Motioner i Andra Kammaren, N:o 50 (Motion 1897:50 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

X:o 50.

Af herr 0. OlSSOn från Stockholm, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag i syfte att förekomma s. k. illojal konkurrens
inom handels- och industriverksamheten.

Då man af flerårig erfarenhet funnit, att konkurrensen i handelsoch
industriverksamheten inom vårt land numera skridit öfver gränserna
för ärlig täflan och in på de illojala sträfvandenas område;

då denna konkurrens, i betraktande af dess år efter år allt mera
hänsynslösa uppträdande, måste anses såsom en allvarsam fara för det
redbara affärslifvet;

då berörda fara hotar att sträcka sina verkningar utöfver snart sagdt
alla affärslifvets områden och derigenom utöfva ett menligt inflytande på
hela det svenska handels- och industriidkareståndet, i det att denna konkurrens,
om dess anslag lyckas — hvilket, med hänsyn till den i allo
lättrogna publiken, oftast är händelsen — innebär, å ena sidan, alltid en
större eller mindre ekonomisk förlust för den ärliga köpmannen eller
industriidkaren, hvilken, oaktadt alla hederliga ansträngningar, ser sig
öfverflyglad af osanna och vilseledande reklamer, medförande en glesnad
kundkrets, och, å andra sidan, en säker förlust för den köpande allmänheten,
då man betänker, att densamma sällan fäster misstanke vid de
uppgifna »sällspord^) gynsamma »tillfällena» till inköp, hvarför det kan
tagas för gifvet, att den allmänhet, som låter locka sig af dylika anbud,
i regeln köper sina varor dyrare än andra, om nemligen vederbörlig
hänsyn tages till varornas beskaffenhet; och då sålunda detta förhållande,
eller den s. k. illojala konkurrensen, hotar att blifva ett beaktansvärdt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

samhällsondt — hvilken uppfattning ock synes på sista tiden hafva gjort
sig gällande inom den svenska pressen, som vid flera tillfällen med värme
tagit till orda emot särskilda yttringar af den ohederliga konkurrensens
reklamer samt, genom redogörelser för den tyska rikslagstiftningen på
detta område och dess verkningar, visat hän på uttagande af ett steg till
hämmande af ifrågavarande onda;

så vågar jag, som — efter tagen kännedom om existerande förhållanden
inhemtat, att ofvan angifna ohederliga och följaktligen samhällsskadliga
tillvägagående i verkligheten ty värr förefinnes och allt för länge
fortgått, — i hvilket afseende åberopas närslutna aktstycken, nemligen:

dels ett tryckt utlåtande i ämnet, (bil. I) utarbetadt af en komité,
hvilken för frågans utredning tillsatts af manufakturhandlareföreningen i
Stockholm, dels en skrifvelse (bil. II) från skräddaremästareföreningen i
Stockholm, innefattande upplysningar om hvad som tilldragit och tilldrager
sig på det området, dels ock en skrifvelse (bil. III) från de mera
framstående körsnärerna här i hufvudstaden, innehållande, hvad beträffar
detta yrke, enahanda upplysningar, med uppmaning att väcka förslag till
laga skydd mot det onda — finner det vara på sin tid att sätta en hämsko
på fortgåendet å denna väg, härmed inför Riksdagen framhålla nödvändigheten
af att — då, såvidt jag kunnat finna, nu gällande svensk
lagstiftning icke lemnar skydd häremot — genom ny lagstiftning, lämpad
efter förhållandena, ingripa till utrotande eller åtminstone hämmande af
nu berörda samhällsonda, som, om det finge ohejdadt fortgå, skulle föranleda
ekonomisk undergång för mer än en redbar och arbetsam yrkesidkare
eller köpman. Mången skulle kunna fråga huru sådant vore möjligt,
och såsom svar derpå vill jag endast i korthet meddela, att det finnes
sådana affärsmän, som uteslutande basera sin rörelse på det tillvägagåendet,
att de genom stora och i ögonen fallande, på osanna uppgifter grundade
cirkulär, annonser eller anslag delgifva den stora allmänheten t. ex. att
»nu inkomna varor säljas betydligt under inköpspris» till följd af uppgiga
förhållanden, såsom:

den ena att egaren fått betydligt arf och skall derför sluta med
affären, en an?ian att det sker till följd af affärens absoluta upphörande,
en tredje lägger dödsfall till grund, en fjerde gör det i och för större omsättning,
en femte förebär administration, en sjette föregifver konkurs, en
sjunde håller konkursrealisation eu gros, och så vidare; och dessa föregifna
realisationer fortgå oafbrutet år efter år, derunder varor städse inköpas
och utförsäljas.

* *" Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.

Härutöfver har jag insamlat några bevis till grund för min ofvan
utsagda uppfattning och öfvertygelse, hvilket material jag beder att få,
såsom olämpligt att nu bifogas, enär det skulle onödigt utvidga tryckningsarbetet,
i sinom tid öfverlemna till det utskott, som i allt fall kommer
att, efter pröfning, yttra sig öfver min motion.

Jag tilltror mig visserligen icke att angifva formen eller uttrycken
för den lagstiftning, som i asyftade hänseendet är af nöden, men vågar
dock dels påpeka, att genom densamma måtte bestämmas en begränsad
tid, inom hvilken realisationen af ett varulager, tillhörande ett under administration
eller konkurs befintligt bo, skall vara afslutad, och att under
eu dylik realisation administratörerna eller konkursförvaltningen icke må
cga att införskaffa nya varor, utan endast afyttra dem, som vid administrationens
eller konkursens början förefunnos inne, dels att de, som
genom anlitande af tidningsannonser, anslag eller på annat sätt göra offentliga
leklamer för varuförsäljning under inköpspris eller till nedsatta pris,
böra angifva grunden för berörda prisnedsättning; dels ock att, om, vid
undersökning, den sålunda angifna grunden skulle befinnas sanningslös,
en sådan försäljare bör sta till ansvar derför, äfvensom gifva skadeersättning,
der så pröfvas.

I öfrigt och som det här ofvan åberopade utlåtandet från manufakturhandlareföreningen
i Stockholm enligt min uppfattning är så sakrikt,
att det bör förtjena afseende, drager jag ej i betänkande att hänvisa till
detta och inskränker mig slutligen till att anhålla,

att Riksdagen ville, med godkännande af hufvudsyftet
i min framställning, för sin del besluta att till
Ivongl. Maj:t aflata skrifvelse, innefattande begäran, att
Kongl. Maj:t ville förordna om utredning af ifrågavarande
ämne samt efter en sådan utredning till Riksdagen
aflemna lagförslag derom.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1897.

Olo/ Olsson.

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 50.

Bilaga 1.

Den illojala konkurrensen.

Yttrande och förslag af komiterade för manufakturhandlareföreningen

i Stockholm.

