Motioner i Andra Kammaren, N:o 114 (Motion 1896:114 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

N:o 114.

Af herr O. G. Grundell, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
aflöningen åt biträdande lärare vid folkskolor m. m.

I fråga om minimilön för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola
har, såsom bekant, dess belopp under de sista decennierna småningom blifvit
höjdt från 400 till 600 kronor (700 kronor under vilkor af 5 års oförvitlig
tjenstgöring). I sammanhang härmed har lönetillskottet af statsmedel vuxit
från hälften till två tredjedelar af kontanta lönen. Och denna lön, som,
utan afseende på vidt skilda lokala förhållanden och deraf följande olika
lefnadskostnader, bestämts till lika belopp för samtliga dessa lärare och lärarinnor
inom hela vårt land, utgör äfven (i lag bestämda naturaförmåner ej
inräknade) nästan öfver allt på landsbygden den verkliga lönen.

Beträffande lönen till lärare och lärarinnor vid småskolor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor stadgades genom kongl. kungörelsen den
22 juni 1871, att hvarje skoldistrikt skulle, under vilkor att lönen utgjorde
minst 150 r:dr, af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 75 r:dr. I kongl.
kungörelsen den 16 juni 1875 stadgades, dels att sådana lärares och lärarinnors
lön skulle för erhållande af statsbidrag utgöra minst 200 kronor, dels att
statens bidrag ej skulle öfverstiga 125 kronor. Genom kongl. kungörelsen af den
11 januari 1878 blef sistnämnda maximum höjdt till 150 kronor för sådana
vid småskolor anstälda lärare och lärarinnor, som aflagt vissa kunskapsprof,
och genom kongl. kungörelsen af den 21 mars 1881 blef samma maximum för
statsbidraget bestämdt äfven med afseende på lärare och lärarinnor vid mindre
skolor samt biträdande sådana vid folkskolor. Proportionen emellan årlig
lön och statsbidrag, så att det senare utgör hälften af lönen, är fortfarande
oförändrad bibehållen i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, ty af §§ 3, 4 och 5 i
densamma framgår, att mot lönesummorna 200, 250 och 300 kronor svara
statsbidrag till belopp af 100, 125 och 150 kronor. Först sedan 1886 års

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

Riksdag med bifall till herr P. Zimdahls motion för sin del beslutat, att,
utan rubbning i öfrigt af gällande bestämmelser rörande vid småskolor anstälda
lärares och lärarinnors aflöning, staten skall från och med 1887 års
början till dessa lärares och lärarinnors aflöning bidraga med två tredjedelar
af den kontanta aflöningen intill ett lönebelopp af högst 300 kronor, och
1887 års Riksdag lemnat bifall till Kongl. Maj:ts proposition att åt lärare
och lärarinnor vid mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor statsbidrag från och med år 1888 skulle utgå med likaledes
två tredjedelar af deras kontanta aflöning, utfärdades kongl. kungörelsen den
13 juli 1887, hvari föreskrifves:

att i de uti §§ 3, 4 och 5 af nådiga kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor
den 5 juni 1885 omförmälda fall skoldistrikt må såsom bidrag till
aflönande af lärare eller lärarinna vid småskola, lärare eller lärarinna vid
mindre folkskola samt biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola årligen
bekomma, utöfver i dessa §§ stadgadt lönetillskott, ytterligare en tredjedel
af detsammas belopp eller således

enligt § 3: 133 kronor 33 öre i stället för 100 kronor,

» § 4: 166 » 67 » » » » 125 »

» § 5: 200 » — » » » »150 » ;

dock att såsom vilkor för erhållande af sådant förhöjdt statsbidrag för lärare

eller lärarinna vid mindre folkskola erfordras, utom hvad nämnda §§ innehålla,
jemväl intyg af vederbörande folkskoleinspektör, att skolan är inrättad
under sådana förhållanden, som enligt gällande folkskolestadga göra densamma
berättigad.

