Motioner i Andra Kammaren, N:o 71 (Motion 1896:71 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

N:o 71.

Af herr C. W. Collander, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning angående Nya Trollhätte kanalbolags
rättsförhållande till kronan m. m.

Redan så långt tillbaka i tiden som mer än trenne sekler sedan,
framträdde den tanken och sökte göra sig gällande att bana en väg
för seglaren emellan Sveriges största insjöar, Venern och Vettern samt
Vesterhafvet, då den stora betydelsen af sådan kommunikationsleds öppnande
för det svenska näringslifvets tvenne förnämsta exportartiklaf:
jern- och trävaror, var lätt att inse.

Det var ock helt naturligt att man, för ett förverkligande af denna
tanke, i första rummet skulle rigta sina åtgärder på att genom kanalisering
göra Göta eif segelbar. Största svårigheten för genomförandet
af denna uppgift var emellertid att komma förbi de stora fallen vid
Trollhättan, hvarför man ock under en mycket lång tid fick åtnöja sig
med att söka åstadkomma kanalisering af elfven dels ofvan Trollhättan
till Venersborg och dels nedan från fallen till Göteborg, samt under
tiden transportera varorna landvägen emellan dessa båda kanalleder.

Först mot slutet af förra seklet vardt problemet i fråga löst genom
fullbordandet af gamla Trollhätte kanal och slussled.

Genomförandet af hela det storartade företaget, Göta elfs kanalisering,
har emellertid under tidernas lopp kräft högst betydande ansträngningar
och uppoffringar från det allmännas sida.

De första statsåtgärderna härför kunna spåras under Gustaf Wasas
regering ehuru de först under Carl IX:s tid kommo till verkställighet
Bill. till Jiiksd. Prat. 181)0. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Iläft. (N:o 11). 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

genom påbörjande af den efter honom benämnda kanalanläggningen
Carlsgraf. Under Gustaf II Adolf begyntes kanaliseringen af elfven
nedanför Trollhättefallen, men först mot* slutet af Carl XII:s regering
blef allvarsamt ifrågasatt samt påbörjad kanalisering af sjelfva Trollhättefallen,
enligt den bekanta af Polhem uppgjorda djerfva planen för
slussanläggning tätt utmed fallens östra sida. Arbetena härmed fingo
emellertid afbrytas i följd af Konungens snart derefter inträffade frånfälle,
och kunde först framemot samma sekels midt med kraft återupptagas,
men måste denna plan slutligen, oaktadt för den tiden högst betydande
uppoffringar från kronans sida i penningar, arbetskommenderingar,
virke in. in. uppgifvas såsom allt för svår och kostbar. Från
denna tidpunkt till början af 1790-talet rigtade staten sina åtgärder
hufvudsakligast på att utvidga och förbättra kanaliseringen af elfven
ofvan om och nedanför Trollhättefallen, hvilka arbeten likväl togo i
anspråk icke .ringa anslagsbelopp, så att man vid sistnämnda tidpunkt
beräknade statens dittillsvarande uppoffringar för Göta elfs kanalisering
till omkring en million riksdaler banko, hvilken uppskattning snarare
torde vara för låg än för hög, om man tar tillbörlig hänsyn till
de af staten under de gångna tiderna lemnade många naturaprestationerna
vid arbetenas utförande.

Hade nu dittills eller till början af 1790-talet den åsigt gjort sig
gällande att kanaliseringen af Göta eif borde vara en statens angelägenhet
och derför af densamma hufvudsakligast bekostas, så öfvergick
man nu till en annan uppfattning, den nemligen, att för åstadkommande
af den felande länken eller kanaliseringen af Trollhättefallen, man
borde öfverlemna berörda angelägenhet åt den privata företagsamheten.
För detta ändamål inbjöds allmänheten att subskribera till ett aktieföretag
till hvilket Kongl. Maj:t, genom den 13 december 1793 utfärdadt
privilegium för Trollhätte kanal- och slussverks bolag, på vissa vilkor
öfverlät kronans nyttjanderätt till hela den då verkstälda och af
staten bekostade kanaliseringen af Göta eif.

För sålunda erhållen förmån skulle bolaget ej till staten erlägga
någon afgäld utan endast förbindas att inom föreskrifven tid fullborda
kanaliseringen af Trollhättefallen, enligt godkänd plan, men uti det
reglemente, som för bolaget utfärdades, stadgades i 23 §, bland annat,
att om behållna inkomsterna framdeles skulle medgifva större utdelning
till aktieegarne än tio procent, »så bör bolaget, alltid sig påminnande,
att hufvudändamålet af kanalverket är rikets väl, i mån deraf göra något
afslag i kanalafgiften uppå sådane varor, som böra uppmuntras till
förökning.»

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

När så Gröta kanal blifvit fullbordad och i följd deraf behofvet af
eu till samma djup utvidgad kanalled för Göta eif gjort sig känbart
gällande, blef en fullständig plan derför under 1830-talet uppgjord, men
då gamla Trollhätte kanal- och slussverksbolaget förklarade sig sakna
tillgångar att utföra samma, men erbjöd sig att öfverlåta sina privilegier
och eganderätten till kanal- och slussverket med alla dertill nu hörande
fastigheter m. m., mot en viss billig ersättning, åt ett nytt bolag,
som kunde befinnas villigt åtaga sig utföra den ifrågasatta utvidgningen
af kanalleden, så tillkom det nuvarande eller »Nya Trollhätte kanalbolag»,
för hvilket Kongl. Maj:t den 2 februari 1838 utfärdade privilegium,
hvaruti bolaget tillförsäkrades nya betydande förmåner, bland
annat ett årligt bidrag af 60,000 riksdaler banko från handels- och sjöfartsfonden
under 25 års tid.

För åtnjutande häraf betingade sig emellertid kronan af bolaget
att efter de 25 årens förlopp, eller efter år 1862, erhålla allt, hvarmed
bolagets årligen behållna inkomst öfverstege 100,000 riksdaler banko,
sedan föreskrifven afsättning till en reparationsfond egt rum.

