Motioner i Andra Kammaren, N:o 1 (Motion 1904:1 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

N:o 1.

Af herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm, om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om orsakerna
till tandröta m. m.

Ett folks hälsa är källan till all dess kraft, dess andliga såväl
som dess materiella. Att bevara och utveckla släktets hälsa borde väl
därför utgöra en af de allra främsta omsorgerna för hvarje nation, om
icke den allra främsta.

Intager nu verkligen hälsovården en så framstående plats bland
föremålen för våra omsorger?

En enda iakttagelse för vår nations vidkommande torde vara
afgörande för svaret: vi hafva professurer i egyptologi och assyriologi,
i sanskrit och finsk-ugrisk språkvetenskap vid våra universitet, men
ingen särskild professur i hälsovård vid dessa högsta läroanstalter. Den
enda professur i detta ämne, som vi äga, vid karolinska institutet i
Stockholm, är af ganska ungt datum.

Hälsovårdslära förekommer också icke i undervisningsplanerna
vid våra skolor eller har där i allmänhet en undanskjuten plats.

Det högst stående af alla forntidens folk, det grekiska, hade sin
omsorg om hälsan att tacka för icke endast sin utomordentliga kraft
gent emot de störa barbarfolken, utan också sin andliga öfverlägsenhet.
I den mån de vårdslösade eller undergräfde sin hälsa, blefvo njutningslystna
och dådlösa, dukade de och deras kultur under för barbarerna.

Sammaledes med romarne.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft. (N:o 1.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Det är glädjande, att hos oss den allmänna uppmärksamheten alltmera
riktas på den enskilda likaväl som den allmänna hälsovårdens
stora betydelse. Den allmänna hälsovården tillgodoses också numera i
mycket högre grad än förr, och frukterna däraf gifva sig oförtydbart.
till känna i den hos oss starkt tilltagande lifslängden. Flera områden
finnas dock, där de hygieniska fordringarna i en för släktet högst menlig
srrad åsidosättas. Ett sådant är

Vården om munhålan.

Härom lämnar lioftandläkare Elof Förberg i ett föredrag vid
Svenska tandläkaresällskapets årsmöte den 5 september 1896 följande
framställning.

»Svenska vetenskapsmän hafva på det skolhygieniska området utgifvit epokgörande
arbeten; den svenska gymnastiken är världsbekant; våra folkskolepalats
med sina utmärkta anordningar för ventilation, skolbad m. m. och hela vårt skolsystem
beundras lifligt af främlingen; skolläkare hafva anställts, skollofskolonier
anordnas för sjuka barn; med ett ord, en synnerligen förtjänstfull och välsignelsebringande
verksamhet utöfvas i denna riktning.

Ett område af hälsovården gifves emellertid, hvars utomordentliga vikt synes
så godt som alldeles hafva förbisetts. Detta är munhygienen.

Bland de många i öfrigt utmärkta arbeten i hygien, som utgifvits^ har jag
ej ens i de allra nyaste funnit, att någon uppmärksamhet ägnats åt munhålans och
tändernas vård. .

Hur mången skolläkare har väl vid de årliga undersökningarna eftersett,
huruvida barnens tuggapparat varit i sådant skick, att den kunnat utföra den första
akten af digestionen: tuggningen och insalivationen?

Har man väl vid skollofskoloniema tillsett, att hvarje barn medfört och
användt — en tandborste!

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, hvilken nytta ett barn med vanvårdad
mun kan hafva af den friska landtluften. Hos barn är nämligen felet att
andas genom munnen i stället för genom näsan ganska vanligt, hos några på grund
af patologiska tillstånd i näsans slemhinna, hos andra blott af ovana. Må man da
söka föreställa sig beskaffenheten af den luft, som på sin väg till lungorna har att
passera en mun, hvars sönderfallna tänder äro fyllda af på alla stadier af dekomposition
stadda rester af födoämnen och hvars inflammerade slemhinna är betäckt
af surt, jäsande slem — allt erbjudande den yppersta jordmån för bakterier i hundratusental.

Men det är ej endast barnet själft, som utsattes för fara genom sm vanvårdade
mun; hela dess omgifning lider däraf. Det är ju själfklart, att redan ett
fåtal barn med stinkande munnar är tillräckligt att med sin utandning förpesta ett
helt skolrum och sålunda omintetgöra verkningarna af en eljest ganska god ventilation.
Huru hälsovådlig luften i synnerhet i mindre skolor verkligen är, torde visas

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

af doHor Goldkuhls undersökningar angående det sanitära tillståndet inom Sveriges
tolkskollararekar. Doktor Goldkuhls statistik visar nämligen, att af denna kår 13
procent äro sjuka och att af dödsfallen >/3 föranledes af lungsot.

Det har sagts, att den mängd tvål, som af ett folk konsumeras, vore en
grad matare pa dess kulturella ståndpunkt. Månne ej detsamma med minst lika
berättigande kunde sägas beträffande bruket af tandborste?

,... ^vilket inflytande kan då en försummad munhygien hafva på det allmänna
hälsotillståndet?

Tändernas fysiologiska funktion är att söndermala och därvid med spottörtlarnes
sekret inblanda födan. Om — t. ex. på grund af bristande motstående
tander eller vid tuggning uppstående smärta i en sjuk tand — denna funktion under
en längre tid i väsentlig mån omöjliggöres, uppkomma lätt digestionsnibbningar.

, minskade tuggverksamheten hämmar utvecklingen af såväl tuggmuskler

°f° n , .som siillfva tänderna, hvilka till strukturen blifva lösa och föga motståndskraftiga.

Den i kariösa tänder uppkomna tandvärken icke blott plågar barnet och förtagei
dess nattro. Den kan äfven genom reflex och irradiation föranleda lidanden
åt flera slag.

De moderna bakteriologiska forskningarna hafva ådagalagt, att mikroskopiska
organismer i munhålan kunna utveckla en såväl för själfva munkaviteten som för
det allmänna hälsotillståndet högst ödesdiger verksamhet.

Det är med säkerhet fastställdt, icke blott att det stora flertalet sjukdomar
hos tanderna och angränsande partier, för hvilka tandläkarens hjälp tages i anspråk,
aar de i munnen förekommande bakterierna att tacka för sin uppkomst, utan äfven
att de mest olikartade lokala och allmänna sjukdomar kunna härledas ur samma
kalla. Dessa sjukdomsprocesser uppstå dels genom mikroorganismernas inverkan
i i Pa munslemhinnan, dels därigenom att hela bakteriekolonier sväljas eller med
luftströmmen införas i lungorna eller slutligen genom de af bakterierna alstrade
gitterna, ptomainer, toxiner.

Det har konstaterats, att mer än 100 olika bakteriearter, hvaraf öfver 30
pathogena, såsom t. ex. Septicemiens, Diphteriens, Thyfus m. fl. D förekomma i
munhalan.

Att man .kan vara frisk i öfrigt och likväl i sin mun hafva talrika kulturer
åt dilteribaktener, som blott vänta på ett gynnsamt tillfälle att göra sin invasion
i organismen, detta bevisades nyligen af en del fall inom ett af våra gardesregementen.

Af det anförda torde tydligt nog framgå, hvilken viktig ingångsport och
farlig kulturhärd för en mängd sjukdomar den vanskötta munnen bildar.

En frisk, välvardad mun erbjuder däremot den största garanti gent emot de
flesta infektionssjukdomar.. På den af karies oangripna, glatta emaljytan, eller å
?? 8en<?m v.äl utförda fyllningar reparerade tänderna, finna mikroorganismerna ingen
hållpunkt. lika litet som a en fast, till tandhalsame väl slutande slemhinna, å
hvilken för ^öfrigt hvarje bakterieangrepp tillbakaslås af leucocytema. I en sådan
mun försiggå alla de fysiologiska funktionerna fullt normalt.»

’) Miller, Mikroorganismen der Mundhöhle.

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Hvilken betydelse tuggningen af födan bär för matsmältningen
torde hittills ej tillräckligt hafva beaktats. Genom dåliga tänder —
vanligen förstörda af tandröta (karies) — inskränkes förmågan att förbereda
matsmältningen på ett för kroppens fullständiga näring och för
välbefinnandet högst menligt sätt, De i de söndnga tänderna kvarvarande,
ruttnande matresterna utgöra en ypperlig jordmån för sjukdoms
alstrande bakterier. Sjukdomarne återverka i sin. tur menligt på
tänderna. Dåligt utvecklade tänder tyda på ett dåligt skelett, och
söndriga tänder predisponera till förkylningar.

Tändernas vård är således grundläggande för kroppens halsa, och
deras beskaffenhet i viss mån ett utslag på den kraft och uthållighet,

som individen kan utveckla, . o

Härtill kommer, att uttalet lider af sjukdom i eller brist pa tunder

och att utseendet vanställes däraf.

Undersökning af tandsjukdomarnes utbredning bland skolungdom.

De friska munnarna med felfria tänder borde ju vara regel och
de ofvan beskrifna sjuka eller vanskötta tänderna blott mer eller mindre
sällsynta undantag. Tyvärr är det nog icke så. . Man har tyckt sig
finna, att tandrötan nått en synnerligt stor utbredning, och alla tecken
tyda på att den med hvarje generation tilltagit.

För att emellertid komma till visshet härom hafva under det sista
årtiondet i flera länder systematiska undersökningar af skolbarns tänder

företagits. .

Så har den af British Dental Association tillsatta undersökningskommittén
såsom resultat af omkring 10,500 i England och Skottland
verkställda undersökningar funnit, att de felfria tandraderna icke ens
i de skolor, där de bästa tänderna voro till finnandes, uppgmgo till
mera än 26 procent. De varierade i olika skolor och vid olika åldersperioder
mellan 4 procent och 18,5 procent. Och detta bedröfliga förhållande
befanns äga rum ej blott i folkskolorna; i de högre skolorna

var tillståndet om möjligt ännu sämre.