Genom denna successiva förhöjning af statens bidrag hafva skoldistrikten
blifvit kraftigt manade och uppmuntrade att förbättra vilkoren för
sina svagast aflönade, ofta under svåra och ogynsamma förhållanden arbetande
lärare och lärarinnor. Säkerligen skulle äfven derförutan i flertalet af landtkommuner
sträfvan att söka åstadkomma någon löneförbättring hafva mött
nästan oöfvervinneliga svårigheter. Men nu har den vädjan, som ligger i
ofvannämnda välvilliga tillmötesgående från statsmagternas sida, af de flesta
skoldistrikt blifvit behjertad. En lön å 200 kronor åt ifrågavarande lärare
och lärarinnor kan numera med afseende på större delen af skoldistrikten
blott i oegentlig mening få namn af minimilön. Den kan så kallas, emedan
den är den minsta, som berättigar till erhållande af lönetillskott af allmänna
medel. Men att dess förhållande till den verkligen åtnjutna lönen är helt
annat än folkskolelärarnes minimilön, att vederbörande församlingar icke
numera anse den kunna bereda åt nämnda tjensteinnehafvare den torftigaste
Bill. till liiksd. Prof. Ifs9(i. 1 Sami. 2 Ajd. 2 Band. 21 Höft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

bergning, visar sig deraf, att inom åtskilliga län ej finnes eu enda lärare
eller lärarinna, åt hvilken en så ringa lön blifvit anslagen, och i några län,
der löneförhållandena ställa sig ogynsammast, endast ett ringa fåtal. Af
icke ringa intresse skulle det hafva varit, om jag kunnat uppvisa, huru
lönebeloppen för hvarje län fördelats på de till dessa kategorier hörande
lärare och lärarinnor. Derom meddelas emellertid ingen upplysning i den
officiella statistiken, som naturligt nog måste inskränka sig till att i stora
slutsummor angifva länens kostnader i och för aflöning af lärare och lärarinnor
vid skolor af olika arter. Den knappt tillmätta tiden har ej heller medgifvit
att för ändamålet granska mer än en liten del af 1894 års i kongl.
ecklesiastikdepartementet förvarade primäruppgifter från rikets skoldistrikt,
som vid slutet af år 1893 utgjorde 2,380. Blott såsom belysande exempel
tillåter jag mig i nedanstående tablå anföra, huru lönerna ställa sig inom tre
vidt skilda län, der löneförhållandena enligt mitt förmenande bort gestalta
sig temligen olika.

Antal lärare och lärarinnor, hvilka under år 1894 åtnjutit löner till
nedanstående belopp.

	Vid mindre folkskolor.	Vid småskolor.
Län.	Kr. 250	Kr. 266,66	Kr. 287,50	Kr. 300 eller deröfver	Summa lärare	Kr. 200	Kr. 201-225	Kr. 226-249	Kr. 250	Kr. 251-75	Kr. 276— 291,67	Kr. 300 eller deröfver	Summa lärare
Göteborgs och Bohus............	1		2	43	46				14	4	1	437	456
Kronobergs ......	—	1	—	2	3	11	3	—	123	9	10	40	196
Jemtlands.........	—	—	—	32	32	—	2	_	5	7	6	167	187

För vinnande af någon öfversigt angående ställningen i det hela torde
följande uppgifter, som grunda sig på benäget meddelade upplysningar från
kongl. ecklesiastikdepartementet, ej vara otj enliga.

Enligt ecklesiastikdepartementets af trycket utgifna »Berättelse om
folkskolorna för år 1893» voro vid årets slut följande antal lärare och

lärarinnor anstälda:

i folkskolor såsom »biträdande» ................................. 338,

i mindre folkskolor ......................................................... 1,353,

i småskolor........................................................................ 5,670.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

Enligt de tabeller, som ligga till grund för uppgifterna om folkskolorna
i Kongl. Maj:ts den 18 januari detta år afgifna »Berättelse om hvad i rikets
styrelse sedan sista riksdags sammanträde sig tilldragit», utgjorde de motsvarande
talen vid 1894 års slut respektive 362, 1,397 och 5,737. Under
förutsättning att tillkomsten af de nya lärareplatserna varit likformigt fördelad
på året 1894, skulle antalen i medeltal för detta år hafva utgjort
respektive 350, 1,375 och 5,704. Om alla dessa lärare och lärarinnor haft
en årslön af minst 300 kronor, och statens lönetillskott således utgått med
200 kronor för hvarje, skulle detta lönetillskott hafva för de tre läraregrupperna
utgjort 70,000, 275,000 och 1,140,800, eller tillsammans 1,485,800
kronor. De under året 1894 verkligen utbetalda lönetillskotten hafva enligt
de från statskontoret och landtränterierna till ecklesiastikdepartementet insända
uppgifterna utgjort:

för lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt

biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor......... 333,879 kr. 20 öre,

för småskolelärare och lärarinnor...................................... 1,099,067 » 58 »

Summa 1,432,946 kr. 78 öre,

hvilket belopp med 52,853 kr. 22 öre understiger den nyss beräknade slutsumman.