Den bolaget sålunda tillerkända andel af hvarje års behållna inkomst
hade uti de utredningar i ämnet, som från statsverkets sida föregingo
bolagets tillkomst, blifvit beräknad och föreslagen efter samma
grunder, som i reglementet för gamla Trollhätte kanal- och slussverksbolag
här förut angifvits, nemligen att tio procent borde blifva maximum
för utdelning å aktierna; och då dessa enligt § 1 i reglementet
för Nya Trollhätte kanalbolag få högst utgöra 2,000 å 500 riksdaler
banko eller ett maximiaktiekapital af en million riksdaler banko, motsvarar
alltså 100,000 riksdaler bankos vinstandel tio procent derå.

Då bolagsmännen i verkligheten ej lära inbetalt mer än omkring
hälften af maximikapitalet samt intet år efter 1862 erhållit mindre utdelning
af behållna inkomsten än maximiandelen deraf, 150,000 kronor,
så hafva de sålunda fått åtnjuta dubbelt så stor afkastning af sitt i
företaget nedlagda kapital mot det procentbelopp derå, som af statsmagterna
beräknats såsom en högsta, skälig ersättning för den risk,
bolaget iklädt sig.

Med den sålunda ernådda, synnerligen förmånliga afkastningen å
det i företaget nedlagda aktiekapitalet har dock bolaget icke låtit sig
nöja, utan sedan längre tid tillbaka genom en i hög grad anmärkningsvärd
tolkning af privilegierna och derpå grundade, i mer än ett afseende
egendomliga åtgärder låtit aktieegarne tillgodokomma betydande
belopp utöfver den officiella andelen, 150,000 kronor, af bolagets behållna
årsvinst.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 71.

Under sådana förhållanden ansågo förra årets statsrevisorer giltiga
skäl föreligga att söka åstadkomma en förberedande utredning, så långt
den för revisionens arbete knappt tillmätta tiden det medgaf, rörande
befogenheten af anmärkta åtgärderna å bolagets sida, samt att i sådant
afseende äfven genom ett besök på Trollhättan erhålla närmare kännedom
om vissa förhållanden derstädes.

En utredning häraf syntes revisorerna så mycket önskvärdare, då
statsverket ej allenast bör komma till sin fulla rätt af ett företag, som
fått så rikligt åtnjuta frukten af statens under långa tider för detsamma
gjorda _ uppoffringar, men kronan derjemte vid Trollhättan har betydande
intressen att för framtiden bevaka, nemligen andelen i den storartade
vattenkraften.

Sedan revisorerna den 30 sistlidne november afgifvit sin berättelse
rörande statsverket, hvilken i sinom tid blifver till Riksdagens ledamöter
utdelad, har jag förskaffat mig del af det underdåniga utlåtande
från Konungens befallningshafvande i Elfsborgs län, som blifvit infordradt
med anledning af statsrevisorernas berörda hemställan angående
Nya Trollhätte kanalbolag, samt deraf inhemtat, att nämnda länsstyrelse
ej allenast funnit revisorernas anmärkningar mot bolaget vara
fullt befogade, utan äfven framhåller åtskilliga nya synpunkter, som kraftigt
tala för att åtgärder måtte beslutas och vidtagas för bevakande af
statens rättmätiga kraf gent emot bolaget, ej endast för framtiden, utan
äfven med hänsyn till ett återvinnande af hvad bolaget genom dess
anmärkta förfaringssätt frånhändt staten. I sådant syfte har länsstyrelsen
ock ansett sig nu böra i särskild skrifvelse till justitiekanslersembetet
göra hemställan derom, att vissa egoutbytesförrättningar,
som på bolagets tillskyndan för längre tid tillbaka tillkommit, måtte
pa af länsstyrelsen angifna skäl varda å kronans vägnar öfverklagade.

Hvad sålunda kan ifrågasättas att bolaget skall till statsverket
återgälda, rörer sig ej heller om små belopp. På grund af tillgängliga
lagfartshandlingar har nämnda länsstyrelse kunnat närmare än
statsrevisorerna beräkna värdet af försålda tomter m. m., som aktieegarne.
enskildt tillgodogjort sig, och funnit detta uppgå till omkring
V* million kronor, och torde beloppet af årliga arrenden och tomtöreafgifter
m. fl. inkomster, som aktieegarne likaledes enskildt låtit sig
tillgodokomma under de gångna åren, uppgå till vida högre värde.

Motioner i Andra Kammaren, N:0 71.

På grund af hvad som här förut blifvit anfördt samt med hänvisande
i öfrigt dels till hvad statsrevisorerna rörande denna fråga uti
sin berättelse yttrat och hemstält och dels till Konungens befallningshafvandes
i Elfsborgs län såväl underdåniga utlåtande af den 13 dennes
som skrifvelse till justitiekanslersembetet af den 20 dennes, af
hvilka sistnämnda båda handlingar jag anhåller att få bilägga denna
min motion bestyrkta afskrifter, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära, att Kongl. Maj:t täcktes låta ej allenast föranstalta
sådan utredning angående Nya Trollhätte
kanalbolags rättsförhållande till kronan, hvarom statsrevisorerna
i sin berättelse till innevarande Riksdag
hemställa, utan äfven dervid tillse, huruvida icke statsverket
må kunna af bolaget återfordra, hvad aktieegarne
låtit sig enskildt af bolagets inkomster tillgodokomma,
på sätt som här förut blifvit omförmäldt.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1896.

C. W. Collander.

Motioner i Andra Kammaren, N-o 71.

Afskrift.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 6 sistlidne december har kongl. kammarkollegium
infordrat Konungens befallningshafvandes underdåniga yttrande
i anledning deraf, att Riksdagens revisorer uti sin till innevarande
års Riksdag afgifna berättelse funnit sig föranlåtne att på
anförda skäl göra hemställan om åvägabringande af en på allsidig
granskning grundad utredning till åstadkommande af full klarhet angående
kronans och Nya Trollhätte kanalbolags inbördes rättsförhållanden.

