Motioner i Andra Kammaren, N:o 149 (Motion 1895:149 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

N:o 149.

Af herr A. V. Ljungnian, om skrifvelse till Kong!,. Maj:t med
begäran om åtgärder för erhållande af en representativ
administration af h af sfi s k ebe d riften vid Göteborgs och
Bolms läns kust äf vensom om ordinarie anslag för anställande
af en fiskeriinspektör för nämnda läns

Vid 1889 års riksdag höjdes på grund af hemställan från Kongl.
Magt det förutvarande anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens
understöd» från 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande af
att, »i betraktande af den stora betydelse, särskild! nordsjöfisket under
de senare åren erhållit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Magt funnit
anslagstiteln böra ökas, icke anses för högt.» Fem år hafva emellertid
sedan dess förflutit, och hafsfiske! vid rikets vestra kust har derunder
än ytterligare utvecklats, på samma gång som det i allt mer trängande
grad kommit i behof af en lika länge eftertraktad som fullständigt
saknad omvårdnad från det allmännas sida ; men den vid det. ökade anslagets
beviljande antydda verksamheten till samma fiskes förkofran har
uteblifvit, och ökningen i anslaget till största delen hamnat i sjette hufvudtitelns
besparingsfond för »besparingar å anslaget till jordbruket,
handeln och näringarne» eller användts för sådant, som antingen icke
har med fiskerinäringens höjande att beställa eller ock lämpligast bort
helt och hållet åsidosättas. Då nu detta sorgliga förhållande synbarligen
har sin orsak hufvudsakligast i den så synnerligt underhaltiga beskaffenheten
af den befintliga fiskeriadministrationen och icke står att
hjelpa på annat sätt än genom en fullständig omorganisation af denna
efter de bästa föredömen, utlandet har att bjuda på; så har man äfven
Bih. till Riksd. Vrot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 34 Höft. (Näs 149--151). 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

från bohuslänska skärgården under år 1891 sökt åvägabringa en sådan
omorganisation genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om inrättande, i
öfverensstämmelse med Göteborgs och bohus läns landstings hemställan
åren 1882 och 1884, af en särskild, med tillämpning af sjelfstyrelsegrundsatsen,
kollegialt anordnad men oaflönad jiskeristyrelse efter i väsentlig
mån skotskt och holländskt mönster för bohuslänska hafsfiskebedriftens
representativa administration, hvilken anhållan derefter 1891
af samma landsting förordats. Obestridligt torde ock vara, att skall en
dugande offentlig verksamhet till främjande af rikets största och mest
betydande fiskebedrift åstadkommas, så måste man först hafva ett näringen
representerande organ för denna verksamhet, som förmår på ett tillfredsställande
sätt handhafva densamma och som naturligen äfven måste
vara afpassadt efter det bohuslänska hafsfiskets egendomliga samt med
handel, sjöfart och industri vida mer än med rikets öfriga fiskerier
öfverensstämmande beskaffenhet.

Kostnaderna för den önskade representationen för handhafvandet af
bohuslänska hafsfiskebedriftens offentliga omvårdnad behöfva alls icke
kräfva högre belopp än de, som nu utgå, utan är det i beskaffenheten
och verkningame af nämnda omvårdnad, som företrädet framför den befintliga
fiskeriadministrationen komme att ligga.

För särskildt bohuslänska skärgården är en dylik tingens utveckling
så mycket mer behöflig, som »det yppade ymniga sillfisket» derstädes
är periodiskt och efter några få årtiondens förlopp kommer att
upphöra, hvadan det är af nöden både att under den tid, fisket varar,
snabbt och kraftigt tillgodogöra sig de förvärfsmöjligheter, det erhjuder,
och att under nämnda tid utveckla näringslifvet och den ekonomiska
ställningen i samma skärgård derhän, att befolkningen vid fiskeperiodens
slut kan motstå den då inträffande krisen, utan att, såsom förut vid liknande
händelser egt rum, nedstörtas i djupaste fattigdom och elände.

En ändring i de bestående förhållandena i fråga om bohuslänska
hafsfiskebedriftens administration är dessutom så mycket mer af behofvet
påkallad, som samma förhållanden icke erbjuda den för näringsutvecklingen
nödiga tryggheten, utan tvärtom förete både sorgliga och allt för
talrika bevis på huru stora förluster beredts näringsidkame i följd af
nämnda administrations brister, och huru fiskeriidkarnes sträfvanden försvårats
eller tillintetgjorts, samt huru kapitalet af hållits från att nog tidigt
söka tillräcklig användning i näringen genom administrationens åtgöranden.

Det behöfver såsom exempel härå blott påpekas, hurusom man i
bohuslänska skärgården med knapp nöd undgick en af den befintliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

fiskeriadministrationen påyrkad ordningsstadga för sillfisket med straffbestämmelser,
som i liera fall för ett notlag kunde uppgå ända till
96,000 kronor, och med en föreslagen magt åt fiskeritillsyningsmannen,
som långt öfversteg all rimlighets gränser, och huru nödvändiga åtgärder
motarbetats, under det att gynnade affärsmän i städerna understödts
i sträfvandet att tillintetgöra medtäflame i skärgården, o. s. v.
Bohuslänska skärgårdens fiskeriidkare behöfva ock den önskade representationen
för näringen hufvudsakligast för att erhålla ett välbehöfligt
skydd emot särskilt sådana åtgärder, af för samma skärgårds bästa
synnerligt vådlig beskaffenhet, som tid efter annan ifrågasättas af professorer
och andra med näringslifvet i skärgården fullständigt obekante
personer. Erfarenheten från Skotland och Nederländerna ådagalägger
ock af hvilken ofantlig betydelse till fromma för hafsfiskets utveckling
det varit att ega en näringen representerande kollegial fiskeristyrel se af
aktningsbjudande och hederlig beskaffenhet för den offentliga fiskenadministrationens
utöfning.

Under förra århundradets sillfiskeperiod utarbetades och öfverlemnades
den 8 juli 1765 af Riksdagens ordinarie fiskeriutskott ett förslag till
en representativ »direktion» för bohuslänska hafsfiskets administration,
hvilket förslag dock i följd af de lika inflytelserika som sjelfviska intressen,
hvilkas målsmän motarbetade detsammas antagande, ej blef bifallet.

Redan 1883 hemstäldes af den 1881 tillförordnade kongl. komitén
för fiskerilagstiftningens omarbetning och fiskeriadministrationens omorganisation
om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän i riket, och
tillstyrktes detta dess förslag af nära no g samtliga länsstyrelser och
landsting. Klart är nemligen, att man för fisket liksom för landtbruket
behöfver ett antal personer, som kunna helt och hållet egna sig åt den
offentliga vården om fiskerinäringen samt tillhandagå de fiskeriidkare
med råd och biträde, som deraf äro i behof. Sådana personer äro, till
följd af fiskebedriftens både större betydenhet och egendomliga art,
företrädesvis af nöden med hänsyn till de så kallade eröfrade provinsernas
hafsfisken, hvarför här äfven skall framläggas ett förslag till en
sådan persons anställning för Göteborgs och Bohus län, som eger de
mest betydande af dessa hafsfisken, fastän väl knappast någon förhoppning
finnes derom, att Riksdagen skall på grund af enskild motionärs
framställning bevilja anslag till aflöning åt en ny tjensteman å ordinarie
stat, och fastän dylika tjenstemäns anställning måste, i jemförelse med
en tidsenlig representation för fiskerinäringen, hållas för eu angelägenhet
af mycket underordnad betydelse. Denne fiskeritjenstemän borde
benämnas Jiskeriinspektör och undfå samma löneförmåner och liknande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

ställning som de, hvilka tillerkänts fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen,
och kan, på det att statsutgifterna ej må ökas, anslaget till »fiskerinäringens
understöd» i händelse af bifall för ändamålets vinnande minskas
med motsvarande belopp.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till den i
bilagorna anförda utredningen i ämnet, får jag alltså hemställa,

det måtte Riksdagen dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åvägabringandet af en tidsenlig representativ administration
af hafsfiskebedriften vid Göteborgs och Bohus
läns kust, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie stat
af 4,000 kronor för anställande af en fiskeriinspektör
för Göteborgs och Bohus läns hafsfisken.

Stockholm den 24 januari 1895.

Axel Villi. Ljungman.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

i i

Bilaga A.

Riksens Hög-läjl. Ständers Fiskeri Depuiations Betänkande,
öfwer någre särskilte författningar för Nordsjö-fiskerierna,
uti Götheborgs och Bohus-län, gifwit wid Riksdagen
i Stockholm den 28 Maij 1765.

-1 ''■ ; •'' 11«; i , !,{i [ . * ; ; L : * v;; • s •'' ! ; *:, •

Nordsjö-Fiskeriema uti Götheborgs och Bohus-Län, i synnerhet af
Sill wid Strändeme, samt Tårsk och Långor för öppna Sjön, äro nu
mera af den betydlighet för Riket, åt de, näst den milda Gudens låf,
fordra Riksens Hög-låfliga Ständers yttersta upmärksamhet; så att, å
ena sidan, dem tillskyndas all möjelig och nödig frihet och emot alla
mötande hinder en skyndesam hjälp och hand-räckning i Orten, samt
å den andra'', det behörig aktsamhet widtages, åt dässa fiske-waror
kunna beredas til fulkomlig godhet för in- och utrikes behof, samt
med däss Idkares utkåmst afsättas för drägeligt pris.

Deputationen har, til följe af däss Instruction, tagit dätta ärende
uti behörigt och ömt öfwerwägande, och anse dässe fiskerier, näst
Rikets Tiäru-tilwärkning, ibland wåre drägtigaste utskjeppnings-Åmnen,
hwilka eij mindre fordra sin besynnerliga, än särskilta wård.

Det är jämwäl befunnit, åt Kongl. Majt:s och Riksens Commerce-Collegium
som bestrider de widlyftigaste ärender något Collegium tilkåmma
kan, såsom Städernes och landets CEconomie, Tull, Accis, handels, Skjeppsrederi,
manufaetur, Plantage-, handtwärkeri, Schäfferi- med flere ärender,
fast med all åhåga och flit, hwarken hit-intills förmått, och mindre
hädanefter, sedan dässe fiskerier efter sista Riksdag så ansenligen tillväxt,
medhinna kan, att i akttaga all den omsårg tidiga handräckning
och anstalter, Nordsjö-fiskerierne, såsom wida härifrån aflägsne, nu
mera, iin före dätta fordra, och hwilkas wård och angelägen!»eters afhjelpande,
åftast icke minsta uppehåll, och ännu mindre en widlöftig
omgång, tåla.

Dänna olägenheet för Nord-Sjö-fiekerieme hafwa Riksens Hög-låf -

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

liga Ständer redan wid sista Riksdag funnit och med all sårg-fällighet
afböja sökt, medelst den i Giötlieborgs och Bolms Län af samtelige
Stånden förårdnade Deputation til Ji.skeriernes wärd.

Deputationen har däck nu funnit, åt ehuru förbemälte Deputation
med all flit och aktsamhet sökt däss i dätta Lähn anförtrodde gj öromål
uti det nogaste i ackttaga; Så hafwa likwäl många betydande hinder
därwid mött, men i synnerhet, åt däss erhållne Instruction warit för
ända-målet otilräckelig, och åt en del af däss ledamöter, för deras särskilte
ämbeten, icke kunnat med dänna angelägna förrättning sig ständigt
sysselsätta; hälst arfwode och ersättning för deras möda och dryga
kåstnad under widlyftiga Sjö-Resor icke kunnat af publique medel erhållas,
utan sådant på deras egne sammanskått ankommit.

