Motioner i Andra Kammaren, N:o 102 (Motion 1888:102 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

N:o 102.

Åt herr A. E. Petersson i Hamra, om tull å kemiskt-telcniska
fabrikat.

Den industri, som i större eller mindre mån är för sin utveckling'' beroende
af den tekniska kemiens bestånd, fördelar sig i flerfaldiga grenar,
alla af särdeles stor betydelse i våra dagar för landets hela ekonomi. Dikare
af jordbruk, bergshandtering eller fabriksslöjd äro, hvar på sitt sätt, numera
ej blott angelägna att stödja sin verksamhet på vetenskapliga grunder, utan
derjemte hänvisade till kemiskt-teknisk a erfarenhetsrön för betryggande af bättre
resultat för sin yrkesdrift. Det kan således ej här behöfva utförligare framhållas,
af huru stor vigt det är i våra dagar, att äfven tekniskt-kemisk industri
i och för sig, sävidt sådant är på tullagstiftningens beskatfenhet beroende,
får ett välbehöfligt stöd gent emot den främmande konkurrens, hvilken
på detta såsom så många andra arbetsfält hittills allt för mycket undertrycker
inhemsk företagsamhet.

För åstadkommande af ändamålsenliga ändringar i gällande tulllagstiftning,
med det nyss angifna syftet, har ett flertal af framstående vetenskapsidkare
och praktiskt förfarne män gemensamt utarbetat ett omfattande
förslag, som härmed framlägges.

Fn de! kemiska industrigrenar hafva visserligen antingen helt och hållet
eller delvis ej här medtagits af det skäl, att de direkt eller indirekt beröras
af franska handelstraktaten; men den hjelp landets kemiska industri skulle
röna af de i motionen föreslagna ändringarne i tulltaxan vore dock högst
väsentlig. De föreslagna tullsatserna hafva dessutom sökt väljas så, att de
s. k. tillämpningsindustrierna, de må beröras af nyssnämnde traktat eller ej,
icke skola lida något men.

Bih. till Riksd. Prot. 188S. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Käft.

Motioner i Andra Kammaren. N:o 102,

Jag tillåter mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta, med anledning af här fram
lagda förslag, deraf framgående ändringar i gällande tulltaxa.

Stockholm den 28 januari 1888.

A. E. Petersson.

Alun och svafvelsyrad lerjord.

Till följd af förbättrade arbetsmetoder har priset i utlandet på alun
under de senaste 15 åren kunnat nedsättas från 28 kronor per 100 kilogram
till 11 kronor 75 öre år 1885. Större delen af de gamla svenska alunverken,
hvilka af bituminös skiffer tillverkade alun såväl för landets behof
som ock för export, hafva äfven till följd af detta prisfall måst nedläggas,
och numera återstå endast ett mindre alunbruk på Öland och ett vid Andrarum
uti Skåne, hvilket senare uteslutande bedrifves för bibehållande af afverkningsrätten
till dertill hörande kronoskog^''.

Båda dessa bruk lära emellertid endast tillverka tillsammans 150,000
å 200,000 kilogram årligen.

Under femårsperioden 1875—1879 infördes årligen i medeltal 574,957
kilogram och under femårsperioden 1880—1884 årligen i medeltal 568,139
kilogram och år 1885 584,663 samt år 1886 691,577 kilogram. Under
dessa'' förhållanden anlade skånska superfosfatbolaget år 1885 en fabrik för
tillverkning af alun och af svafvelsyrad lerjord, hvilken senare ej förut tillverkats
i Sverige. Då superfosfattillverkningen gått med förlust, och användning
ej fans för den svafvelsyra, som af bolaget kunde tillverkas, beslöt
bolaget sig för denna anläggning, hvaraf ett godt resultat kunde med dåvarande
alunpris väntas, då rik tillgång på råmaterial fans i Skånes göda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102. 3

leror, och nya förbättrade arbetsmetoder genast vid tillverkningens början
kunde tillämpas.

Fabriken kan ock tillverka tillräckligt af lerjordspreparat för landets
behof. Knappast hade emellertid den nya fabriken utbjudit sina fabrikat,
förrän engelsmännen nedsatte priset på alun från 11 kronor 75 öre till
9 kronor 20 öre pr 100 kilogram och från 9 kronor 30 öre till 6 kronor
pr 100 kilogram svafvelsyrad lerjord.

! trots af att den nya fabriken hållit samma ruinerande pris och
oaktadt dess produkter äro af en qvalitet, som är öfverlägsen den engelska,
importeras dock fortfarande ansenliga mängder alun och svafvelsyrad lerjord.

Prisnedsättningen gäller endast det svenska handelsområdet, d. v. s.
Skandinavien — i verldsmarknaden gäller fortfarande det gamla priset.

Råvarorna hafva nemligen under denna tid ej sjunkit i pris, och billigare
tillverkningsmetoder hafva ej sedan fabrikens anläggning uppfunnits. I
Tyskland, med dess öfver 20 fabriker för tillverkning af alun och svafvelsyrad
lerjord, följde England före 1879 samma taktik som nu hos oss. Derför
måste, oaktadt Tyskland sjelf producerar det för alunfabrikationen nödvändiga
kalisaltet, som Sverige måste köpa, påläggas en tull för dessa varor af 3
mark pr 100 kilogram, på det att icke denna fabrikation skulle duka under.
Då det industrielt mägtiga Tyskland behöfver denna tull, är det påtagligt
att vi i Sverige ej kunna undvara skydd af samma natur. Att ett sådant
skydd, som skulle tillförsäkra de svenska fabrikerna den svenska marknaden,
icke torde komma att höja priset öfver det, som gälde under loppet af förra
hälften af 1880-talet eller det ännu i verldsmarknaden, utom Skandinavien,
gällande, torde kunna antagas deraf, att priset i Tyskland, der tullen är 2
kronor 70 öre ‘pr 100 kilogram, ej undergått någon höjning, sedan tullen
tillkom. Den inhemska konkurrensen skulle nog i Sverige såväl som i Tyskland
och annorstädes hålla priset inom den rimliga förtjenstens område.

Svafvelsyrad lerjord, som enligt numera använda metoder delvis är
råmaterial för alun, förtullas enligt general tullstyrelsens resolution såsom
»kemiskt-tekniskt preparat» med 5 procent af värdet, d. v. s. med 30— 35
öre pr 100 kilogram*), under det alun är tullfri.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillåta vi oss föreslå en tullsats
för svafvelsyrad lerjord och s. k. aluncake af 2 öre pr kilogram och
för alun åt 2l/s öre pr kilogram, och torde vi ännu en gång få framhålla
vår åsigt, att denna tullsats ej kan blifva särdeles betungande för de fabrikationer,
hvaruti dessa lerjordspreparat användas, då priset nog, såsom ofvan

Oaktadt denna resolution har svafvelsyrad lerjord uti Norrköping intagits tullfritt,
under det att den uti Göteborg dragit tull.

Motioner i Andra Kammaren, K:o 102.

nämnts, genom inhemsk konkurrens kommer att hållas nere till skäligt belopp
och i alla händelser ej gerna kan blifva högre än det som gälde före den
ofvannämnda svenska fabrikens inrättande, eller 11 kronor 75 öre, som ungefärligen
motsvarar det nu gällande 9 kronor 20 öre med tillägg af föreslagen
tullsats 2 kronor 50 öre.

IT.

Ammoniak-såll er.

Nästan alla qväfvehaltiga organiska ämnen lemna vid torr distillation
ammoniak och ammoniakföreningar; men den enda väsentliga källan, hvarifrån
ammoniak erhålles uti stort och till billigt pris, är vid torr distillation
af stenkol, vare sig denna sker för gastillverkning, vid framställning af kokes
ur stenkol, eller vid masugnsdrift, då stenkol användes till bränsle. Vid alla
större gasverk tillvaratagas de ammoniak!]altiga gaserna uti gasvattnet, och
synes detta nu äfven kunna ske vid mindre gasverk, då man lyckats konstruera
praktiska apparater för tillverkning af svafvelsyrad ammoniak ur
gasvatten af så små dimensioner, att endast en kubikmeter gasvatten användes
för den dagliga tillverkningen, och det nödiga bränslet utgöres endast
af 50 kilogram kokesaffäll.

Äfven i vårt land tillvaratages gasvattnet vid de större gasverken och
bindes ammoniaken vid svafvelsyra!! i form af svafvelsyrad ammoniak, och
torde så småningom äfven de mindre gasverken uppställa härför nödiga apparater.
Emellertid, då vårt land egen eu ringa industri och vi till följd deraf
ega endast fä, något betydligare städer, är tillgången på ammoniakvatten
och möjligheten att deraf bereda svafvelsyrad ammoniak så ringa, att landets
behof deraf ej på långt när kan tillfredsställas. Uti England deremot erhålles
ammoniakgasen som biprodukt uti riklig mängd, ej allenast vid gasverken
utan äfven vid de masugnar, som använda stenkol, och då engelsmännen uti
stor skala börjat tillvarataga de ammoniakhaltiga gaserna äfven från masngnarne,
bör tillgången på den deraf beredda svafvelsyrade ammoniaken
blifva riklig, hvilket jemte andra orsaker bidragit att nedsätta priset på
svafvelsyrad ammoniak under några få år till endast hälften af dess förra
notering. Svafvelsyrad ammoniak noterades nemligen för några år sedan
pund sterl. 22 och deröfver, men kan nu köpas till pund sterl. 10,ro pr ton.
Genom tvättning af den ammoniakhaltiga gasen, innan densamma införes uti
svafvelsyra, kan eu nästan ren svafvelsyrad ammoniak framställas till ungefärligen
samma pris som eu orenare.

Motioner i Andra Kammaren. N:o 102.

Af ofvanstående framgår, att svafvelsyrad ammoniak utgör den form,
under hvilken ammoniak billigast och i största mängd bringas uti marknaden.
Den utgör ock det råämne, hvaraf såväl kaustik ammoniak som öfriga
ammoniakpreparat beredas. Då vidare svafvelsyrad ammoniak ej kan tillverkas
inom landet uti erforderlig mängd, enär den äfven direkt användes
uti stora qvantiter såsom artificielt gödningsämne och dessutom är behöflig
vid tillverkning af soda efter ammoniak-soda-metoden, bör svafvelsyrad ammoniak
vara tullfri.

Åf svafvelsyrad ammoniak såsom råämne framställas uti större mängder
salmiak, kolsyrad ammoniak (hjorthornsalt), salpetersyrad ammoniak och kaustik
ammoniak. Dessa användas uti ej obetydlig mängd inom landet. Yi
kunna dock endast uppgifva importqvantiteten för salmiak, då de öfriga inkonseqvent
tullbehandlas som kemiskt-tekniska preparat. Af salmiak infördes
år 1884 45,313 kilogram och år 1885 38,481 samt 1886 39,782 kilogram.

Då dessa ammoniaksalter kunna tillverkas inom landet, men för deras
framställning i allmänhet fordras temligen dyrbara apparater, föreslås en tullsats,
motsvarande omkring 10 procent af de olika salternas värde, eller 7 öre
per kilogram för salmiak, 7 öre per kilogram för kolsyrad ammoniak, 12 öre
per kilogram för salpetersyrad ammoniak och 6 öre per kilogram för kaustik
ammoniak och, då denna senare införes på damejeaner eller fat, att tullsatsen
beräknas inklusive emballaget.

Intet af dessa preparat användes i så stor mängd uti någon af våra
tillämpnings-industrier, att dessa kunna känbart påverkas af tullsatserna, och
torde dessutom tillkomsten af en inhemsk fabrikation nog nedbringa prisen
på dessa varor under nu gällande oaktadt tullsatserna, som sålunda endast
skola tjena att tillförsäkra den svenska fabrikationen den inhemska marknaden.

in.

Barium- och strontium-föreningar.

Råvarorna för dessa föreningar äro mineralierna tungspat och witherit
för bariumföreningarne samt ctelestin och strontianit för strontiumföreningarne.
Ingendera af dessa tinnes i sådana mängder i vårt land, att det kan löna
sig att bearbeta fyndigheterna, hvarför de böra vara tullfria, dä de ej införas
i maldt tillstånd.

Enligt vår nuvarande tulltaxa äro dessa råämnen tullfria med undantag
af mald tungspat, hvilken tullbehandlas såsom blyhvitt, d. v. s. med 5
öre pr kilogram, af det skälet att, enligt hvad i 1882 års tullkomités be -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

tänkande, II, sid. 93 delgifves, mald tungspat »mycket begagnas till förfalskning
af eller uppblandning med blyhvitt och zinkhvitt». Detta är
dock icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande, utan är det fäld
tungspat (svafvelsyrad baryt) eller fäld kolsyrad baryt, som dertill användes.
Fäld svafvelsyrad baryt, s. k. »permanenthvitt» eller »hlanc Axe», som är
en stor handelsvara, användes äfven i pappersindustrien för att öka papperets
vigt och hvithet och är jemte Herbarium den förnämsta af alla barytföreningar.

Fäld kolsyrad och svafvelsyrad baryt anse vi böra hafva samma tull,
som nu förefinnes å malen tungspat, d. v. s. 5 öre pr kilogram. Samma
tullsats bör äfven gälla för fäld svafvelsyrad och kolsyrad strontian, hvilka
kunna användas för samma ändamål som motsvarande barytföreningar.

Enär för framställning af alla barium- och strontiumföreningar erfordras
både syror och alkalier, å hvilka tull nu delvis blifvit föreslagen, samt
mycket arbete på deras framställning måste nedläggas, föreslås följande tullsatser,
på det att tillverkningen af dessa preparat måtte ske inom landet,
hvarvid må anmärkas, att ingen tillämpningsindustri kommer att lida af de
föreslagna tullsatserna, nemligen:

Svafvelsyrad eller kolsyrad baryt och strontian, naturlig (tungspat,
witherit, ccelestin, strontianit):

omald: tullfri,

mald: 5 öre pr kilogram.

Svafvelsyrad eller kolsyrad baryt eller strontian, fäld (blanc Axe, permanenthvitt):
5 öre pr kilogram.

Klorbarium 3 öre pr kilogram.

IV.

Klorsyrade saker.

Af klorsyradt kali, som har sin förnämsta användning inom fabrikationen
af säkerhetständstickor, importerades 1875—1879 i medeltal årligen
258,030 kilogram, 1880—1884 i medeltal årligen 509,948 kilogram, år 1885
608,343 kilogram och 1886 733,404 kilogram. Det vore för vår tändsticksindustri
af vigt, att denna stora importartikel tillverkades hemma, och derför
föreslås en tull å klorsyradt kali och natron af 15 öre pr kilogram.
Men för att ej tändsticksfabrikationen må lida men häraf föreslås också, att
en restitution af exporterade säkerhetständstickor af 0,78 öre pr 100 askar
beviljas. Med detta belopp fördyras nemligen tillverkningen, om man antager
att det klorsyrade kalit fördyras med den föreslagna tullsatsens hela belopp.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.

Citronsyra och citronsyrad^ saltex-.

Citronsyra framställes af citronsaft, som erhålles vid pressning af citroner,
men då dessa äro belagda med en temligen hög tull, hvaremot citronsyran
endast är belagd med en tull af 5 procent af värdet, har någon tillverkning
af citronsyra inom landet ej kunnat uppstå. För att möjliggöra en
sådan tillverkning föreslå vi en tull af 20 procent af värdet,

VI.

Fosfor Under

femårsperioden 1875—1879 infördes uti medeltal årligen 27,552
kilogram fosfor och under femårsperioden 1880—1884 årligen 60,269 kilogram,
år 1884 ensamt 65,623, är 1885 59,104 och 1886 71,662 kilogram.

Enligt priskurant af herrar Grischotti & C:o Glasgow, af den 29 oktober
1886, noterades fosfor uti bitar eller stänger i medeltal till 4 kronor
12 öre per kilogram och den amorfa fosforn till 6 kronor 22 öre pr kilogram.

Antaga vi att importen af fosfor 1884 utgjordes till hälften af vanlig
fosfor och till hälften af amorf fosfor, erhålles ett importvärde för sagda år
af 339,271 kronor eller i det närmaste lika med det uti kommerskollegii berättelse
uppgifna värdet.