Under förmälan, hurusom bolaget, hvilket, enligt sina den 2 februari
1838 undfångna privilegier, hade skyldighet att till deri stadgad
fördelning emellan kronan och bolaget redovisa sina inkomster,
företagit sig att från och med år 1867 dels till bolagets aktieegares
enskilda nytta tillgodogöra sig afkomsten af ”de mantal Stora Håjum
och V24 mantal Stafvered med Stafvereds mosse, hvilka fastigheter bolaget
fått på sig öfverlåtna af Trollhätte kanal- och slussverksbolag,
samt dels från dessa fastigheter jemte Va mantal Lilla Håjum och ‘/2
mantal Åker, hvilka bolaget förvärfvat på enahanda sätt, försälja åtskilliga
tomter och jordområden, utan att till kronan lemna redovisning
för derigenom influtna köpeskillingsmedel, hafva revisorerna, hvilka
ansett berörda förfarande stridande mot privilegierna, funnit den ifrågasatta
utredningen behöflig bland annat derför, att på grund deraf måtte
kunna bedömas, huruvida icke kronans rätt blifvit förnärmad genom
samma förfarande.

Enligt ingressen till nämnda privilegier, blef Nya Trollhätte kanalbolag
oktrojeradt med skyldighet att, enligt faststäld plan, utvidga
och ombygga Trollhätte kanal- och slussverk, men med rätt, att kanalen
och dess slussar, med allt hvad dertill hörde eller densamma genom privilegierna
tillagdt blefve, allt framgent i everldeliga tider ega, underhålla
och afkastningen deraf sig till nytta använda med de i privilegierna föreskrifna
vilkor och förmåner, hvilka blifvit stadgade och medgifna, med

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

hänsigt, å ena sidan, att bereda säkerhet för berörda arbetens utförande,
att betrygga kanalfartens framgena vidmagtliållande i ändamålsenligt
skick och att i sinom tid bereda staten någon ersättning för dess kostnader
för företaget, och, å den andra, att lemna bolaget skälig ersättning för de
uppoffringar, detsamma dervid komme att vidkännas.

Beskaffenheten och omfånget af den egendom, som sålunda under
vissa vilkor tillerkändes det nya bolaget, angifvas i 2 § af privilegierna,
hvari stadgas, att det nya bolaget skulle, under ansvarighet för
uppfyllandet af alla det gamla bolagets åligganden och förbindelser,
till detta bolag erlägga lösen med angifvet belopp för det dåvarande
kanal- och slussverket med alla dess tillhörigheter. Härigenom fick bolaget
öfvertaga, förutom ständig besittningsrätt till åtskilliga hemman
och lägenheter af krononatur, hvilka, enligt 1793 års privilegier, blifvit
till kanalvérket upplåtna, eganderätten till 11/ie mantal Stora Håjum,
s/2* mantal Stafvered med en fjerdedel i Stafvereds mosse, V2 mantal
Lilla Håjum och V2 mantal Åker, hvilka fastigheter blifvit af det gamla
bolaget inköpta. Att sistnämnda fastigheter sålunda icke kommit i det
nya bolagets hand såsom någon dess aktieegares enskilda egendom,
utan såsom kanalverkets tillhörigheter framgår äfven tydligt deraf, att
vid lagfart å fastigheterna, som beviljats den 28 april 1887, bolaget
icke haft att till bestyrkande af sin eganderätt åberopa någon annan
fångeshandling än en den 30 oktober 1838 af direktionen för det
gamla bolaget jemte för ändamålet särskildt utsedde förtroendemän utfärdad
handling, hvarigenom förklaras, att som det nya bolaget dåmera
på nöjaktigt sätt godtgjort den föreskrifna lösesumman för aktierna i
det gamla bolaget, så följde häraf, att alla de anspråk, som det gamla
bolaget förut egt å kanal- och slussverket och dess tillhörigheter, dåmera
helt upphört, såsom i allo på det nya bolaget öfverflyttade.

I sakens så beskaffade skick synes ovedersägligt, att de ifrågavarande
fastigheterna äro hänförliga till sådana kanalverkets tillhörigheter,
i afseende å hvilkas afkastning skall, enligt hänvisningen i ingressen
till privilegierna, tillämpas de vilkor för användningen af bolagets
inkomster, som finnas i privilegierna stadgade. När nu i 9 §
af privilegierna föreskrifves, att efter 25 år från arbetets början bolaget
skall till kronan erlägga en afgift af 10,000 rdr banko årligen
samt i alla fall allt, hvarmed behållna inkomsten öfverstiger 100,000
rdr banko, torde vara uppenbart, att hela afkastningen af de ifrågavarande
fastigheterna bör till sådan fördelning emellan kronan och bolaget
redovisas.

Lika påtagligt som det är, att bolaget under sådant förhållande

B Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

saknar berättigande att till sina aktieegares enskilda nytta undanhålla
någon del af berörda afkastning från dylik redovisning, lika uppenbart
är ock, att bolaget ej heller kan ega befogenhet att på enahanda sätt
förfara med de köpeskillingsmedel, som inflyta genom försäljning af
tomter och andra jordområden från de ifrågavarande fastigheterna.
Ehuru privilegierna icke lägga hinder i vägen för dylika försäljningar,
för så vidt kanalfartens framgena vidmagthållande icke derigenom äfventyras,
så följer dock ingalunda häraf, att de medel, som härigenom
beredas, få af bolagets aktieegare fritt disponeras, utan ligger fast
hellre i sakens natur, att dessa medel böra afsättas såsom ett bolaget
tillhörigt kapital, på det afkomsten deraf må i stadgad ordning komma
icke allenast bolaget, utan äfven kronan till godo.

