ganska goda. De brister, som då an Bih.

till ItUad. Vrot. 1802. I Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 JTåft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

märktes, har man nu sökt afhjelpa; spårvidden, som då var föreslagen
till 0,75 meter, är nu 1,435 meter, skenvigten har ökats från 9,5 kilogram
per meter till 21,5 kilogram, största lutning på banan var då 1:50,
men är nu reducerad till 1:60; genom förbättringar äfven i flera andra
afseenden erbjuder det nu utarbetade förslaget större trafikförmåga och
större trygghet.

Den jernvägsanläggning, för hvars utförande nu påkallas Eders
Kongl. Maj:ts nådiga medverkan, torde således, jemte det att den blifver
af stor betydelse för hela norra delen af provinsen Södermanland,
komma att fylla ett vigtigt statsbehof. Förutom de omständigheter,
som i sådant afseende framhållits, särskildt af chefen för generalstaben
i det af honom afgifna utlåtande, torde få ytterligare framhållas, att,
enär den tillämnade jernvägen skulle komma att gå fram helt nära
Åkers krutbruk, detta vigtiga, staten numera tillhörande industriella
etablissement, som för närvarande har mindre goda kommunikationer,
i synnerhet vintertiden, skulle komma i förbindelse med rikets jernvägsnät.

För staten såsom fastigsetsegare skulle jernvägen säkerligen äfven
blifva af ganska stor betydelse; i de socknar, som jernvägen skulle
genomlöpa, eger staten nemligen fast egendom till ett taxeringsvärde af
910,400 kronor och i angränsande socknar till ett värde af 609,300
kronor, eller sammanlagdt mer än 1 1/2 million kronor.

På grund af det uppdrag oss blifvit lemnadt, få vi, under åberopande
af de omständigheter här ofvan i underdånighet anförts, anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda det bolag, som kan komma
att bildas för byggandet af en jernväg från Södertelge öfver Eskilstuna
till Nyby bruk med grenbanor till Igelstaviken, Mariefred, Åkers styckebruk
och Strengnäs, ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet af

300,000 kronor.

Stockholm och Nyköping den 20 december 1890.

Underdånigst:

O. R. THEMPTANDER.

OTTO PRINTZSKÖLI).

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Bil. B. (Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande).

Då den senast beräknade anläggningskostnaden uppgår till 3,722,762
kronor, och af den underdåniga ansökningen inhemtas, att 1,800,000
kronor af komiterade antagas kunna erhållas genom lån, och att de
hoppas genom aktieteckning kunna hopbringa ett belopp af 1,500,000
kronor, utöfver hvilken summa det ej vore utsigt att på sådan väg
komma, synes, äfven om det begärda anslaget 300,000 kronor beviljas,
en brist af 122,762 kronor komma att uppstå, med hvilket belopp väl
lånesumman sålunda torde få ökas. Antages emellertid det erforderliga
lånet komma att i rundt tal uppgå till 2,000,000 kronor, blifva annuiteterna
derå omkring 100,000 kronor.

Drift- och underhållskostnaderna torde med stöd af uppgifterna i
Sveriges officiella statistik kunna beräknas till omkring 1,500 kronor lör
bankilometer eller 168,000 för hela banan. En bruttoinkomst af omkring
268,000 kronor behöfves sålunda för att kunna bestrida såväl
annuiteter som drift- och underhållskostnad, hvilken inkomst, utgörande
mindre än 7 kronor per dag och bankilometer, synes kunna med sannolikhet
antagas.

Säkerligen skulle en billigare bana med mindre spårvidd och
lättare öfverbyggnad, än som nu ifrågasatts, kunna tillfredsställa trafikbehofvet
i orterna; men då, med afseende å banans obestridliga gagn
jemväl för en större rörelse och för statens behof, särskildt med hänsyn
till landets försvar, normal spårvidd och ett solidare byggnadssätt
nu blifvit föreslagna, får styrelsen, med hänvisning i öfrigt till hvad
sökandena framhållit, i underdånighet uttala den åsigt, att anläggningen
synes vara väl förtjent af ett anslag utan återbetalningsskyldighet af

300,000 kronor, och derför tillstyrka nådigt bifall till den gjorda ansökningen.
Stockholm den 27 februari 1891.