Godkändt af föreningen vid sammanträde den 27 november 1896.

• ,(f d\e.td;jiv''i n i|

• ■ -t , , r ■ , | • t

Till manufakturhandlareföreningen i Stockholm.

Den under år 1895 bildade manufakturhandlareföreningen i Stock- jcumiténs
holm har satt såsom eu af sina främsta uppgifter att söka åstadkomma tillsättning och
ett verksamt botemedel emot den osunda och ohederliga eller med ett vvPdra,Jord
illojala konkurrens, som under de senare åren allt mera framträdt
äfven inom den svenska handelsverlden, och hvilken hotar att, derest den
tillåtes fritt utveckla sig, inom kort blifva ett farligt samhällsondt.

Med hänsyn till ämnets omfattning och för att underlätta vinnandet
af praktiskt nyttiga resultat har föreningen tillsatt eu komité med
uppdrag att utreda frågan om den illojala konkurrensen och hvad dermed
sammanhänger äfvensom utarbeta förslag till vidtagande af sådana åtgärder,
som kunna leda till dess stäfjande; och få undertecknade, som
erhållit förtroendet att vara ledamöter i denna komité, till fullgörande
af vårt uppdrag härmed anföra följande.

i it''.!

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Materialet för Såsom material för en undersökning af ämnet har i första rummet
*°T««e»ar ^ komitén öfverlemnats en genom föreningens medlemmar åvägabragt
samling af tidningsannonser, egnade att belysa den illojala konkurrens,
som uppträder under formen af oärlig reklam. Vidare hafva komiterade,
en hvar med exempel ur sin egen erfarenhet, sökt att skriftligen
utveckla några af undertecknad, Ramstedt, framlagda frågor, berörande
olika synpunkter af ämnet. Slutligen har komitén tagit del af det
tyska lagstiftningsarbetet i frågan, hvilket arbete vunnit sin afslutning
genom en den 27 maj 1896 utfärdad »Reichsgesetz zur Bekämpfung des
unlauteren Wettbewerbes» eller rikslag för bekämpande af den illojala
konkurrensen, gällande i hela tyska riket från och med den 1 juli 1896.

Nödvändighe- Att konkurrensen inom handelslifvet i Sverige och icke minst i

gärdet fid- hufvudstaden numera skridit öfver gränserna för ärlig täflan och in på
tagande, de illojala sträfvandenas område, torde åtminstone bland manufakturhandlareföreningens
medlemmar vara ostridigt. De bevis, som komiterade
här nedan vid behandling af frågans detaljer anföra, böra derför
endast betraktas såsom exempel. Att den illojala konkurrensen af föreningens
medlemmar jemväl anses såsom en allvarsam fara, derpå innebär
tillsättandet af denna komité det bästa beviset. Men det torde här
böra i korthet framhållas, att berörda fara sträcker sina verkningar vida
utöfver denna förenings jemförelsevis trånga krets. Den hotar först och
främst att utöfva ett menligt inflytande på hela det svenska handelsståndet,
och detta i dubbelt afseende. Å ena sidan innebär den illojala
konkurrensen, om dess anslag lyckas, hvilket med en lättrogen publik
oftast är händelsen, alltid en större eller mindre ekonomisk förlust för
den ärlige köpmannen, som oaktadt alla ansträngningar ser sin kundkrets
aftaga. Ännu vigtigare och betänkligare är det likväl, att åsynen af
den oärliga konkurrensens framgång icke kan undgå att utgöra en farlig
frestelse för den, som finner sina redliga sträfvanden obelönade och kanske
står inför utsigten att duka under i en ojemn kamp. Följderna häraf
kunna för Sveriges handelsstånd, som hittills bemödat sig att tillvarataga
sitt goda anseende, blifva hardt nära oöfverskådliga, och farans obestridliga
förefintlighet manar till kraftigt arbete för dess undanrödjande.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Icke mindre är den illojala konkurrensens betydelse för hela den
köpande allmänheten, i synnerhet om man fäster sig vid den art af konkurrens,
som under den ena eller andra formen föregifver sig att erbjuda
sällspordt gynsamma tillfällen till inköp. Det torde nemligen utan vidare
kunna tagas för visst, att den allmänhet, som låter locka sig af
dylika anbud, i regeln köper sina varor dyrare än andra, om nemligen
vederbörlig hänsyn fästes vid varornas beskaffenhet.

Komitén tror sig derför med skäl kunna påstå, såsom jemväl här
ofvan yttrats, att den illojala konkurrensen hotar att blifva ett farligt
samhällsondt. Denna uppfattning synes ock på den sista tiden allt mer
vilja göra sig gällande inom den svenska pressen, som vid flera tillfällen
med värme tagit till orda emot särskilda yttringar af ohederlig konkurrens
samt genom redogörelser för den tyska rikslagstiftningen och dess
verkningar underlättat komiténs sträfvanden. Komitén, som låtit sig
angeläget vara att, i den mån derom vunnits kännedom, samla pressens
uttalanden i frågan, hyser derför en liflig tillförsigt, att samma intresse
och understöd fortfarande skola kunna från dess sida påräknas.

Då, så vidt komitén kunnat finna, gällande svensk lagstiftning icke
lemnar något skydd mot de former af illojal konkurrens, som inom Sverige
gjort sig mest känbara, måste syftemålet för föreningens arbete gifvetvis
blifva att söka vinna de lagstiftande magternas bistånd för lämpliga påbud.
Det kan icke nog kraftigt framhållas, hurusom den ledande tanken
härvid måste vara att ställa anspråken så, att de icke träffa den redliga
och berättigade täflan, som utgör grundvalen och driffjedern för hela vårt
moderna näringslif, utan endast och allenast de former af konkurrens,
som obetingadt äro att anse såsom osunda och oärliga, eller med ett ord
illojala. Endast under denna förutsättning kan en ny lagstiftning i ämnet
blifva till verkligt gagn och undgå att skada; endast genom iakttagande
af en sådan måtta kan föreningen hoppas att bevara och stärka sina
redan förvärfvade sympatier samt att vinna något praktiskt resultat af
sina sträfvanden.

Detta har ock varit hufvudsynpunkten vid den undersökning af frågans
detaljer, som komiterade företagit, och i det förslag till utverkande
af rättsliga bestämmelser, hvilket komiterade gå att här nedan framställa.

Grundprincipen
för en ny
lagstiftning.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

ningssystem. . ^ ^ fr%a om rättsliga åtgärder emot den illojala konkurrensen har man
i hr an k rike och i Tyskland följt två väsentligen skilda vägar. Utgående
från en i Code Napoleon, art. 1382, meddelad allmän bestämmelse om
skyldighet för en hvar, som förorsakar annan skada, att derför gifva ersättning,
har den franska, för hela landet enhetliga rättsutvecklingen i
teori och praxis småningom fastslagit, hvilka former af konkurrens äro
att anse såsom illojala samt följaktligen medföra skadeersättningsskyldighet;
och den grundläggande föreskriftens allmänna affattning innebär möjlighet
af tillämpning a de nya former åt sådan konkurrens, som tid efter
annan kunna yppa sig.

