Motioner i Andra Kammaren, N:o 191

Motion 1891:191 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

1

N:o 191.

Af herr F. Berg från Stockholm, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare beträffande
reglering af arbetstiden.

Genom förordningen af den 18 november 1881 om minderårigas
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering, genom
lagen af den 10 maj 1889 angående skydd mot yrkesfara samt genom
inrättandet af en regelbunden, om än tills vidare ytterst begränsad arbetsinspektion
har vårt land omsider inträdt i raden af de samhällen, hvilka
framskridit så långt i odling, att de genom sin lagstiftning söka bereda
skydd icke blott åt den egendomsbesittande klassen, utan ock åt den,
hvars enda uppebållsmedel är arbetet för dagen.

Sin största betydelse hafva nu anförda åtgärder säkerligen derigenom,
att de utgöra de första, svåraste stegen inom vårt land på den
bana, å hvilken mera framskridna kulturstater för länge sedan så kraftigt
slagit in — de fredliga sociala reformernas bana. Att dessa steg
inom kort måste efterföljas af andra i samma retning, torde näppeligen
af många betvifla^; öfvertygelsen om nödvändigheten häraf synes med
hvarje dag vinna i styrka och utbredning. Härom vittna bland annat
de tvenne till innevarande Riksdag aflåtna regeringspropositioner, hvari
föreslås antagandet af en lag om försäkring för olycksfall i arbete och en
lag om sjukkassor samt anvisandet af medel till en riksförsäkringsanstalt
och till sjukkasseväsendets befrämjande. Härom vittna ock de förberedelser
till nya åtgärder på arbetarelagstiftningens fält, hvilka föreligga
Bih till Bihsd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 46 Uäft. (Ko 191) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

i den nu upplösta arbetareförsäkringskomiténs utförliga och sakrika betänkande.

Nämnda komités uppdrag gick som bekant derpå ut, att den skulle
utreda »om och i hvad män åtgärder kunna finnas lämpliga för ordnandet
af förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare beträffande möjliga
olycksfall i arbetet, äfvensom för beredande af ålderdomsförsäkring åt
arbetare och med dem jemförliga personer» samt att »derefter afgifva de
förslag, hvartill utredningen gåfve anledning.»

Bland de statistiska undersökningar, som komitén funnit nödiga
till belysning af sitt förelagda ämne och som den i sitt betänkande offentliggjort,
afser den första sjelfva olycksfallen i arbetet, deras antal och
beskaffenhet m. m., den andra de hygieniska förhållanden, som äro af
mera genomgripande betydelse för frågan, dels emedan de i hög grad
inverka på olycksfallens förekomst, dels emedan de äfven i och för sig
innebära väsentliga vådor för arbetarnes lif och helsa.

Främst bland dessa hygieniska förhållanden ställer komitén arbetstiden
d. v. s. antalet arbetstimmar och deras fördelning.

Af den redogörelse, som härför lemnas (Arbetareförsäkringskomiténs
betänkande III: 2: sid. 3—11), framgår bland annat,

att arbetstiden per dygn för 31,5 procent af samtliga (i komiténs
statistik upptagna) arbetare i medeltal uppgår till 12 timmar och derutöfver,
för 65,1 procent öfverstiger 11 timmar och för 92,8 procent
10 timmar samt endast för 7,2 procent stannar under detta belopp,

att i nämnda timtal inga raster äro inräknade, ej heller den tid,
som behöfves för gång till och ifrån fabriken, samt att, om härför erforderlig
tid tillägges, man kommer till det resultat, att för de flesta
arbetare sjelfva fabriksarbetet med rasterna samt gåendet till och från
arbetet upptager i medeltal 13 i till 14 timmar för hvarje dygn,

att denna arbetstid ingalunda alltid infaller hufvudsakligen under
den ljusare delen af dygnet, utan att nattarbete förekommer för 46
procent af samtliga arbetare och inom en mängd rörelser för 75—100
procent,

att nattarbetet för en och samme arbetare ej sällan uppgår till
elfva, tolf timmar, understundom till och med deröfver,

_ att inom några industrigrenar en och samme arbetare får arbeta
hvarje söckendagsnatt, inom vissa till och med hvarje natt, jemväl
söndagsnatten, allt utan någon frinatt emellan, samt

.att vid dessa beräkningar blifvit medtagna icke allenast vuxna
manliga arbetare, utan ock qvinnor och minderåriga.

Af det »Betänkande angående minderårigas antagande och användande

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

i fabrik, handtverk eller annan handtering», hvilket den 19 april 1877
afgafs af dertill förordnade komiterade, finner man, att arbetstiden per
dygn då i medeltal var ungefärligen densamma, men att den i vissa
fall kunde springa upp ända till 16 timmar för barn och till 17 timmar
för »yngre personer» samt för fullvuxna qvinnor och män.

Märkas bör, att samtliga af nämnda komitéer gjorda beräkningar
grunda sig på uppgifter, som blifvit lemnade, icke af arbetarne, utan af
arbetsgifvarne (hvad grufarbete angår af bergmästarne). Kunde motsvarande
upplysningar insamlas äfven från den andra i saken intresserade
parten, skulle de tvifvelsutan visa, att de ofvan anförda medeltalen i
alla händelser icke kunna antagas vara för höga.

Som bekant har arbetareförsäkringskomitén icke stält de af densamma
meddelade uppgifterna om arbetstidens längd i något omedelbart
samband med det egentliga föremålet för dess undersökningar, icke
heller derpå grundat något förslag. Naturligvis kan orsaken härtill icke
sökas deri, att komitén skulle förbisett betydelsen af det arbetareskydd,
som ligger i arbetstidens återförande inom rimliga gränser. Den uppmärksamhet
den egnat åt de nuvarande faktiska förhållandena i berörda
afseende vittnar tydligen om motsatsen. Att den af hållit sig ifrån att
på sina upplysningar härom bygga några slutsatser och yrkanden, beror
säkerligen derpå, att frågan om arbetstidens reglering icke uttryckligen
ingick i det uppdrag, som den fått sig förelagdt. Häraf har emellertid
tyvärr blifvit en följd, att denna vigtiga och invecklade fråga ännu ej i
vårt land kunnat erhålla den grundliga och omfattande utredning, som
med snaraste bör komma densamma till del.

Möjligen skall en och annan finna det vara för tidigt att nu påkalla
Riksdagens uppmärksamhet för nya arbetarelagstiftningsåtgärder,
enär man ännu ej hunnit genomföra dem, som redan äro i görningen,
nemligen olycksfallsförsäkringen och ålderdomsförsäkringen. Häremot
måste likväl anmärkas, att en dylik uppskofsgrundsats väl knappast bör
göras gällande endast på den sociala lagstiftningens område och att den
tvärtom der är minst på sin plats. De sociala reformbehofven uppstå
med nödvändighet ur de för handen varande förhållandena; de afvakta
icke sådana tillfällen, som för lagstiftaren kunna synas lägliga och beqvämliga,
utan tränga sig, allt efter som de uppkomma, fram mot sin
lösning. I vårt land synes just för närvarande ställningen vara sådan,
att kraftiga sociala reformer äro en bjudande^ nödvändighet. Arbetsklassen
har nyss erhållit visshet om, att under den närmaste framtiden
ingen väsentlig lättnad är att vänta i den skattebörda, hvars värsta
olägenhet ligger deri, att den verkar progressivt nedåt, och fara är, att

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

de personliga och ekonomiska uppoffringar, som de nya militärförslagen
förutsätta, kunna komma att med sin ojemförligen största tyngd falla öfver
just på samma klass.

Under sådana förhållanden har jag vågat hysa den förhoppningen,
att statsmagterna möjligen just nu skola finnas^benägna'' att öfverväga,
huruvida och i hvad mån de vilja tillmötesgå”"den önskan, som i vår
tid i alla land står främst på arbetsklassens program: krafvet på arbetstidens
förnuftiga reglering och begränsning.

Till en början torde jag då böra lemna en kortfattad redogörelse
för frågans ställning i utlandet och för de åtgärder, som man der redan
vidtagit.

England.

Den första engelska skyddslagstiftningen afsåg blott minderåriga.
1802 bestämdes för lärlingarna vid bomullsspinnerierna en maximalarbetstid
af 12 timmar om dagen, måltidsrasterna oberäknade. 1819
utvidgades detta skydd till alla inom bomullsindustrien sysselsatta barn
mellan 9 och 16 år. 1825 inskränktes för samma barn lördagsarbetet
till högst 9 timmar. 1833 faststäldes inom hela väfnadsindustrien
maximalarbetstiden för barn (9—13 år) till 9 timmar i dygnet och 48
timmar i veckan (lördagen 3) samt för »yngre personer» (13 —18 år) till
12 timmar i dygnet och 69 timmar i veckan (lördagen 9).

Närmaste följden af 1833 års lag, hvilken (tack vare den samtidigt
inrättade fabriksinspektionen) åtminstone delvis trädde i kraft, blef den,
att qvinnoarbetet erhöll en vidsträcktare utbredning. Många fabrikanter
afskedade icke allenast barnen under 9 år utan äfven barnen mellan 9
och 13 samt använde i stället vuxna qvinnor. Till en början var det
hufvudsakligen blott ogifta sådana, som sökte och funno arbete i fabrikerna,
och hufvudsakligen blott barnen, som af dem ersattes. Men snart
funno arbetsherrarne, att det för dem var fördelaktigare att använda
qvinnor öfver 18 år än att använda »yngre personer» mellan 13 och 18;
de förra stodo nemligen ej i något afseende under lagens skydd, och
med dem kunde man derför drifva fabrikerna huru lång tid som helst,
natt och dag, fullständigt oberoende af all offentlig tillsyn. Sedan man

5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

kommit till denna slutsats, dröjde det ej heller länge, innan qvinnorna
inom väfnadsindustrien började tränga undan äfven männen, Indika ju
ej kunde afspisas med samma låga aflöning och ej så motståndslöst
fogade sig i alla anordningar. Medan under åren 1836—1839 antalet
manliga arbetare inom nämnda industri ökades med endast 19,4 procent,
steg antalet qvinliga arbetare med ej mindre än 28,3 procent; från 1833
till 1844 blef det ungefär fördubbladt. Inom kort indrogos nu äfven
hustrurna i industriarbetet; mångenstädes blef det de, som fingo vandra
till fabriken, under det mannen måste drifva omkring för att söka arbete,
hvarvid lian naturligtvis ofta hamnade på krogen eller i fängelset. Följden
blef en så godt som fullständig upplösning af familjelifvet. De äldre
barnen lemnades åt sig sj elfva, och de yngre inhystes mot usel betalning
hos någon af dessa gamla qvinnor, som lefde af att mottaga massor af
dylika små barn och som plägade lätta sina besvär genom det kända
medlet att strax på morgonen gifva dem ett frögifvande» bedöfningsmedel.
Den omedelbara verkan af hustrurnas indragande i fabriksarbetet
blef derför, att dödligheten bland småbarnen inom de stora industriområdena
steg i en oerhörd grad. Härtill kom, att nattarbetet — då
såsom alltid — alstrade en växande oblyghet och råhet bland både gifta
och ogifta qvinnor; fabriksarbeterskorna blefvo snart vida beryktade för
sitt djupa sedliga och fysiska förfall. Mest i ögonen fallande var eländet
nere i grufvorna, der till följd af den höga värmegraden både manliga
och qvinliga arbetare måste arbeta nästan nakna. Dessa missförhållanden,
Indika förefunnos och ännu förefinnas i flera andra land, men der
ofta betraktas som »något som skall så vara» och derför ej diskuteras,
blefvo i England af varmhjertade och klarsynta'' menniskovänner framdragna
i offentlighetens ljus. Allmänheten upprördes deraf och fordrade
allt kraftigare, att äfven qvinnorna skulle ställas under samhällsmagtens
skydd. Så skedde ock 1842, då underjordiskt arbete blef förbjudet för
qvinnor, samt 1844, då äfven söndagsarbetet för dem. afskaffades och
en lagstadgad maximalarbetstid af 12 timmar i dygnet och 69 timmar i
veckan faststäldes.

