Motioner i Andra Kammaren, JV.-o 176 (Motion 1896:176 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, JV.-o 176.

N:o 176.

Af herrar J. A. Johansson i Bastholmen och L. JÖnSSOtl i Sandby,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring i reglementet
för sjömanshusen och ökadt anslag till handelsflottans
pensionsanstalt.

Frågorna om förbättring af handelssjöfolkets pensionering från
handelsflottans pensionsanstalt och om en reform af sjömanshusens
understödsverksamhet äro redan gamla.

I förstnämnda hänseende eller beträffande handelsflottans pensionsanstalt
kan, oafsedt tidigare, mer eller mindre allmänt yttrade önskemål
från de närmast intresserades sida, erinras om de år 1886 församlade
statsrevisorernas i berättelsen om statsverkets tillstånd under år 1894
gjorda hemställan om utredning, huruvida ej reglementet för handelsflottans
pensionsanstalt borde underkastas ändring i syfte att bereda
högre pensionsbelopp. Med afseende på nuvarande penningvärde ansågo
revisorerna, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida pensioneringen
från nämnda anstalt numera motsvarade det ändamål, som Rikets
Ständer, enligt hvad förhandlingarna vid 1853—1854 och 1862—1863
års riksdagar utvisa, hade haft i sigte, och hvilket var ej allenast att
åt svenskt sjöfolk å svenska handelsfartyg i utrikes sjöfart bereda understöd,
då deras krafter vid framskriden ålder brutits, utan också att förmå
svenskt sjöfolk att qvarstanna i svensk tjenst, hvarigenom förstärkning
af dugligt sjöfolk kunde för örlogsflottan vid inträffande krig påräknas.
Numera — yttrade revisorerna — lärer utsigten att från anstalten erhålla
pension i högst ringa mån motverka frestelserna för sjöfolk att
för vinnande af högre lega söka anställning å främmande nationers fartyg.
Hvad beträffar anskaffandet af medel till höjande af pensionerna,
Hitintill liihsd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft. (N:o 176.) 1

2 Motioner i Andra'' Kammaren,N:o 176.

ifrågasatte revisorerna, att, i öfverensstämmelse med hvad som gäller i
fråga om öfriga af staten understödda pensionsiurättningar, bidrag
af vederbörande sjöfolk skulle göras till vilkor för erhållande af höjd
pension.

I häröfver afgifvet utlåtande hemstälde direktionen för handelsflottans
pensionsanstalt, att åt en komité måtte uppdragas att afgifva
förslag i syfte att, till förhöjande af pensionsbeloppen, särskilt bidrag
till anstalten skulle af vederbörande sjöfolk såsom vilkor för pensions
åtnjutande tillskjutas; börande dervid tillika tagas i öfvervägande, huruvida
på detta sätt tillgångarne för pensioneringen kunde så ökas, att
en hvar, så snart de för pensions erhållande föreskrifna vilkor fullgjorts,
kunde af densamma komma i åtnjutande, eller om för detta
ändamål ökadt anslag af statsmedel blefve erforderligt.

I senare hänseendet, eller hvad sjömanshusens understödsverksamhet
vidkommer, har missnöjet både längre och oftare gifvit. sig
till känna och flera reformförslag framstälts, såsom närmare kan inhemtas
af den första arbetareförsäkringskomiténs redogörelse, hvarom vidare
här nedan.

Af Kongl. Maj:t anbefalda förberedelser till önskvärda förändringar
beträffande såväl pensioneringen af sjömän, som tjenstgjort i utländsk
skeppsfart, som understöd åt å sjömanshus inskrifne sjömän samt enkor
och barn efter sådana hafva nu pågått sedan närmare tio år tillbaka.

Efter det Kongl. Maj:t år 1886 till arbetareförsäkringskomitén
öfverlemnat statsrevisorernas förutnämnda hemställan och direktionens
för handelsflottans pensionsanstalt deröfver afgifna utlåtande samt åt
komitén uppdragit att undersöka och afgifva förslag om, huruledes
anstalten skulle bättre än hittills kunna fullgöra sin uppgift, faun Riksdagen
år 1887, att, då frågan sålunda vore under utredning, någon
åtgärd från Riksdagen med anledning af statsrevisorernas hemställan
ej då var af omständigheterna påkallad. När Riksdagen fattade detta
beslut, hade Kongl. Maj:t anbefalt komitén att äfvenledes taga under
öfvervägande vissa till Kongl. Maj:t ingifna framställningar, rörande
ändring i bestämmelserna angående såväl hyresafgiftens utgörande som
i samband dermed handelssjöfolkets pensionering.

Komitén, som redan på grund af det år 1884 densamma meddelade
allmänna uppdrag ansett sig -höra företaga en omfattande statistisk
undersökning angående sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt,
hvilken föreligger i delen III: 4 af dess betänkande, som ock
utarbeta Förslag till lag om sjöfolks försäkring för olycksfall i tjensten

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

(delen I: 1 af betänkandet), afgaf, med anledning af Kongl. Maj:ts ofvan
omförmälda remisser af 19 november och 3 december 1886 Utlåtande
och förslag (delen I: 2 af betänkandet):

om ändring i sjömanshusreglementet,
om bidrag af statsmedel till sjömanshusens förvaltning,
om ändringar i reglementet för handelsflottans pensionanstalt,
om uppdragande åt den af komitén föreslagna riksförsäkringsanstalten
af den handelsflottans pensionsanstalt nu tillkommande förvaltning.

Af de frågor, hvarom komitén sålunda afgifvit förslag, har den
om sjöfolks försäkring för olycksfall af Kongl. Maj:t undanskjutits såväl
i de år 1890 och 1891 framlagda propositionerna om försäkring för
olycksfall i arbetet som i den kongl. propositionen 1895 angående försäkring
för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete.
Såsom skäl härför angafs i motiveringen till den kongl. propositionen
år 1890, att i afseende å sjöfolkets olycksfallsförsäkring »vissa ytterligare
anordningar» behöfde vidtagas, hvilka komme att »kräfva särskilda
nndersökningar»; vidare att denna försäkring skulle lättare genomföras,
sedan »de allmänna principerna för olycksfallsförsäkring blifvit
fastslagna», och slutligen att åtgärd för sjöfolkets olycksfallsförsäkring
så mycket lättare kunde tills vidare anstå som »ett understödsväsende
för sjöfolk redan finnes i vårt land, om ock icke numera i allo motsvarande
de kraf, som billigtvis derpå böra kunna ställas.» Antagligen
hafva enahanda skäl bestämt enahanda förfarande vid utarbetandet af
den modifierade proposition, som framlades för 1891 års Riksdag. Och
för sjöfolkets uteslutande från den obligatoriska invaliditetsförsäkringen
enligt den kongl. propositionen år 1895 uppgafs såsom skäl, att försäkring
af denna yrkesklass ej borde ifrågasättas, »innan lämpligare
sätt för dess anordnande kan utfinnas». Emellertid har man, sävidt
kändt. är, hvarken företagit, de särskilda undersökningar, som år 1890
uppgäfvos vara af nöden med hänsyn till en olycksfallsförsäkring för
sjöfolk, fotad på samma grunder som de för industriarbetarnes olycksfallförsäkring
ifrågasatta, icke heller någon åtgärd vidtagits för utfinnande
af det »lämpligare sätt» för sjöfolkets invaliditetsförsäkring,
hvilken förlidet år omtalades såsom ett ännu olöst problem.

Hvad vidare angår de redan år 1888 afgifna, ofvan nämnda förslagen
i öfriga frågor rörande handelssjöfolket, nemligen om understöden
från sjömanshusen och pensioneringen från pensionsanstalten
m. m., så hafva de ännu icke till någon åtgärd föranledt, icke ens i
sådana alldeles fristående delar, deri både förfelade föreskrifter och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

ådagalagda svårafe missbruk länge påkallat rättelse och der denna
icke skulle hafva rubbat eller försvårat eventuella, längre syftande reformplaner.

I motiveringen till förut nämnda kongl. proposition år 1890 yttrades,
»att det befintliga understödsväsendet för sjömän numera icke i allo
motsvarar de kraf, som billigtvis derpå böra kunna ställas.» Att ett
ännu mera ogynsamt omdöme Vore fullt berättigad!, är ovedersägligt
visadt i arbetareförsäkringskomiténs statistiska utredning samt utlåtande
rörande sjömanshusen och pensionsanstalten. Deraf framgår,
hvad först beträffar

Sjömanshusen:

1) Reglementets bestätnmelser om hyresafgiftens utgörande af
befälhafvare med 2, af styrmän och maskinister med 1 samt af öfrige
sjömän med 1 procent af deras förtjenade lön och hyra tillämpas undantagslöst,
hvad befälhafvare angår, på det uppenbart och groft lagstridiga
sättet, att hyresafgiften erlägges endast å den del af deras
löneförmåner, 6om utgå såsom kontant månadshyra, men ej å deras
andel i fartygets intjenade frakt eller den s. k. kaplaken, som vanligen
stiger till ett flera gånger större belopp. Endast i 190 af 1,716
uppgifna fall hade år 1884 befälhafvares månadshyra öfverstigit 50
kronor, medan den i 925 fall utgjort nämnda belopp och i 601 fall
varit ännu lägre. Häraf följer, att befälhafvare, trots högre löneförmåner,
erlagt mindre hyresbelopp än styrmän, maskinister och andra.

Antalet å sjömanshus inskrifne år 1884 utgjorde:

Befälhafvare.	Styrmän och maskinister.	öfrigt sjöfolk.	Hela antalet.
2,684	2,403	25,238	30,325

I procent af hela antalet:

| 8,8 ] 7,9 | 83,3 |

Hyresafgifternas fördelning på de tre klasserna vid de 26 sjömans''
hus (af 44), hvarifrån uppgift härom kunnat erhållas, var:

| 20,1 | 26,7 | 53,2 | —

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 5

Antalet af utdelade understöd var inom hvarje af de tre klasserna:

Öfrige sjömän eller
enkor o. barn.
2,210 = 63,1 procent.

Befälh. eller enkor
och barn.

936 = 26,7 procent.

Styrm. o. mask. eller
enkor och barn.
358 = 10,2 procent.

Understödens belopp utgjorde:

| 40,059 kr. = 40 proc. | 11,462 kr. = 11,4 proc. | 49,099 kr.—48,6 proc. |

Till den tredje klassen, som utgjorde 83,5 procent af hela antalet
inskrifne sjömän och erlade 53,2 procent af hyresafgifterna, utgick
således mindre än hälften af hela det från sjömanshusen utbetalade
understödsbeloppet, medan till den klass, som utgjorde 8,6 procent af
hela antalet och i följd af sjömanshusdirektionernas lagstridiga tilllämpning
af föreskriften om hyresafgiftens utgörande erlagt vid 26
sjömanshus blott 20,1 procent af hyresafgifterna, utgick 40 procent af
årets hela understödssumma.

I medeltal utgjorde understöden till befälhafvare 46 kronor, till
enkor och barn efter sådana 42 kronor, till styrmän och maskinister
samt enkor och barn respektive 33 och 32 kronor, samt till öfrigt
sjöfolk samt enkor och barn 22 kronor.

2) Reglementets föreskrift, att hyresafgifterna skola ingå till det
sjömanshus, der fartyget är inregistreradt, men understöden åter utgå
från det, der sjömannen är inskrifven, samt tonafgifterna erläggas till
sjömanshuset i den stad, der eller inom hvars tullkammardistrikt påmönstringen
sker, eller i vissa fall till det tullkammardistrikts sjömanshus,
der utklareringen eger rum, föranleder, att de särskilda sjömanshusens
inkomster alls icke stå i förhållande till antalet vid dem understödsberättigade.

3) Sjömanshusens förvaltningskostnader äro öfverdrifvet höga, i
det att de, inberäknad den tjenstemännen tillfallande allra största delen
af expeditionslösen, år 1884 uppgingo till omkring 101,000 kronor eller
34 procent af inkomsterna och 48 procent af utgifterna, och utgjorde
den i aflöningar (och sportler) utgående delen af denna förvaltningskostnads
summa närmare 84,000 kronor eller 28 procent af inkomsterna
och 40 procent af utgifterna.

4) Det stora flertalet af de understödsberättigade, de två klasser,
som 1884 tillsammans räknade 91 procent af hela antalet inskrifne,
och som — att sluta från förhållandet vid 26 sjömanshus — erlade
80 procent af hyresafgifterna, nemligen styrmans- och maskinistklassen
samt det oexaminerade sjöfolkets klass, äro helt och hållet uteslutna
från all inflytelse å förvaltningen af understödsinrättningar, till hvilka

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

de äro underkastade lagtvungna bidrag; i ty att endast redare och
fartygsbefälhafvare utse sjömanshusdirektion, och, jemte magistraten,
välja revisorer för granskning af sjömanshusets verksamhet, likasom
det är befälhafvare och redare som besluta med anledning af revisorernes
anmärkningar, och befälhafvare allena, som uppsätta förslag till
besättande af ombudsmannabefattning.

Med anledning af dessa resultat af en omsorgsfull undersökning
framlade komitén förslag till ändringar i sjömanshusreglementet. Undertecknade
kunna ej inse, hvarför uppskofvet med ändring af uppenbart
ändamålsvidriga reglementsbestämmelser och undanrödjande af missbruk,
som uppkommit i strid med gällande föreskrifter, skulle ytterligare
fortsättas, då ju i följd af de af komitén föreslagna rättelser icke i den
ringaste mån någon svårighet kan uppstå för en framtida lösning af
den två gånger undanskjutna frågan om sjöfolks olycksfallförsäkring
och den en gång undanskjutna frågan om sjöfolkets delaktighet i en
allmännare invaliditetsförsäkring.

Komiténs förslag innefattade, utom ändringar i reglementet, äfven
den hemställan, att till bestridandet af sjömanshusens förvaltningskostnader
bidrag måtte lemnas af statsmedel, att årligen utgå med
högst 40 procent af dess i den faststälda staten upptagna förvaltningsutgifter,
»hvilket belopp skulle genom kommerskollegiets försorg
fördelas å sjömanshusen samtidigt med hyresafgifterna för nästföregående
år». Såsom skäl för detta förslag anförde komitén, att
sjömanshusens verksamhet kan anses vara lika så angelägen i statens
som i sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse. Då en del af de
göromål, som tillkomma sjömanshusen — såsom deras åliggande att
insamla och meddela upplysningar om inhemskt sjöfolk och för handeln
afsedda fartyg, särskildt att lemna uppgift å värnpligtige sjömän
— afse rena statsförvaltningsändamål, syntes det komitén i högsta
måtto obilligt, att redare och sjömän sjelfva måste bekosta sjömanshusens
hela förvaltning. Någon motsvarighet härtill lärer ej heller
förekomma inom andra näringar. Beräknadt efter förhållandena år
1884, skulle statens bidrag till förvaltningskostnaden enligt komiténs
förslag uppgå till ett årligt belopp af 30,000 kronor.

Beträffande för det andra frågan om

Handelsflottans pensions anstalt

inhemtas af komiténs framställning bland annat och torde företrädesvis
böra påpekas följande omständigheter.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 7

1. Ehuru pensionsanstaltens tillgångar utgöras af statsanslag
utgående efter vissa faststälda grunder, och således alltid äro att med
full säkerhet påräkna, har anstaltens förvaltning bildat tvenne fonder,
en s. k. förvaltningskostnadsfond, som vid 1887 års slut uppgick till

191,000 kronor, och en s. k. pensionsfond, af hvilken endast räntorna
användas till pensioneringen, och till hvilken 394,000 kronor blifvit
intill 1887 års slut afsätta. Följden häraf är, dels att man onödigtvis
belastat anstalten med en fondförvaltning, som med fondernas tillväxt
blifver allt mer besvärlig och ansvarsfull, dels att man minskat det
belopp, som kan utgå i pensioner, hvilket skulle vara mindre otillräckligt
för sitt ändamål, om ingen afsättning till fond egde rum, utan det
anslagna beloppet finge direkt användas till pensionering.

