Motioner i Andra Kammaren, N:o 12 (Motion 1897:12 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

N:o 12.

Af herr J. H. G. Fredholm, om skrifvelse till Kongl. May.t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ordnande af statens pensionsväsende m. m.

Icke blott billigheten utan äfven det allmännas rätt förstådda fördel
talar för att staten icke lemnar den sin tjenare, som länge och
redeligen tjena!, utan nödtorftigt underhåll, då han för ålders skull
befinnes vara mindre förmögen att, som sig bör, sköta sin tjenst. Denna
grundsats, eller det berättigade i statspensioneringen, har hos oss länge
varit erkänd. Man har äfven på mångahanda sätt sökt realisera densamma
på det ena statsförvaltningens område efter det andra. En af
utvecklingens följder har blifvit den, att statspensioneringen i våra dagar
antagit mycket stora proportioner. Derigenom har den fått en
förut icke anad betydelse för statens ekonomi och kan, om ingenting
åtgöres för att reglera utvecklingen, i en nära framtid komma att menligt
inverka på den allmänna hushållningen. Det berättigade i en sådan
farhåga ådagalägges bäst genom att taga en öfversigt af pensionsväsendets
utveckling under de sista trettio åren. Men på det att en
sådan öfversigt skall blifva bättre förstådd, torde icke vara öfverflödigt
att i någon mån redogöra för hvad som med afseende å statspensioneringen
förut blifvit åtgjordt.

För att bereda i krig sårade soldater ett hem på ålderdomen var
redan Gustaf It Adolf betänkt på att för sådant ändamål upplåta Birgittinerklostret
i Vadstena, men denna tanke realiserades dock ej förr
än 1646, då krigsmanshuset derstädes inrättades. För örlogsflotta^
manskap hade man för afsigt att samtidigt inrätta ett dylikt hospital i
Stockholm, men denna plan blef ej utförd.

Bih. till lliksd. Prot. 18''J7. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft. (N:o 12.J

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

Den första egentliga pensionskassa var amiralitetskrigsmanskassan,
som grundades 1642. Genom kongl. resolutionen af den 23 september
1688 medgafs pensionsrätt åt statens tjenstemän så till vida, som man
tillförsäkrade dem, hvilka af ålder och sjukdom voro urståndsätta att
sköta sin tjenst, ett oafkortadt bibehållande af lönen. År 1756 inrättades
arméns pensionskassa i ändamål att lemna underhåll åt armén tillhörande
militära och civila tjenstemän, då de ur tjensten afgå. Samtidigt
lemnade Rikets Ständer sitt bifall till inrättandet af en sådan pensionskassa
äfven för civila tjenstemän, men ett derom 1761 för Rikets
Ständer framlagdt förslag kunde icke antagas på grund af rikets utblottade
tillstånd. 1770 måste af amiralitetskrigsmanskassans bokförda
tillgångar 4/s afskrifvas på grund af från kassan tagna tvångslån, och
1783 indrogs Vadstena krigsmanshus.

Af dess tillgångar och inkomster bildades en kassa, som intill år
1873 förvaltades af arméförvaltningen, men sedan dess under namn af
Vadstena krigsmanshusfond af statskontoret. Denna fond, som 1845
uppgick till 2,172,536 kronor och 1865 till 3,382,061, har under de
sista 30 åren åtnjutit ett årligt statsanslag af öfver 240,000 kronor, och
uppgick fonden 1875 till 4,108,962 och 1895 till 4,712,000 kronor. Af
denna fonds inkomster användes en del till pensionering af arméns
gemenskap och en del öfverföres till arméns pensionskassa.

År. GratialistunderhåU. Arméns pensionskassa.

1875 .......................................... 271,830 105,398

1880 .......................................... 293,857 105,299

1885 .......................................... 336,682 106,429

1890 .......................................... 376,087 106,104

1895 .......................................... 388,519 106,062

För att bereda gifta män tillfälle att under sin lifstid bereda ekonomisk
trygghet åt enka och barn vid mannens frånfälle, inrättades
1784 allmänna enke- och pupillkassan, i hvilken hvarje välfrejdad svensk
man kan vinna inträde och för hvilken senaste reglemente är utfärdadt
1886. Kassan hade 1874 689 delegare och en kapitaltillgång af
5,899,750. År 1895 voro de förra 849 och den senare 11,462,955.

I öfverensstämmelse med Rikets Ständers 1770 derom fattade beslut
förklarades i kongl. förordningen af den 24 januari 1778 beträffande
civilstaten, att en tjensteman, som uppnått 70 års ålder samt
länge och väl tjenat, skulle vid afskedstagandet. få behålla lönen i pension.
Till genomförandet af detta beslut och för att bereda civila tjen -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

stemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn något understöd, beviljade
Rikets Ständer 1798 15,000 kronor årligen. Vid 1809 års riksdag
beslöts, att detta anslag skulle afse endast tjenstemannapensioneringen,
och för den skull beviljades till pensionering af enkor och barn
efter såväl civila som militära embete- och tjensteman 2/,795 kronor
samt till pensionering af enkor och barn efter underofficerare vid armén
och flottan 2,640 kronor. Dessa anslag, tillsammans 45,435 kronor,
uppfördes under namn af pensionsstaterna å en hufvudtitel, den 7:de.
Efter 1817 höjdes denna hufvudtitels slutsumma till 54,000 kronor
derigenom, att Rikets Ständer nämnda år beviljade 39,000 kronor till
pensionering af enkor och barn.

Vid 1809 års riksdag beslöts vidare att å en särskild stat, allmänna
indragning sstaten, uppföra alla sådana utgifter, som i följd af sin beskaffenhet
komma att framdeles indragas, och anmodades tillika statsutskottet
att inkomma med förteckning öfver alla på indragnings- och
benådnirigsstaterna upptagna personer. Eu sådan förteckning skulle
framdeles vid hvarje riksdags början vara till trycket befordrad. Slutligen
hemstälde Rikets Ständer vid samma riksdag om iakttagande af
vissa angifna grunder vid tilldelande af penshmer å indragningsstaten.
Vid 1812 års riksdag beslöts att till denna stat öfverflytta de civila
tjenstemän, Indika såsom öfver 70 år gamla erhålla afsked med bibehållande
af lönen såsom pension. Indragningsstatens slutsumma, som
vid 1812 års riksdag utgjorde 491,647 kronor, reglerades vid 1815 års
riksdag till 407,488 och höll sig till 1840 vid omkring 435,000 kronor
årligen.

Då vid 1840 års riksdag riksstaten fick sin nuvarande uppställning,
sammanfördes pensions- och indragningsstaterna på eu hufvudtitel, den
9:de, och indragningsstatens ordinarie utgifter, som då uppgingo till
475,560 kronor, stego derefter till 742,613 år 1865, till 1,351,477 år
1875, till 1,630,696 år 1885 och till 2,018,970 år 1895. Till denna
betydliga stegring i utgifter ha i väsentlig mån bidragit de nya tjenstemän,
som medgifvits rätt att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten.
Detta var förhållandet med elementarlärare 1853, karolinska
institutets lärare 1863, professorer och tjenstemän vid universiteten
1873, tekniska högskolans lärare och landtbruksingeniörer 1876, Chalmerska
skolans lärare och länsveterinärer 1877, tekniska elementarskolornas
lärare och provinsialläkare 1878, veterinärinstitutets lärare och
barnmorskelärare 1879. Alla till pension å allmänna indragningsstaten
berättigade tjenstemän erhålla dock ej sina pensioner från 9:de hufvudtitelns
ordinarie anslag. Detta är bland annat förhållandet mod tull -

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

verkets och postverkets tjensteman, hvilkas pensioner utgå från. dessa
verks stater. Genom kongl. bref 16 mars 1858 och 23 november 1860
är efter då verkstäld lönereglering bestämdt, att de tjenstemän, som
hafva lön under 3,750 kronor, tjenstgöringspengarne ej inräknade, utfå
hela lönen i pension, dock ej öfver 3,000 kronor, och de, som hafva
mer, 80 procent af lönen, dock ej mer än 8,000 kronor.

Rikets Ständer beviljade vid 1810 års riksdag 8,250 kronor till
pensionering af svårt sårade officerare vid armén och flottan, och för
ordnandet af denna angelägenhet tillsattes 1811 en komité för att
granska inkomna ansökningar. Vid 1812 års riksdag beslöto Rikets
Ständer inrättandet af ett invalidhus å något af de kongl. lustslotten,
och år 1817 inrättades arméns enke- och pupillkassa. Anslaget till sårade
officerare nedsattes vid 1823 års riksdag till 7,500 kronor, och
samma år öppnades invalidhospitalet vid Ulriksdal med ett årligt anslag
af 9,557 kronor. Denna invalidinrättning upphörde 1849 och af dess
tillgångar och anslag bildades invalidhus fonden, som till år 1873 förvaltades
af arméförvaltningen men derefter af statskontoret. Denna
fond, som under många år åtnjutit ett årligt statsanslag af 60,000 kronor,
uppgick 1875 till 1,572,625, 1885 till 2,084,595 och 1895 till
2,674,041 kronor. Sedan 1885 öfverföres från denna fonds inkomster
hälften af statsanslaget till Vadstena krigsmanshusfond.

Den af Rikets Ständer 1809 gjorda hemställan om upprättandet af
vissa grunder för tilldelande af pensioner från allmänna indragningsstaten
och i samband dermed om inrättandet af en pensionsinrättning
för civilstaten .förnyades vid såväl 1812 som 1815 års riksdagar, men
först 1819 tillsattes ändtligen för detta ändamål en komité af 23 personer,
som 23 januari 1823 afgåfvo sitt betänkande, hvilket samma år
framlades för Rikets Ständer. I anledning häraf beslöto dessa att upprätta
en civilstatens pensionsinrättning, under förhoppning att denna för
framtiden skulle öfvertaga statsverkets förbindelse att förse statens
dertill berättigade civila tjenstemän med pension, och att allmänna indragnings
staten sålunda skulle blifva derifrån befriad. Till inrättningens
upprätthållande beviljades såsom grundfond de från och med år 1802
på 1798 års anslag, 15,000 kronor, uppkommande besparingarrie, tillsammans
nära 400,000 kronor. I årligt anslag beviljades ej blott förenämnde
15,000 kronor, utan derutöfver 22,500, eller tillsammans 37,500 kronor.
Tillika bestämdes, att åldern för rätt att från pensionsinrättningen utfå
pension skulle nedsättas från 70 till 65 år.

