Motioner i Andra Kammaren, N:o 127 (Motion 1894:127 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127

N:o 127.

Af herr C. W. Collander, angående disposition af öfversJcotten
på fyr- och båkmedel för beredande af olycksfallsförsäkring
åt gemenskapen vid lotsverket.

När för kortare tid sedan å ny o inträffade ett af dessa ej sällsynta
fallen — denna gången vid Sandhamn — då våra oförskräckta
och pligttrogna lotsar under utöfningen af sin ansvarsfulla tjenst, att
bringa medmenniskor och egendom i säkerhet, funno sin ''graf i vågorna,
så gjorde en, som det syntes, med så väl sjömansyrket som lotsväsendet
väl förtrogen och för desamma varmt intresserad person en offentlig
vädjan uti tidningspressen till riksdagens då snart sammanträdande
representanter att om möjligt söka genom statens mellankomst bringa
en välbehöflig hjelp åt dem, som genom dylika olycksfall bland lotsverkets
personal plötsligen undanryckas sitt ekonomiska stöd.

Jag är lifligt förvissad om, att denna uppmaning väckte stark
genklang i mångas hjertan, och då jag nu, på det att denna vädjan
ej må förklinga förgäfves, går att framlägga ett förslag i berörda syfte,
vågar jag hoppas, att det skall lika välvilligt'' upptagas som bedömas.

För att än närmare och bättre motivera denna framställning, tilllåter
jag mig att ur den nämnda offentliggjorda vädjan återgifva följande:

»Erfarenheten har ådagalagt, att på sommaren nästan inga olyckor
med dödlig utgång inträffa. Vattnet och luften äro då varma och lotsarne
lätt klädda, hvarför de i allmänhet utan svårighet hålla sig öfver vattnet,
till dess att de bergås af kamrater eller från de fartyg, till hvilkas bi -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

stånd de riskera sina lif. Men på senhösten och vintern, hur ser det
då ut? Vädret grått och iskallt liksom vattnet, sjön upprörd, dagsljuset
kort, stundom midt på dagen ersatt af skymning, snö- och hagelbyar,
se der de angenäma förhållanden, som då höra till hvardagligheterna och
dels i sig sjelfva, dels genom den tunga drägt af kavaj, regnkläder
och sjöstöflar, som de påtvinga lotsen, och hvilka, när han faller öfver
bord, genom sin tyngd draga honom i djupet, hufvudsakligen äro skulden
till våra oförskräckta lotsars undergång.

På sin höjd kan man möjligen kämpa emot, men icke öfvervinna
den flendtliga sidan af naturen under denna årstid. På lotsames vana
att reda sig under brydsamma förhållanden, på deras kärlek till lifvet
och familjen, på deras kallblodighet och lugn måste man sätta de förnämsta
förhoppningarna, och utan dessa egenskaper tjena osänkbara båtar
och lifräddningsattiralj till intet. Man kan naturligtvis ej heller förbjuda
lotsen att, rent ut sagdt, riskera sitt lif, ty på denna risk beror
stundom en hel besättnings vara eller icke vara, ett millionfartygs bergning
och först och sist det moraliska mod, som ännu som ett arf från
gångna tider på få ställen finnes och utöfvas som hos våra lotsar.»

Uti den återgifna skildringen ligger ingen öfverdrift, endast nakna
verkligheten, och skulle man måhända kunna tillägga, att genom den
sedan en tid tillbaka medgifna lotsfriheten för fartyg, hvaraf dessa naturligtvis
under den blidare årstiden företrädesvis begagna sig, afbräck sker
uti den för vidmakthållande af lotsarnes skicklighet och sinnesnärvaro,
vid bördande af fartyg och dylik manövrering nödvändiga förutsättningen:
en ständig öfning.

Ehuru man af det hittills anförda lätteligen kunde antaga, att
utaf lotsverkets personal det egentligen är lotsarne, och naturligtvis äfven
manskapet vid lifräddningsstationerna, som under tjensteutöfning äro utsatta
för större lifsfara, så visar dock erfarenheten, att detta äfven i icke
ringa grad är förhållandet med fyrpersonalen.

Till belysande häraf bifogar jag en från lotsstyrelsen beredvilligt
lemnad uppgift (bilaga A) å dem af lotsverkets personal, som under
senaste tio år (1883—1892) vådligen omkommit.