Under det sålunda de åtgärder, som i ofvan antydda syfte blifvit
af bolaget vidtagna, synas stå i strid med den urkund, hvarefter bolagets
rättsförhållande till staten bör bedömas, äro dessa åtgärder derjemte
ingalunda af någon underordnad ekonomisk betydelse. I detta
afseende tillåter sig Konungens befallningshafvande till en början erinra,
att revisorernas anmärkning, det hemmanen Lilla Håjum och Åker i
de »allmänna räkenskaperna» redovisas såsom anslagna till lön åt tjenstemän,
berättigar till det antagande, att alla afgifter för tomter, som
blifvit upplåtna från dessa hemman, äfvensom köpeskillingar för jordområden,
som derifrån afyttrats, upptagas i de enskilda räkenskaperna
och sålunda komma aktieegarne enskildt till godo. Vid granskning af
bilagda karta öfver Trollhättan, hvarå egolotter till ifrågavarande hemman
finnas betecknade med litt. B., C., E. och F., inhemtas, att nästan
hela detta stora samhälle har sina byggnadstomter förlagda på områden,
som tillhöra samma hemman, så att de inkomster, som beredas
medelst tomtlegor, icke kunna vara obetydliga. Dessa tomtlegor uppgifvas
väl för närvarande vara ganska låga, men då de derom upprättade
kontrakten i allmänhet lära med innevarande år tilländagå, torde bolaget
icke underlåta att medelst förhöjning å tomtlegorna söka befordra
de indrägtiga tomtförsäljningarne. Hvad angår de af bolaget vidtagna
försäljningar, hvilka synas hafva börjat först vid tiden omkring år 1882,
så upplyser bilagda förteckning å lagfarter på sålunda afsöndrade lägenheter,
att köpeskillingarne för afsöndringarne uppgått för hemmanet
Lilla Håjum till 162,874 kronor 93 öre, för 1 Vi6 mantal Stora Håjum
till 25,294 kronor 99 öre, för %4 mantal Stafvered till 17,095 kronor
14 öre och för hemmanet Åker till 43,031 kronor 44 öre eller tillhopa
248,296 kronor 50 öre.

I fråga härefter om de af revisorerna om förmälda tvenne laga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

skiftena, så hafva dessa blifvit af bolaget föranstaltade såsom eu förberedande
åtgärd för genomförande af bolagets afsigt att undandraga
kronan andel uti intraderna af de ifrågavarande hemmanen. Dessa
skiften, hvilka synas hafva blifvit inrättade efter bolagets anvisningar,
utgöra ock en illustration om det hänsynslösa sätt, hvarmed bolaget
vid fullföljande af berörda afsigt gått till väga.

Det ena af dessa skiften omfattar alla egorna till hemmanet Stora
Håjum, 1 mantal, jemte inegorna till hemmanet Lilla Håjum, V* mantal,
äfvensom i sammanhang med skiftet verkstäldt egoutbyte mellan dessa
hemman. Af handlingarne inhemtas, att skiftet, hvilket blifvit af kommissionslandtmätaren
C. O. Österman den 10 oktober 1864 påbörjadt
och den 14 maj 1866 afslutadt, egt rum emellan å ena sidan bolaget,
såsom egare af uAb mantal Stora Håjum och hemmanet Lilla Iiåjum,
samt å den andra kronan, såsom egare af återstående %6 mantal Stora
Håjum, ett kronohemman, hvartill dock bolaget enligt privilegierna har
perpetuel besittningsrätt. Detta skifte har blifvit den 28 februari 1867
af Vane härads egodelningsrätt faststäldt.

Det andra skiftet afser alla egorna till hemmanen Olidan och Åker,
af hvilka det förra, som enligt privilegierna innehafves af bolaget med
perpetuel besittningsrätt, eges af kronan och det senare af bolaget.
Nyssnämnde landtmätare har den 17 oktober 1865 påbörjat och den
16 maj 1866 afslutat detta skifte, hvilket derefter blifvit den 28 februari
1867 stadfästadt af Väne härads egodelningsrätt.

I afseende på det förstnämnda skiftet förekommer, att den skifteslagets
mark, som tagits i anspråk för anläggning af det bolaget tillhöriga
kanalverket icke med behöfligt utmål afräknats å bolagets egolott,
såsom i 9 kap. 3 § af 1827 års skiftesstadga föreskrifves, utan i
ett särskild! skifte tilldelats kronohemmanet; att, i syfte att än vidare
genomföra den egendomliga åtgärden att genom skiftet tillförsäkra
kronan eganderätt till den mark, hvarå bolagets kanalverk är beläget,
skifteslaget genom egoutbyte med ett angränsande skifteslag tilldelats
ett bolaget förut tillhörigt område, hvarå en annan del af kanalverket
är uppförd, hvarefter äfven detta område tillskiftats kronohemmanet;
att, under det egoutbyte enligt skiftesstadgan må företagas endast i
ändamål att åstadkomma rät linie å råskilnad eller att med öfriga skifteslaget
sammanföra ega, som ligger inom annat skifteslag, det ifrågavarande
egoutbytet långt ifrån att befordra något af dessa ändamål
haft den påföljd, att den genom egoutbytet förvärfvade marken bildat
en oformlig egofigur, hvilken, omgifven åt det främmande skifteslagets
egor, ligger utanför den förut räta skilnadslinien mellan skifteslagen;

Bih. till Bifall. Bröt. 1890. 1 Band. 2 A/il. 2 Band. 14 Haft. 2

Motioner i Andra Kammaren, K:o 71.

att skiftesläggningen af utmarken i öfrigt skett på sådant sätt, att bolaget
derigenom tilldelats alla de områden, hvilka genom sitt läge varit
värderika, under det kronan, förutom kanalområdet, bekommit en egolott,
som i följd af sin belägenhet afsides käft föga värde; att sålunda
bolaget erhållit dels å ena sidan om kanalen ett utmarksskifte, hvilket,
redan vid skiftet delvis bebygdt, numera blifvit för än vidare bebyggande
indeladt i tomter och qvarter, samt dels å andra sidan om kanalen
hela den skifteslaget tillydande stranden utefter de kronan tillhöriga
Trollhätte strömmar med ett derå beläget tomtområde, hvarå
Trollhätte oljeslageri varit uppfördt; att, såsom det vill synas, bolaget
härigenom med full eganderätt åtkommit någon del af stranden emellan
Kafveldammen och slussen i Polhems kanal, hvilken strand, enligt
privilegierna, blifvit under perpetuel besittningsrätt upplåten åt bolaget
såsom en kronolägenhet, hvilken dock icke finge från kanalverket afsöndras;
samt att vid förrättningen kronans rätt icke såsom vederbort
bevakats af något dertill af Konungens befallningshafvande förordnadt
ombud, utan en kronolänsman efter bemyndigande af kronofogden i
orten obehörigen tillåtits att dervid föra kronans talan.