Underdånigst:

J. G. RICHERT.

J. Marks von Wurtemberg.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

Bil. C. (Chefens för generalstaben utlåtande.)

Redan uti mitt underdåniga utlåtande af den 7 juli 1883 har jag
varit i tillfälle inför Eders Kongl. Maj:t framhålla den stora militära
betydelsen af en jernvägsförbindelse mellan Södertelge och Eskilstuna;
och skulle fienden rigta sitt hufvudanfall mot Södertörn, eller den öfriga
delen af Södermanland, faller vid en blick på kartan olägenheten af att
endast en jernvägslinie leder genom Södermanland ifrån vester till öster
genast i ögonen. Vilja vi t. ex. koncentrera våra hufvudkrafter till
Södertelge, kan det för närvarande ej ske utan betydlig tidsutdrägt.
Genom en linie Eskilstuna—Södertelge skulle deremot ett hastigt framförande
af trupper från norr, vester och söder till Eskilstuna och Flen
kunna tillgodogöras, och på så sätt finge vi i sjelfva verket fyra särskilda
linier, som sammanlöpte mot Stockholm från snart sagdt den
skandinaviska halföns alla delar, nemligen:

l:o) Malmö—Nässjö—Linköping—Katrineholm—Södertelge;

2:o) Göteborg— Hallsberg—Örebro—Arboga—Eskilstuna—Södertelge;

3:o) Kristiania—Kil—Borlänge—Krylbo—Kärrgrufvan—Tillberga—
Stockholm, samt slutligen

4:o) Norra stambanan.

Med afseende å möjliga operationer i Mälaredalen äro de visserligen
genom vårt nuvarande jernvägsnät ganska väl gynnade, men vore
det i vida högre grad, om banan Södertelge—Eskilstuna komrne till
stånd. En sådan jernväg i förening med linien Stockholm—Vesterås—
Köping—Örebro—Hallsberg, vestra stambanan och Flen—Valskog—
Kolbäck äfvensom ångbåtstrafiken på Mälaren bereder för oss möjlighet
att. kunna draga den bästa nytta af operationerna på de inre linierna.

Af hvad jag nu yttrat framgår hvilken stor betydelse jag ur försvarets
synpunkt tillmäter en linie genom norra Södermanland som förenar
Södertelge med Eskilstuna.

Mot rigtningen af den linie, hvarå koncession nu sökes, har jag
med den förändring som blifvit vidtagen uti ingeniör W. Engströms
förslag af den 12 sistlidne februari, hvarigenom banan från Södertelge
till Eskilstuna utgår i nordlig i stället för sydlig rigtning, intet i hufvudsak
att erinra.

Motioner i Andra Kammaren, N.-o 74.

Hvad utstakningen af den nya linien beträffar, så äro lutningsförhåUandena
(1:60) enahanda som på norra stambanan norr om Långsele
och sålunda icke gynsamma, då de icke medgifva framförande af
längre tåg än 285 meter, men i betraktande af den öfvervägande vigten
af att inom en snar framtid få se den föreslagna banan med normal
spårvidd förverkligad, anser jag mig icke i detta hänseende böra uppställa
fordringar, som sannolikt skulle, för närvarande åtminstone, försvåra
om icke omöjliggöra banans tillkomst.

Med afseende å banans öfverbyggnad så hade visserligen varit
önskvärdt, att skenvigten som nu beräknats per löpande meter till 21,5
kilogram å hufvudlinien och 18 kilogram å bibanorna, tagits något större,
men i betraktande deraf, att syllafståndet beräknats mindre (0,65 meter)
än hvad som vanligen är förhållandet (0,74 meter), och under förutsättning
att skenorna förses med dubbla vinkelskarfjern, så anser jag
mig af enahanda skäl som förut b] i f vi t anförda icke böra uppställa
ökade fordringar.