Af denna framgår, att olyckfall med dödlig utgång drabbar alla
klasserna af gemenskapen vid lotsverket, och om det ock ligger i öppen
dag, att för en del lotsar, anstälde vid de inre lotslederna, äfvensom för
personalen vid vissa fyrplatser, lifsfaran under tjensteutöfning är i jemförelse
med öfrigas ringa, så torde vid ifrågavarande framställning om

Motioner i Andra Kammaren, Ko 127. Q

hjelp åt de vådligen omkommandes familjer hänsyn likväl böra tagas till
hela den ifrågavarande personalen vid lotsverket.

Enligt lotsstyrelsens underdåniga — i det statistiska trycket nyligen
offentliggjorda — berättelse för 1892, utgjordes antalet af den vid
lots- och fyrplatser samt lifräddningsstationer anstälda gemenskapen (underbefäl
och betjening) af följande: (se tab. I.)

öfverlotsar............... 16

lotsåldermän.............. 12

fyrmästare . ....... 92

uppsyningsman............. 18

kronolotsar................ 545

extra lotsar............... 9

lotslärlingar med arfvode....... 47

d:o utan arfvode....... 180

fyrvaktare............... 257

fyrbittäden............... 59

räddningsmanskap........... 151

Summa 1,368 personer.

Motsvarande antal för år 1878 utgjorde 1,278, alltså eu tillökning
sedan dess af i medeltal omkring 7 personer årligen.

Af denna personal torde man kunna antaga, att omkring 75 procent
eller cirka ett tusen äro gifta.

Villigt måste nu erkännas, att staten redan gjort icke obetydligt
för att trygga berörda personal under dess lifstid mot ekonomisk nöd.
Så hafva genom »kongl. kungörelsen den 21 september 1888 angående
förbättrad pensionering af personalen vid lotsstyrelsen och lotsverket»,
— och till hvilken jag för närmare upplysningar får hänvisa — de från
»amiralitetskrigsmanskassan» eller, som den numera benämnes, »kongl.
flottans pensionskassa», till nämnda personal utgående pensioner blifvit
icke obetydligt höjda genom bidrag från lotsverkets medel.

Men detta gäller personalens egen pensionering. Deremot har för
deras efterlemnade familjer här ej mycket kunnat göras. Uti § 77 af
reglementet för flottans pensionskassa af den 22 januari 1892 säges
härom: »Hvad för närvarande är stadgadt angående nådegåfva skall fortfarande
lända till efterrättelse för enka och barn efter eu hvar af lotsverkets
nuvarande gemenskap, hvilken genom vådlig händelse under
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 30 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

tjensteutöfning tillsatt lifvet», och angående sådan nådegåfvas storlek
m. m återfinnas bestämmelserna uti »kongl. förordningen och reglementet
den 26 oktober 1838 angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmanskassan»,
uti hvars § 88 stadgas:

»De enkor, hvilkas män genom erhållna blessyrer eller vådliga
händelser i Yår och Kronans tjenst förlorat lifvet, erhålla i fem års tid
en årlig nådegåfva till följande belopp, nemligen:

mästerlotsars.........tjugo r:dr

gemenskapens........tolf »

Då enka icke efterlefver, eller hon inom de utsatta fem åren
med döden afgår, eller ingår nytt gifte, skola de minderåriga barnen,
ehvad de äro flera eller färre, i första fallet lika tid och i senare händelserna
för den återstående tiden nådegåfvan till,samma belopp, som
för enka faststäldt är, åtnjuta; kunnande dock en sådan förmån icke tilldelas
barn, som fylt femton år, eller för längre tid än till samma ålder.»

Huru välkommet hvarje understöd till de omkomnas familjer, om
än så ringa, är under dylika omständigheter, så är det dock uppenbart,
att nyssnämnda erkännande från statens sida icke står i rimligt förhållande
till det offer, berörda personal nedlagt på pligtens altare,
när den vid sådana olyckstillfällen utan betänkande offrat allt, eller
sitt lif.

»Kan man» — frågar den förut åberopade författaren till den offentliga
uppmaningen — »förvåna sig öfver, att de stackars lotshustrurna,
medvetna om det framtidsperspektiv, som kan vänta dem och barnen,
med klappande hjerta hjelpa far på med kavaj, sjöstöflar oqh sydvest,
då han i kolmörka natten kallas att i trerefvad mä^ssegelskultje gå ombord
i kuttern för att börda ett fartyg, som genom sina nervösa signaler
gifver till känna, att det med otålighet afvaktar en välbehöflig
ledning?