Den följande lagstiftningen har utgjort ett förbyggande på den
sålunda lagda grunden. 1847 bestämdes, att efter den 1 maj 1848 skulle
inom väfnadsindustrien maximalarbetstiden för qvinnor vara 10 timmar
i dygnet och 58 timmar i veckan. Då denna lag emellertid genom sin
ofullständighet lemnade rum för kringgående af dess föreskrifter, utbyttes
den 1850 mot en bättre, som verkligen lyckades tillförsäkra qvinnorna en
arbetstid af högst 10p timmar i dygnet och 60 timmar i veckan. 1853
bestämdes, att ingen del af denna tid skulle få förläggas till natten.

*3 Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

Under de följande tjugu åren öfverfördes detta skydd, som hittills galt
blott väfnadstillverkningen, på den ena industrigrenen efter den andra.
1874 inskränktes de vuxna qvinnornas maximalarbetstid inom väfnadsindustrien
ytterligare till 10 timmar om dagen och 56 J timmar i veckan
(lördagen 6* timmar), hvilken inskränkning, jemte förbud för söndagsoch
nattarbete, äfven gick öfver i den allmänna fabriks- och verkstadslagen
af 1878.

Ehuru de engelska lagar, som fastställa en viss maximalarbetstid
för minderåriga samt för vuxna qvinnor, ingenstädes uttryckligen omnämna
de vuxna männens arbetstid, hafva de dock äfven på denna haft
en högst betydande verkan. Inom alla industrier, som kräfva mäns
samverkan med qvinnor och minderåriga, har skyddet för de senare
tillika kommit de förra till godo, så att i verkligheten äfven de, ehuru
visserligen blott medelbart, fått en maximalarbetstid af 10 till 10* timmar
om dagen och 56* till 60 timmar i veckan. Som emellertid en
dylik samverkan icke är nödvändig i alla yrken, kan arbetstiden för män
inom vissa industrier vara ej obetydligt längre. Att den inom andra
blifvit begränsad till 9, ja till och med 8 timmar är hufvudsakligen en
frukt af de väl organiserade fackföreningarnas kraftiga och sega verksamhet.

Frankrike.

•Äfven i Frankrike har skyddslagstiftningen börjat med de minderåriga.
Strax före februari-revolutionen 1848 antogs emellertid en lag
om skydd äfven för qvinnor, och fyra dagar efter revolutionens genomförande
utfärdade den provisoriska regeringen en förordning, som faststälde
en maximalarbetsdag för både qvinnor och män, uppgående till
10 timmar för Paris samt 11 timmar för provinserna. Snart kastade
de nya magthafvarne emellertid arbetsklassens önskningar alldeles å
sido. Genom lagen af den 9 september 1848 utsträcktes maximalarbetsdagen
för alla franska fabriksarbetare till 12 timmar, och de verkställighetsåtgärder,
som fordrades för genomförandet äfven af denna begränsning
uteblefvo. Först 1874 tillsattes särskilda yrkesinspektörer,
och först 1883 erböllo dessa i uppdrag att öfvervaka efterlefvandet af
1848 års lag. — För vuxna qvinnor är sedan 1874 underjordiskt arbete
i grufvor och stenbrott m. in. förbjudet.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

7

Tyskland.

Den tyska skyddslagstiftningen intill 1878 omfattade endast minderåriga.
Enligt nu gällande bestämmelser få qvinnor icke användas
till underjordiskt arbete i grufvor, stenbrott, saltverk o. s. v., ej heller
i valsverk, hammarsmedjor och glasugnar samt blott under vissa vilkor
i bly- och tobaksindustrierna. Barnaföderskor få ej ånyo intagas i arbetet
förr än 3 veckor efter nedkom sten.

De upprepade förslag till en genomgående reglering af arbetstiden
för såväl qvinnor som män, hvilka allt sedan 1881 sysselsatt den tyska
Riksdagen, och hvilka framkommit från de mest skilda partier, hafva
ännu icke ledt till det önskade målet.

Nordamerikas Förenta stater.

Genom en förordning af presidenten van Buren infördes 1840 en
maximalarbetsdag af 10 timmar i alla förbundsregeringens verkstäder,
dock med tillåtelse för öfvertidsarbete, så vida särskild öfverenskommelse
härom blifvit träffad. Arbetsbefälet sökte visserligen nu nedpressa daglönerna
med 20 procent, men genom utslag af presidenten Grant förklarades
1869 denna afkortning olaglig, och 1872 beslöts, att hvad
arbetarne genom densamma förlorat skulle ersättas dem ur statskassan.
— På senare tiden har äfven för åtskilliga af unionens lägre tjenstemän,
exempelvis brefbärarne, en maximalarbetsdag af 8 timmar blifvit påbjuden.

I öfrigt äro skyddsåtgärderna för arbetarne olika inom olika stater.

Enligt den grufiagstiftning, som gäller i Colorado, Pennsylvania,
Tennessee och West-Virginia samt så godt som hela Vestern, är grufarbetet
aflyst för qvinnor af alla åldrar. — 1 Rhode-Island är nattarbete
förbjudet.

I Dacota, Massachusetts och Michigan är särskild! för qvinliga
industriarbetare stadgad eu maximalarbetsdag af 10 timmar. I Wisconsin
är densamma inskränkt till 8.

I Maine, Minnesota, Nebraska, New-Hampshire, New-Jersey, Ohio
och Rhode-Island finnes äfven för vuxna män en lagstadgad maximalarbetsdag
af 10 timmar. I California, Connecticut, Illinois, New-York,
Pennsylvania och Wisconsin är densamma inskränkt till 8 timmar.

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

Dock kan i flera af dessa stater (Maine, Minnesota, New-Hampshire,
Ohio, Rhode-Island, Connecticut, Illinois, New-York, Pennsylvania och
Wisconsin) ai-bete öfver denna lagstadgade maximalarbetstid förekomma,
såvida nemligen formlig öfverenskommelse härom träffas mellan arbetarne
och arbetsgifvarne.

Österrike.

Före den stora nationella motgången 1866 var Österrikes arbetareskyddslagstiftniDg
mycket torftig. Icke ens för barnen fans något verksamt
skydd före den nya skollagen af 1869. Upprepade framställningar
från riksdagen (1869, 1874 och 1876), från handelskamrarna och
från arbetsklassen bragte emellertid ändtligen regeringen att på allvar
upptaga arbetarefrågan till behandling, och följden häraf blef, att sedan
1883 en rad af skyddslagar här kommit till stånd.

Enligt dessa lagar få qvinno!- icke användas till underjordiskt
arbete och i allmänhet ej till nattligt fabriksarbete eller till andra särskilt
farliga och ohélsosamma sysselsättningar. Barnaföderskor få ej
ånyo inträda i arbetet förr än 4 veckor efter nedkomst^.

Såsom regel är allt söndagsarbete förbjudet. I fabriksmessigt
bedrifna industrier är för vuxna arbetare, qvinliga såväl som manliga,
bestämd eu maximalarbetsdag af 11 timmar, rasterna ej inräknade.
För grufarbete är maximalarbetsdagen faststäld till 10 timmar. — Undantag
från dessa föreskrifter kunna dock beviljas af handelsministern
i förening med inrikesministern; de hafva under de första åren af lagens
tillämpning varit mycket talrika.

Ungarn.

Ungarns arbetarelagstiftning befinner sig ännu i sin första begynnelse.
Dock föreskrifver den nya näringsförordningen af 1884 åtskilliga
inskränkningar i användandet af minderåriga, hvarjemte den
påbjuder, att barnaföderskor icke få användas i industriarbete förr än
4 veckor efter nedkomsten.

Ryssland.

Enligt lag af 1885 är i ryska fabriker nattarbete för qvinnor förbjudet
inom ylle-, linne- och bomullsindustrierna.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

9

Schweiz.

Intill 1848 omfattade den schweiziska skyddslagstiftningen hufvudsakligen
blott barnen. Men nämnda år antogs i industrikantonen
Glarus en lag, som reglerade ej blott de minderårigas arbete, utan
äfven de vuxnas, till en begynnelse dock blott i bomullsspinnerierna.

I sådana företag, som ej böllos i gång under natten, skulle högsta
tillåtliga arbetstiden för vuxna personer vara 15 timmar. I de företag
åter, Indika drefvos både dag och natt, skulle ingen arbetare under
loppet af ett dygn få användas till mer än 13 timmars dagarbete och

II timmars nattarbete.

Under den följande tiden utvecklades denna lagstiftning ytterligare
och vann så småningom efterföljd i andra kantoner. Nattarbetet
afskaflades (i regel) äfven för vuxna, först i Glarus, 1869 i Basel-Stadt
och 1873 i Tessin. Likaså förbjöds att använda barnaföderskor i
industriarbete förr än 6 veckor efter nedkomsten, äfven detta först i
Glarus, därpå 1869 i Basel-Stadt. 1864 nedsattes i Glarus maximalarbetsdagen
för vuxna till 12 timmar. Detta vann 1869 efterföljd i
Basel-Stadt och 1873 i Tessin. 1872 nedsattes den i Glarus ytterligare
till 11 timmar.

Med anledning af klagomål från fabrikanterna i Glarus väckte
regeringen i denna kanton år 1855 förslag om en gemensam arbetarelagstiftning
för hela schweiziska förbundet. Länge förblefvo dock sträfvandeua
härför fruktlösa. 1874 lyckades det emellertid skyddslagstiftningens
vänner att få »bestämmelserna om minderårigas användande i
fabriker samt om arbetstidens längd för i desamma anstälda vuxna
personer» förklarade för en gemensam förbundsangelägenhet. Slutligen
antogs 1877 en för hela Schweiz gällande lag, hvari bland annat bestämmes,
att barnaföderskor ej få användas i industriarbete innan 6
veckor förflutit efter nedkomsten, att natt- och söndagsarbete ej få
förekomma annat än i sådana fall, då det af myndigheterna pröfvas
vara alldeles nödvändigt, att maximalarbetsdagen för vuxna män och
qvinno!’ (tiden för putsning och dylikt oberäknad) skall vara 11 timmar
(lördagar och »helgdagsaftnar» 10) samt att förbundsregeringen
eger för särskilt helsoskadliga och farliga industrier fastställa en ännu
kortare maximalarbetsdag. Ett försök, som 1880 gjordes från arbetsherrarnes
sida att få dessa bestämmelser delvis upphäfda, hade ingen
framgång.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 46 Raft.

2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

Den rörelse för en lagstadgad maximalarbetsdag, hvars hittills
vunna resultat här i korthet blifvit anförda, stödjer sig på hufvudsakligen
följande skäl.

1. Den nu gängse arbetstiden är icke af''passad efter menniskroppens
normala förmåga och måste derför i längden verka nedbrytande och
undergräfvande på densamma.