Riksdagens skrifvelse om pensionsinrättningen blef remitterad till
förenämnde komité, som 19 mars 1825 inkom med förslag’ till organisa -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

tion. Det af Kongl. Maj:t den 15 november 1826 utfärdade reglementet
för civilstatens pensionsinrättning utvidgade så till vida dess ändamål, att
denna icke blott skulle ombesörja pensioneringen af civila tjenstemän,
utan äfven af dessas enkor och barn. För detta ändamål inrättades
förutom tjenstemannafonden tvenne pensionskassor, den allmänna och
den enskilda enke- och pupillkassan. Från den förra, till hvilken statsbidrag
lemnades, skulle tjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och
barn pensioneras. För den senare, som var afsedd att upprätthållas
genom de enskilda delegarnes bidrag, gälde ej detta vilkor. Den allmänna
enke- och pupillkassan kom genast i åtnjutande af ett årligt
statsbidrag å 15,000 kronor, som öfverfördes från det anslag å 39,000
kronor, hvilket Rikets Ständer vid 1817 års riksdag beviljat till pensionering
af enkor och barn efter civila och militära embete- och tjenstemän. Då
utdelningen af pensioner från civilstatens pensionsinrättning började år
1830, höjdes anslaget till allmänna enke- och pupillkassan till 22,500,
hvarjemte till densamma från tjenstemannafonden lemnades ett årligt
bidrag af 7,500 kronor, som utgick till 1844. År 1845 höjdes statsanslaget
till 32,250 och 1849 till 37,500 samt har från och med 1858 utgått med
45,000 kronor årligen. Såsom bidrag till pensioneringen från enskilda
enke- och pupillkassan öfverfördes dit från tjenstemannafonden från och
med 1833 årligen 30,000 kronor, hvilket bidrag höjdes 1843 och har med få
afbrott nästan årligen ökats, så att det de sista åren utgått med 239,141
år 1890, med 255,924 år 1892 och med 300,257 kronor år 1895. Denna
kassa har sedan 1843 haft en oförändrad kapitaltillgång af 282,300 kronor.

De årliga anslag, med hvilka staten bidragit till tjenstemannafonden,
hafva till år 1860 utgått med 37,500 kronor, men ökades sistnämnda
år, genom att med anslaget sammanfördes ersättning för nådårs- och
begrafningshjelpsbesparingar 6,540 och för mistade löneinnehållningar
2,245, till 46,285 kronor. Detta anslag har sedermera ökats till 53,486 år
1863, till 65,985 år 1879 och till 67,286 år 1885. Härförutom har bidrag
årligen lemnats från besparingarne å 2:dra, 4:de, 6:te, 7:de och 8:de
hufvudtitlarne med tillsammans 6,985 kronor. På grund af Rikets Ständers
anhållan tillsatte Kongl. Maj:t 1858 en komité å 6 personer med
uppdrag att efter granskning af de stadganden, som läge till grund
för pensioners erhållande af allmänna medel eller af särskilda, utaf
staten understödda pensionsinrättningar, uppgöra och till Kongl. Maj:t
aflemna förslag till ett. ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i
allmänhet. Denna komité afgaf ett första betänkande 27 september
1862 samt ytterligare tvenne, det ena angående pensioneringen af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

enkor och barn af den 5 maj 1865 och det andra angående en med
civilstatens enke- och pupillkassa förenad kapital- och lifförsäkringsanstalt
af den 6 juni 1865. Sistnämnda anstalt, hvars ändamål är att
kostnadsfritt mottaga och förvalta frivilliga insatser af delegarne i pensionsinrättningen,
kom till stånd 1867, och utgjorde dess kapital tillgång
vid 1895 års slut 1,466,942 kronor.

Antalet delegare vid civilstatens pensionsinrättning, som 1831 var
1,490, hade 60 år derefter ökats till 4,365, dels derigenom att antalet
tjenstemän i de stater, som från början voro berättigade att i pensionsinrättningen
deltaga, under tiden ökats, dels derigenom att nya klasser
af tjenstemän vunnit delaktighet, såsom: kommissionslandtmätare 1863,
fångvårdsstyrelsen 1868, länsveterinärer 1873, skogsstaten 1874, tekniska
högskolans lärare 1858, och tjenstemännen vid flera centrala embetsverk
m. fl. 1883. Flera gånger hafva pensionsbeloppen blifvit höjda,
särskild! 1858 och 1877 (sistnämnda år höjdes de med 50 procent), så
att de nu äro dubbelt så stora som vid inrättningens början. Derjemte
hafva flera delegare uppflyttats i högre pensionsklasser.

Trots det ökade antalet delegare och de högre pensionerna och
oaktadt det numera icke behöfs mer än 55 lefnadsår för att från inrättningen
erhålla pension, anlitas den föga af civilstatens tjenstemän
som pensionsanstalt. Orsaken dertill är, att pensionerna från denna
inrättning i allmänhet ej äro mer än hälften så stora som de, hvilka
utgå från allmänna indragningsstaten; och redan från inrättningens
början har den bestämmelse förefunnits, att om någon delegare afgår
ur tjenst med åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten,
så eger han ej att från pensionsinrättningen utfå pension. Det mål,
som 1823 års Riksdag med civilstatens pensionsinrättning afsåg att
vinna, det nemligen, att pensioneringen af statens civila tjenstemän så
småningom skulle kunna öfvertagas af denna anstalt, har sålunda alldeles
förfelats.

Att döma af de genom allmänna medel tillkomna fonder, tjenstemannafonden
och den enskilda enke- och pupillkassans, hvaröfver pensionsinrättningen
förfogar och hvilka under densammas tillvaro vuxit från
477,317 till 11,181,193 kronor år 1895, skulle dock civilstatens pensionsinrättning
vara i stånd att bättre motsvara sitt ändamål än hvad
den visat sig göra. Förutom de genom allmänna medel tillkomna fonderna
är civilstatens pensionsinrättning dessutom i besittning af 11
enskilda donationsfonder på 300,000 kronor tillsammans och förenämnda
lifförsäkringsfond. Den enda egentliga nytta, som civilstatens pensions -

Motioner i Andra Kammaren, N\o 12.

inrättning gjort till minskande af utgifterna för pensioneringen af statens
civila tjensteman, är den, att poststatens tjenstemän sedan 1872
erhålla en del af sin pension från denna inrättning. Oaktadt fondernas
så betydande ökning, har likväl på sista tiden fara uppstått att pensionsinrättningen
ej i framtiden skall kunna fullgöra sina förbindelser.
Man har velat förklara orsaken dertill vara den förenämnda pensioneringen
af posttjenstemän, men den rätta förklaringen är nog att söka
deri, att tjenstemannafonden får för hvarje år i allt högre grad med
sina inkomster bidraga till upprätthållandet af den enskilda enke- och
pupillkassan. Med anledning häraf anhöll redan 1889 års Riksdag, att
Kongl. Maj:t ville verkställa en utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof och dervid taga under öfvervägande, om icke
minskning i statens utgifter för pensionering af civila embets- och
tjenstemän samt betjente måtte kunna beredas. I följd af denna Riksdagens
anhållan tillsatte Kongl. Maj:t en komité, som beträffande den
begärda utredningen afgaf betänkande den 7 februari 1891, hvari
kapitalbristen anslogs till 7 millioner och som angående de åtgärder,
som för ordnande af civilstatens pensionering borde vidtagas, afgaf betänkande
af den 28 maj 1894. Öfver sistnämnda betänkande hafva
vederbörande myndigheter ännu ej afgifvit sina yttranden.

Till belysning af civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska ställning
meddelas

Civilstatens pensionsinr ältning.

Tj enstemannafonden.

År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Delegarea bidrag.	Pensioner.
1825...............	........... 477,317	—	—	—
1830...............	.......... 916,558	50,914	22,816	9,082
1840...............	............ 1,613,130	52,699	22,109	41,650
1850...............	............ 2,260,492	59,294	24,227	44,269
1865...............	............ 3,771,597	60,471	69,080	37,715
1875 ..............	........... 5,785,362	69,471	71,662	48,091
1880...............	............. 7,207,804	72,971	83,768	67,623
1885..............	........... 8,730,910	74,271	76,287	79,966
1890...............	..... 9,882,167	74,271	72,930	106,311
1895..............	............ 10,898,893	74,271	74,849	106,111

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

Allmänna enke- och pupillkassan.

År.	Statsbidrag.	Bidrag från tjenstemannafonden.	Pensioner.
1830 ..............................	.................... 22,500	7,500 7,500	22,466 32,197 36,720
1840 ..............................	.............................. 22*500
1850 ..............................	............................. 37^500
1865 ..............................	.............................. 45,000	—	46,644
1875 ..............................	.............................. 45,000	—	51,115
1880 ..............................	.............................. 45,000	—	54,123
1885 ..............................	.............................. 45,000	—	49,433
1890 ..............................	.............................. 46,000	—	38,919 31,277
1895 ..............................	............................ 45,000

	Enskilda enke- och pupillkassan.
År.	Bidrag från tjenstemannafonden.	Delegarnes bidrag.	Pensioner.
1830 ............	..............................................	10,722	1,042
1840 ............	............................................. 30,000	20,747	53,911
1850 .............	............................................. 61,995	22,253	98,209
1865 .............	............................................ 70,696	71,725	158,125
1875 .............	............................................. 131,909	69,927	216,570
1880 .............	........................................... 95,523	150,238	260,739
1885 ............	............................................. 148,907	181,454	344,645
1840 .............	........................................... 239,141	179,150	430,458 504,003
1895 .............	............................................ 300,257	184,147

På sätt redan förut blifvit nämndt., äro ej alla de civila tjenstemän,
som hafva rätt att utfå pension af statsmedel, uppförda på allmänna
indragningsstaten. Tullverkets tjenstemän utfå sina pensioner af tullmedel.
Postverkets sina dels af postmedel, dels från civilstatens pensionsinrättning.

Beträffande tullverket föreskrefs redan 1783 genom ett kongl. bref
till tulldirektionen, att vid pensioners meddelande skulle tillämpas enahanda
grunder, som i sådant afseende varit under den förflutna tullarrendetiden
gällande, och genom kongl. bref den 18 november 1836
reglerades pensioneringen vid tullverket. Pension utgår med hela lönen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

vid 60 lefnads- och 30 tjenstår, med 3A deraf för den, som i ena eller
andra hänseendet ej uppnått föreskrifven ålder, med Vj af lönen för
den, som tjenat 25 år, men ej uppnått 60 lefnadsår och med V4 af
lönen för den som tjenat kortare tid. Med några af kongl. maj:t 1890
gjorda ändringar gälla dessa bestämmelser i hufvudsak fortfarande.
Enligt reglemente af 1833 utgår likaledes af tullmedel pension till tulltjenstemäns
i fattigdom efterlemnade enkor och barn.

Tullverkets utgifter för pensioneringen hafva varit:

År. Indragningsstat.

1865...................................... 86,518

1875....................................... 86,278

1880....................................... 67,793

1885....................................... 46,406

1890.................................... 26,335

1895 ...................................... 15,310

Pensionsstat. Tjenstemän. Enkor och barn.	Samma.
177,072	263,590
223,298	309,576
233,468	301,261
247,503—29,408	323,317
279,623—30,200	336,158
317,028	332,338

Tullstaten har dessförutom eu enskild pensionsinrättning för enkor
och barn, som, stiftad 1805, har sitt senaste reglemente faststäldt den
30 maj 1884. Denna pensionsinrättning åtnjuter förutom andel i böter
och i löner vid ledighet samt inkomst af makulatur sedan 1892 ett årligt
anslag af tullmedel å 10,000 kronor.

Tullstatens enskilda pensionsinrältnings ställning har varit:

År. Tillgång. Statsbidrag. Delegares bidrag. Pension.

1885 ....................... 297,793 26,855 52,077 86,063

1890 ........................ 283,949 23,822 51,673 94,867

Postverkets tjensteman voro liksom öfrige civile tjenstemän berättigade
att vid fylda 65 år och 35 tjenstår åtnjuta pension från indragningsstaten,
men år 1830 inrättades en postverkets särskilda indragnings-
och pensionsstat, hvilkens utgifter bestredos af postmedlen. 1868
års Riksdag anhöll dock, att dessa postverkets stater skulle öfverflyttas
till nionde hufvudtiteln. Efter 1872 erhålla postverkets tjenstemän pension
från civilstatens pensionsinrättning och ersättes fyllnaden i det
belopp, som de bort i statspension erhålla, af postverkets medel.