Superfosfat är det mest passande råämne för framställning af fosfor,
och då enligt nu gällande pris å detta råämne den fosfor, som genom distillation
derur erhålles, om råämnets pris endast tages i betraktande, kostar 2
kronor per kilogram och, som ofvan nämndt, den färdiga fosforns pris är 4 å
6 kronor per kilogram, så inses lätt, att uti Sverige en lönande fabrikation
af fosfor kan åstadkommas.

Att en sådan tillverkning derjemte ingalunda blefve obetydlig framgår
deraf, att för framställning af 65,000 kilogram fosfor åtgå 1,100,000 kilogram
21-procent superfosfat eller nära 2,000,000 kilogram 12-procent
superfosfat.

Det oaktadt blefve fabrikationen, i förhållande till de stora fabrikerna
uti England (Albright & Wilson) med en tillverkning 1880 af omkring
1,750,000 kilogram och uti Frankrike (Caignet fréres) med en tillverkning
1880 af omkring 1,500,000 kilogram fosfor, obetydlig och skulle säkerligen redan
uti sin uppkomst förqväfvas af dessa fabriker, som anse sig hafva monopol
på att förse hela verlden med dess behof af fosfor.

Motioner i Andra Kammaren. N:o 102.

Så måste den vid Kasman i Böhmen år 1847 anlagda fosfor-fabriken
(den enda uti Österrike) upphöra 1868, då fosfor endast drager en införselstull
till Österrike af 15 öre pr kilogram.

Samma öde drabbade de ryska fabrikerna, ända tills ryska regeringen
åsatte en tullsats af 1 krona 88 öre pr kilogram, hvilken verkade nästan
som in försel std rbud. Under sådana omständigheter kan ingen med förhållandena
förtrogen våga nedlägga penningar uti ett sådant företag, då detta
kan ruineras hvilken dag som helst af de störa utländska fabrikerna, om ej
en kraftig skyddstull träder emellan.

Såsom en passande tullsats föreslås 1 krona pr kilogram, motsvarande
omkring 25 procent af den hvita fosforns värde och 20 procent af den
arnorfa fosforns gällande marknadspris.

Då åtskilliga finnas, som anse att åsätta tullar alltid fördyra ett fabrikat
med tullsatsens hela belopp, och då tillverkning af säkerhetständstickor
utgör en för landet vigtig exportartikel, så torde här böra lemnas en utredning,
huru mycket säkerhetständstickorna under denna förutsättning skulle
fördyras. Förhöjningen skulle utgöra genom den nu föreslagna tullen ä
amorf fosfor 4li/100 öre pr 100 askar säkerhetständstickor samt genom för
klorsyrad kali föreslagna tullsatsen 7S/j(10 öre pr 100 askar. Ett motsvarande
belopp borde då vid export af tändsticksfabrikernas tillverkningar lemnas i
form af restitution.

Men på grund af den erfarenhet fabrikanterna af säkerhetständstickor
vunnit i fråga om artikeln fosforsyra, hvilken nyligen blifvit föremål för inhemsk
tillverkning och genom täflan mellan inhemska och utländska fabriker
nedgått i pris från 75 öre pr kilogram ända till 35 öre pr kilogram, kan
det antagas att samma erfarenhet kommer att upprepas med fosfor och klorsyradt
kali, och att äfven de, sedan svenska fabriker hunnit utbjuda sina
varor i marknaden, komma att tillhandahållas tändsticksfabrikerna till billigare
pris än de nu gällande.

Hvad de s. k. svafveltändstickorna beträffar, torde de ej utgöra föremål
för export i någon större skala och äro till följd af det nu gällande
skyddet för tändstickor (5 öre pr kilogram) tillförsäkrade den inhemska
marknaden.

VII.

Fosforsyra.

Denna syra uti flytande form, vanligen med en halt af 40 procent
vattenfri fosforsyra, har på senare tiden, utom till en del andra kemiska

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

behof, hufvudsakligen vunnit användning för impregnering af säkerhetständstickor,
Indika härigenom hindras att glöda vid slocknandet. Värdet af
hela den qvantitet, som uti landet konsumeras, torde ej uppgå till högre
belopp än cirka 5,000 kronor årligen. 1 och för sig spelar således denna
artikel ingen betydande rol, men hvad här nedan säges kan gälla såsom
motivering för skyddstulls åsättande å kemiskt-tekniska preparat i allmänhet,
tv det som gäller om fosforsyran eger sin fulla tillämplighet pa alla dessa
till många tusental uppgående olika ämnen.

År 1885 utsände Helsingborgs superfosfatfabrik, sedan förut genom
talrika försök erfarenhet vunnits om tillverkning af ren flytande fosforsyra,
denna artikel uti den svenska marknaden. Denna vara hade förut härstädes
betalts med 75 öre pr kilogram; för vinnandet af en marknad måste priset
nedsättas till 60 öre pr kilogram, dä konsumenterna ej kunde förmås köpa
det svenska fabrikatet, om ej priset betydligt nedsattes under hvad samtidigt
betalades för den utländska varan. Fabrikatet blef spratt; men då
de tyska leverantörerna märkte, att de svenska kunderna gingo ifrån dem,
sökte de återfå dem genom ytterligare sänkning uti priset. På detta sätt
har priset nedtryckts till 35 öre pr kilogram, under det samma tyska fabrikanter
uti sitt hemland för samma varor erhålla 55 öre pr kilogram.

Då detta således nödvändigt vållar en ganska stor ekonomisk uppoffring
för den tyske producenten, är meningen klar och tydlig, nemligen att
strypa den misshagliga svenska konkurrensen, för att sedan taga skadan igen
genom att, ensam på marknaden, ä nyo utkräfva det ursprungliga, allt för
höga priset ; den temporära prisbilligheten skulle endast blifva eu öfvergångsperiod
för vårt fortsatta beroende och uppskörtande af utländingen, hvars
handelsområde en tid genom den nya svenska tillverkningen hotats.

Nämnda förlopp är typiskt; det är blott ett exempel af många på de
utländske försäljarnes tillvägagående mot oss under vår frihandelsregim inom
industrien i allmänhet och den kemiskt-tekniska i synnerhet, och det förtjena!''
derför att af lagstiftaren och fosterlandsvännen allvarligen beaktas. Utländingen
tager det ej så noga, om han i början förlorar, blott han sedermera får vara ensam
om att diktera priset för oss, och öfvermagten af hans konkurrens
inom ett land, för hvars invånare och välstånd han icke kan ega någon patriotisk
hänsyn, blir desto säkrare dödande, i ju mindre omfattning rörelsegrenen
kunnat drifvas.

Så kan till exempel Helsingsborgs-fabrikens tillverkning af ren fosforsyra
i och för tändsticksfabrikationen, hvilken tillverkning endast representerar
ett värde af cirka 5,000 kronor, ganska väl fortgå utan egentlig vinst,
ja äfven med förlust, såsom en bifabrikation till den stora industriella verksamhet
bolaget i öfrigt drifver, men för den i mindre skala och uteslutande
Bih. till Riksd. Frot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o j 02

i en branche arbetande fabrikanten ställer sig saken helt. annorlunda. Derför
vågar den med förhållandena bekante teknikern icke ens påbörja en
fabrikation, från hvilken han vet, att den starkare kan och vill drifva
honom bort.

Af det ofvan sagda följer alltså — och detta exempel, vi upprepa
det, gäller om vida vigtigare inhemska, industriella intressen än det här i
fråga varande — dels att eu tillfällig prisbillighet under frihandelsregim
ofta är en förklädnad för fortfarande beroende och uppskörtning, dels att
åsättandet af en skyddstull förmår uppamma eu inhemsk industri och dymedelst
göra oss sjelfständigt gent emot utlandet på samma gång som den
genom väckandet af konkurrensen kan verka derhän, att konsumenten erhåller
varan billigare efter än före skyddstullens åsättande.

Härtill kan läggas den allmänna regeln, att prisbilligheten befordras
genom att producent och konsument komma hvarandra närmare, så att dyrbara
mellanhänder vid inköpen kunna undvikas.

På grund af det ofvan sagda föreslås, att flytande fosforsyra åsättes
en tull af 15 öre pr kilogram. Äfven antaget, att ofvan nämnda tullsats
komme att höja priset på ren fosforsyra från 35 öre per kilogram till 50 öre
per kilogram, så erhölle dock den svenske konsumenten varan V3 billigare
än före den inhemska fabrikationens uppkomst.

vin.

Pottaska.

Pottaska, som numera sä godt som uteslutande tillverkas af Stassfurter
kalisalt, importerades under 1875—1879 årligen till ett belopp af
i medeltal 1,090,626 kilogram och under 1880—1884 i medeltal årligen
1,448,949 kilogram, år 1885 1,307,854 kilogram och 1886 1,360,028
kilogram.

Tillverkningen af pottaska skulle kunna blifva en för vårt land lönande
industri, om ett sådant tullskydd funnes derå, att en ny fabrik ej behöfde
frukta att genom systematisk prisnedsättning från de utländska fabrikernas
sida vid sitt första uppträdande blifva dödad. Såsom en lämplig tullsats för
pottaska föreslå vi 4 öre per kilogram, d. v. s. ungefär 12 proc. af värdet.
Den enda industri, som skulle kunna tänkas blifva lidande af denna tullsats,
vore såpindustrien. Men tillverkningskostnaden för den redbara såpan, som
håller 50 proc. fettsyradt kali, skulle härigenom högst blifva höjd med l/3 öre
per kilogram, om man antager att pottaskan fördyras med tullsatsens hela

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102-

belopp. Då emellertid såpa åtnjuter ett skydd åt'' 5 öre per kilogram, kan
ej fästas något afseende vid den möjligen uppkommande förhöjningen i tillverkningskostnaden.
Den tullfrihet för palmolja, som i det följande föreslås,
ersätter dessutom mer än väl den ökade kostnaden för pottaskan.

På grund häraf föreslås en tull af 4 öre pr kilogram för pottaska.

IX.

Kalk-salter.

Gips, klorcalcium och liuorcalcium äro råämnen för framställande af
andra kemiska produkter och användas uti många olika industrigrenar, hvadan
de böra förblifva tullfria, så framt de icke äro malda, i hvilket fall föreslås
å dem en tull af 1 öre pr kilogram. *

Magnesia-salter.

Svafvelsyrad kali-magnesia och renad svafvelsyrad kali-magnesia innehålla
ej obetydliga mängder svafvelsyrad magnesia, och kainit ej obetydliga
mängder klormagnesium. Enär dessa råa salter såsom gödningsämnen äro
tullfria, böra efter vår mening äfven svafvelsyrad magnesia (kiserit och klormagnesium)
vara tullfria, helst dessa salter erhållas såsom nästan värdelösa
biprodukter vid framställning af klorkalium och svafvelsyradt kali.

Vi föreslå derför, att svafvelsyrad magnesia (''kiserit) och klormagnesium
blifva tullfria.

XI.

Koksalt.

Koksalt (klornatrium) införes till Sverige i stora qvantiteter, hufvudsakligen
hafssalt från Portugal, Spanien och Italien. Då det ej kan tillverkas
inom Sverige till billigt pris, bör det förblifva tullfritt.

Deremot bör koksalt inom landet kunna med fördel raffineras, så att.
det tillfredsställer behofvet såväl för smörberedning som ock i form af bord -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

salt, helst härtill ej fordras annat än godt och rent vatten för koksaltets
upplösning och omkristallisering.

Af raffineradt koksalt infördes under femårsperioden 1875—1879 uti
medeltal årligen 26,280 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 i
medeltal årligen 312,979 kilogram, år 1885 ensamt 705,155 och 1886
1,114,850 kilogram. Som likväl den hehöfliga qvantiteten ännu ej är synnerligen
betydlig och anläggningar^ ej torde blifva lönande, om de göras
uti allt för liten skala, böla de skyddas genom en lindrig tullsats. På grund
häraf föreslås att rått koksalt förblifver tullfritt, men att raffineradt koksalt
(smörsalt och bordsalt) belägges med eu tull af 2 öre per kilogram. Den
enda produkt, som uti någon märkbar grad skulle häraf beröras, vore smör,
dä vid dess beredning användes salt till omkring 5 proc. af smörets vigt.
Antages tullsatsen fördyra smörsaltet med hela sitt belopp, så skulle härigenom
smöret fördyras med ''/jo öre per kilogram.

Om vidare smörets medelpris antages till J 90 öre per kilogram, skulle
detsamma således fördyras med 1 /,,, proc., hvilket saknar all betydelse.

Antagligen skall dock konkurrensen mellan inhemska salt-raffinadörer
snart nedbringa priset på smörsalt derhän, att det ej kommer att blifva
dyrare för landtmannen efter åsättandet af en sådan tullsats.

Ett ytterligare skäl för att så skall blifva förhållandet ligger deruti,
att genom de svenska fabrikernas uppkomst försvinner till eu del behofvet
af mellanhänder, då landtmännen kunna köpa sitt behof direkt från
fabrikanterna och den derigenom insparade kostnaden mer än väl motväger
tullbeloppets tendens att höja priset.

XII.

Vattenglas.

Vattenglas (lösligt kiselsyra^ kali och kiselsyradt natron) införes uti
ej obetydliga mängder till Sverige, under 1881—1885 i medeltal för 36,742
kronor, men bör kunna blifva föremål för en lönande fabrikation inom landet,
helst om en soda-industri kommer till stånd. Som vattenglaset dels förekommer
vattenfritt, dels i lösning af mer eller mindre koncentrerad form, hvarför
svårighet möter att bestämma lämpliga vigtstullar för de olika qvaliteterna,
föreslås en tull af 20 proc. af värdet.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

XIII.

Saltsyra.

Denna syra, som erhålles i samband med en mängd andra för tekniken
vigtiga produkter vid tillverkning af soda efter Le Blancs metod, har varit
föremål för inhemsk tillverkning, men dels har den anlagda fabriksinrättningen
drifvits uti för liten skala för att vara lönande, dels synes en sodaindustri
med åtföljande saltsyretillverkning ej kunna löna sig utan tullskydd.
Under femårsperioden 1875—1879 infördes årligen uti medeltal cirka 297,000
kilogram och under femårsperioden 1880—1884 408,052 kilogram samt år
1885 ensamt ej mindre än 636,654 kilogram, hvilket visar att behofvet af
saltsyra uti Sverige årligen stiger.

En tillverkning af saltsyra inom landet är eu nödig förutsättning för
möjligheten att härstädes kunna tillverka bland annat de numera betydande
importartiklarne klorkalk och klorsyradt kali och precipitat (gödningsämne).
Samma fraktförhållanden, som äro åberopade för svafvelsyra, gälla äfven
denna syra. För att möjliggöra uppkomsten af en saltsyrefabrikation inom
landet föreslås eu tull af 1 öre per kilogram med beräkning af denna tullsats
äfven ä tarans vigt.

XIV.

Salpetersyra.

Salpetersyra tillverkas inom landet vid alla sprängämnefabriker, som
på basis af nitroglycerin framställa sprängämnen, liksom den vid alla svafvelsyrefabriker
framställes för svafvelsyrlighetens oxidation till svafvelsyra. Dock
tillverka i allmänhet dessa fabriker endast salpetersyra för eget behof.

Af salpetersyra infördes under femårsperioden 1875—1879 uti medeltal
årligen 41,017 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 årligen
32,323 kilogram, är 1885 47,678 och 1886 96,337 kilogram. Dä behofvet
af salpetersyra lätt kan fyllas inom landet, och åtgången vid en emotsedd
uppblomstring af den inhemska industrien säkerligen blir många gånger större
än den närvarande, så torde man med skäl kunna antaga, att eu tillverkning,
grundad på afsalu, af denna artikel bör kunna komma till stånd, samt
föreslå, då salpetersyrans värde är omkring 5 gånger högre än svafyelsyrans
och saltsyrans, en tull, som står i förhållande till hvad som föreslagits för
dessa artiklar, eller 5 öre per kilogram med beräkning af denna tullsats
äfven å tarans vigt.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

XV.

Svafvelsyra.