Bland de ogynsamma sundhetsförhållanden, hvarunder industriarbetaren
lefver, är det ingen, som ådragit sig en så liflig uppmärksamhet
som den omedelbara faran att stympas eller krossas af sönderspringande
ångpannor, oinhägnade maskinerier och golföppningar, oinklädda remledningar
och linor m. m., om hvilket allt ar betar oför,säkringskomit ens
olycksfallsstatistik (se dess betänkande del III: 1) samt en nyligen afgifven
inspektionsrapport haft så ohyggliga saker att omförmäla.

Det^ har länge varit påpekadt, att olycksfallens antal och beskaffenhet
står i nära beroende af arbetsdagens längd. Då arbetet pågått
några timmar i sträck, måste en viss trötthet inträda, och om derpå
följande uppehåll ej göres nog långt, måste tröttheten snart ånyo inställa
sig och inom kort stiga till allt större höjd. Men då en viss punkt af
ansträngning blifvit öfverskriden, framträder såsom naturlig följd häraf
äfven själslig trötthet, liknöjdhet och ovarsamhet samt deraf beroende
större fara för olycksfall. Det är företrädesvis da, som dessa sorgliga
händelser inträffa, om hvilka vissa arbetsgivare bruka säga, att de komma
»på något outransaklig^ sätt» och »endast genom grof vårdslöshet».

Denna erfarenhet om olycksfallens samband med arbetstiden har
nyligen blifvit på det otvetydigaste bekräftad af statistiken. Den tyska
riksförsäkringsanstaltens officiella organ (Amtliche Nachrichten des ReichsYersicherungsamt)
innehöll i sin senaste årgång (sid. 201—448) en af
anstalten utarbetad vidlyftig »Statistik der entschädigungspflichtigen tillfälle
fur das Jahr 1887», hvari bland annat visas, huru olycksfallen fördela
sig. på de olika arbetstimmarna under dagen. Man finner häraf, att
på förmiddagen under timmen

kl.	6—7	inträffat 435 olycksfall
99	7—8	» 794	99
99	8—9	„ 815	99
99	9—10	„ 1,069	11
99	10—11	„ 1,598	11
99	11—12	„ 1,590	99

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191. H

Som man ser, råder här en snabbt växande stegring, och höjdpunkten
nås under de båda sista timmarna. Genom den i allmänhet vid
12-tiden inträffande middagsrasten sjunker antalet plötsligt, så att det

kl. 12—1 utgör blott 587,

men derpå fortgår det åter i oafbruten stegring, så att

kl. 1—2 inträffa 745 olycksfall
,, 2—3 ,, 1,037 ,,

„ 3—4 „ 1,243 „

På grund af en mindre eftermiddagsrast (»die Vesperstunde») sjunker
det

kl. 4—5 tillbaka till 1,178,

men stiger derefter

kl. 5—6 ånyo upp till 1,306.

Att ökningen icke ytterligare fortgår under timmarna efter kl. 6
beror dels derpå, att inom flere industrier nattskiftena nu taga vid, dels
derpå, att inom andra arbetet nu efter hand upphör.

Framställningen ådagalägger på det tydligaste, säger riksförsäkrmgsanstalten
(sid. 210, 282), att olycksfallens antal växer utomordentligt raskt
till följe af arbetarens gradvis inträdande trötthet och förslappning’ (Die
Darstellung lässt deutlich erkennen, dass die Zahl der Unfälle mit dér
allmählich eintretenden Ermudung und Abspannung der Arbeiter ausserordentlich
rasch zunimmt).

De skador, hvilka drabba arbetsklassen genom s. k. olycksfall, ligga
i så öppen dag, att de understundom falla hvar och en i ögonen och
till och med kunna väcka en viss tillfällig sensation. De höra emellertid
ingalunda till dem, som djupast ingripa i arbetsklassens hela tillstånd.
Äfven om dessa skador kunde genom en sträng lagstiftning och en eftertrycklig
tillsyn förebyggas eller åtminstone i väsentlig grad minskas, så
skulle i alla fall de flesta industrier fortfarande till sjelfva sin art vara
sådana, att de nödvändigt måste utöfva en skadlig verkan på organismen.
Somliga af dessa industrier äro förbundna med utvecklingen af ett
helsofarligt dam af mineraliskt, växtligt eller djuriskt ursprung, hvilket
alstrar lungsot och ögonsjukdomar. Vid andra maste arbetaren länge
vistas i mörker, i för torr eller för fuktig luft eller i för ytterlig eller
för häftigt växlande värme, hvilket framkallar hjernlidande, blödningar,
vanmagt o. s. v. Somliga sysselsättningar tvinga till en otjenlig kroppsställning,
hvilken förorsakar missbildningar, blodstockningar och dylikt.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

Andra röra sig .hufvudsakligen med giftiga materialier eller utsätta arbetaren
för skadliga ångor och gaser, hvilket åstadkommer förstöring af
benbyggnaden, ^ oordningar i näringsförloppet, hudåkommor, bröstsjukdomar
m. m. Till och med de noggrannaste skyddsåtgärder skulle ''icke
pa långt när vara tillräckliga för undanrödjande! af de olägenheter, hvarmed
industriarbetet är förknippadt. »Det instängda rummet med sina
otta oundvikliga brister — hetta, dam, skämd luft — fabriksarbetet med
sitt ensidiga anlitande af ideligen samma muskelgrupper och med sin
slappande enformighet, råämnet och den färdiga varan med sina ofta
ohelsosamma egenskaper, den tvingande nödvändigheten att följa maskinens
och medarbetarnes tidmått utan hänsyn till kroppens behof af hvila
lör ett ögonblick eller till dess väl- eller illamående för stunden den
onaturliga ställningen — en eller flera af dessa eller andra helsoskadliga
omständigheter skola som oftast ovilkorligen göra sitt inflytande ogillande.
)) Härtill komma slutligen de omåttliga kraftyttringar, som vissa
yrken regelbundet kräfva och som högst få naturer i längden kunna
uthärda.

Skola dylika helsoskadliga omständigheter ej i förtid förstöra organismen,
så fordras, att deras inverkan afbrytes af passande mellantider
hvarunder den störda jemvigten kan hinna återställas. Hvad kroppen
under arbetet förlorat, måste den under mellantiderna ersätta; sker ej
detta, så tär den på sig sjelf, anpripes af sjuklighet och går en för tidig
undergång till mötes. »En rigtig fördelning af arbete och hvila och
framför allt eif fullständigt tillfredsställande af behofvet efter sömn samt
vidare ett kroppens förmåga icke öfverstigande mått af arbete äro vilkor,
som måste uppfyllas, för att menniskan skall kunna framgångsrikt
arbeta, utan att hennes helsa deraf tager skada.»

Ati noggrant angifva det mått af arbete, som ur ren behov år ds■''ynpunkt"
kan anses oskadligt, låter sig natrligtvis ej göra, enär detta
matt måste växla för olika sysselsättningar och individer samt i fråga

°m s.™?a individ för olika åldrar, olika tillstånd, olika arbetsföremål
i or tillfallet o. s. v. Så mycket synes dock vara visst, att om lielsovarasvetenskapen
såsom sådan Ange göra sig gällande, dess fordran ingalunda
skulle eftergitva den nu af arbetsklassen uppstäda: 8 timmar till
arbete, 8 timmar till sömn, 8 timmar till familjelif och andlig förkofran,
och att om nämda fordran under nuvarande ekonomiska förhållanden
ej skulle öfverallt låta sig genomföra — tio till elfva timmar, måltidstimmarna
inberäknade, dock äro det högsta, som ur sundhetsvårdens synpunkt.
kan anses tillständigt (se bland annat prof. Erismanns Hälsovårdslära
sid. 308, 340).

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

För arbetsklassen aro såsom bekant dessa af vetenskapen uppstäda
fordringar högst sällan uppfylla. 1 derå industrier afbrytes albetet
sällan eller aldrig af en hvilodag. 1 ännu derå pågår det äfven
under natten, och sömnen måste för en stor del af arbetspersonalen förläggas
till den del af dygnet, då den enligt fysiologiens vittnesbörd
skänker minsta vederqvickelse. I de desta näringsgrenar äi arbetsdagen
onaturligt lång.

Men ju längre arbetsdagen är, och ju olämpligare den iorlagges
och fördelas, desto starkare växa ock de ogynsamma omständigheternas
ödeläggande verkningar. Bevisen härför lemnas dels af ^läkarevetenskapen,
dels af statistiken. Inom den förra har under vårt storindustriella
århundrade utbildat sig en särskild vetenskapsgren, som enkom
sysselsätter sig med s. k. arbetaresjukdomar (Arbeiterkrankheiten, Maladies
professionneHes) och som redan gifvit upphof åt en omfattande
litteratur. Den senare åter har på det omotsägligaste ådagalagt, att
arbetsklassen såsom en helhet är underlägsen öfriga samhällsklassei i

afseende på fysisk helsa och styrka.

Detta sorgliga tillstånd förvärras naturligtvis deraf, att personer
af denna klass redan vid sitt inträde i industriarbetet vanligen äro i
nämnda afseende efterblifna. Öfverallt der man anstalt undersökningar
om den fysiska utvecklingen hos arbetsklassens barn å ena sidan och
de mera bemedlades å den andra, har det visat sig, att de senare hafva
ett afgjordt försteg. Vi hafva jemförande sammanställningar häraf såväl
från England, Italien, Amerika och Danmark in. m. som från Sverige.
Den sistnämnda, utförd af prof. Key i samband med senaste
läroverkskomités arbeten (se dess betänkande, del. III), ådagalägger, att
äfven hos oss samma förhållande eger rum som öfverallt annorstädes,
nemligen att arbetsklassens barn visa eu svagare tillväxt, yttrande sig
genom mindre längd och lägre vigt hos dem än hos deras jemnåriga
inom de bättre lottade samhällsklasserna. _ .... ...

Tydligast visar sig måhända denna fysiska olikställighet i sm inverkan
på utsigten att lefva ett längre eller kortare lii. »Menniskans
medellifslängd», säger eu bekant, framstående hygieniker, »utgör för
alla yrken tillsammans i det civiliserade Europa nu för tiden 36 40

år, men vexlar för olika yrken inom vidsträckta gränser. Piesteina
hafva att fröjda sig öfver ett långt lif, ty deras lefnadslängd är i medel65—68
år; högre tjenstemän, generaler, affärsmän lefva i medeltal 56
—60 år; advokater, konstnärer, lärare, läkare äro mindre lyckliga och
lefva i medeltal endast 52—54 år; för daglönare uppgår medellifslängden
endast till omkring 30 år. Visserligen finnes det praktiska

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

yrken, i hviska arbetaren blir 40—50 år, men i andra yrken dukar
han snart under, efter att endast få år Hafva varit verksam i sitt yrke »
(Krismann s. 307.) J

Från vårt grannland Danmark föreligger en högeligen intressant
undersökning om »De dkonomiske Forholds o g Beskjmftigelsens Inflydelse
paa Dodehgheden», på ett särdeles omsorgsfullt sätt utförd af
lakaren Ib. Sdre.nsen och omfattande såväl hufvudstaden som landsortsstäderna,
Han indelar befolkningen i tre grupper, hvaraf den första
motsvarar »lavere Samfundslag (Arbejderklassen)», den andra »mellemste
Samlundslag)) och den tredje »hdjere Samfundslag». Hans undersökning
visar, att i Köpenhamn »den relative Dödelighed er i lavere Samtundslag
(Arbejderklassen) mellem 50 og 100 pct större hos begge Kipn
end i mellemste Samfundslag», under det att den »ikke er Broderlig
torskjelhg i mellemste og hdjere Samfundslag», dock så, att i alla fall
ior . vissa årsklasser »mellemste Samfundslag» har större dödlighet än
»hdjere». Såsom väsentligaste orsaken till denna större dödlighet hos
arbetsklassen (och särskild! hos dess män) anför författaren icke blott
de sämre bostäderna, den svagare näringen o. s. v., utan äfven »Beskjaeftigelsens
Art».