Af änn vidare förekomne anledningar, memorialer och Riksdagsrelationer,
samt besynnerligen af dässa fiskeriers nu befinteliga tilstånd,
har alt därföre Deputationen, efter noga bepröfwande, funnit sig föranlåten,
Riksens Hög-låfliga Ständer wördsamt tillstyrka, det, i stället för
bemälte Deputation, nu genast en Nord-sjö-Fiskeri-Direction af Salteri
och Fiskeri-Idkares egne Ledamöter inrättad blifwer; hwilken däck likwäl
på intet sätt får betunga Rikets Stat, Fiskerifond eller andre allmänna
medel, wid närwarande eller tilkåmmande tider, eller förorsaka
nya ämbeten med tour til befordran, Rikets Ämbetsmän til förfång;
Utan, efter andre Nationers redan bepröfwade inrättningar, hwilka brakt
deras fiskerier till afl önskelig högd, utaf sådane männ bör bestå, och
nu til en början förårdnas, som äga den skickelighet och kunskap, som
för detta angelägna ända-mål fordras, hwilka alla de, som i Götheborgs och
Bohus Län salterier och Fiskerier idka, framdeles själfwa kunna, hwar
för sin Ort, på det sätt utwälja, åt Götheborgs Stad, som idkar den
största Sill-saltning, med alla öfrige Salterier, inom däss Siö-Tulls kammare-District,
till dänna Direction utgjöra Tre Ledamöter; de öfrige
fyra i dätta Höfdinge-döme belägne^Stapel-Städer, med de inom deras
Siö-Tulls-Kammare Districter belägne Salterier, hwardera en Ledamot,
och samtelige Fiskeri-Jdkare i Orten Twänne ledamöter med särskild rättighet
och skyldighet för dässa Ledamöter, åt gemensamt så åtta det
framdeles'' fordras, utwälja Directionens Ordförare, eller den, som däruti
prmsiderar, af en så skickelig och i Fiskeri-ärender kunnig man, åt han
Directionen med samtelige däss Ledamöter biträda, under laga ansvar
förestå, och däss skyldighet i ackttaga kan. På det Salteri- och fiskeriJdkare,
som i dänna näring äfwentyra sin egendom, mage, igenom
dänna Anrättning, för fram-tiden bibehållas wid afl fri- och säkerhet,
samt dänna Nordsjö-Fiskeri-Direction förbindas, att wid alla tillfällen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

iackttaga däss skyldighet; så förbehålles åck dässe Jdkare en okränkt
rättighet för hvarje Stad och District, åt sig själfwa gemensamt förena
om det lämpeligaste sätt till dässe Ledamöters utväljande, när det
framdeles fordras, med deras omväxlande för hvarje Ort, så åtta de
det åstunda, och hvilken anstalt endast blifver beståendes, intill däss
Riksens Hög-låfliga Ständer finna nödigt., annorlunda förårdna, och den
förväntade nyttan däraf erfara kunna,

Deputationens upmärksamhet har likväl det eij undgå kunnat, åt
en dy-lik Direction, som ständigt och under fiske tiden i synnerhet,
med täta sammanträden och Skjärgårds besiktningar sysselsatt blifver,
utan arfvode och tillgång til kåstnader för däss resor, förestående Rön
och nödig Betjänings underhåll, icke bestå kan, samt tillika, att fiskerioch
Salteri-Jdkare ingalunda med nya afgifter dertil betungas, titan fast
häller och så vida sig gjöra låter, de vanliga nu böra minskas och
efter omständigheterne lämpas.

Åt vinna bägge dässe nödige ända-mål har således Deputationen
ingen säkrare utväg funnit, sedan den inhämtat, det Salteri-Jdkare i
Götheborgs och Bohus Län nu för tiden vidkännas en sammanräknad
afgift, för fiskekärilens mätning, packning och vräkning, endast på hvar
Tunna salt fisk, til sex och två tredjedels öre Silfvernut; Städernes
Enskilte medel eller upbörd oberäknad, än, åt Riksens Hög-låfliga Ständer
vördsamligen tilstyrka, åt dässe afgifter, efter närvarande fiskes
ymnogliet, så lämpade blifva, att vederbörande Betjänte för fiskeKärils
och varors besiktigande, såsom arfvode erhålla en skjälig utkåmst,
då onödige omgångar vid deras gjöro-mål afskaffas; Likaledes,
att Fiskeri-Inspectoremes skjälige Arfvodes löner och rese-pänningar
häraf hädanefter utgå kunna, och Fiskeri-fonden nu genast ifrån däss
dryga utgift til dylika Inspectorer i alla delar entledigas, och dess- .
utom den nu föreslagne Directionen erhålla, hvad häraf besparadt blifver,
til de behof och rön, som hädanefter oundgängelige pröfvas, samt
sådant allt med den lisa och minskning, för samtelige Salteri-Jdkare i
Städerne och på landet, åt de, i stället för omrörde Sex och Två
tredjedels öre Silfwerm:t, hädanefter allenast böra utgjöra fyra och
två tredjedels öre samma mynt, af hvarje Tunna salt fisk; dubbelt
däremot af hvarje fat Tran och Ett öre Silfwerm:t af en våla tårra
långor; Städernes lagliga och enskilte upbörd af fiske-varor likväl icke
härunder inbegripen, hvilken endast får upbäras af den salta fisk, som
inom hvarje Stad beredes, eller diir til uplag eller salu anländer; Och,
som hamnårdningen utsätter Twå öre Silfverimt af hvarje Tunna
fisk och Ett öre samma mynt af eu Wåla långor, som i fiske-lägen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 14fn

fångas och försäljas; Så finner jämwäl Deputationen åt samtelig^ fiskare
i dätta höfdinge-döme dänna afgift tåla, och framdeles således utgjöra
kunna, åt den, som den färska fisken til insaltning köper, bör af Säljaren
dässe Twå öre Silfwerrmt af hwarje Tunna färsk fisk, som
mätes, och Ett öre Silfwernnt af hwarje Wåla långor, genast emottaga,
eller dem wid afbetalningen innehålla, och den räkningen förrättar
genast tillställa, som jämwäl til förbemälte behof få anwändas.

Af denna tilgång, som Salteri- och fiskeri Jdkare hwar för sig, uti
et för allt, erlägga böra, och til sammans för hwarje Tunna färsk och
salt fisk utgjör Säx och Två Tredjedels öre Silfvermynt, finner således Deputationen
för billigt, det hädanefter fiske-Kärils Mätare skäligen böra
åtnöijas, såsom arfvode, med Twå Tredjedels öre, för hwarje Tunna,
som mätes och krönes; Wräkare i Städerna och Hamn-fogdar på landet
med Ett öre för wräkning och märke å hwarje Tunna salt fisk och Ett
Tredjedels öre, för en Wåla långor, och sådant allt i anseende til
myckenheten af dässa waror, samt åt de nödige fiskeri-Jnspectorer i
Skjärgården kunna erhålla deras arfwodes lön efter Tunnetalet til Två
Tredjedels öre, allt Silfvermit räknadt, som dem imellan, efter districternes
beskaffenhet, fördelas böra med dubelt emot hwarje Tunna för et fat
Tran; såsom åck, åt Nord-sjö Fiskeri-Directionen af Ofverskåttet så underhållas
kan åt den blifver i Bistånd upfylla däss skyldighet, med nödige röns
anställande til Silloch Cabeliou fiskets och däss insaltnings förbättring, Kånstens
winnande till rökt Sills eller Böcklings beredande, såsom medförande
fördelaktig afsättning på Medelhafwet, försök med plantager i Orten af
sådane Utländske Träd-slag, som til Tunne band tjäna, hwilka för yppad
brist inom Riket, nu för tiden ifrån Utrikes Orter för stora summor införskrifwas,
med en Directionen åtföljande skyldighet, åt sådane rön, som
. pröfwas wärkelig nytta medföra, genom Trycket allmänt kungjöra, samt
jämwäl åt bestå kåstnad och redskaper til Not-drägters upränsande,
där det tarfwas och sig gjöra låter, för mera beqwämlighets och utrymmes
winnande wid fisket; Och hwarefter den behållning, som winnas
kan, får anwändas til Nord-sjö-fiskeri-Directionens Ledamöters
rese-kåstnader, arfwode och nödig Betjänings underhåll. Och har Deputationen
tillika funnit, åt, efter Riksens Hög-låfl. Ständers afsikt wid sista
Riks-dag, en särskild Stagda för Nord-sjö-fiskerierne uti Götheborgs
och Bohus Län blifwer nödig; Så har Deputationen den samma, af förekåmne
anledningar och inhämtade underrättelser, nu författat, som härjämte
i Utkast til Riksens Hög-låfl. Ständers närmare bepröfwande
wordsamt bifogas, hvaruti innefattas åtta bem:te Directions skyldighet,
och hwad wid dässe fiskerier, såsom af olika beskaffenhet med de öfrige

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

i Riket, hädanefter kan blifwa åt i akt taga, jämte upbörden af de föreslagne
afgifter på fiske-waror, med hwad widare däss fördelning och
hwars och ens rätt och skyldighet rörer; hwaruti Deputationen förmodar
sig hafwa i akt tagit all den frihet och säkerhet för Salteri- och fiskeriJdkare,
som någonsin möjelig warit, och med deras och det allmänna
bästa kunnat förenas.

Deputationen finner däck, att dänna .Inrättning likwäl til sin början
icke kan winnas och åstadkåmmas med den skyndsamhet, som wederbör,
och angelägenheten för detta Års Sillfiske kräfwer, emedan samtelige
Fiskeri Jdkare och Sill-Saltare i et så widsträckt Ilöfdinge-döme, och
hvilka til en stor del merändels kring hela Riket spridde äro, icke sjelfwe
kunna samlas eller med skyndsamliet befordra ända-målet, så wida Riksens
Hög-låfl. Ständer icke täckas sjelfwe lägga härwid behörig hand,
och med Jnrättningen gjöra en början, igenom de första Ledamöters
utnämnande til dänna Nord-sjö-fiskeri Direction, af så skickelige och bepröfwade
Män, som därtil fordras; hälst, utom en skyndesam och upmärksam
wård wid förestående Sill-fiske, Deputationen har full anledning
åt frukta, det dänne wahra, icke allenast kan råka i ytterligare
läger-wall och förakt på utrikes Orter, utan åck, löpa fara til förhud
af införsel, besynnerligen, som Sill-fisket i Norige åter wisat sig uti sin
förra ymnoghet. Allt derföre föranlåtes Deputationen, i dänna orna afsikt
för en så betydelig Rikets närings- och handelsgren, Riksens Höglåfl.
Städer lika wördsamt tillstyrka, det följande i fiskeri-ärender kunnige
och bepröfwade Män, til dänna Nord-sjö-fiskeri Directions Ledamöter,
allenast för första gången, utnämnde blifwa, nemligen: för
Giötheborgs och däss Sjö-Tulls-kammare-District, Öfwer-Inspectoren Anders
Leffler, Handels-mannen Johan Schultz och Handels-mannen Svän Schale;
för Marstrand och däss Sjö-Tull-Kammares District Tullförwaldtaren Lars
Kampe; däck, efter däss gjorde förbehåll, och i anseende til Kämpes ålder
och swaga hälsa, åt Capitaine-Lieutenanten Erik Mannerstedt med honom uti
Sysslorne, efter omständigheterne, får omväxla; för Uddewalla och däss SjöTulls-kammares
district, Handelsmannen och Bruks-Patronen Anders Busch:
för Kong-Elt och däss Sjö-Tulls-Kammares district Directeuren Thomas
Eeliman; Och Strömstad med dess Sjö-Tullskämmares district Rådmannen .
Herman Lundström; Likaledes för själfwa fiskeri Orten, Härads-domare
Lars Tori>jörnsson och Jon Jonsson; Samt til Ord-förande eller Preesidii
förestående, uti dänna Direction, Bruks-Patronen Leonhard Magnus Uggla,
hvilken uti den, under däss Ord-förande i Bohus-Länska Skjär-gården
för fiskerierne förordnade Deputation, käft. all möda ospard, och jämväl
Bill. till Rilcsd. Prof, 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 34 Käft. '' 2

10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

under förra och dänna Riksdag å daga lagd, i Riksens Hög-låfl. Ständers
Fiskeri-Deputation en utmärkt insikt och nit för dässe fiskerier;
och J>var järn te Deputationen haft mycket afseende på de fläste utnämnde
Ledamöters wid åfwannämnde Fiskeri-Deputation i Orten gjorde biträde
och inhämtade kunskap, i hwad denna angelägna Närings-gren tillhörer;
Hwilka Ledamöter, så fort det sig gjöra låter, böra uti Giötheborgske
och Bohus-Länske Skjär-gården, innan Sill-fisket börjar, sammanträda,
och til nästa Riks-dag noga i akt taga, hwad förr bem:te Stadga, såsom
til Directionens Instruction tjänande, omständeligare innefattar.