Bih. till Riksd. Prut. 1897. I Sami. 2 Afd. 2 Rand. 7 Haft.

16 Motioner i Andra Kammaren, K:o 12.

Af postverkets medel för pensionering hafva tagits i anspråk för:

År. Indragningsstaten. Pensiousstaten. Summa.

1865 ............................................ 21,967 11,589 33,556

1875 .......................................10,674 53,538 64,212

1880 ............................................ 10,881 69,376 80,257

1885 ............................................. 7,171 71,823 78,994

1890 ........................................... 2,834 87,525 90,359

1895 ............................................. 395 76,651 77,046

Sedan år 1873 är vid postverket af bötesandelar bildad en understödskassa,
hvilkens tillgångar 1885 uppgick till 20,000 kronor och 1893
till 39,281 kronor. Från denna kassas räntemedel bar från och med år
1888 årligen utdelats pensioner på omkring 1,000 kronor, eller ungefär
samma belopp, som årligen inflyter i bötes- och vitesmedel.

Dessutom äro, förnämligast under de sista 25 åren, bland postpersonalen
bildade 15 olika enskilda enke- och pupillkassor, sjuk- och
begrafningskassor samt sparkassor, hvilka med tillsammans 1,681 medlemmar
vid 1895 års slut både en sammanlagd behållning af 122,105
kronor och under året i understöd utbetalt tillsammans 27,722 kronor.

Den 1756 inrättade arméns pensionskassa, hvilken stod under förvaltning
af krigsbefälet och dess fullmägtige, undandrog sig oaktadt
många Rikets Ständers framställningar all granskning af statsrevisorerna
ända till 1849. År 1848 beviljade Rikets Ständer denna kassa ett årligt
anslag af 33,000 kronor, som 1854 höjdes till 54,000 kronor, hvaremot
de sistnämnda år vägrade att betala den brist i kassan, som uppstått.
Vid 1856 års riksdag beslöto Rikets Ständer, att militär, så länge han
å annat håll innehar aflöning eller pension uppgående till 3,000 kronor
årligen, ej är berättigad att uppbära den honom från arméns pensionskassa
tillkommande pension. I samband härmed förhöjdes de från
denna kassa utgående pensionerna från år 1858. För möjliggörandet
af detta beslut beviljades ett årligt kreditiv af 85,500 kronor att från
1858 utgå. Sistnämnda år beviljades 44,865 kronor till fyllandet af
föregående årens brister och likaledes beviljades till fyllnadspensioner
ett kreditiv af 150,000 kronor, som med undantag för åren 1861 och
1862, då det var 100,000 kronor, med förenämnda belopp utgick till
och med 1866, då det höjdes till 195,000 kronor. Vid 1860 års riksdag
bildades beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, som år 1895
utgjorde 1,046,112 kronor. Denna fonds förnämsta inkomster utgöras
af bötesmedel, hvilka år 1880 uppgingo till 59,472, år 1890 till 56,415

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

och 1895 till 62,145 kronor. Samma år öfverfördes det från år 1840
till pensionering af enkor och barn utgående anslaget 37,500 kronor
till arméns pensionskassa, livilket anslag sedermera 1877 höjdes till
50,000 kronor. Pensionskassan erhöll likaledes 1860 i ersättning för
mistade löneinneliållningar och nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar
ett fast årligt anslag af 32,720 kronor, som tillsammans med 14,380 kronor
från fjerde hufvudtiteln, förnämligast af denna hufvudtitels besparingar,
sedermera utgått med 47,100 kronor, hvarjemte bibehölls det från
Vadstena krigsmanshusfond till kassan öfverförda anslaget, som sedermera
årligen utgått med 105,000 å 106,000 kronor. I samband med dessa
regleringar upprepade Rikets Ständer sin redan 1858 gjorda anhållan
om ett sådant ordnande af pensionsväsendet för armén, att hela pensioneringen
måtte kunna af staten öfvertagas och öfverlemnades åt den
1861 tillsatta landtförsvarskomitén att deröfver afgifva utlåtande, livilket
skedde den 12 maj 1855 i tredje delen af komiténs betänkande. År
1875 gaf Kongl. Maj:t i uppdrag åt en komité att med ledning af vissa
i landtförsvarsdepartementet utarbetade hufvudgrunder afgifva yttrande
och förslag angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, och afgaf denna komité sitt betänkande den 29 januari
1876, hvarpå kongl. proposition afgafs till Riksdagen och nya grunder
för pensioneringen utfärdades samma år.

Sedan arméns fullmägtige 1878 hos Kongl. Maj:t anhållit omförslag
till ett tidsenligt ordnande af den 1817 inrättade arméns enke- och
pupillkassa, blef för ändamålet en komité tillsatt 1879 och afgaf denna
sitt betänkande 5 mars 1881. I öfverensstämmelse med hvad i detta
betänkande föreslogs, inrättades arméns nya enke- och jmpillkassa år 1883,
och öfvertogs förvaltningen af densamma af arméns pensionskassa, från
hvilken till den nya enkekassan öfverfördes en kapitaltillgång af 530,000
kronor och dessutom bidrogo delegarne med 632,846. Till upprätthållande
af den nya kassan beviljade Riksdagen ett årligt anslag af
67,708 kronor, som fortfarande utgår. Samtidigt indrogs det anslag å
50,000 kronor, som förut utgått till allmänna militär-enke-pensionskassan,
men bereddes denna ersättning derför genom bidrag utaf de
för lediga tjenstår vid armén besparade medel, livilka handhafvas af
arméförvaltningen och årligen uppgå till omkring 49,000 kronor.

Åtskilliga enskilda pensionsinrättningar förekomma vid armén, och
enligt reglemente af den 24 januari 1876 skola förslag till och ändringar
i bestående sådana pröfvas af arméförvaltningen.

Till arméns pensionering funnos år 1895 under statskontorets förvaltning
stående krigsmannafonder utgörande sammanlagda 8,432,233

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 12.

och arméns pensionskassas fonder 8,247,286 eller tillsammans 16,679,519
kronor. I statsbidrag för nämnda år lemnades till krigsmannafonderna
303,990 förutom 62,145 i bötesmedel, eller sammanlagt 366,135 kronor
och till arméns pensionskassa 1,800,026, eller tillsammans 2,166,151
kronor. I pensioner utbetaltes till befäl 2,111,665, till enkor 124,319
och till gemenskapen 478,893, eller tillsammans 2,714,877. Sjelf bidrog
befälet till sin och sina enkors pensionering med 341,884 kronor.

Arméns pensionskassa.

1865

1875

1880

1885

1890

1895

År.

1865

1875

1880

1885

1890

1895

1865

1875

1880

1885

1890

1895

Tj enste m annafo n d en.

Tillgång.	Statsbidrag *	Delegares bidrag.	Pension.
3,747,795	132,600	73,057	508,718
»	148,646	72,747	495,653
3,738,795	135,904	158,484	558,126
3,747,795	164,084	163,669	576,898
»	217,795	167,271	605,826
x>	251,181	176,550	646,207
Fyllnadspension.
		Extra ord. anslag.	Pensioner.
		150,000	145,905

290.000

700.000

950.000
1,204,305
1,435,845

292,697

680,531

954,189

1,213,328

1,465,458

Allmänna militär-enke-pensionskassan.

Statsbidrag.

.................................................... 37,500

................................................... 50,000

.................................................... 49,738

..................................................... 48,889

..................................................... 45,292

Pension.

36,702

36,607

47,727

45,893

48,216

44,520

* Häri ingår ej bidraget från Vadstena krigsmanshusfond, som 1865 utgick med 102,746, åren
1875—85 med öfver 105,000 och sedermera med öfver 106,000 kronor årligen.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12. 13

Arméns nya enke- och pupillkassa.

Tillgång. Statsbidrag. Delegares bidrag. Pension.

1885 ........................ 1,549,560 67,708 196,433 6,757

1890 ........................ 2,939,367 67,708 148,908 41,020

1895 ....................... 4,493,602 67,708 155,334 79,799

Den 1642 grundade Amiralitetskrigsmanskassan var från början en
invalid- och ålderdomskassa, som fick tillgodonjuta de inkomster, hvilka
voro afsedda för det sjömanshospital, som Drottning Christina tänkte
inrätta. Från 1783 blef kassan en pensionsanstalt icke blott för flottans
officerare, utan äfven för dessas enkor och barn. Till bekostande af
de senares pensionering betalade delegarne en särskild gratialafgift. År
1825 fick kassan nytt reglemente med deri faststäld pensionsstat, hvilken
egde bestånd till 1834. År 1838 utfärdades nytt reglemente. I
likhet med arméns pensionskassa vägrade amiralitetskrigsmanskassan
att lemna sina räkenskaper till granskning af statsrevisorerna, hvarför
Rikets Ständer derom gjorde framställning såväl vid 1844—45 årens som
1856—58 årens riksdag. 1865 års statsrevisorer gjorde anmärkning mot
att kassans fonder ej redovisades. Det af Rikets Ständer till kassan
beviljade anslaget utgick 1850 med 32,050, år 1856 med 43,100 och
höjdes år 1860 till 46,295. Det utgår nu sedan 1876 från 9:de hufvudtitelns
ordinarie stat såsom ersättning för mistade inkomster med 52,970,
hvaraf 36,320 till flottans pensionsfond och 16,650 till gratialfonden.
Med anledning af den 1858 genomförda löneförbättringen för flottans
embets- och tjenstemän beviljade Rikets Ständer 1860 till fyllnadspensioner
åt flottans embets- och tjenstemän ett förslagsanslag å 30,000
kronor och lika mycket till förbättrad pensionering af manskapet. Det
förra anslaget höjdes 1866 till 72,000 och 1876 till 100,000 kronor
samt det senare 1863 till 40,000 och 1877 till 66,500. Bristen å dessa
förslagsanslag har alltjemt ökats och utgjorde 1880 9,248, år 1885
65,000, år 1890 183,816, och 1895 242,751. Till ordnande af flottans
pensionsväsende tillsattes 1874 en komité, som afgaf sitt betänkande
den 31 december 1875, hvilket föranledde en kongl. proposition till 1876
års Riksdag, som beviljade ökade anslag och samum år faststäldes
grunden för pensioneringen af flottans embets- och tjenstemän. År
1877 gafs åt amiralitetskrigsmanskassans direktion i uppdrag att inkomma
med förslag dels till denna kassas förvaltning, dels till reglemente
för pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap. Efter direktionens
fullgörande af uppdragets senare del utfärdade Kongl. Maj: t
den 31 oktober 1879 reglemente för sistnämnda pensionering och enligt

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

detta utgå pensionerna i fyra klasser. År 1888 afgaf amiralitetskrigsmanskassan
nytt förslag till reglemente för kassan och utfärdades ett
sådant 22 januari 1892, då kassan erhöll benämningen Flottans pensionskassa.
1891, 1893 och 1894 års revisorer gjorde anmärkning öfver
att kapitaltillgangen för flottans gratialfond, hvilken år 1888 utgjorde
1,286,878, sedan dess alltjemt nedgått, hvarigenom kassans förmåga att
fullgöra sina förbindelser äfventyrades. För att bringa jemvigt i kassans
tillgångar och utgifter ingick då direktionen till Kongl. Maj:t med
begäran att till förstärkning af flottans gratialfond erhålla ett ökadt
årligt anslag af 37,500 kronor emot det, att flottans pensionskassa afstår
från allt anspråk å eganderätten till galérvarfvet i Stockholm. Då Kongl.
Maj:t emellertid den 22 september 1893 förklarade denna begäran ej kunna
till någon åtgärd föranleda, beslöt kassans fullmägtige 1894 att på laglig
väg söka göra gällande kassans eganderätt till galérvarfvet, hvilket
ansågs ega ett värde af 1 V2 million kronor.