Till samma resultat har man kommit i vårt andra grannland
Norge. I det »Förslag til Lov om Tilsyn med Arbejde i Fabriker m. V.
og Lov om Arbejdstidens Begrsensning i forskjellige Virksomheder»
som den 21 december 1887 afgafs af den dertill af regeringen förordnade
»Åroejderkommissionen», lemnas en statistik, som visar, dels att
»D0den i Regien indtraeffer meget tidligere hos Haandvmrksarbeidere
og babnkarbejdere end hos almindelige Arbejdere», dels att det råder
»en bety ådig tidligere Dedelighet luden de Samfundsklasser, som det er
tusigtet åt undergive Bestemmelserne om en Normalarhejtisdag end i de
andre bamfundsklasser, hvarmed de overhovedet kunne sammenlignes».

Den underlägsenhet i arbetarnes helsotillstånd, som dessa och liknaade
undersökningar samstämmigt ådagalägga, går antagligen genom
arf omedelbart öfver på deras barn. Äfven om så ej skulle vara förn
åt Jan de t, ar likväl visst, att dessa från första ögonblicket tryckas hårdt
åt de osunda arbetsförhållanden, hvarunder föräldrarna — och särskild!
mödrarna ofta lefva. Det gifves flera industrigrenar, som genom
sjellva sin art äro egnade att främja en för tidig nedkomst. Vid den
sam folk liga helsovårdskongressen i Wien 1887 upplyste en af fabriksinspektörerna
i Schweiz, att på. 100 lefvande födda kommo i detta land
i medeltal 3,3 dödfödda, i den industriidkande kantonen Zurich 5 och
i den ännu mera industridrifvande kantonen Glarus 6,4 samt bland den

15

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

fabriksarbetande befolkningen ensam 8,2. I de egentliga fabriksområdena,
der mödrarna såväl strax före som strax efter nedkomsten måste
arbeta i fabriken och derför ej kunna lemna de nyfödda ens den nödtorftigaste
vård, stiger dödliglieten bland späda barn till en förfärande
höjd. Medan den i kantonen Glarus 1872—1874 för de bättre lottade
klasserna utgjorde 16,6 procent, uppgick den bland fabriksbefolkningen
till 28,5 procent. Inom Tyskland, der skyddet för industriarbeterskorna
är vida mindre, har den på vissa ställen sprungit upp till 43, ja till
48,6 procent!

Med dylika sakförhållanden för ögonen hafva helsovårdens målsmän
icke obetingadt kunnat instämma i det myckna tal om det hårda
kroppsarbetets ära och välsignelse, som man så ofta tår höra från personer,
livilka sjelfva lyckats undandraga sig detsamma och för ingen
del vilja låta sina egna barn komma i åtnjutande deraf. Hvar och en
måste visserligen medgifva, att detta arbete är nödvändigt, ej allenast
såsom mensklighetens oumbärligaste uppehållsmedel, utan. ock såsom
dess förnämsta eggelse- och uppfostringsmedel. Men vår tids industri
har visat, att det under den hänsynslösa vinningslystnadens ledninglika
lätt kan blifva dess mest fruktansvärda förstörelsemedel, och det är
erfarenheten härom, som i första hand framkallat sträfvandena för en
maximalarbetsdag.

2. Den nu gängse arbetstiden lemnar icke nog tillfälle till familjelif
och andlig förkofran samt måste derför verka i hög grad ofördelaktigt
på arbetarens sedlighet och själsodling.

Tryckt af en arbetsbörda, som icke motsvarar menniskonaturens
normala förmåga, löper arbetaren i allmänhet fara att nedsjunka till en
rent fysisk varelse. Tidigt på morgonen, medan hans barn ännu sofva,
vandrar han till arbetet, och då han sent på aftonen åtel kommei hem,
stå de små redan i begrepp att gå till hvila. I de många fall, då
fadern arbetar om natten eller »på skift», ställa sig förhållandena ännu
ogynsammare, och der äfven söndagshvilan är honom beröfvad eller
till och med hustrun indragen i industriarbetet, kan man knappast
längre tala om något samlif, någon familj eller någon inbördes förädling
och uppfostran. Hemmet blir blott det ställe, dit man efter slutadt
arbete, utpinad och utsläpad, drager sig tillbaka för att äta och sofva.
Arbetarens hela lif blir mycket ofta en oafbruten kedja af de trenne,
evigt sig återupprepande leden arbete, mat och sömn och nästa dygn
åter arbete, mat och sömn och så vecka efter vecka och år efter år.

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

I vaket tillstånd ej sysslande med annat än utförandet af några få
enformiga ^handgrepp eller det själsmördande betjenandet af ett maskineri,
måste han småningom få sitt inre lif afpassadt efter dessa
yttie förhållanden; hans tanke och känsla måste förkrympa och förtvina.
Da nu menniskonaturen är så inrättad, att eu ytterlighet
åt ena hållet framkallar såsom bakslag en ytterlighet åt det motsatta,
så är det ej att undra på, att just samme arbetare, som pressas
tyngst af en omåttlig arbetsbörda, äfven är den, som vid tillfälle
hejdlösast kastar sig i omåttliga och råa njutningar. Huru förslöad
han än må vara, har dock äfven han inom sig ett djupt behof
att någon gång, åtminstone för en stund, känna lifvets sorger lättare
och sin förmåga att dem bära större. Den återställelse af sinnets
spänstighet, som bättre lottade kunna söka i ett uppfriskande hemlif,
i ett odlad t och förfinadt umgänge, i litteratur och konst m. m., den
finnes ju ej för honom. Hvad är då naturligare, än att han söker sin
trefnad på krogen och sin vederqvickelse i rusets slöa dvala?

På så sätt samt genom den sedeslöshet i sexuelt afseende, som
enligt erfarenhetens vittnesbörd alltid åtföljer fabriksarbetet och särskildt
qvinnans inkastande i detta, bidrager den omåttliga arbetstiden äfven
medelbarligen att försämra arbetsklassens fysiska tillstånd.

Många ansträngningar hafva under senare tider blifvit gjorda för
att genom aftonskolor, fortsättningskurser, föreläsningar och dylikt bibringa
ki oppsarbetaren smak för ädlare njutningar och vinna honom
för kulturen. Men klart är, att dessa bemödanden till en stor del måste
stranda mot det öfvermägtiga hinder, som den nuvarande långa arbetsdagen
mot dem uppreser. . Äfven själsarbetet är ju ett arbete och kan
icke utföras af eu organism, hvars krafter redan äro utsugna. Den
arbetare, som först under en lång arbetsdag sträfvat på fabriken och
derefter sent på aftonen sätter sig på studiebänken, är all ära värd,
äfven om han der — såsom understundom verkligen sker — blir så
öf\ermannad af trötthet, att han somnar midt under den mest fängslande
undervisning. Så länge arbetsdagen bibehålies vid sin nuvarande
längd, skola de flesta arbetare helt naturligt föredraga att antingen
hängifva sig åt absolut hvila eller ock söka rycka upp sig ur sitt
slapphetstillstånd genom mera rafflande medel än bildningsarbetet kan
skänka.

3. Den omättligt langa arbetstiden är i och för sig egnad att verka
nedtryckande äfven pa arbetsklassens ekonomiska ställning.

Det kännetecknande för kroppsarbetaren är, att hans enda (eller

17

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

så godt som enda) uppehållsmedel är hans kropp. Denna är det kapital,
af hvars ränta lian lefver. Bibehåller eller ökar sig hans arbetsförmåga,
så bibehåller och ökar sig hans förmögenhet; aftager åter
hans arbetsförmåga, så lefver han upp sitt kapital och går sin bankrutt
till mötes. I samma mån som den nu gängse arbetstiden — enligt
hvad förut blifvit visadt — undergräfver arbetsklassens helsa och styrka,
i samma män blir denna klass äfven ekonomiskt deraf ruinerad. Härtill
bidrager naturligtvis den begifvenhet på starka drycker, som står i så
nära samband med den förslappande arbetsbördan och den försummade
själsodlingen. Bekant torde ock vara, att man just inom den klass,
som hårdast tryckes af denna börda, finner den största eftergifvenheten
för ögonblickets drifter och tillskyndelser, den ytterligaste brist på omtanke
och beräkning. Nämnda börda minskar ej allenast arbetsförmågan
genom att undergräfva lielsan och hämma själsodlingen; den bidrager
äfven att göra arbetaren ekonomiskt lättsinnig och slösaktig, benägen
att lefva blott för stunden och oförmögen att genom planmessig
och ihärdig sträfsamhet hålla sig uppe och steg för steg förbättra ställningen
för sig och sina barn. Man har ofta med en viss häpnad iakttagit
detta oväntade och för en ytlig betraktare obegripliga förhållande,
och man har understundom såsom ett tungt skäl mot statens ingripande
till arbetsklassens förmån anfört, att personer af denna klass ofta visa
så ringa vilja att hjelpa sig sjelfva äfven i sådana fall, då de det skulle
kunna. Om man gjort sig mödan att söka utforska de psykologiska
orsakerna till detta karaktersdrag, skulle man emellertid snart hafva
upptäckt, att de till en stor del äro att finna just i den nedstämning
och själsliga förslappning, som äro en följd af den öfverdrifvet långa
arbetstiden.

Hvilka åsigter i statsekonomiskt afseende man än må hysa, så
torde dock hvar och en nödgas medgifva, att nationalförmögenhetens
djupaste grundval och vilkor är en kroppsligen och andligen sund
arbetarestam. Det var ock denna hufvudsynpunkt för maximalarbetsdagsfrågans
bedömande, som Macaulay så kraftigt framhöll, då han i sitt
berömda tal om tiotimmarsdagen utropade: »Aldrig skall jag tro, att

det, som gör en befolkning starkare, sundare, visare och bättre, slutligen
likväl kan göra den fattigare!»

4. Den nuvarande länga arbetstiden hindrar arbetsklassen att uppfylla
sina medborgerliga pligter och att intaga den ställning i samhället,
som med rätta tillkommer densamma.

Vårt land, hvars samhällsutveckling sedan urminnes tider i allBih.
till lliksd. Prof. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 40 Käft. 3

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

mänhet gått i en mera demokratisk rigtning än de flesta andra staters,
liai, såsom bekant är, under innevarande århundrade kommit ganska
långt efter i detta hänseende. Svenska folket befinner sig- för närvarande
mycket lågt på den politiska myndighetens rangskala; till och
med sadana nationer som italienare, spanjorer och portugiser stå i fråga
om medborgerliga rättigheter högre än vi. Ett sådant tillstånd är tydligen
ovärdigt och ohållbart, och detta nekas icke heller af någon,
hvars blick räcker det minsta utöfver stunden.