Deputationen önskade åck gerna, åt härjämte kunna hos Riksens
Hög-låfl. Ständer föreslå den ersättning, Deputationens Ledamöter, för
fiskeri-wården i Giötheborgs och Bohus Län, imellan dänna och förra
Riks-dagen, igenom deras flit och upmärksamhet wärkeligen förtjänt,
hälst dem dryga utgifter wid många och långsamma sammanträden och
skjärgårds-undersökningar åtfölgt: Men, som publique medel ej därtil
kunna tagas, och närwarande Ledamöter sådant på intet sätt yrkat; Så
finner likväl Deputationen skjäligt, Riksens Hög-låfl. Ständer tilstyrka,
det merbem:te Nord-Sjö-fiskeri Direction, om den i stället för omrörde
Deputation antages, kunde gjöra samtelige Salteri- och Fiskeri Jdkare i
dätta Höfdinge-döme tjänlige föreställningar, och med dem jämnka om
någon ringa afgift efter det lämpeligaste sättet på Tunne-talet af fisket,
til Deputationens Ledamöters skadeslös-hållande; Emedan större delen
icjte skola tåla deras utgift, för detta ärende, och Fiskeri-Jdkare själfwa
rönt frukten af deras mödosamma sammanträden, undersökningar och
sjp-resor; som sedermera, efter Fiskeri-Jdkares egit bepröfwande, kan
dem imellan fördelas, — efter hvarje Ledamots möda och kåstnad, samt,
om det sig gjöra låter, til någon ersättning för de Krono-Betjänte, som
warit Deputationen til hand-räckning, och således emot deras wederlikar
mycken möda och kåstnad haft: Hwilket allt Riksens Hög-låfl. Ständers
närmare ompröfwande wördsnmmeligen underställes. År och dag, som
före står.

På Riksens höglofl. Ständers Fiskeri Deputations wägnar.

POSSE. AND. CHYDENIUS. A. HAMBRJSUS. PÅHL JÖNSSON.;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

Justerat
d: 3 och
4 Junii.

Utkast Til Kongl. Maij-.ts Nddiye Stadga för Nordsjö fiskerierne
i Götheborgs och Bohus Län, med hwad eu til deras
wård af Riksens Ständer förordnad Direction, därwid
i akt taga bör etc.

Til de för Riket och samtelige dess inbyggare fördelaktige Nordsjö
Fiskeriers wård, uti Götheborgs och Bohus Län, hafwa Riksens Ständer,
så wäl i anseende til widlyftiglieten af denna handtering, som fiskares
åstundan pröfwat nödigt, det af Salterie och Fiskerie Idkares egne medlemmar
derstädes hädaneffter en Direction af Kongl. Maj:t nu i nåder
förordnad blifwer, med, frihet för samtelige desse Idkare, åt dertil framdeles
utwälja Ledamöter, och de samma omväxla, så offta de det åstunda,
effter den förening de sielfwe derom kunna träffa, uti hwilken Direction
Staden Götheborg med alla Salterier innom des Siö Tulls Kammare
district, såsom liwarunder de största Sillsalterier höra, utgiöra Tre Ledamöter,
och de fyra öfrige i detta Höfdingedöme belägne Stapelstäder,
med Salterieme innom deras Siö Tull Kammrars districter, hwardera en
Ledamot, samt fiskare å landet tilsammans twå ledamöter af deras egne
medlemmar; hwilcka samtelige äga, åt utom sig utwälja en så skickélig
och i fiskerie ärender kunnig Man til Preses eller ordförande, som denna
handtering förestå och sin skyldighet derwid i akt taga kan; Dock så,
åt denna Direction på intet sätt, nu eller framdeles får betunga Rikets
stat, Fiskerifonden och andra medel, eller förorsaka nya Embeten, med
Tour till befordran, Rikets Embetsman til förfång; hwartil likwäl Riksens
Ständer, för åt winna ändamålet, innom den snart annalkande
fiske tiden, och til dess denna inrättning kommer i någou stadga, för
första gången och til nästa Riksdag welat utnämna ledamöter af sådane
män, som antingen emellan denna eller nästförflutne Riksdag i den af
Riksens Ständer tilförordnade Fiskerie Deputationen därå orten, med
beröm bijträtt dessa fiskerier, eller och, utom dess förwärfwat sig fiskerie
idkares förtroende. Och som samma Deputation hädaneffter aldeles
kommer åt uphöra, så bör och bemelte Direction, så fort sig
giöra låter, uti Götheborgs och Bohus Länaka-Skjärgården sammanträda
och enligt denna stadga dess åliggande skyldigheter noga i akt
taga, samt sig till underdånig efterrättelse ställa, hwad Kongl. Maij:t i

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

Nåder för godt finner den samma uti en eller annor måtto anbefalla.
Hwaremot. såwäl Direetionen, som den ölriga Fiskeri betjeningen kommer
åt njuta Kongl. Maijits höga hägn och förswar.

i. §•

Direetionen skal til Kongl. Maij:t hvarje år efter slutad fiske tid,
inkomma med underdånig berättelse om fiskets tilstånd, för det förflutna
året, och hwad derwid tilgiordt blifvit, samt wid alla tilfällen
med hwad den samma finner til dess förbättring och säkerhet kunna
lända; hwaraf jämwäl Kongl. Maij:ts och Riksens Commerce Collegium
samt dess Befallningshafwande i orten, behörig del lämnas. Wid
Riksens Ständers Allmänna sammankomst bör tillika Direetionen, innom
wanlig tid, med dess omständeliga Riksdags berättelse inkomma, jemte
förslag och utlåtande öfwer hwad til Fiskeriernes förkofran och bestånd
tjena kan.

2- §•

Som Kongl. Maij:ts och Rikets Commerce Collegium, efter
Regerings Formens 33 §. och dess Instruction tilhörer åt styra och
wårda Rikets Handel, så bör detta Collegium eij underlåta åt hafwa
omsorg, det afsättningen af fiskewahror til Rikets upkomst, wältrefnad
och styreka, så in- som utrikes befordras och lättas, och åt de genom
egennyttiga sammansättningar i wägen lagda hinder, skyndsammeligen
undanrödjas; hvaremot Direetionen egentligen tilhörer, att wårda alla
hushålds mål och ärender wid Fiskerierne i berörde ort, med hwad
til goda fiske warors winnande, och ordning emellan dess Jdkare, och
fiskerie-Betjening hörer, det Kongl. Commerce Collegium för aflägsenheten
och de många angelägne mål och ärender, hwarmed det öfwerhopat
är, omöjligen medhinna kan, och därföre hädanefter därifrån
befrias. Men som desse giöromål med hwarannan äga en nära gemenskap,
så tilkommer det Direetionen, i alt hwad afsättningen för dessa wahror
angå kan, åt til bemälte Collegium afgiwa de påminnelser, som ärfordras,
och åt derifrån undfå tidig kundskap, om de författningar, som
Collegium i detta afseende funnit nödigt åt widtaga och eljest för
Direetionen til uplysning tjena kunna. Äfven som samma Direction
tilkommer åt hwad desse fiskerier beträffar, lemna wederbörande
Collegier, Kongl. Maij:ts Befallningshafvande och andra Ämbetsmän
behörigt swar och utlåtande uppå hwad af dem åstundas kan; och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149. 13

deremot åt undfå af dem all den handräckning och underrättelse,
som Directionen til sina giöromåls fortsättande finner nödigt att äska.
Dock bör denna Direction sig intet befatta med ägande och nyttjo
rätts, större bråttmåls eller andra twistigheters afgörande, som egenteligen
til domstolarne eller Konungens Befallningshafvande höra; undantagande
den nyttio rätt i fiskerie handteringen, som upskof eij tåla
kan; då likwäl målet, så snart det sig gjöra låter af ordinarie domstolen
effter Laga stemning uptages och efter befundna omständigheter
afdömmes, hwarå Directionen befordrar slut och wärkställighet, i hwad
på des åtgärd ankomma kan,

3. §•

Do arfwoden, som hit intil blifwit fiske kjärills mätare, wräkare
och hamnfogdar med flere bestådde och efter de tider, då fisket
warit ringa, lämpade äro, böra hädanefter på dett sätt minskas
och jämkas, åt Saltare af hwarjehanda fiskewaror i Göthehorgs och
Bohus Län, i et för alt, utgiöra fyra och twå tredjedels öre Silfwermynt
för tunnan i Städerne och på landet: dubbelt af et Tranfat och
et öre Silfwermynt af en wåla torra långor; Städernes andel och lagliga
upbörd af fiskewaror, här under icke begrepne som endast ärläggas
af den salta fisk, inom hwarje stad beredes eller där til uplag
och afsalu anländer; Och ifrån hwilken afgift til Städerne, Salterierne
på landet befriade warda; samt åt dessutom och effter hamnordningens
anledning, fiskare i denne skärgård framdeles betala twå öre Silfimt
af hwarje tunna osaltad fisk, och ett öre samma mynt af hwarje wåla
färska långor, som fångas och til Salu eller insaltning går, hvilken
afgifft den som färska fisken kiöper eller insaltar bör af Säljarne
emottaga eller wid afbetalningen innehålla, och til wräkare i Städerne
samt hamnfogdarne på landet wid wräkningen emot qvitto aflämna.

Af denne tilgång som Saltare och fiskare hwar för sig, och uti
et för alt, utgiöra; tilsammans Sex och twåtredjedels öre Silfwermynt
på En tunna, bör den, som är ombetrodd, tomma fiskekjäril i Städerne
eller på landet, att mäta och kröna, undfå twå tredjedels öre Silfwermynt
tunnan och dubbelt af et tranfat, samt derföre hålla sig egit
bränn-järn eller märke, men ägarne til Kjärilen, bestå det arbetsfolk
och wed som wid deras mätande och krönande tarfwas.

Fiskewahrors wräkare i Städerne, och hamnfogdar för fiskerierne,
på landet, hwilka hädanefter böra fiskekjäril, utom Städerne, mäta och
kröna samt allahanda fiskewaror wräka och märka, skal Bifalla så -

Motioner i Andra Kammaren, N:o M9.

som ^vräkare lön, et öre S:rmt af hwarje tunna Salt fisk, som dock
ingalunda med deras märke får gillas, för än fiske kjärilet hafft sin
sjunkningstid, och ägarens egit folck fullpackat blifwit, dubbelt af et
tranfat och et tredjedels öre Silfwermynt af en wåla långor, hwarföre
ock Saltare i gemen, icke skyldige äro, wid Fiskewarors insaltning
och beredning, åt, emot deras wilja betala och nyttja Städernes packare,
utan jämväl alla i denna skärgård fångade fiskewaror frikallas, för
widare vräkning och packning, wid andra tilfällen, än då kiöpare och
säljare därom åsämjas, hwarwid i akt tages, åt då ingen packning
eller wrakning skier, bör eij heller någon afgift därföre ärläggas.
Denna arfwodes lön för wräkare, mätare och hamnfogdar, böra de
oafkortad njuta, och effter förrättat arbete ärhålla, för så många
tunnor de wräka och kröna, derest de icke äro Sillsaltares egna betjenter
och då effter träffade föreningar af husbonden kunna lönas.