I tyskland har deremot den intill senaste tid bestående splittringen
i ett flertal rättsområden jemte saknaden åt fri bevispröfning och domstolar
med speciel sakkunskap stått hindrande i vägen för ett verksamt
bekämpande af den osunda konkurrensen. Sedan genom den nya rikslagstiftningen,
gemensam för hela tyska riket, berörda hinder blifvit undanröjda,
har äfven frågan om den illojala konkurrensen blifvit föremål för
sådan lagstiftning genom ofvan anförda »Reichsgesetz zur Bekämpfung des
unlauteren Wettbewerbes». Denna förordning har icke anslutit sig till
det franska förfarandet att genom en enda allmän bestämmelse söka träffa
den illojala konkurrensens samtliga arter, och detta af det skäl, att det
säkerligen skulle dragit år eller årtionden, innan full klarhet och fasthet
vunnits vid tillämpningen af en dylik föreskrift; i stället har den tyska
lagen rigtat sig emot de vanligaste och mest öfverklagade formerna af
den osunda konkurrensen samt meddelat stadganden om deras bekämpande.
Härvid har sistnämnda lag afvikit från den franska äfven derutinnan,
att några svårare slag af konkurrens åsatts offentliga straff jemte
de civila rättsföljderna.

Lämpligaste För svenska förhållande!! torde det tyska systemet vara bäst lämpadt.
prsZCZeniagÖrSvensk laS eger i fråga om skadeersättningsskyldighet intet stadgande af
stiftning, den allmänna räckvidd som ofvan anförda artikel i Code Napoleon. Bestämmelserna
i strafflagens G:te kap. hafva nemligen endast tillämplighet
å skada, som uppkommit genom ett enligt lag brottsligt förfarande, och
en civil ersättningstalan lärer alltid förutsätta "bristande uppfyllelse af ett
civilrättsligt åliggande. Nya föreskrifter äro således af nöden, och af
enahanda skäl, som i Tyskland gjort sig gällande, torde dessa äfven här
höra vända sig emot särskilda former af illojal konkurrens.

En verksam lagstiftning emot detta onda, för så vidt dermed skulle
afses att bereda den skadade konkurrenten full ersättning, möter alltid

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

svårighet, så länge enligt nu rådande bevisregler den, som lidit skada,
måste med laga bevis styrka icke blott skadans förefintlighet, utan äfven
dess omfattning och belopp. Härtill kommer, att denna bevisning måste
åtminstone i städerna, der väl en lag emot illojal konkurrens skulle finna
sin förnämsta tillämpning, föras inför domstolar, som i allmänhet icke ega
den speciella sakkunskap, hvilken fordras för handelsfrågornas pröfning.
Särskildt af dessa anledningar synes det för att vinna hufvudmålet, den
illojala konkurrensens stäfjande, nödigt, att uti en eventuel svensk lag i
detta ämne jemväl inrymmas straffbestämmelser på liknande sätt som i
den tyska lagen.

Af det sålunda anförda vill framgå, att manufakturhandlareföreni n-sattet för degen
såsom grundval för en framställning om svensk lagstiftning emotmi„3eJMt verk_
illojal konkurrens måste påvisa vissa faktiskt förefintliga former af sådan stallande.
konkurrens, hvilka för handel och näringar ega den allmänna betydelse,
att de kräfva de lagstiftande myndigheternas mellankomst.

Vid den pröfning af ämnets detaljer, som följaktligen måste verkställas,
har komitén ansett reda och öfverskådlighet bäst kunna vinnas
genom att i hufvudsak följa den tyska lagens uppställning af ärendet och
först undersöka, huruvida och i hvilken* mån deri omförmälda förhållanden
jemväl förekomma härstädes och böra blifva föremål för beifrande,
samt att derefter taga under öfvervägande dels andra möjligen föreliggande
arter af illojal konkurrens, dels slutligen vissa dermed sammanhängande
ärenden, som synts komitén beaktansvärda, exempelvis frågorna
om tiden för verkliga konkursrealisationer samt om basarer.

Den förut åberopade tyska rikslagen upptager fem särskilda fall af Särskilda fall
lllojal konkurrens. kurrens.

Det första af dessa omfattar den smndélaktiga relclamen, hvarom stad-7- Svindelaktig

• i P P i i ?''dclciifit

gas i lagens <§§ J —4.

Bill. Ull Riksd. Vrot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Enligt § 1 föreligger svindelaktig reklam, då någon i ollentliga tillkännagifvanden
eller meddelanden, som äro bestämda för eu större krets
af personer, angående handelsförhållanden (geschäftliche Verhältnisse) lemnar
origtiga uppgifter af faktisk art, hvilka äro egnade att framkalla
föreställningen om ett särskildt gynsamt saluanbud.

Såsom exempel på de förhållanden, dylika uppgifter kunna afse, anför
§ 1:

1) beskaffenheten (ex. halfsiden utgifves för siden), framställningssättet
(ex. maskintillverkning utgifves för handarbete), eller priset (ex.
under inköpspris) af varor eller yrkesprestationer;

2) sättet för åtkomsten (ex. utan mellanhänder) eller åtkomstkällan
(ex. köpt af konkursmassa) i fråga om varor;

3) utmärkelser (ex. medaljer eller diplom); och

4) anledningen till eller ändamålet med försäljningen (ex. försäljning
på grund af bortresa, slutförsäljning).

Allenast dessa förhållanden omnämndes i det af tyska regeringen
framlagda lagförslaget; enligt Riksdagens beslut och den promulgerade
lagen kan emellertid svindelaktig reklam afse hvarje slag af handelsförhållanden
och icke endast ofvan omförmälda. Såsom ytterligare exempel
upptagas af en tysk lagutgifvare följande:

5) mängden af förefintliga förråd (ex. 15,000 rockar i stället för ett
ringa antal);

6) antal af nederlags- och försäljningsställen;

7) falsk uppgift om en affärs ålder;

8) om innehafvande! af erkännande skrivelser; och

9) om den omfattning, hvafi en tillverkning bedrifves (ex. fabrik i
stället för handtverk).

Falsk reklam af angifna art medför i första rummet rätt att påyrka
dess upphörande. Sådan rätt tillägges

a) hvarje yrkesidkare, som framställer eller bringar till omsättning
varor eller prestationer af lika eller beslägtad art; och

b) föreningar till befordrande af yrkesintressen, så framt de äro behöriga
att föra talan i civila rättstvister.