Om det ändock, trots vissheten härom, gifves flera, i öfrigt rätt
förståndiga personer, som ej vilja främja medborgarerättens utsträckning
till alla myndiga välfräjdade män, så beror detta säkerligen deraf, att
de funnit kroppsarbetarens lefnadsförhållanden högeligen ogynsamma
för förvärfvandet af politisk bildning. De hafva insett, att den långa
arbetstiden mycket ofta beröfvar arbetaren tillfälle till deltagande i
offentliga angelägenheter, undertrycker hans intresse derför och afhåller
honom från att skaffa sig förutsättningarna för ett allsidigt bedömande
deraf. De under strecket stående arbetarue, säger 1888 års
konstitutionsutskott i sitt bekanta utlåtande n:o 3 sid. 16, »lefva under
förhållanden, som hvarken kunna lemna tid och håg öfriga för ett sjelfständigt
deltagande i det politiska lifvet, ej heller framkalla den insigt
och erfarenhet, förutan Indika rättighet till deltagande i rådslagen om
fosterlandets angelägenheter icke bör ifrågakomma.

Det sakförhållande, från hvilket utskottet här utgår, kan icke bestridas:
den nuvarande arbetstiden är verkligen så öfverdrifven, att den
i ofantligt många fall gör det nästan omöjligt för den svenske kroppsai
betaven att tillika vara svensk medborgare. Häri bär utskottet efter
min mening fullständigt rätt. För hvarje tänkande politiker bör emellertid
detta faktum utgöra eu maning att genom arbetstidens reglering
bereda arbetaren tid att göra sig duglig för detta värf samt att genom
ett energiskt arbete för folkbildningsanstalter af olika slag gifva honom
tillfälle dertill. Man skulle på grund häraf kunna gifva ett visst erkännande
till och med åt eu sådan politik, som satte arbetstidens förkortande
och folkbildningsanstalternas kraftiga upphjelpande såsom eu
förutsättning för den allmänna rösträtten. Ingen, som hyser någon tillit
till vår arbetarebefolknings rättskänsla och sunda omdöme och som tror
på den medborgerliga frihetens uppfostrande kraft, skulle visserligen
för sin del kunna biträda eu konservativ politik af denna art, men man
skulle ej kunna förneka, att den dock hvilade på en begriplig tankegång
och sålunda på intet sätt vore att förblanda med den, som blott är ett
utslag af kortsynthet och politiskt lättsinne.

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 191. 19

Så mycket borde i alla händelser vara klart, att såväl de, för
hvilka medborgarerättens utsträckning till alla är ett obetingadt godt,
som de, hvilka i nämnda utsträckning hufvudsakligen se en — om ock
oundviklig — fara, måste på det lifligaste önska, att var arbetsklass
genom en begränsning af arbetstiden erhåller det tillfälle till deltagande
i det politiska lifvet samt till förvärfvande af härför nödiga insigter,
som den enligt 1888 års konstitutionsutskott för närvarande mestadels
saknar.

Mot arbetstidens lagliga reglering hafva — isynnerhet från arbetso-ifvarnes
sida — gjorts flera invändningar, gående ut på, att eu dylik
reglering skulle vara från arbetarens och från industriens synpunkt
ekonomiskt omöjlig samt från statsrättens principielt origtig. .

1 Tillfälle till söndags- och nattarbete samt annat öfvertidsarbete
ger, säger man, tillfälle till ökad förtjenst och förbättrar derigenom
arbetarens annars otillfredsställande ekonomi.

Rigtigheten af denna invändning bestrides af erfarenheten. De
officiella schweiziska berättelserna, såväl från fabriksinspektörerna som
från kantonalregeringarna, visa, att maximalarbetstiden . äfven med
den lenfälliga tillämpning den under öfvergångsåren. erhållit — verkat
synnerligen fördelaktigt på arbetsklassen, icke blott i fysiskt och moialiskt,
utan ock i ekonomiskt afseende. Just de ordentligaste och mest
tänkande arbetarne äro afgjordt emot beviljandet af tillstånd till öfveitidsarbete
och det till och med i sådana fall, då arbetsgifvarne sökt locka
dem dertill genom att erbjuda dem andel i vinsten. De hafva funnit,
att öfvertidsarbetet försvagar deras krafter och utsliter dem i förtid,
och att de icke ens för tillfället deraf hafva någon ekonomisk föide ,
enär det medför väsentligen ökad förbrukning af mat och dryck, detta
sista i synnerhet hvad nattarbetet beträffar.

Synnerligen märkligt är äfven det sakförhållandet, att efter maximalarbetsdagens
införande arbetsförsummelserna minskats och att. särskildt
den s. k. frimåndagen (der blaue Montag) blifvit betydligt sällsyntare.
Denna omständighet synes bättre än allt annat visa, att det
förut tvingande behofvet af extra ordinära afbrott nu genom arbets1
idens reglering i väsentlig mån försvunnit, hvilket naturligtvis för
arbetaren är eu ansenlig vinst, ej minst i ekonomiskt afseende.

Den under striden om maximalarbetsdagen ofta uttalade farhågan,

20

Motioner t Andra Kammaren, N:o 101.

att deri kortare arbetstiden skulle medföra trägnare krogbesök har
loke visat sig grundad. Familjefäderna och ynglingarne heter det i
jnspektörsberättelserna, hafva i/ stället efter LLtT^Vert Ä
dl ^Bseisatta sig med sådana arbeten i hemmet eller omkring
de samma, hvilka satt andra muskler i verksamhet, än dem fabrik
i betet, under dagen tagit i anspråk. Denna omvexling har visat sig
fysiskt och andligt välgörande samt haft till följd, att arbetet näst?

d g ku.n,nat begJn»as med långt friskare krafter. Hustrurna och de
unga flickorna hafva funnit tillfälle nog att med husliga sysslor utfylla
timmar, som genom den förkortade arbetstiden blifvit dem lemnade
kunnat ?«?£!? ga vittnesbörden från alla andra land, der man

arbetsdag k Af f, ^ ek°n°n"ska. fr" k terna af en längre eller kortare
g‘ p hvad man hittills känner om arbetsdagens inverkan på
arbetslönen - de rent teoretiska deduktionerna oberäknad? - kS
an icke komma till annan slutsats, än att den senares höjd står i
e t omvändt förhållande till den förras längd. Denna lag bestyrkes ej

iönm-na f d®n ofta a»forda ]en>förelsen mellan arbetstiderna och arbets dv

ikå ie nföreirgf i t belglska koJg™f™rna, utan äfven af

dylika jemforelser från andra hall, exempelvis från Tyskland, der inspek toierna

funnit en större välmåga hos sådana arbetare, som hafva''^io SnÄ.

“ dygU 80m m4Ste M"a ‘ med *»<*»

7 11 2‘ fen. nuvarande långa arbetsdagen, säger man vidare,

de lnä7dn rtlUlerhmn9en icke kunna hållas uppe vid erforderligt belopp;
de nanngsdrifter, som utsattes för lideregleringen, skulle qå under. 1

alctrJrandnin” ennhVllaroPå-den förestäHningen, att den genom arbetet
alstiade varumängden står i rakt förhållande till den derpå använda

V St,°nnduStn’ sager man> b vilar på användningen af

askiner, och derför maste arbetarens fysiska och andliga tillstånd

mänJeroX]lf t ffft w haÅgl hafva ganska ringa inflytelse på varans
ängd och beskaffenhet. Arbetaren är hufvudsakligen eu betjent åt

niaskmenet, och detta frambringar, utan att tröttna och förslappas

mera^åToT01’ ^ 611 V1SS mängd På 8 timmar, 25 procent

på 16PSmmar oms!’v Pr°C0Dt P& 12 timmar> 100 procent mera

,77, t-Vldare hgga ] dylika industriel- stora kapital fastlåsta i dyrbara
maskinerier, som förlora i värde både när de gå och stå och som i
uppfinningarnas tidehvarf hvarje ögonblick löpa fara att blifva föråldrade
Innan rle kasseras, hora de hafva betalat sin anläggningskostnad, och
detta kunna de gorå desto fortare och säkrare, ju oaflåtligare de hållas

21

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

i gång, ju längre arbetsdagen är. Härtill kommer, att eu omåttlig
arbetsdag’ gör arbetaren slö för alla lefnadsbehof utöfver de allrasimplaste
och nedsätter lians anspråk på lifvet, så att han, utan att vidare
tänka derpå, fogar sig i sin ställning och nöjer sig med den lägsta
möjliga dagspenning. Arbetstidens förkortning skulle åter verka i rakt
motsatt rigtning och sålunda bidraga till att stegra driftskostnaderna.

Huru stort sken af sannolikhet detta resonnement än må ega,
håller det dock icke streck, åtminstone ej i den allmänna form, hvari
det vanligen framställes. Dels är allt industriarbete icke på långt när
uteslutande maskinarbete, dels är äfven detta senare icke sa absolut
mekaniskt, att det är helt och hållet oafhängigt af arbetarens vakenhet
och själsspänstighet. Tvärtom utöfva dessa egenskaper i de allra flesta
arbetsarter en väsentlig inverkan på arbetets frukter, och der blir på
grund häraf varumängden i sjelfva verket mindre och sämre, i fall
arbetaren genom en orimlig arbetstid blir allt för mycket utsugen till
kropp och själ.

Historien och statistiken visa, att det icke allenast kan vara så,
utan ock faktiskt är så.

Då Englands arbetare genom den s. k. tiotimmars-lagen af den
8 juli 1847 lyckades nedbringa minderårigas samt vuxna qvinnors
arbetsdag till 10 timmar, blef äfven de vuxna männens egen arbetstid
inom flera industrier begränsad till detta mått, enär i dessa industrier
minderåriga och qvinnor måste samverka med män. De förtviflade
arbetsherrarne samt de nationalekonomer, hvilka lånade dem sin penna
(en Senior m. fl.), ropade, att detta ovilkorligen måste blifva den
engelska industriens undergång. Men i stället följde det mest storartade
uppsving, och arbetsgifvarne förklara nu sjelfva, att den af dem
så bekämpade tiotimmarsdagen utgör en af hörnstenarna för den engelska
industriens öfverlägsenhet.

Vår svenska arbetarelagstiftningskomité af 1875—1877 yttrar
rörande den inverkan på det nationella arbetet i dess helhet, som en
nedsättning i arbetstiden för vuxna skulle utöfva, följande: »Den erfarenhet,
som vunnits genom den nyare engelska lagstiftningen från
1844, är för denna fråga fullkomligt afgörande. Fabriksinspektorn
Horner, hvilken förut tillhört motståndarne till nedsättningen i arbetstiden,
förklarade efter undersökningar, som i afseende å noggranhet
och omfattning icke lemna något att önska, att, han misstagit sig om
verkan af den minskade arbetstiden: arbetsprodukten hade i textilindustrien
under 11 timmars arbete något öfverstigit den förut under 12
timmar erhållna, och lönen i följd deraf något förhöjts. Förklaringen

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

af detta sakförhållande ligger i det inflytande, som arbetarnes flit och
uppmärksamhet ega i afseende å tillverkningsbeloppet. Senior sjelf
fann sig 1863 å kongressen för social vetenskap i Edinburgh föranlåten
att p dyrk a tio timmars arbetes införande äfven i industrigrenar, der
detsamma dittills ej vunnit insteg. Detta har sedermera skett;’ och
förnyade försök hafva bekräftat, att förändringen länder alla, näringsidkare
såväl so in arbetare, endast till gagn. Bland de många exempel
härpå, som i Th. Brasseys arbete om arbete Och löner blifvit
sammanförda, äro följande synnerligen lärorika: »Ransome & Sims
maskinfabrik i Ipswich sysselsätter 1,200 arbetare. I början af 1872
nedsattes arbetstiden från 584 till 54 timmar i veckan, och till följd
häraf stegrades arbetsintensiteten hos de vid maskinerna sysselsatta
arbetame så, att drifkraften måste ökas med 12 till 15 procent.
Då Dollfus i.Mulhouse inskränkte arbetstiden från 12 till 11 timmar,
visade det sig, att arbetarne utträttade 5 procent mera arbete än
tillförene. Flera af vårt lands större industri-idkare hafva ock inför
komitén uttalat den åsigt, att en nedsättning af arbetstiden till 11 eller
möjligen 10 timmar icke skulle lända till förfång för produktionen, utan
snarare tvärtom.» (Se sid. 106 och 107 i Betänkande angående minderårigas
antagande och användande i fabrik, handtverk eller annan
handtering, uudertecknadt Pehr Ehrenheim m. fl.)