Sedan vigten å statens tyngre godslokomotiv numera uppgår till
36 ton, så anser jag mig med afseende å broarne böra framhålla såsom
ett önskningsmål, att de erhålla en sådan bärighet, att lokomotiv om
nämnde vigt kunna deröfver framgå. Jag tvekar så mycket mindre
uppställa detta önskningsmål som härigenom någon höjning af kostnaderna
för banan icke torde blifva behöflig, då enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
åsigt något för höga pris beräknats å broarnes
öfverbyggnad.

I sammanhang härmed torde böra framhållas hurusom, för att medgifva
broarnes hastiga förstöring, bropelarne å större broar böra förses
med sprängrör efter samma modell som å statens jernvägar.

Med afseende å vändskifvorna, torde de böra så konstrueras att
statens tunga godslokomotiv derå kunna vändas.

Rörande materielen framstår såsom ett önskningsmål, på sätt jag
framhållit i mitt underdåniga utlåtande af den 12 sistlidne februari öfver
ansökan om koncession å jernväg mellan Vansbron och Engelsberg,
att alla täckta godsvagnar förses med inredning vare sig för manskapseller
hästtransport.

Beträffande den af landshöfdingame Thcmptanders och Printzskölds,
på uppdrag af komiterade för jern vägsanläggning mellan Södertelje—
Eskilstuna—Nyby bruk, gjorda underdåniga framställning om ett statsanslag
af 300,000 kronor, så tillåter jag mig på ofvan anförda militära
skäl och på grund af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande, äfvensom
i betraktande af att det nu föreliggande förslaget, hvad spårvidd

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

och öfverbyggnad beträffar, i viss mån kan sägas vara tillkommet för
att tillmötesgå fordringar, som från statens synpunkt framhållits såsom
önskvärda, att på det kraftigaste förorda, att ifrågavarande jernvägsanläggning
må tillerkännas ett statsunderstöd af 300,000 kronor, dock
helst genom aktieteckning. Erfarenheten har nemligen visat, särskild!
hvad Karlskrona—Vexiö jernväg beträffar, att förhållanden kunna inträffa,
då det för staten måste vara (hiskligt kunna för upprätthållande
af banans trafikförmåga göra sin röst gällande.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag på det varmaste tillstyrka
nådigt bifall såväl till ett anslag om 300,000 kronor som till koncession
för jernbana mellan Södertelge öfver Eskilstuna till Nyby bruk
med grenbanor till Igelstaviken, Mariefred, Åkers styckebruk och Strengnäs
med iakttagande förutom vanliga koncessionsvilkor:

att mötesstationer för militärtåg anordnas på ett afstånd af högst
14 kilometer från hvarandra;

att vattentillgång beredes, tillräcklig för eu trafik af 16 tåg om
dygnet i hvardera rigtningen;

att skenorna förses med dubbla vinkelskarfjern;

att broarne erhålla en sådan bärighet, att lokomotiv om 36 tons
vigt kunna deröfver framgå;

att bropelarne å större broar förses med sprängrör efter samma
modell som å statens jernvägar;

att vändskifvoma för lokomotiven så konstrueras, att statens tunga
lokomotiv derå kunna vändas; samt

Att 50 procent af alla täckta godsvagnar förses med inredning för
manskapstransport och 50 procent för hästtransport i öfverensstämmelse
med för statens godsvagnar gällande modeller, äfvensom att å vagnarnes
yttre sida uppgift anbringas å det antal män eller hästar, som
rymmas i hvarje vagn i likhet med hvad å statens vagnar af enahanda
slag eger rum.

De nådiga remisshandlingarne återgå härjemte.

Stockholm den 4 mars 1891.

Underdånigst
AXEL RAPPE.

Chef för generalstaben.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

. '' ■ i

Bil. D. (Kongl. arméför v ältning ens utlåtande.)