Denna för den kemiska industrien vigtigaste syra tiar redan i början
af 1800-talet varit föremål för fabrikation i vårt land, då nemligen en svafvelsyrefabrik
vid Gripsholm med användande af svafvelkis från Falun fram
stälde svafvelsyra.

Den äldsta nu i gång varande fabrik för svafvelsyra är anlagd åt
herr L. J. Hierta vid Tegelviken uti Stockholm. Sedermera anlades eu
dylik fabrik uti Falun för metallurgiska behof, hvilken under de senaste åren
efterträdts af en större anläggning på samma plats.

Båda dessa fabriker tillverka svafvelsyra, koncentrerad i platinapannor.
Vid alla landets superfosfatfabriker tillverkas dessutom för deras eget behof
svafvelsyra af lägre koncentrationsgrad. Endast vid en af dem, nemligen
»Ceres» vid Göteborg, tillverkas liksom vid Tegelviken och Falun svafvelsyra,
koncentrerad i platinapannor. Det har dock visat sig, att vid ingen
af dessa fabriker koncentrationen kunnat hållas i gång mer än under någon
del (4 å 6 månader) af året, hvadan tillverkningskostnaden af den under
denna tid framstälda syran drabbats af en särdeles hög ränte- och amorteringskostnad
på de till koncentrationen använda platinapannor och fabriksinrättningar,
hvilkas värde, då en platinapanna, allt efter storleken, kostar 15,000
till 45,000 kronor, ej torde kunna sättas lägre än till 45,000 kronor i medel
tal för hvarje fabrik. Denna omständighet är sä mycket mer betungande,
som ingen af fabrikerna, enär landets behof till stor del fylles af importerad
syra, kan hafva någon betydande tillverkning, och varan stundom ej betingar
högre pris än 3 kronor och 50 öre per centner.

Sä märkvärdigt det än kan synas, ställer sig dessutom frakten från
England och Tyskland billigare till många vigtiga afsättningsplatser inom
landet än från de svenska produktionsorterna till samma platser.

Under femårsperioden 1875—1879 infördes uti medeltal årligen om
kring 576,000 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 i medeltal
årligen 375,000 kilogram, men uppgick 1885 till ej mindre än cirka 614,000
kilogram. Den importerade syran är hufvudsakligen 66° koncentrerad syra.

Ehuru det ur fabrikernas synpunkt vore önskvärdt att en högre tull
äsattes denna artikel, hafva vi dock, med anledning af dess vidsträckta användning
i flere industrier, endast velat föreslå en tullsatts af 1 öre per
kilogram med beräkning af denna tullsats äfven a tarans vigt.

Motioner i Andra Kammaren, N:e 102.

XVI.

Vinsyra och vinsyrad^ salter.

Kå vinsten är råämnet för ofvanstående salter, men kan ej erhållas uti
tillräcklig mängd inom landet, hvarför den hör vara tullfri.

Deremot föreslås för vinsyra och öfriga vinsyrade salter en tull af 20
procent af värdet, då dessa skulle kunna tillverkas hos oss af rå vinsten.

XVII.

Föreningar af tunga metaller; brom, jod och deras salter.

Till denna grupp höra eu mängd föreningar, som hafva användning
inom industriens olika grenar. Flere af dem äro af stor betydelse, såsom
blyhvitt, blysocker, blyoxid, mönja, hvilka i Sverige användas uti den utsträckning,
att ensamt det deri ingående blyet representerar omkring 200,000
kronors värde. De utgöra dock för närvarande ej föremål för inhemsk tillverkning.

Liknande är förhållandet med rödt och gult blodlutsalt,

Brom och jod äro föreslagna att tullfritt införas, enär de knappast kunna
blifva föremål för tillverkning inom landet.

Å de öfriga ämnena hafva olika tullsatser blifvit föreslagna.

Dä nemligen de här nedan upptagna preparaten äro så mångfaldiga,
har man ej kunnat föreslå vigttullar annat än för de största artiklarne, och
har, efter undersökning af de med tillverkning af hvarje sådan artikel förknippade
svårigheter, den föreslagna tullsatsen satts så låg som möjligt, pa
det att artiklarne å ena sidan ej skola otillbörligen fördyras, men å andra
sidan deras tillverkning inom landet möjliggöras.

För deras tillverkning uti så stor utsträckning, att landets behof
deraf skulle tillfredsställas, komma flere fabriker att få full sysselsättning.
Grundad anledning förefinnes, att det stora flertalet af dessa preparat efter
de inhemska fabrikernas tillkomst skola, oaktadt tullsatsen, snarare blifva
billigare än dyrare för de svenska konsumenterna, då i synnerhet vid de
smärre artiklarne ^ inhemsk och utländsk konkurrens skall bidraga att nedtrycka
dem till så låga pris som tillverkningskostnaden medgifver. Ett bevisande
exempel härå lemnas under artikeln »Fosforsyra».

För att uppamma svenska fabriker och möjliggöra deras fortfarande

16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

bestånd, bör a de mindre artiklarne tullsatsen ej ''sättas lägre än till 20 procent
af värdet.

För några af de vigtigare artiklarne meddelas här nedan uppgift om
importens och exportens storlek.

Å jernvitriol och glaubersalt, som begge tillverkas inom landet, är
föreslagen en vigtstull af 1 öre per kilogram, på grund af det stora importöfverskott,
som under de senare åren i samband med de gamla alunverkens
nedläggande egt ruin.

Statist] k.

Årsmedeltal af

	Tillverkning	Ut fö	r s e 1	Inför se1
	1875 79 1880-84 kilo kilo	1875—79 kilo	1880-84 kilo	1875—79 1880- 84 kilo kilo	1885 kilo
Glete .....	------! 11,227*)	37,739	1,651	48,703 42,853	41,740
Blysocker...	--- ---		—	27,813 44,391	48,383
Vitriol,jern-D:o koppar-	266,220 399,500 187,297 28,458	j 167,587	139,580	529,026 619,266	870,407
Glaubersalt	---- -----	>	__	---j 139,392 1,125,757

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslås följande tullsatser,

nemligen:

Arseniksyrlighet, röd och gul arsenik (auri pigment)

Blyoxid (glete, silfverglitt) .....................................

Mönja ........................................................................

Blysocker......................................................................

Brom .............................................................................

Bromsalter ....................................................................

Jernvitriol ................................................................

Glaubersalt ....................................................................

Jod ...............................................................................

Jodsalter ....................................................................

Koboltoxid .....................................................................

20 proc. af värdet.
1 öre per kilogram.

3 ■» » »

10 » » ''>

fri.

20 proc. af värdet.
1 öre per kilo.

1 •» » »

fri.

20 proc. af värdet.
1,50 kronor per kilo.

*) Afser tillverkningen af silfverglitt vid Sala i medeltal åren 1881—86.

Motioner i Andra Kammaren, Ko 102.

Kopparvitriol......................................................................... 8 öre per kilo.

Ättiksyrad kopparoxid ............................................................ 35 » » »

Kromsyra och kromsyrade salter *) .................................. 20 proc. af värdet.

Qvicksilfversalter .................................................................... 20 » » »

Qvicksilfver *•) .........................................................................fritt.

Silfversalter ........................................................................... 20 proc. af värdet.

Tennsalter ............................................................................... 20 » » »

Gult blodlutsalt***)................................................................ 15 öre per kilo.

Rödt blodlutsalt ***)................................................................ 35 » »

XVIII.

Kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade.

Under denna rubrik sammanföras här stora mängder organiska ämnen,
salter, innehållande dels organiska syror och dels organiska baser, samt slutligen
oorganiska föreningar, som användas uti mindre mängd och fördenskull
ej på annat ställe blifvit specificerade. Importen häraf utgjorde 1881 — 1885
ett värde af i medeltal 631,470 kronor, år 1885 692,131 kronor och 1886
657,317 kronor. Många af dessa spela dock eu vigtig rol inom industrien
och kunna i allmänhet inom landet tillverkas lika billigt som i utlandet.

På de grunder, som under gruppen »föreningar af tunga metaller» för
derstädes förekommande talrika ämnen utvecklats, föreslås å

kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, en tullsats af 20 procent
af värdet.

XIX.

Apoteksvaror.

Importen af dessa utgjorde 1881—1885 i medeltal per år ett värde
af 331,470 kronor och 1886 323,151 kronor.

Enligt nu gällande tulltaxa är det tillåtet införa kemiskt-tekniska

*) Hänföres i nu gällande tulltaxa alldeles origtigt till färger, ej specificerade.

**) Denna metall, hvars malmer ej förekomma hos oss, bör vara tullfri.

***) Blodlutsalt har ej någon rubrik i nu gällande tulltaxa och borde derför förtullats
som kemiskt-tekniskt preparat med 5 procent af värdet. Icke dess mindre har generaltullstyrelsen
förordnat, att blodlutsalt skall förtullas som färger, ej specificerade, d. v. s. vara
tullfritt.

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Raft.

18 Motioner i Andra Kammaren. N:o 102.

preparat (apoteksvaror) för apotekare i och för helsovärden, för vetenskapsmän
i och för vetenskapliga ändamål samt för andre, som dertill sökt och
erhållit kommerskollegii tillstånd. Det har emellertid inträffat, att i strid
mot tulltaxans mening kemiskt-tekniska preparat i och för rent tekniska
ändamål införts, utan att den föreskrifna bestämmelsen om ansökan med åtföljande
vederbörligt tillstånd dertill blifvit iakttagen, i det att omförmälda
slag af kemikalier såsom apoteksvaror, d. v. s. tullfritt, inkommit.

Man anser derför att detta undantagsförhållande rörande kemiskt-tekniska
preparat (apoteksvaror) måtte upphöra, då det dels lätteligen kan gifva
anledning till eluderande af tulltaxans bestämmelser och sålunda till en förlust
för statsverket, dels strider mot den konseqvens, man vid behandlingen
af de kemiskt-tekniska preparaten sökt fullfölja, den nemligen att genom
lämpligt tullskydd uppamma en svensk industri för kemiskt-tekniska preparat.
Ifrågavarande artiklar sakna nemligen ingalunda iinansiel betydelse och
kunde blifva föremål för eu mycket lönande fabrikation hos oss, hvilken nu
omöjliggöres, då den utländska varan kan på — så att säga — en smygväg
införas tullfritt. Den grundsatsen har härvid blifvit följd, nemligen att sådana
apoteksvaror, Indika uteslutande afse medicinskt bruk och icke kunna
blifva föremål för inhemsk tillverkning, må gå tullfria, men att alla andra,
som derjemte äro nödvändiga för tekniska ändamål, må draga eu tullsats af
20 procent af värdet (den i allmänhet för kemiska preparat föreslagna värdetullen).
Att de senare varorna äfven då de användas för helsovård blifvit
tullbelagda, spelar ej den minsta rot i medicinens ekonomi, men är af helt
annan och god betydelse för det inhemska arbetet.

XX.

Artificiella gödningsämnen.

Bland den mängd olika preparat, som förekomma inom denna grupp,
kunna särskildt åtskiljas:

1) Råämnen till superfosfat-fabrikationen, så kallade råa fosfater, som
innehålla uti vatten olöslig fosforsyra samt s. k. Thomasslagg.

2) Superfosfater *), som innehålla uti vatten löslig fosforsyra.

3) Precipitater eller sådana fosforsyre-haltiga gödningsämnen, der fosforsyran
förekommer i form af utfäld 2-basisk fosforsyrad kalk.

*) Med superfosfater förstås sådana artificiella gödningsämnen, som innehålla fosforsyra
i vattenlöslig form och till en mängd af minst 2 procent.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

4) Stassfurter kali-salter.

5) Gödningsämnen, hvilkas värde endast beror af dess qväfvehalt,
såsom svafvelsyrad ammoniak,, chili-salpeter, hornmjöl m. fl. sorter.

6) Benmjöl och tiskguano.

7) Rå pernguano och andra slag fågelguano.

Enligt kommerskollegii berättelse hafva uti medeltal årligen införts af
samtliga gödningsämnen, inklusive benmjöl, under femårsperioden 1875—1879
omkring 27,000,000 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 omkring

41,000,000 kilogram.

Först med början af år 1885 har importen af de olika slagen gödningsämnen
bokförts särskild! uti tullverket, så att grupperna 1), 2), 4) och 6)
förts livar för sig, hvaremot grupperna 3), 5) och 7) sammanförts till eu
grupp under namn af gödningsämnen, ej specificerade.

Införseln 1885 utgjorde tillsammans omkring 39,500,000 kilogram,
hvaraf räfosfater omkring 6,800,000 kilogram, superfosfater 11,300,000 kilogram,
stassfurter kalisatser 13,400,000 kilogram, benmjöl 5,900,000 kilogram
samt öfriga gödningsämnen, ej specificerade, omkring 2,100,000 kilogram.
År 1886 infördes af räfosfater 12,178,614 kilogram, superfosfater 9,747,774
kilogram, stassfurter kalisalter 14,032,921 kilogram, benmjöl 4,382,516 kilogram
samt öfriga gödningsämnen, ej specificerade, 1,987,380 kilogram, således
tillsammans 42,329,205 kilogram.

Af ofvanstående gödningsämnen utgöra endast superfosfater, benmjöl,
fiskguano och svafvelsyrad ammoniak föremål för inhemsk fabrikation.

Hvad först benmjölsfabrikerna beträffar, sä funnos enligt kommerskollegii
berättelse år 1884 16 stycken i gång med ett gemensamt tillverkningsvärde
af 193,145 kronor. Af dessa äro fem af någorlunda betydenhet,
nemligen eu uti Stockholm, eu vid Sörqvarn uti Yestmanland, eu vid Ulfsnäs
i Jönköpings län, en vid Bastasjö i Blekinge lön och en vid »Ceres» invid
Göteborg.

De tillverka tillsammans årligen omkring 1,500,000 kilogram ängprepareradt
benmjöl till ett värde af omkring 175,000 kronor utom benfett
och lim.

Tillverkningen inom landet är emellertid otillräcklig för behofvet, och
torde svårligen ben i tillräcklig mängd kunna erhållas från utlandet till så
billigt pris, att deraf benmjöl till skäligt pris skulle kunna inom landet tillverkas,
helst Ryssland satt en exporttull af 1,72 kronor per 100 kilogram
på råa ben. Också importerades årligen til! Sverige, hufvudsakligen från
Ryssland, i medeltal åren 1875—1879 omkring 1,600,000 kilogram och åren
1880—1884 omkring 4,500,000 kilogram samt år 1885 omkring 5,950,000
kilogram benmjöl. Samtliga benmjölsfabriker, som besvarat tullkomiténs af

Motioner i Andra Kammaren, N:o i02.

år 1882 frågor, förklarade sig ej behöfva något tullskydd, och då fabrikerna,
som nästan uteslutande måste inskränka sig till förarbetandet af inhemska
ben, hafva uti sin hand att bestämma inköpspriset på råämnet, så att detta
står i förhållande till fabrikatets gängse pris, tinnes ej anledning att under
nuvarande omständigheter föreslå tull på benmjöl.

Snarlikt är förhållandet med fiskguano.

Svafvelsyrad ammoniak tillverkas af gasvatten vid de större gasverken,
och har denna tillverkning hittills lemnat en god afkastning. Då svafvelsyrad
ammoniak är ett vigtigt råämne ej allenast för jordbruket utan äfven för
betydande industrigrenar och ej inom landet kan tillverkas i behöflig mängd
till skäligt pris, bör denna vara, enligt hvad oss synes, tills vidare förblifva
tullfri.

Hvad slutligen superfosfaterna beträffar, så äro dessa föremål för en
storartad fabriksindustri inom landet. Först anlades ett par mindre superfosfatfabriker
i Göteborg, som köpte sin svafvelsyra från en derstädes befintlig
svafvelsyrefabrik. Dessa upphörde dock snart, under det den första
större anläggningen uti denna rigtning gjordes vid Gäddviken nära Stockholm
i början af 1870-talet; några år senare följde eu större fabrik i Helsingborg,
och ännu senare anlades en fabrik i Landskrona, hvarjemte svafvelsyrefabriken
i Göteborg, som ombytt egare, blifvit så väsentligen förstorad
och inrättad äfven för superfosfattillverkning, att den numera utgör den
största fabriken inom denna branche uti landet.