Nej och hundra gånger nej! Man har sagt, att hästen ej har
något ljud för sorgen eller klagan, men väl för glädjen. Så synes förhållandet
äfven vara med lotsame och deras hustrur. De finna sig helt
enkelt i sitt öde, vetande, att det ej står att hjelpa.»

För att i någon mån härutinnan bringa undsättning har genom
lotsstyrelsens nitiska bemödande under tiden med ganska stort besvär

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

bildats den s. k. »Lotsverkets enskilda pensionskassa», för hvilkens reglemente
Kongl. Maj:t den 13 februari 1885 meddelat fastställelse.

Denna kassas pensionsfond uppgick vid sistlidna års slut till något
öfver 200,000 kronor, och anhåller jag få närsluta sista revisionsberättelsen,
eller den för år 1892 (bilaga B).

Fonden är tillkommen genom årsafgifter af delegarne, men derjemte
har Kongl. Maj:t medgifvit kassan vissa mindre inkomster, såsom
böter, ådömda enligt gällande lotsförfattningar, försäljning af tomfat från
fyrarna samt af makulatur m. m.

Kassan är afsedd att lemna:

dels årliga pensioner att utgå antingen till delegaren sjelf eller
(och hufvudsakligast dertill af gemenskapen anlitad) hans hustru eller
döttrar vid uppnådd 50 eller 55 års ålder, eller till efterlefvande enka
och minderåriga barn efter delegarens död;

dels tillfälliga understöd från den s. k. förstärknings- och understödsfonden.

Enligt reglementets 5 § kan gift delegare i kassan bereda efterlefvande
enka och minderåriga barn årlig pension till belopp i jemna
tiotal från och med 50 kronor intill 500 kronor att utgå genast efter
hans död, och är enligt 2 g mom. 2 en hvar, som härefter (år 1885)
vinner anställning eller befordran å ordinarie stat vid lotsstyrelsen eller
lotsverket, skyldig att, så framt han är gift, genast, eller, om han är
ogift, framdeles, så snart han ingått äktenskap, bereda efterlefvande enka
och minderåriga barn pension, på sätt i 5 § sägs.

Af nämnda revisionsberättelse tyckes emellertid framgå, att då
medelvärdet af de lemnade försäkringarne endast utgör cirka 100 kronor,
är antagligt, att gemenskapen till regeln endast förmått bereda sina
familjer lägre pensionsbelopp.

Till lotsstyrelsens berömvärda sträfvanden att bereda undsättning
till personalens efterlemnade familjer må slutligen räknas, att genom
befälets påtryckning vid några lotsfördelningar personalen derstädes delvis
varit olycksfallsförsäkrad i enskilda bolag, men utgiften för de rätt
dryga premierna för dylik försäkring i förening med den tvungna inbetalningen
af premierna för pension från lotsverkets enskilda pensionskassa
har synts tyngande nog för dem, hvars inkomster äro mycket
begränsade.

Men just detta, att söka åstadkomma en kollektiv olycksfallsförsäkring
för hela den ifrågavarande personalen, synes mig vara det

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

mål, som man här, genom statens välvilliga mellankomst, borde kunna
uppnå.

Ett litet kapital, t. ex. 1,000 kronor, som utfaller vid familjestödets
plötsliga frånfälle, är ofta en värdefullare hjelp än den mindre
årliga pensionen, då det gäller att skaffa de efterlefvande, som man säger,
tak öfver hufvudet, och utgör i alla händelser ett vigtigt komplement
till den lilla pensionen.

Visserligen kunde man härvid ifrågasätta, huruvida det vore behöfligt
olycksfallförsäkra mer än den gifta personalen, eller ens hela
densamma, då, såsom jag förut erinrat om, en del tjensteplatser kunna
anses medföra mindre fara för personalen, men dels kan ju t. ex. en
ogift son vara eu familjs stöd, och dels skulle det måhända väcka förtrytelse
bland personalen, om, för den händelse staten trädde emellan,
några uteslötes från sådan förmån.

Deremot kan möjligen ifrågasättas, om det ej, för väckande och
underhållande af den egna omtanken, vore lämpligt, att den försäkrade
personalen sjelf i någon mindre mån bidroge till premiernas gäldande,
för hvilken händelse måhända likväl en åtskilnad borde göras för dem,
som tjenstgöra på de mera lifsfarliga platserna.