Beträffande åter skiftesförrättningen å hemmanen Olidan och Åker
upplysa handlingarna, att dessa hemman, hvilka haft gemensam utmark,
deremot fått genom behörigen stadfästadt storskifte särskilda inegor
sig tilldelade, det förra hemmanet i ett skifte och det senare i två
skiften; att, oaktadt det varit påtagligt, att någon lämpligare indelning
af egorna icke kunde vinnas genom rubbning af berörda storskifte,
beslut vid förrättningen fattats, att jemväl in egorna skulle ingå i skiftet;
att vid skiftesläggningen kronohemmanet Olidan uti en långsträckt och
oformlig egofigur erhållit samtliga sina egor i ett skifte, hvilket omslutit
kanalverket; att således kronan äfven vid detta skifte fått tillsläppa
erforderligt område för berörda verk, oaktadt detsamma tillhör
bolaget och varit uppfördt till någon mindre del å den gemensamma
utmarken, men hufvudsakligen på inegorna till hemmanet Åker, som
eges af bolaget; att bolaget, som för sistnämnda hemman bekommit
sina egor i två skiften, derigenom efter delvis synnerligen låg uppskattning
tillagts dels, förutom andra inegor, alla kronohemmanets odalegor
med dertill hörande åbyggnader och derå belägna två värderika
tomtområden, å hvilka Trollhätte mekaniska verkstad och Trollhätte
pappersbruk varit anlagda, samt dels hela skifteslagets strand utefter
Trollhätte strömmar; att, hvad angår den af revisorerna omnämnda
skeppsdocka^ hvilken varit anordnad å skifteslagets gemensamma utmark,
derför erforderligt område, enligt åberopade 3 § i 9 kap. skit -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

tesstadgan, rätteligen tilldelats bolaget såsom dockans egare, men fått
af bolaget öfvertagas efter allt för lågt uppskattningsvärde; samt att
ej heller vid detta skifte kronan varit representerad genom något lagligen
befullmägtigadt ombud, utan att såsom sådant ombud obehörigen
godkänts en kronolänsman, som varit dertill förordnad af kronofogden
i orten.

Innebörden af dessa skiften framgår af de oförbehållsamma uttalanden,
som förekomma derom i de »anteckningar om Nya Trollhätte
kanalbolag», hvilka år 1884 blifvit af en af ledamöterna i bolagets direktion
från trycket utgifna. Med begagnande af den hos direktionen
öfliga terminologi, yttrar nemligen bemälda direktionsledamot om dessa
skiften, att då bolaget dervid, emot att den bolagets enskilda hemman
(= sådana hemman, som egas af bolaget) tillhörande mark, hvarå den
nya kanallinie!! vore uppförd, öfver fattats till det oskiljaktiga området
(= kronojord, hvartill bolaget har ständig besittningsrätt), fått sig enskilt
tillagdt det för industriella ändamål lämpliga området, så hade
de hinder, som förut mött vid öfverföringen till det enskilda bokslutet
af nämnda hemman, blifvit undanröjda. Vid bolagsstämma den 28 december
1867 beslöto äfven aktieegarne, att en sådan öfverföring skulle
ega rum från och med samma års början eller tre månader förr än de
nya skifteslotterna enligt bestämmelse vid skiftena skulle få tillträdas.
Efter denna åtgärd bereddes genom skiftena tillfälle för bolaget att
sedermera, såsom det uppgifves för aktieegarnes enskilda räkning, afyttra,
bland annat, dels för 15,000 kronor Trollhätte oljeslageris förenämnda
tomtplats, som före skiftet tillhört bolagets och kronans samfälda
mark, samt dels för omkring 31,000 kronor Trollhätte mekaniska
verkstads och Trollhätte pappersbruks ofvanberörda tomtområden,
hvilka före skiftet varit belägna på kronohemmanet Olidans inegor.

I följd af vissa formella oegentligheter vid de ifrågavarande skiftena
torde emellertid, såsom Konungens befallningshafvande föreställer
sig, tid till talan mot desamma ännu icke vara för kronan försuten.
Konungens befallningshafvande kommer derför att hos justitiekanslersembetet
göra framställning, att de af Väne härads egodelningsrätt den
28 februari 1867 meddelade beslut, hvarigenom skiftena blifvit faststälda,
måtte å kronans vägnar öfverklagas, på det kronan, sedan samma
beslut blifvit undanröjda, måtte komma i tillfälle att hos egodelningsrätten
anföra besvär mot skiftena.

Under erinran, att den korta tid, som blifvit Konungens befallningshafvande
tillmätt för afgifvande af detta utlåtande, icke medgifvit att
rörande sakförhållandena anskaffa alla de uppgifter, som för en mera

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

fullständig belysning af frågan äro behöfliga, anser Konungens befalla
ningshafvande dock det här ofvan anförda innefatta skäl nog för tillstyrkande
af revisorernas gjorda framställning om en revision, dess
hellre som, för den händelse, att kronan skulle anses böra inlösa kanalverket,
det för åvägabringande af öfverenskommelse härom med bolaget
synes vara af framstående vigt att ernå full klarhet om beskaffenheten
af de rättsförhållanden, som nu förefinnas emellan kronan och
bolaget. Venersborg, i landskansliet den 13 januari 1896.

Underdånigst

L. W. LOTHIGIUS.

>'' >> arianf .„•!''• .ar. !.•■ i e. .ro :•

Mats Zachrison.

Från konceptbrefboken rätt afskrifvet; betygas

.i''h ir:: r-rorrtn'': , 1 s; h u ,1 . I-ri

t Ex officio
Mats Zachrison.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

Afskrift.

Till Justitie Kanslersembetet.

För afgifvande af underdånigt utlåtande öfver en af Riksdagens
revisorer uti deras till innevarande års Riksdag afgifna berättelse gjord
framställning om en på allsidig granskning grundad utredning till
åstadkommande af full klarhet angående kronans och Nya Trollhätte
kanalbolags inbördes rättsförhållanden, har Konungens befallningshafvande
funnit sig föranlåten att den 24 sistlidne december från länets
landtmäterikontor reqvirera handlingarne med tillhörande kartor rörande
två i nämnda framställning omförmälda egoskiften.

Vid granskning af dessa egoskiften har Konungens befallningshafvande,
som dervid funnit bolaget genom skiftena, kronan till förfång,
tillvällat sig orättmätiga fördelar, derjemte inhemtat, att vid
skiftena förelupit vissa formella oegentligheter af sådan beskaffenhet,
att klandertalan ännu torde kunna af kronan anställas med utsigt att
få skiftena undanröjda.