De uti dessa fabriker nedlagda kapital representera en summa af nära

2,000,000 kronor, och kan ärliga tillverkningen uppskattas till 25,000,000
kilogram superfosfater med ett värde af omkring 2,500,000 kronor.

Kommerskollegium har upptagit tillverkningsqvantiteten och tillverkningsvärdet
högre, beroende på lätt genomskinliga fel uti primäruppgifterna.

Någon öfverproduktion af superfosfater inom landet förefinnes således
icke, och dock har denna fabrikation lidit svårt, ej derigenom att svenska
landtmännens köpkraft för dessa varor synts synnerligen aftaga, utan derför
att öfverproduktion en inom andra länder så nedtryckt försäljningsprisen,
att produktionskostnaden ej betäckts. Alla svenska fabriker uti denna
branche drifva vid sidan af sin fabrikation en betydlig handel med sådana
gödningsämnen, som antingen ej utgöra föremål för inhemsk produktion eller
ock tillverkas i otillräcklig mängd. Handelsvinsten på dessa varor har i
allmänhet varit tillräcklig att betacka förlusten på fabrikationen samt lemna
öfverskott, men år 1885 var den till och med otillräcklig att betacka fabrikationsförlusten.

Samtliga fabrikerna förlorade nemligen är 1885 58,000 kronor obeäknadt
ränta å nedlagdt kapital 120,000 kronor, och detta hufvudsaldigast

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

derigenom, att engelsmännen hit försålt sina varor till pris, som ej obetydligt
understigit tillverkningspriset uti England. Under den tid de svenska
superfosfatfabrikerna voro obetydliga och endast kunde förse landet med eu
bråkdel åt dess behof, lemnades de temligen oantastade från engelskt håll,
och var då fabrikationen lönande. Den framgång dessa fabriker rönte hade
naturligtvis till följd, att de så småningom utvidgades till en sådan storlek,
att de kunde göra de utländska fakrikerna marknaden stridig inom Sverige.
Nu börjades dock det vanliga engelska tillvägagåendet att genom prisnedsättning
söka döda konkurrenten, och vid första stöten stupade en fabrik i
Sverige, en i Danmark och en i Finland, och mot de fabriker, som nu finnas,
ej allenast i Sverige utan äfven i Danmark och Tyskland, fortsattes utrotningskriget
med den största kraft och ihärdighet. De engelska fabrikerna
äro mycket stora och kapitalstarka och behöfva endast sälja en liten del af
sin tillverkning till underpris uti Sverige för att döda de svenska fabrikerna,
som ock skola gå under, om de nuvarande förhållandena få fortfara. De
svenska fabrikerna arbeta nu med delvis endast U af den van tiga arbetsstyrkan.
De äro rigtigt planlagda och baserade på en befintlig stadig konsumtion,
men fä lida genom onaturlig konkurrens. Detta sakernas tillstånd
bör undanrödjas, och se vi ej något annat sätt att råda bot för det onda
än genom en lämplig, billig tullsats. A andra sidan få dock superfosfaterna,
såsom varande en vigtig häfstång för jordbruket, ej genom tullar oskäligen
fördyras. Vi tillåta oss derför föreslå en tullsats af endast l/s öre per kilogram
superfosfat.

Som ofvan blifvit anfördt, infördes till Sverige år 1885 omkring

11,000,000 och 1886 omkring 10,000,000 kilogram superfosfater. Om produktionen
inom landet kunde ökas med dessa tio å elfva millioner kilogram,
skulle de svenska fabrikerna blifva i stånd att genom de allmänna omkostnadernas
fördelning på en större produktion framställa sina tillverkningar
billigare, och den stora konkurrensen emellan de inhemska fabrikerna skulle,
att döma af all erfarenhet, nog reglera prisen så, att afnämare ej behöfde
betala hela tullsatsen. För dem emellertid, som anse att priset kommer att
stiga med samma belopp som den föreslagna tullsatsen, eller 1/2 öre per kilogram,
vilja vi, under antagande att sä någon gång skulle kunna blifva förhållandet,
genom exempel visa huru detta komme att verka på produktionskostnaden
af ett lispund hvete, ett lispund råg, en tunna potatis och en
tunna rofvor. Enligt af eu framstående landtman uti mellersta Sverige
lemnade meddelanden kan man som medelskörd beräkna per tunnland 120
lispund hvete, 108 lispund råg, 60 tunnor potatis eller 250 tunnor rofvor.
Då man vidare antager en gödning af högst 150 kilogram 20 procent superfosfat
per tunnland för hvete, 100 kilogram för råg, 200 kilogram för potatis

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

och 300 kilogram för rofvor, så skulle genom tullsatsen produktionskostnaden
för 1 lispund hvete under ogynsammaste förhållanden ökas med */8 öre, för
1 lispund råg med vid pass 0,5 öre, eller per tunna räknadt: för hvete med
cirka 9 öre, för råg med 5 å 6 öre, för en tunna potatis l*/3 öre och för
1 tunna rofvor med 0,i; öre.

Häraf framgår, huru ringa denna lilla tullsats inverkar på produktionskostnaden
af spanmål och rotfrukter, i synnerhet som landtmännen i allmänhet
använda långt mindre qvantiteter superfosfater än ofvan angifvits,
dä vanligen ladugårdsgödsel samtidigt användes, och tullen således ej kan
öka produktionskostnaden så mycket, som ofvan beräknats. Ony] en vid förra
riksdagen föreslagna tullen af ungefär 2 kronor per tunna spanmål kommer
att antagas, och priset på spanmål höjes med motsvarande belopp, kommer
således den föreslagna tullsatsen å superfosfater, äfven under antagande att
dessa skulle fördyras med tullsatsens hela belopp, att ej nämnvärdt inverka
på spanmålens produktionskostnad.

Deremot ligger det i jordbrukarens eget intresse, att de svenska gödningsämnesfahrikerna
icke skola komma att stupa i kampen med den engelska
konkurrensen. Skulle detta eu gång ske, och England blifva ensamt på
marknaden, finge jordbrukaren nog med dryg ränta sedan betala igen de
summor, som England uppoffrat på de svenska fabrikernas dödande. Landtraannen
blefve dä tvungen att betala det pris, som bestämdes i England.

Hvilken stor trygghet landtmannen har uti att köpa sitt behof frän
svenska superfosfatfabriker inses lätt. En vara, hvars halt af värdefulla
ämnen är så vexlande som ifrågavarande och hvars fysikaliska beskaffenhet
spelar en så stor rot, kan lätt blifva föremål för svindel, om den köpes i
utlandet och ingen svensk konkurrens finnes. Konsumenten är allt för nära
de inhemska fabrikerna, för att ej, i händelse af fel på varan, kunna göra
sin rätt gällande, hvilket torde blifva svårt nog mot en utländsk fabrik. De
svenska fabrikerna arbeta • dessutom alla under kontroll af ansedda vetenskapsmän,
hvilket icke är fallet i England, der dessutom massproduktionen åstadkommer
mindre noggrannhet i arbetet för varans framställning.

På grund af hvad ofvan är anfördt föreslås nedanstående tullsatser:

Superfosfater...................................... V* öre per kilogram.

Råa fosfat-er.........................................fria.

Precipitat^''..........................................fria. .

Stassfurter kalisalter, svafvelsyrad ammoniak, chilisalpeter, hornmjöl, benmjöl,
fiskguano, rå peruguano samt thomasslagg fria.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

XXL

Kalisalter.

De enda större afsevärda fyndorter för kalisalter äro de''stora kaligrufvorna
uti Tyskland, som nära nog förse hela verlden med dess behof
af kali.

Häraf framställas de så kallade råa stassfurter kalisalterna, såsom
svafvelsyrad kalimagnesia, kainit, renad svafvelsyrad kalimagnesia, »fertilizer»
m. fl. Alla dessa användas till gödningsämnen och äro föreslagna tullfria
under rubriken: »Artificiella gödningsämnen».

Vidare framställes mer eller mindre rent klorkalium genom upplösning
och kristallisation ur de råa salterna. På samma sätt förhåller det sig med
mer eller mindre rent svafvelsyradt kali, som ej med fördel kan tillverkas
på annan plats än der råämnena förefinnas.

Vi föreslå derför att, i likhet med råa stassfurter kalisalter, klorkalium
och svafvelsyradt kali förblifva tullfria.

XXII.

Glasvaror.

Såsom motiv för bifogade förslag till tulltaxa för glas torde få anföras
följande.

Om tullen på glas skall kunna skydda den inhemska fabrikationen,
bör den uppgå till 15 procent å tyngre och 25 procent å lättare artiklar.
För att kunna komma till en normal tullsats på en sådan vara som glaskärl,
hvilka genom olika raffineringar betinga pris, som för samma vigt å
massan variera flera hundra procent, vore det nödigt att tullen utginge efter
bestämd procent af varans faktura värde, på sätt som sker i Amerika, men
då ett sådant tullsystem innebär att tjenstemännen skola besitta förmåga att
bedöma en varas värde, torde något förslag i denna rigtning för närvarande
icke hafva utsigt till framgång. Derför har den princip blifvit följd att
indela de olika slagen af glasvaror i klasser efter deras värde i förhållande
till deras vigt, och tullen föreslagits att utgå efter varans nettovigt. Vid
denna indelning i klasser har det ej varit möjligt att så noga särskilja de
olika slagen af glas, att en fullt likformig och lika drabbande tullsats kunnat

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

erhållas; men den ojemnhet, som det föreliggande förslaget utvisar, är icke
nämnvärd i förhållande till den, som nu gällande tullsatser medföra.

För att visa några exempel för de beräkningar, som följts vid uppgörandet
af förslaget, upptages här:

Klass 1 a. Mörkt buteljglas. Hvad som hufvudsakligast införes af
till denna klass hörande varor är vinbuteljer. 100 stycken vinbuteljer väga
50 kilogram och kosta 8 kronor; tull efter 2 kronor per 100 kilogram 1
krona eller 1212 procent. För större artiklar, såsom damejeaner och dylikt,
blir tullsatsen i procent betydligt lägre, men frakten för sådana billiga varor
utgör här en vigtig faktor.

Klass 1 b. För denna klass kan tagas till norm medicinalflaskor,
som utgöra största delen af det halfhvita glas, som importeras, och ställer
sig beräkningen sålunda:

Tull efter 6 kronor per 100 kilogram för 100 stycken medicinalflaskor

å 15 grams rymd vägande 2 kilo, försäljningspris kr. 2 — — 12 öre = 6 proc.

40 »	%	» 4 »
100 *		» 8 *	)>
150 »		» 10 v
250 »		» 15 »	»
500 »	>	» 30 »

2.50 = 24 » == 10 »

3.50 = 48 » = 14 »

4 - = 60 » = 15 »

5 — — 90 » = 18 »

7,50—l,sokr.= 25 »

Medeltullen för dessa glas utgör således 142/3 procent.

Klass 1 c. Af hithörande glas kan som norm anföras följande:

Hvitt råglas. Tull 10 kronor per 100 kilogram:

100 punschkupor vigt 8 kilogram, försäljningspris kr. 6, tull 80 öre = 14 proc.
100 dricksglas 8’'' 13 » » » 7, » 1,30 kr. = 18 »

100 karafiner

50-t:na .. > 47 > s> » 32, > 4,70 » = 15 »

100 bränvinsglas »9 » > 16, » 90 öre — 6 »

100 » 7 » s'' ■> 10, » 70 » = 7

I medeltal uppgår tullen således till 12 procent för dessa glassorter.

Klass 2. Glas med slipade bottnar och kanter, med inslipade proppar,
med matta ränder eller helt och hållet matta, samt alla slags pressade glas
(hit hänföres äfven kemiskt glas, som varande dels försedda med proppar,
dels slipade kanter och bottnar).

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102. 25

Tull 20 k ronor per 100 kilogram:

100 lampglas 10'''' vigt 5 100 punschglas,	kilo,	försäljningspris ki	’• 6,	tull 1 kr. = 16	proc,
släta, tunna...;. * 100 dricksglas,	4	»	» »	12,	»	80 öre = 7	»
släta, tunna...... » 100 vinglas, släta,	8		» »	15,	>	1,60 kr. = 11	»
fina................ * 100 karafiner med	6	»	» »	20,		1,20 » -= 6
propp.............. » 100 flaskor med	42	»	S* »	60,	»	8,40 » -= 14	;i>
propp, 150 gram » 100 flaskor med	17	»	» »	20,	»	3,40 » ~ 17
propp, 1,500 gram > 100 burkar med	63	»		50,	3	12,60 » =- 25	»
propp, 800 gram » 100 pressade tall-	51	»		40,		10,20 » -- 25
rikar, 800 gram » 100 pressade tall-	16	*		20,		3,20 » — 16
rikar, 800 gram * 100 pressade socker-	21		» »	25,	»	4,20 » =16	»
skålar, 800 gram ''» 100 pressade socker-	25	»	» »	25.	»	5,oo » 20
skålar, 800 gram » 100 pressade smör-	42	*	» »	40,	*	8,20 » = 20
askar, 800 gram » 100 geléskålar, 800	30	»	» »	30,	»	6,00 » = 20	s
gram........»	85	»	» »	100,	»	17,00 » = 17

I medeltal utgör tullen för denna klassens glas 16% procent.

Klass 3. Glas i skifvor, fönster- och spegelglas.

Af här uppräknade varor tillverkas inom landet endast fönsterglas,
glastakpannor och däcksglas.

Fönsterglas. Tull 7 kronor per 100 kilogram:

1 låda fönsterglas (cirka 120 qv.-fot), vigt 50 kilo,

försäljningspris för n:o 2: 14 kr., tull 3,5 kr. = 25 proc.

» » » 3: 12 » » 3,5 » — 29 »

» » » 4: 10 » » 3,5 » = 35 »

I medeltal utgör således tullen inom denna klass omkring 29 procent.
Bill. till Riksd. Prot, 1887. 1 Sami, H Afä. 2 Band, 19 Käft. 4

Motiofier i Andra Kammaren, N:o 102.

Ehuru denna tullsats synes hög, bör den icke sänkas, om det skall
vara någon möjlighet för de inhemska fabrikerna att uthärda konkurrensen
med de belgiska, i alla afseenden lyckligare lottade fabrikerna. En stor faktor
vid denna fabrikation spela rudimatel ier och bränsle, och dessa kosta ungefär
hälften i de belgiska glasdistrikten emot hvad härvarande fabriker kunna
skaffa dem för. Spegelglas, som icke tillverkas inom landet, inverkar likväl
konkurrerande med fönsterglasfabrikerna, synnerligast å större fönsterrutor,
och bör derför draga den föreslagna tullen. Med bromsilfver, gelatin eller
dylikt preparerade glas för fotografiska ändamål, hvaraf importen under
senare år stigit till högst ansenliga belopp förtullas nu enligt generaltullstyrelsens
beslut som fönsterglas. Sådant prepareradt glas borde rätteligen
förtullas som kemiskt-tekniskt preparat.

Griastillverkningen uppgick är 1884 till ett värde åt 3,147,407 emot
3,396,614 år 1874, men representerar det för 1878 uppgiga högre tillverkningsbeloppet
till följd af då gällande högre pris eu mindre mängd vara.
Af det vigtiga fönsterglaset är tillverkningen högst obetydlig i förhållande
till landets behof, och af spegelglas egen ingen tillverkning rum. På grund
af hvad ofvan anförts föreslås de i nedanstående tabell angifna tullsatser.

Det föreslås äfven att varorna förtullas efter nettovigt och ej med
beräknande af viss taraprocent.

JE?

Klass 1.

Klass 2.

Förslag till tullsatser it glasvaror.