2. I sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 december 1863 erkände
Rikets Ständer, att pensionsåldern för fjerde klassen (55 år) vore nog
hög, men de antogo, att Kongl. Maj:t framdeles, då större tillgångar
för pension kunna påräknas, »skall uti berörda hänseende meddela de
förändrade bestämmelser, som kunna finnas ändamålsenliga». Men denna
förutsättning har icke gått i fullbordan. Icke heller har någon åtgärd
vidtagits för att höja pensionsbeloppet i fjerde klassen, ehuru det ju
är uppenbart, att en pension å 60 kronor ej kan motverka frestelsen
att taga anställning å utländskt fartyg, hvilket var ett hufvudsakligt
motiv för Rikets Ständers beslut om pensionsanstaltens upprättande*).
Då antalet pensionärer i fjerde klassen betydligt understigit antalet
pensionsrum i samma klass (600 enligt 1864 års reglemente) har man
antagit, att en del af de för fjerde klassen afsedda pensionsmedlen vore
att betrakta såsom för denna klass »obehöfliga», och med denna del
äfvensom med bidrag från förvaltningskostnadsfonden ökat det otillräckliga
antalet af de tre öfre klassernas pensionsrum, som enligt 1864
års reglemente skulle utgöra tillsammans 300. Sålunda hade antalet
pensionstagare i första, andra och tredje klasserna år 1887 vuxit till
sammanlagdt 541 (i stället för 300), men var i fjerde klassen endast
483 (i stället för 600), under det proportionen mellan de olika klasserna
af sjömän torde vara omkring f hörande till fjerde mot } hörande till
första, andra och tredje klasserna.

Redan dessa omständigheter, oberäknadt hvad komitén i öfrigt
anfört, torde rättfärdiga samma omdöme, som förut yttrats om sjömans -

*) Enligt fattigvårdsstatistiken för år 1893 utgjorde medelvärdet af en understödtagares
fulla försörjning å landsbygden 93 och i städerna 135 kronor. Lägsta klassens
pension i finska handelsflottans pensionsanstalt utgör 130 mark (= 90 kronor).

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

husens understödsverksamhet, att man redan dröjt blott allt för länge
att söka råda bot å uppenbara missförhållanden.

För att undanrödja hvarje skäl till vidare fondbildning föreslog
komitén, att statsanslaget skulle så bestämmas, att ett visst minimibelopp
(96,000 kronor) hvarje år vore påräkneligt (tvenne reservanter ville
undanrödja all ovisshet om beloppet genom att en gång för alla fixera
det till 100,000 kronor). Med tillägg af räntorna å pensionsfonden,

22,000 kronor, skulle det för pensionering disponibla årliga beloppet
komma att uppgå till 118,000 kronor, medan vid den tidpunkt, då
komitén afgaf Bitt betänkande, i pensioner utgingo blott omkring 93,000
kronor.

Härigenom samt genom höjning af pensionsåldern i de tre första
klasserna till 58 år antog komitén att tillgångarne skulle för någon tid
blifva tillräckliga till pension åt hvarje pensionsberättigad, som dertill
anmäler sig. Och under denna förutsättning ansåg komitén hvarje
bestämmelse om ett fixt antal pensionsrum i de olika klasserna obehöflig,
men att, der de pensionssökande blefve flere, än som med inrättningens
tillgångar kunde pensioneras, sökande inom fjerde klassen kunde eg a
företräde, intill dess pensionernas antal i denna klass utgör tre femtedelar
af samtliga pensionsrum.

Derjemte föreslog komitén, att pensionsbeloppet inom fjerde klassen
måtte höjas till 80 kronor.

Beträffande öfriga förslag till ändringar i pensionsanstaltens reglemente
hänvisas till komiténs utredning och förslag. Endast det torde
böra särskilt anmärkas, att komitén förordade 1870 års statsrevisions
hemställan att, till besparing i förvaltningskostnaderna, handelsflottans
pensionsanstalt borde i afseende å styrelse och förvaltningspersonal
med annan dylik inrättning förenas.

Komiténs beräkningar sträckte sig ej längre framåt än till år
1890. I en vid utlåtandet fogad reservation påvisades, att beräkningen
skulle förete ett ogynsamt resultat redan omedelbart efter den tidpunkt,
der komitén låtit den stanna, och att om den fullföljdes 10 år framåt,
man år 1900 komme till ett antal pensionsberättigade af 1,458 och en
pensionssumma af omkring 145,000 kronor. Komiténs förslag var således,
oafsedt andra i reservationen anmärkta hufvudsakliga brister, ej
ens i någon mån egnadt att uppfylla det ändamål, som afsåga.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

Då motionärerna nu vilja bringa de nämnda vigtiga och vanskliga
frågorna under Riksdagens pröfning, hafva de ansett sig böra framlägga
en på noggranna statistiska beräkniugar grundad utredning af ämnet,
hvilken såsom bilaga åtföljer denna motion. Den är utarbetad af filosofie
kandidaten H. Malmgren, under hvilkens ledning första arbetareförsäkringskomiténs
statistiska undersökning angående sjömanshusen
och handelsflottans pensionsanstalt kom till stånd.

Af denna utredning framgår:

att handelsflottans pensionsanstalts oförmåga att bereda alla dertill
berättigade pension under senare år trädt allt mera i dagen, så att
för närvarande endast 59 procent af de till pension berättigade, som
tillhöra de tre första klasserna, uppbära sådan;

att lägsta pensionsåldern för erhållande af pension i de tre första
klasserna utgör numera 60 år, men torde snart vida öfverskrida denna
ålder;

att antalet pensionsrum, som äro afsedda för fjerde klassen, väl
ännu är tillfyllest, men att äfven detta antal inom några få år torde
visa sig otillräckligt, så att denna klass kommer att råka i samma
ogynsamma läge;

att antalet af dem som söka pension och antalet aflidna pensionstagare
icke inom den närmaste framtiden kunna tänkas tillnärmelsevis
komma att täcka hvarandra;

att vidare de förslag, som af arbetareförsäkringskomitén, anstaltens
direktion och andra framstälts, icke äro acceptabla, såsom varande
antingen af ringa verkan eller ock kräfvande så stora kostnader, att
hvarje tanke på deras accepterande måste afvisas, hvilket sistnämnda
i synnerhet gäller de på ett sjöfartsmöte i Nässjö uppstälda önskningsmålen.

På grund af hvad sålunda anförts, få undertecknade härmed föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag i ämnet på följande
grunder:

l:o) att i sjömanshusreglementet vidtagas de af
första arbetareförsäkringskomitén föreslagna ändringar,
dock att, under förutsättning att åt sjömanshusen förunnas
det af komitén ifrågasatta förvaltningskostnadsbidrag
af 30,000 kronor, hyresafgifterua böra till
pensioneringen af handelssjöfolket anvisas,

Bih. till llihsd. Vrot. 1896. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 32 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

2:o) , att, till fyllande af de för pensioneringen
erforderliga tillgångar, deribland med hänsyn till den
af komitén ifrågasatta förhöjning af pensionsbeloppen
i fjerde klassen från 60 till 80 kronor, för handelssjöfolkets
pensionering anvisas ett bestämdt årsanslag
af 130,000 kronor.

Stockholm den 28 januari 1896.

J. A. Johansson Lasse Jönsson.

i Bastholraen.

:11

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Bilagor till herrar J. A. Johanssons i Bastholmen och L. Jönsson i Sandby motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring i reglementet för sjömanshusen m. m.

Bil. 1.

Statistisk undersökning angående handelssjöfolkets pensionering.

I. Handelssjöfolket# pensionering under senare tider.

Lämpligheten af gällande bestämmelser för handelssjöfolkets pensionering
har sedan länge varit ifrågasatt, detta såväl med hänsyn
till de grunder, som vid bildandet på 1860-talet af sjöfolkets allmänna
pensionsinrättning, handelsflottans pensionsanstalt, funno tillämpning,
som ock i fråga om den art af pensioner, som i form af understöd
sedan gammalt utgå från sjömanshusen och till hvilkas bestridande de
sjöfarande sjelfva genom de s. k. hyresafgifter, de erlägga, i väsentlig
mån bidraga. Hvad den egentliga pensioneringen angår, gaf sig särskild!
vid midten af 1880-talet missnöjet bland sjöfolket med det nuvarande
systemet på flerehanda sätt tillkänna och föranledde bland annat två
skrivelser till Kongl. Maj:t, den ena från styrelsen för föreningen
Göteborgs fartygsbefälhafvare, den andra från 42 sjökaptener m. fl.
inom Visby sjömanshusdistrikt, båda med anhållan om hyresafgifteus
ersättande med årliga fasta afgifter till handelsflottans pensionsanstalt
samt för öfrigt om sådana ändringars vidtagande i bestämmelserna för
nämnda anstalt, som funnos närmare angifna i ett till den förra skrifvelsen
fogadt tryckt förslag. Härnäst bragtes frågan på tal af Riksdagens
revisorer, hvilka i sin år 1886 afgifna berättelse ansågo, att
det kunde, med hänsyn till pensionernas ringa storlek, ifrågasättas,
huruvida pensioneringen från meromnämnde anstalt motsvarade dermed
afsedt ändamål, och med anledning deraf hemsläldo, att det för anstalten

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

gällande reglementet underkastades ändring i syfte att bereda högre
pensionsbelopp. Kongl. Maj:t, hvars uppmärksamhet sålunda på derå
sätt fästs å önskvärdheten af ändrade pensioneringsgrunder för sjöfolket,
uppdrog genom remisser den 19 november och den 3 december 1886 åt den
år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén ärendets förberedande behandling.
Och afgaf komitén, sedan på dess föranstaltande en särskild undersökning
om det af sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt handhafda
understöds- och pensionsväsendet tillkommit, den 5 december 1888
sitt utlåtande och förslag. Härefter anbefaldes kommerskollegium, genom
remiss den 25 januari 1889 att, efter inhemtande af yttranden öfver
komiténs ifrågavarande förslag från direktionerna för sjömanshusen i
riket äfvensom från direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt,
inkomma med dessa yttranden jemte eget utlåtande i ämnet. Detta
sistnämnda, omfattande jemväl ett fullständigt förslag till ändring af
gällande sjömanshusreglemente, afgafs den 22 december 1892. Sedan
dess hvilar ärendet åter hos regeringen utan att veterligt. hafva föranledt
någon annan åtgärd, än att några sjömannasällskap lemnats tillfälle
att uttala sig och vissa myndigheters yttranden infordrats. Under tiden
hafva emellertid de brister, hvilka befunnits vidlåda det nuvarande
pensioneringssystemet, än tydligare trädt i dagen.

Hänvisande, rörande frågans förhistoria, i öfrigt till arbetareförsäkringskomiténs
förberörda utredning och utlåtande, del III: 4 och
I: 2 af dess betänkande, tillåter jag mig dock att för sammanhangets
skull efter sagda utredning erinra i korthet om följande. Handelsflottans
pensionsanstalt, som blifvit sjömännen gifven i ersättning för
af dem åtnjuten s. k. föring, uppbär årligen dels ett emot denna förmån
ungefärligen svarande anslag af tullmedel å 24,000 kronor, ökadt med

1.000 kronor för hvarje femtusental läster (eller 2,880 nyläster), hvarmed
de till utrikes fart begagnade svenska fartygens drägtighet öfverskjuter
120,000 läster (eller 69,120 nyläster) dels ock i fast anslag

50.000 kronor. Detta senare belopp var tidigare afsedt att utgå från
handels- och sjöfartsfonden, men enligt Riksdagens år 1869 fattade beslut
skall äfven det bestridas af tullmedlen. Det till anstalten beviljade
statsanslaget å minst 74,000 kronor årligen var till år 1871 uppfördt som
reservationsanslag, men förändrades då till förslagsanslag och höjdes
till 78,000 kronor, till hvilket belopp det då uppskattades. Denna förslagsvis
beräknade summa har dock, i följd af de till utrikes fart använda
fartygens ökade lästetal, under årens lopp betydligt öfverskridits
och ett par år uppgått ända till 98,000 kronor.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 13

Reglemente för anstalten utfärdades den 29 januari 1864. Enligt
detsamma skulle af de beviljade anslagen endast det mot föringen
svarande beloppet genast börja utgå, den öfriga delen af statsanslaget
först från och med år 1869, då pensioneringen skulle taga sin början.
Under mellantiden skulle af förutnämnda belopp bildas en fond till
bestridande af utgifterna för pensionsanstaltens förvaltning.

Nyssnämnda fond, den s. k. förn ältning skostnadsfonden, numera
uppgående till omkring 200,000 kronor, bar visat sig tillfyllest för
dermed afsedt ändamål. I följd af de billiga förvaltningskostnaderna,
uppstod under de första åren af pensionsanstaltens verksamhet å fondens
årliga inkomster ej ringa öfverskott, hvilka kunde användas för pensioneringen.
Dessa medel hafva dock med anledning deraf, att omkostnaderna
under åren ökats, till fonden måst återbäras.

Sedan år 1869 uppburna statsmedel hafva, jemte vissa åt anstalten
anslagna bötesandelar, uteslutande användts till pensioneringen, antingen
direkt till utdelande af pensioner eller till bildande af den s. k. pensionsfonden,
hvilken numera uppgår till närmare 600,000 kronor och lemnar
i ränta 23 å 24,000 kronor.

I afseende å de båda fondernas tillgångar, inkomster och utgifter
under de gångna åren torde i öfrigt få hänvisas till här bifogade
tab. 1, utgörande en afskrift af en i arbetareförsäkringskomiténs förut
omnämnda utredning (del III: 4 af dess betänkande) införd tabell, fortsatt
till år 1894.

Berättigade till delaktighet i anstalten äro enligt dess reglemente:
befälhafvare och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använda segeloch
ångfartyg äfvensom maskinister och eldare å sistnämnda slags
fartyg. För pensions erhållande erfordras att hafva uppnått 55 års
ålder samt i 25 år varit å svenskt sjömanshus inskrifven och, utan att
hafva gjort sig skyldig till rymniugsbrott, hufvudsakligen (enligt kongl.
brefvet den 6 augusti 1870 minst 17 år) hafva tillbragt denna tid i
tjenstgöring under utrikes sjöfart med svenskt fartyg eller såsom förhyrd
å svenskt örlogsfartyg, äfvensom att ega behörigen vitsordad god
frejd. Till direktionens särskilda ompröfning är dock öfverlemnadt att
bestämma, huruvida den, som rymt, men åter instält sig och derefter
pålitligt tjenat minst femton år och så länge, att hans tjenstetid derigenom
tillsammans utgör trettio år, må tillgodonjuta peusionsrätt. Aro
de pensionssökande flere än som med inrättningens tillgångar kunna
pensioneras, eger den företräde, hvilken först blifvit till pension berättigad.
Hafva två eller flere samtidigt blifvit pensionsberättigade

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

och finnas ej pensionsrum för alla, afgöres genom lottning, hvem eller
hvilka skola undfå pension °).

I fråga om sättet huru pension skall sökas är i 1864 års reglemente
föreskrifvet, att den, som anser sig till pension berättigad, må anmäla
sig vid det sjömanshus, der han är eller senast varit inskrifven, samt
hos dess direktion förete intyg om ålder och frejd, hvarefter det åligger
denna att ofördröjligen till direktionen för handelsflottans pensionsanstalt
jemte sitt utlåtande i ämnet insända såväl dessa som andra
behöfliga intyg. Anses den sökande till pension berättigad, utfärdar
anstaltens direktion, så snart pensionsrum blifver ledigt, pensionsbref,
hvilket öfversändes till vederbörande sjömanshusdirektion för att genom
dess försorg komma den sökande till hända. Pensionerna utbetalas
haltårsvis i början af mars och september för de då senast förflutna
sex månaderna. Om pension gäller, att den ej må tagas i mät.

Enligt 1864 års reglemente skulle pensionstagarne indelas i fyra
pensionsklasser, nemligen

första klassen, fartygsbefälhafvare, som antingen aflagt sjöofficersexamen
eller ock undergått sjökaptens- eller kofferdiskeppareexamen
af första klassen;

andra klassen, fartygsbefälhafvare, som aflagt sjökaptens- eller
kofferdiskeppareexamen af andra klassen;

tredje klassen, fartygsbefälhafvare, som icke undergått någondera
af ofvannämnda examina, samt styrmän, äfvensom ångmaskinister;

fjerde klassen, öfrigt sjöfolk äfvensom eldare å ångfartyg.

I första klassen utgår pensionen med 160, i andra med 120, i
tredje med 100 och i fjerde med 60 kronor.