Irån Schweiz finnes en mängd intyg i samma rigtning. Arbetsinspektörerna
förklara i sina embetsberättelse!'', att tillverkningen inom
vissa rörelser något minskats (ehuiu ej på långt när i samma grad
som arbetstiden), men att den i andra bibehållit sig vid samma mått
och inom åter andra ganska betydligt stigit. Särskild! bekräfta dessa
berättelser den förutsägelse, som regleringens vänner framställ, nemligen
att de uthvilade arbetarne skulle ådagalägga större intelligens
och omdöme och på grund häraf kunna lemna ett bättre arbete. »Det arbetas
regelmessigare», heter det, »och hvad som åstadkommes är bättre och omsorgsfullare
uffördt.» Väfveriegarne, som förut högeligen beklagat sig
öfver den skada, deras industri genom arbetstidens förkortning skulle
lida, måste efteråt medgifva, att arbetet nu går mycket raskare undan.
Eu åt dem förklarade, att hans alster efter maximalarbetsdagens infilande
fått en helt annan karakter; de skickligare bland hans arbetare
utförde nu mönster, Indika två år förut hvar och en skulle ansett
alldeles, omöjliga att åstadkomma. 1 allmänhet hafva de schweiziska
arbetsgifvarne, i likhet med de engelska, ej allenast fogat sig i de
nya förhållandena, utan de hafva funnit sig så väl i dem, att de ej
längre önska de gamla tillbaka. Detta så mycket mindre, som de

23

Motioner i Andra Kammaren, N:o It) 1.

småningom kommit under fund med, att den förökning i tillverkningen,
som under vissa omständigheter genom öfvertidsarbetet kunde
vinnas, i sjelfva verket blef så ringa, att kostnaderna för belysning
och uppvärmning m. m. knappast häraf kunde uppvägas.

Från Österrike uppgifves, att den 1888 vidtagna indragningen af
den tolfte timmen inom väfnadsicdustrien icke skadade denna samt att
man nu i allmänhet arbetar lika mycket pa 11 timmar som förut på
12. I Amerika säges man hafva funnit, att inom somliga rörelser lika
mycket nu åstadkommes på 10 timmar som förut på 11 och inom andra
till och med lika mycket på 8 som förut på 10.

Till samma slutsatser hafva äfven de tyska arbetsinspektörerna
kommit. Så t. ex. meddelas från ett af Tysklands industridistrikt, att
vid fabriker, der arbetsdagen minskades från 12 till 10 timmar, arbetet
dock redan inom några dagar så afpassa! sig efter de nya förhållandena,
att tillverkningen per dygn blef alldeles densamma. Från ett
annat distrikt uppgifves, att »rörelser med ringa tillverkning i allmänhet
hafva lång arbetstid och att alla försök, som vid gynsamma afsättningsförkållanden
göras för att med bibehållande af arbetstidens
längd stegra arbetsfarten genom att locka arbetarne med ökad lön,
antingen fullständigt misslyckas eller ock lyckas blott för eu liten tid.
Liknande blir förhållandet, om man i rörelser med kort och driftigt
arbete söker förlänga arbetstiden för att bättre kunna begagna sig af
tillfälliga goda konjunkturer; varumängden motsvarar då några få dagar
den ökade arbetstiden, men sjunker sedan snabbt tillbaka till
hvad som förut med den kortare arbetstiden kunde åstadkommas.»

Om man på teoretisk väg understundom kunnat komma till en
motsatt uppfattning af den förkortade arbetsdagens nationalekonomiska
verkningar, torde detta hufvudsakligen hafva berott derpå, att man
icke fäst tillräcklig uppmärksamhet vid den väsentliga skilnaden mellan
den menskliga arbetskraften å ena sidan och de mekaniska krafterna
å den andra. De senare kunna icke förlama eller tillintetgöra sig sjelfva
genom öfvermått, ej heller stärka, ja mångdubbla sig sjelfva genom
hvila. Detta kan den menskliga kraften deremot göra, och häri ligger
orsaken till att eu befolkning, som har 16 timmars arbetsdag, måste
lefva i ett djupt elände, medan deremot en annan, som har 8 timmars
arbetsdag, kan befinna sig i välmåga.

De anförda utsagorna från olika land synas visa, att den ofta
framkastade farhågan för eu minskning af det nationella arbetet genom
fastställande af eu maximalarbetsdag icke har någon tillämplighet på
detta arbete i dess kelhet. Det är icke heller med hänsyn härtill, som

- ^ Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

denna faihåga oftast fram ställes: dot är icke så mycket industriens
förmåga att äfven med förkortad arbetstid kunna frambringa den behof -lilja mängden af förnödenheter, som man drager i tvifvelsmål; det är
snarare den enskilde industriidkarens utsigter att kunna slå sina medtäflare,
som man antager genom regleringen skola minskas. I detta antagande
synes man verkligen hafva rätt. Det förefaller nästan sjelfkärt,
att arbetstidens reglering bör verka reglerande äfven på arbetet
0.j Pa. hvad derigenom alstras, så att dess fördelning på årets olika
tider bliv jemnare. Denna slutsats bestyrkes till och med af bestämda iakttagelser;
en af de schweiziska arbetsinspektörerna yttrar nemligen:
»Den lagstadgade maximalarbetsdagen på 11 timmar har framtvungit
en större regelbundenhet i produktionen.» Häraf följer visserligen, att
det efter arbetstidens reglerande genom lag icke längre skulle gifvas
lullt samma möjlighet för de driftigaste och mest energiska affärsmännen
att just vid sådana tidpunkter, då det af någon orsak yppar siostarkare
efterfrågan efter någon viss vara, ögonblickligen låta sin tillverk^
ning svälla ut, så att de före alla andra kunna kasta massor af den
begärliga artikeln ut i marknaden; jagten att komma först och bjuda
under samt lystnaden att genom spekulation samla rikedomar skulle i
någon män hämmas. Men detta skulle ju endast hafva till följd att
deri »öfverpioduktion», som framkallas af dylika ryckvis inträdande
stegringar, blefve något minskad samt de deraf förorsakade prisfallen
och kriserna icke fullt så fruktansvärda, och detta kan väl icke betraktas
såsom en verklig olägenhet för näringslifvet?

Äfven på annat sätt skulle arbetstidens begränsning säkerligen
inverka fördelaktigt pa detta. Den s. k. öfverproduktionen bär såsom
bekant ett vilseledande namn; den borde rätteligen heta underförbruknmg.
De »dåliga tiderna» bero i allmänhet icke på för stor tillgång,
utan på för ringa efterfrågan, och denna åter har sin orsak deri, att
den störa massan åt köpare har för liten köpförmåga. Inom eu nation
med öfverdrifvet lång arbetsdag måste den ena delen af arbetarebefolkmogen
sakna ledighet och den andra delen arbete samt således äfven
förtjenst. Men både bristen på ledighet och bristen på förtjenst måste
reducera behofven till de mest primitiva och sålunda åstadkomma eu
massförbrukning blott af sådana förnödenheter som potatis, sill, amerikanskt
fläsk, cikoria, snus och bränvin in. m. Eu förkortning af arbetsdagen
skulle deremot bidraga till eu jemnare fördelning af arbetet
på befolkningen och till ett höjande af dennas fordringar på lifvet.
Och att jemn förtjenst samt höjda lefnadsfordringar hos den stora

25

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 191.

massan af folket äro de båda grundvalarna för ett blomstrande näringslif
behöfver ingen bevisning.

Om nu antydda nationalekonomiska följder af en lagstadgad
maximalarbetsdag kunna vara underkastade olika meningar, så är detta
deremot icke förhållandet med eu tredje, hvilken sammanhänger med
frågan om olycksfall i arbetet. Såsom redan nämndt är, har den tyska
olycksfallsstatistiken bekräftat hvad man redan tidigt af förnuftsskäl
och daglig erfarenhet varit förvissad om, nemligen att olycksfallens
antal hastigt växer med den tilltagande arbetstiden. Nu är det ju industrien,
som antingen genom skadestånd enligt en ansvarighetslag
eller genom premier till en riksförsäkringsanstalt skall i närmaste hand
underhålla olycksfallens offer. Häraf följer, såsom ock en nationalekonomisk
forskare med anledning af nämnda olycksfallsstatistik påpekat,
att »industrien måste köpa fördelen af den längre arbetstiden» (för så
vidt denna nemligen är eu fördel) »med höjda olycksfallsersättningar.
Att detta måste vara af största betydelse i socialpolitiskt afseende behöfver
icke påpekas», tillägger samme forskare (R. van der Borght i
Brauns »Archiv fiir sociale Gfesetzgebung lind Statistik» 1890, s. 560).
Äfven i sådana stater, som i likhet med Sverige ännu sakna såväl en
industriel ansvarighetslag som ock en allmän olycksfallsförsäkring,
måste dessa ersättningar innebära en svår ekonomisk börda, ehuru de
här utgå under form af fattigvård och s. k. välgörenhet.

3. Men om det än måste medgifvas, invänder man vidare, att den
nuvarande arbetstiden är orimligt lång och att den både kan och bör begränsas,
så är dermed icke sagdt, att en sådan begränsning skall ske genom
lagstiftningens mellankomst; den bör fastmer åstadkommas pa det fria
aftalets väg.

De, som så tala, torde dock förbise de faktiska förhållandena,
historiens och erfarenhetens lärdomar. Det torde knappast finnas någon
grund att antaga, att arbetstidens begränsning skulle hos oss kunna vinnas
på väsentligen annan väg än den vunnits i utlandet. Sverige är
visserligen ett jemförelsevis efterblifvet land på det industriella området,
och det är derföre helt naturligt, att det är ett efterblifvet land
äfven på det socialpolitiska. Men till sitt väsende och förlopp är dock
arbetarefrågan hos oss densamma som utomlands. Att den kommer
något senare, har för oss den stora fördelen, att vi i förväg veta, i
hvilken rigtning utvecklingen kommer att gå, hvilka skeden den har

Bill. till liiksd. Prof. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 46 Haft. 4

26

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

att genomlöpa och i hvilka åtgärder den antagligen kommer att utmynna
hvilket allt borde kunna spara oss många misstag, mycket

fåvitskt motstånd, mycken onödig bitterhet.