Tullsatser:

	gällande	föreslagna	Franska traktaten medgifver
	P1''0?'' : kronor värdet; Perkil°	proc. af 1 värdet	kronor per kilo	kronor per kilo
Glaskärl, helt och hållet oraf-lineradt, s. k. råglas: » A) af mörk, brun eller grön färg ...............	0,02		0,02
» B) af half hvit färg ...	— 0,02	—	0,06	—
» C) helhvit färg ............	— 0,02	—	0,10	- j
» med slipade kanter el-ler bottnar, in slipade proppar, med matta ränder eller helt matta, pressadt glas alla slag	— 0,10		0,20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Tullsatser:

		gällande	föreslagna	Franska traktaten medgifver
		proc. \| af j värdet;	kronor per kilo	proc. af \| värdet	kronor per kilo	kronor per kilo
Klass 3.	Glas i skifvor, fönster- och
	spegelglas: Å) Fönsterglas, gjutet, råglas,
	glastakpannor och däcks-glas ....................................		fria.		0,10
	B) Slipadt spegelglas, mindre
	än Vä qv.-m.	—!	0,15	—	0,20	0,35
	0) » » större än V2
	qv.-m..........	—	0,25	—	0,30	0,35
	T)) » > folk mitt
	mindre än
	V3 qv.-m. ...	—	0,25	—	0,30 fritt.	0,35
Klass 4.	Glaspulver .................................	—	fritt.	—-	i
i'' 5.	Med bromsilfver eller dylikt					1
	belagdt glas för fotografiska ändamål....................................		0,07	20	—
	XXIII.
	Lervaror.

Under denna rubrik har ansetts lämpligt att, i likhet med hvad i
Tyskland och annorstädes är brukligt, sammanföra de olika slag af lervaror,
som i vår nu gällande tulltaxa måste uppletas på skilda platser.

I stället för de i sagda tulltaxa upptagna 11 olika rubriker med 9
olika tullsatser*) har det befunnits nödvändigt att med hänseende dels till
de olika varornas beskaffenhet, värde och tyngd, dels äfven med hänseende

*) Biscuit, fajans, kakel-, krukmakararbeten, parian, porslin oäkta, hvitt, dekoreradt,
porslin äkta, hvitt dekoreradt, terracotta, tegel. Förutom dessa förekomma i tulltaxan följande
artiklar, i hvilka lergods kan ingå: piphufvuden, rör, skriftaflor, lampor, knifskaft, arkitektoniska
arbeten och knappar, hvilken senare artikel är af rätt stor betydenhet.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

till det arbete, som å dem blifvit nedlagdt, fördela dem i 11 olika klasser
med lika många tullsatser, och liar på de inom hvarje klass inrymda olika
slag af varor lemnats tydliga och som man vågar hoppas äfven för den ej
tekniskt bildade tjenstemannen fullt begripliga kännetecken.

Under de senaste decennierna har lervarutillverkningen i de tlesta
länder varit stadd i eu mycket stark utveckling, många nya slag af lervaror
hafva tillkommit och förut kända, men föga använda, så vuxit i betydenhet,
att en fördelning i flere klasser måste anses befogad.

Om ock fullt proportionerliga tullsatser på de olika lervaruslagen ej
erhållas genom den här föreslagna fördelningen (de torde uppnås endast
genom att belägga varorna med värdetullar), kommer man dock genom densamma
vida närmare de rätta förhållandena än nu är fallet, och bör genom
de föreslagna tullsatserna i synnerhet af de lägre slagen af lervaror eu för
landet vigtig fabrikation af sådana kunna grundläggas.

	1874	1875—1879	1880—1884	1884
Tillverkning:
Tegel, eldfast..........................1
* mur- .............................. » tak- ..............................J	1,870,901	1,730,234	2,431,671	3,650,893
Kakel- och krukmakar eg ods ... Porslin, fajans, oäkta hvit...\| •> > » dekore-\|	517,004	708,549	814,618	803,417
rad...... » äkta hvitt ............... » » dekoreradt ...... Import:	2,578,867	1,884,307	2,323,928	2,544,668
Tegel, eldfast ...........................	139,886	61,795	38,714	73,057
» mur-.................................	188,217	110,500	207,568	215,066
tak-.................................	30,477	17,865	26,943	26,699
Golf- och väggplattor (tiles)...	— —	32,231	41,580
Kakel.........................................	598	1,919	8,841	5,946
Krukmakar egods........................	20,146	108,848	119,033	123,069
Porslin, fajans, hvit ..............	24,794	23,215	60,540	100,795

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102. 29

	1874	1875—1879	1880—1884	1884
Porslin, fajans, dekorerad......	69,580	77,795	137,967	174,755
» äkta hvilt..................	21,929	22,581	35,631	38,157
dekoreradt ......	221,152	193,501	236,464	250,795
Export:
lejd. eldfast ...........................	34,7 62	94,810	414,611	417,084
» mur-.................................	59,463	66,452	269,652	486,242
» tak- .................................	351	759	297	420
Golf- och väggplattor (tiles)...	— —	— —	— —	- -
Kakel ..........................................	5,147	1,947	2,712 ■	1,065
Krukmakar eg ods........................	1,697	13,251	16,256	17,328
Porslin, fajans, hvit ...............	31,529	280,000	70,020	125,804
» dekorerad ......	21,345	27,483	67,428	128,328
äkta hvitt..................	746	1,960	1,205	1,740
» » dekoreradt ......	3,011	4,729	13,221	19,650 !

Af dessa uppgifter framgår, att artikeln tegel, i hvilken i statistiken
innefattas eldfast tegel, vanligt byggnadstegel och taktegel, under det sista
decenniet varit föremål för en alltjemt stigande tillverkning af rätt högt
värde, samt att importen, jemförd med tillverkningen, under de sista åren
varit af ringa betydenhet. Den torde hufvudsakligen hafva inskränkt sig
till införsel af taktegel och fäcadtegel; blott till några få platser på landets
vestkust torde vanligt byggnadstegel hafva införts.

Då vanligt byggnadstegel betingar ett i förhållande till varans vigt
och omfång billigt pris och till följd häraf ej kan bära dryga transportkostnader,
torde detsamma liksom äfven dräneringsrör ej böra beläggas med tull.
Annorlunda ställer sig förhållandet med taktegel samt list- och taktegel,
hvilka båda, i synnerhet det sistnämnda, är föremål för en mera invecklad
tillverkning än byggnadsteglet.

Facadtegel, hvaraf rätt betydliga qvantiteter i synnerhet under den
sista tiden införts, börjar nu blifva föremål för inhemsk tillverkning, som
kommer att fylla ett känbart och växande behof, men som till eu början
blir förenad med de för hvarje ny fabrikation vanliga svårigheterna och som
under denna tid väl behöfver det skydd mot utländsk konkurrens, som kan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

le runa s densamma. En gång kommen till stånd, torde nog den inhemska
konkurrensen reglera prisen så, att artikeln ej fördyras genom tullskyddet,
Det föreslås derför en tullsats af 0,5 öre per kilogram på taktegel och
taktegel. Samma tullskydd föreslås äfven på eldfast tegel af alla slag.
De ofvan lemnade statistiska siffrorna tyckas visserligen visa, att tillverkningen
af denna artikel betydligt stigit i värde och nu är föremål för eu
betydande fabrikation och export, men af samma uppgifter framgår att import
fortfarande eger rum. Då det i Sverige tillverkade eldfasta teglet i
godhet torde täfla med, om ej rent af öfverträffa alla andra liknande fabrikat,
kan det ej vara landet till gagn att spekulationen inkastar en vara af sämre
beskaffenhet, som trycker på de redan mycket låga prisen och som, oaktadt
det billigare inköpspriset, vid användande ställer sig vida dyrare.

Till eu något högre tullsats eller 1 öre per kilogram föreslås glaseradt
fa cad tegel, listtegel, trottoarsten och gröfre golfplattor samt de i den nu
gällande tulltaxan ej särskild!, upptagna, men, efter hvad uppgifvet blifvit,
märkvärdigt" nog såsom »maskiner och redskap» hittills förtullade rör åt
lergods för vattenledningar eller tekniska behof.

Tillverkningen af alla till denna tullsats föreslagna artiklar är underkastad
flera och mera invecklade procedurer än de under klass 1 och 2 upptagna.
Af rör införas ännu rätt betydliga qvantiteter, hvilka dock borde
här tillverkas, om fabrikationen genom en lämplig tullsats skyddas mot allt
för stark utländsk konkurrens.

Af de under klass 4 upptagna, till eu tullsats af 2 öre per kilogram
föreslagna artiklar, deglar, mufflar, retorter in. m., införes för närvarande
hela eller allra största delen af landets behof.

Vid förtullningen lära samma märkvärdiga förhållanden, som vid
artikeln »rör» i föregående klass blifvit omnämnda, ega rum, i det de hänföras
till »maskiner och redskap» och således äro tullfria.

Inom klass 5 med eu tullsats af 7 öre pr kilogram äro inrymda arbeten
af terra-cotta, krukmakaregods och sa kalladt stentyg, som redan nu
draga denna tullsats. Krukmakaregods med färgdekoration har dock blifvit
upptaget i högre klasser. Inom denna klass hafva vidare blifvit inrymda enfärgade,
oglacerade kakel och kakelugnsornament, som nu draga en tull åt
5 öre. byggnadsornament, hvilka, såvidt tulltaxan blifvit rätt förstådd, nu
draga en tull af 60 öre, samt oglaserade, enfärgade plattor (tiles) af mindre
än 5 centimeters tjocklek. Af krukmakaregods införas visserligen allt för
stora qvantiteter, men härvid är att bemärka, att större delen deraf (år 1884
155,111 kilogram af importerade 246,138 kilogram) kommer från Norge och
således är tullfri; af återstoden torde största delen vara fajans, som blifvit
förtullad såsom krukmakaregods. Den nu gällande tullsatsen är tillräcklig

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102

för de simplare varorna; de bättre hafva, såsom nämndt är, föreslagits att
uppföras i högre klasser. Omålad terra-cotta, oglacerade, enfärgade kakel
och oglacerade, enfärgade byggnads-ornament äro vid tillverkningen underkastade
samma tekniska behandling och böra draga samma tullsats. Då kakel
är föremål för en stor och utvecklad inhemsk tillverkning, kan den obetydliga
importen deraf endast omfatta de finaste och dyraste slagen af kakelugnar,
för Indika de i denna och följande klasser föreslagna tullsatser snarare äro
låga än höga.

Flisor, plattor (tiles) af mindre tjocklek än 5 centimeter hafva blifvit
föreslagna att höjas från 3 till 7 öre, sedan de gröfre och tjockare slagen
deraf blifvit afskilda och föreslagna att förtullas med endast 1 öre. De finare
slagen, de som egentligen äro föremål för den numera ganska betydliga införsel,
som framkallats af de senare årens byggnadsverksamhet, äro att betrakta
såsom fajans-artiklar, de äro till och med vid tillverkningen underkastade
något svårare tekniska procedurer och en strängare sortering än de
flesta andra artiklar inom denna klass, inom hvilken de föreslås att tullbehandlas.

Under klass 6 hafva upptagits färgdekoreradt krukmakaregods, glaserade,
enfärgade tiles, oglaserade, fler-färgade tiles, färgdekoreradt stentyg,
glaserade, enfärgade kakel.

Då alla dessa artiklar äro föremål för en i det närmaste lika kostsam
teknisk behandling, hafva tullsatserna blifvit föreslagna att utgå med samma
belopp som nu gäller för hvitt, oäkta porslin, eller 10 öre pr kilogram, och
hafva äfven vid förslagen till tullsatser inom klasserna 7 och 8 samma slag af
artiklar ehuru i dekoreradt skick blifvit sammanförda.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, föreslås de i nedanstående
tabell angifna tullsatser och att varorna tullbehandlas endast efter deras
nettovigt.

Förslag till tullsatser å lervaror.

! Klass 1.

	Tullsatser
	gällande	föreslagna	traktaten medgifver
8..	1™°'' kronor värdet: Perkil°	proc. af värdet	kronor per kilo	kronor per kilo
Tegel-, mur-, vanligt, och klinkor ej glaseradt ...........................	— fritt.		fritt.
Rör, dränerings, utan fläns......	— fria.	-	fria.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Klass 2.

Anm. I.

Lervaror:

Anm. 2.

Klass 3.

Klass 4.

I .	Tullsatser: gällande föreslagna	Franska traktaten medgifver
	proc. i af \| värdet	kronor per kilo	proc. af värdet	kronor per kilo	kronor per kilo
Tegel, eldfast, ej glaserad!...... » fårad- eller beklädnads,	—	fritt.	—	O,005
ej glaserad!...............	—	fritt,	—	0,005	—
» list-, ej glaserad! ......... tak-, glaceradt eller ej	—	fritt.	—	0,005
glaserad! ........................ Faead-tegel är ett murtegel, som genom pressning eller annan behand-ling erhållit en finare yta och en mera korrekt form än vanligt mur-tegel. List-tegel är så formadt, att det kan användas till inkantning af fönster, dörrar, portaler eller arkitektoniska lister å byggnader; det saknar in-pressade eller upphöjda ornament.		fritt.	___	0,005
Tegel-, fagad-, glaserad!..........	—	fritt.	—	0,01	—
» list-, glaserad!............... Rör, vattenlednings- eller för tekniska behof, glaserade		fritt.		0,01
eller ej glaserade.................. Trottoarsten och golf-plattor, enfärgade, mer än 5 milli-		fria.		0,01
meter tjocka, ej glaserade Deglar, retorter, muffar, vatten-hoar, badkar och liknande varor, glaserade eller ej		fria.		0,01
glaserade................................. Vaser, pelare in. fl. arbeten af s. k. terra-cotta, en-		fria.		0,02

Klass 5.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.

Tullsatser:

-i Franska

gällande föreslagna

„rm. ; r ”"”Ii kronor

P /'' kronor ■ P »'' kronor per kilo.
värdeti Per kil° värdet Per kil° j''

Lervaror: färgade, ej glaserade ej målade, tryckta eller färg-stämplade..............................		0,07	0,07	0,10
Fajans, oglaserad .....................	—	- 1 -	0,07	0,10
Byggnads-ornament, enfärgade, g glaserade ...........................		0,60	0,07
Kakel, kakelugns-ornament, en-färgade, ej glaserade............		0,05	0,07	0,io
Krukmakare-gods, enfärgad!, ej glaseradt eller ock helt och hållet eller delvis glaseradt, ej måladt, tryckt eller färg-stämpladt.................................		0,07 i —	0,07
Stentyg, enfärgad!, glaseradt, ej måladt, tryckt eller färg-stämpladt (t. ex. seher-krus)			0,07
Krukor, krus och dylikt af eldfast lera, saltglaserade (t. ex. Höganäs’ salt-glase-rade kärl) ..............................	•	j 0,07	0,07
Flisor, plattor (tiles), till golf-eller väggbeklädnad, en-färgade, ej glaserade, af mindre tjocklek än 50 milli-meter .......................................		0,05	0,07
Anm. 1. Krukmakare gods utgöres af föremål, j tillverkade af vanliga leror. De färdiggöras på drejskifvan samt torkas och brännas utan att undergå svart- j ning, till följd hvaraf ytan är gröfre och föremålen ej så korrekta som \| dylika af fajans och andra högre Bill. till lii/csd. Prot. 1888. 1 Samt. 8 Afd.	1 . 2 Band. 19 Käft.	1 5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Lervaror:

Anm. 2-

\ Klass 6.

Tullsatser:

gällande föreslagna

Franska j
traktaten j
medgifveri
i kronor j
per kilo.

proc.

I af )
värdet j

kronor

per kilo värdet;

kronor
per kilo

slag af lervaror. Godset är till
färgen brunrödt, gult eller rödgul t
och poröst.

Stentyg (Steinseug, gris diram.,
stone ware), är vanligen grått eller
gulgrått, i brottet tätt eller mindre
cintradt, ej poröst.

Flisor, plattor (tiles), enfärgade
glaserade, ej målade, tryckta)

eller färgstämplade...............

Flisor, plattor (tiles), ej glaserade,
med mönster i en eller
flera färger (t. ex. encaustic

tiles)..........................................

Krukmakar eg ocls, glaseradt, måladt,
tryckt eller färgstämp ladt

i en färg........................

Stentyg, såsom krukor, krus)
muggar, saltglaserade, må-1
lade, tryckta eller färgstämplade
i en färg (t. ex.
Cölnische Potten, Rheingut

och liknande varor) ............''

Kakel, enfärgadt, glaseradt, ej
måladt, tryckt eller färg stämpladt.

................................

Kakelugnsornament, enfärgadt,
glaseradt, ej måladt, tryckt
eller färgstämpladt...............