Sedan nytt reglemente för navigationsskolorna af Kong!. Maj:t
blifvit faststäldt den 1 juni 1877 och deri föreskrifvits blott eu sjökaptens-
och en styrmansexamen, och då i följd deraf nämnda klassificering
af anstaltens pensionärer mötte svårigheter i tillämpningen,
förklarade Kong]. Maj:t i bref af den 28 mars 1879 efter derom gjord
framställning af anstaltens direktion, »att reglementet för handelsflottans
pensionsanstalt skulle tillsvidare tillämpas sålunda, att de fartygsbefälhafvare,
som aflagt sjökaptensexamen efter de för rikets navigationsskolor
numera gällande reglemente, räknas till första pensionsklassen,
samt att till andra klassen hänföras icke allenast de fartygsbefälhafvare,
som enligt förut gällande föreskrifter aflagt sjökaptensexamen af andra *)

*) Dessa sistnämnda bestämmelser tillämpas faktiskt sålunda, att pensionssökande
erhålla pension i den ordning, de anmält sig.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 15

klassen, äfven om de sedermera erhållit befälhafvarebref enligt förordningen
angående befälet å svenska handelsfartyg den 22 november
1878, utan ock de styrmän, som på grund af styrmansbref föra befäl
å handelsfartyg i fart bortom Skagen och Lindesnäs».

Antalet pensionsrum i de olika klasserna skulle enligt 1864 års
reglemente utgöra följande:

i	första	klassen	100	pensionsrum	k	160	kronor = 16,000	kronor
i	andra	tt	100	tt	it	120	„ == 12,000	tt
i	tredje	tt	100	•n	it	100	„ = 10,000	tt
i	fjerde	it	600	v	tt	60	„ = 36,000	tt

Tillsammans skulle således pensionsrummen utgöra 900 och pensioneringen
erfordra sammanlagdt 74,000 kronor.

I mån som ränteinkomsten af pensionsfonden det medjjåfve, skulle
pensionsrummen ökas i samma förhållande som ofvan angifna proportion
mellan deras antal i de särskilda klasserna, eller så att mot ett
rum i hvardera af de tre första klasserna svara 6 rum i den fjerde.

Redan under anstaltens första verksamhetsår, eller år 1869, visade
sig antalet pensionsrum i de två första klasserna och något senare
äfven i den tredje klassen otillräckligt, och består detta missförhållande
allt framgent, oaktadt man på allehanda sätt sökt afhjelpa detsamma,
och dessutom ett ej ringa antal nya pensionsrum till följd af pensionsfondens
ökning kunnat inrättas. Inom den fjerde klassen blefvo pdnsionsrummen
till en början till en god del obesatta, ett förhållande som
visserligen ännu, dock i vida mindre grad, eger rum, men synes icke
den tidpunkt aflägsen eller rättare sagdt den synes ligga helt nära,
då äfven antalet pensionsrum inom denna klass befinnes otillräckligt.

De medel, man tillgripit för att råda bot på missproportionen
emellan antalet pensionsberättigade och antalet pensionsrum inom de
tre första klasserna hafva varit af flera slag. Härom redogöres, hvad
åren till och med 1887 vidkommer, utförligare i arbetareförsäkringskomiténs
betänkande III: 4 sid 39 och 40. Först användes, med Kongl.
Maj:ts medgifvande, 2,560 kronor årligen af öfverskottet på förvaltningskostnadsfondens
inkomster, men då detta medel visade sig endast i
ringa mån hjelpa, bemyndigade Kongl. Maj:t i bref den 24 mars 1871
direktionen för anstalten på dess derom gjorda anhållan att af det
öfverskott, som årligen uppstode å de till pensioneringen i fjerde klassen
afsedda medlen, få tills vidare använda »omkring hälften», dock
högst 12,000 kronor till pensionering af personer tillhörande anstaltens
tro första klasser, tagna såsom en, under förbehåll likväl att nämnda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

12,000 kronor icke befunnes till hela sitt belopp eller någon del deraf
vara för pensioneringen inom fjerde klassen erforderliga. Ej heller
denna åtgärd var tillfyllestgörande, och i följd deraf medgaf Kongl.
Maj:t den 14 mars 1873 på direktionens hemställan, att närmast ofvannämnda
tvenne belopp finge höjas till respektive högst 3,560 och 24,000
kronor.

År 1877 började otillräckligheten af pensionsrum i de tre första
klasserna att åter igen framträda och har sedan dess gjort sig allt
mera gällande. Och förhållandena hafva än vidare försvårats icke blott
derigenom, att bidraget till de tre första klasserna från förvaltningsfonden,
på grund af ökade utgifter, måst från och med år 1883 helt
och''hållet indragas samt de förut från fonden tillskjutna medlen återbäras,
utan äfven emedan pensionärernas antal i fjerde klassen betydligt
ökats, och i följd deraf bidraget från pensionsmedlen i denna klass
till de tre första betydligt nedgått. Redan år 1887 utgick det med
endast f 18,000 kronor, året derpå minskades det till 16,000, år 1889
till 15,000, år 1890 till 14,000, åren 1891 och 1892 till 12,000, år 1893
till 11,000 och år 1894 till 8,000 kronor. Antalet pensionsansökningar
i de tre första klasserna, som på grund af bristande tillgångar måste
förklaras hvilande, steg år för år, och lägsta åldersgränsen för pensions
erhållande pressades betänkligt i höjden.

'' Det torde vara förklarligt, att anstaltens direktion i betraktande
af de nu skildrade förhållandena såg sig om efter nya medel till den
berörda olägenhetens afhjelpande. En utväg, som till och med låg
nära till hands, gafs äfven, men var den ock den sista, som stod till
buds, derest man ville inskränka sig till att anlita anstaltens egna tillgångar,
sådana de varit och äro. Af de inflytande statsmedlen hade
allt sedan anstaltens verksamhet började endast den fasta delen eller
deras minimibelopp, det vill säga 74,000 kronor, årligen användts till
den egentliga pensioneringen, hvaremot återstoden, den ytterligare ersättningen
för föringen utöfver 24,000 kronor lagts till pensionsfonden
för1 attj genom "dess ökande bereda möjlighet till inrättandet af nya
pensionsrum. Detta förfarande grundade sig emellertid icke på något
verkligt stadgande, utan blott på en af direktionen från början antagen
praxis. Med anledning häraf ingick direktionen den 18 januari 1890
med framställning till Kongl. Maj:t om användandet af större delen af
berörda fyllnadsersättning till inrättandet af flera pensionsrum i de tre
första klasserna, och i skrifvelse den 25 mars 1891 medgaf Kongl.
Maj:t, att ett belopp af femton tusen tvåhundra kronor årligen från och
med år 1890 tills vidare^finge, utan hinder af stadgandet i slutet af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

artikeln 2 § 4 i anstaltens reglemente, som föreskref att antalet pensionsrum
inom den fjerde klassen skulle vara sex gånger så stort som
antalet inom hvar och en af de öfriga, användas till ökande af pensionsrummens
antal inom de tre första klasserna, tagna såsom en; dock
under förutsättning, att ifrågavarande belopp icke behöfde tagas i anspråk
för bestridande af pensioneringen jemväl inom fjerde klassen, i
hvilket fall de i artikeln 2 § 4 af reglementet angifna grunder för
pensionernas fördelning mellan de särskilda klasserna skola i afseende
å det belopp, som bör tillkomma sistberörda klass, tillämpas i den mån
sådant är för pensioneringen inom denna klass erforderligt. Medelst
dessa för den direkta pensioneringen nya tillgångar kunde antalet ordinarie
pensionsrum, hvilket under årens gång stigit, så att det vid 1890
års slut uppgick till 130 i hvar och eu af de tre första och 780 i den
fjerde klassen, i hvar och en af de förra år 1891 ökas till 170, hvadan
alltså 120 nya pensionsrum tillkommo. Som emellertid det då varande
antalet pensionsberättigade till de tre första klasserna, hvilkas
ansökningar i brist på lediga pensionsrum voro hvilande, utgjorde mer
än dubbelt så många, kunde genom den nämnda åtgärden ej mer än
knappt hälften af dem komma i åtnjutande af sin pensionsrätt. Öfver
hälften fick afvakta bättre tider och oaktadt sedan dess ett helt qvinqvennium
förflutit väntar en del af denna half-part ännu derpå. Under
sådana omständigheter är det gifvet att äfven samtliga under åren
1891 — 95 inkomna ansökning ar till de tre första klasserna stå fortfarande
uppförda i anstaltens pensionslängd som hvilande, så att hela
antalet sådana vid senaste årsslut uppgick till ej mindre än 395. Visserligen
skulle, såsom den allra sista utvägen, äfven de få tusentals kronor,
hvilka framgent årligen läggas till pensionsfonden, kunna direkt användas
till pensioner, men förutom att härigenom endast en ringa bråkdel
af behofvet komme att tillgodoses, skulle en. dylik åtgärd för framtiden
omöjliggöra inrättandet af några nya pensionsrum äfvensom måhända
medföra, att anstalten vid inträffande räntefall eller nedgång i
ersättningen för föringen nödgades anlita sjelfva pensionsfonden för att
uppfylla sina åtagna förpligtelser eller ock begagna sig af uppstående
ledigheter för att rent af minska antalet pensionsrum. Otillräckligheten
af anstaltens nuvarande tillgångar torde än ytterligare klargöras af de
tabellariska öfversigter rörande antalet pensionstagare, pensionsansökningar
m. in., som här nedan meddelas.

Beträffande antalet vid hvart års slut befintliga samt under åren
tillkomna och afgångne pensionärer hänvisas till tabell 2, hvars uppsjö
till Jtiksd. Prof. 1896. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 32 Iläft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

gifter för åren 1869—1887 härröra från arbetareförsäkringskomiténs förut
omnämnda utredning och för öfriga år hemtats ur anstaltens tjensteberättelser.
Såsom synes, uppgick antalet pensionärer vid 1895 års
slut till 1,246, hvaraf 180 tillhörde l:a, 144 2:a, 253 3:e och 669 4:e
pensionsklassen. Vexlingarne bland antalet pensionärer inom de tre
första klasserna hafva sin förklaring i de förhållanden, som ofvan
skildrats. Inom den fjerde har ökningen under nedan angifna femårsperioder
uppgått till:

År.	Ökning.	I medeltal per år.
1871—1875	60	12.0
1876—1880	105	21.0
1881 — 1885	65	13.0
1886—1890	112	22.4
1891 — 1895	119	23.8

Antager man en liknande ökning för de närmast kommande åren,
som för den senaste femårsperioden, så kommer redan år 1900 antalet
pensionsrum äfven inom den fjerde pensionsklassen (nu 780) att befinnas
otillräckligt och denna klass råka i samma ogynsamma läge som
de öfriga. Det må i detta sammanhang omnämnas, att det flere gånger
inträffat, att pensionssökande, tillhörande de tre första klasserna, i stället
för att under många år få vänta, sökt och erhållit pension i den fjerde
klassen, dock under vilkor, att de dermed för framtiden fingo sig nöja.

Antalet pensionsansökningar från dertill berättigade personer har
under åren 1877—1895 utgjort följande:

	l:a klass.	2:a klass.	3:e klass.	4:e klass.	Summa.
1876	33	16	29	34	112
1877	18	9	22	35	84
1878	9	18	24	46	97
1879	7	13	24	35	79
1880	5	2	16	34	57
1881	8	20	23	26	77
1882	8	12	31	38	89
1883	13	7	14	27	61
1884	19	13	16	39	87
1885	21	12	12	37	82
1886	19	7	25	38	89
1887	13	11	26	41	91
1888	23	19	27	52	121
1889	27	20	24	52	123

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

	l:a klass.	2:a'' klass.	3:e klass.	4:e klass.	Summa.
1890	22	10	28	42	102
1891	30	16	25	49	120
1892	27	20	24	55	126
1893	26	20	37	46	129
1894	29	24	36	55	144
1895	27	17	30	59	133

Ofvanstående uppgifter hafva för åren 1877—1884 hemtats från
meromnämnda komitéutredning, men äro för åren från och med 1885
funna med tillhjelp af anstaltens pensionslängd. För åren 1885—1887
skilja sig uppgifterna något från de motsvarande i utredningen, beroende
derpå att här äfven de pensionssökande medräknats, Indika dött,
innan de kommit i åtnjutande af sin pension; sedan år 1882 hafva 45
sådana fall inträffat.

Det är gifvetvis af intresse att jemföra å ena sidan antalet inkomna
pensionsansökningar och å den andra antalet afiidne bland anstaltens
pensionärer. Härvid må dock äfven de pensionsberättigade
sökande tagas med i räkningen, hvilka aflidit innan de kommit i åtnjutande
af pension, något som likväl icke kunnat ske i fråga om fyra
dylika fall, hvilka inträffat före 1885. Jemförelsen utfaller som följer:

	o • 1 I medeltal årligen.
Inom klass 1—3.	Inom klass 4.	Summa
Pensions- sökande.	Afiidne.	Pensions- sökande.	Afiidne.	Pensions- sökande.	Afiidne.
1876—1880	49.0	34.6	36.8	15.8	85.8	50.4
1881—1885	45.8	33.2	33.4	20.4	79.2	53.6
1886-1890	60.2	37.4	45.0	22.6	105.2	60.o
1891—1895	77.6	39.4	52.8	28.8	130.4	68.2

Förutom alltså, att antalet årligen inkomna ansökningar betydligt
öfverstiger antalet pensionsrum, hvilka genom dödsfall blifva lediga
eller, rättare sagdt, skulle blifvit lediga, om medel funnits att bereda
alla dertill berättigade pension, så har derjemte det förra antalet ökats
vida starkare än det senare. Dock må framhållas, att antalet pensionsansökningar
under de senaste åtta åren hållit sig anmärkningsvärdt
konstant, ehuruväl å andra sidan är tydligt att, äfven om detta för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

hållande framgent komme att bestå, det likväl torde dröja i ej så
få år, innan antalet aflidne nå samma höga siffra som summan ansökningar.

Hvad vidkommer de pensionsansökniugar till de tre första klasserna,
som i brist på lediga pensionsrum måst förklaras hvilande, utgjorde de
vid slutet af hvart och ett af åren 1877—1895 följande:

	l:a klass.	2:a klass.	3:e klass.	Summa.
1877	4	4	11	19
1878	12	20	24	56
1879	16	29	46	91
1880	13	17	43	73
1881	15	27	52	94
1882	19	32	67	118
1883	23	24	54	101
1884	30	28	47	105
1885	51	30	38	119
1886	56	32	51	139
1887	57	33	64	154
1888	64	46	82	192
1889	82	60	97	239
1890	89	61	109	259
1891	76	33	80	189
1892	91	52	83	226
1893	103	65	no	278
1894	122	86	139	347
1895	139	100	156	395

Öfversigten grundar sig på samma material som närmast föregående
och omfattar i likhet med denna äfven dem, som under väntetiden
aflidit. Adderas ofvanstående siffror och uppgifterna i tab. 2 om
antalet befintliga pensionstagare tillsammans, så angifva de sålunda erhållna
talen, hur många pensionstagarne skulle hafva varit, om tillgångarne
medgifvit pensioners utdelande åt samtliga dertill berättigade.
För de båda gränsåren blifva berörda antal, som följer.

	l:a klass	2: a klass	3:e klass	4:e klass	Summa
1877	198	162	208	311	879
1895	319	244	409	669	1,641

Under de 18 år, som ligga ©mellan, hafva alltså dejpensionsberättigade
till antalet nära nog fördubblats. Inom l:a klassen har den

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

årliga ökningen uppgått i medeltal till 6,7 personer, i 2:a till 4,6, i
3:e till 11,2 och i 4:e till 19,9 personer.

Vidare befinnes, om man jemför antalet samtliga pensionsberättigade
till och pensionstagare i de tre första klasserna vid 1895 års
slut, hvilka uppgingo till respektive 972 och 577 (jfr. bil. 2.), att endast
59 procent af dem, som för närvarande uppfylt derför pensions
erhållande stadgade vilkor, ännu kommit i åtnjutande deraf. De öfriga
41 procenten, utgörande vid nyssnämnda tidpunkt 395 pensionssökande
befälhafvare, styrmän och maskinister, få till större delen vänta derpå
i många år och de, som under de senaste åren anmält sig, antagligen
under en så lång tid, att dessförinnan emellan en tredjedel och hälften
af dem aflidit. Ty tiden, hvarunder ansökningarne få »hvila», kommer
att betydligt förlängas. Allt detta gifvetvis under den förutsättningen,
att staten icke snart och kraftigt ingriper.

Fördelar man de pensionstagare i de tre första klasserna, hvilka
under åren 1879 —1895 erhållit pension, efter antalet år de derpå fått
vänta, erhålles följande resultat.