Häraf synes, att under ofvan gjorda förutsättning medeltalet af statsbidraget
för hvarje lärare och lärarinna vid mindre folkskola samt biträdande
lärare och lärarinna vid folkskola skulle under år 1894 hafva utgjort 193
kronor 55 öre samt för småskolelärare och lärarinna 192 kronor 68 öre.
Om dertill lägges hälften såsom skoldistriktets bidrag, skulle hela medellönen
för den förra gruppen utgöra 290 kronor 32 öre och för den senare 289
kronor 2 öre. Af det ofvan anförda synes vara klart, att redan nu de flesta
till dessa grupper hörande lärare och lärarinnor hafva en kontant lön af
minst 300 kronor. I något enstaka län torde 250 kronor vara det vanligast
förekommande lönebeloppet, i andra 300 kronor. Säkerligen förhåller det
sig i flera län så som i Göteborgs och Bohus län, der ingen småskolelärare
eller lärarinna, som genomgått den i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885föreskrifna
kursen, har mindre lön än 300 kronor. Och denna är väl den minsta, som
skäligen bör gifvas. Fördelad på årets 365 dagar, utgör den 82 öre om
dagen. För denna ringa summa skall anskaffas föda, kläder, skodon, böcker
in. m. Då man derjemte besinnar, att framtidsutsigterna för dessa lärare
och lärarinnor måste te sig rätt dystra, emedan de, när de af sjukdom urståndsättas
att under längre eller kortare tid fullgöra sin tjenst, ej äro berättigade
till bidrag i och för vikaries aflöning och när de, efter att vid
framskriden ålder hafva lemnat sina befattningar, från älderdomsunderstöds -

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

anstalten kunna påräkna en pension af högst 150 kronor, kan väl icke en
lön af 300 kronor anses vara för högt tilltagen. Är det då skäligt och
med skolans välförstådda intresse förenligt, att församlingar fortfarande,
med stöd af gällande författningar, kunna till 250, ja 200 kronor begränsa
lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka i småskolan hafva sig ålagdt det
dryga, tålamodspröfvande och ansvarsfulla arbetet att lägga den grund, på
hvilken hela folkbildningen hvilar? Man fordrar, att lärarinnorna skola
samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, hvilket alltid sker med uppoffring af
både tid och penningar, men i sistnämnda fall lönas de sämre än den kroppsarbetande
qvinnan. Och hvad blir följden af dessa ogynsamma förhållanden?
Jo, lärarinnan och hennes arbete i skolan lider deraf. Icke så få härda ut
på samma plats oaktadt svårigheterna, men många söka den ena platsen
efter den andra för att få det drägligare. Härigenom uppstår en rörlighet
bland småskolans lärarepersonal, som är i högsta måtto menlig för skolan;
ty få saker bidraga så att förderfva en skola, som täta ombyten af lärare.
Jag vågar derför tro, att en minimilön af 300 kronor ej är större, än att
den kan anses jemnt och nätt svara emot behofvet. Den är likväl ej obetydligt
mindre än hälften af den åt folkskolornas ordinarie lärare och lärarinnor
i lag tillförsäkrade minimilönen. Om lönerna för småskolelärare m. fl. höjdes
till 300 kronor, skulle, såsom ofvan nämnts, statens ökade utgift för den lärarecorps,
som tjenstgjorde under år 1894, belöpa sig till 52,853 kronor 22 öre,
en summa, som väl må anses ringa i förhållande till det stora och behjertansvärda
ändamålet. Ej heller bör väl uppoffringen för de skoldistrikt, der
lönen understiger 300 kronor, förekomma afskräckande. I det vida öfvervägande
antalet af dessa uppgår lönen till 250 kronor. En höjning till 300
kronor skulle, i följd af det genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ökade
statsbidraget, förorsaka distriktet ett tillskott af allenast 16 kronor 67 öre för
hvarje lärare och lärarinna.

Äfven denna lön torde väl i de flesta fall endast räcka till bestridande
af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon liten
besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blir särskilt tryckande
för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats lemna sina
tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension. Då ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5 års oförvitlig tjenstgöring äro
berättigade till löneförhöjning af 100 kronor, bör det ej synas oskäligt, om
åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl. kunde efter 10 års oförvitlig
tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg af 50 kronor, som med två tredjedelar
utginge af staten och med en tredjedel af skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomma vid folkskolor anstälda lärare och
lärarinnor, äro husrum och vedbrand eller ersättning derför icke de minst

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner äro de i denna motion
åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På församlingarnas
godvilja allena har det hittills berott, om dessa förmåner blifvit dem förunnade.
Huru många af dessa tjensteinnehafvare, som blifvit försedda med husrum
och vedbrand eller njuta ersättning derför, kan jag af ofvan angifna skäl ej
uppgifva. För tillfället kan jag endast meddela, huru det i denna punkt
gestaltar sig i de tre ofvan nämnda länen.

1. Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor.

I Göteborgs och Bohus län hafva (af 46) 35 husrum och 25 vedbrand eller
ersättning derför.

I Jemtlands län hafva (af 32) 27 husrum och 27 vedbrand eller ersättning
derför. .

I Kronobergs län hafva de 3 lärarne och lärarinnorna ej husrum och vedbrand,
ej heller ersättning derför.

2. Lärare och lärarinnor vid småskolor.

I Göteborgs och Bohus län hafva (af 456) 302 husrum och 243 vedbrand
eller ersättning derför.

I Jemtlands län hafva (af 187) 153 husrum och 136 vedbrand eller ersättning
derför.

I Kronobergs län hafva (af 196) 35 husrum och 31 vedbrand eller ersättning
derför.

Att en lön af 300 kronor ej räcker till äfven för anskaffning af tjenlig
bostad och nödigt bränsle, derom är jag öfvertygad. Men lika visst är äfven,
att saknaden af egen bostad måste öfva ett hämmande och nedtryckande
inflytande och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande arbetet ej
blifver sådan, som den eljest kunnat blifva. Blefve öfver allt i församlingarna
insedd och behjertad den stora fördel, som det egna hemmet bereder ej blott
läraren och lärarinnan, utan äfven skolan, då skulle icke längre i uppgifterna
om folkundervisningen kolumnerna rörande bostad och bränsle ofta stå tomma.
Men der, i följd af särskilda förhållanden, ej lämpligen i skolhuset kan beredas
bostad, böra dessa i förhållande till sitt mödosamma arbete lågt aflönade
lärare och lärarinnor komma i åtnjutande af ersättning för bostad och vedbrand
med minst 50 kronor årligen, hvilket utgör samma belopp, som i ersättning
för ifrågavarande naturaförmåner, enligt kongl. kungörelsen den 1 juni
1894, skall utgå till vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst. I detta sammanhang
kan jag ej underlåta att ur en skrifvelse frän en statens folkskoleinspektör

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

anföra några varmhjertade ord, som klart och eftertryckligt framhålla, huru
angeläget det är, att sistherörda missförhållande må blifva undanröjdt: »Saknaden
af bostad är ytterst känbar, enär lärarinnan i så fall antingen måste
logera i det af skolmöbler uppfylda samt genom damm och smuts och barnens
vistelse derstädes osunda skolrummet, eller ock i samma rum som det öfriga
husfolket, så vida hon icke, för undvikande häraf, nödgas taga sin tillflykt
till ett rum utan eldstad. Att hennes ringa lön ej kan räcka till förhyrande
af hostad, är naturligt. Nej, hon måste, såsom jag mången gång med ledsnad
och bekymmer sett, under sin skoltid lefva och vistas under ytterst ogynsamma
förhållanden, i dragiga och illa försedda rum. Mer än en har
till följd häraf ådragit sig sjukdom, ja döden. Det är icke mer än ett
par år sedan en småskolelärarinna på detta sätt ådrog sig bröstsjukdom
med dödlig utgång. Det är ofta hardt nära otroligt, att de kunna hålla ut.
I norra delen af länet, der småskolehus nästan öfver allt sak*nas, är det särskilt
besvärligt för lärarinnorna. Att allt sådant skall ytterst menligt inverka
på skolans arbete, är klart. En lärarinna, som saknar hem och hemtrefnad,
som icke har en liten lugn vrå, der hon kan i ro bereda sig för hvarje dags
arbete, dit hon kan draga sig undan, när hon känner behof af ensamhet och
stillhet, en sådan lärarinna kan icke arbeta i sin skola med det lif och intresse,
den kraft och uthållighet, det glada och friska mod, som är så högst
behöfligt, om arbetet i skolan skall gå framåt och bära frukt. I de skoldistrikt,
der skolorna läsa i förhyrda eller i tur och ordning upplåtna lokaler,
är det alltid så, att lärarinnan, vare sig hon bor i skolrummet eller i särskild!
rum, endast har tak öfver hufvudet under de 8 läsemånaderna. Under de 4
öfriga månaderna får hon resa hem, i fall hon har ett hem, eller ock på
egen bekostnad hyra rum. Samma är förhållandet hvad ved beträffar.»