Det ena af de ifrågavarande skiftena omfattar alla egorna till
hemmanet Stora Håjum, 1 mantal, jemte inegorna till hemmanet Lilla
Håjum, Vs mantal, äfvensom i sammanhang med skiftet verkstäldt egoutbyte
emellan dessa hemman. Af handlingarne inhemtas, att skiftet,
hvilket blifvit af kommissionslandtmätaren C. O. Österman den 10
oktober 1864 påbörjadt och den 14 maj 1866 afslutadt, egt rum emellan
å ena sidan bolaget, såsom egare af ''Vie mantal Stora Håjum och
hemmanet Lilla Håjum, samt å den andra kronan, såsom egare af återstående
5/''io mantal Stora Håjum, ett kronohemman, hvartill dock bolaget
enligt privilegierna har perpetuel besittningsrätt. Detta skifte har
blifvit den 28 februari 1867 af Väne härads egodelningsrätt faststäldt.

Af skifteshandlingarne äfvensom af här förda diarier har Konungens
befallningshafvande inhemtat, att dag och ställe för första sammanträdet
vid förrättningen icke blifvit, på sätt i 3 kap. 1 § af
1827 års skiftestadga foreskrifver, tillkännagifna fjorton dagar dessförinnan,
utan kungörelse om sammanträdet blifvit blott nio dagar förut

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

vederbörligen offentliggjord; att, oaktadt ansökningen om förrättningen
innehåller, att kronan, såsom eg are till 5/ie mantal Stora Håjum, hade
del i skiftet, detsamma blifvit handlagdt vid fyra sammanträden, utan
att något ombud för kronan varit begärdt, än mindre förordnadt; att
först i anledning af det femte sammanträdet den 17 oktober 1865
förrättningsmannen i skrifvelse den 20 nästförutgångne september, som
dagen derpå kommit Konungens befallningshafvande till hända, påkallat
förordnande af ombud för bevakande af kronans rätt, att med föranledande
häraf Konungens befallningshafvande i skrifvelse den 23 nyssnämnda
månad, hvilken härvid i afskrift bifogas, förordnat kronofogden
i Väne fögderi att vid förrättningen vara kronans ombud, men att
denna icke hörsammat berörda ordres, utan, enligt handlingarne bilagd,
den 30 i samma månad aflåten skrifvelse till länsmannen i Tunhems
gäll, bemyndigat denne att utöfva ombudsmansskapet för kronan; att
på grund häraf kronolänsmannen C. E. Berggren tillåtits att fungera
såsom kronoombud såväl vid sammanträdet den 17 oktober 1865, som
vid förrättningens vidare fortgång och dess afslutande den 14 maj
1866; att vid sistnämnda tillfälle afskrift af skifteshandlingarne icke
blifvit, såsom i 14 kap. 4 § skiftesstadgan förordnas, utgifven till delegarne
i skiftet, utan hänvisning dem meddelats, att inom sextio dagar
från den dag, då sagda afskrift blefve utlemnad, mot skiftet anföra
besvär hos vederbörande egodelningsrätt; samt att enligt handlingarne
bifogadt bevis, som utfärdats å bolagets vägnar af kamreraren Patrik
Bagge och för kronan af länsmannen Berggren, afskriften af skifteshandlingarne
blifvit den 20 december 1866 emottagen af bolaget.

Det andra skiftet afser alla egorna till hemmanen Olidan och Åker,
af hvilka det förra, som enligt privilegierna innehafves af bolaget med
perpetuel besittningsrätt, eges af kronan och det senare af bolaget.
Nyssnämnde landtmätare har den 17 oktober 1865 påbörjat och den 16
maj 1866 afslutat detta skifte, hvilket derefter blifvit den 28 februari
1867 stadfästadt af Yäne härads egodelningsrätt.

I fråga om detta skifte utvisar handlingarne och diarierna härstädes,
att Konungens befallningshafvande väl, i anledning af förrättningsmannens
i ofvanberörda skrifvelse den 20 september 1865 derom
framstälda begäran, i sin förenämnda skrifvelse den 23 i samma månad
förordnat kronofogden i Väne fögderi att vid förrättningen föra kronans
talan, men att kronofogden, utan att hörsamma detta förordnande, genom
sin ofvan omförmälda skrifvelse den 30 i sagda månad uppdragit
åt länsmannen i Tunhems gäld att jemväl vid ifrågavarande skifte vara
kronans ombud; att med föranledande häraf kronolänsmannen C. E.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

Berggren tillåtits att i sådan egenskap fungera under hela skiftesförrättningen;
samt att i afseende på meddelandet af hänvisning till besvär
samt utlemnandet till delegarne af afskrift af skifteshandlingarne
vid skiftet förfarits på alldeles enahanda sätt, som med hänsyn till det
förstnämnda skiftet blifvit här ofvan anmärkt.

I afseende på hvad sålunda förekommit tillåter sig Konungens
befallningshafvande till en början erinra, att kronofogden i Väne fögderi,
hvilken, enligt 12 § 3 mom. i instruktionen för kronofogdarne
den 10 november 1855, erhållit Konungens befallningshafvandes förordnande
att vid ifrågavarande två skiftes förrättningar bevaka kronans
rätt och utföra dess talan, måste, i jemförelse af 18 § i samma instruktion
med 4 § 3 mom. i instruktionen för kronolänsmännen af nyssnämnda
dag, anses hafva saknat befogenhet att ens sätta länsmannen i
orten i sitt ställe, än mera att, såsom i förevarande fall skett, uppdraga
ombudsmannaskapet åt en länsman i ett angränsande distrikt.
Då vid sådant förhållande länsmannen Berggren varit obehörig att föra
kronans talan vid förrättningarne, hafva dessa försiggått, utan att
något lagligt ombud dervid varit tillstädes för kronan. Det torde derjemte
kunna ifrågasättas, huruvida kronan blifvit till någondera förrättningen
vederbörligen kallad. Enligt 3 kap. 2 § skiftesstadgan, torde
nemligen kronan såsom delegare i skiftet hafva varit berättigad att
till förrättningarne erhålla särskilda kallelser, hvilka, jemlikt 5 § i
samma kapitel, synas hafva bort komma Konungens befallningshafvande
tillhanda senast en månad före de sammanträden, hvilka med kallelserna
afsetts. Nu har emellertid Konungens befallningshafvande, som
icke erhållit underrättelse om några andra sammanträden inom skifteslagen
än dem, som hållits den 17 oktober 1865, undfått denna underrättelse
först tjugufem dagar före den dag, då dessa sammanträden egt
rum. Då i följd häraf vill synas, att kronan icke blifvit vederbörligen
kallad till förrättningarne, torde kronan, som ej heller dervid kommit
tillstädes genom något lagligen befullmägtigadt ombud, böra finnas ega
rätt till talan mot förrättningarne inom natt och år från den 24 sistlidne
december, då Konungens befallningshafvande erhållit kännedom
om de förrättningen rörande handlingar.