Året för pensionens beviljande.	l år.	2 år.	Ansökningar hyllande 3 år. 4 år.	i: r> O 5 ar.	Summa.
1879 ..............................	4	5	—	—	—	9
1880 .................................	—	41	—	—	—	41
1881 .............................	—	26	6	—	—	32
1882 .................................	—	7	18	—	—	25
1883 ................................	—	35	16	—	—	51
1884 ................................	—	22	16	—	—	38
1885 ..............................	—	6	29	—	—	35
1886 ..........................	—	2	28	—	—	30
1887 ................................	—	—	32	—	—	32
1888 ..............................	—	—	12	12	—	24
1889 .................................	—	—	—	22	—	22
1890 ...............................	—	—	—	23	8	31
1891 ...........................	—	12	58	44	18	132
1892 ...............................	—	—	28	6	—	34
1893 .............................	—	—	—	26	—	26
1894 .................................	—	—	—	18	—	18
1895 .............................	—	—	—	—	22	22
Summa	4	156	243	151	48	602

Väntetiden har således redan utsträckts till fem år, men detta
är dock ringa emot hvad den skulle kunna komma att blifva. Be -

22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

sinnar man å ena Bidan att för närvarande 395 ansökningar till de tre
första klasserna »hvila» men å den andra att anstalten under de båda
senare åren varit i stånd att utdela i medeltal endast 20 pensioner
inom dessa klasser, så kan man lätteligen bilda sig en ungefärlig föreställning,
huru lång väntetiden blir för de senast anmälda, fulla tjugo
år blir det måhända icke, men säkerligen ej långt derifrån, ty om också
en del under sin afvaktan på pension aflider och derigenom väntetiden
för de öfriga förkortas, må å andra sidan tagas i betraktande, att anstalten
genom den hastiga tillväxten i antalet pensionstagare i fjerde klassen
pressas att minska det antal pensioner, som årligen beviljas i de öfriga.

Med begagnande af en del utaf de uppgifter, som ofvan lemnats,
jemte vissa andra möter ingen svårighet att beräkna de inkomster,
hvaraf anstalten såväl för närvarande som ock för den närmaste framtiden
ungefärligen är i behof för att kunna tillfredsställa de kraf, som
på densamma ställas. Det förhanden varande behofvet är, oberäknadt
förvaltningskostnaderna, uppenbarligen:

för	l:a	klass	319	pensioner	å	160	kronor — 51,040 kronor
77	2:a		244	77	7)	120	„ - 29,280 „
ii	3:e	77	409	77	77	100	„ = 40,900 „
77	4:e	77	669	77	77	60	„ = 40,140 „

Summa 161,360 kronor.

Hvad det framtida behofvet angår, är gifvetvis beräkningen något
mera invecklad och kan icke utföras annat än under en viss begränsning
i anseende till tiden, då det ju är tydligt, att antalet af dem,
som hos anstalten komma att söka pension, beror på den tillströmning
till sjömansyrket, som under förutliggande tider egt rum, något
åter som i sin tur betingas af sjöfartsnäringens vexlande ställning.
Med anledning häraf har här nedan anstaltens blifvande behof af tillgångar
icke beräknats längre fram i tiden än till år 1910.

Redan i det föregående är påvisadt, hurusom antalet inkomna
pensionsansökningar under de åtta senast tilländalupna åren visat sig
tillnärmelsevis konstant. Förklaringen härtill torde uppenbarligen
vara att söka i den vexling, som våra sjöfartsförhållanden undergingo
på ruidten af 1870-talet. Medan de dessförinnan befunnit sig i en
ytterst snabb utveckling, så att under det närmast föregående årtiondet
fartygens tontal nära nog fördubblades, inträdde med förstnämnda
tidpunkt ett påtagligt stillastående, såsom framgår af följande öfversigt
af antalet och drägtigheten af svenska handelsflottans fartyg under

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

nedan angifna år. Uppgifterna äro hemtade från kommerskollegii
berättelser om utrikes handel och sjöfart.

År.	Hela handelsflottan.	Deraf i	utrikes fart.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
1865	3,155	266,016	1,248	210,215
1870	3,376	346,862	1,463	270,539
1875	4,237	507,049	1,919	414,847
1880	4,333	542,642	2,133	455,631 432,931
1885	3,968	517,061	1,940
1890	3,874	510,947	1,861	432,219
1893	4,073	546,515	1,899	468,655

Med hänsyn till det stillastående, som sålunda utmärkt sjöfartsnäringen
under de närmaste två decennierna,''- torde få antagas, att
antalet pensionsansökningar ännu åtskilliga år framåt i tiden kommer
att utgöra, hvad de under den senaste åttaårsperioden uppgått till,
eller 26 i l:a, 18 i 2:a, 29 i 3:e och 51 i 4:e pensionsklassen.

Härnäst är att taga i betraktande pensionärernas och de pensionsberättigades
fördelning efter ålder. Utgår man från år 1890, då antalet
pensionstagare uppgick till 1,077 och antalet öfriga till pension
berättigadej till 246, samt räknar dessa sistnämnda till åldern 55—60
år, till hvilken de ock säkerligen med få undantag hörde, så erhålles
jemlikt antalens tjensteberättelse för samma år följande öfversigt.

Ålder. l:a klass.	2: a klass.	3:e klass.	4:e klass.	Summa.
• 55—60	89	58	in	170	428
60-65	66	45	54	130	295
65—70	33	41	81	135	290
70- 75	22	33	60	69	184
75—80	19	18	24	34	95
öfver 80	8	4	7	12	31
Summa	237	199	337	550	1,323.

Slutligen har man att beräkna antalet af dem, som qvarlefva år
1910, detta i fråga om såväl nuvarande som blifvande pensionstagare.
Af den undersökning rörande dödligheten bland sjömän, som längre
ned i det följande återfinnes, framgå bland annat nedan anförda för
det förhanden varande ändamålet behöfliga siffror. Af 5,559 sjömän i
åldern 55 år qvarlefva:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Vid 55 år ................................. 5,559

„ 57 4 „ ................................. 5,338

„ 62 i- „ ............................... 4,590

„ 67 \ „ .............................. 3,685

11 72 i ii ................................ 2,662

„ 77 4 „ ................................ 1,631

ii 82 4 i, 738

„ 87| „ ............................. 210

„ 92 i „ .............................. 22

Med begagnande af ofvanstående tal är lätt att uppskatta, huru
många af 1890 års pensionärer och öfriga pensionsberättigade qvarlefva
20 år derefter eller år 1910. Utföres räkningen till en början
endast för första klassen, ter sig beräkningens gång och resultat sålunda:

1 631

Af 89 i åldern 55—60 qvarlefva • 89 = 27 i åldern 75—80 år

					738
11	66	11	60—65	11	4,590 • 66 =	11	n	80-	-85
11	33	11	65—70	11	210 33 3,685 • “	2	H	85-	90
11	22	11	70—75	11	inga
11	19	11	75—80	V	iuga
11	8	11	öfver 80	V	inga.

Beräknas på samma sätt antalet pensionärer, som år 1910 återstå
af det år 1890 befintliga antalet i de tre öfriga klasserna, ter sig
det samlade resultatet sålunda: *

Ålder

år 1890.	l:a klass.	2: a klass.	3:e klass.	4:e klass.	Summa.
75—80	27	17	33	51	128
80-85	11	7	9	21	48
85—90	2	2	5	8	17
öfver 90	—	—	1	1	2
	40	26	48	81	195

Hvad vidare angår de pensionstagare, som under åren tillkommit
(fortfarande under den förutsättningen, att anstalten eger medel att
utan tidsutdrägt bevilja alla dertill berättigade pension), så kunde, såsom
förut är uppvisadt, de nyinträdande beräknas för hvarje år till 26
i l:a, 18 i 2:a, 29 i 3:e och 51 i 4:e klassen eller för alla de tjugu

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

åren till respektive 520, 360, 580 och 1,020 pensionärer. Antager man,
för enkelhetens skull och för att kunna använda de ofvan angifna och
från dödlighetsberäkningarna hemtade siffrorna å antalet »qvarlefvande»,
att de hvart år nytillkomne ingått vid årets början i en ålder af jemnt
55 år, och tager man äfven här den första klassen först i skärskådande
samt indelar densamma i fyra femårsgrupper, hvardera å
130 pensionärer, hvaraf en grupp inträdt i anstalten som pensionstagare
åren 1891—95 och år 1910 tillhört densamma i genomsnitt i
17 | år, en annan, som inträdt åren 1896—1900 och tillhört anstalten
i 12 \ år, en tredje som inträdt åren 1900—1905 och tillhört anstalten
i 7 | år och en fjerde som inträdt i anstalten i 2 \ år, så qvarlefva
uppenbarligen af dessa fyra grupper år 1910:

			2,662
Af 130, som inträdt 1890-	-1895’ 5I559 •180	— 61 i	åldern 70—75 år
7)	130	1895-	3,685 ~1900’ 5^559 ‘ 130	= 85	„ 65-70 „
11	130	1900-	4 590 -1905, 5;559 . 130	= 105	„ 60-65 „
	130	1905-	5,338 -191°, 57559- 130	= 123	„ 55-60 „
	För samtliga	grupperna blir resultatet,	på samma sätt beräknadt,
som följer.
	Ålder
	år 1910.	l:a klass.	2:a klass. 3:e klass.	4:e klass.	Summa.
	55—60	123	85 137	241	586
	60—65	105	73 118	207	503
	65—70	85	59 94	166	404
	70—75	61	42 68	120	291
		374	259 417	734 ,	1,784
	Sammanslås :	nu de båda beräkningarna	för de år 1890 befintliga

och de sedan tillkomna samt uträknas derefter detta anstaltens sannolika
behof af inkomster år 1890, så blir detta:

för	l:a	klass	414	pensioner	å	160	kronor —	66,240	kronor
n	2:a	ir	285	>1	M	120	11 “	34,200	11
v	3:e	11	465	11	11	100	11 =	46,500	11
	4:e	>7	815	11	11	60	11 =	48,900	It

Summa 195,840 kronor

Bill. till Ililcsd. Brot. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 ljuft.

,26 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Ville man härjemte, såsom ofta varit på tal (se följande afdelning),
öka den nog låga pensionen i 4:e klassen till ett belopp, som stode i
bättre samklang med det nuvarande penningevärdet, exempelvis till
80 kronor, så skulle en dylik förhöjning påkalla ytterligare 16,400
kronor i inkomster, så att totalsumman stege till 212,240 kronor.

Det har vidare flere gånger varit föreslaget, att hyresafgifterna,
som år 1884 inflöto till ett belopp af sammanlagdt 54,974,4 2 kronor,
skulle anslås till handelsflottans pensionsanstalt för att sätta denna i
bättre stånd att på ett något så när tillfredsställande sätt funktionera.
Sammanräknas nämnda belopp med anstaltens nuvarande inkomster
utöfver statsanslaget, hvilka förstnämnda 1894 utgjorde 26,975,54,
utgör summan på några öre när 81,950 kronor, hvadan det erforderliga
statsanslaget, om nemligen pensionerna i 4:e klassen ökas till 80
kronor, skulle utgöra 130,290 eller i rundt tal 130,000 kronor.

Ofvan anförda tillgångar skulle visserligen under de nu närmast
följande åren icke komma att till fullo behöfvas, men vore det helt
visst önskvärdt, att anstalten sattes i tillfälle att något öka sin pensionsfond
för att kunna utan olägenhet möta möjligen blifvande räntefall.

Det är slutligen icke otroligt att anstalten, om den bereddes här
beräknade inkomster, icke blott under den instundande femtonsperioden,
utan äfven efter år 1910 skall kunna utan svårighet utdela åt de sjöfarande
dem tillkommande pensionsbelopp, ty det låter beräkna sig,
att anstalten vid nämnda tidpunkt närmelsevis kommit i jemnvigtsläge,
så att antalet pensionsrum, som årligen genom dödsfall blifva lediga,
ungefär motsvara antalet inkommande pensionsansökningar. Tillämpar
man nemligen här längre ned förekommande dödlighetssiffror för sjöfolk
i olika åldrar på de båda uträkningar här ofvan, som tillsammans
gifva eu öfversigt af det antagliga antalet pensionärer i olika klasser
år 1910, så kan det sannolika antalet under samma år aflidna pensionärer
beräknas komma att utgöra 23 i l:a klassen, 15 i 2:a klassen,
26 i 3:e klassen pch 48 i 4:e klassen, hvilka siffror endast föga understiga
medeltalet under de åtta senaste åren inkomna ansökningar, hvilket
af anförda grunder äfven för de närmast i framtiden liggande qvinqvennierna
torde få giltighet.

II. Föreslagna åtgärder till sjömannapensioneringens förbättrande.

Redan i ingressen är omförmäldt, att arbetareförsäkringskomitén
på sin tid fick i uppdrag att undersöka och afgifva förslag om, huru -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 27

ledes handelsflottans pensionsanstalt. skulle bättre än dittills motsvara
sin uppgift. Komiténs förslag blef i korthet följande: °)

att några nya inkomster icke skulle anstalten beredas, men att
hela det nuvarande statsanslaget skulle direkt användas till pensionering
samt utgå efter något förändrade grunder, sålunda, att anstalten årligen
uppbure i fast anslag 96,000 kronor samt derutöfver i ytterligare föringsersättning
1,000 kronor för hvarje fullt 10,000 ton, hvarmed drägtigheten
af svenska i utrikes fart använda fartyg öfverstege 435,000 ton,
att öfvermaskinister uppflyttades från tredje till andra pensionsklassen; att

pensionerna i fjerde klassen höjdes till 80 kronor;
att den bestämda proportionen emellan antalet pensionsrum inom
de olika klasserna upphäfdes, men att derest de pensionssökande äro
flere än som med inrättningens tillgångar kunna pensioneras, sökande
inom fjerde klassen skola hafva företräde, intill dess att pensionernas
antal inom samma klass utgör tre femtedelar af samtliga pensionsrum;

att lägsta pensionsåldern inom de tre första klasserna höjdes till
58 år;

att den kortaste tjenstgöring i utrikes sjöfart, som för pensionsrätt
förutsattes, bestämdes till etthundratjugu månader;

att den erforderliga inskrifningstiden vid sjömanshus sänktes från
tjugufem till tjugu år; samt

att rymning icke vidare skulle utgöra något hinder för pensions
erhållande.

Häremot reserverade sig dock: dels herrar Danielson och Fränekel,
hvilka ansågo lämpligt, att till anstalten inflytande statsmedel till siffran
bestämdes, så att de icke gjordes beroende af det vexlande tontalet af
till utrikes sjöfart begagnade svenska fartyg, utan fixerades till 100,000
kronor årligen; dels ock herr Hedin, hvilken i hufvudsak hemstälde, att
pensionerna i de två första klasserna minskades till respektive 120 och
110, men höjdes i den fjerde till 90 kronor, samt framhöll önskvärdheten
af att frågan komme att tagas i förnyadt öfvervägande från
följande utgångspunkter: pensionsåldern i sistnämnda klass sättes till fem
år lägre än den nu är eller till femtio år, samt att hyresafgifterna
anvisades till pensioneringen, hvilket sistnämnda reservanten ansåg sig
dess hellre kunna framställa såsom lämpligt, som komitén föreslagit
att 30,000 kronor skulle af Riksdagen anvisas i förvaltningskostnadsbidrag
åt sjömanshusen. *)

*) Se i (ifrigt komiténs utlåtande ock förslag, del I: 2 af dess betänkande.

28 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Beträffande det bedömande som kommit komiterades förslag till
del från de myndigheter, hvilkas mening derom inhemtats, d. v. s.
sjömanshusen, handelsflottans pensionsanstalt och kommerskollegiet,
hänvisas väsentligen till det utlåtande, som sistnämnda embetsverk afgifva
och hvaraf ett utdrag återfinnes i härhos fogdade bilaga 2.
Samma utdrag innehåller ock upplysningar rörande en af f. d. tjenstförrättande
svenske och norske konsuln i Barcelona Wilhelm Josef
Stefan Westzynthius genom testamente den 15 september 1881 till
svenska regeringens förfogande stäld fond af öfver 22,000 kronor för
att användas »till förbättrande af ställningen för sjöfolk af hvarje rang
och grad ifrån den simple matrosen, tillhörande svenska såväl krigssom
handelsflotta^ vare sig de äro i aktiv tjenst eller afskedade med
eller utan pension».