Då pensionerna till personalen vid lotsverket från flottans pensionskassa,
i händelse af invalidité genom olycksfall, är någorlunda betryggan
de, kunde man vidare, om kollektiv olyckfallförsäkring skulle
beredas personalen hos enskildt bolag, ifrågasätta, om man ej genom att
afstå från all ersättning, utom vid dödlig utgång, kunde afsevärdt nedbringa
premien.

Och härmed har jag kommit till den vigtiga frågan om sättet för
statens mellankomst.

Innan den, för riket i sin helhet, betydelsefulla men ock svårlösta
frågan om en riksförsäkringsanstalt vunnit sin lösning, synes mig att, i
afvaktan härpå, för ifrågavarande angelägenhet tvenne utvägar kunde
tillsvidare anlitas.

Den ena vore, som förut blifvit antydt, att befrämja eu kollektiv
olycksfallförsäkring hos ett eller flere enskilda bolag, den andra att sätta
lotsverkets enskilda pensionskassa, genom lämpligt årligt bidrag, i tillfälle
att kunna åtaga sig en motsvarande förpligtelse.

Det senare alternativet synes mig nemligen ej vara oförenligt
med berörda pensionskassas uppgift, enär den ju äfven har att meddela
»tillfälligt understöd».

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

Beträffande dernäst frågan hvad åstadkommandet af en dylik olycksfallförsäkring,
till belopp jag förut antydt eller 1,000 kronor för hvarje
person, skulle kosta, så är ju detta beroende på hvilken utväg man dertill
vill anlita. Med hänsyn till ofvan meddelade uppgifter om personalens
antal, torde för en kollektiv försäkring premierna ej böra öfverstiga
10,000 kronor årligen. Ville staten återigen sjelf varda försäkringsgifvare,
är det antagligt, att sistnämnda utgift stälde sig lägre i genomsnitt, hvilket
man vid en blick på uppgifterna i bilagan A ju kan hafva skäl att förmoda.

Uti de ständigt å inkomsttiteln »fyr- och båkmedel» årligen uppkommande
öfverskotten — enär denna titel uti statsregleringame städse
blifvit till lågt och betryggande belopp beräknad — synes mig, att man
har en fullt lämplig tillgång att kunna, utan anlitande af de för statens
allmänna behof afsedda inkomsterna, befrämja den för lotsverket vigtiga
olycksfallsförsäkringen, som jag med denna min motion afser att åstadkomma.

Då emellertid Kongl. Maj:t, uti sina propositioner angående statsregleringen,
tid efter annan till Riksdagens pröfning och godkännande
framlagt förslag till aflöningsstat för och pensionering af lots verkets personal,
men Riksdagen, hvarje gång frågan förekommit, på derför angifna skäl
ej velat ingå i en sådan pröfning, utan vid dessa tillfällen alltid åt Kongl.
Maj:t öfverlemnat tillse, att med inkomsten af fyr- och båkmedel jemväl
de aflönings- och pensionsförmåner för nämnda personal må kunna beredas,
på bvilka den kan anses hafva skäligt anspråk, så måste följaktligen
eu sådan begäran, som min motion afser, frambäras till Kongl. Maj:t,
men föreställer jag mig, att Kongl. Maj:t icke ogerna skall veta sig ega
ett stöd uti Riksdagens uttalade åsigt för ett beslut att tillgodose lotsverkets
personal med ifrågasatta förmån.

Sista gången Kongl. Maj:t ånyo till Riksdagens pröfning framlade
ett dylikt förslag till aflönings- och pensionsstat för lotsverket var vid
1888 års riksdag, och dä uti Riksdagens härom aflåtna skrifvelse (n:o 61
den 11 maj) förekommer en utförligare motivering till Riksdagens ståndpunkt
i ärendet, som är belysande, tillåter jag mig ur densamma återgifva
följande:

»Nu föreligger åter ett liknande förslag. Enligt detsamma skulle
de medel, som utöfver redan medgifna pensionsförmåner från statsverket
och amiralitetskrigsmanskassan för den föreslagna pensionsregleringens
genomförande skulle erfordras, kunna inom den nu beräknade inkomsten
af fyr- och båkmedlen beredas, utan att inskränkning beböfde ske i de