Eu blick på plankartan utvisar, att den ifrågasatta jernvägen i nu
föreslagna sträckningar kommer att beröra tvenne kronan tillhöriga
industriella etablissement, som stå under artilleridepartementets vård,
nemligen: Carl Gustafs stads gevärsfaktori och Åkers krutbruk, Indika
båda etablissement af den föreslagna jernvägen, derest den kommer
till stånd, böra hemta väsentliga fördelar. För Carl Gustafs stads
gevärsfaktori erbjuder nemligen den nya banan en betydligt förkortad
utfartsväg i östlig rigtning, genom hvars begagnande för kronans jernvägstransporter
bör kunna åstadkommas betydlig nedsättning i de ganska
dryga transportkostnader, som anlitandet af den betydligt längre trafikleden
öfver Flen hittils medfört och som hårdt trycka på gevärsfaktoriets
utgiftskonto. Åkers krutbruk åter, som är beläget i en trakt med
skogiga och delvis oländiga omgifningar samt med för närvarande högst
otillfredsställande kommunikationsmedel, synes af den ifrågasatta jernvägen
böra i än högre män kunna påräkna fördelar. Brukets rekognitionsskogar,
hvarifrån måste hemtas det för kruttillverkningen och andra
brukets behof erforderliga virke, ligga på ganska långt afstånd, omkring
I1/, mil, från sjelfva bruksetablissementet, hvarförutom vägarna dit äro
backiga, hvilket allt i hög grad försvårar transporterna och har till följd,
att transportkostnaderna stiga till oskäligt höga belopp. Då nu den
nya jernvägen är afsedd att dragas nära förbi brukets skogsmarker
med stationen Stålboga i granskapet, samt då den tilltänkta platsen
för Åkers station är belägen på endast omkring 300 meters afstånd
från krutbruket, måste fördelarne häraf för krutbruket, eller i hög grad
lättade transportmedel mot betydligt reducerade pris, ligga i öppen
dag. Slutligen torde, på tal om de af denna jern vägsanläggning för
bruket förväntade fördelarne, äfven böra framhållas ej mindre att genom
den påtänkta grenbanan till Mariefred krutbruket er! hiller nästan omedelbar
jernvägsförbindelse med dess lastageplats vid Mälaren, än ock att
vid transporter, som från krutbruket skola landvägen fortskaffas och
för hvilka nu den aflägset belägna Björnlunda station å vestra stambanan
är närmaste inlastningsplatsen, den afsedda nya jernbanan med
station i krutbrukets närhet kommer att erbjuda väsentliga beqvämligheter,
allt dock under förutsättning att der anordnas kruttåg, som stå
i öfverensstämmelse med de å statens jernvägar trafikerande kruttågen.

Då af det ofvan anförda

framgår, att

den ifrågasatta nya jernvägen

16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

kommer att för kronans ofvannämnda etablissement medföra väsentliga
fördelar, anser sig arméförvaltningens artilleridepartement, under
förbehåll om kruttågs anordnande derstädes, böra för sin del, i likhet
med de i ämnet redan hörda myndigheterna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt chefen för generalstaben, i underdånighet tillstyrka den
sökta koncessionen, äfvensom att, på sätt begärts, ett statsanslag af
300,000 kronor utan återbetalningsskyldighet må för ifrågavarande jernvägsanlägggning
varda i nåder beviljadt på vilkor i öfrigt, som Eders
Kongl. Maj:t täckes närmare bestämmma.

Stockholm den 11 mars 1891.

Underdånigt
E. J. BREITHOLTZ.

A. E. MALMGREN. C. G. HJÅRNE.

Ref.

J. U. Gestrin.

Bil. E. {Kongl. domänstyrelsens utlåtande.)

— — — — att om man frånräknar de kronoegendomar, som äro belägna
i närheten af anknytningspunkterna mellan den föreslagna och
nu befintliga jernvägen samt således redan hafva beqväm tillgång till
jernvägsförbindelse, äfvensom en ej långt från Strengnäs belägen mindre
kronoegendom, som är på ständigt arrende mot en gång för alla bestämd
afgift upplåten till Vansö församling, utgör antalet af de utarrenderade
kronoegendomar, som genomskäras af den ifrågasatta jernvägen
eller ligga inom eu mils afstånd från densamma, trettiofyra, för
Indika egendomar med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 1,054,800
kronor i arrende för nästlidna arrendeår utgått 41,546 kronor 24 öre.
Dessutom är en kronopark, benämnd Ribbingelunds kronopark, med en
areal af 345,80 har, belägen tätt intill en af de tillämnade stationerna
å jernvägen.