Här må vidkommande kommerskollegii utlåtande endast nämnas,
att kollegiet endast så tillvida biträder arbetareförsäkringskomiténs
ofvanberörda förslag, att det anser, att pensionsbeloppet för fjerde
klassen ökas till 80 kronor, att vidare bestämmelserna om ett visst
antal pensionsrum i hvar och en af klasserna och en viss proportion
emellan sagda antal bortfalla samt att lägsta pensionsåldern för de tre
första klasserna höjes till 58 år. Härförutom föreslår kollegiet att för
pensions erhållande skall bland annat fordras att hafva i tjugufem år
varit vid svenskt sjömanshus inskrifven och utan att hafva gjort sig
skyldig till rymningsbrott under tiden tjenstgjort till sjös å svenskt
fartyg i 180 månader, deraf minst 120 månader i utrikes handelsfart,
eller såsom förhyrd å örlogsfartyg, äfvensom att det må bero på särskild
pröfning af anstaltens direktion, huruvida den som rymt men i
öfrigt uppfylt för pensionsrätt föreskrifna vilkor må komma i åtnjutande
af pension.

Ur några mot slutet af oktober nästlidet år till civildepartementet
inkomna yttranden från fem sjömannasällskap, hvilka satts i
tillfälle att säga sin mening beträffande såväl komiterades förslag som
kollegiets deröfver afgifna utlåtande, må här i de delar, der de beröra
sjömannens pensionering, i korthet anföras följande. Ångfartygsbefälhafvaresällskapet
i Stockholm samt sjömannaföreningen dersammastädes
hafva i lika lydande skrivelser förklarat sig anse såsom lämpliga pensionsvilkor:
55 lefnadsår, att i 25 år hafva varit vid sjömanshus inskrifven
samt att hafva fullgjort 150 månaders effektiv sjötjenst. Gefle
fartygsbefälhafvaresällskap förordar hufvudsakligen: att det statsanslag
af ‘30,000 kronor, som arbetareförsäkringskomitén föreslagit till förvaltningskostnadsbidrag
åt sjömanshusen, i stället anvisas åt handelsflottans

Motioner i Andra Kammaren, Ko 176.

pensionsanstalt, att pensionsklasserna inskränktes till tre med respektive
160, 120 och 80 kronor i pension, att till den första af dessa klasser
räknades alla examinerade befälhafvare i fart bortom Skagen och Lindesnäs
till annan hamn än norsk samt att lägsta pensionsåldern sattes till
58 eller 60 år för befälhafvare, men bibehölles till 55 år för styrmän,
maskinister och öfrigt sjöfolk. De vilkor för pensions erhållande åter,
som Göteborgs fartygsbefälhafvareförening tillstyrkt, äro: att under 25
år varit inskrifven vid sjömanshus och under samma tid gjort sjötjenst
å svenskt fartyg tillsammans minst 150 månader äfvensom en uppnådd
ålder af 55 år, hvarvid dock föreningen uttalat önskvärdheten
deraf att, om tillgångarne så medgåfve, pensionsåldern för manskapsklassen
nedsattes. Derjemte anser föreningen, att sjöman som drabbas
af invaliditet bör tillgodonjuta full pension, oafsedt om han erlagt ett
eller flera års afgifter, såvida han är af understöd i behof. Till slut
föreslår föreningen, att, i likhet med hvad som på ett sjöfartsmöte i
Nässjö (hvarom se nedan) ansetts lämpligt, både ton- och hyresafgifter
ingingo till de sjöfarandes pensionsanstalt. Sagda mötes förslag har
äfven kanalflottans ångfartygsbefälhafvaresällskap förordat.

Inskränkande granskningen af de åtgärder arbetareförsäkringskomitén
förordat till dem, som mera omedelbart beröra frågans ekonomiska
sida, får jag rörande dessa i korthet framhålla, hurusom deras
otillräcklighet, äfven om pensionen för 4:de pensionsklassen bibehålies
vid sitt nuvarande belopp eller 60 kronor, numera är lätt påvislig. En
ibland de förändringar, genom hvars vidtagande komitén förmenade,
att anstaltens årliga tillgångar skulle visa sig något så när tillfyllest,
var, såsom nämnts, att pensionsåldern för de tre första klasserna uppflyttades
till 58 år. Af de pensionsberättigade, livilkas ansökningar
vid 1895 års slut hvilade, voro emellertid enligt dem bifogade intyg
ej mindre än 78 i l:a, 46 i 2:a och 76 i 3:e i ålder öfver 58 år. Sammanräknas
dessa med de då befintliga pensionärerna (jfr. tab. 2), af hvilka
ingen inom de tre första klasserna var under nämnda ålder, så belöper
sig summan till 258 i l:a, 190 i 2:a, 329 i 3:e och 669 i 4:e pensionsklasseu,
erfordrande en sammanlagd pensioneringskostnad af 137,120
kronor årligen, medan anstaltens inkomster uppgå till endast 125,000
kronor. Om också, såsom anstaltens direktion föreslagit (jfr. bil. 2) ersättningen
för föringen utginge efter något liberalare vilkor, så att anstalten
i dylik inkomst erhölle 3 å 4 tusen kronor mera årligen än som för
närvarande inflyter, så skulle härigenom ingen nämnvärd lättnad beredas
i anstaltens ekonomiska svårigheter, ej ens för närvarande och än
mindre för framtiden.

30 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Som kommerskollegium endast delvis accepterat de af komitén
föreslagna ändringarna, är uppenbart, att kollega förslag, från den
ekonomiska synpunkten sedt, än mindre kan anses tillfredsställande.
Och hvad de yttranden, sjömannaföreningarna afgifvit, angår, torde
ingen af dem kunna sägas hafva lemnat något mera värdefullt bidrag
till frågans lösning.

I hvad mån slutligen skärpta pensionsvilkor i fråga om tjenstgöringstiden,
på sätt som arbetareförsäkringskomitén, anstaltens direktion,
kommerskollegium och åtskilliga sjömannaföreningar föreslagit,
skola visa sig besitta förmåga att minska antalet pensionsberättigade,
derom kan tydligen icke på förhand afgifvas något bedömande. Emellertid
må omnämnas, att det ej sällan lär inträffa, särdeles i Skåne, att
sjöfolk inmönstra på några dagars utrikes resa och sedan vid styrkande
af sin behörighet till pension få räkna dylik kort tids tjenstgöring som
ett seglationsår i utrikes fart samt sålunda på ett ganska lättvindigt
sätt kunna uppvisa de 17 dylika år, som fordras.

Detta hvad vidkommer arbetareförsäkringskomiténs utlåtande och
de förslag och yttranden detsamma föranledt. önskvärdheten af lämpliga
förändringar till sjömannapensioneringens förbättrande har emellertid
äfven annorledes gjort sig gällande och var särskildt nästlidet år föremål
dels för en riksdagsmotion, hvilken dock icke föranledde någon
åtgärd, dels ock för öfverläggningar å ett sjöfartsmöte i Nässjö. Något
egentligt förslag tilltrodde sig sistnämnda möte icke kunna framlägga,
men beslöt i stället att inför Kongl. Maj:t framlägga de önskningsmål,
som under förhandlingarna i berörda hänseende vunnit mötets bifall.
Af den inlaga, hvarmed mötet inkommit, äfvensom af ett densamma
åtföljande protokoll meddelas här en afskrift i bilaga 3.

I sammandrag torde mötets uttalade önskningar enligt det omnämnda
protokollet kunna återgifvas sålunda:

att pensioneringen vid handelsflottans pensionsanstalt stäldes på
nya grunder och utsträcktes äfven till i inrikes fart användt sjöfolk;

att pensioneringen icke endast skulle omfatta sjöfolket, utan äfven
deras efterlemnade enkor och barn;

att till densamma anvisades ej mindre anstaltens egna nuvarande
fonder och inkomster, än äfven sjömanshusens samlade tillgångar, der icke
särskilda donationsvilkor hindrade sådan användning, äfvensom tonsafgifter
och hyresafgifter, de senare ersatta med fasta årspremier, samt
slutligen hvad derutöfver kunde vara erforderligt i ytterligare statsbidrag;

att vidare pensionsklasserna för de sjöfarande sjelfva blefvo trenne
med respektive 400, 300 och 200 kronor i utgående pensionsbelopp;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

att till den första klassen skulle räknas de fartygsbefälhafvare
som innehade befälhafvarebref eller till sådant vore berättigade, till
andra öfriga befälhafvare, styrmän och maskinister samt till tredje
eldare, matroser och öfrigt sjöfolk;

att som vilkor för pensions erhållande bestämdes: uppnådd 55
års ålder, men om möjligt lägre för manskapsklassen, att i 25 års tid
hafva varit vid svenskt sjömanshus inskrifven och derunder i minst
150 månader haft anställning å svenskt fartyg samt att i 25 år hafva
ordentligt fullgjort sina inbetalningar;

att derförutom äfven sjöman som drabbats af invaliditet skulle
tillgodonjuta full pension, oafsedt om han erlagt en eller flere årspremier,
såvida han deraf vore i behof; samt

att för att erhålla pension i högre klass skulle erfordras att i
minst fem år hafva erlagt deremot svarande afgifter.

Här närmast lemnas en redogörelse för vissa statistiska undersökningar
och kalkyler, som lagts till grund för beräkningen af den
kostnad, som en omgestaltning af handelssjöfolkets pensionering i den
rigtning, sjöfartsmötet i Nässjö angifvit, skulle kräfva.

Hvad då först pensioneringen eller lifränteförsäkringens omfattning
angår, skall densamma enligt mötets förslag sträcka sig icke blott
såsom nu till i utrikes fart användt sjöfolk, utan äfven till dem som
den inrikes sjöfarten sysselsätter. Derest en sådan utsträckning kommer
att ske, är väl dock troligt, att en viss begränsning nedåt iakttages,
så att försäkringen icke kommer att omfatta pråmkarlar samt
besättning å mindre ångbåtar och smärre ved- och sandskutor och
annat dylikt. I saknad likväl af hvarje utgångspunkt för bedömandet
utaf huru denna gräns lämpligen borde sättas, har jag icke dervid
kunnat fästa något afseende, utan omfatta mina beräkningar hela styrkan
utaf såväl i in- som utrikes fart sysselsatta sjömän, utan någon
inskränkning, viljande jag endast i sammanhang härmed nämna, att i
inrikes fart begagnade segel- och ångfartyg under 20 ton, hvilka år
1893 uppgingo till respektive 235 och 482, kunna beräknas tillsammans
sysselsätta inemot 2,500 man.

Angående antalet sjöfolk föreligga diverse upplysningar dels från
kommerskollegii handels- och sjöfartsberättelser, dels ock från de yrkesräkningar,
som statistiska centralbyrån offentliggjort i samband med
sina redogörelser för folkräkningarna och som stödja sig på det då
insamlade materialet, dels slutligen från de undersökningar rörande en

32 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

mängd olika yrkesgrupper, som både arbetareförsäkringskomitén och
nya arbetareförsäkringskomitén låtit verkställa och som också grunda
sig på nyssnämnda material °). Endast de begge komitéutredningarna
innehålla dock de för mina kalkyler behöfliga uppgifterna om de sjöfarandes
åldersfördelning, hvadan kollegiets och centralbyråns siffror
icke här kunnat få någon användning. Enligt komitéutredningarna,
hvilka afse den förra år 1880 och den senare år 1890, utgjorde antalet
sjöfolk, inom olika åldersgrupper, sagda år, som följer:

	År 1880.	År 1890.
Åldersår.	Sjökaptener och styrmän.	Sjöman, maskini-ster och eldare.	Hela antalet.	Sjömän, maskinister och eldare.
	Gifta.	Ej gifta.	Gifta.	Ej gifta.	Gifta.	Ej gifta.	Summa.	Gifta.	Ej gifta.	Summa.
15—20		7	1	1,874	1	1,881	1,882	7	2,691	2,698
20—25	28	193	261	5,138	289	5,331	5,620	296	5,783	6,079
25—30	300	408	1,237	3,620	1,537	4,028	5,565	1,272	4,325	5,597
30—35	619	301	1,505	1,853	2,124	2,154	4,278	1,645	2,215	3,860
35—40	714	167	1,315	987	2,029	1,154	3,183	1,388	1,134	2,522
40—45	764	131	1,154	538	1,918	669	2,587	1,128	603	1,731
45 — 50	583	71	849	348	1,432	419	1,851	933	392	1,325
50—55	365	62	517	138	882	200	1,082	821	238	1,059
55—60	277	36	442	93	719	129	848	561	159	720
60—65	155	29	201	63	356	92	448	213	71	284
65—70	62	22	84	31	146	53	199	108	60	168
öfver 70	35	24	27	11	62	35	97	61	63	124
Summa	3,902	1,451	7,593	14,694	11,495	16,145	27,640	8,433	17,734	26,167

Båda undersökningarna sträcka sig endast till yrkesutöfvare, men
ej till f. d. sådana. Den senare undersökningen omfattar, såsom synes,
ej heller befälhafvare och styrmän, men gifver det oaktadt en slutsumma
som endast med halfannat tusental understiger totalsiffran från
1880 års undersökning. Detta beror dock icke derpå att sjömanskapet
under de mellanliggande åren afsevärdt ökats, utan har sin förklaring *)

*) Se arbetareförsäkringskomiténs bet. III: 7 och nya arbetareförsäkringskomiténs

bet. II.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. So

deri, att yrkesbeteckningarna i det senast inkomna folkräkningsmaterialet,
hvarpå siffrorna för 1890 grunda sig, voro väsentligen mera fullständigt
angifna än tillförene varit förhållandet. Det synes mig, som om man
skulle kunna förena uppgifterna från år 1880 angående sjökaptener och
styrmän med uppgifterna från år 1890 om det öfriga sjöfolket och dymedelst
få, i brist på bättre uppgifter, en tablå öfver hela sjömanskapet
i dess fördelning efter ålder och civilstånd. Dock tarfva de sålunda
hopslagna uppgifterna, innan de kunna användas, ett par jemkningar.
Den ena af dessa står i samband med det ändamål, för hvilket de här
äro afsedda. Det är nemligen för beräkningarna önskligt, att ångfartygsmaskinister
särskiljas från det öfriga egentliga besättningsmanskapet
och sammanföras med sjökaptener och styrmän. År 1890 uppgick antalet
i ut- och inrikes fart använda ångfartyg till 1,045. Räknar man
endast en maskinist å hvart ångfartyg, skulle antalet maskinister utgöra
i det närmaste en femtedel af det antal, hvartill befälhafvare och styrmän
tillsammans uppgå. Multiplicerar man derför de olika ålders- och
civilståndsgrupperna bland sjökaptener och styrmän med sex femtedelar
samt minskar siffrorna för det öfriga sjöfolket med motsvarande belopp,
erhålles följande sammanställning:

Åldersår.	Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.	Hela antalet.
Gifta.	Ej gifta.	Summa.	Gifta.	Ej gifta.	Summa.	Gifta.	Ej gifta.	Summa.
15—20		8	8	7	2,690	2,697	7	2,698	2,705
20—25	34	232	266	290	5,744	6,034	324	5,976	6,300
25—30	360	490	850	1,212	4,243	5,455	1,572	4,733	6,305
30—35	743	361	1,104	1,521	2,155	3,676	2,264	2,516	4,780
35—40	857	200	1,057	1,245	1,101	2,346	2,102	1,301	3,403
40—45	917	157	1,074	975	577	1,552	1,892	734	2,626
45—50	700	85	785	816	378	1,194	1,516	463	1,979
50—55	438	74	512	748	226	974	1,186	300	1,486
55—G0	332	43	375	506	152	658	838	195	1,033
60-65	186	85	221	182	65	247	368	100	468
65—70	74	26	100	96	56	152	170	82	252
öfver 70	42	29	71	54	58	112	96	87	183
Summa	4,683	1,740	6,423	7,652	17,445	25,097	12,335	19,185	31,520

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 32 Käft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Dessa siffror kräfva dock en ytterligare förbättring, innan de
kunna betraktas som definitiva, nemligen i fråga om antalet sjömän i
yngre åldrar. Särdeles är siffran för åldern 15—20 uppenbarligen
alltför låg för att förefalla sannolik, och bekräftas äfven denna förmodan,
om man jemför ofvanstående tal med de uppgifter, som arbetareförsäkringskomitén
lät införskaffa från sjömanshusen rörande vid dem
inskrifvet sjöfolk °). Enligt dessa uppgifter, hvilka afsågo år 1884,
voro vid sjömanshusen inskrifne 30,325 sjömän, hvilka efter åldern och
ställning inom yrket fördelade sig på sätt som följer:

Ålder.		Befälhafvare.	Styrmän och maskinister.	(Ifrigt sjöfolk.	Summa.
Under 20	år	1	7	4,679	4,687
20—25	11	69	206	8,969	9,244
25—30	11	220	599	4,877	5,696
30—35	11	425	648	2,675	3,748
35—40	11	499	396	1,492	2,387
40—45	11	506	242	1,010	1,758
45—50	11	412	165	707	1,284
50—55	11	266	87	409	762
55—60	11	137	34	221	392
60—65		92	12	140	244
öfver 65	11	57	7	59	123
Summa 2,684	2,403	25,238	30,325

Medan slutsiffrorna för åldersgrupperna öfver 25 år här äro till
antalet svagare än i närmast föregående sammanställning, eger vidkommande
lägre åldrar motsatsen rum, oaktadt uppgifterna från sjömanshusen
icke omfatta hela handelssjöfolket. Hvad den utrikes sjöfarten
vidkommer, ingår visserligen hela det antal befäl och besättning, som
varit anstäldt å de svenska handelsfartyg, hvilka seglat på utrikes ort
år 1884, enär inga andra svenska sjömän än de, som låtit inskrifva
sig å sjömanshus, få i utrikes fart nyttjas. För idkande af sjöfart inrikes
orter emellan är icke något dylikt vilkor uppstäldt, och i följd
deraf utgör vid sådan fart det inskrifna sjöfolket blott en del af alla
dem, som dervid sysselsättas. År 1884 uppgick denna del till 3,272
sjömän af olika slag, medan hela antalet vid den inrikes sjöfarten sam- *)

*) Se arbetareförsäkringskomiténs bet. III: 4, tab. n:o 3.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

ma år'' sysselsatt sjöfolk kunde beräknas utgöra omkring 8,300 ö). I
rundt tal böra sjömanshusens uppgifter alltså ökas med 5,000 personer,
för att få anses representera hela yrket. Utproportioneras dessa 5,000
på de olika åldersgrupperna och dervid befälhafvare, styrmän och maskinister
tagas i ett, komma åldersgrupperna under 30 år att utvisa
följande siffror.