De engelska undersökningarna omfatta äfven småbarn från 2 ais
ålder, och visade det sig härvid, att ett betydligt antal barn hade
karierade tänder redan vid denna ålder. Antalet barn med friska tänder
belöpte sig i öde året blott till 26 procent. Ja, i ett par skolor nedgick
detta tal till blott 1,6 procent! Flera fall funnos, där det undersökta
barnet ej hade en enda frisk tand i munnen.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 5

1 Amerika synas undersökningarna ej hafva anordnats på ett fullt
‘ändamålsenligt siitt. En rapport af d:r Ottofy öfver undersökningen
af 023 barn mellan 5 och 15 års ålder, däraf något öfver 7 7S procent
med friska tänder, föreligger. »Af de 1,944 permanenta karierade tänderna
hade blott 53 blifvit skötta medelst fyllningar eller på annat
sätt», säger d:r Ottofy. Om man jämför detta tal (53) med alla de
permanenta tänderna eller 9,544 i stället för med endast de karierade
permanenta, skulle detta blifva 0,5 5 procent och sålunda vara ett bevis
på huru mycket amerikanarne stå framför européerna i allmänhet hvad
beträffar omsorgen om barnens tänder. I England fanns nämligen
blott 1 fylld tand på 10,000 eller 0,oi procent och i Tyskland 27 på
6,303 eller 0,4 2 procent.

I Tyskland ha undersökningar anställts af Fenehel i Hamburg
och af d:r Röse (från Dresden) i Baden. Den förre fick ett resultat af
3,6 procent barn med friska tandrader. Redan 1894 fastställde Fenehel vid
sina undersökningar å seminarielärjungar eu kariesfrekvens af 98 V2
procent; 70 procent af lärjungarne ledo af tandsmärtor, 43 procent
hindrades däraf ofta att besöka skolan. Likaså funno Voerckel och
Weber hos 5,003 undersökta skolbarn 87,1—98,3 procent karies. D:r
Röse fann på orter med kalkgrund omkring 20 procent friska och på
orter med mjukt vatten och kalkfattiga bergsformationer blott 1 å 2
procent friska!

Om karies-förhållandena i Tyskland skrifver bland andra Kummel
i Deutsche Zahnärztl. Ztg 1902 följande:

»Huru beklagligt är det ej ställdt med berlinarnes tänder. En af
flera tandläkare uppställd statistik gifver bevis härför. En tandläkare
har under tre års tid undersökt tänderna hos eleverna i en flickpension.
Af de ungefär 300 undersökta munnarna fanns ej eu enda i friskt tillstånd.
I Halle ägde af 1,456 undersökta gossar blott 108, af 2,486
flickor blott 128 fullkomligt friska tuggorgan. I Aschaffenburg hade
af 524 folkskolebarn i ålder af 8—14 år blott 5 fullkomligt friska tänder.»

I Finland hafva äfven undersökningar anställts. Finska läkaresällskapet
har med sådant intresse omfattat skolundersökningsfrågan,
att detsamma utsett professorerna i hygien och pediatrik att samarbeta
med tandläkarne. Det hittills vunna resultatet har på skilda orter visat
mellan 90 procent och 93,3 procent med tandkaries behäftade, alltså
10 procent—6,7 procent barn med friska tandrader.

I Danmark har af Tandlasgeselskabet i Köbenhavn tillsatts en
kommitté. Dess ordförande, tandlaege Thorlaksen, har meddelat, att
kommittén, som nödgats inskränka sina undersökningar till »Kommune -

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

skolerne» i Köbenhavn, där undersökt något öfver 10,000 barn uteslutande
för att konstatera kariesfrekvensen. Materialet är för närvarande
under bearbetning.

Af de danska undersökningarna framgår, att hvar 5:te tand är
kariös; af mjölktänderna hvar 3:dje, af de permanenta hvar 7:de. Hvar
12:te gosse och hvar 14:de flicka har friska tänder.

Sammaledes är förhållandet i Ryssland, Österrike och Amerika.

I vårt land har, som bekant, Svenska tandläkaresällskapet anordnat
undersökningarna på en bredare basis än annorstädes ägt rum. Sällskapet
önskade nämligen ej blott erhålla eu statistik öfver förekomsten
af karies hos barn af olika åldrar samt utröna, huru många af dessa
karierade tänder genom tandläkare vård kunde räddas, och hvilka patologiska
förhållanden i munhålan i öfrigt förekomme. Det har äfven
velat göra ett försök att utforska, hvilket inflytande vissa konstitutionella
sjukdomar, såsom rachitis, skrofler, m. fl., och de infektionssjukdomar,
som hemsöka barnen under deras tidigare år, utöfva på tändernas utveckling
och bestånd. Sällskapet beslöt därför att anordna sina undersökningar
i samband med allmänna läkareundersökningar af barnen.
Af Stiftelsen Lars Hiertas Minne, som med öppen blick beaktat företagets
stora humanitära betydelse, erhölls understöd af tillsammans
3,500 kronor till bestridande af utgifterna. Sedan undersökningskommittén
afslutat sina ganska vidlyftiga förarbeten med uppställande
af lämpliga undersökningstabeller, frågoformulär m. m., och fått dessa
af Svenska tandläkaresällskapet godkända, var kommittén färdig att
börja med undersökningarna i skolorna våren 1895.

Undersökningen ordnades och utfördes således under samråd och
samarbete med läkarne och omfattade både elementarläroverk och folkskolor,
såväl flickor som gossar, på ett antal af 30 orter, så valda, att
verkan af olika lefnadssätt på tändernas tillstånd (brödets, vattnets beskaffenhet
etc.) kunde iakttagas. Barnens ålder växlade mellan 6 år
och 18 år. Nordligaste orten var Östersund, sydligaste Malmö.

Hur omsorgsfullt denna undersökning företogs, framgår af de formulär
föräldrarna, läkarne och undersökarne (tandläkare) hade att
ifylla:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 7

Frågor, som af barnets föräldrar eller målsmän torde besvaras.

Barnets namn:............................. Ålder: .................. år .................. månader:

1. Är barnet uppfödt med di eller arti-ficiellt eller bägge delame? Huru länge med di?	_



2. Har barnet lidit af engelska sjukan, skrofler eller dålig mage?


3. Lider barnet ofta af hufvudvärk, näs-blod, mattighet eller ovanlig blekhet?


4. Har barnet genomgått någon feber-sjukdom? Hvilken? Vid hvilken ålder?

Frågor, som af läkaren torde besvaras.

1. Företer barnet symtom på:1)	Rachitis. Scrophulos. Ansemi eller chloros. Digestionsrubbningar.
2. Finnes för öfrigt uti barnets hälsotill-stånd något som synes Eder af vikt att anmärka?



3. Barnets allmänna hälsotillstånd?1)	Godt. Mindre godt. Dåligt.

• 2 Svare.Vå ***”“ ™der l°ch 3 torde godhetsfullt afgifvas genom understryk ning

af respektive rubrik i högra kolumnen.

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 1.

Namn

Formulär för undersökaren.

Ålder: ..................... år ........................ månader.

Stryk under det som förekommer af nedanstående.

A. Tändernas färg:

Gul — hvit — blåaktig (grå).

B. Munnens vård:

Tänderna är o: rena — tämligen rena — orena.
Tandsten: litet — mycket. Grön beläggning.

Fyllda tänder:1)....................................................................

C. Pathologiska förhållanden:

Harläpp, defekt i hårda — mjuka gommen.

Fistlar: ansikts- x) ............•, tandkötts- *)............

D. Anomalier i tändernas

a) storlek:2)

b) antal: öfvertal2) ...

c) byggnad:

1) missbildningar

2) dubbeltänder.

3) emalj defekter:
Hutchinsons.
honey-combed.
andra slag.

d) ställning:

brist2)

(rakt — framskjutande — skeft
artikulation: j _ dogg.hett

. ( afverka,k,en å ena — båda sidor,
irregularitet i

yj-formigt

\ öfverkåken å ena
\ underkäken å ena — båda sidor.

e) fram brott:

förtidigt.

( 1) för trång tandställning,
försenadt genom | sittande mjölktandsrester.

Tuggförmåga minskad genom:.

a) förlorade eller skadade motsittande tänder.

å ena — båda sidor.

b) irregularitet å ena sidan — å båda sidor.

*) Antalet ifylles.

2) Beskrifves närmare under rubriken anmärkningar.

Gossar ...............................

Medelålder.........................

Flickor...............................

Medelålder.........................

Båda könen
Medelålder....................

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 9

. detta formulär hörde ett diagram, hvarpå tänderna, (såväl

mjölktänderna som de permanenta tänderna), voro afbildade och hvarå
undersökaren hade att efter anvisning angifva de befintliga skadorna på
hvarje tand. r

Resultatet af undersökningen

af barnen från Nikolai, Klara, Jakobs och Johannes folkskolor i Stockholm
samt från Frimurarebarnhuset å Kristineberg förelåg redan 1897 och
omfattade 1,500 barn från folkskolorna och 117 barn från Frimurarebarnhuset.

I afseende pa kön och ålder fördelade sig barnen sålunda:

Folkskolorna. Kristineberg.

...................................... 711 85

..................................... 11,04 11,08

...................................... 789 32

...................................... 10,71 11,03

...................................... 1,500 117

n , ......................;............ 10,87 11,07.

De undersökta flickorna äro sålunda i genomsnitt något yngre än
gossarne samt barnen vid Kristineberg något äldre än folkskolebarnen.