Men äfven om kronan, oafsedt. ofvannämnda förhållanden, bör anses
till förrättningarne kallad i laga ordning samt på grund deraf kronans
utevaro, jemlikt 3 kap. 13. § skiftesstadgan, icke utgjort hinder
för förrättningarnes fortgång och afslutande, torde dock förefinnas andra
omständigheter, på grund hvaraf tid till talan mot förrättningarne ännu
icke kan vara af kronan försuten. Då afskrift af skifteshandlingarne

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

icke vid skiftenas afsilande af delegarne utbekommits, äro dessa, enligt
14 kap. 4 § skiftesstadgan, berättigade att för klander å skiftena
beräkna fatalietiden från den dag, då handlingarne dem lemnas. Som
icke vid skiftena blifvit bestämdt, att någon viss delegare skulle ega
att å egna och meddelegares vägnar sedermera emottaga handlingarne,
måste för fatalietidens beräkning från den dag, handlingarne utgifvas,
oundgängligen erfordras, att dessa utlemnas till alla delegarne samfäld!.
I detta afseende förekommer väl, att, enligt ofvan åberopade bevis,
handlingarne blifvit den 20 december 1866 i närvaro af länsmannen
Berggren i uppgifven egenskap af kronans ombud emottagna af bolaget,
men som Berggren saknat behörighet att å kronans vägnar taga någon
befattning med handlingarne, hafva dessa i sjelfva verket ännu icke
blifvit till delegarne i skiftena utlemnade i sådan ordning, att någon
tidpunkt, hvarifrån fatalietid för klander må beräknas, ännu kan anses
hafva inträdt.

Då sålunda de ifrågavarande skiftena, enligt Konungens befallningshafvandes
mening, icke tagit åt sig laga kraft, torde den af Väne
härads egodelningsrätt den 28 februari 1867 vidtagna åtgärd, hvarigenom
fastställelser å skiftena meddelats, hafva saknat stöd af lag. När
nu icke kronan kallats till det sammanträde, hvarvid besluten om berörda
fastställelser fattades, samt cj heller erhållit del af samma beslut
annorledes än genom bilagda afskrifter deraf, hvilka för några få dagar
sedan kommit Konungens befallningshafvande till banda, så torde tid
till talan mot besluten ännu icke hafva lupit till ända. Vid sådant förhållande
anser sig Konungens befallningshafvande, med erinran derom,
att kronans rätt synes vara genom skiftena kränkt, höra härmed hemställa,
att egodelningsrättens ofvannämnda beslut måtte varda genom
justitiekanslersembetets åtgärd å kronans vägnar öfverklagade, på det
kronan måtte beredas tillfälle att, sedan samma beslut blifvit undanröjda,
hos egodelningsrätten anföra besvär mot skiftena.

För den oförmodade händelse, att tiden för besvärs anförande
mot sjelfva skiftena bör beräknas från den 24 sistlidne december, då
Konungens befallningshafvande af ofvan uppgifven tillfällighet erhöll
del af de skiftesförrättningarne rörande handlingar och kartor, så att
sagda besvärstid sludle löpa till ända redan sextio dagar efter nämnde
dag, så skulle dessförinnan erfordras en fullständig utredning om de
grunder, på hvilka yrkande om skiftenas upphäfvande bör framställas.
I anledning häraf och då i öfrigt Konungens befallningshafvande anser
sig böra anföra skäl för sin uttalade mening, att kronans rätt blifvit
genom skiftena förnärmad, tillåter sig Konungens befallningshafvande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

att här nedan redogöra för några af de skiftesåtgärder, hvilka, enligt
Konungens befallningshafvandes uppfattning, varit lagstridiga och af
beskaffenhet att medföra skada för kronan.

Beträffande det först omnämnda skiftet, förekommer i berörda hänseende,
att den skifteslagets mark, som tagits i anspråk för anläggning
af det bolaget tillhöriga kanalverket, icke med behöfligt utmål afräknats
å bolagets egolott, såsom i 9 kap. 3 § af skiftesstadgan föreskrifves,
utan i ett särskildt skifte tilldelats kronohemmanet; att, i syfte att än
vidare genomföra den egendomliga åtgärden att genom skiftet tillförsäkra
kronan eganderätt till den mark, hvarå bolagets kanalverk är
beläget, skifteslaget genom egoutbyte med ett angränsande skifteslag
tilldelats ett bolaget förut tillhörigt område, hvarå eu annan del af
kanalverket är uppförd, hvarefter äfven detta område tillskiftats kronohemmanet;
att, under det egoutbyte enligt skiftesstadgan må företagas
endast i ändamål att åstadkomma rät linie å råskilnad eller att med
öfriga skifteslaget sammanföra ega, som ligger inom annat skifteslag,
det ifrågavarande egoutbytet långt ifrån att befordra något af dessa
ändamål i fullkomlig strid deremot haft den påföljd, att den genom
egoutbytet förvärfvade marken bildat en oformlig egofigur, hvilken,
omgifven af det främmande skifteslagets eg or, ligger utanför den förut
räta skilnadslinien emellan skifteslagen; att skiftesläggningen af utmarken
i öfrigt skett på sådant sätt, att bolaget derigenom tilldelats
alla de områden, hvilka genom sitt läge varit värderika, under det
kronan, förutom kanalområdet, bekommit en egolott, som i följd af sin
belägenhet afsides haft föga värde; att sålunda bolaget erhållit dels å
ena sidan om kanalen ett utmarksskifte, livilket, redan vid skiftet delvis
bebygdt, numera blifvit för än vidare bebyggande indeladt, i tomter
och qvarter, samt dels å andra sidan om kanalen hela den skifteslaget
tillydande stranden utefter de kronan tillhöriga Trollhätte strömmar
med ett derå beläget tomtområde, hvarå Trollhätte oljeslageri varit
uppfördt; att, såsom det vill synas, bolaget härigenom med full eganderätt
åtkommit någon del af stranden emellan Kafveldammen och slussen
i Polhems kanal, hvilken strand enligt privilegierna blifvit under perpetuel
besittningsrätt upplåten åt bolaget såsom en kronolägenhet, hvilken
icke må från kanalverket afsöndra^; samt att, i följd deraf, att
kronan icke vid skiftet haft vederbörligt ombud, alla dervid vidtagna
åtgärder, som enligt handlingarne grundats på förening mellan delegarnc
i skiftet eller på af dem fattade beslut, i sjelfva verket icke
tillkommit i sådan ordning, utan måste betraktas såsom härflutna uteslutande
från bolagets anvisningar.