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

belopp, som för andra lotsyerkets ändamål användas. Men då enligt
3 § af ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter m. fl., jemförd med
60 § regeringsformen, det tillkommer Eders Kongl. Maj:t att, utan Riksdagens
hörande, bestämma fyr- och båkafgifterna, skall följden af ett
fastställande af de föreslagna staterna, enligt Riksdagens förmenande, utan
tvifvel blifva att, derest de nu bestämda fyr- och båkafgifterna af en
eller annan orsak icke skulle blifva för de på dessa stater grundade utgifternas
bestridande tillräckliga, antingen Eders Kongl. Maj:t, till men
för sjöfarten, måste höja afgifterna, eller också Riksdagen genom anslags
beviljande komma lotsverket till hjelp. Men liksom Riksdagen alltid
ansett, att fyr- och båkafgifterna icke äro att betrakta såsom en inkomstkälla
för tillgodoseende af statens allmänna behof, utan såsom en särskild,
af en viss rörelse utgående afgift, uteslutande afsedd för underhåll och
förbättrande af de för denna rörelses underlättande inrättade anstalter,
så har Riksdagen också synts vara af den mening, att dessa utgifter
städse skulle afvägas så, att de, utan något statens bidrag, blefve för
dessa ändamål tillräckliga. Riksdagen anser derför det vara bäst, att
Eders Kong!. Maj:t, med bibehållande af sin konstitutionella rätt att
bestämmma fyr- och båkafgiften, också sjelf, utan Riksdagens inblandande,
tillser, att med dessa medel icke blott säkerhetsanstaltema underhållas och
utvecklas, utan jemväl för personalen de aflönings- och pensionsförmåner
beredas, på hvilka den kan anses hafva skäligt anspråk. Då Eders
Kongl. Maj:t emellertid nu låtit Riksdagen taga kännedom om hvad
Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende ansett skäligt, har Riksdagen funnit
sig icke böra lemna oanmärkt, att de för lotsstyrelsens embets- och
tjenstemän samt befäl vid lotsverket föreslagna pensionsbelopp synas vara
högre beräknade än efter de grunder, som äro gällande inom andra
statens förvaltningsområden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen, utan
att ingå i pröfning af hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om
aflöning och pensionering af lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt
befäl, underbefäl och gemenskap vid lotsverket, i likhet med hvad under
en följd af år egt rum, beslutat, att det till lots- och fyrinrättningen med
lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag skall upptagas till enahanda
belopp, hvartill inkomsttiteln »fyr- och båkmedel» för statsregleringsperioden
beräknats uppgå, eller 1,200,000 kronor, och följaktligen anslaget,
med ^beräkning af deri ingående friheter och ersättningar, utföras

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

med 1,200,409 kronor, samt att de å inkomsttiteln uppkommande öfverskott
få användas för de med berörda anslag afsedda ändamål.»

Sedan 1888 har Riksdagen, vid behandlingen af statsregleringspropositionerna,
vidhållit sin då uttalade åsigt och endast vidtagit den
förändringen att höja de på ordinarie stat upptagna utgifterna för lotsoch
fyrinrättningen med lifräddningsanstaltema till kronor 1,400,000,
eller samma belopp, hvartill inkomsttiteln »fyr- och båkmedel» blifvit högre
beräknad mot för år 1888, då beloppet utfördes med 1,200,000 kronor.

Det är sjöfartsnäringen, som uteslutande betalar fyr- och båkmedlen,
och den andel deraf, som jag nu ifrågasätter för lotsverkspersonalens
betryggande, utgör ju endast en ringa procent af denna statens inkomsttitel,
men det är äfven sannerligen i sagda närings välförstådda intresse,
att de, från hvilka sjömännen och redame i farans stund vänta räddning
till lif och gods, ej med allt för tungt sinne gå att fullgöra hvad pligten
bjuder dem, eller att, när derunder lifvet måste riskeras, detta ej äfven
må innebära hela offret af familjens välfärd.

Den, som lefvat sig in bland dessa menniskor, vet hvilka präktiga
typer af manlig kraft och beslutsamhet samt pligttrohet de till regeln
förete, och för den, som ej lärt känna dem, ber jag få hänvisa till statistikens
torra siffror, som i detta fall kunna vara vältaliga nog. Uti
lotsstyrelsens årsberättelser återfinner man nemligen, huru jemförelsevis
få af denna personal gjort sig förtjenta af disciplinär bestraffning, emedan
förteckningarne å antalet djerfva och behjertade handlingar samt derför
utdelade belöningar tala ett annat språk.