De öfrige fem öre Silfvermynt af hwarje tunna fisk, dubbelt af
et tranfat och två tredjedels öre Silfimt af hvarje wåla långor, bör den
som fiskewaran första’ gången wräkt, gienast upbära, och gienom
Fiskerie Inspectoren, Directionen tilställa, hwaraf twå tredjedels öre
Silfvermynt af tunnan för den fisk som insaltas, dubbelt för et Tran
fat och et siettedels öre Silfwermynt af wålan långor, anwändas til så
många Fiskerie Inspectorers arfwodeslön och resepeningar, som nödwändigt
fordras, hvilka Directionen dememellan, effter deras distrikters
beskaffenhet och besvärlighet, fördelar, hwarföre och all utgift af
Fiskerie Fonden til desse betjente, nu genast uphörer, och skall Fiskeri
Inspectorerne hädanefter endast af Direktionen antagas och med
Constitutorialer, på behaglig tid, förses: på det en egenvillig eller
försummelig, må kunna afskiedas och en mera tilförlitlig i stället
sättas.

Af öfverskottet fyra och et tredjedels öre Silfwer:mt för tunnan
af Fiskewaror, dubbelt af et fat Tran och ett hälft t öre Silfwermynt
af wålan Långor, bör Nordsjö Fiskerie Directionen anställa hwarjehanda
rön till Sill och Gabeljo fisket och dess insaltniugs förbättring,
konstens winnande til rökt Sill eller Böcklings beredande, såsom medförande
fördelaktig afsättning på Medelhafvet, och försök med Plantager
i orten af sådane ut och inländske trädslag, som til Tunneband
tjena kunna, hvilka för yppad brist inom Riket, nu för tiden til större
delen ifrån utrikes orter för stora summor införskrifwas: med en Directionen
åtföljande skyldighet, åt sådane rön, som pröfwas wärcklig
nytta medföra, genom trycket allmännagjöra, samt jämwäl, åt bestå
kostnad och redskaper til Notdrägtens upränsande, där det tarfwas

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149. 15

och sig giöra låter, til ärnående af mera beqwämlighet och utrymme
för Sillfisket, hvareffter sedermera all behållning af förr bemälte Direction
nu tilslagne inkomst, til dess ledamöters arfwoden, resekostnader
och nödig betjenings underhållande, anwändas, hwarwid dess Ordförande
för särskildt skyldighet och möda, åt öfwer samtelige fiskerieDistricterne
i detta Län hafwa inseende, Expeditioner och handlingar
i ordning hålla och förwara, ledamöterne til gementsamt sammanträde
kalla, samt des Betjening syslosätta, kommer åtnjuta dubbelt, emot
någon af de öfriga ledamöter i denna Direction, hvilken tillika sielf
bör betala Postpenningar, skrifmaterialier och hyra, rum, wid alla
allmänna sammanträden, så åt Kongl. Maij:t och Kronan med någon
minskning uti des höga rättigheter och inkomster, eller för denna
inrättning med utgift och kostnad, af hwad beskaffenhet den wara
må, nu och framdeles icke beswäras: kommandes Directionen och
Fiskeri Betjeningen, med hwad effter förbemälta fördelning, hädanefter
utgiöras skall, utom förhögning eller afkortning alt framgent åt
sig åtnöja, samt för Fiskerie och Salterie idkare årligen giöra redo
huru mycket Directionen af denna fond til Fiskeriets nytta anwändt.

4- §•

Fiskerie Directionen åligger, då besynnerlige angelägenheter för
Nordsjö Fiskerierne det fordra, men alla år åtminstone en gång uti
början af Sillfiske tiden, genom allmänne kundgjörelser i Skiärgården,
sammankalla samtelige Salterie och Fiskerie Idkare uti Göteborgs och
Bohus Län, som sjelfwa eller genom deras fullmägtige sig på beqwäme
orter och tid först uti hwarje district inställa höra, åt öfwerlägga,
om sådane ärender, som Directionen och de sielfwe finna lända til
befordran af Fiskeriernas bästa och uprätthållande, och skal Directionen
derefter allmänneligen til känna gifwa, på hwad särskildt
tid och ort Salterie och Fiskerie Jdkare uti hela denna skjärgård
och alla des distrikter kunna sjelfwe eller genom de fullmägtige,
som utwäljas til allmänt sammanträde sig infinna, åt om dylika mål
och ärender ytterligare rådgiöra och effter pluraliteten besluta; då af
Directionen allmänt kungiöras och i wärcket ställas bör, hwad de fläste
Salterie och Fiskerie Jdkare finna til Fiskeriernas gemensamma förkofran
bidraga, utan afseende på de för detta giorde förordningar Nordsjö
Fiskerierna rörande; hörandes och wid dylike sammankomster samtelige
Salterie och Fiskerie Jdkare effter pluraliteten sig förena, om
utöfningen af deras wahlrätt och sättet til Ledamöters framdeles om -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

bytande i denna Direction, för hwarje Stad och District. De utom
länet boende Fiske Idkare och Salterie innehafware stånde likaledes
fritt, åt til samlings stället sända sine fullmägtige, med lika röst som
de innom Länet wistande effter deras andelar i gemensam näring uti
denna skärgård.

5. 8.

Åligger det Directionen, åt med yttersta sorgfällighet föranstalta,
det ingen brist på fullkomligen goda fiske kiäril i denna skiärgård sig
tildraga må, uppå hwilka fiskewarornes godhet til en stor del beror,
hwarföre tunnbindare ämbeten derstädes böra tillhållas, åt giöra förswarlige
fiske kiäril; dock som en myckenhet dylike kiäril för denne
ort tarfwas, så länge fisket är ömnogt, så bibehålies eij allenast Salterie
Jdkare wid dem förundt frihet, åt för deras behof sielfwe låta tilwärka
fiske kiäril, utan ock andre Städer samt hwar och en Landtman i gemen,
åt fullgoda fiske kiäril uti städerne och wid Salterierne försälja, eller
för deras räkning, til des kiöpare ärhållas kan, få uplägga, utan något
twång och hinder.

Ifrån Tunnbindare wärkstäder tillätes ingen, wid den plickt allmänna
Lagen om tjenstehjon stadgar, åt tubba eller borttlåcka läregåssar
och gesäller, som icke orlofssedel undfått, och bör den, som hos Tunnbindare
Embetet utlärd!, eller den gesäll, någon i samma Embete ifrån
utrikes orter införskrifwit, åtminstone tjena et år hos den honom lärdt
eller införskrifva låtit eller hos annan Mästare, innan han til enskilde
wärkstäders betjening träda kan.

De som fiske kiäril mäta och kröna, böra wid laga answar deras
fullkomliga godhet utröna och de som wrakwärdige finnes, med wrakkiärils
märket W : K. tekna, emot lika arfwodes lön, som för fullgoda
fiske kiäril bestås, och får den åt mätaren oförrättad blifwer söka ny
besiktning, hos Directionen, någon des ledamot, Magistrats person, eller
Fiskerie Inspector, som dylika kiärils beskaffenhet widare pröfva skal,
innan om skadestånd dömmas kan.

Alla til denna Skiärgård ankommande eller i orten tilwärkade
fiske kiäril, böra wara krönte och mätte, innan de til fiskewarors insaltande
få brukas, och den häremot bryter, hafwe sådan fisk och kiäril
förwärkat; undantagandes enär Directionen, för besynnerliga ordsaker,
finner nödigt, skriffteligen tillåta, åt fiske kiäril få utan krönares, wräkares
och ägares märke utskieppas, wid hwilka besynnerliga tillfällen,
dock bewis, om kiärilens och fiskewarornes godhet, skal upwisas och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149. 17

jämwäl Sjö Tullskammareu derom af Directionen gienast underrättelse
lämnas.

Til fiske kiäril bör endast brukas hel, half, fierndels, åttondels
och Sextondels tunnor, med goda kryss och stafrar, samt tillräckelige
och goda band försedde; En hel tunna för Salta fiskewaror bör innehålla,
emellan dess bottnar, 48 swenska kannor, och de mindre derefter
noga lämpas, som böra giöras af Ek, bok eller Gran; men ingalunda
af Furu eller Tall, såsom til insaltning aldeles otjenlige, alt wid Fiskewarans
förlust; för Tran får dock Tall- och Furu kiäril brukas.

Ett Tranfat skall hålla 60 kannor, et Ostron träd 16 kannor och
et Hummer träd 24 kannor.

Den tunna hwarmed färska fiske waror i denna skiärgård wid kiöp
och handel mätas böra, skall innehålla 60 kannor för inpackningens
skull, och bör wid alla Säl tenor, nu gienast en dylik mätare tunna
hållas, til profmätning för den det åstundar, så krönt och försedd, åt
hon icke förfalskas kan, och den, som falskt fiskemått brukar, straffas
effter allmän Lag, wid den domstol, hwarunder Salteriet lyder, samt
alla med detta mått icke öfwerensstämmande profmätnings kiäril genast
afskaffas.

Åfwen tillkommer Directionen åt genom trycket utgifwa och i
Landsorterne kringdela, en tydelig underrättelse, af hwad beskaffenhet,
och wircke, fullgoda fiske kiäril böra wara, samt therom besörja, åt
den, som åstundar säkre profkiäril, med them får blifwa emot betalningförsedd,
på det Swenske fiske kiäril i det närmaste blifwa giorde til
enahanda godhet och utseende; hwarwid och i synnerhet bör hafwas
afseende på de Finska och Botniske orterne, hwarest skogarne äro
ömnogare, samt således åtskillige ämnen gifwas til Tunnor, Fartyg och
Båtar, med flere behof för Nordsiö fiskerierne, hwarföre tilförslen therifrån
på alt sätt skall befordras.

6 §■

På det tjenligit och tillräckeligt Salt, wid alla tider och tilfällen,
uti Götheborgs och Bohus Länske Stappelstäderne, för fiskeriernes
samt landets behof finnas må, och icke öfwer et skiäligt och i Östersiöstäderne
gångbart pris stegrat blifwa, så böra de författningar, som
derom widtagne äro, eller giöras kunna, på det nogaste effterlefvas,
och alla som med Saltladdningar til Götheborg anlända, njuta nederlags
frihet uti de Magaziner, som finnas eller inrättas kunna, på rivieret
Bill. till llilisd. Prof. 1895. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band 34 Käft. 3

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

utom Staden, till och med Nya Elfsborg, emedan sådant lättar Saltpriset,
i anseende til dyra Magazins hyror och trångt utrymme, jemte
äfwentyr af Eldswåda innom Staden och Fästningen; äfvven som Salterie
Idkare bibehållas uti den frihet, åt wid deras Salterier, å landet, lossa
nödige Saltladdningar för fiskewarors insaltning, jemte ärforderligit
Spanmåls förråd, då de uti den för fartyget beqwämaste Siötulls Kammare
låta laddningen angifwa, fullgiöra alla laglige skyldigheter derstädes,
och den Tullbetjente, som wid lossningen upseendet hafwer,
skiäligen betala; hwarwid under hårdt answar af skadans ärsättjande
af den, som det förordsakar, intet oskiäligt uppehåll dem tillskyndas
bör, eller desse Idkare med olaga Tull eller andra afgifter betungas,
Directionen skal alt detta, uti hwad på dess åtgiärd ankomma kan, med
all tidig omsorg noga iakttaga; om Saltförrådet och priset sig underrätta,
wid befarad brist och stegring derå icke allenast höra de handlande
i desse Städer, utan och bot och rättelse skaffa, då klagan härutinnan
anmäles och om någon med skiäl lidande finnes, dess rätt bewaka.

Skulle ändock, genom Directionens biträde, Saltbristen eller egenwillig
stegring, icke kunna afböjas, blifwer det dess skyldighet, åt
sådant uti Kongl. Maij:ts och Riksens Commerce Collegio skyndesamt,
till alla sina omständigheter angifwa, med utlåtande, på hwad sätt en
sådan landets olägenhet står åt hielpa, då samma Kongl. Collegium
derefter de alfwarsamma anstalter och författningar till bot häremot
genast widtaga skall, liwilka Directionen med all sorgfällighet bör understödja
och wärckställigheten däraf befordra, så åt Rikets fiskerier och
Landet, en gång i denna del, må blifwa klageslöse och på en så oumgänglig
wahra, för skiäligt pris, hafwa säker tillgång.