	\| : e
0,03	— i 0,io 1	0,io
0,03	i o o	0,io
0,07	— 0,lo
	— 0,10	—
0,05	— 0,io	0,io
0,05	— i 0,io	0,io

Motioner i Andra Kammaren, Is:o 102.

Klass 8.

Lervaror
Klass 7.

glaserade,

målade,

! färgstämplade
i en färg.

Flisor, plattor, (nies)

Kakel och Kakel ugns-ornament.

.....1 tryckta eller

Terra-cotta (t. ex
från Tpsens enke)

enbart förgylda
eller
med färg och
förgyllning
eller målade,
tryckta eller
färgstämplade
i flere
färger med
eller utan
guld.

Lervaror, dekorerade med ej
inbrända färger (siderolith,

terralith)....................................

Terra cotta (t. ex. från Ipsens
enke), målad, tryckt eller
färgstämplad i flera färger...
Med metall monterade lervaror
med undantag af sådana af
äkta porslin,.

Flisor, plattor (tiles)

Kakel ........................

Kakel ung s-ornament''
Stentyg ..................

Tullsatser:	...... Franska ; traktaten 1 medgifverj i kronor i per kilo 1
gällande	föreslagna
proc. \| af värdet:	kronor per kilo	proc. i af \| värdet	kronor per kilo
—	0,03	1 —	0,16	0,16
—	0,05	1 —	0,16	0,16
	0,07	—	0,16	0,16 :
_	0,07	_	0,16	0,16
	0,05	—	0,16	0,16
— i	0,05	—	0,16	0,16
''			0,16	0,16
	0,07		0,16	0,16
	0,07		0,16	0,16
- ;	—	i —	0,16	0,16

XXIV.

Alabaster, Gips, Kalksten, Krita, Marmor och Cement.

Alabaster och Gips samt arbeten deraf.

Alabaster, oarbetad i block, bör vara tullfri, hvaremot den nu gällande
tullsatsen på alabaster-arbeten, ej specificerade, 50 öre per kilogram, bör
bibehållas,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Gips och gips-arbeten.

Vår nu gällande tulltaxa upptager under samma rubrik »Grips» såsom
råmaterialet, gipssten, som den genom målning och bränning förädlade varan.
Till följd häraf kan ej uppgifvas det belopp, hvartill importen af den senare
varan kan belöpa sig, men antagligt är, att större delen af hvad som deraf
förbrukas tillverkas inom landet. Då likväl derjemte eu anmärkningsvärd
införsel eger rum — under 1881 —1885 infördes i medeltal årligen en totalmängd
gips af 1,717,903 kilogram och år 1885 ensamt 2,287,304 kilogram
— föreslås å preparerad (bränd och mald gips), en tull af 40 öre per 100
kilogram, och torde denna tullsats vara så mycket mera motiverad, som denna
artikel, för att till fullo uppfylla de anspråk, som ställas på densamma, bör
vara nyberedd och ej under längre tid i lager upplagd, hvilket är fallet
med den utländska varan, som under den tid sjöfarten är stängd här försäljes.

Råmaterialet gipssten föreslås att fortfarande vara tullfritt.

På arbeten af gips föreslås ej förändring i tullsatsen.

Kalksten, marmor samt arbeten deraf.

Kalksten, kalk, släckt och osläckt, marmor, oarbetad eller i block,
föreslås att fortfarande vara tullfria. I nu gällande tulltaxa finnes ej artikeln
marmor omnämnd ; möjligen förtullas densamma, äfvensom arbeten deraf, såsom
»sten». Arbeten af sten draga en tull af 3 öre pr kilogram, om de äro polerade;
öfriga slag äro tullfria.

Då inom vårt eget land finnas tillgångar på marmor och kalksten,
hvilka förtjena eu vidsträcktare bearbetning än som nu eger rum, då det utländska
råmaterialet numera väl bör kunna här i landet bearbetas till de
föremål, som deraf kunna afsätta», och dä slutligen artiklar af dessa material
väl torde fä hänföras till dem, som ligga utom den vanliga förbrukningens
behof och till stor del kunna anses såsom lyxföremål, föreslås en tull af 50
öre pr kilogram på arbeten af marmor och kalksten, polerade eller opolerade,
ej specificerade. *

Gement

är numera föremål för rätt betydande inhemsk tillverkning, hvilken under
år 1879 —1883 hade att uppvisa ett anmärkningsvärdt exportöfverskott, det
högsta 1882 till 134,350 kronors värde; 1883 nedgick dock detsamma till
21,430 kronor och 1884 importerades för 105,280 kronor mer än hvad som
Utfördes. Importen för 1886 utgjorde 408,208 kronors värde.

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 102.

Då landet eger rika tillgångar på råmaterial för tillverkning af denna
vigtiga artikel, och onödig införsel af utländska varor ej torde böra uppmuntras
genom tullfrihet på de varor, som här i landet tillverkas af lika
godhet och till samma pris som den utländska varan, föreslå vi en tullsats
af omkring 10 proc. af varans värde eller 0,4 öre pr kilogram.

XXV.

Drufsocker, maltsocker och stärkelsesocker.

Dessa sockerarter tillverkas af potatisstärkelse: drufsocker (dextrose),
potatissocker, stärkelsesocker (glykose) genom svafvelsyras inverkan på
stärkelse och maltsocker genom diastas’ inverkan på stärkelse.

Det förra har en mångsidig användning för vinberedning, uti sockerbageriet,
samt till beredande af sockercouleur, och då för Sverige saknas alla
statistiska uppgifter, vare sig om tillverkning eller import, sä anföres som
bevis för artikelns betydelse tillverkningsqvantiteten i tyska riket 1882 och
1883, som utgjordes af 19,107,000 kilogram drufsirup, 9,290,000 kilogram
drufsocker och 1,279,000 sockercouleur.

Maltsockret användes dels omvexlande med drufsockret, dels synes det
få en storartad användning specielt inom ölbryggerierna.

Då alla skäl synas tala för att dessa sockerarter kunna tillverkas
inom landet, böra de beläggas med en skyddstull, motsvarande tullen å van
ligt socker.

På grund deraf föreslås, att drufsocker, maltsocker och stärkelsesocker
uti fast form åsättes en tull lika med den ä rörsocker, eller för hvit! raffinerad!
33 öre pr kilogram, för drufsocker, maltsocker och stärkelsesocker
med mörkare färg än n:o 18 efter Hollands standart 23,5 öre per kilo.

För draf-, malt- och stärkelsesirup 15 öre per kilogram.

För sockercouleur 20 öre pr kilogram.

XXVI.

Stärkelse.

Stärkelse framställes inom landet af potatis, hvete och ris. Enligt
kommerskollegii berättelse voro hos oss år 1880 i gång 8 fabriker med ett
tillverkningsvärde af 304,215 kronor, 1881 H fabriker med ett tillverknings -

38 Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

värde af 328,013 kronor, 1882 16 fabriker med ett tillverkningsvärde af
267,940 kronor, 1883 15 fabriker med ett tillverkningsvärde af 162,944
kronor och 1884 IT fabriker med ett- tillverkningsvärde af 245,646 kronor.
Hvarje uppgift på tillverkningsqvantiteten saknas. Under femårsperioden
1875—1879 infördes i medeltal årligen 644,544 kilogram och år 1880—1884
årligen i medeltal 586,277 kilogram och år 1884 ensamt 684,822 samt 1885
1,187,357 kilogram.

Under antagande att den importerade stärkelsen utgöres till hälften åt
potatisstärkelse och till hälften af risstärkelse, kan importen lägst beräknas
till 34 öre per kilogram eller till ett värde år 1884 af 232,839 kronor, eller
ungefär lika stort som alla de inhemska fabrikernas tillverkningsvärde, samt
1885 till ett värde af 380,241 kronor.

Detta förhållande förefaller egendomligt, då stärkelse är skyddad med
en tullsats af 10 öre pr kilogram eller ungefärligen 30 procent af värdet.
Orsaken ligger dels deruti, att utländska fabrikat, såsom Colmans risstärkelse,
lyckats så inarbetas uti den svenska marknaden, att konsumenterna fortfarande
köpa denna vara och betala det derför fordrade priset, dels ock
hufvudsakligen deruti, att de utländska fabrikanterna oberoende af den höga
tullsatsen dock fortfara att, konkurrera på den svenska marknaden och bär
uti Sverige tillhandahålla stärkelsen, inklusive tull- och fraktkostnader, till
billigare pris än den säljes i Tyskland och England.

Enligt af herr Harald von Gegerfelt uti Göteborg, som sjelf eger en
stärkelsefabrik, lemnade upplysningar har på grund af den sista tullnedsättningen
behofvet af potatisstärkelse till stor del fylts från Tyskland, och har
den hufvudsakliga importen skett af pressjästfabriker och appreturverk. Herr
Gegerfelt förmäler att tysk potatisstärkelse stått importörerna, inklusive tull
och omkostnader, i svensk hamn till 33 öre per kilogram, men att den gick
ned på våren 1886 till omkring 26 öre per kilogram, under det samtidigt
l:ma potatisstärkelse noterades i Berlin 35 öre per kilogram och sekunda
29 öre per kilogram.

Om ifrån de pris, som de tyska fabrikanterna erhöllo för stärkelsen i
svensk hamn våren 1886, afdrages tull och omkostnader med 12 öre per
kilogram, qvarstå!- ett pris af endast 14 öre per kilogram, för den tyska
fabrikanten vid hans fabrik. Detta bevisar att han, med en prisreduktion af
mer än 50 procent åt försäljningspriset inom eget land, i Sverige afbörda!
sig en del af sitt produktionsöfverskott.

Med risstärkelse råder samma förhållande. Colmans risstärkelse noteras
i England till 56 öre pr kilogram, men säljes i Sverige, inklusive tull
och omkostnader, till 52 öre pr kilogram. Afdragas dessa, så visar sig att
Colmans risstärkelse säljes till Sverige af den engelska fabrikanten omkring

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

25 procent billigare än i England gällande pris. På samma sätt förhåller
sig med tyska risstärkelsen. Då, som ofvan nämnts, stärkelse infördes till
belopp af öfver 200,000 kronor, har den nyligen gjorda nedsättningen af
tullen på stärkelse från 14 till 10 öre pr kilogram visat sig ej vara af omständigheterna
betingad, hvarför föreslås, att stärkelse och potatismjöl äfvensom
det af stärkelse beredda dextrinet åsättes en tull af 14 öre pr kilo.

Skulle emellertid den i senaste tullmotionen föreslagna tullen å risgryn
och hvete vinna Riksdagens bifall, föreslås, enligt grundsatsen att fabrikat
drager högre tull än materialet, att tullsatsen å stärkelse ytterligare ökas
med ett belopp eu och en half gång högre än den tullsats Riksdagen kan
komma att pålägga nämnda två artiklar. Skulle olika tullsatser åsättas dessa
artiklar, beräknas ifrågavarande förhöjning efter den högre tullsatsen.

I samband med stärkelsen må påpekas det oegentliga uti att alla slags
»gryn» äro tullfria, då man vet att största delen sago-, perlgryn in. fl. beredas
af stärkelse, som nu har en tull af 10 öre per kilogram. Konseqvensen
bjuder naturligtvis, att dessa sorter gryn förtullas med minst samma belopp
som den råvara, hvaraf de beredas. Importen af »sago in. m.» utgjorde 1885
625,465 kilogram, värda 249,386 kronor. Vi föreslå derför att sago- och
perlgryn förtullas med 15 öre pr kilogram.

XXVII.

Jäst.

Pressjästtillverkningen, som inom landet 1875 uppgick till ett värde af
42,000 kronor, hade 1879 stigit till 559,540 kronor, 1880 till 929,485 kronor,
men nedgick 1884 till 534,194 kronor. Importen, som 1880 belöpte
sig till 55,232 kilogram, uppgick 1881 till 191,468 kilogram, men hade
1884 neodgått till i det närmaste samma siffra som 1880, eller 55,124 kilogram.
År 1885 steg inporten åter till 91,778 kilogram. Det framgår
häraf, att pressjästtillverkningen under de tio sista åren stigit rätt betydligt,
men att den dock icke fyller landets behof, i det betydliga mängder
deraf införas i synnerhet från Danmark (1884 53,108 kilogram af importerade
55,124 kilogram), der denna fabrikation är skyddad med en
tull af 4 skilling per danskt skålpund. Jäst kan i Sverige tillverkas till
ungefär samma pris som i Danmark, der den betingar samma pris, som här
af de svenska fabrikanterna fordras, men hvilket pris till följd af den danska
konkurrensen ofta måste så mycket nedsättas, att tillverkningen ej lemna!-någon behållning. Det är lätt begripligt, att den danska fabrikanten skall
finna det fördelaktigt såväl att inrätta sig så, att han utöfver den för hemlandet
beräknade tillverkningen kan producera ett större eller mindre qvan -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

tum för att till något lägre pris och med något mindre vinst säljas i Sverige,
som står honom alldeles öppet, som ock att han vid minskad afsättning inom
eget land skall finna det fördelaktigare att äfven med någon förlust på den
svenska marknaden kasta den vara, han ej kan afyttra hemma. Han riskerar
vid sådant förhållande ej att förstöra prisen på sin egen hufvudmarknad.
Genom den tull Danmark lägger på denna artikel är den svenska fabrikanten
förhindrad att sköta sig på samma sätt, och det synes derför vara endast
den allra billigaste gärd af rättvisa åt denna handtering, att den här skyddas
med samma tullsats som i Danmark.

Skulle tullar på spanmål af Riksdagen beslutas, ligger häruti ett
ytterligare skäl till åsättande af tull på denna artikel, för hvars framställning
spanmål är råmaterial.

På grund af hvad här ofvan har anförts, föreslås en tull på jäst alla
slag af 14 öre per kilogram.

XXVI II. .

Bröd.

Vår nu gällande tulltaxa stadgar för bröd en tull af 15 öre per kilogram,
under det att å konfektyrer en tullsats af 47 öre per kilogram är
bestämd. Då således för finare bakverk tvenne olika tullsatser blifvit bestämda,
har meningen dermed tydligen varit att den lägre tullsatsen, 15 öre
per kilogram, endast skulle hänföra sig till finare bakverk, som likväl bibehållit
karakteren af bröd, d. v. s. till de vanliga, billigaste slagen af »cakes»,
i hvilka mjöl ingår såsom hufvudsakligaste beståndsdel, och att den högre
tullsatsen skulle tillämpas på bakverk, hvilka ej längre kunde anses såsom
bröd och hvilka, äfven om benämningen »cakes» å dem af tillverkarne blifvit
bibehållen, genom större tillsatser af socker, mandel m. in. mer eller mindre
närmat sig konfektyrer. I praktiken har vid tullbehandling af dessa artiklar
eu sådan princip icke blifvit tillämpad, i det alla finare »cakes» och bakverk,
äfven om de varit vida mer af konfektyr- än brödnatur, blifvit förtullade
efter den lägre tullsatsen. Medgifvas måste visserligen, att det för
tulltjenstemännen skall vara ganska svårt att afgöra, när en sådan artikel
skall anses för bröd eller konfektyr, men deremot kan man fråga sig, om
under dylikt förhållande ej den högre tullsatsen borde tillämpas i stället för
den lägre. Det är ock möjligen till följd af svårigheten att skilja de olika
slagen bakverk, som de framställningar, hvilka sockerbagare i Stockholm tvenne
gånger inlemnat till generaltullstyrelsen i syfte att erhålla den förändring i

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

förtullningssättet å ifrågavarande artiklar, blifvit lemnade utan afseende,
oaktadt af de i dessa framställningar lemnade beskrifningar (recepter) på många
slags »cakes» tydligen blifvit ådagalagdt att i flere af dem ingå socker,
mandel m. m. till qvantiteter, som i och för sig draga högre tull än den
färdiga varan. Så visar t. ex. denna utredning att, medan en kilogram
cakes, såsom nämndt blifvit, drager en tull af 15 öre, utgör tullen på socker,
mandel in. m. som åtgår till en kilogram färdig vara från 9,r>r, öre ända till
54 öre. Det framgår häraf, att äfven i de simplaste slagen finare bakverk
den nu tillämpade tullen lemnar föga skydd för en inhemsk fabrikant, som
vill egna sig åt denna handtering, under det den utländska fabrikanten å
medelvaran och de finare slagen genom densamma åtnjuter rent af en införselpremie.
De försök, som gjorts att här införa denna industri, hafva
ock strandat på dessa förhållanden.