Lotsarne få icke gå ohulpna ifrån oss; det är helt enkelt statens
pligt att bär träda emellan med undsättning.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, på hvad sätt och till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

hvilket belopp olycksfallsförsäkring må kunna beredas
gemenskapen vid lotsverket, vare sig för alla eller för
dem, som äro mera utsatta för fara under tjensteutöfning,
samt om Kongl. Maj:t finner skäl besluta sådan
försäkring, att utgifterna derför då må af öfverskotten
på fyr- och båkmedel bestridas.

Stockholm den 28 januari 1894.

C. W. Collander.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

Bilaga A.

Uppgift

å dem af lotsverkets personal, som under senaste tio år (1883—1892)

vådligen omkommit.

År	Befattning, fördelning in. m.	Lots- personal.	I personal.	i Lifrädd- \|\| ningsfolk.	Summa.
1883	1 lots och 1 lotslärling i Göteborgs fördelning ............	2	i-.>b f
»	1 fyrvaktare i Norrköpings d:o ......................................		i
»	2 man vid Ystads lifräddningsstation, Malmö d:o .........			2	5
1884	1 mästerlots i Luleå fördelning ..................................	1
	1 lotsförman och 1 lotslärling i Sundsvalls d:o ............	2
	1 lots i Kalmar d:o ..................................... .................	1
»	1 lotsförman i Malmö d:o .............................................	1
»	1 fyrbiträde i Göteborgs d:o ...............,,.........................		i		6
1885	1 d:o i Stockholms d:o .......................................		i
»	1 fyrvaktare i Norrköpings d:o .....................................		i
>	1 d:o i Malmö d:o ..............................................		i		3
1886	Ingen.	_	_	..	.
1887	1 lots och 1 lotslärling i Sundsvalls d:o ......................	2
	1 lots i Stockholms d:o ................................................	1
	1 lots och 1 lotslärling i Norrköpings d:o ...................	2
	1 mästerlots och 1 lots i Kalmar d:o ...........................	2			7
1888	1 lots i Kalmar d:o ...<..................................................i	1			1
1889	1 lots i Luleå d:o .........................................................	1
»	1 lots i Sundsvalls d:o .................................................	1
	1 lots i Stockholms d:o ................................................	1			3
1890	1 extra lots i Sundsvalls d:o ........................................	1
»	1 fyrvaktare i Malmö d:o .............................................		i		2
1891	1 lots och 1 lotslärling i Norrköpings d:o ....................	2			2
1892	1 lotslärling i Stockholms d:o .......................................	1
»	1 fyrvaktare i Gotlands d:o ...........................................		i		2
	Summa \|\| 22	7	2	31

Stockholm den 26 januari 1894. Emil Smith,

Lotskapten.

Bih till Biksd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 30 Haft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

J n-f.liU

i t i y c< q U

iMi, j .j-.-tfj s •<:, nit Tibet: iun>. »■.•;*»il r>''^to! in rnoh i.

-‘ Bilaga B.

Till Herrar fullmäktige i Lotsverlcets enskilda pensionskassa.

Öfver granskningen af pensionskassans förvaltning och räkenskaper för år
1892 få undertecknade, dertill utsedde revisorer, efter fullgjord förrättning, härmed
afgifva följande

Revisionsberättelse. V -

Enligt ett till oss öfverlemnadt och af oss behörigen kontrolleradt sammandrag
ur räkenskaperna visar kassans ställning sig sålunda.

Inkomster.

Årsafgifter af delegare .......................................................... Kr. 23,394: 60

Afgiftsförhöj ningar ................................................................. » 36: 08

Bötesmedel ......................................................................................... » 845: —

Medel för försålda tomfat................................................................... » 2,926: 38

Kantor ...............................................................................,............. » 605: 15

För försåld makulatur influtna............................................................. » 14: 41

Diverse inkomster, gåfvor m. m........................ » 66: —

Hyresinkomst af kassans fastighet ...................................................... » 17,115: —

Utdelning från Stockholms stads brandförsäkringskontor ................ » 159: 70

Kronor 45,162: 32

Utgifter.