. "1 de undersökta 1,500 folkskolebarnen hade 41 alla sina tänder

friska, hvadan antalet barn med någon kariös tand utgjorde 97,2 7 procent,
däraf särskildt bland gossarne........................................... 96 91

” . w flickorna................................................... 97,’ö9 ”

Af hela antalet tänder, 35,075, voro 8,617

kariösa, utgörande.......................................................... 24 57

däraf bland gossarne............................................................... 22''9 2

„ „ . flickorna.................................................................... 26,’oo

Särskildt bland de temporära tänderna utgjorde

kariesprocenten ............................................. '' 41 75

däraf bland gossarne................................................ 39?74

11 „ flickorna.................................................................... 43 6 9

För de permanenta tänderna utgöra samma

procenttal för båda könen ............................. 1997

för gossarne........................ ic’20 ”

„ flickorna..............................zzzzzzzi:::::::::::: 21,53 ”

Häraf framgar sålunda, att öfverallt flickorna äro gossarne betyd!gt
underlägsna (3 å 4 procent), och detta oaktadt flickorna äro i genomsnitt
!s år yngre än gossarne. Tabellen gifver ock vid handen, att
inom hvarje åldersklass kariesprocenten bland flickorna är större än bland
gossarne.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft.

JO Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

I fråga om förekomster af karies inom de särskilda åldersklasserna
gör sig en anmärkningsvärd regelbundenhet gällande. För de temporära
tänderna visar procenten en jämn stegring i de tidigare åldersåren och
når sitt maximun i åldern 9—10, där den för gossar utgör 43,3 procent,
för flickor 48,1 procent, samt för båda könen tillsamman 46,0 procent.
Från och med åldern 10—11 år företer kariesprocenten en ständig
minskning bland de temporära tänderna, lätt förklarlig därigenom att
de sista mjölktänderna omkring ll:te året fällas.

Bland de permanenta tänderna synes ett maximum för bada könen
inträffa i åldern 8—9 år (22,0 procent), hvilket är rätt märkligt då det
endast kan förklaras genom den dåliga beskaffenheten hos sexårsmolarerna,
därpå en stadig minskning med ett relativt minimum i åldern 12—13
år (18,2 procent), hvilket torde bero därpå, att de nyss framkomna andra
molarerna betydligt ökat de friska tändernas antal, samt sedan åter en
hastig stegring. Gossarne särskildt förete en liknande serie urna ett
maximum af 22,1 procent i åldern 8—9 år, men med ett minimum
redan i åldern 11-12 år (17,0 procent). För flickorna vill det synas,
som om maximum inträdt redan vid åldern 7 8 år, hvarpå minskningen

fortfar blott till åldern 10—11 år (där minimum utgör 19,5 procent).

Att minimum för bägge könen tillsamman inträffar senare än inom
hvartdera könet för sig torde lätt kunna förklaras ur den proportion,
hvari gossar och flickor ingå i hvarje åldersklass.

För samtliga tänder slutligen inträffar maximum för gossar i åldern
8—9 år (30,9 procent), för flickor i åldern 7—8 år (34,3 procent), samt
för bägge könen i åldern 8-9 år (32,0 procent). Minskningen fortfar
sedan för såväl gossar som flickor och båda könen tillsamman oafbrutet
till åldern 12—13, där minimum utgör för gossar 18,6 procent, for
flickor 20,7 procent samt för bägge könen 19,3. procent. _

Jämföra vi vidare folkskolorna med Kristineberg, så visar sig.
att hela antalet barn med någon kariös tand utgör å Kristineberg
93 16 procent (mot 97,2 7 procent i folkskolorna), samt särskildt för
gossarne 92,9 4 procent (mot 96,91 procent), och för flickorna 93,7 5 procent

(mot 97,59 procent), . .

att relativa antalet kariösa tänder utgör i Kristineberg

för bägge könen ................................................. 20,14 mot 24,5 7 pi ocent

gossarne ........................................................ 19,8 4 „ 22,9 2 „

''flickorna ............................................................ 20,92 „ 26,00 „

öfverallt intaga således barnen å Kristineberg en gynnsammare

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

ställning än barnen i folkskolorna1). Detsamma gäller äfven, om de
temporära och de permanenta tänderna betraktas hvar för sig, såsom
framgår af nedanstående tabell öfver kariesprocenten.

Kristineberg. Folkskolorna.

Temp. tänder. Gossar ........................... 33,4 7 39,74

„ „ Flickor........................... 37,32 43,69

„ „ Båda könen.................. 34,35 41,75

Perm. tänder. Gossar........................... 15,56 18,20

„ „ Flickor ......................... 17,29 21,53

„ „ Båda könen ............... 16,07 19,97

Såsom synes äro äfven å Kristineberg flickornas tänder sämre än
gossarnes.

Fyllda tänder förekomma i folkskolorna hos 42 barn, däraf 17
gossar och 25 flickor. Antalet fyllda tänder utgjorde 110 (däraf 5
temp. tänder), hvaraf komma på gossarne 36 (däraf 5 temp. tänder), samt
på flickorna 74, samtliga permanenta. I procent af samtliga permanenta
tänder utgöra de fyllda för gossarne 0,2 4, för flickorna 0,50 samt för
bägge könen i medeltal 0,3 8 procent.2)

Slutresultatet

för hela landet,

som först nu föreligger sammanfördt, visar, att procenten af barn med
karierade tänder utgör den betydliga siffran: 92,6 4.

Tillståndet framgår närmare af följande

Öfversiktstablå.

Kön.	Hela antalet	Däraf med alla	Barnens	Mjölktänder	Permanenta tänder
barn	tänder friska	ålder.	Hela antalet	Däraf ej friska	Karies proc.	Hela antalet	Däraf ej friska	Karies proc.
Gossar	9,015	715	11,6	39,789	13,626	omkr. 34,oo	173,559	31,221	omkr. 18,00
Flickor	7,878	528	11,2	32,500	11,925	„ 37,00	154,242	31,046	„ 20,oo
Samtliga barn	16,893	1,243	11,4	72,289	25,551	omkr. 35,55	327,801	62,267]omkr. 19,00

*) Det torde böra anmärkas, att vid Frimurarebamhuset en tandläkare finnes
anställd.

*) Såsom ofvan nämnts, äro motsvarande tal för Amerika 0,5 5 procent, för Tyskland
0,43 procent och för England 0,oi procent.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Åtgärder till tandsjukdomarnes bekämpande.

Denna här ofvan åberopade erfarenhet har uppkallat tandläkare
och hygienici i alla länder till kraftig verksamhet.

Vid den internationella tandläkarekongressen i Paris 1900 sammanslöto
sig representanter från de olika länderna till en »Fédér ållon
dentaire Internationale» för att bland annat arbeta på tandläkekonstens
tillgodogörande inom folkhygienen. Denna internationella tandläkareförening
är här i landet fördelaktigt känd från den kongress, den 3:dje
i ordningen, som föreningen höll i Stockholm 15—20 augusti 1902.

I Tyskland har upprättats ett stort antal betydande anstalter för
munhygienens tillgodoseende på alla områden — särskild! för skolbarn
och de obemedlade folkklasserna. Mer än 100,000 tyska skolbarns
tänder hafva undersökts*), och undersökningen visar, att i bästa fall
4—5 procent af barnen äro friska. Bland 10,661 år 1902 af doktor Ernst
Jessen i Strassburg, privatdocent för tandvård vid Kejsar Wilhelmsakademien
därstädes, undersökta barn fanns endast 1,0 6 procent friska.
Hos de första 10,000 barnen hvilka undersöktes räknades ända till
102,456 sjuka tänder.

Doktor Jessen har därför utgifvit en populärt affattad skrift, »Zahnhygiene
in Schule und Hans», ägnad att i hela Tyskland väcka uppmärksamhet
för munhygienens betydelse. Skriften är tillägnad prins
Ludvig Ferdinand af Bayern. Införandet af tand- och munhygien i
alla skolor är endast en tidsfråga i detta land.

År 1900 anlades af kommerserådet C. A. Lingner i Dresden en
vetenskaplig centralanstalt för munhygien, som bland annat har till
uppgift att lämna befolkningen undervisning om nödvändigheten af tandoch
munvård och att understödja sträfvandena för införande af ordnad
tandhygien i skolorna.

En annan välgörare har skänkt medel till inrättandet af en »Volkzahnklinik»
för Darmstadt, och hafva de där praktiserande tandläkare
gratis öfvertagit behandlingen af skolbarnens tänder vid nämnda institution.
Hamburg har fått sin mycket omtalade »Mellin-Stiftung», där
obemedlade erhålla vård af sina tänder och populära föredrag i tandhygien
hållas.

Kommunalstyrelserna i Berlin och Charlottenberg förbereda anstäl J)

Die wirthschaftlichen Folgen der Zahnearies und die zahnhygienischen Aufgaben
der Sanitätsbehörden von Zahnarzt H. Kummel, Berlin. Correspondenz-Blatt fttr
Zahnärzte. Oct. 1903.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 13

landet af kvinnliga tandläkare lör flickskolorna, och i Charlottenberg
.anslogs, för 1903, 2,000 mark till kostnader för vård af de fattiges
tänder.

Kort före sin död upprättade Krapp i Essen en tandklinik för
gratis tandvård åt alla vid verken anställda arbetare och deras familier.
Denna klinik lär vara den förnämsta i Tyskland.

I Munchen utsågs nyligen en kommission för befordrande af tand*
lyskland, och prins Ludvig Ferdinand af Bayern åtog sig att
blifva denna kommissions »höge beskyddare)).