Importen år 1878 uppgick till ett värde af 219,149 kronor men hade
stigit till 358,629 kronor år 1884. Det är således rätt betydliga mängder,
som införas i landet af en vara, af hvilken största delen här borde kunna
tillverkas till lika billigt eller obetydligt högre pris än i utlandet och hvilken
äfven till sina simplaste slag måste anses såsom en lyxvara. Det torde derför
få anses motiveradt, att tullen på densamma sättes så högt, att icke de
på råmaterialen gällande tullsatserna omöjliggöra en inhemsk tillverkning
och att det för hvarje inhemsk industri behöfliga tullskydd äfven må komma
denna handtering till del, och föreslås derför samma tullsats, som i Norge
är åsatt denna vara, eller för finare småbröd, bakelser, cakes, pepparkakor
med flera dylika slag, hvilka ej kunna till konfektyrer hänföras, 40 öre per
kilogram, närmaste emballagets vigt inberäknad, genom hvilken tullsats äfven
skulle förekommas de missgrepp, till hvilka nu gällande mellanrikslag skulle
kunna gifva anledning. Andra slag af bröd föreslås tullfria såsom hittills.

XXIX.

Kakao och chokolad.

För kakao bestämmes i nu gällande tulltaxa eu tull af 30 öre per
kilogram, under det tullen för chokolad är 50 öre per kilogram.

Under år 1884 infördes af kakao 69,826, 1885 95,108 kilogram och
af chokolad 49,560, 1885 58,423 kilogram, för hvilka båda artiklar erlades
en tull af tillsammans resp. 45,702 och 57,735 kronor.

Vid kakaos beredning till chokolad uppstår enligt från yrkesidkare
erhållna uppgifter genom rostning, rensning in. m. en vigtförlust af i medellhh.
till RiJcsd. Frat. 1888. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. 6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

tal 25 proc., hvadan den effektiva, tull, som den inhemska fabrikanten raäste
erlägga, uppgår till 40 öre per kilogram. Tages vidare i beräkning tullen
på materialier, (staniol, omslag, etiketter m. m.), Indika behöfvas vid den
färdiga varans emballering, framgår, att det tullskydd, den inhemska tillverkaren
åtnjuter, ej uppgår till 10 öre per kilo och således är nästan
nominel^

Följden häraf har ock varit att, under det förbrukningen af chokolad
betydligt tilltagit, blott en ringa del af den ökade förbrukningen kommit de
inhemska fabrikanterna till godo och att dessa blott med svårighet kunna i
täflan med den utländska varan uppehålla sin tillverkning.

Under det nemligen importen af kakao år 1875 uppgick till 45,186
kilogram och år 1884 hade stigit till 69,826 och 1885 till 95,1(8 kilogram,
utgjorde importen af chokolad år 1875 6,726 kilogram, men år 1884 49,560
och 1885 57,735 kilogram; af råmaterialen hade således importen ökats med
omkring 54 proc. och af det färdiga fabrikatet med omkring 640 proc.

Om en inhemsk tillverkning af chokolad, hvaraf förbrukningen alltjemt
ökas och hvilken artikel med skäl torde få anses mera såsom ett helsosamt
näringsmedel än som eu njutningsartikel och hvilken inom landet kan tillverkas
af fullt samma godhet som den utländska varan och under vida större
kontroll på renhet och halt af kakaoämnet än denna, skall kunna ega bestånd,
är det nödvändigt, att ett i förhållande till varans värde mera lämpadt
tullskydd än det nuvarande kommer den till del. Ett sådant ökadt skydd
skulle enklast erhållas genom att belägga den färdiga varan med högre tull,
men då kakao är ett råämne, som ej kan frambringas inom landet, och då
de deraf tillverkade fabrikat, såsom redan nämndt är, torde få anses snarare
såsom närings- än njutningsmedel samt den jemförelsevis obetydliga inkomst,
staten hemtar af kakaotullen (år 1.884 20,948 .kronor), ej gerna kan föranleda
dess hänförande till finanstullarne, föreslås, att kakao ma blifva tullfritt
och att tullen på chokolad sättes till 30 öre per kilogram.

XXX.

'' Tobak.

Intill år 1859 utgjorde tullen å

tobaksstjelk................................................................................... 4 skid. per skålp.

å tobaksblad.............................................................................. 7 » » »

» cigarrer.......................................................... 1 riksdaler 6 >- » »

År 1859 sattes tullen å stjelk och blad till .................. 29 öre » »

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

å cigarrer................................................................... 1 krona 30 öre per skålp.

» karfvad tobak..................................................................... 45 » » »

» malen tobak och snus.......................................................... 50 » » »

- hopvriden, pressad och spunnen......................................... 35 » » »

» stänger och karotter............................................................. 55 » » »

Dessa tullsatser gälde till år 1879, då de höjdes på stjelk och blad
till 42,r. öre per skålpund eller 1 krona per kilogram, under det tullen på
cigarrer sattes till cirka 1 krona 27 öre på skålpund eller 3 kronor pr kilogram.
Under det cigarrer före 1859 drogo en tull, som var omkring åtta
gånger högre än den, som erlades för råvaran, förändrades detta förhållande
1859 så, att den då stadgade tullsatsen på cigarrer blef fyra och en half
gång större än den på blad och stjelk. Den absoluta skilnaden i tullsatsen
pa blad och cigarrer, eller 47 skilling per skålpund, blef dock i 1859 års
tulltaxa ej blott bibehållen utan till och med något utsträckt, den stälde sig
nemligen enligt denna till 101 per skålpund. Härvid är dock att märka,
att stjelk, som förut dragit lägre tull än blad, dä blef belagd med samma
tullsats. Grenom bestämmelserna i 1879 års tulltaxa förändrades förhållandet
derhän, att tullen på cigarrer blef endast tre gånger större än på råmaterialet,
och den absoluta skilnaden nedgick från 101 öre till 85 öre per skålpund.
Den höjda tullen på råmaterialet stälde sig mycket känbarare för fabrikanten,
som den representerar ett vida högre belopp i den färdiga varan, än hvad
ett flygtig! genomseende af tulltaxan gifver vid handen. Enligt från yrkesidkare
inhemtade upplysningar uppstår nemligen under fabrikation genom
varans torkning, rensning in. m. en förlust af från 20 till 30 procent. Tullsatsen
på råvaran höjes härigenom med omkring 1 3 del och den absoluta skilnaden
i tullsatsen nedgår till omkring 70 öre per skålpund.

Dertill kommer ock att räntan på de ej obetydliga belopp, som fabrikanten
har att i tull erlägga på de störa förråd, han måste hålla i lager af
råmaterialet, är af rätt stor betydelse och jemte räntan å förlaget i sin helhet
spelar eu vida större rol för den svenske fabrikanten än för den utländske.
En följd af de för tobaksindustrien ofördelaktiga förhållanden, som
genom de sista tullförändringarne inträda har ock varit att, enligt från
kommerskollegium erhållen uppgift, tillverkningen af cigarrer från 1879, då
1,177,533 skålpund tillverkades, nedgått till 601,534 skålpund år 1885, samt
att tobaksarbetarnes antal under samma tid nedgått från 3,220 till 2,834.
Minskning i produktionen belöper sig således under denna tid till 49 procent.
Samtidigt har arbetsstyrkan minskats med 12 procent och skulle nedgått
ännu mera, om ej arbetstiden vid de flesta fabriker blifvit inskränkt för att
undvika afskedandet af ett ännu större antal arbetare. Under motsvarande tid

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

bär importen af cigarrer, som år 1879 uppgick till 105,199 skålpund, ökats
till 184,446 skålpund år 1885, det vill säga tillvuxit med omkring 75 procent.
De importerade cigarrerna utgöras till större delen af de bättre och dyrare
slagen, som förbrukas af de i ekonomiskt hänseende bättre lottade samhällsklasserna.
Deras högre värde torde väl motivera en högre tullsats än den
nu gällande. Sammalunda är förhållandet med cigarretterna. Vid tillverkning
af öfriga tobaksfabrikat har den ökade tullen på råmaterialet äfven
ofördelaktigt inverkat, om ock ej i samma grad som vid cigarrfabrikationen,
och skilnaden mellan tullsatserna på råmaterial och fabrikat är för ringa att
bereda den inhemska handteringen något skydd. Om ock tobak, i hvilken
form den än användes, måste anses såsom ett njutningsmedel, har dess begagnande
dock så inträngt i eu stor del af befolkningens behof, att den
nästan kan anses såsom er) nödvändighetsvara och säkert är, att många hellre
underkasta sig inskränkning och försakelse af verkliga jefnadsbehof, än de
afstå från njutandet å t tobak. Dess förbrukning är ock i ständigt tilltagande
och torde vara föremål för en i alla länder tillväxande fabrikation, som i
Sverige väl bör i största möjliga mån bedrifvas af svenska händer.

På grund af hvad som anfördt blifvit föreslås, att, under förutsättning
af en tull af 1 krona per kilogram för tobak, oarbetad, blad och stjelk
tullen må sättas å:

cigarrer och cigarretter till 5 kronor per kilogram,

arbetad tobak, andra slag 2 - »

XXXI.

Läderindustrien,

Om denna industri torde med allt skäl kunna sägas, att den är en
för värt land naturlig näring, äfven som att tillgången inom ett land på goda
och sorgfälligt beredda lädervaror måste räknas till de ur den allmänna hushållningens
synpunkt angelägnaste behof.

Under en lång följd af år, ända in på 1850-talet, bedrefs också denna
handtering med framgång i Sverige, och dess kikare försummade ej att i
jembredd med tidens stegrade fordringar gifva åt sina tillverkningar all den
fulländning, som utbildad yrkesskicklighet och maskineriers användande mägta
åstadkomma.

Det torde jemväl icke kunna motsägas, att näppeligen någon industri
har sä stora svårigheter att kämpa mot, när det gäller att täfla med andra
länders tillverkningar.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

Då störa och dyrbara förlag af både råvaror och beredningsämnen
måste ständigt hållas, och då för vissa grenar af fabrikationen, just till och
med de vigtigaste, kan erfordras en tidsutdrägt af inemot I1/* är, innan af
den under beredning tagna råvaran hinner framställas en produkt, hvars försäljning
förmår åt tillverkaren återföra hans förskjutna kapital jemte derå
under tiden upplupen ränta; så bör vara alldeles klart, att eu idkare af denna
tunga industri måste framför allt ega att påräkna någorlunda stabilitet i
tullagsstiftningen, så framt det skall vara honom möjligt att egna arbete
och omtanke åt sin handterings utvecklande.

Man finner derför också alla de högst stående kulturländerna i våra
dagar genom välbetänkta tullpolitiska åtgärder söka bereda sin lädertillverkning
en fullt betryggande inhemsk marknad.

Här i landet deremot har man under de senaste årtiondena följt en
motsatt väg. Genom hastigt sänkande af införselsafgifterna har man lagt
den inhemska marknaden öppen för äfven de mest underhaltiga främmande
läderartiklar, med hvilka en ärligt bedrifven svensk tillverkning är urståndsatt
att täfla.

Enär franska handelstraktaten hindrar lädertullarnes i allmänhet förhöjning
hafva vi derför endast kunnat föreslå tullförhöjning å de artiklar,

för hvilka denna traktat ej lägger hinder i vägen.

Vi föreslå alltså å

Nåtlade arbeten samt krökta och okrökta resefter........... pr kg. 0,56 kronor

Maskinremmar af läder och syremmar.................................. * 0,29 »

a) Becksöms- eller s. k. sjöstöflar ....................................... * » o,so »

b) med bottnar af trä ........................................................... » » 0,50 »

c) andra slag....................................................................... 0,94 »

Sadelmakeriarbeten hvaraf under är 1884 importerades till värde af
99,620 kronor.

Läderarbeten, ej specificerade, hvaraf under samma år importerades
till värde af 63,118 kronor.

A dessa bada artiklar föreslås en tull af 30 procent å värdet, hvarvid
som måttstock för bedömande af värdet bör tagas det pris, till hvilket. ifrågavarande
föremål kunna tillverkas här i landet.

Hr O-i -

Tabell, utvisande medeltal för år under nedannämnda perioder.

År	Tullsats	Sulläders import	Sulläders till-verkning	Sulläders export	Sulläders för-brukning iuom landet	Rikets folk- mängd	Sulläders \| åtgång pr individ	Export af obered- da budar Kr.	Export af ekbark Kbm.
pr prkilo-U i gram örei öre	Kilo- gram	Kronor	Kilo- gram	Kronor	Kilo- gram	Kro- nor	Kilo- gram	Kronor	Kilo- gram	Kro- nor
1860—64	25	58,75	*>122,739	394,583	888,170	2,660,199	976	3,233	1,009,933	3,051,549	3,967,118	0,35	0,7 69	288,037
1865—67	15	35,25	175,220	411,766	728,015	2,503,578	739	1,736	902,496	2,913,608	4,156,833	0,32	0,701	432,784	—
1868—75	10	28,r,	475,920	1,224,011	881,194	3,037,458	2,931	6,888	1,354,183	4,254,581	4,247,222	0,32	1,002	717,654	—
1876—79	6	14,1	1,456,706	3,552,030	632,930	2,105.539	9,766	24,568	2,078,870	5,633,001	4,506,255	0,46	1,250	505,816	7,592
1880—84	6	14,1	1,865,499	3,824,273	498,657	1,488,622	13,359	27,386	2,364,156	5,285,509	4,593,014	0,50	1,151	750,696	12,890
1885) *)	6	14,i	2,483,635	5,091,452	—		5,740	11,767		—	—	—	—	—

*) Hufvudsakligast af tullfritt läder från Norge.

**) Detta års uppgifter äro bekomna på enskild väg. Differentialtullkomitén

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

XXXIL

tim, husblås och gelatin.

Lim. Enligt kommerskollegii berättelse infördes i årligt medeltal

1875—1879 ....................................... 123,181 kilogram lim

1880—1884 ............................,.......... 193,728

deraf ensamt år 1884 ....................................... 198,459 > »

1885 ....................................... 240*437

1886 ....................................... 299,263

Den inhemska tillverkningen uppskattades i fabriks-statistiken 1880—
1884 till ett ärligt medelvärde af 28,796 kronor, hvilket enligt antagna tullvärdet
motsvarar en årlig medelproduktion af 41,140 kilogram.

Samtidigt utfördes i årligt medeltal 1,697 kilogram.

Sammanställas nu dessa siffror med hvarandra, finner man, att vid
landets limfabriker allenast tillverkas vid pass 17 procent af landets behof
af denna vara.

Men då i Sverige förefinnes riklig tillgång på erforderliga råämnen
lör denna synnerligen enkla tillverkning, borde en ändring i ofvan antydda
missförhållande vara både önskvärd och lätt åstadkommen. Enligt fackmäns
utsago skulle en höjning af tullsatsen på lim från nu gällande 10 öre per
kilo till 25 öre per kilo antagligen visa sig tillräcklig att framkalla en inhemsk
tillverkning, stor nog för det egna behofvets fyllande.

Deremot lärer intet skäl förefinnas att för husblås och gelatin ändra
den nu gällande tullsatsen 1 krona 70 öre per kilo.

XXXIII.

Oleo margarin (margarin).

Vid beredning af konstgjord! smör af talg separeras denna genom
pressning i margarin och presstalg, af hvilka den senare ej kan användas
till smör, utan förarbetas i stearinfabrikerna. Den bör derför vara tullfri.
Margarinen ^ deremot, hvaraf konstsmör framställes, och som till omkring 60
procent ingår deri, bör, då konstsmör drager tull, ej få införas tullfritt,
emedan i sådant fall konstsmörtullen blifver illusorisk. Det förnämsta arbetet
vid fabrikationen af konstsmör nedlägges på margarinens framställning,
hvaremot kerningen af smöret är en särdeles enkel operation, som ej behöfver
skyddas.