Det kan visserligen ej nekas, att en del arbetsgifvare med kraft
och värme verkat för arbetsdagens begränsning. Somliga hafva gjort
det, emedan de varit s. k. ideologer, det vill — öfversatt på svenska
säga. emedan de betraktat arbetarne såsom medmenniskor, ej såsom
blotta arbetsverktyg. Andra hafva gjort det, emedan de hafva
varit klarsynta nog att inse, att arbetsdagens förkortande till ett lägre
mått än det nu vanliga icke kunde skada deras eget intresse. Vi hafva
* o haft åtskilliga prof på dylika nobla och kloka arbetsherrar,

såväl under föregående som under innevarande år, och väl vore om
de vunne många efterföljare.

Men att af sådana exempel sluta sig till, att arbetsdagens begränsning
skulle hos oss komma att genomföras så att säga i all gemytlighet,
det är väl knappast någon nog barnslig att* tro. Härför
gifvas nemligen många hinder. Ktt sådant är våra arbetsgifvares vanligen
ytterst högt uppdrifna klassmedvetande, d. v. s. den stolthet, som
gör, att de i hvarje tillmötesgående, hvarje eftergift för arbetarnes
önskningar se en förödmjukelse för sin egen värdighet. Ett annat är
deras, vanliga oförmåga att se de gynsamma följder för sjelfva industrien,
som arbetstidens reglering visat sig hafva i alla land, der den
blifva införd. Ett tredje är det obestridliga sakförhållandet, att denna
reglering under vissa förhallanden och utöfver en viss gräns verkligen
skulle utgöra ett band på arbetsgivare!), nemligen ett band på honom
i hans sträfvan att höja sig på sina konkurrenters bekostnad. Klart
är, att arbetsgifvarnes diktan och traktan i allmänhet måste gå ut på
att med alla tänkbara medel begagna sig af konjunkturerna samt att
nedbringa tillverkningskostnaderna till möjligast minsta mått för att
genom möjligast lägsta pris underbjuda alla medtäflare. Till och med
personligen humana arbetsherrar måste ofta mot sin vilja ryckas med
af nödvändigheten under nuvarande förhallanden att pressa arbetskraften
intill dess yttersta gräns för att kunna hålla sig uppe i den växande
konkurrensen. Naturligtvis kan man, om man så vill, på en hel samhällsklass
ställa den fordran, att den i oegennytta och uppoffrande nitälskan^
för andras väl skall stå öfver menniskors vanliqa mått, men
man får icke blifva allt för bestört, om denna fordran ej i allmänhet
uppfylles. Att vänta arbetsdagens begränsning genom arbetsgifvarnes
initiativ torde således anses fruktlöst.

Af den enskilde arbetaren kan man naturligtvis vänta ännu min -

27

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

dre. Formelt taget är visserligen arbetsaftalet »fritt», sa att arbetaren
kan underkasta sig den långa arbetsdagen eller säga nej dertill.
Men nödvändigheten att lefva tvingar honom att taga de vilkor, som
stå honom till buds. Han må vara huru missnöjd med detta åtta!
som helst; så länge han står isolerad, hjelpa honom alla arbetsinställelser
till intet.

Helt annorlunda blir visserligen förhållandet genom arbetarnes
ordnade sammanslutning. Detta har hos oss blifvit på ett synnerligen
kraftigt sätt framhållet af justitierådet Skärm i hans yttrande öfver
olycksfallsförsäkringen till högsta domstolens protokoll den 17 december
1890. »För min del», säger han der, »anser jag det skal for lagstiftningens
mellankomst, man velat finna i arbetarens förment svaga ekonomiska
och sociala ställning, för närvarande icke ega särdeles stor betydelse
och för framtiden få ännu mindre sådan. Den förmåga åt sammanhållning
och organisation till bevakande af gemensamma intressen,
som lyckligtvis allt mera vinner insteg bland arbetarne», fortsätter herr
justitierådet, »gifver dem en styrka och betydelse, som, enligt hvad
erfarenheten redan visat, i talrika fall ej stått tillbaka för arbetsgivarens-
och allt efter som denna förmåga, hvilken väl ännu Mott är t sin
början hinner att utvecklas och spridas, lära arbetarne allt mera vinna
den dem med rätta tillkommande fria och oberoende ställning, som
ganska väl sätter dem i stånd att i förhållande till arbetsgifvaren iakttaga
och bevaka sina fördelar.»

Man kan mycket väl dela den varma sympati för arbetarnes
organisationssträfvanden, som i detta yttrande röjer sig, äfvensom det
der uttalade hoppet, att dessa sträfvanden under den narmaste tiden
skola allt mera utvecklas och spridas. Ingen kan neka, att denna
sammanslutningsrörelse i sjelfva verket är den mest storartade åt alla
samhälliga företeelser i vår tid, och att den mångenstädes redan uträtta
ofantligt mycket godt, Arbetareorganisationerna, i England, bchweiz
och Förenta staterna hafva satt arbetsklassen i stånd att för forsta
gången uppträda såsom en jemnbördig magt vid sidan af arbetsgifvaine
och gjort arbetsaftalet, åtminstone i någon mån, verkligen fritt, De
hafva der kullkastat den hos oss hittills spökande .åskådning, som vid
hvarje tvist mellan arbetare och arbetsgivare ser i den förre en uppstudsig
undersåte, i den senare eu förfördelad husbonde. De. hafva
tagit kommandot öfver arbetareskarorna i deras ekonomiska strid mot
kapitalet, infört plan och ordning i denna strid, förebyggt en massa
strejker, bilagt andra genom skiljedom, fört ytterligare andra till ett
lyckligt slut, försäkrat deras frukter genom formliga stillestandsfordrag

28

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

LYn ochkfred%Sba,1alänkat l,tTeckIi”Ke“ in regel Men

(och detta synes såväl den nyss anförde ärade ledamoten af
högsta domstolen som andra vänner af arbetsklassens sammanslutning

a,f7 [°''?!Sei ) °/V^ra 1 der dessa beundransvärda organisationer vunnit
tast fot, der hafva arbetarno snart kommit till den öfvertygelse!] att
den enskilda uppgörelsens väg hvarken bör eller tår vara den enda
Just de grupper af arbetare, som bäst behöfva skydd, nemligen q vinnorna
och de minderåriga, stannade i allmänhet utanför yrkesföreningarna,
ty de underkastade sig lättare de ogynsammaste vilkor och refvo
derigenom ned hvad de sammanslutna arbetarne byggt upp. Särskilt
! *raSa om arbetstidens begränsning måste dessutom den s. k. frivillighetens
väg leda till eu grof och uppenbar orättvisa. Ty på denna väg
bhr arbetsdagen reglerad ^ till mycket olika mått, men ej rättvisligen,

‘ , V‘ ,8'' ® ter arbet,ets svårighet, utan efter arbetspersonalens talrikhet
och deraf beroende kampduglighet samt andra yttre omständigheter
i de yrken som sysselsätta eu stor och samlad personal, kunde arbetarne
kanske genomdrifva sina fordringar; inom dem, som hafva eu liten
och spridd, deremot icke. Sådana arbetare, hvilkas billiga krafstå i strid
med en större _ allmänhets mer eller mindre tillfälliga vanor och anspråk
(bagare, jernvägstjenstemän m. fl.) skulle få eu ojemförligt hållare
strid an andra, som i det fallet vore gynsammare stälda o. s. v.

ch denna olikhet skulle arbetarne nödgas fördraga, icke blott somen
öfvergång, utan för all framtid. Man kan i betraktande häraf icke
undra pa, att arbetarne öfverallt nödgats framställa det yrkandet, att
staten skall ingripa och reglera arbetsdagen, först för barnen och de
omgå minderåriga, sedan för qvinnorna, slutligen äfven för männen
Att lemna reglerandet af arbetstiden helt och hållet åt den enSÄ*
/PPgorelsen vore att etablera ett evigt krigs- och osäkerhetslJJstand,
der man aldrig hade någon trygghet för, att de träffade öfverenskommelserna
skulle ega bestånd längre än till det ögonblick, då
någon af de kämpande parterna trodde sig kunna vinna någon fördel
åt att bryta dem. Det oaflåtliga krigstillståndet mellan samhällets båda

ofriden ^h61'' framkalla e" ohygglig skärpning af den sociala

oinden och en tilltagande ändlig förvisning.

_ Naturligtvis har man å motsatta sidan på det ifiigaste bekämpat
hvarje lagstadgande i fråga om arbetstiden. Sådant skulle, säger man
lgga Som statens befogenhet och innebära en kränkning af den individuella
friheten. Staten bör sörja för medborgarnes säkerhet till

29

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

person och egendom, men för öfrigt låta dem sjelfva, bäst de gitta,
klarera sina inbördes angelägenheter.

Denna icke-inblandningspolitik är förträfflig, der den verkligen
passar. Så t. ex. då någon begär, att staten skall skydda honom för
att råka få se åsigter uttalade, som stöta honom för hufvudet, eller
garantera honom en tillräckligt hög inkomst af hans qvarnar eller dylikt.

T sådana fall sker nemligen inblandningen till förmån för enskild! godtycke
eller enskild vinning, men icke till förmån för den allmänna välfärden.
Men der i kampen mellan stridiga intressen det allmänna
bästa står på spel, der är det statens pligt att uppträda till dess försvar.
Detta har åtminstone hittills i alla tider hållits för statens högsta
uppgift, Särskildt har det alltid ansetts såsom en af dess vigtigaste
omsorger att mildrande och reglerande ingripa i förhållandet mellan
kämpande samhällsklasser. Historien är full af vittnesbörd att så skett
och måst ske.

Det har derför varit alldeles i sin ordning, att staten lågt sig. i
frågan om arbetstidens reglering. Den har för öfrigt tvungits dertill
af omsorgen för sin egen framtid. Skulle industrialismen fått gripa
omkring sig utan att hejdas af några skrankor, så skulle arbetsklassen
snart blifvit kroppsligen och andligen ruinerad, förstörelsen skulle genom
arf öfvergått till kommande slägten, de styrande klasserna skulle
ej längre kunnat rekryteras med friskt blod nedifrån, och till och med
i försvarsförmåga skulle industrisamhällena sjunkit och snart öfverflyglats
af mera outvecklade och mindre utslitna nationer — i förbigående
sagdt en synpunkt, som ej torde varit främmande för den nuvarande
herskaren öfver Europas främsta militärstat och för de socialreformatoriska
planer, med hvilka han umgås.

Synnerligen betecknande är, att ett dylikt ingripande skett först
och kraftigast just i den individuella frihetens stamorter på jorden:
England, Schweiz och Förenta staterna. Just der man varmast uppskattat
den individuella frihetens värde såsom ett af hufvudmedlen för
allmän välfärd, just der har man ock insett, att den senare dock är
målet och att den individuella friheten, när allt kommer omkring, blott
är ett medel för detta mål. Om under vissa faktiska förhållanden någon
inskränkning i den individuella friheten bättre främjar allmän välfärd,
då bör detta medel vika, på det att målet må nås.

Principielt synes frågan en gång för alla vara afgjord, sedan
man temligen allmänt erkänt statens behörighet att reglera eller förbjuda
söndags- och nattarbetet, sedan England genom lagen af den 6
juni 1844 begränsade arbetstiden för qvinnor, alltså för vuxna, myndiga

30 Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

individer, och i synnerhet sedan Schweiz den 23 mars 1877 fastslog
en viss maximalarbetsdag äfven för vuxna män. I den retning, som
härigenom utpekats, fortgår utvecklingen med oemotståndlig magt Att
den strider mot en statsfilosofisk doktrin, som aldrig haft någon giltighet
och icke tål vid att tänkas ut till sina konseqvenser, betyder intet,
hulda tänkbara möjligheten till en återgång skulle vara, om man kunde
uppvisa något . land, der maximalarbetsdagen blifvit införd och gjorts
veiksam, men icke förbättrat den stora massans ställning, utan hos densamma
framkallat önskan att komma tillbaka till det nuvarande. Allt
hvad man i denna stund vet talar emellertid tydligt i motsatt retning.