7 §•

Til Directionens omsorg hörer widare åt samtelige Fiskare uti
detta höfdingedömme icke sakna nödig tilgång på hampa och Lijn
för Notar och Nät, tjenlige fiskefartyg, backar och krokar, kork, togwärcke,
flarn, anckare och dräggar, samt nödig Spannmål til deras uppehälle,
då allmän brist derå infalla kan, och sådant afl, för det drägeligaste
pris sig giöra låter; åt de icke hindras och twingas i deras
lofliga näring, mindre stängas ifrån Sillens fångande, ehwarest den sitt
stånd och dref hafwer, eller att hämta musslor till agn och bete, på
Publique platser, samt emot skiälig betalning på enskiltas gruud.

Likaledes böra Fiskare, af Directionen och dess underhafwande
betjening, upmuntras och förmås, åt fisket i god tid begynna och idke -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

samt skiöta, på det färska Fiskewaror icke oskiäligen upstegras eller
brista mage, mindre åt de af försummelse skadas, innan de komma i
Saltet, eller åt de wid Notdrägterne för länge uppehållas; för hwilcken
ordsak de såkallade upkiöpare såsom nu och framdeles nödige wid den
färske Sillens kringspridande til Salterierna skola skyddas och bibehållas;
börandes derhos alla Sillbåtar med Pressenningar så täckas, åt
fisken af Solskien eller regn icke skadad blifvver.

Directionen får icke heller försumma åt upmuntra dem, som Tårsk
och långfisket idka, det de åtminstone genast efter fångsten, desse fiske
wahror uti tjenlige kiäril blodsalta, och icke, som hittills ofta skiedt,
skadade hemföra, samt åt detta angelägna fiske, jemte Mackrilsfångsten,
i möjeligaste måtto utwidgas; att med Hummerfisket försigtigt umgås,
att ostrongrunder icke helt och hållet utödas, eller för länge ligga utan
skattning, så åt de genom myckenheten förderfwas; åt ingen under
jordägande rätt mera fiske egenwilligt inskräktar, än han af ålder
nyttjat och är berättigad till, samt åt alla egenwilliga åtkomster och
i en eller annor måtto skadelige Monopoliske sammansättningar, hwart
och et måhl, på sin behörige ort, aumälte och effter lag rättade
blifwa, så åt denna näring må wara så fri och otwungen, som sig giöra
låter; dock hwar och ens wälfångne rätt och privilegier okränkte;
Åfwen som Directionen bör noga i ackt taga, det inwånare uti Städerne
och från landet i gemen, icke hindras åt i Städérne och Skiärgårdarne
få upkiöpa eller sig tilbyta, färska, blodsaltade, fullberedde Fiskewaror,
af hwad namn de wara måge, så mycket de åstunda, och dem på hwad
sätt de för godt finna til deras hemwister föra, såsom ock i skiärgården
af det salt som wid Salterierna ärhållas kan sielfva bereda.

8 §•

Sill- och andre Salteriers bestånd och säkerhet med dess Idkares
förkofran, bör Nordsjö Fiskerie Directionen på det sorgfälligaste befordra,
alt intrång, uppehåll och twång för dem afböja, samt iakttaga,
åt de blifwa lagligen skyddade och bibehållne wid deras effter behörigt
tilstånd giorde kostsamme inrättningar på hwarjehanda Publique platser
och krono grunder, med de wilkor, som för dem beviljade blifwit, eller
hädaneffter lagligen uplåtas kunna; til hwilcken ända Directionen bör
af wederbörande därutinnan höras, samt skall dereflfter Salteriernes och
Fiskares angelägenheter bewaka, då någon anledning dertil gifwes, eller
deras rätt röres.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

9 §•

Salterie läkare på landet med särskilte fiske lägen, et eller flere,
alt som hwarje för sig beqvämast finner, böra sielfwe utwälja deras
hamnfogdar, utan hinder och intrång i dylik rättighet; hwileka få tomma
fiske kiäril mäta och kröna, samt fiskewarorne effter fulländad packning
af ägarens egit folck, wräka och märcka böra, sedan de Embets Ed
aflagt och af Fiskerie Inspectoren i orten iuterims Constitutorial undfått,
på det ägare af Salterierne kunna en odugelig afsätta, och en
skickelig åter antaga.

Magistraterne föibehållas dock, åt uti Städerne, effter wanligheten
antaga och befullmäktiga Edsworne Fiske kiärils mätare, för Stadens
och deras behof, som dem å landet anlita wilja, samt särskildte Edswurno
Fiskewarors wräkare af så tillräckeligt antal, som Salterierne innom
Städerna tarfwa.

Hamnfogdarnes skyldighet blifwer ock, åt befordra ordning och
lydno ibland arbetsfolcket wid Salterierne, och jämväl åt hafwa inseende
jemte ordning wid de närmast belägne och en hwar, af dem tildelte
Notdrägter; hwileka så wäl som Fiske kiärils mätare och wräkare i
Städerne, komma åt stå under Directionens inseende och äro skyldige,
åt tildela Fiskerie Inspectorerne de underrättelser, som kunna pröfwas
nödige, samt wisa besked af landtmätare i orten åt de förstå och äga
redskap till fiskekiärls mätande och krönande. Åfwen som Hamnefogdar
böra under Eds plickt. hålla riktige förteckningar öfwer de fiskewaror
som besiktigas och märkas, hwileka de månateligen til Inspectoren aflemna,
som åter gienast et sammandrag deraf för des District l)irectionen
tilställer, med hwad märekwärdigt wid fisket eller Salterierne
sig tildraga kunnat; åliggandes jämväl Hamnfogdarne, åt förekomma
alt sielfswåld af wahnartigt folck, och under samråd med till hands
warande beskiedelige män, enligt hamnordningen, utan widlyftig omgång
afgiöra och rätta, hwad widare hedrande ej förtjena kan.

10 §.

Uppå hwarje fiskegård, bör hädanefter inbrännas Salterie ägarens,
af Directionen gillade, märke, hälst dess fulla tillnamn; hwaröfwer
Inspectoren för hvarje district uprättar en längd, med alla märkens
aftryck, Salteriets namn och ägarens hemvist; hvarwid i ackt tages, åt
ingen får bruka lika, eller den andras märke, til undwikande af det

Motioner i Andra Kammaren, N:o MO.

straff, et upsåteligt missbruk medförer; kwarigenom altså eu idog och
försiktig Saltare kan förwänta et rätt wärde och begärlighet uppå
dess goda fiskewara, men eu ^vårdslös åter widkiännas, den skada och
^vanrykte på dess illa handterade wahra, som han wärckeligen förtjenar.

Af desse märkes längder bör Directionen Utställa Kong!: Commerce
Collegiurn och Landshöfdingarne nödige afskriffter till allmän underrättelse;
äfwen som de böra giöras bekante utrikes på de orter, der
Swänska Fiskevvaror afsättjas.

Directionens ofelbara skyldighet blifwer altså åt detta så skyndesamt
det sig giöra låter och sidst öfwer hela skiärgården, innan nästkommande
års fiske begynnes, i wärcket ställa, och böra fiske kiärilen
med et tydedligt Fiskerie Idkarens märcke försees på sielfwa Stafrarne
innan någon fiskewahra däruti insaltas, wid wahrans förwärckande; de
besynnerliga tillfällen dock undantagne, som 6 § innefattar.

. .. !l .. . "ätii

Wid insaltningen äger hwarje Salterie idkare frihet åt bruka det
bästa berednings sätt, han utröna kan, allenast tilräckeligt Salt från
Sti- Ybes eller blandning af annat tjenligit. slag brukas.

All slags fisk bör, så långt möjeligt är, wäl åtskiljas, stor från
små, och mager från fet, uti särskilte kiäril insaltas, å rygg läggas,
wäl packas, effter dess siunknings tid åter fullpackas, då samma wräkningen
undergår; och bör wräkaren eller hamnfogden, effter kiärilets
igenslående, wid lakens påtappande på hwarje godkänd fiskewahra och
kiäril inbränna dess af Directionen gillade Embetes märke, och derwid
noga i akt taga det sprundet så båras, att båttnarne å bägge ändor
af tunnan stå lodrätte, effter såten af trädet; i annor händelse bör
kiärilet med fisken för wrakwärdigt anses; hvarjemte han skall inbränna
på det kiäril, hwaruti den feta Sillen är inlagd F: S:, på den magra
Sillen M: S: samt upå den blandade Sillen B: S.j likaledes bör Cabeljou
teknas wid wräknirigen, med inbränd C: T: för den som af Torsk iusaltad
är; med C: L: då den af Långor består; Små Torsken åter med
S: T:; fet Mackrill med F: M: och den magra med M: M:; Men på
torra Långor åligger det Directionen, åt effter wederbörandes hörande
något säkert märke widtaga.

De Fiskewahror, som för wrakwärde anses, och i hvilket fall de
wid förwärckande icke få till utrikes orter skieppas; men lika fult til
Menniskiors föda tjena kunna, då de snart nyttjade blifwa, böra i stället

22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

tecknas med wrakmärcke; neml: Sillen med W: S:, Cabeliou med W:
C:, mackrill med W: M:, til säkerhet för kiöparen och urskiljande för
säljaren.

12 §.

Fiskerie Inspectorernes skyldighet blifwer, utom det de böra
Directionen med lydnad til handen gå, och i akt taga hwad redan förmält
är, åt flitigt hwar ock en i dess district besöka fisket och Salterierne;
tilhålla wräkare i Städerne och hamnfogdar å landet deras skyldigheter,
af dem hafwa handräckning, samt dem troget underwisa om
det lämpeligaste och säkraste arbets- och wraknings sättet och wid alt
sådant under answar in för Directionen med skadans ärsättande, Salterie
idkare inga hinder och olägenheter tilskynda, eller, utan laglig
anledning af missbruk, et och annat deras fiske kiäril upslå, mindre
lakan aftappa och förspilla utan fast häldre med råd och handräckning
dem tilhanda gå; dock åligger desse Inspectorer åt noga i akt taga,
det denne Stadga till alla delar effterföljes; samt då häremot handlas,
sådant för den närmaste ledamot af Directionen och dess ordförande
tilkiänna gifwa på det widare laglig bot derå skaffas kan.

13 §.

Efter aflagd Embetes Ed, tillkommer det Inspectoren uti hwarje
district åt hamnerätt hålla, hwarest och så offta det tarfwas, såsom det
af ålder förordnat warit och hamnordningen föreskrifwer, och har han
af närmaste fiskare eller arbetare wid Salterierne åt utwälja fyra beskedelige
och ojäfaktige män till bisittare i rätten, hwilke jämväl
domare Ed aflägga; då den til hands warande Hamnfogden laga handräckning
giör, samt den brottslige instämmer, hwilcken gienast till
answar i brottmål sig inställa bör. Wid desse hamnrätter får ransakas
och dömmas öfwer mindre brott wid Fiskerier och Salterier på landet,
som effter Allmän Lag och Hamnordningen böra ansees: såsom almäuna
gudstjenstens försummande, utan laga förfall, enär til närmaste kyrcka
hinnas kan å Sön- och stora högtidsdagar, fiskes idkande eller annat
arbete, som eij nödwändigheten fordrar, före och under Gudstjensten
bem:te dagar; Swalg och dryckenskap, Eder och Swordomar af öfwer -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149. 23

dåd eller elak wana, oljud, oqwädings ord, slagsmål i brådom skillnad,
som lyte icke förordsakar, olydna i arbetet, snatteri, fiskeredskapens
skadande, andras olaga hinder och förfång vid fisket, betingade ständiga
arbetares bortlockande, med mera.

Hamne rätten uptager och afgjör jämväl effter denna Stadga,
Allmän Lag eller hamnordningen sådane mål som Hushållningen wid
Fiskerierne röra, då målet domstolens i orten upptagande icke nu förbehållit
är, samt i öfrigit hwad Directionen dit til upptagande hänskjuter,
hwarwid effter sakens beskaffenhet nödig stämnings tid i akttagas
bör.