I England tyckes vikten af tandvård under barnaåren hafva vunnit
allmänt erkännande. Icke blott samtliga folkskolor, högre läroverk
o. s. v. hafva sedan början af 1890-talet sina särskildt anställde tandläkare,
som hafva att undersöka och sörja för vården af elevernas tänder,
utan också åtskilliga sjukhus, barnhus etc. lämna samma vård.

_ I Ryssland har härvarande »Sällskap för allmän hälsovård» ägnat
särskild omtanke om skolungdomens tänder. Sedan 1901 finnes i
Sb Petersburg tandkliniker för eleverna i stadens skolor. För att förmå
barnen till vard af sina tänder lämnas dem gratis tandborste och
tandpulver (Zahnärztliche Rundschau 1902). Inrikesministern uppdrog
under sistlidne höst åt tandläkarne att undersöka barnens tänder i
alla skolor.

I Tammerfors, Finlands förnämsta fabriksstad, sker på de flesta
fabriker gratisundersökning. af arbetarnes tänder. Detta är af stor betydelse
bland annat för sjukkassorna. Vid anstalten för vanvårdade
barn i Kartula har tandläkare anställts.

För Belgien har en enskild person i Bryssel upprättat ett institut,
ett motstycke till Mellin-Stiftung i Hamburg, hvilket öfvertagit tandläkarebehandlingen
af lärjungarne från 18 skolor. Undersökningar ske
2 gånger i veckan. Föredrag hållas.

På kongressen för folkhygien i Bryssel 1903 riktade prins Albert
uppmärksamheten därpå, att folkhygienen måste träffa de stora folksjukdomarna.
En sådan af oerhörd utsträckning är tandröta.

I Österrike har inrikesministeriet, i mars 1903, tagit initiativ till
ordnandet af bättre tandvård och varmt intresserat sig för saken. I
Brunn har en dam skänkt 20,000 kronor till förfogande för vården af
barns och obemedlades tänder. (Stabsläkaren doktor Alois Sickinenr
i Brunn.) 6

Öfverallt bland allmänheten reses krafvet på tandvårdens tillgodoseende.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Sverige.

Hvad har i vårt land gjorts för att råda bot på detta område?
Våra tandläkare hafva gjort hvad man af dem kan begära; de hafva kraftigt
i tal och skrift manat till åtgärder mot det onda, som tagit så enorm
utsträckning. I Stockholm lämna de tandvård på barnhus och barnsjukhus
(Frimurarebarnhuset, Stockholms läns idiotanstalt, Kungsholms
barnhem, Malmkvistska anstalten och Trasskolan).

År 1902 höllos i Stockholm i åtskilliga skolor på initiativ af Svenska
Tandläkaresällskapet af flere af detta sällskaps medlemmar föredrag i
munhygien, och i åtskilliga landsortsstäder hafva där bosatte tandläkare
likaledes genom föredrag i populär stil sökt sätta allmänheten in i munhygienens
första grunder. Men det är endast i enstaka fall och på jämförelsevis
få orter, som denna vägledning kunnat lämnas.

Svenska tandläkaresällskapet bär också utlyst en pristäflan lör att
kunna lämna allmänheten en kortfattad populär skrift om tänderna och
deras vård.

Vid det till Karolinska mediko-kirurgiska institutet hörande
tandläkareinstitutet har staten inrättat en poliklinik och Stockholms stad

därjämte en sådan på söder.

Äfven i Göteborg uppehålla tandläkarne en poliklinik.

Att folkskoleinspektörer utom den allmänna omsorgen om skolbarnens
hälsa äfven ägnat denna viktiga hygieniska detalj uppmärksamhet, framgår
till dömes af bifogade »Utdrag af folkskoleinspektörsberättelsen för
1893—1898 för Norrbärke, Stora Tuna, Fall! och Hedemora kontrakt»,
af folkskoleinspektören herr L. J. Z. Leksell.

Till bearbetning och tryckning af det rika och betydelsefulla undersökningsmaterial,
som genom läkarnes försorg insamlats, har Kungl.
Maj:t bidragit med ett anslag af 1,500 kronor för ett visst antal exemplar
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande..

Men hvarje anordning för att kunna i någon nämnvärd utsträckning
lämna den obemedlade skolungdomen den tandvård, hvaraf beholvet
framstår så bjärt, har ända till nu saknats.

I Göteborg har Allmänna folkstyrelsen ingått till Göteborgs tandläkaresällskap
med en skrifvelse från så vittnesgilla personer som förste
stadsläkaren doktor Karl Joh. Gezelius och lektor P. G. Laurin med
hemställan, att sällskapet ville taga i öfvervägande möjligheten och
lämpligheten af en planmässig undersökning af barnens tänder samt fortfarande
undervisning om tänderna och deras vård.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Härpå svarade Göteborgs tandläkaresällskap:
att en undersökning för att vinna statistisk utredning, om behof
af tandvård förefinnes, ej är nödig;

att sådana undersökningars anställande i väckande syfte endast kan
blifva af verklig betydelse, om på samma gång hänvisning kan gifvas
till erhållande af hjälp — om poliklinik finnes att tillgå, där medellösa
gratis eller mot ringa ersättning kunna få vård; samt

att undervisning kan blifva af största värde, därest den lämnas på
ett för de olika barnaåldrarna lämpligt och lättfattligt sätt.

Då tandläkarne ej äga de pedagogiska förutsättningarna för denna
undervisning, föreslår sällskapet, att undervisning lämnas lärarekåren,
så att denna i sin tur kan meddela den till barnen. Sällskapet föreslår
därjämte, att folkskolan tillhandahåller de barn, som så önska, tandborstar
gratis eller till inköpspris, samt att hvarje år till alla skolans
barn gratis utdelas kortfattade råd och upplysningar till vägledning för
vården i hemmet, hvilka sällskapet erbjuder sig att uppställa.

Med anledning häraf har folkskolestyrelsen i Göteborg bifallit en
af dess pedagogiska afdelning afgifven hemställan i ärendet, gående ut på:

att några föreläsningar, omfattande det viktigaste af munnens och
tändernas byggnad, funktion och sjukliga företeelser samt munnens och
tändernas vård, skola anordnas för folkskollärare och lärarinnor;

att för detta ändamål ställa till Göteborgs tandläkaresällskaps förfogande
för år 1904 ett belopp af 300 kronor;

att efter undersökning i stadens folkskolor skall afgifvas berättelse
öfver barnens tandhygien;

att af sällskapet affattade råd och anvisningar till vägledning för
tandvården i hemmet hvarje år skall utdelas till barnen; samt

att lärarne och lärarinnorna i folkskolan skola anmodas att årligen
under någon lektionstimme i naturkunnighet undervisa barnen rörande
munnens och tändernas vård.

Folkskoleinspektören har därjämte ställt en första folkskoleklass
till sällskapets förfogande i och för kostnadsfri poliklinisk behandling,
för att jämförelser må kunna göras och resultaten af en rationell tandvård
uppvisas.

I ör att verksamt bekämpa det onda behöfva vi skoltandkliniker i
städerna.

Herr tandläkare Henrik Welin skildrade i sitt vid Svenska tandläkaresällskapets
årsmöte 1903 hållna föredrag om »hvad tandläkaren
kan göra för nationen», hur han tänkt sig att en sådan klinik i Stockholm
borde ordnas och arbeta. Han säger:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Lokalen kan inskränkas till 4 rum och kök, hvaraf 2 rum för mottagningen,
ett väntrum och ett operationsrum, ett rum såsom expeditionsrum för föreståndaren
samt ett rum och kök för betjäning. Vid denna institution anställes såsom föreståndare
en tandläkare med fast lön. Fordras af honom, att han skall uteslutande ägna sig åt
undersökningarna och behandlingen af skolbarnens sjuka tänder, hvilket naturligtvis
vore det bästa, så måste denna lön ställas därefter; i annat fall, om han tillätes enskild
praktik vid sidan af sin verksamhet vid skolkliniken, måste utsedde frivillige af
tandläkaresällskapets medlemmar turvis och gratis biträda vid behandlingen, och
kan då föreståndarens lön sänkas. Hans verksamhet inskränkes då till skolundersökningarna
samt ledandet af skolkliniken.

Till denna anstalt sändas barnen klassvis, på anmodan från skolkliniksföreståndaren,
från folkskolorna i de församlingar, som underhålla skolkliniken (af Stockholms
tio församlingar kunna ju lämpligen fem och fem slå sig tillhopa om en skolklinik),
för att af föreståndaren noga undersökas. Resultatet af undersökningen
noteras på särskilda kort, hvilka skola lämnas till föräldrarna för att dessa skola
erhålla kännedom dels om tillståndet af deras barns munnar, dels om kostnaden
för de nödiga operationerna, baserad på materialvärdering, hvarefter de genom en
anteckning å kortet, som därefter skall återsändas till kliniken, bestämma dels
huruvida den föreslagna behandlingen skall ske hos privat tandläkare eller å skolkliniken,
dels i senare fallet, huru mycket af kostnaden de själfya kunna bestrida.
Undersökningen är obligatorisk, men behandlingen frivillig. För tids vinnande kunna
ju undersökningarna äfven ske i de respektive skolorna. Detta med afseende pa
folkskolorna. Hvad beträlfar elementarläroverken, både för gossar och flickor,^ så
böra kanske där tills vidare endast undersökningar ske, och dessa endast en gång
om året och med notering till föräldrarna från undersökaren om munnens tillstånd.
Hvad tand- och munbehandlingen vid skolkliniken beträffar, skulle den utom aflägsnande
af saliven och häfvande af stomatiter och gingiviter inskränka sig till
extraktioner samt utförande af fyllningar af plastiskt material med eller utan förbehandling.
.

Den första och främsta åtgärden till tandrötans hejdande vore säkerligen,
att den renlighetsseden allmänt infördes att skölja munnen efter hvarje måltid.