Vi föreslå derför, att margarin pålägges samma tull som blifvande
tull å konstsmör.

Motioner i Andra Kammaren, ,N:o 10.2.

XXXIV.

Oljor, maskin- och vagnsmörja.

Af dessa oljor finnas vissa slag-, som icke inom landet kunna tillverkas.
Bland dessa intager palmoljan ett framstående rum genom dess
rikedom på stearin och då den ej kan hos oss framställas, föreslås att nuvarande
tull derå borttages.

Deremot komma antagligen snart palmkärnoljan, kokosnötoljan och
arachidoljan med flera att blifva föremål för inhemsk tillverkning i likhet
med hvad som redan nu egen rum i Tyskland, England, Frankrike och
Ryssland.

Af detta skäl böra nu gällande tullsatser för dessa oljor bibehållas.

Lika litet förefinnes orsak till ändring af nu gällande tullsats å linolja,
rofolja och rapsolja samt å flygtiga vegetabiliska oljor.

Angående mineraloljor samt genom torr destination framstälda oljor föreslås
att nuvarande bestämmelser få gälla, utom rörande lysoljor, hvilka vi
anse böra blifva tullfria, enär de äro en förnödenhetsvara, som i vårt land
ej kan produceras.

Beträffande maskin- och vagnsmörja var importen häraf 1885 564,921
kilogram till ett värde af 355,901 kronor. Dessa industrialster tillverkas i
vårt land, men synas ej med nuvarande tullsats kunna konkurrera med utlandets,
hvarföre föreslås att tullen å maskin- och vagnsmörja i fast form
höjes till 5 öre per kilogram.

På grund häraf föreslås följande lydelse å tulltaxerubriken:

1) krotonolja hänföres till apoteksvaror,

2) linolja, rofolja och rapsolja 7 öre per kilogram,

3) palmolja fri,

4) feta, ej flygtiga oljor andra slag

a) på fat större eller mindre 20 öre per kilogram,

b) på andra kärl, kärlens vigt inberäknad, 5 öre per kilogram.

5) kokade oljor behandlas som fernissor,

6) flygtiga, vegetabiliska oljor per liter 1,40 kronor,

7) mineraloljor samt genom torr destination framstälda oljor äfvensom
lysoljor fria,

8) maskin- och vagnsmörja (i fäst form) 5 öre per kilogram.

Motioner i Andra Kammaren, JS:o 102.

XXXV.

Benkol

framställes visserligen i Sverige, men ej i tillräcklig mängd för behofvet,
hvarför ej obetydligt häraf importeras, förnämligast af sockerfabrikanterna
för rening af sockersaft. Sålunda importerades år 1884 enligt kommerskollega
berättelse 201,302 kilogram med ett värde af 50,326 kronor och år
1885 363,436 kilogram med ett värde af 90,859 kronor. Sedan benkolen
en längre tid användts för sockerrening, blifva de slutligen härför odugliga,
de förlora sin renande förmåga och kunna nu ej användas till annat än råmaterial
för framställning af superfosfat. Icke desto mindre drager detta
råmaterial samma tull, som åsätta för sockerrening dugliga kol, nemligen 2
öre per kilogram. Orimligheten af att benkolsalfallet skall draga samma
tull ligger i öppen dag, då superfosfat hittills varit tullfria och nu föreslås
att förtullas med endast 0,5 öre pr kilogram. Då emellertid benkolsfabrikation
bedrifves i landet och behofvet af benkol skulle kunna fyllas här, så bör
tullen derå bibehållas, hvaremot benkolsaffallet bör vara tullfritt. Detta
affall är lätt att skilja från obegagnade benkol, hvilka alltid äro korniga.

Benkolsaffallet är ej detsamma som bensvärta, fastän båda äro pulverformiga,
och kan ej heller användas för samma ändamål som bensvärta på
grund af mindre kolhalt och gråaktig färg. En enkel kemisk analys visar
dessutom lätt skilnaden mellan benkolsaffäll och bensvärta; den senare har i
likhet med benkol en halt af 10—12 proc. kol, under det att benkolsaffallet
endast häller 7 å 9 proc., hvarförutom man med någon varukännedom alltid
af blotta utseendet kan skilja mellan benkolsaffall och benkol samt bensvärta.
Svårigheten vid förtullningen bör derför vara ringa.

Pa grund af det anförda föreslås, att rubriken »bensvart, benkol eller
bister» i tulltaxan får följande lydelse:

benkol och bensvärta per kilogram 2 öre.
benkolsaffall (råämnen för superfosfat) fritt.

XXXVI.

Blanksmörja.

Denna artikel, hvaraf år 1884 importerades 78,081 kilogram med ett
värde af 58,561 kronor och 1885 90,625 kilogram med ett värde af 67,969
Bih. till liiksd. Vrot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. in Raft. 7

Motioner i Andra Kammaren, Ko 102.

kronor, således till ett ej obetydligt belopp, körer till de varor, bvilkas tillverkning
i Sverige är förenad med stora svårigheter på grund af bestämmelserna
i vår tulltaxa. Varan drager nu en tull af 5 öre per kilogram.

Till 1 kilogram blanksmörja erfordras i medeltal följande råämnen:

530 gram sirap med en tull af 10 öre pr kilo,

420 » bensvärta » » 2 » » >

50 » bomolja » » 2 » » >

50 gram svafvelsyra nu tullfri.

Råämnena för 1 kilogram blanksvärta draga således en tull af 6,24
öre, under det att det deraf erhållna preparatet endast betalar 5 öre i tull.
På hvarje kilogram blanksvärta, som importeras, tinnes sålunda en importpremie
af 1,24 öre, i fall preparatet införes löst utan askar. Men i förening
med askar, vanligen af förtennad jernplåt, blir förhållandet ännu besynnerligare,
ty askarne kosta tomma i tull 15 öre pr kilogram, då plåten,
hvaraf de tillverkats är olackerad; vanligen importeras dock blanksmörja i
lackerade askar, som tomma draga en tull af 35 öre per kilogram. Fylda
med blanksvärta hafva askarne, lackerade eller olackerade, endast 5 öre per
kilogram i tull.

I betraktande af denna produkts stora enkelhet, hvarför den borde
kunna helt och hållet tillverkas hemma, och af det orimliga i att ingredienserna
draga större tull än fabrikatet sjelft föreslås alltså en tullsats å blanksvärta
af 15 öre pr kilogram.

XXXVII.

Färgningsänmen och färger.

Af den stora vigtiga grupp handelsvaror, som i kommerskollegii berättelser
benämnes »färger och färgningsänmen», infördes till Sverige år 1885
för 2,750,333 kronors värde, då afdrag gjorts för importvärdena af blysocker,
benkol och blanksmörja, som strängt taget ej höra till denna grupp
och som redan i det föregående behandlats.

Hvad färgningsämnena beträffar, så utgöras de dels af trä- eller växtslag,
dels af extrakt af dessa. Importen af färgträ, deri inberäknadt galläpple
och garfskidor, utgjorde 1885 231,320 kronors värde; angående importen af
så väl färgträextrakt som för färgning användbara rötter, bark, qvistar,
blad, blommor, örter in. m. saknas alla uppgifter.

Färgträ tinnes icke i vårt land och bör derför vara tullfritt;- likaså
saknas i allmänhet i Sverige till färgning användbara växter eller växtdelar,
hvarför de också böra vara tullfria.

Motioner i Andra Kammaren, N:o J02.

Indigo och cochenille, som 1885 importerades för 557,890 kronors
värde och hvarför erlades en tullafgift af 17,035 kronor, kunna ej produceras
i vårt land, men äro icke dess mindre belagda med en tull af 20 öre per
kilogram. Dessa färger böra af anförda skäl naturligtvis vara tullfria.

Karmin (röd), som beredes af cochenille, torde, på grund af de många
olika qvaliteterna af denna färg, bäst förtullas efter värdet och föreslås, att
röd karmin får samma tull som kemiskt tekniska preparat, d. v. s. 20
procent af värdet, Ku är karmin tullfri, under det att råvaran för dess
framställning, cochenille, har tull.

Öfver importen af den ytterst vigtiga gruppen anilin- eller tjärfärger
finnas inga uppgifter, enär de nu förtullas som kemiskt-tekniskt preparat
med 5 proc. af värdet. Importvärdet torde dock ej understiga 400,000
kronor, hvadan tullafgiften härför i rundt tal kan uppskattas till cirka
20,000 kronor per år. Anilinfärger tillverkas icke i vårt land och någon
fabrikation af sådana kan ej heller i framtiden påräknas. De tyska jättefabrikerna
för tillverkning af tjärfärger beherska hela verldens handel med denna
vara, och icke ens de stora och kapitalstarka länderna England och Frankrike
kunna härvid konkurrera med Tyskland, och det är derför otänkbart, att
vårt land skulle kunna det, Yi föreslå derför att tullen å anilinfärger,
som alltmera vinna insteg i färgerierna, borttages. Härigenom och genom
upphäfvandet af tullen å indigo och cochenille göra våra färgerier och
pappersbruk, hvilka senare också använda anilinfärger, en besparing af omkring''
40,000 kronor per år, hvilken vinst mångfaldigt ersätter den möjligen
uppkommande förlusten genom tullen å lerjordsgruppens salter (alun in. fl.)
samt å jernvitriol.

Bland de egentliga målarefärgerna intages det vigtigaste rummet af
blyhvitt och zinkhvitt, hvaraf importen under femårsperioden 1880—1884
utgjorde i medeltal per år 1,073,893 kilogram och under 1885 ensamt
1,215,958 kilogram och 1886 1,157,031 kilogram. Dbn tull af 5 öre per
kilogram, som dessa färger dragit, är ett otillräckligt skydd och den första
fabriken för dessa färger i vårt land, hvilken nu är under byggnad, behöfver
väl all den hjelp den kan få i form af tullskydd, och vi föreslå
derför en tull för blyhvitt och zinkhvitt af 7,5 öre per kilogram.

A jordfärger och ockror föreslås en tull af 5 öre per kilogram, hvilken
tull skulle vara tillräcklig för att hos oss uppmuntra till fabrikation af
dessa färger, hvilka nu med undantag af rödfärg ej tillverkas i Sverige,
öfver importen af jordfärger finnas inga uppgifter.

Hvad öfriga i det föregående ej specificerade målarefärger beträffar,
äro de af så mångfaldig art och olika värde, att någon annan beräkningsgrund
för eu tullsats derå än efter värdet ej gerna kan ifrågakomma, och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

föreslås derför, att ej specificerade målarefärger, torra, i stycken eller pulver,
ej oljerifna, förtullas med 15 procent af värdet. Härifrån bör dock cinober,
som hos oss ej finnes eller med fördel kan produceras, göra ett undantag
och bör vara tullfri.

Uppgift öfver importen af ej specificerade målarefärger saknas, dock
torde allra största delen »färger och färgningsämnen, andra slag», hvarom
kommerskollegii berättelse talar och hvaraf importen 1885 uppgick till ett
värde af 1,094,461 kronor, utgöras af sådana färger. Vigten af att denna
industri uppmuntras är således tydlig och klar.

Af målarefärger, beredda med olja, med eu nuvarande tull af 5 öre
per kilogram, var importen 1885 139,008 kronors värde. Då för oljerifna
färger gäller detsamma, som sagts om ej specificerade färger, att de hafva
ett sä vexlande värde, att vigtstull alltid blir mindre lämplig, och då vid
oljerifningen ytterligare arbete nedlagts på färgerna, föreslås att målarefärger,
beredda med olja, förtullas med 20 procent af värdet.

Ingen industri kan komma att lida af de här föreslagna tullsatserna
å målarefärger.

Af bok-, sten- och koppartrycksfärg, som nu förtullas med 7 öre per
kilogram, importerades 1885 56,990 kilogram till ett värde af 113,980
kronor och 1886 67,024 kilogram, värda 134,048 kronor.

Då ifrågavarande färger, äfven som smörfärg och ostfärg, till allra
största delen beredas af linolja och rofolja, som drager en tull af 7 öre
per kilogram, så inses, att nuvarande tull ej utgör något skydd för denna
industri; föreslås att tullen höjes till 10 öre per kilogram.

»Färglådor med färger och tillbehör äfvensom färger i. tuber, musslor
och glas» importerades 1885 för 22,005 kronor. Dessa artiklar äro i allmänhet
en lyx- eller leksaksvara, och föreslås derför till uppmuntran för
denna industri, att tullen höjes till 1,50 krona per kilogram.

På grund af hvad som anförts föreslås att färger och färgningsämnen
få följande lydelse i vår tulltaxa:

Färgningsämnen och färger:

Färgträ, alla slag ..............................................................fritt.

Rötter, bark, qvista!'', blad, blommor, örter, frö, frukter,
användbara för färgning, såsom gurkmeja, orleana,
orseille, safflor, krapp, virde, galläpple m. 11. ..... fria.

Färgträextrakt, såsom blåträ-, rödträ-, gulträ-, qvercitron-,
sumac-, bresilja in. It.....................................fria.

Indigo och cochenille ..........................................................fria.

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 102.

Karmin, röd................................................................... 20 procent af värdet.

Anilin- eller tjärfärger .......................................................fria.

Blyhvitt, zinkhvitt, kremserlivitt ................................ per kilogram 7,5 öre.

Kimrök och lampsot....................................................... » 5 »

Jordfärger eller ockror, såsom umbra, siena, gulockra,
guldockra, brunockra, rödfärg, caput mortuum,

terra italia m. Ii.................................................... » 5 »

Målarefärger, andra slag, ej specificerade, torra, i

stycken eller pulver.................................................. 15 procent af värdet.

Målarefärger, beredda med olja................................... 20 » »

Cinnober...................................................................... fritt.

Bok-, sten- och koppartrycksfärg, smörfärg, ostfärg ... per kilogram 10 öre.
Färgiådor med färger och annat tillbehör, äfven som

färger i tuber, musslor, glas o. s. v........................ » » 1,50 kr.

XXX Vill.

Fernissor.

Af fernissor finnas flere slag, men man kan dela dem i två stora
grupper, oljefernissor och terpentinfernissor samt spritfernissor. De förra
förtullas nu med 25 öre per kilogram och importen var 1885 enligt kommerskollegii
berättelse 177,239 kilogram med ett värde af 443,098 kronor, oaktadt
fernissefabriker finnas i vårt land. Att döma af denna höga siffra,
tyckes den nuvarande tullen vara för låg, och då fernissor stå på gränsen
till lyxvaror och ingen industri kommer att lida af en höjd tull derå, föreslås
en tull å olje- och terpentinfernissor af 40 öre per kilogram.

Uppgift öfver importen af spritfernissor saknas. Tulltaxan säger, att
spritfernissa »med en obetydlig tillsats af harts och andra ämnen tullbehandlas
under tillämpning af hvad taxan stadgar för artikeln bränvin och sprit»,
d. v. s. som likör med 1,-xi krona per liter. Denna tullsats är visserligen
tillräckligt hög som skyddstull, sedan denatureringslagen för sprit tillkommit.
Men då tulltaxan derjemte stadgar, att denna tullsats gäller för det fall, att
tullsatsen af harts och andra ämnen är »obetydlig», hvaraf tyckes framgå,
att den ej gäller då tillsatsen är »betydlig», och intet stadgande finnes,
som förklarar betydelsen af ordet »obetydlig», så torde tullen å spritfernissa
kunna anses som temligen illusorisk. Yi föreslå derför att ordet »obetydlig»
utgår och att rubriken fernissor i tulltaxan får följande lydelse:

Oljefernissor och terpentinfernissor .................................. per kilogram 40 öre.

Spritfernissor........................................................................... per liter 1,40 kr.

Rik. till Riksd. Prof. 1888. 1 Rami, 2 Afd. 2 Rand, 19 Raft. 8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.
XXXIX.

Träsprit.

Sedan tillverkningen af träsprit numera genom den antagna denatureringslagen
för bränvin och sprit kommer att blifva föremål för inhemsk
företagsamhet och här i landet kan åstadkommas till fullt lika godhet och
till lika billigt pris som i utlandet, så föreslås härmed för träsprit en tull af

0,50 kronor per kilogram.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1888.