Härjemte tillkommer för gruppen a) eller yrkesidkarne rätt till skadeersättning
af den, som meddelat uppgifterna, om denne kände eller måste
känna deras origtighet.

Af redaktörer, förläggare, tryckare eller spridare af periodiska tryckalster
kan fordras ersättning, endast om de kände uppgifternas origtighet.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Från begreppet falsk reklam undantages användandet af namn, som
enligt handelsbruk begagnas för vissa varor utan att afse att beteckna
deras ursprung (ex. bayerskt Öl, Frankfurter korf).

Med uppgifter af faktisk art likställas bildliga framställningar eller
andra anstalter, som äro beräknade på och egnade att ersätta dylika
uppgifter (ex. att i ett bodfönster eller på en skylt anbringa afbildningar
af ej erhållna medaljer).

Slutligen förklaras, att § 1 äfven afser skydd för landtbruket med
dess varor och prestationer.

§ 2 innehåller en bestämmelse i syfte, att samtliga anspråk på grund
af § l skola handläggas vid en och samma domstol, i allmänhet den,
der svaranden har sitt yrkesforum, eller, om sådant saknas, der han har
sitt hemvist.

§ 3 bestämmer, att till tryggande af de i § 1 omförmälda anspråk
provisoriska beslut (einstweilige Verfugungen) kunna under vissa förutsättningar
af vederbörande domstolar meddelas, och detta utan att de
fordringar äro uppfylda, som i allmänhet af tysk lag uppställas för sådana
beslut.

I § 4 stadgas slutligen om straff för falsk reklam. För att vara
straffbar skall reklamen ske i afsigt att framkalla föreställningen om ett
särskildt gynsamt anbud, den skall hänföra sig till något af de i § 1
uppräknade förhållanden, och de meddelade uppgifterna af faktisk art
skola vara veterligt osanna och egnade alt vilseleda.

Straffet utgöres af böter intill 1,500 mark. Vid iteration kan dömas
till frihetsstraff intill G månader.

Den svindelaktiga reklamen är utan tvifvel den art af illojal kon. Synpunkterför
kurrens, som hittills gjort sig mest känbar härd landet; och det tordeen stiftning*9''
äfven hafva varit dess allt mera ohejdade framträdande, som närmast
föranledt föreningens ingripande.

Likasom den tyska lagen, till skilnad ifrån regeringens förslag, meddelat
en allmän bestämmelse emot den svindelaktiga reklamen och endast
såsom exempel upptagit de former deraf, till hvilkas beifrande förslaget
inskränkt sig, på samma sätt torde ett motsvarande generelt stadgande
bäst lämpa sig för svenska förhållanden. Äfven om den svindelaktiga
reklamen inom Sverige för närvarande yppar sig företrädesvis under vissa
former, synes det vara uppenbart, att, derest en lagbestämmelse allenast
rigtade sig emot dessa, andra och kanske lika kraftiga utvägar snart
skulle uppfinnas, på hvilka lagen ej omedelbart kunde tillämpas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Det torde här vara platsen att kasta en blick på det samlade
annonsmaterialet, i hvad det är egnadt att belysa frågan om falska
reklamer. Först och främst förekomma origtiga uppgifter om ändamålet
med försäljningen och om åtkomstkällan, ofta i förening med hvarandra
(n:is 1—9), vidare om priset (n:is 10, 13—16), om varumängd, stundom
tillsammans med uppgifter om pris eller åtkomst (n:is 11, 12, 17, 20—30)
samt om varas beskaffenhet (n:o 19). Detta material skulle utan svårighet
kunna mångdubblas såväl med tidningsannonser som med tryckta
tillkännagifvanden, spridda genom utdelning å gatorna eller genom kringsändande
till hemmen, men reklamoskicket torde numera få anses så allmänt
påaktadt, att ett mera vidlyftigt material enligt komiterades
mening icke är behöfligt.

Ej blott i fråga om bestämmelsens allmänna affattning, utan jemväl
i öfriga hänseenden fyller den tyska rikslagen de önskningsmål, som synas
komiterade böra ställas på en svensk lagstiftning emot svindelaktig
reklam. Huruvida någon särskild föreskrift om dess tillämplighet på
landtbruket med dess varor och prestationer erfordras, anser komitén
ej komma inom området för dess pröfning.

Den i tyska lagens § 2 behandlade frågan om behörigt forum för
reklammål är af den formelt juridiska art, att komiterade ansett sig
ej kunna ingå i närmare pröfning af densamma. Deremot måste komiterade
på det starkaste betona, huru angeläget det vore, att i de domstolar,
som skola handlägga reklam- eller andra konkurrensmål, lemnades
säte åt sakkunnige på handelns och näringarnas område, eller med andra
ord att sådana mål finge bedömas af handelsdomstolar. Utan en verklig
sakkunskap synes det nemligen för domstolen blifva vanskligt att fastställa,
hvilka former af konkurrens falla under en allmänt affattad bestämmelse
emot illojal täflan. Här föreligger således ytterligare ett fall
till de många förut angifna, då tillvaron af handelsdomstolar skulle fylla
ett verkligt behof för handelsverlden.

Det bör äfven påpekas, af hvilken vigt det är att erhålla en bestämmelse,
som motsvarar den tyska lagens stadganden i § 3 om provisoriska
beslut, särskildt med hänsyn till den jemförelsevis dryga tid,
processförfarandet här i landet tager. En lag emot illojal konkurrens
skulle, åtminstone hvad den svindelaktiga reklamen beträffar, i hög grad
förlora sin betydelse, om den, emot hvilken talan föres, kunde fortsätta
med sina reklamer under hela den tid af 4 till 5 år, som stundom kan
fordras för att framföra en rättegång genom alla instanser. Ett tillfreds -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

ställande ordnande af denna angelägenhet är derför synnerligen magtpåliggande;
och såsom en förebild torde kunna åberopas utsökningslagens
stadganden om qvarstad och skingringsförbud. Med svensk rättsåskådning
synes nemligen vara mest öfverensstämmande, att dylika provisoriska och
förberedande beslut meddelas af Konungens befallningshafvande.

Straffen för reklamförbrytelser böra naturligtvis jemkas efter svenska
förhållanden. Såsom redan erinrats, torde dock i betraktande af de enligt
svensk processlagstiftning förefintliga svårigheterna för en verksam
ersättningstalan kunna ifrågasättas, om icke straffbarhetsfordringarna borde
inskränkas, särskilt derutinnan, att icke endast vissa bestämda former,
utan hvarje art af falsk reklam kunde blifva straffbar.

Den tyska lagens andra fall af illojal konkurrens afser otydliga myc- nycUnlutförTcenhetsförhållanden.
hållanden.