Ålder.		Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.
Under	20	år	9	5,451
20-	-25		320	10,448
25-	-30		954	5,681

Summa.

5,460

10,768

6,635

Ersättas nu summorna för samma åldersgrupper i den tabellariska
öfversigten å sid. 33 med ofvanstående tal och den härigenom tillkomna
ökningen tillräknas de Dej giftaD, erhållas nedanstående siffror å antalet
sjömän, fördelade efter ålder, civilstånd och ställning inom yrket, hvilka
siffror här få anses som definitiva. Uppgifterna i öfversigten å sid. 33
angående det gifta sjöfolket hafva lemnats orubbade, såsom närmelsevis
tillförlitliga. Gifta män stå i folkräkningsmaterialet, hvarpå såsom
nämndt de berörda uppgifterna grunda sig, merendels upptagna som
hufvudpersoner, och för sådana äro yrkesbeteckningarna i längderna
vida fullständigare än för andra. Särskildt gäller detta 1890 års material.
De ofvan som definitiva angifna siffrorna äro: *)

*) Jfr arbetareförsäkringskomiténs bet. III: 4 sid. 8 och 9.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

		Deraf	Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.
Åldersår.	Hela antalet sjömän.	Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.	Gifta.	Ej gifta.	Gifta.	Ej gifta.
Under 20	5,460	9	5,451		9	7	5,444
20—25	10,768	320	10,448	34	286	290	10,158
25—30	6,635	954	5,681	360	594	1,212 1,521	4,469
30—35	4,780	1,104	3,676	743	361	2,155
35-40	3,403	1,057	2,346	857	200	1,245 975	1,101
40—45	2,626	1,074	1,552	917	157	577
45—50	1,979	785	1,194	700	85	816	378
50—55	1,486	512	974	438	74	748	226
55—60	1,033	375	658	332	43	506	152
60-65	468	221	247	186	35	182	65
65-70	252	100	152	74	26	96	56
öfver 70	183	71	112	42	29	54	58
Summa	39,073	6,582	32,491	4,683	1,899	7,652	24,839

För : de blifvande beräkningarna är emellertid önskvärdt att erhålla
de femåriga åldersgrupperna intill högst 40 år uppdelade i ettåriga
åldersklasser. Detta låter sig ock göra med ledning af förberörda
uppgifter om vid sjömanshusen inskrifna sjömän, hvilka i den meromnämnda
komitéutredningen finnas fördelade i såväl ettåriga som femoch
tioåriga åldersklasser. En uppdelning af de femåriga åldersgrupperna
i öfversigten här ofvan i enlighet med uppgifterna från sjömanshusen
lemnar följande resultat:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Åldersår.	Hela antalet sjömän.	Deraf	Åldersår.	Hela antalet sjömän.	Deraf
Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.	Sjökaptener, styrmän och maskinister.	Öfrigt sjöfolk.
Under 18	2,008	1	2,007	29—30	1,095	218	877
18—19	1,571	2	1,569	30—31	1,154	207	947
19—20	1,881	6	1,875	31—32	1,030	215	815
20—21	2,035	12	2,023	32—33	941	238	703
21—22	2,383	44	2,339	33—34	856	233	623
22—23	2,344	62	2,282	34—35	799	211	588
23—24	2,097	90	2,007	35—36	904	247	657
24—25	1,909	112	1,797	36—37	682	195	487
25—26	1,625	149	1,476	37—38	649	205	444
26—27	1,465	178	1,287	38—39	567	182	385
27—28	1,343	212	1,131	39—40	601	228	373
28—29	1,107	197	910	Summa 31,046	3,444	27,602

De blifvande beräkningarna erfordra vidare en närmare kännedom
om dödlighets- och lifslängdsförhållandena bland sjöfolk. Veterlig! har
någon undersökning härom icke förekommit annat än inom arbetareförsäkringskomitén,
hvars utredningar rörande mortaliteten inom vissa
yrken äfven omfatta de sjöfarande. Det material, hvarpå komitén stödde
sina ifrågavarande beräkningar, utgjordes dels utaf det till folkräkningen
år 1880 insamlade uppgifterna, dels ock utaf utdragen ur dödböckerna
för åren 1879—82. För sjöfolkets vidkommande måste dock, såsom
förut framhållits, på grund af den bristande yrkesbeteckningen uti folkräkningsmaterialet
för lägre åldersgrupper, de derur framgångna siffrorna
anses åtskilligt felaktiga. Jag bär derför äfven vid mina beräkningar
om dödligheten funnit anledning att ersätta dessa siffror för
åldrar under 30 år med andra lämpligare och såsom sådana valt de
i andra kolumnen uti öfversigten å föregående sida

tre öfverstå talen

Ålder.

15—20

20—25

25—30

30—35

35—40

40—45

45-50

50—55

år

Befintlige sjömän (1880). 5,460	Aflidne sjömän 1879—82. 262	Dödligheten pro mille årligen. 12.0
10,768 6,635	534	12.4
384	14.5
4,278	208	12.2
3,183	168	13.2
2,587	147	14.2
1,851	109	14.7
1,082	81	18.7

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

För åldrar öfver 55 år har ett relativt utmärkt material stått till
buds i de förteckningar, som direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt
i sina tjensteberättelser årligen meddelar öfver antalet vid
hvart års slut befintliga och under hvart år aflidne pensionstagare, fördelade
efter födelseåret. Dessa förteckningar sträcka sig tillbaka till
år 1869 och lemna i sammandrag för åren 1869—1894 följande resultat.

Ålder.		Medelantalet pensionstag. 1869—94.	Aflidne pensionstag. 1869—94.	Dödligheten pro mille årligen.
55—60	0 ar	221.1	133	23.1
60—65		263.8	240	35.0
65—70	>1	197.0	296	57.8
70—75	n	124.8	240	74.0
75—80	ii	65.1	201	118.7
80—85	ii	24.7	121	188.8
85—90	)i	5.3	53	384.0
90—95	ii	0.8	11	523.8
öfver 95	ii	0.04	1	— —

Som man torde finna, sammanhänga de båda dödlighetsserierna
ganska godt med hvarandra. Underkastas de en enkel utjemning sålunda,
att geometriska medelvärdet af tre på hvarandra följande tal
får ersätta det mellersta, och denna operation utföres två gånger, så
erhållas följande värden:

Ålder.	Dödlighet pro mille.	Ålder.	Dödlighet pro mille.
15—20	1 2.0	55—60	24.9
20-	-25	12.6	60—65	36.2
25-30	13.0	65—70	53.4
30—35	13.1	70—75	79.4
35-	-40	13.5	75—80	124.6
40—45	14.3	80—85	201.2
45—50	16.0	85—90	330.2
50-	-55	19 3	90—95	523.8

Äfven dödligheten bland sjömän, jemförda med den manliga befolkningen
i öfrigt, är ganska betydande. Naturligtvis har detta sin
förklaring i do många fall af drunkning och andra olycksfall med dödlig
utgång, som inträffa inom detta lifsfarliga yrke. Enligt arbetare -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

försäkringskomiténs undersökning angående olycksfall i arbetet inträffa
4,8 sådana med dödlig påföljd årligen bland tusen sjömän. Ökar man
derför dödligbetssiffrorna för hela den manliga befolkningen åren 1881
—90 med detta belopp, bör man erhålla som resultat tal, hvilka närma
sig de ofvan angifna. Resultatet blifver för åldrar intill 65 år som
följer:

	Dödlighet	0	Dödlighet
Ålder.	pro mille.	Ålder.	* pro mille.
15-20	9.4	40—45	13.0
20—25	10.1	45—50	13.9
25—30	10.9	50-55	16.0
30—35	11.4	55—60	20.2
35—40	12.3	60-65	27.8

Trots ökningen äro dessa tal hela linien utefter något lägre än
de, som angifvits för sjöfolket. Dock är skilnaden ej väsentlig, och
bilda de i sjelfva verket ett godt kriterium på användbarheten af de
mortalitetssiffror för sjöfolket, som ofvan framlagts.

Med tillhjelp af dessa sistnämnda har vidare en s. k. dödlighetsordning
för sjöfolket åvägabragts. De formler, som begagnats, hafva
varit desamma som de, hvilka arbetareförsäkringskomitén använde vid
sina liknande kalkyler °).

Utgår man från 10,000 15-åringar, hvilka egnat sig åt sjömansyrket,
befinnes, att vid nedan angifna åldrar följande qvarlefva:

Ålder.	Qvarlefvande sjömän.
15	10,000
20	9,418
25	8,842
30	8,284
35	7,758
40	7,253
45	6,753
50	6,234
55	5,659

o	Qvarlefvande
Ålder.	sjömän.
60	4,982
65	4,158
70	3,183
75	2,140
80	1,148
85	420
90	78
95	6

*) Jfr arb.-förs.-komiténs bet. III: 7 sid. 3.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

Genom interpellation, hvilken utförts med grafiska hjelpmedel,
hafva slutligen taleu för de qvarlefvande vid mellanliggande åldrar
erhållits, och ter sig den sålunda kompletterade serien i sin helhet
som följer:

Ålder.	Qvarlef- vande sjömän.	Ålder. «	Qvarlef- vande sjömän.	Ålder.	Qvarlef- vande sjömän.	Ålder.	Qvarlef- vande sjömän.	Ålder.	Qvarlef- vande sjömän.	0 Ålder.	Qvarlef- vande sjömän.
15	10,000	29	8,394	43	6,953	57	5.405	71	2,976	85	420
16	9,883	30	8.284	44	6,853	58	5,271	72	2,767	86	324
17	9,766	31	8,175	45	6,753	59	5,130	73	2,557	87	244
18	9,650	32	8,068	46	6,652	60	4,982	74	2,348	88	177
19	9,534	33	7,963	47	6,550	61	4,830	75	2,140	89	122
20	9,418	34	7,860	48	6,447	62	4,672	76	1,934	90	78
21	9,302	35	7,758	49	6,342	63	4,507	77	1,731	91	48
22	9,186	36	7,656	50	6,234	64	4,336	78	1,531	92	28
23	9,071	37	7,555	51	6,123	65	4,158	79	1,336	93	16
24	8,956	38	7,454	52	6,011	66	3,973	80	1,148	94	10
25	8,842	39	7,353	53	5,897	67	3,783	81	972	95	6
26	8,729	40	7,253	54	5,780	68	3,588	82	811	96	1
27	8,627	41	7,153	55	5,659	69	3,388	83	665
28	8,505	42	7,053	56	5,534	70	3,183	84	534

Efteråt har observerats, att siffrorna för åldrar öfver 90 år icke
äro nöjaktiga, och hade det helt visst varit bättre, att vid beräkningen
för dessa höga åldrar dödlighetssiffrorna för hela den manliga befolkningen
blifvit tillämpade, men eftersom, när denna observation gjordes,
en hel del beräkningar redan blifvit utförda, hvilkas omgörande skulle
kräft mera tid, än som stod till buds, samt den anmärkta bristfälligheten
icke i minsta nämnvärda mån inverkar på det slutliga resultatet,
har icke å densamma fästs något afseende.

Såsom förut omförmälts, har sjöfartsmötet i Nässjö äfven framstält
önskvärdheten deraf, att de af sjöfolket, hvilka genom olycksfall
eller på annat sätt drabbades af invaliditet, så att de icke vidare kunde
utöfva sitt yrke, komme i åtnjutande af en lämplig lifränta. Härigenom
har mötets »förslag» fått en viss likhet med det »förslag till lag angående
försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

arbete», som nya arbetareförsäkringskomitén uppgjort, och föranleder i
viss mån äfven en del beräkningar, som äro likartade med dem, hvarpå
komiténs förslag stöder sig. Jag har derför också i mångt och mycket
kunnat begagna mig af de beräkningsmetoder och formler, som den
nämnda komiténs matematiker professor A. Lindstedt, tillämpat, ehuruväl
jag icke kunnat gifva mig in på eu så vidlyftig och ingående
undersökning som den professor Lindstedt åvägabragt, något som för
öfrigt skulle kräft vida mera tid och ett mera omfattande och noggrant
statistiskt material, än som stått till mitt förfogande.

Den i tab. 3 framlagda invaliditetstabellen är bland annat beräknad
i närmaste öfverensstämmelse med af professor Lindstedt i liknande
syfte användt förfaringssätt. Jag har vid dess upprättande utgått från
den förutsättningen, att åldern för sjömännens inträde i försäkringen
skulle bestämmas till 18 år. De olika kolumnerna i tabellbilagan hafva
följande betydelse:

första kolumnen innehåller de olika åldrarne från och med 18 till
och med 55 års ålder;

andra kolumnen innehåller L * = det i närmast föregående öfversigt
uppgifna antalet qvarlefvande sjömän vid x års ålder af 10,000
15-åriga, hvilka egna! sig åt sjömansyrket;

tredje, kolumnen angifver i *== sannolikheten för en bäring att
blifva invalid, innan han uppnått (#+l) års ålder; värdena å ix äro
hemtade från motsvarande tabell i nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande,
del II sid. 30; komitén har i sin tur för åldrar från och med
x = 35 tagit värdena å t* ur den tyska riksförsäkringens tabell;

i fjerde kolumnen beteckna talen Ax det antal aktiva sjömän, som
vid x års ålder återstå af 9,650 aktiva, som samtidigt inträdt i 18 års
ålder; för beräknande af Ax har man

A x — L x ~ -S x

för hvilken sistnämnda betecknings betydelse strax här nedanför redogöres; i

femte kolumnen angifva talen Ix = ixAx det antal sjömän, som
årligen bland Ax aktiva vid x års ålder blifva invalida;

i sjette kolumnen lemnas uppgift å Ix (1

— —) eller det antal invalida

2 ''

sjömän, som af Ix vid x års ålder qvarlefva efter ett års förlopp; i
nya arbetareförsäkringskomiténs beräkningar har/''*, som betecknar dödlighetskoefficienten
bland invalider vid x års ålder, antagits konstant
Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft. 6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

— 0,04 för åldrar ända t. o. m. 66 år och först derefter variera; i enlighet
dermed har också här, der beräkningarna icke sträcka sig längre än
till 55 år, /*x öfverallt antagits konstant = 0,04, i följd hvaraf talen i
kolumnen kunna sättas = 0,98 Ix;

i sjunde kolumnen angifva talen Bx hela antalet invalider, som
vid x års ålder ännu lefva; man har

Bx =0,98 Ix— 1 + 0,96 Bx— i;

i åttonde kolumnen redogöres slutligen förtalen BX(\-.i*X) =0,96
Bx eller antalet invalider, som af Bx sådana af x års ålder lefva qvar
efter ännu ett års förlopp.