Flottans pensionskassa.

Tjenstemannafonden.

År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Delegares bidrag.
1865 .................	....... ...	34,858	46,046
1875 ..............	....... 1,042,751	104,586	20,981
1880 .................	....... 819,268	136,265	33,979
1885 .................	....... 826,768	205,744	35,285
1890 ..............	..... 834,768	286,605	35 891
1895 .................	...... 841,768	335,537	29,271

°)

Pension.

134,370

138,255

192,082

265,762

341,555

379,241

Gemenskapens pensionsfond.

Statsbidrag.

............................................................................... 41,694

1875 ................................................................................. 43,047

1880 ............................................................................... 79,248

1885 ............................................................................... 103,215

1890 .............................................................................. 136,443

!895 ............................................................................. 165,334

Pension.

65,881

68,942

79,162

103,113

139,732

167,762

*) Deraf 25,500 i af* och tillträdesafgifter.

Motioner i Andra Kammaren, N:0 12.

Gratialfonden.

År. Tillgång.

1865 ........................... 1,017,190

1875 ........................... 1,098,445

1880 ........................... 1,154,500

1885 ........................... 1,191,600

1890 ........................... 1,266,195

1895 ........................... 1,233,397

Statsbidrag.	Delegares bidrag.	Pension.
16,850	12,817	66,941
16,650	25,473	87,108
16,650	27,751	92,602
16,650	28,618	98,643
16,650	29,040	115,095
16,650	39,235	126,942

Pensioneringen af lotsverkets embets- och tjensteman samt gemenskap
utgår af flottans pensionskassa, till hvilken lotsverket lemnar årliga bidrag
af lotsmedel efter den förbättrade pensionering, som bereddes
lotsverket enligt kungörelsen af den 21 september 1888. Särskilda
grunder för pensioneringen faststäldes den 22 januari 1892 i samband
med reglementet för flottans pensionskassa. Af det på femte hufvudtiteln
upptagna anslaget till lotsverket utgår årligen 3,500 kronor till
pensioneringen och till flottans pensionskassa har dessutom af lotsverkets
medel öfverförts för beredande af fyllnadspension åt lotsverkets
tjenstemän:

1889 ................................ 19,119 1893 .............................. 39,170

1890 ............................ 22,852 1894 ...................... 43,127

1891 ............................... 28,159 1895 ............................. 48,724

1892 ................................. 34,450

Lotsverket har dessutom en enskild pensionskassa, för hvilken reglemente
faststäldes den 13 februari 1885. Utom delegarnes bidrag och
räntemedel utgöras kassans inkomster af bötesandelar och inkomsten
på försäljning af makulatur och tomfat.

År 1851 beslöt Rikets Ständer, att till en pensionsfond för folkskolelärare
finge afsättas besparingar af anslagen till dessas aflöning,
uppgående till 120,000 kronor. 1855 tillsattes eu komité för uppgörandet
af förslag till stiftsvis inrättade pensionskassor för folkskolelärare
och inkom komitén samma år med sitt betänkande. Följande året inrättades
sådana af komitén föreslagna pensionskassor i Linköpings och
Hernösands stift. l)å emellertid inga flera kommo till stånd,. gjorde
1863 års Riksdag framställning om ordnandet af folkskolepensioneringen,
för hvilket ändamål Kongl. Maj:t 1864 tillsatte en komité, hvilken

Motioner i Andra Kammaren, N:o lä.

samma år inkom med sitt betänkande. Med anledning deraf afläts
kongl. proposition till 1865 års Riksdag och reglemente för folkskolelärames
pensionsinrättning utfärdades 1866, och följande år började denna
inrättning sin verksamhet med en grundfond af 210,388 kronor.

Samtidigt med att Rikets Ständer fattade beslut om folkskolelärarnes
pensionsinrättning, beviljade de 1866 äfven ett mindre anslag till
understödjande af en folkskolelärarnes enke- och pupillkassa. På grund
af Riksdagens skrifvelse 1874 tillsatte Kongl. Magt samma år en
komité för att afgifva förslag till en sådan kassa, och inom ett par månader
hade komitén sitt betänkande färdigt, hvarpå kongl. proposition
afgafs till 1875 års Riksdag och reglemente för kassan utfärdades samma
år, hvarefter den trädde i verksamhet med året 1876. De af Riksdagen
på nionde hufvudtitelns ordinarie stat beviljade anslagen för upprätthållande
af dessa kassor hafva för pensionsinrättningen från år 1867
till och med 1875 uppgått till 30,000, år 1876 till 155,000 och från år
1877 var anslaget 355,000, hvilket 1885 höjdes till 356,500 och 1890
till 357,373 efter att 1889 hafva utgått med 357,427. För enke- och
pupillkassan har statsbidraget utgjort 56,000 kronor till 1886, då det
höjdes till 63,500.

Sedan 1889 års Riksdag anhållit om utredning af de grunder, på
livilka ålderdomsförsörjning skulle kunna beredas lärare och lärarinnor
vid småskolor, tillsattes för detta ändamål en komité 1890, som med
ledning af förut verkstäld förberedande undersökning afgaf sitt betänkande
den 4 februari 1891. Med vissa ändringar godkände Riksdagen
1892 komiténs förslag, och småskolelärares in. jl. älderdomsunderstödsanstalt
kom till stånd 1893.

Folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Pensionsinrättningen.

År. Tillgång.

1867 ............................ 210,388

1875.............................. 919,411

1880............................ 2,918,356

1885.............................. 4,862,907

1890............................. 7,007,471

1895............................ 9,283,514

Statsbidrag.	Delegares bidrag.	Pension.
30,000	—	—
30,000	—	57,679
355,000	133,535	234,634
356,500	175,518	344,943
357,373	190,609	428,875
356,873	221,810	511,939

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

	Enke- och pupillkassan.
År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Delegares bidrag.	Pension.
1878.........	332,517	56,000	59,642	10,888
1880.........	587,032	56,000	64,370	12,747
1885 .....	.................. 1,306,301	56,000	78,772	33,961
1890........	2,229^,776	63,500	93,161	54,666
1895.........	..................... 3,327,941	63,500	111,077	77,424
	Småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt.
År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Pensions- afgifter.	Understöd.
1893........	__	—	65,740	4,000
1894	....................... 120,729	1,390	83,950	10,448
1895........	.................... 177,108	24,147	76,500	15,119

Redan år 1846 tillsattes en komité för att utarbeta en pensionsanstalt
för ecklesiastikstatens enkor och barn och afgaf denna komité
sitt betänkande samma år, men detta ledde ej till något resultat. År
1872 tillsattes en ny komité, som följande år afgaf sitt betänkande
med förslag till enke- och pupillkassa dels för presterskapet, dels för
elementarlärarne. Ett med anledning af inhemtade utlåtanden förnyadt
betänkande afgafs 1873, och sedan förslagen blifvit behandlade af kyrkomötet,
afgafs en kong!, proposition till 1874 års Riksdag. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med komitéförslagen lemnade Riksdagen till
den kongl. propositionen sitt bifall, och anslogs till pensionsiurättningen
en grundfond,.bestående åt '' 4 åt stiftens emeritikassors behållning jemte ett
års behållen inkomst af presterlig beställning. Af emeritikassor, som enligt
1820 års skolordning skulle finnas i hvarje stift, funnos vid 1860 års
slut endast 9 och hade dessa tillsammans då en tillgång af 512,524
kronor. Den 6 november 1874 utfärdades reglemente för pr ester skåpets
enke- och pupillkassa och skulle denna, utom ofvan nämnda medel som
grundfond, dessutom hafva^ en tillskottsfond, i hvilken utom annat skulle
ingå delegarnes bidrag. År 1879, det första ar, då kassans räkenskaper
af statsrevisorerna granskades, utgjorde kapitaltillgången 1,803,863
och inkomsterna till grundfonden 378,572 och till tillskottsfonden
161,180; i pensioner utbetaltes 37,314.

Bih. till Kikad. Prof. 18U7. 1 Band. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

Kassans ställning har sedan varit:

År.	Tillgång.	Årsinkomst af presterlig beställning.	Delegares bidrag.
1880..............	......... 2,777,865	—	130,329
1885..............	.......... 5,327,397	213,588	140,923
1890 .............	......... 7,319,036	155,907	151,566
1895............	.......... 9,017,685	140,739 ,	162,630

Pension.

52,510

132,254

402,521

362,739

Enligt 1877 års Riksdags beslut inrättades följande år Lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa. Utom årligt statsanslag, som
utgår från 9:de hufvudtitelns ordinarie stat, tillgodokom denna kassa
den andel af stiftens emeritikassor, som icke tagits i anspråk för bildande
af presterskapets enke- och pupillkassa. Statsanslaget utgick
1878 med 61,250, de begge följande åren med 65,000 och från och
med 1881 till och med 1891 med öfver 68,000 och derefter med 69,851.
Kassan förvaltas af samma direktion som folkskolelärarnes pensionsinrättning,
och dess ekonomiska utveckling har varit

År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Delegares bidrag.	Pension.
1880...............	............. 580,407	65,000	55,406	15,860
1885..............	........... 1,320,921	68,471	62,399	38,967
1890...............	............. 2,055,324	68,751	65,484	72,848
1895...............	............. 2,768,145	69,851	71,776	115,641

Dessutom finnas i Kalmar stift en presterskapets enskilda enkeoch
pupillkassa och i Karlstads stift en läroverkets enke- och pupillkassa,
i hvilka der anstälda lärare äro skyldiga att ingå och slutligen
i sistnämnde stift en enkehjelpsförening, i hvilken de kunna ingå.

Med anledning af Riksdagens 1872 aflåtna skrifvelse angående beviljadt
statsbidrag med 1V2 % af nettoinkomsten af statens jernvägstrafik
till pensionering af personalen vid denna trafik och denna personals
enkor och barn utfärdade Kongl. Maj:t 6 september 1872 reglemente
för statens jernvägstrajiks pensionsinrättning och förnyades detta
reglemente 1882, då statsbidraget höjdes till 2 % af nettoinkomsten.
Den 6 december 1872 utfärdades reglemente för statens jernvägstrajiks
enke- och pupillkassa och erhåller denna i statsbidrag: böter, afkastning
af jordstycken, afgifter för förvaring och inkomster för försäljning af
tillvaratagna effekter, inkomsterna af försäljnings- och annonseringsrättigheter,
gångbiljetter och platformsbiljetter samt för försåld makulatur.
På sista tiden har det visat sig, att pensionsinrättningens kassa ej är

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

tillräckligt stark för att trygga ett fortgående uppfyllande af kassans
förbindelser.