Enligt § 5 i nämnda lag kan förbundsrådet besluta, att vissa varor
i minuthandeln endast få säljas i föreskrifna enheter af antal, längd och
vigt eller med en på varan eller dess omslag anbragt uppgift om antal,
längd eller vigt.

För minuthandeln med Öl i flaskor eller krus kan föreskrifvas skyldighet
att meddela uppgift om innehållet, hvarvid likväl lämpliga felsränser
skola fastställas.

Förbundsrådets beslut i dylika frågor skola kungöras i Reichs-Gesetzblatt
och föreläggas riksdagen genast eller vid dess nästa sammanträde.

Förbrytelser emot förbundsrådets bestämmelser straffas med böter
intill 150 mark eller med fängelse.

Jeinlikt motiven för lagförslaget afser denna paragraf i främsta rummet
bomulls- och yllegarner, hvilka i allmänhet säljas i bundtar, härfvor
eller dockor, som förutsättas ega en viss vigt, men, då vågning i allmänhet
icke påkallas, kunna svikligen minskas. Vidare skulle stadgandet
tillämpas å chokolad, socker, tvål, stearinljus och stålpennor; men
enligt sin allmänna affattning kan det komma till användning i fråga
om hvarje vara, der sådant finnes behöfligt.

Ifrågavarande bestämmelse har framkallats deraf, att uti Tyskland
de nya föreskrifterna om mått och vigt icke vid varuomsättningen vunnit
tillräckligt burskap, utan ännu stå tillbaka för äldre mått och vigt.

Enligt komiténs uppfattning kunna stadganden af omförmälda art Ej tiiiämpiiyt
icke anses af nöden här i Sverige, der efterlefnaden af kongl. förordningen
om mått och vigt med vederbörlig noggrannhet öfvervakas, hvar -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

till kommer, att allmänheten är benägen och van att vid handel iakttaga
sin rätt beträffande mått, mål och vigt.
ni. sJf^andc Härnäst följa i tyska lagen stadganden om osanna, för yrkeskamraters
"''''kredit™ när™g eller kredit skadliga påståenden, §§ 6 och 7.

I § 6 stadgas skadeersättningsskyldighet för den, som i konkurrensändainal
angående en annans näring (Erwerbsgeschäft), yrkesinnehafvarens
eller ledarens person, eller en annans varor eller yrkesprestationer framställer
eller utbreder påståenden af faktisk art, hvilka äro egnade att
skada yrkesdriften eller innehafvare^ kredit, så framt nemligen dessa
påståenden icke äro bevisligen sanna.

Förutom skadeersättningen kan den kränkte yrka, att påståendet icke
upprepas eller utbredes.

Angifna bestämmelser ega ingen tillämpning, om meddelaren eller
emottagaren af meddelandet deri har ett berättigadt intresse; hvilket
undantag tillkommit för skyddande af lojala affärsupplysningar.

§ 7 stadgar vidare straff af böter intill 1,500 mark eller fängelse
intill ett ar för den, som emot bättre vetande i ofvan angifna hänseenden
framställer eller utbreder osanna påståenden af faktisk art, hvilka äro
egnade att skada yrkesdriften.

Att kreditmenliga påståenden i denna paragraf icke medtagas, beror
derpå, att de enligt tyska strafflagen, § 187, äro underkastade straff.

T^å"tvenska Såsom redan är antydt, böra stadgandena i §§ 6 och 7, hvilka
förhållanden, kunna sägas afse konkurrensförbrytelserna i egentlig mening, jemföras
med strafflagarnes ärekränkningsbestämmelser; och då den svenska strafflagens
16 kap. uti hithörande paragrafer förutsätter, att förbrytelserna i
hvarje fall kränka den angripnes ära, synes det väl behöflig! att erhålla
laga skydd mot sådana påståenden af faktisk art, som, utan att beröra
eu annans heder, äro menliga för hans berättigade ekonomiska förvärfsverksamhet.
Såsom exempel å dylika påståenden, hvilka kunna vara i
eminent grad skadliga, må anföras: falsk uppgift, att konkurrent är
konkursmessig, eller att hans affär upphört.

Jemväl i omförmälda hänseende synes den tyska rikslagen kunna i
hufvudsak tjena till mönster för en svensk lagstiftning, dock att äfven
kreditfarliga påståenden, hvilka för närvarande åtminstone ej i allmänhet
torde hemfalla under den svenska strafflagen, följaktligen böra beläggas
med straff; hvarjemte af samma skäl, som anförts beträffande den svindelaktiga
reklamen, fordringarna för straffbarhet ej böra sättas allt för stränga.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 50.

Straffet bör tydligen ställas i förhållande till de svenska straffbestämmelserna
för ärekränkning.

I fjerde rummet afhandlar den tyska lagen frågan om nyttjande af tv. Missbruk
namn eller firma i syfte att vilseleda, § 8. af firma.

§ 8 stadgar skadeersättningsskyldighet för den, som inom handelsrörelsen
nyttjar ett namn, en firma eller den särskilda beteckningen för
en näring, ett yrkesföretag eller en tryckskrift på ett sätt, som är beräknadt
på och egnadt att framkalla förvexling med det namn, den firma
eller den särskilda beteckning, hvaraf en annan med rätta betjenar sig.

Äfven kan anspråk göras gällande på missbrukets upphörande.

Denna paragraf behandlar det allra egentligaste fallet af illojal
konkurrens, då någon genom likhet i benämning eller beteckning söker
tilldraga sig en annans kundkrets. Stadgandet afser att komplettera bestämmelserna
i de tyska lagarne om firma, om varumärke och om författareskydd
in. in.

Den svenska lagstiftningen innehåller härutinnan hufvudsakligen föl- Svensk lagiande
föreskrifter. stiftning tills

J _ o # # vidare ttll Lag

angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 , r äcklig.

§ 10:

»Ej må någon i sin firma obehörigen intaga annans namn eller
namnet å annans fasta egendom. — — —. Firma skall tydligt skilja
sig från andra jäv samma kommun förut i handelsregistret intagna, ännu
bestående firmor. Den, som vill anmäla firma, hvari hans namn ingår,
skall förty, om samma firma redan är intagen i registret för annan
näringsidkare inom samma kommun, genom tillägg till sitt namn eller
annorledes tydligt skilja sin firma från den äldre firman.»

Enligt åberopade lag, § 8, skall en hvar, som vill idka handel eller
annan näring, med hvars utöfvande följer skyldighet att föra handelsböcker,
anmäla och låta inregistrera firma; och i kongl. förordningen
angående, handelsböcker m. in. den 4 maj 1855 stadgas, att en hvar,
som till sitt yrke gjort att i gross eller i minut handel såsom näring
idka, skall föra ordentliga handelsböcker.