Den räntefot, som vid samtliga nedanstående lifränte- och kostnadsberäkningar
blifvit använd, har utgjort 3| procent.

Hvad nu först angår kapitalvärdet af en förskottslifränta å en
krona, som utgår till en invalid af x års ålder under hans återstående
lifstid, har jag lånat siffrorna för detta värde vid olika åldrar från nya
arbetareförsäkringskomiténs undersökning och återfinnas de sålunda lånade
siffrorna, hvilka här nedan betecknas med Ti®i i andra kolumnen å tab. 4.

De nuvarande pensionerna från handelsflottans pensionsanstalt utbetalas
emellertid halfårsvis och uppbäras icke i förskott, utan först
sedan det halfår de afse är förlidet, och antagligt är val, att, huru än
nu med pensioneringen i öfrigt kommer att ställas, likväl i detta hänseende
ingen ändring kommer att vidtagas. Betecknar derför It®
kapitalvärdet af en efter hvart förflutet halfår betalbar lifränta å en
krona, räknadt per år, kan approximativt sättas

- i Värdena

för Bnär x — 18i år, 19£, 20£ o. s. v. återfinnas i
kol. 3 af nyssnämnda tabell n:o 4.

Hvad åter de egentliga pensionsberäkningarna angå, har varit nödvändigt
att, på grund af sjöfolkets äfven i högre åldrar säregna dödlighetsförhållanden,
utföra helt nya beräkningar, och har jag grundat dessa
på de i föregående kapitel framlagda dödlighets- och lifslängdssiffrorna
för sjöfolk.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Betecknar Rf kapitalvärdet af en lifränta eller pension å en
krona, som utgår till en sjöman af x års ålder under hans återstående
lifstid, och utbetalas första gången med halfva beloppet, när han uppnår
x -j- y års ålder, andra gången med halfva beloppet, när han uppnår
x + 1 års ålder, o. s. v., så beräknas värdet af Rf vid olika ^-värden
medelst approximationsformeln

2 LVQV

RiP)—^--5

hvarest Q — ——•

1.035

Beräkningsresultatet för åldrar från och med 55 år ter sig sålunda.

X	Rf	X		X		X	Rf
55	11.6606	65	8.2624	75	5.0623	85	2.5333
56	11.3272	66	7.9290	76	4.7605	86	2.3097
57	10.9881	67	7.5970	77	4.4658	87	2.1809
58	10.6474	68	7.2675	78	4.1 833	88	1.8622
59	10.3065	69	6.9418	79	3.9151	89	1.6708
60	9.9670	70	6.6229	80	3.6664	90	1.5462
61	9.6483	71	6.3037	81	3.42 36	91	? 1.4337
62	9.2833	72	5.9889	82	3.1880	92	? 1.3505
63	8.9414	73	5.6777	83	2.9594	93	? 1.2435
64	8.6004	74	5.3676	84	2.7422	94	? 0.9 9 4 3

Antager man, att lifräntorna utgå från och med fylda 55 år eller
vid dessförinnan iråkad invaliditet, så beräknas kapitalvärdet af en dylik
lifränta, hvilket må betecknas med Rx åt en nu .r-årig aktiv (arbetsför)
sjöman ur formeln

Rx = -r~-] x = 20, 21,.... 54,

A x

der följande beteckningar blifvit införda

A''x = a x <?*; Q, = ix A''xRf+.; 055 = ^55 R(2l; K? - #2

»S*=Q.T+Qa; + 1 +.....+ Q55.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Värdena af R''® återfinnas i fjerde kolumnen af tab. 4, värdena
af A''x i femte kolumnen; af Q* i sjette, af Sx i sjunde och af Ä* i
åttonde kolumnen.

Med tillhjelp af de sålunda erhållna värdena på Rx kan nu kostnaden
af sjömännens egen invaliditets-^och pensionsförsäkring beräknas,
sådan den nu skulle vara enligt Nässjömötets förslag.

Nämnda kostnad har här beräknats under förutsättning, att de
försäkrade''sjömännen qvarstanna inom försäkringen, intill dess de på
grund af uppnådd 55 års ålder eller dessförinnan iråkad invaliditet pensioneras
eller ock genom sitt frånfälle utträda ur densamma. Äfvenså
har antagits, att af den nuvarande generationen inga andra än de sjömän,
hvilka, då den nya pensioneringen trädde i verksamhet, befunne sig
i ålder under 45 år, skulle ega rätt att i densamma inträda, då det ju
icke är rimligt, att sjömän, hvilka vid pensioneringens början voro exempelvis
53 år, skulle efter inbetalandet af endast två års afgifter åtnjuta
så pass stora pensionsbelopp som dem, hvilka af sagda möte föreslagits.

Enligt meromnämnda förslag skulle pensionstagame indelas i tre
klasser, af hvilka den första skulle omfatta fartygsbefälhafvare, hvilka
innehade befälhafvarebref eller dertill vore berättigade, den andra öfriga
befälhafvare, styrmän och maskinister samt den tredje öfrigt sjöfolk. I
den uppdelning af sjömännen efter ålder, som här verkstälts och som
återfinnes å sidorna 36 och 37, har det icke varit mig möjligt att särskilja
emellan de tvenne första klasserna, hvadan beräkningarna här nedan för
dessa klasser utförts för dem båda tagna i ett. Kallar man tills vidare
pensionsbeloppet inom den tredje klassen för ka och inom de båda första
för k a +k &, der k b alltså betecknar det tillskott, som befälet och underbefälet
i genomsnitt skola uppbära utöfver hvad manskapet får, och beräknas
först kapitalvärdet af alla ka som skola utbetalas, hvilket värde
må kallas K , så beräknas den del af detta sistnämnda värde, som afser
den nuvarande generationen, med tillhjelp af uppgifterna i de tabellariska
öfversigterna å sidorna 36 och 37, och värdet på Rx, så som följande
uträkning angifver:

Motioner i Andra Kammaren, K:o 176.

Åldersgrupp.	Ålder.	Antal.	Rx	Produkt.
18—19	18\|	1,571	2.3154	3,638
19—20	19!	1,881	2.4095	4,532
20—21	20!	2,035	2.5082	5,104
21—22	21!	2,383	2.6122	6,225
22—23	1 22!	2,344	2.7218	6,380
23—24	23!	2,097	2.8381	5,952
24—25	24!	1,909	2.9590	5,649
25—30	27!	6,635	3.3618	22,305
30—35	32!	4,780	4.1746	19,955 ''
35—40	37!	3.403	5,2076	17,722
40—45	42!	2,626	6.4967	17,060
			Summa	114,522

Det sökta värdet af denna del af Kx blef alltså
114,522 ka kronor.

Hvad åter angår den del af /v,, som motsvarar de sjöman, hvilka
efter hand deri inträda, sedan försäkringen trädt i verksamhet, så har
för beräkningen häraf antagits, att åldersfördelningen i de yngsta åldrarne
skall i framtiden blifva densamma, som den nu är enligt den
förut åberopade öfversigten å sid. 37. Under detta antagande tillkomma
under det första året

1,571 18-åringar

1,881 — ^ 1,571 = 331 19-åringar,

2,035 — ^ 1,881 = 180 20-åringar,

2,383 — 4^2,035 = 376 21-åringar,''

-*21

der Ax betyder antalet aktiva sjömän i x års ålder enligt tabell 3.

Fortsättes ofvanstående beräkning vidare, kommer man till negativa
värden, något som antyder, att sjöfolk endast undantagsvis inträda i sitt
yrke i ålder öfver 21 år. Multipliceras nu hvart och ett af dessa tal
med motsvarande värden på ltx, erhålles

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Ålder.	Antal.	Rx	Produkt.
18	1,571	2.2697	3,566
19	331	2.3612	782
20	180	2.4578	442
21	376	2.5588	962
		Summa	5,752

Som emellertid detta förhållande upprepas årligen, kan kapitalvärdet
af denna del af Ki sättas lika med

—. 5,752 kronorna.

1 — Q

Utföres räkningen, erhålles

167,208 k a kronor.

Kapitalvärdet af samtliga ka utgör följaktligen
= 281,730 Jca kronor.

Värdet af samtliga k b, hvilket nedan betecknas med Z2, beräknas
på samma sätt, endast med den skilnaden, att man härvid endast bär att
hålla sig till uppgifterna om fartygsbefalet, inklusive maskinister.

För den nuvarande generationen får man:

Åldersgrupp.	Ålder.	Antal.		Produkt.
18—19	18*	2	2.3154	5
19—20	19*	6	2.4095	14
20—21	20*	12	2.5082	30
21—22	21*	44	2.6122	115
22—23	22*	62	2.7218	169
23—24	23*	90	_ 2.8381	255
24—25	24*	112	2.9590	332
25—30	27*	954	3.3618	3,207
30—35	32*	1,104	4.1746	4,609
35—40	35*	1,057	5.2076	5,504
40—45	42*	1,074	6.4967	6,987
			Summa	21,227 \|

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

För denna del af Ki er hålles följaktligen
21,227 kb kronor.

Vid beräkningen af antalet, som inom hvar åldersgrupp inträda i
befålsklassen, har det varit nödvändigt att låta de siffror, som i öfversigten
å sid. 37 finnes angifna för denna klass, undergå en lindrigare
utjemning, innan denna beräkning utfördes. Beräkningen af det motsvarande
kapitalvärdet lemnade derefter följande resultat:

Ålder.	i f y Antal.	B*	Produkt.
18	2	2.2697	5
19	5	2.3612	12
20	14	2.4578	34
21	18	2.5588	46
22	27	2.6656	72
23	21	2.7780	58
24	33	2.8983	96
25—29	102	3.2 829	335
30-34	39	4.0831	159
35—39	15	5.0919	76
.		Summa	893

Och det sökta värdet är således

893 h = 25,957 kb kronor.

Alltså är

K2 = 47,184 h kronor.

och hela kapitalvärdet af sjömännens egen pensionering
K = K1+ K2 = 281,730 ka + 47,184 kb

Enligt mötesförslaget skulle ka utgöra 200 kronor, men tillägget
h för pensionstagare i första klassen 200 och i andra klassen 100 kronor.
Den första klassen skulle, med hänsyn till kompetensvilkoren motsvara
ungefär de nuvarande båda första klasserna i handelsflottans pensionsanstalt
och den andra den nuvarande tredje. Hänvänder man sig
derför till bilagda tabell 2 öfver antalet pensionstagare i anstalten,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

befinnes medelantalet pensionstagare i de båda första klasserna under de
fem senaste åren hafva uppgått till sammanlagdt 338 och i den tredje till
226, hvadan alltså pensionens medelvärde i de båda första klasserna inom

, p. , . , 338.200 + 266.100

den projekterade nya försäkringen kan sättas =-----338"+~266-''— =

= 156 kronor.

Insättes alltså för ka värdet 200 kronor och för h 156 kronor,
så blir

K= + K2 = 56,346,000 + 7,360,704
= 63,706,704 kronor
och motsvarande konstanta årsränta

2,229,735 kronor.

Hvad beträffar de jemkningar, dessa siffror borde undergå derför,
att en del af de försäkrade emigrera eller genom öfvergång till
annat yrke utträda ur försäkringen, så är det med tillgängligt bearbetadt
material icke möjligt att derom utföra någon sannolik kalkyl. Ej heller
har tagits i betraktande den lindrigare minskning, som värdet å Å’2 borde
få vidkännas i anseende dertill, att enligt Nässjö mötets förslag för erhållande
af pension i högre klass skulle erfordras, att i minst fem år
hafva erlagt deremot svarande afgifter.

Vid sidan af ofvanstående slutsiffror te sig de medel och tillgångar,
hvarmed den af Nässjöinötet projekterade pensioneringen skulle understödjas,
ganska blygsamrrta. Ty sammanräknadt skulle de dit anvisade
årsinkomsterna, oafsedt sjömännens egna bidrag, ej uppgå till mer än
omkring 300,000 kronor, nemligen det nu utgående statsanslaget å
ungefär 95,000 kronor, handelsflottans pensionsanstalts öfriga inkomster,
omkring 25,000 kronor, vidare omkring 90,000 kronor i tonafgifter och
slutligen ränteinkomsterna å sjömanshusens fonder, hvilka, om lämpligt
afdrag göres för de donationsmedel, för hvilkas användande särskilda
bestämmelser gälla,, ej torde komma att inbringa mer än 90- å lOO-^tusen
kronor årligen. Till allra största delen skulle alltså pensioneringen
upprätthållas af sjömännen sjelfva, så vida icke statens bidrag betydligt
ökades, hvilket dock näppeligen kan tänkas komma att ske i den grad,
att derigenom en mera afsevärd lättnad i sjömännens egna utlägg bereddes.

Hvilka uppoffringar, den projekterade pensioneringen skulle påfordra,
göres gifvetvis än tydligare, om de årsafgifter beräknas, som
densamma skulle betinga.

Låter man rx beteckna kapitalvärdet af en årsafgift å en krona,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

som erlägges vid slutet, af hvarje år så länge en sjöman lefver och
är arbetsför intill fylda 55 år, erhålles värdet å rx ur formeln:

55 • ,

Äx »'' x = ^ -4 v

x + 1

Efter denna formel beräknadt, blir värdet å rx för åldrar intill
45 år följande:

X	Tx	X	rx	X	rx	X	V''x
18	16.630	25	15.182	32	13.195	39	10.4 21
19	16.447	26	14.938	33	12.821	40	9.955
20	16.259	27	14.662	34	12.489	41	9.471
21	16.097	28	14.406	35	12.108	42	8.969
22	15.856	29	14.126	36	11.684	43	8.4 4 6
23	15.644	30	13.831	37	11.296	44	7.901
24	15.452	31	13.521	38	10.619	45	7.335

Komma afgifterna pensionsanstalten till godo, innan det år till
fullo förflutit, som de afse, så skulle ofvanstående värden komma att
något ökas, men då detta beror på de eventuella anordningarna för
afgifternas uppbärande, är gifvetvis omöjligt att derå fästa något afseende,
utan har, för att förskaffa beräkningarne nödig pålitlighet, antagits,
att afgifterna erläggas vid årets slut.

Enligt Nässjömötets förslag skulle årsafgifterna göras oberoende
af de försäkrades ålder eller med andra ord systemet med fasta premier
tillämpas. Kallar man premien för tredje pensionsklassen för pa och
för de båda första för pa + Pb, der alltså pb betecknar det belopp hvarmed
premierna för de båda senare klasserna i medeltal öfverskjuter
premien för den förstnämnda, samt låter P\ beteckna kapitalvärdet af
alla pa och P2 samma värde af alla pb och beräknar man slutligen
värdet af P\ och P2 på samma sätt som förut K1 och K2 endast med
den skilnaden att rx här träder i stället för så befinnes att

P\ (445,270 + 1,178,667) pa = 1,623,937 pa,

P2 — (54,281 + 118,564) pb = 172,845 pbj

i hvilka likheter de första termerna inom parenteserna afse den nuvarande
och de andra den kommande uppsättningen af sjöfolk.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Uäft.

Motioner i Andra Kammaren, A:o 176.

Nu bör emellertid

Pi = K\ och P% = K%,
hvadan 1,623,937 pa —■ 56,346,000
och 172,845 pb — 7,360,704,
eller pa = 34.7 kronor

och pb = 42.6 „

Vill man kalkylera värdet af pb för hvar och en af de två första
pensionsklasserna, betraktade för sig, och dervid antager, att värdet
derå för den första klassen är dubbelt så stort som för den andra, i
öfverensstämmelse med motsvarande delar af utgående pensionsbelopp,
så kan man med användande af samma uppgifter, med hvilkas tillhjelp
värdet å kb uppskattades (se sid. 47 och 48), beräkna värdet af
pb för första klassen till 54.4 och för andra till 27.2, hvadan alltså
premien för första klassen skulle komma att utgöra 34.7 + 54.4 = 89.1,
för andra 34.7 + 27.2 = 61,9 och för den tredje 34.7 kronor, detta dock
under den förutsättningen, att hela pensioneringskostnaden, förvaltningen
likväl oberäknad, bestredes af de inflytande premierna. I sjelfva verket
har härvid premiens storlek beräknats något till förmån för första och
till nackdel för den andra klassen. Afrundas derför premiebeloppet
för den förra klassen något uppåt och för den senare något nedåt, så
blifva premierna i afrundade tal för l:a klassen 90, för 2:a klassen 60
och för 3:e klassen 35 kronor.