Äfven enskilda jernvägarne hafva bildat en pensionskassa, för
hvilken reglemente utfärdades 1888.

Statens jernvägstrafiks pensionsinr tutning.

		Pensionsfonden.
År.		Tillgång.	Trafikmedel.	Delegares bidrag.	Pension.
1872.....		71,849	68,992	2,358	—
1875.....		.... 528,526	80,693	62,312	13
1880.. ..		.... 1,500,268	97,601	68,008	5,720
1885.....		.... 3,314,312	141,351	174,825	37,603
1890.. ..		... 5,529,625	134,004	205,225	121,705
1895.....		. . 7,549,496	198,226	226,321	361,771
		Enke- och	pupillkassan.
År.		Tillgång.	Trafikmedel.	Delegares bidrag.	Pension.
1872.....		..... 110,391	4,848	33,746	75
1875.....		..... 564,211	29,567	123,365	8,391
1880... .		... 1,728,416	53,460	127,047	24,011
1885.....	..........f.......	..... 3,083,689	55,151	179,755	67,719
1890.....		..... 4,661,042	52,990	197,028	118,783
1895 ....		..... 6,372,578	—	210,033	172,324

Sedan särskilda komiterade 1873 uppgjort förslag till Telegrafverkets
pensionsinrdaning, medgaf 1874 års Riksdag, att till förmån för den föreslagna
pensioneringen skulle årligen få afsättas 50 procent af verkets
portoinkomst, hvarpå reglemente för pensionsinrättningen utfärdades 23
oktober 1874 och denua trädde i verksamhet med året 1875. I pensionsvilkoren
gjordes 1883 den ändring, att pension, som före denna
tid utgick med 60 procent af hela aflöningen (lön och tjenstgöringspenningar),
gjordes lika med lönen eller höjdes till 75 procent af hela
aflöningen. Till bestridande af den ökade kostnad för pensioneringen,
som derigenom uppstod, medgaf Riksdagen, att erforderligt fyllnadsbelopp
finge utgå från telegrafverkets medel. Dessutom utbetalas af
dessa enligt särskilda kongl. bref vissa pensioner.

Den 21 maj 1875 utfärdades reglemente för den i samband med

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

telegrafverkets pension sinrättning stående telegrafverkets enke- och pupillkassa.
Förutom bidrag af delegarne åtnjuter denna kassa ett årligt
understöd af 5,000 kronor från telegrafverkets medel och dessutom
bötesandelar och inkomster af telegrafverkets under stöds fond, som bildades
1868 genom försäljning af makulatur och år 1875 uppgick till
11,369 kronor, samt till hvilken sedermera influtit omkring 15,000
kronor. Utvecklingen har varit för

Telegrafverkets pensionsinrättning.

Pensionsfonden.

År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Delegares bidrag.	Pension.
1875...............	............... 944,749	63,150	20,614	__
1880..............	............... 1,394,095	60,243	23,892	180
1885...............	............... 2,041,134	64,625	28,834	14,144
1890...............	............ 2,652,190	70,600	30,558	67,724
1895...............	............... 2,821,966	70,273	32,196	144,779

Dessutom utgå af telegrafverkets medel till pensioner:

År. Enligt kongl. bref. Fyllnadspension.

1885 .................................................. 9,472 2,610

1890.............. 5,302 15,939

1895.............................. 3,220 34,347

Enke- och pupillkassan.

År. Tillgång. Delegares bidrag. Pension.

1875 ................................. 24,101 9,112 168

1880 ................................ 138,568 14,149 4,176

1885 ................................. 261,195 15,939 8,986

1890 ................................. 391,635 16,800 14,965

1895 ................................ 526,428 18,656 23,310

Med anledning af 1853—54 årens Riksdag gjord framställning tillsatte
Kongl. Maj:t 1855 en komité att uppgöra förslag till en pensions -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

anstalt för ålderstigna sjömän. Betänkandet afgafs 2 februari 1856
och på grund af gjorda anmärkningar inlemnade komiterade ett nytt
förslag 26 oktober 1.857, hvarefter Kongl. Maj:t afgaf proposition till
1863 års Riksdag om inrättandet af en pensionsanstalt för befälhafvare
och sjöfolk å svenska i utrikes fart gående fartyg. Riksdagen medgaf,
att den s. k. föringen, som blifvit kofferdiskeppare och sjömän 1748
tillagd, skulle såsom bidrag till nämnda pensionsanstalt af tullmedlen
utgå, hvaremot föringen ej vidare skulle till sjöfolket utbetalas. Den
29 januari 1864 utfärdades reglemente för Handelsflottans pensionsanstalt.
Anstalten åtnjuter ett på 9:de hufvudtiteln uppfördt anslag, som
skall af tullmedlen utgå med 78,000 kronor om året. Dessutom eger
den att af tullmedlen utbekomma 1,000 kronor för hvarje 2,880 nyläster,
hvarmed lästetalet för svenska i utrikes sjöfart använda fartyg
för hvarje år öfverskjuter 69,120 nyläster. Denna del af anslaget, som
vexlar för hvarje år, utgjorde lägst 14,000 år 1889 och högst 20,000
åren 1882 och 1883 och kan i medeltal uppskattas till nära 18,000 kronor.
Denna del användes icke omedelbarligen för den årliga pensioneringen,
utan lägges till pensionsfonden. Utgifterna för förvaltningen bestridas
med ränteafkastningen af en särskild fond, förvaltningsfonden, bildad af
ersättningen för föringen, hvilken ersättning åren 1864 till och med
1868 utgick med 24,000 kronor om året. Pensioner från denna fond
började utbetalas från och med 1869.

Fondens utveckling har varit:

År.	Tillgång.	Statsbidrag.	Pension.
1870 ..	................... 244,805	79,000	49,848
1875.....	.............. 346,145	88,000	79,914
1880.....	........... 474,914	96,000	87,271
1885.....	.......... 624,837	97,000	92,749
1890.	...... 755,329	94,000	96,030
1895.. .	............................ 800,712	97,000	110,631
nionde	hufvudtitelns ordinarie stat	har under	tiden från 1865

hvarje år utgått ett anslag å 6,000 kronor till kongl. teaterns pensionskassor.

Enligt bankoreglementet ega sedan 1840 tjenstemän och vaktbetjente
åtnjuta pension: till lönens hela belopp efter 70 lefnads- och
45 tjenstår samt vid försvagad helsa efter 65 och 40 år, och med 3U
af lönen vid 60 lefnads- och 40 tjenstår.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.
Riksbankens utgifter för pensionering hafva varit:

1865 ............................

1875 .............................

1880 .........................

1885 ..............................

1890 ......................

1895 .............................

Vid riksbanken finnas derjemte dels bankostatens enke- och pupillkassa,
för hvilken reglemente är utfärdadt 21 juli 1870 och till hvilken
delegareafgiften utgår med 10 procent af pensionsbeloppet samt pensionerna
efter 11 klasser, dels sedan 1851 riksbankens afdelningskontors
och pappersbruks enke- och pupillkassa med reglemente af den 24 april
1877 och pensioner utgående efter 8 klasser.

Enligt reglementet för riksgäld skontoret åtnjuta tjensteman och
vaktmästare: hela lönen i pension vid 70 lefnadsår, eller efter 50 års
allmän tjenst, och vid försvagad helsa vid 65 lefnadsår och 40 år i
allmän tjenst, samt % af lönen vid 60 och 40 år.

Derjemte finnes en riksgäldskontorets enke- och pupillkassa, till
hvilken delegarne betala i årsafgift 2 Va procent af lönen. Skulle brist
uppstå, täckes denna af riksgäldskontorets medel intill högst 2,250
kronor om året.

Riksgäldskontorets utgifter för pensionering hafva varit:

j^r Indragnings- Pensions stat.

stat.

1875 ............. 13,975 8,417

1880 ............................. 17,875 8,417

1885 .............................. 10,975 7,859

1890 ........................... 10,975 3,854

1895 ....................... 5,900 11,075

I afseende å ministerstatens pensionering gälla derom gifna bestämmelser
i ministerreglementet af den 19 december 1845. Innehafvare
af diplomatisk befattning, hvilken indrages, eller hvilken han på
grund af sjukdom frånträder, eller från hvilken han rappelleras, erhåller

Summa.

22,382

26,292

18,834

14,429

16,975

Indragnings- stat.	Pensions- stat.	Summa.
—	59,648 78,924 77,550	—
14,300	91,850
3.300	87,441	90,741
2,633	64,341	66,974
1,300	53,000	54,300

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12. 23

utan att vara pensionsberättigad ett efter omständigheterna lämpadt
expektansarfvode. Konsulernas rätt till pension är icke reglerad genom
någon särskild svensk eller norsk författning, utan meddelas föreskrift
härom i hvarje enskildt fall af Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd.
Tjenstemän å såväl minister- som konsulsstaten erlägga icke något
bidrag till sin eller sina enkors och barns pensionering. Utgifterna
för detta ändamål bestridas af den gemensamma utrikesbudgeten, hvaraf
från kabinettskassan ,2/ir och från konsulskassan 4A drabba Sverige.
Utgifterna hafva varit:

o Expektans Pensioner ur

arfvode. kabinettskassan. konsulskassan.

1882.............. 10,800 22,800 22,733

1887 ............... 4,800 22,700 9,533

1892............... 4,800 19,550 14,050

Efter att hafva tagit denna öfversigt af pensionsväsendets utveckling,
kan man till ett helt sammanföra statens alla uppoffringar för
pensioneringen af dess tjenstemän och deras enkor och barn. Det
skall då visa sig, att under detta århundrade statens utgifter för sagda
ändamål icke allenast vuxit, såsom naturligt är att vänta, utan också
att denna tillväxt under århundradets senare del visar sig alltjemt ökas
i en mycket högre grad än statens utgifter i öfrigt.

Från 1815 till 1840, under hvilken tid budgeten mer än tredubblades,
växte i afrundade tal pensionsstaten från 45,400 till 97,500 kronor
och indragningsstaten från 407,500 till 475,500 kronor eller begge tillsammans
från 453,000 till 573,000, det vill säga endast med något mer
än en fjerdedel. Från 1840, då alla för pensionering afsedda anslag
uppfördes på 9:de liufvudtiteln, ökades denna hufvudtitels slutsumma
till öfver 1,1 million år 1855 och till öfver 1,5 million 1865, det vill
säga att utgifterna för pensioneringen nära på tredubblades under
samma tid som budgeten i sin helhet endast fördubblades.

Med undantag för de gamla pensionskassorna, civilstatens, arméns
och flottans, hafva nästan alla andra nu befintliga tillkommit under det
nya representat.ionsskicket. Så inrättades handelsflottans 1864, folkskolelärarnes
1867, jernvägens 1873, telegrafverkets 1875, presterskapets

24 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

enkekassa 1875, folkskolelärarnes enkekassa 1876 och elementarlärarnes
enkekassa 1878. Till dessa pensionskassor har pensioneringen
allt mera öfvergått. Redan 1880 utgingo mer än hälften af alla pensionsutgifter
från dessa kassor och 1895 nära två tredjedelar. En del
af dem, såsom jernvägens och telegrafens, åtnjuta sina statsbidrag från
trafikmedel och presterskapets på annat sätt. Återstoden erhåller statsanslag
på 9:de hufvudtitelns ordinarie stat — pensionsstaten. Detta
gör, att denna hufvudtitel mindre nu, än hvad förut varit fallet, ensamt
angifver statens utgifter för pensioneringen.