Bih. till liiksd. Prof,. 1896. / Samt. 2 Aj''<l. 2 Band. 14 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N;o 71.

Hvad åter angår skiftesförrättningen å hemmanen Olidan och Åker,
upplysa handlingarne, att dessa hemman, hvilka haft gemensam utmark,
deremot fått genom behörigen stadfästadt storskifte särskilda
inegor sig tilldelade, det förra hemmanet i ett skifte och det senare i
två skiften; att, oaktadt det varit påtagligt, att någon lämpligare indelning
af egorna icke kunde vinnas genom rubbning af berörda storskifte,
beslut vid förrättningen fattats, att jemväl inegorna skulle ingå

1 skiftet; att vid skiftesläggningen kronohemmanet Olidan uti eu långsträckt
och oformlig egofigur erhållit samtliga sina egor i ett skifte,
hvilket omslutit kanalverket; att således kronan äfven vid detta skifte
fått tillsläppa erforderligt område för berörda verk, oaktadt detsamma
tillhör bolaget och varit uppfördt, till någon mindre del å den gemensamma
utmarken, men hufvudsakligen på inegorna till hemmanet Åker,
som eges af bolaget; att bolaget, som för sistnämnda hemman bekommit
sina egor i två skiften, derigenom efter delvis synnerligen låg
uppskattning tillagts dels, förutom andra inegor, alla kronohemmanets
odalegor med dertill hörande åbyggnader och derå belägna två värderika
tomtområden, å hvilka Trollhätte mekaniska verkstad och Trollhätte
pappersbruk varit anlagda, samt dels hela skiffeslagets strand
utefter Trollhätte strömmar; att, förutom åtskilliga andra oegentligheter
vid egograderingen, ett bolaget tilldeladt område af den gemensamma
utmarken, hvarå en bolaget tillhörig skeppsdocka varit anordnad, blifvit
särdeles lågt uppskattadt; samt att äfven om detta skifte gäller, att
som den person, hvilken dervid fått bevaka kronans talan, varit härtill
obehörig, dennes med bolagets ombud träffade föreningar eller fattade
beslut hafva karakteren af ensidigt af bolaget gifna bestämmelser.

Då bolaget har perpetuel besittningsrätt till de kronohemman, som
ingått i ifrågavarande skiften, kan vid första påseendet förefalla, som
de ofvan påpekade olagligheterna vid skiftena skulle dess hellre sakna
någon afsevärd ekonomisk betydelse, som i 9 § af de bolaget den

2 februari 1838 förunnade privilegier föreskrifves, att kronan af bolagets
inkomster skall åtnjuta 15,000 kronor om året samt dessutom allt,
hvarmed .inkomsterna öfverstiga 150,000 kronor. Vid det förhållande, att
bolaget till sådan fördelning redovisar afkastningen af kronohemmanen,
men deremot allt ifrån 1867 års början företagit sig att, under förebärande,
att, bland annat, de bolaget tillhörige hemman, som ingått i
förevarande skiften, vore aktieegarnes enskilda egendom, undandraga
kronan all delaktighet i sistnämnda hemmans afkomst, visar sig emellertid
påtagligt, att kronan måste lida märklig skada deraf, att, såsom
vid skiftena egt rum, bolaget för sina berörda så kallade enskilda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

hemman tillagts all sådan skifteslags mark, hvilken, såsom lämplig till
byggnadstomter eller industriella ändamål, är företrädesvis värderik
och inkomstgifvande. Genom skiftena har ock beredts tillfälle för bolaget
att, såsom det uppgifves, till aktieegarnes enskilda nytta, ej mindre
tillgodogöra sig en mängd afgifter för tomter och lägenheter, som
blifvit från hemmanen upplåtna, än äfven derifrån afyttra dels för
15,000 kronor Trollhätte oljeslageri förenämnda tomtplats, hvilken,
före det skifte egt rum, tillhört kronans och bolagets gemensamma
mark, dels för omkring 31,000 kronor Trollhätte mekaniska verkstads
och Trollhätte pappersbruks ofvanberörda tomtområden, hvilka, innan
skifte försiggått, tillhört kronohemmanet Olidans inegor, samt dels för
omkring 23,000 kronor åtskilliga andra lägenheter. Detta oaktadt
finnas på de bolaget tillagda egolotterna i behåll ännu odisponerade
rätt ansenliga områden, hvilka lämpa sig för användning till industriella
anläggningar och byggnadstomter. Såsom ofvan antydts, hafva deremot
de kronan tillskiftade egolotterna icke sådant läge, att några inkomster
af ofvan angifna beskaffenhet kunna vara att från dem förvänta.

.De skiftesförrättningarne rörande handlingar jemte dertill hörande
kartor varda härvid öfverlemnade med anhållan, att de, efter begagnandet,
måtte hit återsändas, för att återlemnas till länets landtmäterikontor.

Venersborg, i Landskansliet, den 20 januari 1896.

L. W. LOTHIGIUS.

Mats Zachrison.

Från konceptbrefboken rätt afskrifvet; betygar

Ex officin

Mats Zachrison.