Hit hör vidare lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884, § 12:

»Den, som å varor, hvilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,
i hvilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller
namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara för
annans räkning registreradt, så ock den, som håller till salu varor, hvilka
honom veterligen äro, enligt hvad ofvan sägs, olagligen märkta, straffes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

med böter eller eventuel med fängelse. . Hvild i sagda paragraf stadgas
skall enligt § 13, äfven om annans namn eller firma eller namnet på
annan tillhörig fast egendom* eller annans registrerade varumärke icke
oförändradt återgifvits, ega tillämpning, så vida ändringarna ej äro större,
än att, oaktadt skiljaktigheter i vissa delar, namnen eller märkena i sin
helhet kunna lätt förvexlas.

För stadgandena om skydd för, tryckt skrift torde här ej behöfva
redogöras.

V. Förledande
af handelseller
yrkeshemligheter.

Uppenbart är, att anförda bestämmelser icke innebära samma trygghet
mot obehörigt brukande af namn, firma eller varumärke som föreskrifterna
i den nya tyska konkurrenslagen,^ § 8; och för sådana särskilda
aftärsbeteckningar, som icke kunna registreras eller icke registrerats,
torde här i landet saknas allt skydd. Men då, så vidt komiterade hafva
sig bekant, afsevärda olägenheter i berörda hänseenden ännu ej frainträdt,
torde lagstiftningens ingripande för närvarande ej böra påkallas.

Slutligen rigtar sig den tyska lagen för det femte mot förrådandet
af handels- eller yrkeshemligheter, §§ 9 och 10.

Bestämmelserna i detta hänseende gå ut på att bestraffa:

a) den, som i egenskap af biträde, arbetare eller lärling i en affär
under fortvaron af tjensteförhållandet uti konkurrenssyfte eller i afsigt
att tillfoga affärsinnehafvaren skada, obefogadt meddelar annan person
handels- eller yrkeshemligheter, som på grund af tjensteförhållandet blifvit
honom anförtrodda eller eljest tillgängliga;

b) den, som i konkurrenssyfte obefogadt tillgodogör sig eller åt
andra meddelar handels- eller yrkeshemligheter, af hvilka han kommit i
besittning genomlett meddelande af ofvan angifna art eller genom en
emot lag eller god sed stridande handling; och

c) den, som i konkurrenssyfte försöker att förleda eu annan till ett
sadant obefogadt meddelande, som omnämnes under a) här ofvan.

I de två förstnämnda fallen uppkommer äfven skyldighet till skadeersättning,
och flere skyldige ansvara solidariskt.

Lagförslaget afsåg jemväl att förhindra affärshemligheters yppande
efter tjensteförhållandets slut, i det fall att affärsmannen genom skriftligt
aftal för viss tid förbehållit sig hemlighållande af vissa uttryckligen
angifna omständigheter; men riksdagen åvägabragte härutinnan en
ändring.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

För sin del hyser komitén den åsigt, att i Sverige och särskildt
inom manufakturhandeln bestämmelser, motsvarande de tyska, till skydd höfligtför
handelshemligheter för närvarande ej äro af nöden.

Återstående SS i den tyska lagen innehålla allmänna stadganden af Allmänna bemera
forinelt juridisk natur. Särskildt förtjenta af uppmärksamhet äro de» tyska
föreskrifterna i § 13 om offentliggörande på den förlorande partens (i la9envissa
fall eventuel! på stadskassans) bekostnad af dom i konkurrensmål.

Vidare torde böra antecknas, att enligt § 14 i den tyska lagen kan
i sammanhang med fällande till straff efter samma lag ådöinas den skyldige
ett skadestånd (Busse) af ända till 10,000 mark, att utgå till den
kränkte; i hvilket fall vidare skadeersättningstalan är utesluten. Enligt
svensk lag torde bestämmelserna i 6 kap. strafflagen härutinnan lända till
efterrättelse och särskilda stadganden vara obehöfliga.

Vid granskning af den tyska riksdagens fem konkurrensfall har komitén
således kommit till det resultat, att tills vidare endast två bland
dessa, nemligen den svindelaktiga reklamen och skadandet af annans kredit,
böra blifva föremål för beaktande i en svensk lagstiftning till skydd mot
illojal konkurrens.

En i den tyska lagen ej uppmärksammad form af konkurrens bildas Basarer.
af de i synnerhet i Stockholm under de senare åren allt vanligare basarerna.
Derest en basar endast har till ändamål att under hand afyttra
för densamma särskildt förfärdigade eller dit skänkta varor, lär en sådan
försäljning icke kunna förhindras, då en hvar efter anmälan synes dertill
berättigad. Skulle åter, såsom vanligen torde vara förhållandet, basaren
jemväl innefatta lotteri, gäller kongl. förordningen angående förbud mot
lotterier m. m. den 6 augusti 1881, der det heter, att det allmänna förbudet
ej må utgöra hinder för bortlottning af lösören för välgörande
ändamål eller af konstsaker till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,
dock att om sådan lottning anmälan förut skall ske hos Konungens
befallningshafvande, som eger att efter pröfning af omständigheterna
till bortlottningen meddela tillstånd.

Huru önskvärdt det än vore att erhålla laga förbud mot basarers
anordnande utan särskildt tillstånd och annat än för synnerligen behjertansvärda
ändamål, hysa dock komit.erade ringa förhoppning att i lagstiftningsväg
åstadkomma något emot detta känbara onda. Ett absolut förBih.
till liiksd. Prat. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. 4

Afbetalningsaffärer
m. m.

Realisation aj
konkursbo.

26 Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

bjudande af allt hvad basarer heter torde nemligen icke kunna ifrågasättas;
och någon rubbning i hittills följd praxis synes ej vara att vänta,
enär ett skiljande emellan olika slag af välgörande ändamål alltid blir
särdeles vanskligt för den pröfvande myndigheten.

Det vill derför synas, som om det bästa vapnet emot konkurrensen
från basarerna blefve att förhindra bortskänkandet af varor till desamma,
hvilket endast på den frivilliga öfverenskommelsens väg kan uppnås.

Förutom basarerna hafva äfven frågorna om förbud för biträde afl
inom viss tid etablera sig i samma branch inom visst område och om afbetalning
saf är er hos komitén bragts på tal. Beträffande den förra frågan
har komitén ej lyckats ena sig om lämpligheten af lagstiftningens ingripande,
hvaremot den senare anses böra genom lag regleras. En närmare
utredning af denna fråga torde dock ej behöfva af komitén åstadkommas,
enär de olägenheter och missbruk, som vissa afbetalningsaffärer
förorsaka, äro så allmänt kända, att rättelse på lagstiftningens väg torde
vara att inom kort tid förvänta.