Såsom den förut lemnade öfversigten öfver åtskilliga staters lagstiftmng
i berörda afseende visar, hafva arbetsklassens önskningar på
åtskilliga håll delvis redan blifvit uppfylda. Den ådagalägger ock, att
inskränkningen skett i olika grad i olika land, för olika kön och inom
olika näringsgrenar samt ingenstädes plötsligt och utan alla undantag
Det ofta utkastade påståendet, att sträfvandet för en dylik inskränkning
skulle afse fastställandet med ett slag af eu arbetsdag på jemt 8 tim&-mar för alla slags arbetare och under alla förhållanden, beror på ett
missförstånd. Hvad man mot den hittills i utlandet vunna lagstiftningen
härom än kan hafva att anmärka, icke kan man beskylla den för
att hafva gått allt för summariskt och bröstgänges till väga. Snarare
hafva medgifvandena och undantagen blifvit så många, och så stora,
att de, åtminstone under öfvergångstiden, snart sagdt upphäft regeln.

Det är icke under de allra senaste åren, som frågan om arbetsdagens
reglering genom statens ingripande kommit upp i vårt land.
Det ar icke ens genom nu framlagda motion, som densamma första
gången diages under svenska riksförsamlingens ompröfning. Åranatt
i detta afseende hafva varit den främste tillkommer bonden Nils Hansson
från Kristianstads län, hvilken vid 1856 års riksdag, alltså för 35
ai sedan, inom sitt stånd afgaf följande märkliga motion.

»Vördsamt Memorial.

.. . Genom kong], förordningen den 22 maj 1852 är visserligen fabriksidkare
vid vite af 6 riksdaler 32 skilling banko förbjudet att mellan
klockan 9 på aftonen och 5 på morgonen använda arbetare under 18

Bl

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

års ålder, äfvensom i fabriks- och handtverksordningen åtskilliga stadganden
finnas intagne till betryggande af minderåriga arbetares rätt
och bästa; men då med afseende dels å bötesbeloppets obetydlighet,
och dels å den omständighet, att åklagare mot öfverträdelse af slika
föreskrifter sällan finnes, de missbruk, som lagstiftningen velat förebygga,
oafbrutet fortfara, så finner jag mig föranlåten påkalla Rikets
Ständers allvarliga behjertande för den framställning, jag nu går att göra.

Vid de flesta fabrikerna här i landet är arbetstiden allt för lång;
den är vanligen antagen till tiden från klockan 5 på morgonen till
klockan 8 eftermiddagen med endast 1| timmes fristunder, och ändå börjas
arbetet vid många fabriker redan klockan |5 samt slutar icke förr
än klockan 19 eftermiddagen. Detta förhållande står icke i förening
med den allmänna känsla för medmenniskors rätt och väl, som civilisationen
räknar bland sina vackraste triumfer, synnerligast da frågan gäller
barn, hvilkas kroppsliga utveckling sålunda hämmas och hvilkas intellektuella
förmögenheter nödvändigt genom ett sådant oupphörligt, nästan
maskinmessigt arbete rent af måste förqväfvas. I sjelfva fabrikernas
hemland, England, har också förhållandet med fabrikspersonalens skyldigheter
och rättigheter på de senare åren varit föremål för den mest
noggranna, officiella ompröfning, och redbart tänkande menniskors varma
nit för en rättvis modifikation af fabriksegarnes förut obilliga anspråk
har också nu der besegrat dessa och framkallat ett tillbörligt afseende
på fabriksarbetarnes fysiska krafter och moraliska behof. År det väl
hedrande eller ens rätt och försvarligt, att vårt älskade Sverige, en
bland den kristna lärans och den sanna broderlighetens väldigaste kämpar,
i vår nuvarande upplysta tid låter komma sig till last ett så groft
fel i det sociala rättsförhållandet som det här antydda? Och är det
väl med god samhällsordning förenligt, att några få industriidkares enskilda
intressen skola trampa under fotterna tusentals åt sina medmenniskor
och landsmän rnenniskovärde och menniskorätt? Arbeta
bör och måste visserligen hvarje menniska, enligt både Guds och
mensklig lag, för att ärligt förvärfva sitt bröd eller rättfärdiga sin
ställning som samhällsmedlem; men anspråken på hennes verksamhet
böra och kunna icke rättsenlig^ utsträckas öfver eu viss billig gräns,
och några stunder af sitt dagliga lif bör hon ega sjelf, för bönen, för
sin själs odling, för sin kropps skötande och för hemmets pligter och
fröjder. Den bästa, den starkaste natur går annars under; själens krafter
förslöas så småningom och blifva snart sagd t förfäade; kroppen aftynar
dagligen och går för tidigt sin tillvaros slut till mötes; skyldigheterna
mot Gud och nästan förbises och betviflas, och i djuriska

32

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

njutningar sökes en usel och olycklig tröst för ett glädjelöst och beklagansvärd!
lif. Synnerligast i afseende på barn och yngre personer,
hvilka arbeta i fabrikerna, gälla dessa sanningar, och mig synes derföre
vala statens ovilkorlig pligt att tillse, det icke godtycke och slem
vinning hos några få bättre lottade så småningom lönmörda mångtusende
andras fysiska, moraliska och kanske eviga väl. Om någonsin
statens förmynderskap öfver individerne är behöfligt, så är det i frågor
sådana som denna, i synnerhet då de ringa arbetslönerna och orimligt
höga priser på lifvets oafvisliga förnödenheter förvärra det onda derhän,
att de fleste af dessa stackars slafvar hvarken kunna förskaffa
sig sådan. föda, som uppehåller kroppens krafter, eller en mot vårt
stränga klimats inverkan nödvändig beklädnad. Det är i sanning både
bedröfligt och ömkansvärd! att se dessa arma varelser, ytterligt afmagrade
och ofta med trasor beklädda, stå halfsofvande emot hvarandra
i osunda förstugor under afvaktan på det uppskakande klockslag, som
manar in dem i de ännu osundare arbetsrummen, der deras enda önskan
är ett snart slut på den flyende dagens elände och deras enda
hopp ett slut äfven på den kommande.

Sanningsenligt måste medgifvas, att bland våra fabriksidkare
många finnas, hvilka sjelfva ega en djup, ogillande känsla för dessa
snart sagdt barbariska förhallanden och derföre gerna skulle se desamma
rättsenlig! förbättrade, men de anse sig göra en förlust, om de
förkorta arbetstiden för sina arbetare, emedan de icke kunde konkurrera
med dem af deras yrkesbröder, hvilka icke skulle göra detsamma
för sina, och medgifvas bör äfven, att fabriksegaren nödgas vidkännas
betydliga utgifter för försörjningen af sina fattiga; men det förra skälet
skulle betydligt försvinna, om arbetstiden för våra fabriker af staten
bestämdes lika för alla, och fattigförsörjningsutgifterna skulle betydligt
minskas, om icke arbetarnes helsa och krafter genom öfveransträngning
och dermed dagligt växande elände undergräfdes och i förtid
medtoges.

Denna fråga synes mig för både det närvarande och framtiden
vara af stor vigt för vårt land, och jag får derföre föreslå:

att aibetstiden inom alla rikets fabriker genom ett statsmagternas
sammanstämmande beslut måtte blifva bestämd till högst 12 timmar
om dagen för fullvuxna personer och de öfver 16 år samt till
8 timmar om dagen för ungdom under 16 års ålder; att s. k. öfverarbete
icke under någon förevändning må för dessa senare ega rum;
att öfverträdelse af dessa stadganden måtte beläggas med förhöjdt
vite af 25 r:dr r:mt för hvarje person, som utöfver den stadgade tideu

Motioner i Andra Kammaren, Nio 191. 33

hålles till arbete å fabrikerna, samt att slutligen en hvar måtte ega
åklaga så beskaffade öfverträdelser och de derföre stadgade böter åklagaren
ensamt tillfalla.

Om remiss härå till vederbörligt utskott anhålles!

Stockholm den 3 december 1856.

N. Hansson.

Från Christianstads län.»

1 det här af Nils Hansson gjorda yrkandet om en maximalarbetsdag
af 8 timmar för ungdom under 16 års ålder ligger upphofvet till
den reglering af arbetstiden för minderåriga, hvarom Riksdagen i
skrifvelse af den 12 september 1857 gjorde anhållan och som slutligen
äfven företogs genom förordningen af den 18 november 1881, hvilken
förordning skulle gjort så mycken nytta — i fall den nemligen någonsin
blifvit tillämpad.

Det förra af Nils Hanssons yrkanden, nemligen om en lagstadgad
maximalarbetstid äfven för vuxna, vann deremot ingen framgång. Den
enda bestämda åtgärd i den vägen, som'' mig veterligen hittills blifvit
vidtagen, inneliålles i förordningen af den 18 februari 1870 »angående
hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra tändmedel, för hvilkas
beredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas till förekommande
af käkbensbrand (fosfor-nekros) bland arbetarne», der det i § 6 heter:
»Vid tändmassans beredning eller stickornas neddoppning deri, må
icke användas arbetare, som ej fylt femton år; ej heller ma någon med
dessa arbeten sysselsättas längre tid än sex manader i sänder ellei, efta
det han upphört med sådant arbete, dertill anyo användas, förr än minst
två månader förflutit utan att derunder någon för hans helsa skadlig inverkan
af arbetet försports.D

Det är mig obekant, huru vida öfvervakandet af denna förordnings
efterlefnad varit sådant, att den kan anses hafva haft annan betydelse
än den rent principiella. Men denna är i alla händelser klar: svenska
staten har här angifvit sin rätt och sin pligt att, då så behöfves, ingripa
i förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare genom reglerande
af de senares arbetstid. I hvilken utsträckning, på hvilket sätt och till
hvilken grad detta reglerande sedan sker, är en fråga för sig, hvars
besvarande icke inverkar på erkännandet af sjelfva grundsatsen.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 46 Höft.

O

84

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

Hvad jag nu anfört gör naturligtvis icke anspråk på att betraktas
såsom någon på minsta sätt tillfyllestgörande utredning af den invecklade
frågan om en lagstadgad maximalarbetsdag. Dess syfte bar blott
varit att gifva några skäl för min öfvertygelse, att nämnda fråga, som
för närvarande i snart sagdt alla land intager främsta rummet på arbetsklassens
program, förtjenar en dylik utredning. För att i min ringa
mån bidraga dertill, att en grundlig och omfattande sådan måtte snarast
möjligt komma densamma till del, tager jag mig! härmed friheten
föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunniga
personer låta utreda, huru vida och i hvad mån åtgärder
kunna vara lämpliga för ordnandet af förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare beträffande
reglerandet af arbetstiden, särskildt inom alla sådana
rörelser, livilka enligt den till innevarande Riksdag
aflåtna kongl. propositionen n:o 23 skulle vara försäkringspligtiga.

Stockholm den 21 april 1891.

Fridtjuv Berg.

STOCKHOLM, ISAAC MAIICUS’ BO KTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1801.