Att den föreslagna jernvägen, om den kommer till stånd, skall
genom den lättnad, densamma bereder för afsättning af landtmannaprodukter
och skogseffekter, väsentligt höja värdet å nu omnämnda,
närbelägna fastigheter samt vid förnyad utarrendering verka stegring i

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.

arrendeafgifterna, torde få anses gifvet; och då härtill kommer, att
kronan på något längre afstånd från jernvägen eger fastigheter, som
jemväl, ehuru i mindre grad, skulle af densamma hemta nytta, samt att
tillsynen öfver ifrågavarande fastigheter skulle genom den nya kommunikationsleden
blifva lättare och för statsverket mindre kostsam, anser
sig styrelsen hafva allt skäl tillstyrka, att koncession å jernvägsanläggningen
meddelas, samt att, helst derförutan densamma ej torde komma
till utförande, det sökta statsanslaget beviljas. Deremot synes styrelsen
den i sammanhang med koncessionsansökningen framstälda begäran om
kostnadsfri upplåtelse af den för jern vägsanläggningen erforderliga
kronan tillhöriga mark samt derå belägna kalk- och stenbrott jemte
grustägter ej böra bifallas i vidsträcktare mån än som hittills vid meddelande
af koncession å enskilda jernvägar varit vanligt, eller så att
upplåtelsen utan ersättning endast omfattar under kronans omedelbara
disposition varande mark samt sådana å kronans egor belägna kalkoch
stenbrott jemte grustägter, som kunna vara disponibla.

De remitterade handlingarna återställas härjemte.

Stockholm den 17 mars 1891.

Underdånigst
OSCAR EVERS.

J. M. AHLMARK. T. CHRISTIERSON.

F. W. Hoffstedt.

Bil. F. (Koncjl. jernvägsstyrelsens utlåtande.)

De myndigheter, som redan uttalat sig i frågan hafva samtliga
vitsordat gagnet af eu jern vägsförbindelse, sådan som den föreslagna,
såväl för de orter i allmänhet linien komme att genomskära som den
egendom staten eger i dessa trakter, och särskildt har framhållits den
stora militära betydelse den eger såsom led i det för försvaret behöfliga
jernvägsnätet; och delande deras åsigter härutinnan kan styrelsen icke
Bih. till infall. Prot. 181)2. 1 Sami. 2 Afd. 2 Hand, 15 Haft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.

annat än instämma i det förord, de inlagt för den sökta koncessionen
och företagets understödjande medelst statsbidrag — — — — — —

Stockholm den 10 april 1891.

Underdånigst
RUDOLF CRONSTEDT.

C. Löfman.

N:o 75.

Af herr O. W. Redelius, om tillägg till § 14 i gällande bevillningsförordning.

_ Fordran på rättvisare beskattning synes kunna bättre tillgodoses
derigenom, att hvarje skattskyldig till årets bevillningsberedning eller
taxeringskomité sanningsenligt uppgifver sin verkliga inkomst för nästförflutna
året. Att lemna dylik uppgift borde åläggas hvar och en,
som vet sig ega beskattningsbar inkomst, såsom en oafvislig pligt, till
hvars fullgörande man må tillhållas förmedelst straffpåföljder för origtiga
eller för låga uppgifter. Sådan straffpåföljd torde kunna bestämmas
sålunda, att för hvarje fullt ett hundra kronor i inkomst (af kapital
eller arbete, rörelse, näring och yrke), som undandrages från beskattning
genom bevisligen origtig uppgift, påföres två kronor i bevillning till
staten och tillika motsvarande utskylder till kommunen för det eller de
år, för hvilka felaktig uppgift lemnats. Jag vill derför hemställa:

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i
gällande bevillningsförordning, att under § 14 y>2:o