Munhygien inom arméerna.

En armés försvarsförmåga beror främst af truppernas kraft, rörlighet
och uthållighet. Hvartill tjäna vapnen, om de armar, som skola
föra dem, svikta, om deras kraft hastigt uttömmes?

Denna insikt har lärt krigsstyrelserna att ägna en växande, uppmärksamhet
åt fälthygienen och åt bevarandet af den värnpliktiga
ungdomens hälsa och kraft genom undanröjande af sjukdomsorsaker.
Ett område af hygienen har dock här som i det allmänna lifvet ända
till på sista tiden försummats: mun- och tandvården. Soldaten, som
måste utsätta sig för följderna af ogynnsam väderlek, blir ofta på grund
af dåliga tänder angripen af tandvärk och dess följdsjukdomar samt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

sjukdomar i svalget och i samband med detsamma stående organ. Det
enda botemedel som i regeln erbjudes honom mot tandvärken är —
tandutdrag ning.

Under min vistelse i Wien i fjol, under den interparlamentariska
fredskonferensen därstädes, tillspordes jag af en österrikisk militärläkare
hvad vi i Sverige gjort för munhygienens tillgodoseende i armén
och flottan.

Jag stannade i förlägenhet för svaret, ty mig veterligt hade den
svenska krigsstyrelsen aldrig satt i fråga behofvet af någon munhygien
för de värnpliktige. Frågan föranledde mig emellertid att utforska
hvad man i Österrike, Tyskland och andra länder åtgjort i sådant
syfte. Ur den på detta område redan rika tyska litteraturen och genom
personliga hänvändelser till sakkunnige erfor jag, att intresset för denna
fråga var mycket lifligt och att den betraktades ur försvarssyfte såsom
mycket viktig.

Bayern tillkommer inom Tyskland hedern att först hafva ägnat
denna angelägenhet tillbörlig uppmärksamhet. I underofficersskolan i
Wohlau infördes 1898 tandundersökning och tandvård. Den första
tyske fälttandläkaren anställdes vid Kinaexpeditionens sanitetskår. I
början af 1901 fingo tvenne tandläkare anställning i gardeskårens i
Berlin sanitetstjänst.

I flera andra länder har man länge sedan infört tandläkarebehandling
för militären och funnit, att därigenom truppernas hälsotillstånd
förbättrats.

I England, Frankrike och Holland hafva tandläkare anställning i
sanitetskårerna. En rapport från general Otis på Filippinerna, med
anmälan om de lidanden soldaterna där hade att utstå i saknad af tandvård,
föranledde den amerikanska regeringen att ingå till kongressen
med framställning om anställande af tandläkare vid armén och flottan.

För att afhjälpa bristen bestämdes genom lag af den 2 februari
1902, att tandläkare skola anställas vid armén, till en början till ett
antal af 30. Tandläkarna skola vara i åldern 24—40 år, approberade,
men måste före inställandet till tjänstgöring pröfvas af en under krigsministern
stående kommission och därpå anställas för 3 år. Operationsrum,
instrument och ett biträde stå till förfogande. Tjänsten varar
från 9 förmiddagen till 4 eftermiddagen; under den öfriga tiden får
han utöfva enskild praktik men blott med egna instrument. Proteser
få förfärdigas, om tänderna gått förlorade i tjänsten.

Månatligen -skall rapport lämnas till garnisonens chefsläkare och
generalfältläkaren.

Bih. till Biksd. Prot. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Häft.

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Generalfältläkarens rapport den 30 juni 1903 lämnar en fullständig
redogörelse för tandfältläkarekårens verksamhet under ett års tid
till denna dag och är af stort vetenskapligt värde. I Förenta Staterna
hade varit anställda 12, på Filippinerna 18 läkare. Tillsammans 16,102
man hafva behandlats för tandsjukdomar och 49,483 operationer ägt rum.

Arméns medicinaldepartement ärnar föreslå, att fälttandläkarne
skola få uppdrag att föreläsa för truppen om nödvändigheten af att
iakttaga renlighet och vård af svalget och tänderna.

Undersökningen af de värnpliktiges tänder i Tyskland har visat,
att anställandet af tandläkare vid armén och flottan är en trängande
nödvändighet. (Dtsch. Militär. Ztschrift 1899, Stabsläkaren Kimmle.)
Af 5,600 mönstringspliktiga hade blott 5 % friska tänder.

Om nu detta behof ger sig tillkänna i fredstid, hur mycket mer
skall det ej framträda i krigstid, då sjukdomarne spela så stor rol. De
största kirurgerna: Bardaleben, Bergmann, König m. fl., hafva förklarat
att käksår och frakturer, om de genast få sakkunnig behandling, vanligen
fullt läkas. Då fältläkarne ej äro hemmastadda i denna del af
kirurgien, förorsakas truppen genom brist på tandläkarevård stora lidanden.
Redan under fälttåget 1864 mot Danmark fästes uppmärksamheten
härvid (Löffler, Generalanzeiger fiber den Gesundheitsdienst im
Feldzuge gegen Dänemark. Berlin 1867; sid. 125), och sedan har en
rad af militära och kirurgiska skriftställare framhållit detta förhållande:
Lucke, Stromeyer, Kocher, G. Otis, O. "W eber, Barthold, Massakowski
m. fl. Man förordar därför i Tyskland, att hvarje armékår skall tilldelas
en såsom tandläkare approberad officer, hvilken skall hafva uppdraget
att ordna undersökningen och behandlingen af truppernas tänder med
hjälp af de värnpliktige tandläkarna och tandläkareeleverna.

I Budapest upprättades 1901 en liten men väl utrustad klinik i
förbindelse med därvarande militärsjukhus, men den synes vara tillkommen
på militärläkarnes privata initiativ.

D:r Walter Brud i Breslau har 1901 utgifvit en broschyr: Bie
Einfiihrung der Zahnpflege in Heer und Marinen i hvilken. han framlägger
resultatet af sina grundliga och metodiska undersökningar af de
i Breslau garnisonerade truppernas tänder. Undersökningen af 3,000
man gaf till resultat den enorma siffran af 26,394 skadade tänder (tandröta).
Endast 183 man af de 3,000 hade alldeles friska tänder, och på
de öfriga 2,817 man kom det i medeltal 9,3 karierade tänder. Men
ej nog härmed. Det felades nämligen på det undersökta manskapet
ännu 4,380 tänder, som förlorats, i de flesta fall genom utdragning,
alltså i genomsnitt på hvarje soldat 1,5 tand, så att munnens tillstånd

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 19

hos de undersökta soldaterna i en genomsnittsålder af 22,2 år uppvisade
10,5 iller eller mindre förstörda eller förlorade tänder, d. v. s.
nästan tredjedelen af det normala tandantalet var i fara eller delvis redan
förstörd. Brack föreslår militärläkarnes utbildning till tandläkare, upprättande
af tandkliniker i garnisonerna och instruktion för truppen i
tand- och munvård.

Den holländske tandläkaren d:r Stark, som varit mycket verksam
för tandhygienens tillgodoseende i arméerna, vände sig i midten af
1890-talet till olika länders militära auktoriteter med begäran om upplysning
om mun- och tandvårdens ståndpunkt i dessa länder. Han
fick svar från Danmark, England, Frankrike, Holland, Österrike, Schweiz
och Tyskland. Öfverallt, utom från Österrike och Danmark, blef svaret,
att man endast lämnade hjälp till tandutdragning, oftast utförd af
sjukhusbetjäningen.

Från Österrike meddelades det, att militärläkarna kommenderas
till flera månaders kurser vid universitet och tandläkareinstitut, liksom
att det vid sjukhusen finnes goda tandläkareinstrumenter. Alla militärläkare
i Österrike utbilda sig således till professionella tandläkare.

Flan cnefen för det danska Sundhedsvaesen, aflidne generallaecra
Möller, mottog d:r Stark en skrifvelse daterad den 21 juni 1897, hvarur
följande är af särskildt intresse.

»Medens den tidligere ydede Tandlsegebehandling kun bestod i Ekstraktioner
bär man i de sidste 10 Aar i stedse stigende Omfång bevilliget Plomber og kunstige
Tunder til det Personale indenfor Haeren, som, i Felge de glaedende Bestemmelser,
har Ret til vederlagsfri Lasgehjaelp og’ fri Medicin. Tandlmgehjaelp
ydedes tidligere udelukkende ved Henvisning til en Tandlmge, og de deraf flydende
Udgifter dsekkedes af Statskassen.

. ^en medens Behandlingen i Garnisoneme udenfor Kjobenhavn endnu stedse
1 LForm’ b.le.v der ved Garnisonssygehuset i Kjobenhavn den l:ste April

189b etablerat en Klinik för Mund- og _ Tandsygdomme. Denne Klinik er forsynet
med allé til Tandekstraktion, Tandrensning og Plombering nodvendige Instrumenter
og Appcirä/Lör.

rr Som ^h?f for KIiniken fungerer en Militaerlaege, assisteret af en autoriseret
iandtege.1 Ved denne Klinik for etages Behandling af Mundens Sygdomme indbetattet
Ekstraktioner, Plomberinger og Tandrensninger for det tjenstgörande Mandskab,
Officerer, Underofficerer, disses Koner og Born under 18 Aar. Ligeledes
leveres der til Underofficerer og deras Koner og Born uden Vederlag fra Kliniken

Billirafse »andsaet; dog fordres for hvert enkelt Tilfaelde Sanitetskorpsets Chefs

Amerika och England med sina värfvade arméer intaga i detta
hänseende en särställning. Här, som det är frivillig sak att ingå i

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

armén och där solden är betydligt större än i andra länder, som hafva
allmän värnplikt, har staten större anspråk på att soldaterna sjkifva
skola vårda sina tänder. Det oaktadt har man nu, såsom nyss nämnts,
äfven i Amerika anställt militära tandläkare. I den engelska armén
kasseras i fredstid en rekryt, om han saknar en framtand och två kindtänder
eller två kindtänder och en oxeltand.