Utgifterna på 9:de hufvudtiteln hafva under tiden 1865—95 i jemna
tusental ökats på

pensionsstaten från.............. 221,000 till 1,296,000

indragningsstaten » .............. 743,000 » 2,019,000

extra ord. staten x> .............. 319,000 » 1,640,000

eller tillsammans .1,563,000 till 4,955,000,

hvartill komma de anslag, bötesmedel inbegripna, som under samma
tid utgått till krigsmannafonderna, hvilka anslag ökats från 305,000
till 366,000. Lägger man härtill de utgifter för pensioneringen, som
utgått från embetsverkens stater dels direkt i pension, dels till pensionskassorna,
så har summan af statsbidrag till statens pensionsväsende
ökats från 1,924,776 år 1865 till 6,292,873 år 1895. Till
dessa statens utgifter bör slutligen läggas räntorna af de fonder, som
blifvit af statsmedel bildade och hafva dessa räntor under tiden 1865 —
95 ökats från 727,408 till 2,967,186.

I hvad mån statens utgifter för pensioneringen ökats under tiden
1865—95 framgår af följande jemförelse.

	1865. \| \|	1875.	1880. 1 1	1885.	1880.	1895
Indragningsstat............................	I 742,613	1,351,477	1,327,829	M 1,630,696	1,912,481	2,018,970
Embetsverkens medel ................	361,497)	504,661	552,800	605,974;	605,973	604,226
Krigsmannakassor.........................	304,666i	348,097	363,847	311,645	360,405	366,135
Teateranslag............................	6,000	6,000	6.000	6,000i	6,000	6,000
Pensionskassor ...........................	510,000\|	1,026,743	1,970,882)	2,298,374)	2,894,396	3,297,542
Summa statsbidrag	1,924,776)	3,236,978	4,221,358)	4,852,689	5,779,255	6,292,873;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

Af dessa statsanslag och pensionskassornas öfriga medel hafva
pensioner utgått som följer.

	1S65.	1875.	1880.	1885.	1890.	1895.
Indragningsstat.........................	742,613	1,351,477	1,327,829	1,630,696	1,912,481	2,018,970
Embetsverk.................................	361,437	475,094	499,660	550,823	552,983	551,226
Krigsmannakassor...... ................	310,000	349,305	380,749	415,925	453,962	478,893
Teatern..................... .................	6,000	6,000	6,000	6,000	6,000	6,000
Pensionskassorna.........................	1.201.000	1,551.244	2,480,451	3,311,155	4,477,215	5,434,117
Summa pensioner	2,621,050	3,733,120	4,694,689	5,914,599	7,402,641	8,489,206

Fördelas pensionerna på den civila och den militära personalen
samt på enkor och barn, utfaller fördelningen sålunda:

	1865.	1875.	1880.	1885.	1890.	1895.
Civile tjensteman ........................ Militära d:o ....................... Gemenskapen .............................. Summa militär ........................... Handelsflottan..............................	1,147,765 788,993 375,881 1,164,874	1,908,354 926,605 418,247 1,344,852 79,914	2,136,033 1,430,739 459,911 1,890,650 96,000	2,673,302 1,796,949 519,657 2,316,606 92,749	3,206,040 2,160,709 593,694 2,764,403 96,030	3,703,035 2,490,906 646,655 3,137,561 110,631
Summa tjensteman ..................... Enkor och barn..........................	2,312,639 308,411	3,333,120 400,000	4,122,683 572,006	5,082,957 831,942	6,056,473 1,346,168	6,951,227 1,537,979
Summa	2,621,050	3,733,120	4,694,689	5,914,899	7,402,641	8,489,206

Krigsmannafondernas — Vadstena krigsmanshusfond, Invalidhusfonden
och Beväringens invalid- och pensionsfond — ekonomiska utveckling
under perioden 18G5—95 har varit:

	1865.	1875.	1880.	1885.	1890.	1895.
Fonder........................................	4,403,369	5,840,490	6,472,765	7,029,396	7,838,128	8,432,233
Statsanslag *) ..............................	304,666	348,097	863,847	311,646	860,405	866,136
Räntor .......................................	201,322	277,038	321,025	317,015	315,643	320,437
Summa inkomst.........................	505,988	625,135	684,872	628,660	675,948	686,572
Pensioner.......	310,000	349,305	380,749	415,925	453,962	478,893

*) Häri inräknade bötesmedel tillfallande Beväringsfonden.

Bih. till Iliksd. Prot. 1897. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 7 Haft.

26 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

Pensionskassornas ställning, för hvilken redogöres i Riksdagens
revisorers berättelser, har under åren 1865—95 varit:

	1S65.	1875.	1880.	1885.	1890.	1895.
Fonder ......................................	9,801,692	15,303,432	25,082,033	39,090,447	51,481,763	64,019,643
Statsbidrag ...............................	510,000	1,026,743	1,970,882	2,298,374	2,894,396	3,290,542
Delegares bidrag...........................	272,725	551,446	1,084,324	1,509,141	1,563,398	1,684,651
Räntor.....................................	526,086	718,041	1,181,839	1,754,009	2,096,576	2,646,749
Summa inkomst...........................	1,308,811	2,296,230	4,237,045	5,561,524	6,554,370	7,628,942
Pensioner..................................	1,201,000	1,551,244	2,480,451	3,311,155	4,477,215	5,434,117

Dessa pensionskassornas fonder, inkomster och pensioner fördela
sig på tjensteman och deras enkor och barn som följer.

Tjenstemannakassor.

	1865.	1875.	1880.	1S85.	1890.	1895.
Fonder ......................................	8,501,692	13,343,969	17,986,094	24,773,227	30,338,365	35,990,367
Statsbidrag .................................	410,850	927,593	1,733,232	1,989,807	2,578,898	2,984,541
Delegares bidrag...........................	188,183	323,669	513,283	626,848	682,261	721,763
Räntor ......................................	445,044	622,578	870,281	1,123,540	1,264,255	1,536,241
Summa inkomst...........................	1,054,077	1,873,740	3,116,796	3,940,195	4,525,414	5,242,545
Pensioner....................................	892,589	1,151,244	1,908,445	2,479,213	3,131,047	3,896,138

Enke- och pupillkassor.

	1865.	1875.	1880.	1885.	1890.	1895.
Fonder .......................... .......	1,300,000	1,959,463	7,095,939	14,317,220	21,143,398	28,029,276
Statsbidrag ................................	99,150	99,150	237,650	308,567	315,498	313,001
Delegares bidrag...........................	84,542	227,877	571,041	882,293	881,137	962,888
Räntor .......................................	71,042	95,463	311,558	630,469	832,321	1,110,508
Summa inkomst...........................	254,734	422,490	1,120,249	1,821,329	2,128,956	2,386,397
Pensioner...................................	308,411	400,000	572,006	831,942	1,346,168	1,537,979

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

De för pensioneringen afsätta fonderna hafva uppgått till:

	Krigsmanna- kassor.	Pensions- kassor.	Summa.
1865 .....................................................	4,403,369	9,801,692	14,205,061
1875 .....................................................	5,840,490	15,303,432	21,143,922
1880 ......................................................	6,472,765	25,082,033	31,554,798
1885 ....................................................	7,029,396	39,090,447	46,119,843
1890 .....................................................	7,838,128	51,481,763	v 59,319,891
1895 ......................................................	8,432,233	64,019,643	72,451,896

Af nu lemnade redogörelse för de uppoffringar, som staten under
det nya representationsskicket gjort för pensioneringen af sina tjensteman
och deras enkor och barn, framgår, att statsutgifterna för detta
ändamål ökats från 1,9 million år 1865 till 6,3 millioner 1895, eller
med ungefär 900,000 kronor för hvarje femårsperiod. Jemföres vidare
med hvarandra statsverkets och de enskildes bidrag till pensioneringen
i sin helhet, skall man finna, att de senare bidragen i procent af de
förra år 1885 utgjorde 25,5, men derefter nedgått år 1890 til 21,i %,
och år 1895 till 19,8 %.

Derjemte hafva de med statsmedel bildade pensionsfonderna under
perioden 1865—95 vuxit från 14 till 72 millioner kronor. Fondernas tillväxt
har dock ej alla år varit lika stor. Åren 1865—75 var den i
medeltal 0,7 millioner, 1875—80 omkring 3 millioner om året, och från
1880 bär tillväxten hållit sig vid omkring 2,6 millioner om året. För
den senaste tiden skulle den dock hafva varit större, om ej fondernas
räntefot samtidigt nedgått. Denna räntefot, som 1875 var 5 %, har
sedermera nedgått till 4,9 % år 1880, 4,75 % år 1885 och till 4,25 %
derefter.

Ända till 1894 var det öfverskott, hvarmed pensionsfonderna tillväxte,
större än ränteinkomsten, men sistnämnda år ändrade sig detta
förhållande. Af räntevinsten användes då 53,000 kronor till bestridande
af utgifter, och 1895 togos deraf 170,000 kronor till samma ändamål. Häraf
kan man hafva anledning förmoda, att pensionsfonderna framdeles icke
skola komma att stiga i samma proportion som hittills. Men skulle
detta visa sig blifva förhållandet, blifva de också mindre i stånd att
fullgöra de ständigt växande kraf, som de årligen ökade pensionsutgifterna
stiilla på dem. Detta blir i framtiden så mycket betänkligare,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

som redan nu flera kassor visat oförmåga att kunna fullgöra sina förbindelser.
Sådant är förhållandet med civilstatens pensionsinrättning,
flottans pensionskassa, jernvägens pensionsinrättning och tullstatens
enskilda pensionsinrättning. Att icke samma förhållande inträdt med
telegrafverkets pensionsinrättning beror på, att fyllnadspension i en
alltjemt stigande grad lemnas af telegrafverkets medel.

Inför dessa fakta: ökade anslag på allmänna indragningsstaten och
höjda statsbidrag till pensionskassorna, såsom en följd af en relativ
minskning i dessa kassors bidrag från delegarne och i räntevinst, vill
det synas nödvändigt för staten att vidtaga några åtgärder, hvarigenom
statens utgifter för pensioneringen kunna, om icke minskas, åtminstone
för framtiden hållas inom med statens ekonomi förenliga gränser. Dertill
manar äfven den omständigheten, att dödligheten inom alla åldersklasser
under detta århundrade, förnämligast under de sista trettio åren,
minskats, så att då medellifslängden under detta århundrade för män
ökats med 9 år, har densamma under ensamt de sista trettio åren ökats
med 8. Som en följd häraf hafva långt flera 25-åringar nu utsigt att
uppnå 70 år än som under 1850-talet hade utsigt att uppnå 65 år,
och af 30-åringar uppnå nu nästan lika många 70 år som under 1860-talet hade förhoppning att uppnå 65 år. Det är tydligt, att i jembredd
med denna pensionstagarnes ökade lifslängd pensionsutgifterna också
skola stiga.