Vid sidan af de föregifna konkursrealisationerna, hvilka skulle hemfalla
under en lagstiftning emot svindelaktig reklam, bör slutligen ställas
den fördrefliga konkurrensen från de verkliga konkursrealisationerna, då de
dragas för långt ut på tiden och äro förenade med inköp af nya varor.

Angående realisering af konkursbo innehåller gällande konkurslag i
§52 följande bestämmelser:

»Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, skall försäljning
af boets egendom, så fort ske kan, ega ruin, der ej borgenärerna besluta
uppskof med försäljningen. Sådant uppskof må dock ej emot någon borgenärs
eller gäldenärens vid sammanträde gjorda bestridande bestämmas till
längre tid än ett år.»

Inräknas den tid, som åtgår, innan ett ackordsförslag kan pröfvas,
eller inemot ett hälft år, kan det således dröja ett och ett hälft år eller
ännu längre tid med den slutliga försäljningen af ett konkurslager; och
under hela denna tid lär hinder ej möta att, såsom i § 48 konkurslagen
omförmäles, »till förekommande af synnerlig förlust för borgenärerna fortsätta
gäldenärens rörelse».

Att vid realisation af konkursbon i hufvudstaden den i lagen afsedda
skyndsamheten långt ifrån alltid iakttages, torde vara allt för väl

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

kändt för att behöfva med bevis styrkas. Fast hellre är det förhållandet,
att sådana realisationer ofta nog pågå vida längre än den tid, lagen velat
bestämma såsom ett maximum.

Då gäldenärens rörelse fortsättes för konkursboets räkning, lär det
väl icke alltid kunna undgås att inköpa nya varor under realisationstiden.
Men i stället för att dylika inköp borde begränsas till det minsta
möjliga och endast afse sådana saker, som nödvändigt fordras för tillgodogörande
af befintligt lager (t. ex. foder, knappar och dylikt för en beklädnadsaffär),
har det utvecklat sig en praxis i den retning, att under
konkursen sjelfva det hufvudsakliga lagret fullständigas eller rent af förnyas
genom högst betydliga inköp. Till upplysning rörande den omfattning,
hvari sådant eger rum, må här meddelas tre särskilda fall, om
hvilka komiterade erhållit kännedom. I ett af dessa förefans vid konkursens
början ett lager af 60,000 kronors värde och inköptes under
konkurstiden nya varor för 15,000 kronor; i ett annat utgjorde motsvarande
siffror 17,000 och 7,000 kronor; i det tredje hade begynnelselagret
ett värde af 61,000 kronor och kompletterades under konkursen
för 4,000 kronor, hvarjemte i arbetslöner undersamma tid utgåfvos 12,000
kronor. Utan tvifvel skulle en ingående undersökning lemna talrika och
till äfventyrs ännu märkligare exempel på, huru afvecklingen af konkursbon
för närvarande försiggår.

Komiterade hafva ingalunda lemnat obeaktadt, att vid realisation af
konkursbo all skyldig hänsyn måste tagas till borgenärernas och gäldenärens
intresse att af realisationen vinna det bästa möjliga resultat i ekonomiskt
afseende. Men denna synpunkt kan icke skäligen få göras gällande
på det sätt, att med obehörig utsträckning af konkurstiden etableras
en för den ärliga handeln synnerligen farlig och förlustbringande konkurrens.
För undanrödjande af de verkligen svåra missförhållanden, som
härutinnan föreligga, finnes enligt komiterades uppfattning ej annan utväg
än att söka utverka lagbestämmelser i syfte, dels att tiden för realisation
af konkursbo, särskilt då densamma försiggår medelst fortsättande af
gäldenärens rörelse, begränsas så vidt möjligt och icke utan pröfning af
rätten, hvarvid vederbörlig hänsyn skall tagas till konkurrenternas intresse,
må utsträckas öfver ett visst minimum, dels äfven att under konkursrealisation
inköp af nya varor ej må ske i vidare mån, än sådant nödvändigt
fordras för tillgodogörande af det vid konkursens början förefintliga
lager. För att dessa föreskrifter skola blifva fullt verksamma,

Sammanfattning
och förslag.

28 Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

fordras naturligen, att stadgande meddelas om sättet för beifrande af
öfverträdelser deraf.

Huruvida lagbestämmelser i angifna hänseenden böra hafva sin plats
i en lag emot illojal konkurrens eller, hvilket förefaller lämpligare, i konkurslagen,
torde ej tillhöra komiterade eller föreningen att närmare pröfva.

Härmed hafva komiterade fört sin undersökning om den illojala
konkurrensen och dermed sammanhängande frågor till slut; och tillåta sig
komiterade under hänvisning till hvad ofvan blifvit anfördt hemställa,
att föreningen behagade uppdraga åt sin styrelse att vidtaga sådana
förberedande åtgärder, som kunna anses för ändamålet med komiténs arbete
gagneliga, samt att derefter med öfverlemnande af komiterades utredning
till Kongl. Maj:t ingå med underdånig ansökning, att till ståtande
af en ej blott för handelsståndet, utan äfven för den stora allmänheten
menlig konkurrens lagbestämmelser måtte i de syften, som af komiterade
närmare angifvits, uti vederbörlig ordning åvägabringas rörande svindelaktig
reklam, skadande af annans kredit samt tillväg agåendet vid realisation af
konkursbo.

Stockholm den 27 november 1896.

VIKTOR RAMSTEDT.

FRANS BRUNDIN. HERM. LAMM.

EDVARD RAHM.

P. G. SJÖHOLM.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Bilaga 2.

Herr riksdagsman Olof Olsson.

På eder förfrågan om hvad som föranledt Stockholms skräddaremästareförening
att vidtaga åtgärder till bekämpande af den illojala konkurrensen
få vi meddela följande:

Under de senare åren hafva enskilde skrädderiidkare i hufvudstaden
allt emellan uppmärksammat föreningen på de tvetydiga uppgifter, som
förekommit i en del annonser om salubjudna manskläder, yllevaror och
dylikt, afseende att på sanningens bekostnad gifva de utbjudna varorna
högre värden än de betingade priserna och dymedelst lura den konsumerande
allmänheten, till förfång derjemte för de redbare yrkesidkarne.

Då det fordras många års erfarenhet för att kunna rätt uppskatta
materialets värde i ett klädesplagg, är det gifvet, att konsumenterna äro
totalt inkompetenta att bedöma priset på till exempel ett stycke ylletyg,
utan i regel hänvisade till att tro på säljarens uppgifter om varornas egenskaper.
Medvetandet häraf har gifvit mindre nogräknade affärsmän anledning
till att i tidningsannonser och på annat sätt öfverbjuda hvarandra
med de gröfsta osanningar beträffande åtkomsten af varorna, anledningen
till »realisationen» och varornas qvalitéer i förhållande till det betingade
priset med mera. Det heter ofta i dessa reklamer, att det salubjudna
lagret af en eller annan anledning erhållits »under halfva priset» och utförsäljes
i förhållande derefter; att en tvångsrealisation (konkurs, dödsfall
och dylikt) nödvändiggör ett hastigt upprymmande af lagret, hvarför detta
bortslumpas med förlust, och så vidare.