Danmark var 1896 det enda land, som hade upprättat en fullständig
klinik för mun- och tandsjukdomar vid sitt största garnisonsjukhus,
hvarest det förut fanns specialkliniker för ögon-, öron-, näs-,
hals-, hud- och könssjukdomar samt en massageklinik.

Liksom vid de andra specialklinikerna vid sjukhuset är här en
öfverläkare eller kårläkare anställd som chef.

Närmare redogörelse för denna klinik lämnade tandläkaren vid
samma klinik d:r V. TVigh i ett föredrag pa det Nordiska naturforskare och

läkaremötet i Helsingfors 1902.

»Tandkegebladet» meddelar nu, att det är påtänkt att anställa

tandläkare vid garnisonerna i Århus och Odense.

På förslag af en kommitté, hvari ingick utom d:r Wigh bland andra
tandläkare Elof Förberg, Stockholm, svenska tandläkaresällskapets turande
ordförande, fattade den odontologiska sektionen följande resolution.

Å nordiska naturforskare- och läkaremötets i Helsingfors• 1902 XI
sektion, under professor W. Leclies ledning, behandlades på grund af
ett föredrag af tandläkare V. Wigh från Köpenhamn frågan om en
bättre vård af den värnpliktiga ungdomens tänder, och beslöt sektionen
enhälligt att uttala sig för önskvärdheten af att denna fråga af vederbörande
i de nordiska länderna toges under benäget öfvervägande.

I den svenska armén torde hittills ingen vare sig undersökning
af de värnpliktiges tänder eller ännu mindre någon vård af desamma
hafva ombesörjts. Vid flottans station i Karlskrona däremot har tandläkare
herr A. Kemin, enligt hvad han på svenska tandläkaresällskapets årsmöte
meddelade, skött tänderna vid där förlagda truppförband af flottan.
Den därvid vunna erfarenheten hade, trodde han, bibragt såväl officerare
som läkare den uppfattningen, att denna vård är af behofvet påkallad.

Rörande behofvet af tandvård och faran af dess försummelse yttrade
herr Welin i sitt meranämnda föredrag:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Redan genom fältkostens ogynnsamma beskaffenhet (segt kött och hårda
»knallar») ställes fordringar på de bristfälliga tuggverktygen, som dessa ej äro
vuxna, och till följd af födans otillräckliga förarbetande i munnen uppstå snart nog
mag- och tarmkatarrer. Till särskildt stor nackdel hafva bivuakerna visat sig
vara eller med andra ord nattlägren på kall, kanske till och med våt mark. Efter
en våt bivuak skola soldater med kariösa tänder i stor mängd anmäla sig som
sjuka, och detta kan ju vara af enorm betydelse, om vi t. ex. tänka oss, att just
denna dag en afgörande strid skall äga rum.

Blott genom ett omsorgsfullt arbete d. v. s. vård och behandling af soldaternas
tänder under fredstid kan den fara, som från denna sida hotar vår armé,
hållas tillbaka.

Tänka vi äfven på våra flottister, så måste jag nästan säga, att för dem är
en ordnad tand- och munvård lika om ej mer nödvändig; under det att vår landtarmés
soldater alltid jämförelsevis lätt kunna få tandläkarehjälp, så är det härutinnan
mycket illa ställdt för våra »blåjackor» ute på liafvet och särskildt på aflägsna
farvatten. Då äro de blott hänvisade till skeppsläkarens och hans medhjälpares
råd och botemedel, d. v. s. i de flesta fall tången.

Låtom oss dessutom tänka på förhållandena i kasernerna. Ett erkändt
faktum är, att en stor mängd människors sammanboende i hög grad gynnar sjukdomars
spridning, och så erkännansvärda än de hygieniska förbättringar äro, som
härutinnan hafva gjorts, så skall man dock aldrig fullständigt kunna tillintetgöra
denna fara. Just på sista tiden hafva framstående kliniker och bakteriologer särskildt
betonat vikten af munhålan såsom ingångsport för patogena bakterier. Så
säger Sticker (Wiener med. Presse 1898): »En kommande patologi af de s. k.
exanthemerna skall lära oss, att dessa sjukdomar hafva sitt bofäste i hudens lymfkapillarsystem
och från näshålan eller munhålan träda in i lymfvägarne. Andra
hafva hänvisat på den angina, som ofta uppträder i början af ledgångsreumatism
och tyfus. Bekant är att pneumonicoccen hör till munhålans vanliga invånare och
till en viss grad blott lurar på ett passande tillfälle att blifva patogen.» Det är
ju tydligt att för alla dessa mikroorganismer försvåras utvecklingen, om vi skapa
sunda munförhållanden och särskildt, om tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt en
regelbunden rengöring af munhålan. Just vid uppträdande af akuta infektionssjukdomar
är det nödvändigt att decinficiera icke blott rummen, kläderna och sängarna,
utan också munhålorna på de soldater, som lågo i samma rum, som den sjuke.
Detta är en punkt, som hittills knappast torde hafva beaktats. Bland alla dylika
sjukdomar intager tuberkulosen en viktig plats. Sedan långt tillbaka går militärförvaltningens
sträfvan ut på att ej mottaga tuberkulösa eller att så snart som
möjligt åter aflägsna dem ur armén. Men alltid blir detta blott till en viss grad
möjligt, alltid skall man finna än den ene än den andre tuberkulöse i truppen. Nu
har Fliigge påvisat, att saliven, som tuberkulösa i finaste partiklar vid tal och skratt
sprida i luften, innehåller talrika tuberkelbaciller, och är denna art af spridning
mycket farligare än den genom utspottning, då denna senare först genom uttorkning
och ett visst försvagande af bacillerna kan afgifva sväfvande smådelar åt
luften, under det att de i luften suspenderade friska slempartiklarna innehålla baciller
i full virulens. Trägna sköljningar af munhålan skola förminska den fara, för Indika
de tuberkulösa utsätta sin omgifning.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

På så sätt visar sig alltså äfven från hygienisk synpunkt en förbättring af
manskapets munvård såsom absolut nödvändig och önskvärd.

Men äfven i fält har tandläkaren en stor och viktig uppgift att fylla. Enligt
redogörelserna öfver kriget 1870—71 sårades i tyska arméen af officerare, läkare,
tjänstemän och manskap 116,821 man. Däraf kommo käkskador på 1,154, alltså
nästan 1 procent och däraf å öfverkäken 731, underkäken 365 och å båda käkarne
58. Af dessa sårade blefvo 1,053 läkta, döda 101. Alla dessa sår erhöllo fackmässig
behandling, men läkningsresultaten voro med afseende på käkarnas funktionsförmåga
i de flesta fall föga tillfredsställande. Ty just käkbrotten äro ett område,
hvarest kirurgi och tandläkareteknik måste hålla hvarandra under armen. Ingen
mindre än Bernhard v. Langenbeck, som väl hade den rikaste krigs-kirurgiska
erfarenhet, värderade denna omständighet helt och fullt, när han sade: »Jag skulle
ej vilja ännu en gång göra ett fälttåg utan att förut hafva försäkrat mig om fackmässig
teknisk hjälp för fall af käkskador o. s. v.»

Erfarenheten visar hvilka ofantliga förluster sjukdom åsamkar
arméerna i fält. Predisponerar tandrötan och saknaden af tänder till
många andra sjukdomar, är det således af högsta vikt att tandvården
ej försummas. Äfven i kasernerna och på öfningsfälten blir då
munhygienen af stor betydelse. Att de värnpliktige tandläkarne och
tandläkareeleverna under utöfvande af sin värnplikt tagas i anspråk för
tandvård — till en början för undervisning i munhygien och vård af
de sjuke — synes således vara den närmaste åtgärden, som borde träffas.

Men blir vården af den uppväxande ungdomens tänder aldrig så
väl tillgodosedd, till roten af det onda har man ej kommit, förrän man
undanröjt orsaken till de dåliga tändernas förekomst.

Och hvilken är denna orsak?

I en broschyr: Hvilka inflytanden utöfva födoämnena och dricksvattnet
på tändernas utveckling och bestånd söker hoftandläkare Förberg
lämna en förklaring i detta afseende.

Herr Förberg finner efter gjorda undersökningar orsaken vara
den, att våra vanliga födoämnen lida brist på kalksalter.

Till samma resultat har man kommit i andra länder.

Redan a priori kan antagas, att den föda, hvaraf en stor del
människor lefva, är i hög grad kalkfattig. Bröd, mestadels framställdt
af finsiktadt mjöl (det askrika kliet afskiljes och gifves åt kreaturen),
kött, sill och potatis samt fett fläsk utgör väl hufvudsumman af den
fasta näringen. Alla dessa födoämnen äro kalkfattiga. Hvad dryckerna
beträffar, är det ej bättre beställdt; mjölken uttränges allt mer af Öl

Motioner i Andra Kammaren, Ko 1.

och i synnerhet af kaffe, båda kalkfattiga, och äfven i öfrigt ytterst
dåliga ersättningsmedel, framför allt, då de gifvas åt barn, som behöfva
eu närande föda såväl för kroppen i allmänhet som speciellt för uppbyggandet
af skelettet och tänderna.