Öfwer de mindre brottmål, som hamnrätten ransakar och afdömmer,
får den sig dertil befogad finner, innom den tid, lag säger,
sitt missnöje tilkiänna gifwa, för böterna borgen ställa, och wid härads
rätten i orten nästa Ting ändring söka; men förefallande hushållsmål
och Fiskerie betjenters Embetes förseelser bör, på anmälan, Directionen
utan uppehåll rätta; hwarföre och hamnerätten dess dombok til Directionen
quartaliter inlemna skall, til behörigt öfwerseende..

14 §.

Öfwer årliga åtgången af fiskewaror och i synnerhet Sill på utrikes
orter och handels platser, samt ömnogheten af andra Nationers
fiskefångst, som wår wid afsättningen till hinder lända kan, bör Directionen
sig noga underrätta, genom flitig brefväxling med Swenske
Consuler, Agenter och Commissarier, samt andra påliteliga Personer
och Kiöpmans Contoir, med hwad wid Fiskerie beredningen och afsättningen
eljest kan wara åt i akt taga jemte de ändringar som därvid
förefalla kunna.

Directionen bör deraf, alt hwad pålitligt pröfwas och til Rikets
och Salterie idkares nytta tjena kan, utan uppehåll meddela dem nödig
kundskap.

Sådane underrättelser få derföre på intet sätt Directionen vägras;
hwarföre Kongl. Maij:ts och Riksens Commerce Collegium såväl härom
som ock om denna Directions inrättning, uti Götheborgs och Bohus
Län, wederbörande kundgjöra.

15 §.

Likaledes åligger det den Directions Ledamot, som för hwarjo
stapelstads district nu utsedd är, eller framdeles utwald blifwer, åt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

liwarje wecka, så länge Sillutskieppningen påstår, af Sjötullskammaren
i staden uttaga utdrag af Tull längderne öfwer den Sill, som Sjötullskammaren
emellan alla postdagar til liwarje särskildt. utrikes ort, ifrån
Staden och Sill salterierna på landet förpassat, eller hvilken sig til
lastning derifrån anmält, hwaraf han bör tillsända Ordföranden och
samtelige de öfrige Directionens Ledamöter, hwardera en afskrift och
desutom berätta hwad wid fisket, Salterierne eller handelen förefalla
kunnat som dem til uplysning tjenar.

Alla som om Sill afsättningen med mera öfver hela denna Skärgård
underrättelsse åstunda och utskjeppnings handel med fiskewahror
nyttja, så innom Bohus Länska som andra Rikets Skiärgårdar, böra
ärhålla en tillförlåtelig kundskap härom, hos den Directionens ledamot,
de sig anmäla, på det en hwar derefter säkrast må rätta sina anstalter,
samt den olägenhet i allmänhet undwikas, att mera Sill någon ort
anländer, än der med fördel afmattas kan; hwilket hitintils ofta med
Rikets och Idkäres kjänbara skada skiedt, hwarföre och desse handlingar
skola uti behörig ordning hållas.

16 §.

Tran beredningen af Sill och andra ämnen skall icke hindras
den, som Sillsalterie eller fiske idkar, så länge Gud förlänar ömnog
tillgång af denna Fisk wid wåra Stränder, allenast den mästa kokningen
förrättas med sten- och fyr-kohl eller torf, undantagandes för
dem som af wed ifrån egna skogar hafwa tillgång, och bör i synnerhet
råk och skiämd Sill till Tran nyttjas och icke störtas i Sjön till
notdrägters och fiskets skadande; alt under förbuds brott och wite
för den sig på åtwarning eij rätta will.

Directionen bör häröfver hålla hand, samt i öfrigt tillse, åt
Tranen omkokas och klaras, utan flärd inlägges uti krönta fat, samt
behörigen med ägarens och wrakarens märke försedd blifwer, om den
eij som förwärkad skal anses.

null it ii l <;''!»! r j { • '' > *; r • ) )y.*y f : . ; : j;:i U: • / j''l t-'',.;.

17 §•

Emedan Wahlfisket under Grönland och Robbenslageriet uti St.raat,
Davis, som efter liden Sjöskada kommit åt afstadna, är ibland de
nyttige inrättningar åt anse, samt härdige Sjömän upammar, så åligger
Nordsjö fiskerie Directionen, åt på alt möjeligt sätt bidraga til detta
fiskets åter upbringande; dock utan understöd af allmänna medel.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

Och som jämväl Sillfisket under Hettland blifwit nedlagt, sedan
så ömnog Sill fångas wid wåra stränder, så bör icke dess mindre
Directionen på alla möjeliga sätt befordra Sillens fångande sommartiden
i öpna Sjön, eller hwarest den sitt stånd hafwer med dess insaltande
på Holländska sättet; och i den beklageliga händelse, Sillen
skulle mot behofvet förminskas wid wåra kuster, åt sådant hos Kongl.
Maij:t i underdånighet anmäla, med förslag på hwad sätt en sådan
förlust, genom annat Sillfiskes sätt, hjelppas och lättas kan; då Kongl.
Maijrt i Nåder lärer därmed effter omständigheter förfara.

18 §.

Ehuruwäl Directionen på intet sätt får befatta sig med insjöfisket
i Götheborgs och Bohus Län, såsom till Kongl. Maij:ts Befallningshafwandes
wård hörande, så bör den likwäl noga tilse, åt den Lax som
ifrån hafwet uppstiger uti elfwar och Strömmar, wid deras utlopp ingalunda
i sin fria upgång hindras, genom öfwerbyggnader eller annan
åwärkan, hwaremot Directionen åligger åt befordra dess fångande, där
älfwar och Strömmar stöta till hafvet, på hwad sätt, det utan ådrans
stängande, sig gjöra låter, såsom til dess åtgiärd hörande.

19 §.

Skjälars och andra fiskeslags fångande, med tjenlige garn eller
tinor, hwaraf tran kokas kan, bör Directionen jemwäl befrämja; men
noga handhafwa, att alt skjutande uti skjärgården då Sillen fångas,
undantagande nödskott, eller skott effter lotsar, förekommes och beifras
blifwandes dock det deremot förut satta witet sålunda förändrat, åt
endast för Canonskott och Bergsprängning under fiske tiden, bötes 200
d:r Sikmt, hwilka slags förbrytelser böra uti Stapelstäderne wid Sjötull
rätterna och i de öfrige intill Siön belägne städer af Accis Rätterno
uptagas och afgiöras.

§ 20.

Wid Marstrands Stad och wid Elfsborgs fästning, blifwer det
främmande undersåtares ankommande fartyg tillåtit åt upkiöpa och
afföra färsk Sill, dock böra alla som i den afsikt inkomma, wid fästningen
upwisa deras pass, och icke tilstädjas, åt ut eller inlöpa, genom
andra, än loflige segclleder.

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band: 34 ljuft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

21 §.

Enär sådane fartyg, som til någon wiss Stad eller hamn i Götheborgs
och Bohus Län icke ärnade och förpassade äro, föranlåtes för
motwäder storm eller andre ordsaker, uti denna Skiärgård inlöpa, tillätes
det Sillsalterie Jdkare, åt til Redare eller Sjöfolket försälja insaltad
och behörigen besigtigad Sill effter hwars och ens behof, utan skyldighet
åt afbida Sjötull Kammarens frihet till dess inlastande, på det
tilfället til så fördelaktig afsättning eij må Sill Salterie Jdkarne undgå;
emedan för sådane fartyg icke medgifwes den minsta tidsutdrägt,
åt wid tjenlig wind till siöss sig begifva eller afwakta Sjö Tull
Kammarens föranstaltande som alt på tiden ankomma kan; dock åligger
den som Sill på det sättet afsätter, åt wid 100 d:r S:mts wite, med
första tilfälle, wid Sjö Tull Kammaren i districtet sådant angifwa jemte,
det tunnetal, han således försåldt och Recognitionen derföre betala,
samt bör för underslef härutinnan, wid Siö Tull rätten til answar
stånda.

22 §.

Kongl. Maij:t förklarar jemwäl i nåder, åt af de böter denne
Stadga utsätter och lagen förut eij utstakat såsom ock de fiskewaror,
hwilka härefter förwärckas kunna, tilfaller det angifwaren eller målsägaren,
en trediedehl, domstohlen som häröfwer ransakar och dömmer,
en tredjedel och Soknens kyrcka med fattige der brottet skier, til
tweskifftes dem öfrige tredjedelen; men de witen som effter förening
emellan Salterie och fiskerie jdkarne af Directionen framdeles utsättas
och kungiöres, utgå till de behof, de sjelfwa för godt finna åt fastställa.

Och i öfrigit iakttages åt denna stadga på intet sätt rörer deras
hushållning som för husbehof i orten fiske waror bereda.

23 §.

Then öfwer Nordsjö Fiskerie Directionens göromål, til beswär
sig befogad finner, bör dem hos Kongl. Maij:t i underdånighet anmäla,
innom den tid lag i andra hushålls måhl och ärender föreskrifwer.

Thet alla som wederbör hafwa sig hörsammeligen åt effterrätta
och til yttermera wisso etc.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 14'').

Upläst i R:s St:s Fiskerie Deputation den 16 October 1765.

Ödmjukt Memorial.

Fiskerie- Deputations Betänkande, angående en Fiskerie- DirectionsJnrättning
uti Bohuslänska Skärgården, har haft det öde, åt af en
Fiskerie- Deputations Ledamot, Herr Captain von Böhnen, som uti
öfwerläggning och rådplägning, för thetta ämne, eij warit närwarande:
hos alla fyra Riksens Höglofke Ständer, genom dess särskildte Memorial
få en missgynsam föreställning, förr än Ridderskapet och Adelen af
sielfwa betänkandets upläsande fått tilfälle, uti sakens omständigheter
grunda någon tanka.

Då omrörde Herr von Böhnens Memorial uplästes, giorde jag
wälment den föreställning åt han effter min tanka icke hade rättighet
gå till the andra Stånden, innan sielfwa Deputations Betänkande blifwit.
hos Ridderskapet och Adelen upläsit. Min tanka deri har warit grundad
på Riksdagsordningens 8:de och särdeles 14 § som aldeles förbjuder,
åt lemna någon utom Deputation part, eller uppenbara thet
som betänkt och projecteradt är förr än det i Stånden föredragit blifwit.

Thet är nu icke mer åt hindra åt ju sådant memorial förekommit,
the öfrige Respectiwe Stånden, och ankommer på lyckan, hwad om
upmärksamhet med Nordsjö-fisket hos Riksens höglofl. Ständer kan ärnå:
Då en så indifferant afmålning af Fiskeri-Direction, som projecterad
blifwit tillika äger tillfälle intaga mångas eller de mästa Sinnen.

Så mycket jag af Herr Capitain von Böhnens Memorial kan
draga mig till minnes yttras dess wälmening för det allmänna åt
Fiskeriehandteringen kan skötas genom Konungens Befallningshafvandes
och Thes Embete Betjening, Hamn-Fogdar med mer: samt åt 6| */.
S:rmt hwarje tunna sill som till understöd af nya planer nu föreslagna
blifwit, bör besparas, och ingalunda utbetalas, som en otillåte -

28 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

lig skattläggning och tyngd på undersåtare, emot fundamentale lagar
och förordningar.

Någon anmärkning lärer och finnas wid the till en Fiskerie-Direction
föres!agne ledamöter; hwilka efter dess yttrande eij skulle hafwa
mer än 8 månaders arbete om året, och derföre desse 61- •/. S:rmt
på hwarje tunna Sill, wara för dryg betalning att anse.

Thet wore för mycket, beswära Riksens Ständers Plena, med alla
the skiäl som föranlåtit Deputationen, nu tänka på och projectera en
Fiskerie Direction i Nordsiön, på sådan grund, som en Ständers Deputation
emellan desse sidsta Riksdagar dertill warit förordnad.