Aflöningar............................................................................................ Kr. 1,800: —

Diverse omkostnader ...........................................................|.......... » 969: 56

Pensioner............................................................................i........ » 3,375: —

Omkostnader för fastigheten................................................................ » 1,556: 98

Räntor å i fastigheten intecknad gäld ............................................... » 5,017: 93

Inkomst utöfver utgifterna ..................................,.............................. » 32,442: 85

Kronor 45,162: 32

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.		19
Då till förenämnda nettoinkomst ----------.................	......... Kr.	32,442: 85
läggas kassans tillgångar från år 1891 ................................	......... »	151,478: 54
uppgår kassans kapitalbehållning vid 1892 års slut till...........	... Kronor	183,921: 39
hvilket belopp sålunda redovisas:
Tillgångar.
Fastigheten n:is 1 och 5 i qvarteret Cerberus med adress	n:o 2
vid Kornhamnstorg och n:o 46 vid Stora Nygatan	bär i
staden.......................................... ..... i....	......... Kr.	271,000: —
Utlånade medel mot säkerhet af inteckningar.........................	.......»	8,650: —
Å upp- och afskrilningsräkning i bank innestående................	......... »	732: 21
Å depositionsräkning i bank innestående................................	....... »	10,000: —
Inventariers värde....................................................................	......... »	375: —
Kontant i kassan vid 1892 års utgång....................................	......... »	347: 80
.t i, . ,r * fr , j.-; . _ ;..... • r * . lM 1 . . i • j ••»■»tf •• .-ii •. tu. - .it ‘ > r: ..	Kronor 291,105: Öl

Skulder.

I fastigheten intecknad skuld vid

årets början......................... Kr. 129,000: —

Premielån.............................. » 2,323: 19 Kr. 131,323: 19

Under året inlösta inteckningar.. » 24,000: —

Afbetalning å premielån............. »_139: 57 » 24,139: 57 Kr. 107,183: 62

Kapitalbehållning, nemligen:

Hufvudfonden......................................................... Kr. 150,981: 37

Förstärknings- och nnderstödsfonden...................... » 32,940: 02 Kr. 183,921: 39

Kronor 291,105: Öl

Vid 1892 års slut uppgick antalet delegare till 640, hvilkas försäkringar
voro fördelade sålunda:

enligt Tab. I: 113 st. med ett sammanlagdt belopp af

»	» It	227 »	»		»	»
»	» III:	215 »	»	»	»	»
»	» IV:	85 »	»	»		»

Kr. 17,200: —
» 22,100: —
» 24,150: —
» 8,250: —

'') Kassan torde under 1893 hafva ökats med c:a 80,000 kronor.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

Vid samma tid utgjorde antalet pensionärer 81 st., nemligen:
enligt Tab. I (lifränta) 1.................................il:.......

III »

IY (barnpensioner)

................... Kr.	4	50
................... ■»	1,456	—
................... »	1,100	.--
................... »	600	—
Kronor	3,160	50

Med kassans fastighet har, några smärre reparationer oberäknade, under året
ingen förändring egt rum; och är densamma uthyrd till samma hyresgäster och emot
enahanda hyresbelopp som under föregående år och lemnar fortfarande en god afkastning
å det deruti nedlagda kapitalet.

Alla till kassan under året influtna pensionsafgifter m. fl. inkomster hafva
vid granskningen funnits vara riktigt beräknade samt med deras rätta belopp i räkenskapen
påförda.

Utgifterna öfverensstämma med styrelsens derom fattade beslut samt äro
bestyrkta med behöriga verifikationer.

Styrelsens protokoll med deras bilagor äro af oss genomgångna utan att något
varit att dervid erinra.

Då vid granskningen ej förekommit någon anledning till anmärkning samt
af allt, hvad dervid kunnat iakttagas, framgår, att styrelsen på ett i allo förtjenstfull!
sätt förvaltat kassans medel samt nitiskt och omtänksamt vårdat dess angelägenheter,
deri styrelsen ock på ett berömvärdt vis understödts af de resp. fördelningarnas pension
skomitéer, hafva vi allt skäl att tillstyrka, det herrar fullmäktige må med tacksamhet
medgifva pensionskassans styrelse full ansvarsfrihet för förvaltningen af kassan
under år 1892.

Stockholm den 12 maj 1893.

G. W. Sandberg. Herm. Gedda. J. G. Dahlgren.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1894.