Men icke blott ur ekonomisk synpunkt är en reform af hela pensionsväsendet
behöflig, utan måhända är en sådan än mer påkallad ur
rättvisans synpunkt, för att icke gynna den ena tjenstemannaklassen
mer än den andra. Aktgifver man på de stora skiljaktigheter, som
äro rådande statens olika tjenstemän emellan, beträffande pensionsålder,
pensionsafgifter och pensionens storlek, så skall man näppeligen kunna
underlåta att finna önskvärdheten af, att de på mångfaldigt, sätt från
hvarandra afvikande bestämmelserna derom, som äro föreskrifna i de
särskilda pensionsreglementena, bringas till likformighet sins emellan.
Beträffande pensionsåldern, så vexla bestämmelserna med afseende å
lefnadsåren mellan 70 och 50 år och med afseende på tjensteåldern
mellan 20 och 40 år. Med hänsyn till pensionens storlek, så utgår
denna i regeln i förhållande till lönens storlek, men der aflöningen är
delad i lön och tjenstgöringspenningar, hvilket långt ifrån gäller alla de
tjenstemän, som äro_ berättigade till pension — utgå de senare icke

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

för alla i samma proportion till lönen. Pensionsafgifterna utgå i förhållande
till pensionens storlek med vissa procent af denna, vexlande
mellan 2 % och 6 %. Till jemförelse bör nämnas, att dessa afgifter
lära utgå i Frankrike med 5 % af aflöningen och i Tyskland med 3 %
af denna samt i Finland med 15 % af pensionsbeloppet. De medel,
med hvilka staten bekostar pensioneringen för sina olika tjenstemän,
vexla äfven i förhållande till deras egna bidrag högst betydligt. Så
bidraga de tjenstemän, som åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
utan att tillhöra civilstatens pensionsinrättning, ingenting till
sin pensionering. I procent af statsbidragen betala i pensionsafgift
flottans officerare nära 9, arméns officerare nära 10, telegrafens tjenstemän
nära 46, folkskolelärare 62 och jernvägens tjenstemän 114.

Med afseende på kostnaden för pensionskassornas1 förvaltning,
vill det synas, som denna borde kunna minskas, enär densamma utgår
med så vexlande belopp som mellan 1 procent och; 15 procent af utgifterna.
I sin helhet har förvaltningskostnaden stigit från 162,000 år
1880 till 185,000 år 1885 och till 203,000 år 1895.

Vore statens pensionsväsende fotadt på rationella grunder och gälde
frågan endast att rätta missförhållanden inom en eller annan pensionskassa,
då skulle man kunna åtnöja sig med partiella reformer. Men så
länge de enskildes afgifter till pensionskassorna utgå med så olika belopp
i förhållande till statsbidragen, som de nu gorå, och så länge pensioneringen
på allmänna indragningsstaten bibehålies, skall man icke
på de partiella reformernas väg kunna nå det eftersträfvade målet: begränsning
af statens utgifter för pensioneringen, och en rättvis fördelning
af de uppoffringar för densamma, som staten ålägger sina tjenstemän.
Mycket länge torde ej heller kunna upprätthållas en sådan princip
som den, att staten skall anses skyldig att pensionera tjenstemän, som
under tjenstetiden ej sjelfva bidragit till sin pensionering. Fn sådan
princip står i allt för uppenbar strid mot den likställighet olika samhällsklasser
emellan, som tidsandan allt mer och mer söker genomföra
på alla verksamhetsområden. Med afseende åter på pensionskassorna,
som utgöra ett bolag mellan staten och tjenstemännen med gemensamhet
i lagstiftning och styrelse, så kan en sådan organisation ej leda till
något godt resultat för staten. Den hittills vunna erfarenheten vittnar
tillräckligt derom, att det enskilda intresset alltid passar på att inkräkta
på det allmännas område, och de ökade kostnader, som deraf blifva en
följd, dem får staten betala. Skall staten fortfarande upprätthålla pensioneringen
genom pensionskassor, så borde åtminstone göras till vilkor
derför, att tjenstemännen uteslutas från all delaktighet i lagstiftningen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

för kassorna. Skola tjenstemännen, såsom sj elfva bidragande till sin''
pensionering, medgifvas någon delaktighet i kassornas förvaltning, bör
denna ställas under stark kontroll af någon för det ändamålet ansedd
offentlig myndighet. En sådan, med sakkunskap på försäkringsteknikens
område utrustad myndighet, som har till uteslutande uppgift
att med vaksamhet följa kassornas ställning, är med den utveckling,
pensionsväsendet nu erhållit, dessutom betingad deraf, att om kassorna
skola ega en tryggad tillvaro, måste de hvila på rigtiga, tekniskt matematiska
grunder och dessa alltjemt revideras i män som betingelserna
för kassans fortbestånd ändras.

Med de stora fonder, som nu stå till pensionskassornas förfogande,
och med de rikliga statsbidrag, som nu utgå till pensionering af statens
tjenstemän — bidrag, som vida öfverstiga hvad hela svenska folket
årligen betalar till staten i direkt skatt för all inkomst af fastighet,
kapital, näringar, allmän och enskild tjenst — vill det synas, som det
mycket väl skulle låta sig göra att ordna pensionsväsendet i sin helhet
på ett för statsverket mindre betungande och för framtiden mera betryggade
sätt, än hvad som nu är händelsen. Genom att göra statens
pensionsväsende i sin helhet till föremål för eu omsorgsfull utredning,
skulle man derjemte kunna vinna det ej mindre eftersträfvansvärda
önskemålet att med afseende på tjenstemännens uppoffringar för sin
pensionering skipa rättvisa dem emellan. Likformiga bestämmelser
för pensioneringen, med uppgift att lika fördela skyldigheterna tjenstemännen
emellan och att i fråga om rättigheter icke gynna någon på
en annans bekostnad, blir det också endast vid en reform af pensionsväsendet
i sin helhet möjligt att fastställa, ty med afseende å storleken
af tjenstemännens bidrag kan likställighet dem emellan icke vinnas
på annat sätt, än att pensionsafgifterna för några höjas och för andra
sänkas, och med afseende å pensionsbeloppens storlek kan likställighet
icke heller vinnas, om icke så ordnas, att pensionerna utgå efter för
alla lika gällande grunder. Något rättsligt hinder mot vidtagandet af
sådana åtgärder skulle icke kunna resas från deras sida, som finge
frångå eu i pensionshänseende mera gjmnad ställning, ty summan af
alla dessas afgifter till sin egen pensionering torde icke på långt när
motsvara sammanlagda beloppen af hvad som af dem och deras likar
uppburits i pensioner, och hvad pensionsfonderna vidkommer, så hafva
dessa helt och hållet tillkommit genom statsmedel, och således hafva
kassornas delegare ingen som helst rätt att öfver dem förfoga.

I Frankrike, Tyskland, Holland och Danmark har man redan genom
lagar ordnat hela denna angelägenhet, och det bör derför icke möta några

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

oöfvervinneliga svårigheter att göra detta äfven hos oss, allra helst som
vi förutom den erfarenhet, som kan förvärfvas från utlandet, dervid
kunna bygga på en lång inhemsk erfarenhet. Alla de bestämmelser,
som torde komma i fråga att hos oss göras allmänt gällande, äro redan
till finnandes än i ett, än i ett annat pensionsreglemente. Det gäller då
blott att underkasta dem alla en samvetsgrann pröfning och att efter
en sådan pröfning af dem bibehålla, hvad erfarenheten visat vara klokt
och förnuftigt. Många äro dessutom de förarbeten, som i detta hänseende
blifvit af föregående komitéer gjorda, icke minst, utan snarare
tvärtom af den senast tillsatta komitén för ordnandet af statens civila
tjenstinnehafvares pensionering.

Utan att hafva underkastat hvarje särskild pensionskassa en omsorgsfull
utredning med afseende på uppkomst, fortbestånd, pensionsbestämmelser
och ekonomi och i dessa afseenden jemfört de olika kassorna
med hvarandra och med statens pensionsinrättningar i öfrigt, kan man
icke bilda sig en bestämd mening om hvilka de bestämmelser äro eller
kunna vara, som företrädesvis böra vinna tillämpning vid pensionering
af tjenstemän och deras enkor och barn. Men denna omständighet bör
icke utgöra hinder för att man på förhand förslagsvis framhåller, hvad
som vid en reform af pensionsväsendet kan anses önskvärdt att ur
allmänt medborgerlig synpunkt eftersträfva.

1 främsta rummet synes då böra som regel fastslås, att inga pensioner
få utdelas af statsmedel, som ej dertill blifvit i vederbörlig ordning
anslagna, och i samband dermed torde böra tagas under öfvervägande,
om icke för kontrollens skull borde förmenas embetsverken
att från sin uppbörd till pensionskassorna direkt öfverföra inkomst af
sportler, böter och naturaförmåner. Utom det obestämbara i statsbidragens
storlek, som deraf föranledes, kan ett sådant tillvägagående
lätt fresta att till fromma för pensionskassornas ekonomi vidtaga åtgärder,
som annars icke skulle hafva ifrågakommit.

Vidare vill det icke synas obilligt, om man träffade den bestämmelsen,
ptt ingen må uppbära statspension, som ej under sin tjenstetid
sjelf dertill i någon mån bidragit med årliga inbetalningar. Visserligen
är det för staten eu angelägenhet af vigt att så ordna för sina tjenare,
att ingen på ålderdomen saknar en nödtorftig bergning, men denna
statens förpligtelse fritager på intet sätt tjenstemannen från den hvarje
annan medborgare moraliskt åliggande skyldigheten att under sin krafts
dagar draga omsorg om sin ålderdom. I hvad mån tjenstemannen kan
anses vara skyldig att till sin pensionering sjelf bidraga, derom skola
meningarne utan tvifvel blifva delade, och kan frågan svårligen afgöras

32 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

utan i samband med kostnaden för statspensioneringen i sin helhet,
men i det enskilda lifvet anses det som en mycket liberal anordning,
om arbetsgifvaren betalar hälften af premien för ålderdomsförsäkring
af arbetstagaren och denne den andra hälften.

.Så vida man vill fasthålla den ursprungliga meningen med statspensioner,
eller att bereda uttjenta tjenstemän en nödtorftig bergning
på ålderdomen — och svårligen kan man inse, att någonting föranleder
till att nu frångå denna ursprungliga mening — så borde deraf med
nödvändighet följa, att man nedsatte gränsen för de högsta pensionsbeloppen
till mindre äu nu gällande 8,000 kronor. Visserligen kunna
olika meningar råda om hvad med nödtorft rätteligen bör förstås, men
då man bestämt maximum för pensionsbeloppen i Frankrike till 6,000
francs, i. Belgien till 5,000 francs och i Danmark till 6,000 kronor, så
borde »i vårt fattiga land» nödtorften vid 65 års ålder äfven för en
högt uppsatt man kunna tillfredsställas med något liknande pensionsbelopp.

I ör att emellertid en bestämmelse om maximum af pension skall
blifva effektiv, fordras, att ingen får uppbära pension för mer än en
tjenst. . I annat fall blir resultatet icke bättre än nu, då exempelvis en
f.. d. tjensteman åtnjuter 11,000 kronor, en annan 8,400 kronor i pension,
derför att begge uppbära sådan från två håll, dels från indragningsstat,
dels från någon statens pensionsinrättning. Men såsom statsrevisorerna
med afseende å förenämnda fall redan anmärkt, »synes det
angeläget att genom bestämda föreskrifter undvika uppkomsten af
dylika abnorma pensionsförhållanden». I öfverensstämmelse med förbudet
att innehafva pension från två eller flera tjenster bör ock stadgas,
att om innehafvare af pension å nyo inträder i det allmännas tjenst,
så minskas hans pension med ett belopp, som, om det just precis icke
motsvarar hela lönen, dock utgör någon betydligare del deraf.