Herr Förberg har undersökt kalkhalten hos de födoämnen, som
ingå i spisordningen vid kungl. första svea artilleriregemente härstädes.
Denna öfverträffar både kvalitativt och kvantitativt den fysiologiskt
beräknade näringsblandningen. Det visade sig, att de i denna spisordning
upptagna födoämnena i medeltal innehålla för dag 3,0 8 gram
kalk. En dessa portioner i näringsvärde motsvarande mängd komjölk
innehåller nära 8 gram kalk.

Om kalkbrist hos näringsmedlen i allmänhet förekommer, så måste
dock denna brist blifva mindre framträdande, där de vegetabiliska och
animala födoämnena samt dricksvattnet innehålla en större kalkmängd
än förhållandet är på kalkfattiga orter.

Så är också förhållandet, som flerstädes gjorda undersökningar visa.
Herr Förberg anför ett talande exempel härpå, hämtadt från den förut
omnämnda undersökningen af tänderna i våra skolor.

Vattnets Procent barn Procent karierade

kalkhalt: med karies: tänder:

I Borås ............................... 0,5° 97,7 25,0;

„ Karlshamn........................ 4,8° 93,9 23,o;

„ Malmö ............................. 12,0° 90,3 15,4;

och jämför därmed resultatet från en liknande undersökning i stor skala
af privatdocent Bose i Baden och Thuringen.

Medeltal.

Vattnets

kalkhalt:

Tre byar i Thuringen...... l,i°

ii ii ii ...... 4,o

Två ,, „ „ ...... 13,0°

Procent barn
med karies:

98.5
93,7

84.5

Procent karierade
tänder:

35,o;

27,5;

18,3.

I samma riktning går också resultatet från den stora undersökningen
öfver hela landet. Den visar följande förhållande mellan
dricksvattnets hårdhetsgrad (kalkhalt) och kariesfrekvensen:

Vattnets kalkhalt	0°—2,5»	2,5»—5°	5°—10°	10°—15°	Gottland öfver 12°
Kariesprocent	95,96 %	94,83 %	77,78 %	93,78 %	99,13 %

24 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Under det att genomsnittssiffran för kariesprocenten, hämtad från
undersökningen öfver hela landet, är 92,64 procent, (d. v. s. att nästan
93 procent af samtliga undersökta barn hafva karierade tänder), så visar
ofvanstående tabell, att på de orter, där dricksvattnets hårdhetsgrad är
under 2,5°, kariesfrekvensen är 95,96 procent; på ställen, där hårdhetsgraden
är 2,5—5°, frekvensen är 94,8 3 procent för att falla till ^ 77,78
procent å orter, där hårdhetsgraden hos vattnet stiger till mellan 5 —10 .

På orter, där kalkhalten hos vattnet är större än 10°—15°, särskild^
å Gottland (öfver 12°), stiger åter kariesfrekvensen. Orsakerna härtill

äro ännu ej utredda. , . ...„, .

Den slutledning herr Förberg gör af sm undersökning tillåter jag

mig ordagrannt återgifva.

»Om blott ett enda af de för tandbildningen erforderliga ämnena saknas,
eller ej i tillräcklig mängd ingår i vår föda, så kunna ej kraftiga, normalt utvecklade
tänder bildas. , , , ... „. „ , ..fl- „

Lindebarnet, som uppfödes vid modersbröstet, far val en sådan, alla behofliga

ämnen i lämpliga proportioner innehållande föda. Det artificiellt uppfödda barnet
åter får sin föda utspädd med vatten och mjölkblandningar, som sakna de erforderliga
salterna. Följderna uteblifva ej heller, i det att det stora flertalet af dem blir

rakitis äxten får barnet samma mat som de vuxne, d. v. s. såsom ofvan

visats kalkfattig föda; kan man då undra öfver, att tänderna med hvarje generation

blifva alltmera hemsökta af karies. ......

Därtill kommer, att vår föda äfven i annat afseende befordrar kanesbildnmgen,
nämligen genom sin benägenhet att genom jäsning bilda syror. ... ,. ,

En blandning af fint bröd, potatis och mjölk eller Öl bildar ett det präktigaste
närsubstrat bakterierna gärna kunna önska för sin fortkomst och tremad.

Det fina bakverket fastnar gärna mellan tänderna, särdeles iramt and erna;
då det ej där förorsakar något vidare obehag, får det sitta kvar, och sa har man

snart hål i framtänderna. ... .... „ , • ,

Kunna vi då göra något för att förekomma all denna förödelse? Ja icke

° litet

I första rummet vill jag då erinra om att allt som är ägnadt att utbilda en
sund, kraftig kropp äfven befordrar bildandet af sunda, kraftiga, tänder.

För det andra bör man tillse, att födan är af lämplig beskaffenhet. pal till
hörer, dels att den är så hård och grof, att den framkallar kraftig tuggning —
vårt hårda bröd är förträffligt härtill — dels äfven att densamma innehåller i tillräcklig
mängd de askbeståndsdelar, hvaraf tänderna skola uppbyggas.

Kalk i riklig mängd innehålla: mjölk, ost, ägg af de ammala fodoamnen,
linser, spenat, salad, fikon, bär och frukt i allmänhet. Dessa senare borde ej
betraktas blott såsom njutningsmedel, utan mera än nu är förhållandet ingå i var

dagliga^os^ ^ att göra en sammansättning, som innehåller de önskade

askbeståndsdelarne i tillräcklig mängd.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1. 25

Hvad jag här haft äran anföra gör ej anspråk på att vara någon fullständig
utredning af eller lämna ett uttömmande svar på frågan om våra vanliga näringsmedel
genom kalkhunger orsaka den stora utbredning af tandkaries, hvaraf hela
den civiliserade mänskligheten, och framför allt det uppväxande släktet, i så hög
grad lider. °

Frågan är så ny och har hittills blifvit alltför litet studerad för att den på
en gång skulle kunna lösas.»

Med. d:r Henrik Lahmann i Dresden liar tagit frågan om närsalterna
i människans föda till en ingående pröfning och i ett arbete
om Dysämi eller felaktig blodsammansåttning genom olämplig föda utvecklat
en åsikt, som alldeles sammanfaller med den, åt hvilken herr
Förberg här ofvan gifvit uttryck.

Det är natron för blodets renande och kalk för benbildningen,
han saknar i den vanliga födan. I det senare hänseendet säger han:
när vi finna, att kalk (i den vanliga födan) finnes i V3 till Vu af normal
mängd, kunna vi genast draga följande slutsats: den stora utbredningen
af rachitis (engelska sjukan)*), af bristfällig tandbildning samt afbristande
motståndskraft hos tandsubstansen har sin egentliga orsak i den bristande
tillförseln af salter till kroppen.

För att noga öfverväga de försvarsåtgärder, hvartill den genom
undersökningar af skolbarns och värnpliktiges tänder vunna erfarenheten
om tandrötans utbredning bland ungdomen borde föranleda, utsåg
Fédération dentaire internationale en kommitté bestående af tandläkare
herrar Frank (Wien), Cunningham (Cambridge) och Förberg (Stockholm).
Denna kommitté afgaf till den odontologiska sektionen vid den internationella
medicinska kongressen i Madrid 1903 en rapport, som efter
grundlig öfverläggning ledde till följande uttalande af mötet:

1) I såväl elementar- som folkskolor böra anordnas tandkliniker,
och undersökningar af barnens munnar göras hvarje halfår.

2) Elementerna af tandhygien böra ingå i undervisningen i allmän
hygien i skolorna.

’) I Stockholm undgå knappt V4 af alla späda barn “engelska sjukan". Det
är anmärknings v ärdt, att en så betydlig procent, sannolikt öfver 50 procent af folkskolebarnen,
visat kvarstående märken efter aflupen rachitis. (Läkareundersökning af
doktor Fritz Svenson).

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sarnl. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

3) Undersökning och vård af skolbarnens tänder bör äga ram redan
vid barnens inträde i skolan eller allt från sjunde året såsom det effektivaste
medlet att rädda barnets tänder från att förstöras.

4) I betraktande af det faktum, att en armés kraft är beroende
af de hygieniska förhållanden, under hvilka den befinner sig, bör det
göras alla möjliga ansträngningar för att organisera regelbunden tandvård
för manskapet inom armén och flottan af vid ambulansen anställda
tandläkare.

Detta är således hvad som synes fackmännen närmast kunna och
böra göras.

På grund af det här anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige
utreda:

a) hvarpå den hos befolkningen så allmänt utbredda
tandrötan beror och hur den skall kunna verksamt
förekommas;

b) huru regelbunden och planmässig undersökning
och vård af skolungdomens tänder, särskildt i
städerna, lämpligen må kunna beredas; och

c) huru lämpligen samma undersökning och vård
må kunna komma den värnpliktiga ungdomen till del;
samt

till Riksdagen inkomma med de framställningar,
hvartill en sådan utredning kan föranleda.

Stockholm den 17 januari 1904.

Edvard Wavrinsky.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Bilaga.

Till Göteborgs tandläkaresällskap.

Under åberopande af innehållet i bilagda skrifvelse får allmänna
folkskolestyrelsen härigenom hemställa, att Göteborgs tandläkaresällskap
behagade taga i öfvervägande möjligheten och lämpligheten af anordnandet
utaf den i skrifvelsen föreslagna undervisning och undersökning
samt eventuellt inkomma med förslag därtill.

Göteborg den 6 mars 1903.

På allmänna folkskolestyrelsens vägnar:

O. E. MELLGREN.

Ernst Colliander.

Till allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg.

Undersökningar, verkställda år 1901 af tvänne af stadens tandläkare
å 1,200 barn, tillhörande alla årsklasser af folk- och småskolan,
gåfvo otvetydigt vid handen, att det uppväxande släktet i förfärande
grad är hemsökt af tandkaries. Endast 12 af dessa barn hade fullt
friska tänder, 11 hade fått de skadade plomberade, alla de öfriga 1,177
barnen behöfde i större eller mindre grad hjälp af tandläkare. Lika
bedröfligt var tillståndet bland 400 barn, vid hvilkas undersökning
undertecknad Laurin hade tillfälle närvara.