På grund af det anförda och med öppen rätt för vederbörande utskott
att vidtaga de ändringar och tillägg, som till förmån för ifrågavarande ärende
pröfvas nödiga, göres härmed vördsam hemställan,

att Riksdagen behagade besluta en skrifvelse till Kong!
Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta
och för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser
angående aflöning åt de biträdande lärare och
lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid mindre
folkskolor samt lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka
fullgjort nu gällande vilkor för erhållande af statsbidrag
med 200 kronor; och detta i syfte att för åtnjutande af
statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta årliga
lönen måtte stadgas:

Motioner i Andra Kammaren N:o 114.

a) att berörda lön ej understiger 300 kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor förses med nödig
bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter 10 års oförvitlig
tjenstgöring tillerkännas ett ålderstillägg af 50 kronor,
hvarå statsbidrag må åtnjutas med två tredjedelar.

Stockholm den 28 januari 1896.

Carl G. Grunddi.

Bilaga till motion n:o 114 i Andra Kammaren.

Till Riksdagens Andra Kammare.

Då jag för vinnande af fullständigare utredning rörande löneförhållandena
för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare
och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor med ledning af skolrådens
uppgifter för år 1894 utarbetat för rikets samtliga län en tabell, som utvisar
dels antalet af dessa löntagare, hvilka hafva kontant lön af minst 300 kronor
eller löner, som understiga nämnda summa, dels huru många af dem, som
äro försedda med hostad och vedbrand eller åtnjuta ersättning derför, får jag
vördsamt anhålla, att denna tabell måtte såsom bilaga få åtfölja min vid
innevarande riksdag afgifna motion n:o 114.

Stockholm den 17 februari 1896.

Carl G. Grundell.

Bill. ''till Biksd. Träl. 1896.

1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 a Käft.

Bilaga till motion n:o 114 i Andra Kammaren.

Sammandrag af skolrådens uppgifter för år 1894, utvisande antalet lärare och lärarinnor, hvilkas
löner understigit 300 kronor eller minst uppgått till nämnda belopp samt hvilka
af distriktet erhållit bostad och vedbrand eller ersättning derför.

Län	Biträdande vid folkskolor	vid mindre folkskolor	vid småskolor
under 300 kr.	300 kr. eller öfver	bo- stad	ved- brand	under 300 kr.	300 kr. eller öfver	bostad	ved- brand	under 300 kr.	300 kr. eller öfver	bostad	ved- brand
Stockholms	län	__	9	i 9	8	1	97	96	96	6	1 165	164	169
Upsala	9	—	1	i	1	—	32	32	32	4	124	107	105
Södermanlands	9	—	4	3	3	—	30	30	30	—	151	138	130
Östergötlands	9	1	10	10	10	1	56	56	56	7	285	284	276
Jönköpings	9	1	4	2	_	—	12	11	9	122	158	78	50
Kronobergs	9	—				1	2	—	—	156	40	35	31
Kalmar	>	—	11	5	5	2	48	37	39	34	205	187	186
Gotlands	1	—	1	1	1	—	2	2	2	12	50	50	47
Blekinge	9	2	29	18	18	1	6	7	7	30	112	120	119
Kristianstads	9	2	21	20	20	12	33	45	45	128	190	305	306
Malmöhus	»	1	82	51	51	4	58	59	57	72	520	455	447
Hallands	9		16	12	5	—	50	34	26	34	155	136	99
Göteborgs och
Bohus	9	—	19	15	8	3	43	35	25	19	437	302	243
Elfsborgs	9	—	10	6	5	—	37	30	20	42	312	189	129
Skaraborgs	9		13	13	12	—	10	9	5	21	286	274	218
Yermlands	9	—	10	9	7	1	44	32	32	28	275	151	138
Örebro	9	—	20	20	20	1	55	56	56	4	233	233	232
Vesta anlands	9	1	9	9	9	—	31	31	31	10	190	198	198
Kopparbergs Geneborgs	9	—	36	31	30	4	73	77	76	87	296	373	374
9	—	9	5	5	—	143	140	135	—	184	183	179
Vesternorrlands	9	—	2	2	2	4	132	116	117	1	144	137	115
Jemtlands	9	—	8	—	—	_ 1	32	27	27	20	167	153	136
Vesterbottens	9	1	5	4	4	32	162	191	191 ;	8	40	43	42
Norrbottens	9	—	7\|	5	5	—	133	92	92	—	in!	71	69
Summa för hela riket	9	336	251	229	67	1,321	1,245	1,206	845	4,830	4,366	4,038

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1896.