Thet är för de mäste ibland Riksens Ständers Ledamöter otroligt,
och snart att säga för en okunnog obegripeligit, dock effter min fulla
öfvertygelse, en oswikelig sanning: att intet Bergwärck, eij heller något
Landtbruk är wårt kiära Fädernesland så angelägit, som det ädla
sille-fisket; Orsaken är dock klar, att Berg och Land blifwa qwar i Riket
och kunna altid framdeles lemna åt arbetsamma händer en tacksam
lön; men ju mindre sillen fångas, och ju wårdslösare därmed umgås,
ju förr förtäres hvad i Stranden till dess föda Renar: ju förr fyllas
stranderne med obehagelig stank och ju förr drager Sillen sig
ifrån wårt land.

Jag lemnar hwar och en Fiskerie Deputationens Ledamöter åt,
uti sitt Stånd berätta, om the olägenheter, som hörts träffat then emellan
Riksdagarne ^svarande Ständers Deputation wid Nordsiö-fisket.

Höglofl. Kongl: Commerce Collegii giöromål lärer hwar man weta,
wara trägit. Landshöfdinge Embetet i Giötheborg är wäl för 3 om
icke 5 Landshöfdinge-Åmbeten med lika få handtlangare sysselsatt.
Ett öfwer-Commendantsskap på 5 Fästningar; Hwaribland Götheborg
allena kunde sysselsätta, ökar thetta höga Em betes ordinarie Landshöfdinge
syssla. Allestädes äro guarnizoner i fästningarne; på landet
Båtmans och Dragone rustning, samt dessutom 7 Städer under dess
wård. Krono Betjeningen är wäl inrättad efter Laudsortens behof, men
då tilhverkning af 3 å 400,000 Tunnor insaltad sill, Trankokerie, och
mer mångfaldig handtering ökar en Landsorts, ja ett enda Läns sysslande:
då lärer ock någon tillökning, uti Direction derföre tarfwas:
Derföre har ock jag som Ledamot uti Deputationen dertill samtyckt.

Thet sysslande som thenne föreslagne Direction, efter Project
skall hafwa; finnes uti Deputationens Betänkande, Riksens högd. Ständers
bifall eller ändring, wördsamt uuderstält, och förwissar åtminstone
mig med flere i Deputationen, thet billiga omdömme, att icke hafwa
syftat på wår egen winning.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

The wärde medlemmar deremot, som till Directions Ledamöter
blifwit föreslagne lemnar jag så mycket hellre anmärknings-frie, som
jag tycker mig, uti bästa wahl och förslag på deras Personer, warit
skyldig samt3rcka.

Jag will lemna, åt thermed 6 f */. S:rmt upbörd af hvarje Tunna
saltad Sill och det mer föreslagne, kunna wahl och illa hushålla: Sådant
tillfälle lärer gifwas wid alla upbörder. Men thet lärer Deputationens
betänkande nog wittna och wisa åt the och therutaf skola löna
wräkare, packare, inspectorer och flere, samt åt the thermed böra hielpa
så wäl Sillens afsättning genom Correspondence samt fördelning till
wissa utrikes orter och hamnar så att icke Sillen någonstädes må
komma i wanck, likaledes kunna the med hwad öfwerskott som kan
blifwa, upfylla sin heder och Rikets påsyftade nytta, med nya rön
till Sillens tidigare fångande, bättre beredning, rökande etc:a, uprensning
af nya Not-warp samt träplantering till Tunnband med mera.

Det är derföre ingalunda någon ny skatt eller tunga, för Rikets
undersåtare, aen omkostnad som icke är ifrån sille beredningen åt
skilja; Ty efter 1726 års hamnordning tillkommer Hamnfogden 2 •/. Silf:mt
för hvarje tunna färsk fisk, som i dess district fångas: Och efter nuvarande
författning, betalas i Bohus-länska skiärgården, till Tunnejusteraren
•/. Packaren 2f •/. wrakaren 2 •/., för bränjernet f •/., tillsammans
på hvarje Tunna saltad Sill 8f •/. S:mt, deremot åberopas Deputationens
betänkande innehålla allenast 6f öre, Silfrimt, hela bekostnaden, som är 2 •/.
Silfr:mt, mindre hade någon annan tyngd härwid lådat; så skulle wäl
Deputationens respectable ledamot, Herr Öfversten och Riddaren Wollfrath,
en af the aldra största wåra Sillsaltare, deremot haft något åt
inwända: men jag har äran betyga, åt det wunnit dess mogna och
snara bifall: som ock Friherre von Köhler på sin Fru Moders wägnar
uti Sillsalterio delägande, gierna samtyckt.

Oundwikeligit är ju åt en fabriqueur bekostar beredningen af sin
wahra, oumgängelige äro ordningsmän till ordnings bibehållande, och
omöijeligen kunna the begiäras, eller wäntas utan lön.

Jag medgifwer äfwen, åt den projecterade Directionens ledamöter
kunna taga sig beswäret ganska lätt, om the uti lättia och obekymmersamhet
skulle willja låta tiden framlida, men om flit, speculation och
drift skall sökas och icke igenfinnas hos 3:ne projecterade ledamöter,
dem jag har äran specielt känna, och därföre här tager mig friheten
nämna, Herr Brukspatron Uggla, Herr Directeur Fehman och Herr
Tullförwaltaron Kamp, så wet jag för min del, intet förslag till dylika
ämnen.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

3:ne månader som supponeras allena sysselsätta den projecterade
Direction, under Sille-fångsten, blifwer wissast, den tid, som fordrar
deras waksamma öga; den öfriga tiden lärer eij mera frugtlöst böra
aflöpa, då alla angelägenheter af rudimateriers, som äro Salt, Tunnor,
Stäfwar, band, notar, garn, med mera, anskaffande, i omsorg bör wara;
samt Sillens afsättning förnämligast vigileras. Jnkomsten är däremot
eij allena osäker, utan och i proportion efter mödan för myckenheten
åt wänta, samt Rikets största tvinning, åt skaffa sådan Direction en
rik förtienst.

Jag utbeder med wördnad få föreställa the frågor. Huru skall så
stort wärk, uti en trång skärgård, a 3 å 400,000 tunnors Sillfångst,
Saltning ivräkning, packning: Trankokning, och försäljning, äga en
nyttig ordning, utan särskilt Direction? och huru skall, en för andra
behof inrättad knapp krono-Betienings sysslor, kunna ökas med desse
omsorger? Wore thetta en sak som tålde åt på försök låta bero så.
skulle jag afbida, thet tiden måtte wisa, hwad rådeligit eller orådeligit
wore. Men deremot kräfwer min nit för mitt fäderneslands wäl, och
min skyldighet ifrån thet ställe, Höglofhe Ridderskapet och Adelen,
mig under nu warande riksdag placeradt hafwa: Åt ödmiukt råda och
ifrigt anropa Ridderskapet och Adelens bästa upmärksamhet och ömmaste
wård, för den sällaste rikedoms källa, som riket nu äger; thet
är Sill-fisket. Den som det icke wet, heder jag, låta säga sig, att
denna källa, på en enda höst, kan så afvvändas, åt den på en mans
ålder ingalunda är åt återwänta. Betänken sådan förlust, gunstige
Herrar! Jag är icke nämd till Directions Ledamot, tänker eij heller
få dermed att beställa.

Jag med mine Regemente Camerader, äro alla lidande af den
dyrhet som sillfisket i orten förorsakar; Jag har mycken skada, men
ingen winning deraf; dock för allmänt wäl, bör tillstyrka att på allt
möijeligit sätt Sillen blifwer ymnog fångad, wäl bärgad, och till Rikets
bästa nytta använd.

Stockholm den 18 September 1765.

J. D. Möllerstierna.

Motioner i Andra Kammaren, Ko 149.

Bilaga B.

Till Konungen.

Uti särskilda underdåniga ansökningar hafva dels riksdagsmannen
i Andra Kammaren, filosofie doktorn A. V. Ljungman, dels talrika fiskeriidkare
uti flera af Bohusläns större fiskelägen hos Eders Kong! Maj:t
hemstält derom, l:o) att det förslag till ordnande af bohusländska hafsfiskets
administration, som den 14 november 1890 af kongl. landtbruksstyrelsen
ingifvits till Eders Kongl. Maj:t, icke måtte vinna Eders Kongl.
Maj:ts bifall, och 2:o) att för handhafvande! af samma administration
måtte i stället för den nuvarande fiskeritillsyningsmannainstitutionen, på
sätt Göteborgs och Bohus läns landsting redan 1882 i underdånighet
anhållit, inrättas en särskild fiskeristyrelse, till hvars förfogande för
ändamålets vinnande skulle ställas en viss bestämd andel af det utaf
Riksdagen till fiskerinäringens understöd beviljade anslaget, hvarjemte
nämnde fiskeriidkare derutöfver särskildt hemstält om 3:o) bohuslänska
hafsfiskebedriftens och skärgårdens kraftiga främjande genom åvägabringandet
af förbättrad samfärdsel såväl inom nämnda skärgård som
mellan densamma och det inre landet. Båda ansökningarna äro nu i
tryck tillgängliga, och har den från fiskelägena härrörande af dem äfven
varit offentliggjord uti flera af länets tidningar samt under den senast
förflutna sommaren utgjort föremål för en liflig dryftning i dessa, hvarförutom
ansökningarna den 23 sistlidne september blifvit af länets landsting
i hufvudsak tillstyrkta.

Den stora betydelse, de ifrågavarande till Eders Kongl. Maj:t ingifna
framställningarnas förslag obestridligen innebära, i förening med
det oförnekliga behofvet af att bohuslänska hafsfiskebedriften och skär -

32 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

gården måtte, i öfverensstämmelse med hvad under liknande förhållanden
eger rum i utlandet, undfå en nämnda bedrifts ekonomiska betydenhet
mer motsvarande omvårdnad från det allmännas sida, än hittills kommit
dem till del, mana äfven Orusts och Tjörns fiskeriförening att i djupaste
underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t framföra den för fiskebedriften
mest betydande delens af samma skärgård önskningar med hänsyn till
dessa förslag.

Genom alla europeiska länder med högre utveckladt näringslif
går sedan en längre tid till baka en allt starkare vardande strömning
till förmån för samma näringslifs främjande medelst förbättrad administration
af sådan beskaffenhet, att näringsidkarne genom en representativ
organisation af densamma sj elfva få så stor andel deri, att denna
administration i verkligheten varder ett slags sjelf styrelse. Denna strömning
har i utlandet föranledt inrättandet af handels-, industri- och
landtbrukskamrar in. fl. sådana anstalter af stor betydelse för näringarnas
administration, och äfven i Sverige har en liknande uppfattningmedfört
hushållningssällskapens inrättande och understödjande af staten
samt stadgandet af den bestämmelse uti § 2 af förordningen om landsting
den 21 mars 1862, enligt hvilken landsting äfven skulle tillkomma
att »rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka
afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling».
Grundsatsen att näringarna böra administreras hufvudsakligast
»genom sjelfstyrelse och sjelfverksamhet i orterna» är sålunda längesedan
både erkänd och tillämpad i vårt fädernesland.

Enär bohuslänska hafsfiskebedriften särskild! med anledning af
»det yppade ymniga sillfiskets» utomordentliga betydenhet och de rubbningar
i skärgårdens jemna ekonomiska utveckling, det medfört och
i oändligt större omfattning hotar att medföra vid fiskeperiodens slut,
då enligt både erfarenheten från foma tider och nutidens förebåd den
skenbart så goda ekonomiska ställningen i nära nog ett enda slag kan
ombytas till ruin, för undgående deraf påkallar en kraftigare administration,
än för fisket i de öfriga länen är och under tiden näst före
sillfiskeperiodens början äfven i Bohuslän var af nöden; så ingick länets
landsting redan år 1882 till Eders Kongl. Maj:t med en underdånig
hemställan om inrättandet af en i väsentlig män med tillämpning af
anförda grundsats organiserad styrelse för bohuslänska Imf''sfiskets administration.