Med afseende å pensionsåldern torde böra föreskrifvas, att tjenstinnehafvare
i regeln skall vara skyldig att vid en bestämd af tjenstens
beskaffenhet beroende lefnadsålder från tjensten afgå mot erhållande
af pension, hvars storlek står i förhållande till den uppnådda tjenstetidens
längd. Derest tjenstinnehafvare vid den för afskedstagandet stadgade
lefnadsåldern icke uppnått den för hel pensions erhållande föreskrifna
tjenstetid^, borde efter för alla lika gällande grunder pensionsbeloppet
minskas i samma förhållande, som den verkliga tjenstetiden understiger
den faststälda. För statens ekonomi är det derjemte af vigt, att den
lefnadsålder, vid hvilken afgång skall ega rum, icke sättes för låg;
ty det kapitalvärde, som för beredande af en viss bestämd pension

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

erfordras vid inträdet i tjenst, är dubbelt så stor, om pensionen skall
utgå vid 65 år, som om den skall utgå vid 70 år. Med hänsyn härtill
borde ock den procent af lönen, som bör utgå i pension, minskas i samma
mån tjenstens beskaffenhet fordrar afgång vid en tidigare lefnadsålder än
den högsta, som för pensions erhållande kan anses lämplig att fastställa.
I ett sådant stadgande ligger ingen obillighet, ty om en person
vid en viss ålder (såsom t. ex. en militär vid 50 år) icke anses
lämplig att sköta en tjenst af en viss beskaffenhet, så följer deraf icke,
att han är oduglig för annan verksamhet. Pensionen kan då icke hafva
annan uppgift än att hålla honom skadeslös för den brist på färdighet
i en ny verksamhet, som för honom kan göra det nödvändigt att lemna
sitt arbete till billigare pris än den af samma ålder, som deruti förvärfvat
vana.

Rättvisan kräfver, att den, som i tjenst ådragit sig obotlig skada,
bör i förhållande till invaliditeten komma i åtnjutande af pension oberoende
af åldersbestämmelserna, och en af sjuklighet framkallad oförmåga
att sköta sin tjenst bör kunna berättiga till pension vid en med några
år reducerad pensionsålder. Pensionsrätten bör förloras, om någon blir
dömd för vanhedrande brott, afskedas på grund af tjenstefel eller lemnar
tjensten utan att taga afsked, och det vill synas billigt, att den, som
genom arf eller på annat sätt kommit i den förmögenhetsställniug, att
hans årsinkomster, pensionen oräknad, öfverstiga denna, endast bekommer
så stor del af pensionen, som belöper sig på de af honom
gjorda inbetalningarna. Likartadt borde förhållandet vara äfven med
den, som bosätter sig utrikes. Rätt att återfå erlagda afgifter utom
upplupna räntor synes böra medgifvas den, som lemnar all statstjenst
och afsäger sig all rätt att erhålla pension.

Till hvarje pensionsinrättning borde måhända höra en enke- och
pupillkassa, som förvaltades i samband med pensionsinräftningen och på
statens bekostnad. Huru vida det kan vara klokt, att staten ålägger
sina tjenstemän delaktighet deri och för den skull dertill lemnar bidrag
utöfver förvaltningskostnaden, äro frågor, som strängt taget ligga utanför
ändamålet med statspensioneringen i egentlig mening, men hvilka dock
icke torde kunna förbigås vid ett ordnande af densamma.

De uttalanden om grunderna för pensionering af statens tjenstemän,
som nu blifvit gjorda, kunna icke betraktas såsom annat än förslagsineningar,
och huru mycket man än skulle kunna befinnas villig att
icke frånkänna dessa och andra dylika förslagsvis framkastade meningar
billighet och rättvisa, så är det emellertid tydligt, att inga andra bestämmelser
kunna läggas till grund för ett rationel ordnande af statens
Bih. till Riksd. Prof,. 18!)7. 1 Sami. 2 A/d. 2 Iland. 7 Iläft. it

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

pensionsväsende än sådana, som blifvit i alla sina detaljer underkastade
eu noggrann och omsorgsfull granskning. Eu sådan granskning kan
icke verkställas af andra än sakkunnige män, lika litet som andra än
sådana kunna på ett tillfredsställande sätt utarbeta de förslag, till hvilka
granskningen kan föranleda. Det är af denna anledning, som lösningen
af den magtpåliggande frågan om ordnandet af statens pensionsväsende
icke torde kunna öfverlemnas till annat än en komité, bestående af män
förtrogna såväl med försäkringstekniken som med statsförvaltningen
och med folkrepresentationens önskningar. Det ligger i sakens natur,
att denna komité får underkasta sig ett mödosamt arbete, om den skall
lösa sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och icke fullgöra sitt uppdrag
lika lättvindigt, som en annan komité gjorde vid ett likartadt tillfälle,
om hvilket det icke torde vara öfverflödigt att här påminna.

I skrifvelse af den 27 februari 1858 anmälde Rikets Ständer, att
de vid behandlingen af nionde hufvudtiteln funnit dittills gällande pensionsförfattningar,
såsom i viss mån bristfälliga, behöfva omarbetas, med
anledning hvaraf och då det syntes nödigt, att de i särskilda författningar
spridda stadganden angående pensionsväsendet blefve i en enda
sammanförda, Rikets Ständer anhöllo, att en revision af nämnda stadganden
måtte företagas och förslag till ändamålsenligt ordnande af
pensionsväsendet uppgöras och för Rikets Ständer framläggas. Med
anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t den
19 juni 1858 en komité på 6 personer med uppdrag »att, efter granskning
af de stadganden, som ligga till grund för pensions erhållande af
allmänna medel eller af särskilda, utaf staten understödda pensionsinrättningar
uppgöra och till Kongl. Maj:t aflemna förslag till ett ändamålsenligt
ordnande af pensionsväsendet i allmänhet». Denna komité
afgaf sitt betänkande den 27 september 1862, således efter mer än fyra
års arbete. Med förslag till förordning och reservationer inberäknade
omfattade betänkandet icke mer än 67 sidor. Om man redan deraf
kan finna, att ärendet var knapphändigt nog behandladt, så torde detta
ännu tydligare framgå af följande passus i betänkandet: »Likaså har
komitén ansett nödigt förskaffa sig kännedom, huru pensionsväsendet
för närvarande är ordnadt inom andra större eller, i afseende på dervarande
samhällsinrättningar och öfriga förhållanden, med Sverige någorlunda
likartade stater. Genom hans excellens herr utrikes statsministerns
bemedling har komitén fått emottaga reglementen, instruktioner
och andra meddelanden, angående pensionsväsendet i Belgien,
Danmark, Frankrike, Hannover, Preussen, Ryssland och Österrike.
Komitén, som under sina arbeten haft nyttig ledning af de sålunda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

vunna upplysningarna, har likväl icke ansett sig böra, genom redogörelse
för pensionsväsendet i andra länder, öka vidlyftigheten af detta
sitt betänkande.»

Att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller om vidtagandet af åtgärder
till ett rationelt ordnande af pensionsväsendet är för Riksdagen
icke främmande. Under hela detta århundrade har Riksdagen flerfaldiga
gånger derom till Kongl. Maj:t gjort framställning, vare sig beträffande
pensionsväsendet i sin helhet eller delar deraf. Redan 1809
anhöllo Rikets Ständer, att vissa angifna grunder måtte vid pensioners,
beneficiers och benådningars tilldelande eller bibehållande stadgas och
tillämpas. Åren 1818, 1823 och 1835 anhöllo Rikets Ständer, att pensioner
ej måtte utaf andra än derför afsedda medel beviljas. 1830 begärdes,
att grunder för pensionering af hofvens personal borde upprättas.
1846 anhölls, att amiralitetskrigsmanskassans räkenskaper skulle
insändas till granskning af kammarrätt och statsrevisorer och 1858
ytterligare i samma sak, att summariska uppgifter öfver kassans alla
inkomster och utgifter måtte hvarje statsrevision meddelas. Vid 1853—
54 års riksdag gjorde Rikets Ständer framställning om inrättandet af
en pensionsanstalt för ålderstigne sjömän. 1858 anhölls om revision
af pensionsförfattningarne och förslag till ett ändamålsenligt ordnande
af pensionsväsendet i allmänhet och samma år om vidtagandet af åtgärder
för ordnandet af pensioneringen för arméns och flottans manskap
på ett lämpligt och verksamt sätt. År 1860 anhöllo Rikets Ständer
om åtgärder till förberedande af eu sådan reglering af arméns
pensionsväsende, att hela pensioneringen måtte kunna af staten öfvertagas
och samma år desslikes om utredning af pensionsrätten för en
del civile tjenstemän. 1863 anhölls om undersökning, på hvilka grunder
pensioneringen af folkskolelärare ändamålsenligast skulle kunna
ordnas och 1874 om beredandet af pensionering för folkskolelärares
efterlemnade enkor och barn. År 1889 anhölls om upprättande af
grunder för ålderdomsförsörjning af lärare och lärarinnor vid småskolan
och om utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och om
det inbördes förhållandet mellan densamma och allmänna indragningsstaten,
så att minskning i statens utgifter för pensioneringen af civilstatens
embets- och tjenstemän kunde beredas.

På den höga ståndpunkt, försäkringstekniken i våra dagar intager,
borde man lättare nu än förr kunna komma till rätta med ett ordnande
af statens hela pensionsväsende, icke blott så att statens utgifter för
pensioneringen blefve hållna inom rimliga gränser, utan äfven så att
alla statens tjenstemän i och för sin pensionering iklädas lika skyldig -

36 Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

heter och komma i åtnjutande af lika rättigheter. Ett ordnande af
statens pensionsväsende på ett tillfredsställande sätt skulle utan tvifvel
äfven kunna bidraga att underlätta genomförandet af den ytterst svårlösta
fråga om allmän ålderdomsförsörjning, som redan länge stått på
dagordningen. Hur skall man nemligen kunna hoppas att realisera
tanken på en pensionering af alla, om man icke kan lyckas i att genomföra
en tillfredsställande pensionering af en liten del af samhällets
medlemmar, i synnerhet när för det sistnämnda ändamålet betydande
fonder stå till förfogande. Vill man derför det förra, så synes det,
som man borde vara angelägen om att först, och så fort som möjligt,
genomföra det senare.

Med anledning af hvad som i denna min motion blifvit anfördt,
och med stöd deraf tillåter jag mig hemställa:

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka
det offentliga pensionsväsendet för statens embetsoch
tjensteman samt betjente med vederlikar, icke
blott det af staten bekostade, utan äfven det af staten
understödda med hänsyn till såväl statsverkets
växande utgifter derför som de särskilda pensionskassornas
förmåga att fullgöra sina åtaganden och i
samband dermed låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till ett sådant ordnande af statens pensionsväsende
i dess helhet, att nödig begränsning i
statens utgifter för pensioneringen kan vinnas, på
samma gång som åt statens tjenstemän beredes likställighet
beträffande såväl pensionernas förhållande
till aflöningen som tjenstemännens skyldighet att till
sin pensionering bidraga, samt

att Riksdagen behagade till bestridande af de
med förenämnda undersökning förenade kostnader bevilja
ett förslagsanslag till det belopp, som utskottet
kan finna nödigt.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1897.

J. H. G. Fredholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.