En jämförelse mellan de olika årsklasserna visar, hur raskt förstörelsen
af tänderna går, i det hvarje äldre årsklass är betydligt sämre
än den föregående. Af denna hastigt fortgående försämring kan man
sluta till, hurudant tillståndet skall vara, då barnen vuxit upp. Hvilken
betydelse detta tändernas förstörande redan under barnaåren har för
den allmänna hygienen, torde ligga i öppen dager.

Nu vet man af erfarenhet, att tänderna under barnaåren ha mycket
mindre motståndskraft än de sedermera få. Det är därför af största
vikt, att tänderna under dessa år få så god ans och vård som möjligt.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Då nu kändt är, att en omsorgsfull renhållning är det bästa skyddet
mot tandröta, så kan man ha grundade skäl att hoppas mycket af en
planmässig och fortvarande undervisning om tänderna och deras vård.
Hur mycket man kan vinna genom att väcka barnens intresse för
saken, antydes äfven däraf, att flickornas tänder nu äro afgjordt friskare
än gossarnes, naturligtvis i följd af de förras större renlighet.

Jämsides med sådan undervisning borde helst äfven företagas en
årlig undersökning af tänderna. Erfarenheten från Tyskland, där tandhygienen
länge rönt rätt mycken uppmärksamhet från myndigheternas;
sida, har visat, att dylika undersökningar, genom hvilka barnen och
deras föräldrar vunnit upplysning om förefintliga tandskador, verkat
synnerligen väckande och uppfostrande.

På grund af hvad vi sålunda anfört be vi få föreslå, att folkskolestyrelsen,
för vinnande af nödig utredning af dessa spörsmål, måtte
vända sig till Göteborgs tandläkaresällskap med anmodan, att sällskapet
ville taga i öfvervägande möjligheten och lämpligheten af dylik undervisnings
och undersöknings anordnande samt eventuellt inkomma med
förslag därtill.

Göteborg den 28 januari 1903.

KARL JOH. GEZELIUS. P. G. LAURIN.

Rätt afskrifvet betygar:

Ernst Colliander.

Bilaga.

Till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse.

Med anledning af folkskolestyrelsens skrifvelse till Göteborgs
tandläkaresällskap af den 6 mars 1903 och med anledning af den stora
betydelse, som skolbarns tandvård har i såväl tandhygieniskt som ock
i allmänt hygieniskt hänseende, har sällskapet vid sammanträde den
23 mars tillsatt en kommitté, bestående af herrar O. Ahlgren, Y. Bensow,
Hj. Carlsson, A. Cederberg och K. Laurén, för utredning af de
i ofvannämnda skrifvelse framställda spörsmålen, och får sällskapet på
grund af denna utredning härmed afgifva följande svaromål.

Beträffande undersökningen af barnens tänder kan en dylik ske

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

i två syften, dels för att erhålla en statistik, dels för att väcka uppmärksamheten
på förefintliga brister.

Genom undersökningar, anställda i flere kulturländer — däraf i
Sverige mer än 20,000 — har konstaterats att 78—99 procent af undersökta
barn haft mer eller mindre skadade tänder. Bättre resultat hafva
naturligtvis ernåtts hos de burgnare än hos de fattigare klassernas
barn. I Göteborg har genom undersökningar af 1,200 folkskolebarn i
Landala skolhus visats ett så dåligt resultat som 99 procent barn med
angripna tänder.

Genom ofvan nämnda undersökningar finnes således en tillräckligt
upplysande statistik, hvarför Göteborgs tandläkaresällskap anser undersökningar
af folkskolebarns tänder i statistiskt hänseende, för upplysningar
af kariesfrekvensen, här onödiga.

Hvad åter undersökningars anställande i väckande syfte beträffar,
så skulle dessa kunna blifva af den största betydelse, i händelse på
samma gång hänvisning kunde gifvas till hjälps erhållande, men därtill
fordras att en poliklinik finnes, där hjälpen kan erhållas dels gratis af
de medellösa, dels mot en ringa ersättning af de lyckligare lottade,
såsom fallet är på några ställen i utlandet.

Så länge en sådan institution ej finnes, anser Göteborgs tandläkaresällskap
undersökningar af härvarande folkskolebarns tänder vara
af mindre betydelse.

En undervisning anser sällskapet däremot kunna blifva af största
värde, ifall den bedrifves på ett för de olika barnaåldrarna lämpligt
och lättfattligt sätt. För en sådan undervisning anser dock sällskapet
ej tandläkaren lämpar sig, enär han är i saknad af de pedagogiska
förutsättningarna för minderårigas undervisning. Däremot anser sällskapet
denna undervisning med bästa fördel kunna meddelas af folkskolans
intelligenta lärare och lärarinnekår. Denna undervisning borde
i så fall innefatta tändernas betydelse och munnens vård och borde
den kunna delgifvas under någon af de timmar, som äro anslagna för
naturlära, i de klasser, där detta läroämne ingår, samt i öfriga klasser
i någon särskild under hvarje termin anslagen timme. Kunde denna
undervisning åtföljas af någon tillsyn i hvad munvården beträffar, t. ex.
genom att läraren någon gång förvissar sig om huru barnen efterföljt
hans anvisningar, skulle därigenom säkerligen goda resultat uppnås.

God nytta skulle väl äfven kunna ernås genom upptagande i läseböckerna
af något stycke behandlande ämnet, och vill Göteborgs tandläkaresällskap,
om så kan blifva förhållandet, åtaga sig att låta författa
lämplig uppsats.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Förutsättningen för att den ofvan omtalade undervisningen skall
kunna meddelas blifver dock, att skolans lärare och lärarinnor själfva
äro fullt förtrogna med sitt ämne.

Sällskapet vill därför föreslå, att årligen några föreläsningar anordnas
för folkskolans lärare och lärarinnor, omfattande det viktigaste
af munnens och tändernas byggnad, funktion och sjukliga företeelser
samt munnens och tändernas vård.

Under förutsättning att Göteborgs Allmänna folkskolestyrelse vill
för dylika föreläsningars anordnande och till åskådningsmateriel ställa
till Göteborgs tandläkaresällskaps förfogande en årlig summa af 300
kronor samt kostnadsfritt lämna lokal, belysning och betjäning, vill sällskapet
utfästa sig att anskaffa kompetent föreläsare, hvilken äfven bör
åligga att årligen inspektera stadens folkskolor, för att till folkskolestyrelsen
afgifva berättelse öfver barnens tandhygien.

För åstadkommande af bättre effekt med ofvannämnda förslag
vill sällskapet äfven föreslå, att folkskolan tillhandahåller de barn, som
så önska, tandborstar, dels kostnadsfritt för däraf i behof varande, dels
till inköpspris för andra. Sådana kunna erhållas till omkring 20 öre
och antagligen billigare, då större partier tagas. Dylika borstar borde
kunna tillhandahållas lika lätt som skolmateriel.

Sällskapet vill vidare föreslå, att hvarje år till alla folkskolans barn
gratis utlämnas kortfattade råd och upplysningar till vägledning för
vården i hemmet, att dit medtagas, och vill sällskapet åtaga sig att
låta uppställa dylika.

Genom välvilligt tillmötesgående af folkskoleinspektören doktor
Ambrosius har en första folkskoleklass ställts till sällskapets förfogande
i och för kostnadsfri poliklinisk behandling i den mån barnens målsmän
det tillåta, och är det sällskapets mening att gifva dessa barn den tandvård,
hvaraf de kunna vara i behof, för att, efter deras skolstudiers afslutande,
kunna anställa jämförelser och uppvisa resultaten af en rationell
vård.

Göteborg den 21 september 1903.

På Göteborgs tandläkaresällskaps vägnar:

VICTOR BENSOW.

Oscar Ahlgren.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.

Bilaga.

Utdrag af folskoleinspektörsberättelsen för 1893—1898 för Norrbärke,
Stora Tuna, Falu och Hedemora kontrakt sid. 61:

IX. SundhetsförMllandena.

w I nådiga instruktionen för folkskoleinspektörer föreskrifves ock,
att inspektören skall taga kännedom om sundhetsförhållandena, och
detta är så mycket mera befogadt, som kroppens tillbörliga vård är ett
väsentligt underlag för ett fruktbringande skolarbete. Huru sundhetsförhållandena
tillgodosetts med afseende å skolhus, skolplan, gymnastik
och fria lekar har härofvan antydts.

I ett afseende — synnerligen på trakter, där karameller äro lätt
tillgängliga och uppfostran eljest är vekligare — är tillståndet ganska
beklagligt, nämligen med afseende på vården af barnens tänder, en brist,
som både i pedagogiskt och isynnerhet vid äldre år i sanitärt hänseende
är ytterst menlig. I Falun och i Hedemora hafva tandläkare undersökt
och vårdat barnens tänder.

Då skolgången är obligatorisk och det äfven annars är samhällets
plikt och förmån, att ett sundt släkte fostras, så måste det ligga detsamma
om hjärtat, att undanrödja hindren för och befordra det, som
gör det uppväxande släktet delaktigt af så mycken hälsokraft som möjligt.
Härtill skulle väsentligen bidraga, om en särskild hälsovårdslag för
skolan stiftades, hvarigenom bland annat kunde åstadkommas, att läkare
hade att öfvervaka de sanitära förhållandena, gifva råd till ett naturligt
lefnadssätt, undersöka barnens hälsotillstånd, lämna föreskrifter om smittosamma
sjukdomar o. s. v.