Den sedan 1855 inom Göteborgs och Bolms län befintliga fiskeriadministrationen
genom en af länsstyrelsen förordnad »tillsyningsman»
är nemligen hvarken tidsenlig eller tillräcklig eller möjlig att utveckla

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

till det bättre samt erbjuder dessutom genom sjelfva denna sin naturliga
svaghet den betydande vådan för bohuslänska liafsfiskebedriften,
att man för att afhjelpa denna bristfällighet lockas att tillgripa den
tvifvels utan förderfbringande utvägen att öfverlåta åt den för det en
binäring åt landtbruket utgörande fisket förordnade administrationen
att handhafva vården äfven om bohuslänska liafsfiskets angelägenheter.
Talrika skäl utöfver de af länets landsting 1882 och 1884 samt nu
senast uti de ifrågavarande framställningarna meddelade kunna visserligen
åberopas till förmån för särskiljandet af bohuslänska hafsfiskets
administration från det öfriga rikets och anordnandet af en särskild
fiskeristyrelse blott för Göteborgs och Bohus läns skärgård; men de
redan anförda äro fullt tillräckliga. År 1875 fann Eders Kong! Maj:t
ock för godt att afböja det förslag till förläggande af bohuslänska hafsfiskets
administration under den för sötvattens- och östersjöfiskena anordnade,
som då förelåg tillstyrkt af kongl. landtbruksakademiens förvaltningskomité,
och detta ehuru Bohuslän då icke såsom nu hade ett
sillfiske, hvilket på grund af dess både ofantliga ymnighet och periodicitet
påkallade en den mest kraftiga särskilda verksamhet.

De ifrågavarande framställningarna skilja sig med hänsyn till den
föreslagna fiskeristyrelsens organisation egentligen blott deruti, att de
»representativa» medlemmame uti hemställan från fiskelägena äro sju
till antalet, af Indika fem skulle utses af fiskarbefolkningen samt en af
landstinget och en af hushållningssällskapet, under det att de uti riksdagsman
Ljungmans hemställan blott skulle vara fem till antalet samt
alla utses af nämnda befolkning. Skälen till förändringarna äro uppenbarligen,
att man önskar att don föreslagna styrelsens flertal verkligen
skulle kunna sägas representera fiskebedriften och skärgården, och att
man anser, det Göteborgs stad eger all den representation, den för
bevakande af sina intressen behöfver, samt lika litet bör få utse ledamöter
i en lokal representation för skärgården som denna senare kan
hafva anspråk på att få utse ledamöter uti eu sådan representation för
Göteborg. Att de företrädesvis »representativa» medlemmarne i fiskeristyrelsen
väljas af fiskarbefolkningen sjelf genom elektorer, utsedde
efter samma grunder, som för val af nämndeman i rättegångsbalkens
1 kap. § 1 fastställa, af de samhällen, inom hvilka fiskebedriften utvecklats
till en sjelfständig näring för sig af större betydenhet, torde
helt visst erkännas vara ur principiel synpunkt rigtigast; men på grund
af de ännu så outvecklade förhållandena i bohuslänska skärgården och
med hänsyn till dess större beqvämlighet vid styrelsens första anordnande
må länets landstings nyligen afgifna förslag kanske vara att
Bih. till Riksd. Vrot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 34 Häft. 5

34 Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

föredraga. Såsom ett önskemål för framtiden måste dock alltid, i händelse
sistnämnda förslag vinner afsedt bifall, qvarstå, att förhållandena
måtte utveckla sig derhän, att flertalet af styrelsens medlemmar får
utses af de fiskeidkande samhällena sjelfva. Sedan år 1889 hafva ock
uti storbritanniska parlamentets båda hus under hvarenda session inlemnats
förslag om den skotska fiskeristyrelsens ombildning genom
insättande i densamma af antingen fyra eller sex representativa medlemmar
(»representative members») jemte de fem, regeringen fortfarande
skulle utse (»appointed members»). Lämpligt torde dock vara,
att äfven vid genomförandet af nämnda önskemål länets landsting och
hushållningssällskap få i enlighet med förslaget från fiskelägena utse
hvar sin ledamot i styrelsen, så att länets allmänna intressen derigenom
få representanter inom den till förmån för länets hafsfiskebedrift tillförordnade
styrelsen.

Beträffande landshöfdingens i länet år 1882 föreslagna sjelfskrifvenhet
såsom ledamot i styrelsen, så är uppenbart, att den var betingad
af önskan att styrelsen skulle få öfvertaga kommerskollegiets befattning
med bohuslänska hafsfiskets administration, och bortfaller den
naturligen, i händelse styrelsen skulle få en samma kollegium underordnad
ställning. Skulle åter, enligt det i viss mån alternativa förslaget
af riksdagsman Ljungman, tvenne nya under kommerskollegium
eller ock direkt under kongl. civildepartementet lydande fiskeriinspektörer
komma att tillsättas för administrationen af hafsfisket i de eröfrade
provinserna, torde den af dem, som finge Göteborgs och Bohus län till
sitt distrikt, lämpligen böra vara sjelfskrifven ledamot uti styrelsen,
hvars medlemmars antal i sådant fall blefve nio.

Ehuru visserligen önskligt vore, att om möjligt flertalet af styrelsens
ledamöter utgjordes af fullt opartiske män, åtminstone så till vida,
att de icke vore direkt intresserade uti fiskebedriftens utöfning, så synes
det dock vara mindre Renligt att, på sätt länets landsting 1882 föreslog,
genom en bestämd föreskrift i detta afseende begränsa de väljandes
rätt att utse den de finna för ändamålet lämpligast. I förordningen
om den föreslagna styrelsens inrättande torde dock, i likhet med
hvad nämnda landsting 1882 framhöll, böra angifvas, att de valde
styrelseledamöterna skola vara kände för sakkunskap i fråga om hafsfiskebedriften.

Styrelsens sammanträden böra hållas inom den plats inom länet,
som för hvarje särskildt fall anses lämpligast, enär ombyte helt visst
kommer att verka förmånligt med hänsyn till den närmare beröringen
med de skilda trakternas fiskeriidkare. Styrelsens expedition bör der -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149. 35

emot förläggas ungefär centralt uti något af fiskelägena i länets mellersta
skärgård.

Styrelsen bör hafva till åliggande

l:o) att afgifva utlåtanden till vederbörande myndigheter öfver
bohuslänska hafsfiskebedriftens eller fiskarbefolkningens vård afseende
frågor;

2:o) att utarbeta förslag till möjligen behöfliga ordningsstadganden
för fiskebedriftens utöfning;

3:o) att lemua upplysningar och råd åt den fiskeriidkande allmänheten
rörande såväl fiskebedriftens utöfning och fiskerilagstiftningens
tillämpning som de åtgärder, hvilka äro af nöden för fiskarsamhällenas
förkofran;

4:o) att hos vederbörande göra hemställanden om vidtagande af för
fiskebedriftens och fiskarsamhällenas förkofran behöfliga åtgärder;

5:o) att anordna och leda den offentliga ekonomiska verksamheten
inom skärgården till fiskerinäringens främjande;

6:o) att ombesörja utaf behofvet påkallade utredningar af fortgående
eller tillfällig art rörande hafsfiskebedriften;

7:o) att draga försorg om samlandet och utgifvandet af nödig fiskeristatistik;
samt

8:o) att ombesörja åstadkommandet och vårdandet af för den offentliga
verksamheten till fiskebedriftens främjande behöfliga samlingar
såsom arkiv, bibliotek och fiskerimuseum.

Styrelsen bör deremot icke hafva något att beställa med vården
om vare sig ordningens upprätthållande eller fiskerilagstiftningens tilllämpning
inom skärgården, hvilket ju åligger kronobetjeningen med
tillhjelp af de ordningsmän och öfriga biträden, som kunna varda för
ändamålet tillförordnade. Det utgör nemligen en af den befintliga
fiskeritillsyningsmannainstitutionens svagheter, att tillsyningsmannen
skall vara på en och samma gång både polistjensteman och fiskeritjensteinan,
enär institutionens hela art derigenom blifvit en annan, än
hvad den borde vara, om den i någon högre grad skolat kunna motsvara
sin bestämmelse.

För utförande af sitt uppdrag behöfver styrelsen helt visst, på
sätt i båda ansökningarna framhålles eller antydes, hafva till sitt förfogande
både ett bestämdt statsanslag och nödiga biträden, dem styrelsen
sjelf eget- utse; och kan för jemförelses skull med hänsyn härtill anföras,
att Nederländernas statsutgift för hafsfiskebedriftens administration
är för i år beräknad till 75,175 floriner, af hvilka 10,600 florinor
till aflöningar och biträden och 34,760 floriner å marinbudgeten (för

Motioner i Andra Kammaren, N:o lå9.

tillämpningen af nordsjöfiskekonventionen), och att Storbritaniens statsutgift
för Skotlands hufvudsakligast hafsfiske afseende fiskeriadministration
är för året 1890—1891 beräknad till 24,122 pund sterling, af hvilka
9,538 pund sterling till aflöningar och 6,324 pund sterling till hamnförbättringar,
hvartill kommer, att fiskeristyrelsen eger att använda 1,500
pund af öfverskottet å sillvrakningsmedlen för telegrafnätets utsträckning
till platser af betydenhet för hafsfiske!. Svenska Riksdagen har
ock både 1889 och 1890 uttalat, att hvad som för fiskerinäringens upphjelpande
inom landet åtgjordes vore otillräckligt och att särskildt nordsjöfisket,
i betraktande af den stora betydelse, det under de senare åren
erhållit, vore förtjent af en bättre omvårdnad. I afseende åter å betydenheten
af bohuslänska hafsfisket i jemförelse med utlandets må vara
nog att anföra, att den bohuslänska sillfångsten är näst den skotska
den största i Europa och att Bohusläns export af färsk fisk öfverstiger
hvarje annat lands.

Uti sin underdåniga ansökan år 1882 om inrättande af en särskild
styrelse för länets hafsfiske hemstälde länets landsting, att denna styrelse
skulle få öfvertaga all den befattning med samma fiske, som då
tillkom och ännu tillkommer kommerskollegium, och då, såsom redan
af statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet i dennes underdåniga
anförande till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 2 mars
1875 framhållits, nämnda fiske »icke kunde betraktas såsom en binäring
åt jordbruket, utan såsom ett fritt och sjelfständigt yrke, sysselsättande en
mängd personer, hvilka uteslutande deri söka och finna sitt lifsuppehälle»,
samt då det har dess mer likhet och beröring med sjöfart, handel och
industri; så torde, om denna länets landstings önskan icke kan vinna
nådigt bifall, utan bemälda fiske anses böra fortfarande lyda under något
af de så kallade centrala embetsverken i Stockholm, det ligga synnerlig
vigt uppå, att detta embetsverk varder kommerskollegium, hvilket
ju har att handlägga de med bohuslänska hafsfiskebedriften mest
öfverensstämmande näringarnas angelägenheter och dessutom i sitt arkiv
eger tillgång till de för det periodiska sillfiskets vård så vigtiga äldre
handlingarna rörande samma fiske, och icke landtbruksstyrelsen, som ju
till följd af både sin organisation och sjelfva arten af sin förvaltning
måste blifva fullständigt främmande för eu näring sådan som bohuslänska
hafsfiskebedriften samt derigenom äfven olämplig för befattningen
med denna vård. Så länge bohuslänska hafsfiskets administration
är skild från sötvattens- och östersjöfiskenas, så länge finnes åtminstone
hoppet om en dugande fiskeriadministration ännu qvar. Ett

Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.9.

bifall till kong], landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda förslag skulle
deremot göra fullständigt slut äfven på detta hopp.

På grund af hvad sålunda i underdånighet anförts får Orusts och
Tjörns fiskeriförening alltså hemställa,

det de ifrågavarande underdåniga framställningarna
från länet måtte, med iakttagande af ofvanstående
anmärkningar, vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bifall och föranleda till de åsyftade åtgärdernas
vidtagande.

;«*V .

Ellös den 31 oktober 1891.

Underdånigast

Orusts och Tjörns Fiskeriförening.