Stockholms skräddaremästareförening har insamlat materiel och vidtagit
undersökningar, som till fullo bevisa, att så beskaffade reklamer numera
förekomma mycket ofta. Vi taga oss friheten anföra ett par exempel.

Under förra hösten utsände en härvarande firma cirkulär med vidfästadt
prof på tyg, som uppgafs »hafva kostat 11 kr., men säljes — till
följd af fördelaktigt inköp och för vinnande af hastig omsättning — till
det extra billiga priset af kr. 6: 75 per meter». Gjorda undersökningar
utvisa, att tygets verkliga värde är mellan fem ä sex kronor.

En annan Stockbolmsfirma annonserade på hösten 1894: »Konkurs!
Konkurs! Konkurs! 100,000 plagg bortslumpas eu fjerdedel billigare, än
någon affär inom Stockholm kan tillverka dem för — — — — — —
Konkursförvaltningen.»

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Ett år senare hade firmans annons följande utseende: -»Stor förlust.
Lagret bortslumpas till halfva priset. Lokalen skall vara tom till jul.
Som större affärsförändring mellankomma, bortvräkes hela lagret af manskläder
till auktionspriser, af värderingsman värderade och med rödt bläck
i hvarje plagg utsatta — — — — 100,000-tals välgjorda plagg bortslumpas
— — — — hela tyglagret bortslumpas till halfva fabrikspriser.
— — — — — Administrationsförvaltningen.»

Ännu ett ar senare, november 1896, annonserade samma firma så -

lunda: »Genom arf har jag måst öfvertaga ett stort lager af korderojer
och öfverrockstyger, af hvilka jag under sommarens lopp har låtit tillverka
kostymer och öfverrockar, hvilka jag skyndsamt måste afyttra och
till fabulöst billiga priser, enär liqvid med andra arfvingar skall ske den
1 januari 1897. Derför rent af bortslumpas manskläder under denna och
nästa månad till ett sådant rampris, att hvarje köpare skall häpna öfver
de billiga prisen.»

Den som vet, att dylika storordiga reklamer grunda sig på osannfärdiga
uppgifter, tror väl icke på så enormt billiga pris som säljaren utlofvar,
men frestas lätt till den föreställningen att der kunna köpa sitt förråd
åtminstone något billigare än på andra håll. Erfarenheten har dock visat,
att det är tvärt om. Beträffande åter den stora mängden af köpare, som
icke vet bättre än att tro på de åberopade omständigheternas befintlighet,
så falla de gifvetvis lätt offer för bedrägeriet, hvilket för öfrigt framgår
af det faktum, att innehafvarne af dylika realisationsaffärer i regel snart
nog samla förmögenhet.

I saknad af lagligt skydd för det hederliga arbetet och den redbara
affärsverksamheten, gent emot dessa afarter på det industriella samfundslifvet,
gå de svenska näringarna en dyster framtid till mötes, om ingenting
göres för att begränsa detta reklamsystem. Det är derför på tiden, att
statsmagterna uppmärksammas på saken och, i likhet med den allmänna
moralen, förbjuda offentliggörandet af osanna uppgifter rörande salubjudna
varor.

Stockholm den 12 januari 1897.

Stockholms skräddaremästareförening.

K. E. liingholm.

Ordförande.

J. F. Nyström.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Bilaga 3.

Till riksdagsmannen i andra kammaren för Stockholms stad, herr
fabrikör Olof Olsson!

Med anledning af den ohederliga konkurrens, som sedan flera år tillbaka
uppstått inom vårt land och särskild! här i Stockholm samt tagit
sådana dimensioner, att den hotar förstöra all hederlig verksamhet inom
handelns och industriens områden, yttrande sig genom på osanna uppgifter
grundade reklamer för varor, hvilka i verkligheten icke äro af den
beskaffenhet och värde som de utpuffade varorna, utan af mycket ringa
i förhållande till sådana af äkta beskaffenhet, hvarför de ock utbjudas
till »ett enormt lågt pris», få undertecknade härmed framställa vår lifliga
önskan, att Ni, såsom sjelf industriidkare och således i Riksdagen representerande
jemväl landets industriidkarestånd, behagade hos innevarande
års riksdag göra sådan framställning, som kunde leda till ett lagstiftadt
skydd mot berörda ohederliga och för så väl den ärlige industriidkaren
som den köpande allmänheten högst skadliga konkurens.

Vi vilja taga oss friheten härvid särskildt påpeka nödvändigheten af
en viss bestämmelse om tiden, inom hvilken realisationen af ett konkurslager
och en administration måste vara afslutad, på det att icke, såsom
nu är fallet, »realiseringen» af ett sådant varulager, medelst städse tillökning
af nya artiklar, dragés ut i många år, derunder allmänheten sväfvar
i den inbillningen, att det verkligen är det annonserade varulagret,
som säljes, och att prisen derför skulle vara de utlofvade låga.

Vi hafva utaf en del i förberöi’da hänseenden kringsända cirkulär,
uppsatta anslag och andra publikationer, som på senare tid förekommit,
upptecknat några få exempel, hvilka beröra vår branch, och taga oss friheten
påpeka, hurusom: björnskinnsmuff^, hvilka i medelpris kosta 40
kr., utbjudas till kr. 1: 90; björnskinnskragar, kostande i medelpris kr.
50, erbjudas till kr. 3, 4 ä 5; bäfvermuffar, hvilkas medelpris är kr. 25,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

saluhållas till kr. 3: 50; bäfverkragar, kostande i verkligheten kr. 25, utlofvas
för kr. 8 ä 10; dammössor af bäfver, som kosta kr. 15, utbjudas
för kr. 3: 50; mansmössor af bäfver, kostande kr. 25, erbjudas till kr.
6 a 7; bisammuffar, hvilkas verkliga pris är kr. 8, utlofvas för kr. 3: 50;
mössor af sälskinn, kostande kr. 40, utsäljas för kr. 10, o. s. v.

Stockholm den 18 januari 1897.

J. V. Popp,

B. Forssell & Söner,

Körsnär.

Körsnärsfirma.

C. S. Blomberg,

Aug. Ternlund,

Körsnärsfirma.

Körsnärs.

O. C. Zamore,

Körsnär, egare af firman H. Zamore.

Lagerson & Johanson,

Körsnärsfirma.

Rätt afskrifvet intyga:

Osv. Hultberg,

A . T. JLenrilcson,
S:t Paulsgatan 20.

15 Lutternsgatan.

Stockholm, Central-Tryckeriet, 1897.