Som emellertid meningen vore att bereda äfven andra tillgångar
än inflytande årsafgifter, kunna de nu nämnda beloppen något minskas.
Sträckte sig dock dessa ytterligare tillgångar icke längre än till 300,000
kronor årligen, hvilket belopp knappt motsvarar en sjundedel af den
genomsnittliga pensioneringskostnaden (se sid. 48), nedbragtes härigenom
premierna endast till ungefär 77 för l:a, 52 för 2:a och 30 för
3:e pensionsklassen.

De beräkningar, som här framlagts göra, med hänsyn till flere
omständigheter, bland andra bristfälligheten hos det material, hvarpå
de grunda sig, naturligtvis icke anspråk på annat än att gifva ett
ungefärligt begrepp af de omkostnader som ett pensioneringssystem,
sådant som Nässjömötet tillstyrkt, skulle föranleda.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 51

Att utsträcka beräkningen äfven till enke- och barnpensionerna,
har jag icke ansett löna mödan, dels derför att i Nässjömötets inlaga
saknas hvarje antydan om dessa pensioners åstundade storlek, dels och
i synnerhet emedan det redan af de stora summor, som sjömännens
egen försäkring i enlighet med mötets förslag, såsom ofvan synes,
skulle kräfva, torde vara uppenbart, att förverkligandet af detta förslag
icke har några utsigter för sig, åtminstone icke innan detsamma fått
vidkännas betydliga modifikationer.

Stockholm i januari 1896.

H. Malmgren.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Bil. 2.

Afskrift.

Utdrag ur kommerskollegii underdåniga utlåtande den 22 december
1892 angående af arbetareförsäkringskomitén afgifna förslag till ändringar
i gällande reglementen för sjömanshusen och handelsflottans
pensionsänstalt.

2:o Det enligt nådig kungörelse den 29 januari 1864 faststälda
reglementet för y>en pensions anstalt för befälhafvare, styrmän och annat
sjöfolk å svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom
för eldare på sistnämnda slags fartyg», eller, såsom denna anstalt
vanligen benämnes, handelsflottans pensionsanstalt.

De af arbetareförsäkringkomitén ifrågasatta ändringar i detta reglemente
afse allenast §§ 1 samt 3—7 och hänföra sig företrädesvis till
vissa deri förekommande stadganden om pensionsanstaltens tillgångar,
om klassifikation och pensionsbelopp samt om behörighet till pension.

§ 1.

Med erinran, hurusom pensionsanstaltens tillgångar bestode af årliga
anslag af statsmedel till belopp af dels en emot den genom 1748
års kofferdireglemente kofferdiskeppare och skeppsfolk tillförsäkrade så
kallade föring svarande ersättning af 24,000 kronor jemte derutöfver ett
tillägg, som stode i visst förhållande till ökningen öfver en bestämd
drägtighetsgräns af svenska i utrikes fart använda fartygs drägtighet,
dels ock 50,000 kronor äfvensom vissa bötesmedel och genom besparing
å årsanslagen åstadkomna fonder, samt med omförmälan, att, till följd
af det sålunda rörliga föringsersättningsanslaget, hela statsanslaget, hvartill
sedan 1871 vore anvisadt ett förlagsanslag å 78,000 kronor, utgått
med årligen vexlande belopp, hvilka utgjort högst 98,000 kronor samt
under tioårsperioden 1878—1887 i medeltal 96,200 kronor, har af i öfrigt
anförda orsaker arbetareförsäkringskomitén föreslagit de ändringar
i denna §, att pensionsanstaltens tillgångar skulle förklaras utgöras af
dels ett fast anslag af statsmedel å 96,000 kronor, motsvarande förberörda
fasta anslag å 50,000 kronor jemte en till minst 46,000 kronor
beräknad föringsersättning, och dels ett rörligt statsanslag, motsvarande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

den ytterligare föringsersättning, som enligt den anstalten ursprungligen
medgifna förmån bör tillkomma densamma, — hvilket senare anslag,
med tillämpning i hufvudsak af förut bestämda beräkningsgrunder, föreslagits
till 1,000 kronor för hvarje fullt 10,000-tal, hvarmed tontalet af
de till utrikes sjöfart begagnade svenska fartyg under nästföregående år
öfverstigit 435,000.

Direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt har häremot icke
haft annat att i hufvudsak erinra, än att dels det ifrågavarande rörliga
anslaget ansåges böra bestämmas till 1,000 kronor för hvarje fullt 10,000-tal, hvarmed tontalet af de till utrikes fart begagnade svenska fartyg
under det föregående året öfverstigit 400,000, dels bland de årliga tillgångarne
jemväl borde upptagas räntan å de medel, som tillhörde eller
framdeles tillfölle den genom besparing å årsanslaget samt influtna bötesmedel
och tillfälliga inkomster uppkomna så kallade pensionsfonden,
hvilken vid 1887 års slut utgjorde i rundt tal 480,000 kronor.

De af komitén föreslagna förändringarna i § 1 af pensionsreglementet
gifva i och för sig från kollega sida ej anledning till erinran af
hufvudsaklig art. De innebära emellertid ej några synnerligen afsevärda
fördelar för pensionsanstalten; och då de icke desto mindre, såsom berörande
anslagsfrågor, icke lära kunna vidtagas utan Riksdagens medgifvande,
anser kollegium ifrågasättas kunna, huruvida de böra till någon
åtgärd för närvarande föranleda. En höjning af den rörliga föringsersättningens
minimibelopp kunde väl vara önskvärd, men då i allt fall
ovisst synes vara, huruvida pensionsanstalten efter de af komitén föreslagna
grunder för pensioneringen kan under någon längre tid fullgöra
denna utan ytterligare mellankomst af Riksdagen, torde bättre vara att,
innan någon sådan äskas, afvakta någon tids erfarenhet. Någon ändring
af denna § med afseende å den af direktionen gjorda erinran anser
kollegium ej erforderlig.

§ 3.

Den häri föreslagna ändring afser öfvermaskinisters uppflyttning
från tredje till andra pensionsklassen, till stöd hvarför anförts hufvudsakligen
endast, att komitén ansett billigheten påkalla en sådan ändring.

Direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt har häremot ej
framstält någon erinran, men flertalet sjömanshusdirektioner har förmält
sig anse, att tillräckliga skäl ej förefunnes för ifrågavarande ändring.

Då till andra pensionsklassen höra endast fartygsbefälhafvare af
viss qvalifikation, under det att i den tredje upptagas, bland andra, alla

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

styrmän, samt öfvermasldnister äro mera jemförliga med dessa senare,
anser kollegium den nuvarande klassindelningen ej böra i berörda hänseende
ändras och komiténs förslag till ändring af denna § alltså ej
böra till någon åtgärd föranleda.

§ 4.

Beträffande denna § har komitén föreslagit, dels att pensionsbeloppet
i fjerde klassen skulle höjas från 60 till 80 kronor, dels ock att
nuvarande bestämmelser om antalet pensioner i de särskilda klasserna
skulle bortfalla, med afseende hvarå erinrats derom, att, medan alla pensionsrummen
i fjerde klassen hittills aldrig varit tagna i anspråk, pensionsrummen
inom de tre första klasserna deremot icke vore tillräckliga,
titan behöriga pensionssökande inom dessa klasser i allmänhet finge
vänta 2—3, år innan de komme i åtnjutande äf pension, oaktadt tid efter
annan af Eders Kongl. Maj:t medgifvits, att det öfverskott, som uppstode
å de till pensionering i fjerde klassen afsedda medel, finge till en del
användas till pensionering inom de tre första klasserna.

Handelsflottans pensionsanstalts direktion har i likhet med komitén
ansett bestämmandet af ett visst antal pensionsrum inom de särskilda
klasserna icke vara lämpligt samt ej framstält någon erinran beträffande
förslaget om pensionsbeloppets höjning i fjerde klassen, och från sjömanshusdirektionernas
sida har förmälts ej vara något att anmärka mot
sagda ändringar.

Kollegium anser såväl den föreslagna höjningen af pensionsbeloppet
i fjerde klassen vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande som
ock utelemnandet af bestämmelserna om ett visst antal pensionsrum i
hvardera klassen samt om ett visst förhållande mellan antalet pensionsrum
i de särskilda klasserna hvila på en rigtig grundsats, hvadan kollegium
tillstyrker komiténs förslag till ändring af § 4.

§§ 5 och 6.

1 § 5 har komitén föreslagit de förändringar, att dels åldersminimum
för rättighet till pension i de tre första klasserna skulle höjas från
55 till 58 år, hvad som hittills i verkligheten ungefärligen haft sin motsvarighet,
dels ock tiden för inskrifning vid sjömanshus skulle nedsättas
från 25 till 20 år, närmare bestämmelse om tiden för qvalificerad tjenstgöring
meddelas, genom dennas bestämmelse till 120 månader, samt
det för pensionsrätt nu stadgade vilkor att ej hafva gjort sig skyldig

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

till rymningsbrott bortfalla; i sammanhang hvarmed ock § 6, innefattande
de vilkor, hvarunder rymmare må kunna återfå pensionsrätt, föreslagits
att utgå.

Vidkommande frågan om förhöjdt åldersminimum för rätt till pension
i de tre första klasserna, har såväl direktionen öfver handelsflottans
pensionsanstalt som flertalet sjömanshusdirektioner yttrat sig mot en
sådan anordning, såsom ej varande med billighet fullt öfverensstämmande
; och kollegium skulle för sin del vara benäget att biträda denna
åsigt; men då en likställighet härutinnan emellan samtliga pensionsklasser,
. hvilken i verkligheten hittills icke egt rum, skulle äfventyra
pensionsanstaltens förmåga att vederbörligen uppehålla pensioneringen,
samt behofvet af pension torde kunna anses för dem, som höra till de
tre första klasserna, i regeln inträda något senare än för dem, som tillhöra
den fjerde klassen, finner sig emellertid kollegium, som anser de
pensionsberättigades inom de tre första klasserna intressen vara lämpligare
och rigtigare tillgodosedda genom stadgande af lika rätt med fjerde
klassen till pensions erhållande, sedan den för hvardera gällande pensionsbehörighet
uppnåtts, alltså ej böra mot komiténs förslag i fråga om
pensionsåldern framställa någon erinran. Dock torde formuleringen böra
ändras derhän, att tydligt varder, att den, som till följd af sin ställning
inom sjömansyrket tillhör någon af de tre första pensionsklasserna, ej
kan vid 55 års ålder erhålla pension i den fjerde; hvilket från sjömanshusdirektionernas
sida ansetts eljest kunna göras gällande.

Hvad åter angår den föreslagna nedsättningen i tiden för inskrifning
vid sjömanshus samt tjenstgöring derunder, har direktionen öfver
handelsflottans pensionsanstalt förmält sig anse 120 månaders sjötjenst
vara allt för kort för att böra berättiga till pension och tillstyrkt, att
tjenstgöringstiden måtte bestämmas till 180 månader, deraf minst 120
månader i utrikes fart, äfvensom att i sådant fall inskrifningstiden måtte
bibehållas vid 25 år. Häri har äfven flertalet sjömanshusdirektioner instämt;
och då pensionen är afsedd att innebära en uppmuntran till och
utgöra en belöning för ett betjenande af den svenska sjöfarten samt
såsom vilkor för pensions erhållande alltså bör fordras en trägen och
jemförelsevis långvarig tjenstgöring å svenskt fartyg, finner sig kollegium
böra biträda de bemälda direktionernas åsigt i ämnet. En af handelsflottans
pensionsanstalts direktion gjord hemställan att för likställighet
emellan tjenstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handelsfartyg
och förhyrning å svenskt örlogsfartyg skulle jemväl i senare fallet fordras,
att fartyget ginge i utrikes fart, anser kollegium ej böra till någon
åtgärd föranleda.

56 Motioner i. Andra Kammaren, N:o 176.

Beträffande slutligen komiténs förslag, att vilkoret att ej hafva gjort
sig skyldig till rymningsbrott skulle alldeles bortfalla, har detta afstyrkts
både af direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt och från sjömanshusdirektionernas
sida. A båda hållen har ansetts, att detta vilkor
för pensionsrätt bör qvarstå, äfvensom stadgandet i § 6 i hufvudsak
bibehållas, men med den ändring, att i stället för femton års tjenstgöring
efter rymningen jemte sammanlagd tjenstetid af 30 år skulle,
för att rymmare kunde efter pröfning af direktionen undfå pension, erfordras,
att han efter rymningen fullgjort den för pensionsrätt enligt §
5 föreslagna tjenstgöring.

Kollegium anser väl för sin del, att borttagandet af stadgandet,
att såsom vilkor för pensionsrätt fordras att ej hafva gjort sig skyldig
till rymningsbrott, ej kan vara lämpligt. Genom sjömans rymning kan
i många fall för sjöfarten uppkomma stor olägenhet, och att sjöman,
som sådan orsakat, likväl skulle vara berättigad till enahanda belöning
från det allmännas sida som sjöman, den der icke brister i uppfyllandet
af åtagna förbindelser, kunde, oafsedt det oegentliga i sjelfva saken,
vara egnadt. att slappa den känsla af förpligtelse att fullgöra ett frivilligt
ingånget förhyrningsaftal, hvilkens befintlighet hos sjömännen
otvifvelaktigt är en vigtig, om ej nödvändig, förutsättning för sjöfartsnäringens
trefnad och förkofran. Men å andra sidan kan rymning
stundom ske under sådana förhållanden, att det begångna felet ej bör
i synnerlig mån läggas den felaktige till last. Att i sådant fall likväl
skulle för pensions undfående erfordras att efter rymningen hafva tjenstgjort
hela den för pensionsrätt stadgade tid, torde emellertid kunna
leda till obillighet; och, i hufvudsaklig motsvarighet till hvad kollegium
tillstyrkt i fråga om understöd från sjömanshus till sjömän, som rymt,
anser kollegium, att det bör få ankomma på direktionen öfver handelsflottans
pensionsanstalt att bedöma, huruvida sjöman, som rymt, men
i öfrigt nppfylt de i § 5 föreskrifna vilkor för pensionsrätt, må komma
i åtnjutande af pension.

I öfverensstämmelse med hvad nu yttrats tillstyrker kollegium, att
ifrågavarande två §§ må erhålla följande förändrade lydelse:

»§ 5.

Till att erhålla pension berättigar i allmänhet:

a) att hafva uppnått, för dem, som tillhöra någon af de tre första
pensionsklasserna, femtioåtta, och för dem, som är o att hänföra till fjerde
klassen, femtiofem års ålder;

Motioner i Andra Kammaren, N:ö 176.

b) att hafva tjugufem år varit vid svenskt sjömanshus inskrifven
och, utan att hafva gjort sig skyldig till rymningsbrott, under tiden
tjenstehjon till sjös d svenskt fartyg i 180 månader, deraf minst 120 månader
i utrikes handelsfart eller såsom förhyrd å örlogsfartyg; och

c) att ega behörigen vitsordad god fräjd.

§ 6.

På direktionens särskilda ompröfning må bero, huruvida den, söm
rymt, men i öfrigt uppfylt de i § 5 föreskrift^ vilkor för pensionsrätt,
må komma i åtnjutande af pension.»

§ ?•

Om, på sätt kollegium tillstyrkt, såväl pensionsåldern för dem,
som tillhöra de tre första pensionsklassema, som pensionsbeloppet i
fjerde klassen höjes, anser kollegium giltig grund saknas för arbetareförsäkringskomiténs
förslag, att, der de pensionssökande äro flera, än
som med inrättningens tillgångar kunna pensioneras, de, som tillhöra
fjerde klassen, skulle ega företräde* intill dess att pensionerna inom denna
klass utgöra tre femtedelar af hela antalet; och kollegium tillstyrker
alltså, att komiténs förslag till ändring af § 7 ej vinner afseende.

Arbetareförsäkringskomitén har slutligen hemstält:

»att, om en riksförsäkringsanstalt, på sätt komitén föreslagit, inrättas,
åt densamma uppdrages jemväl den förvaltning, som för närvarande
tillkommer handelsflottans pensionsanstalt, genom hvilken anordning
den för bestridande af bemälda anstalts förvaltningskostnader bildade
fond, uppgående till omkring 191,000 kronor, kan blifva disponibel
för pensionering af svenskt sjöfolk».

Då på bedömandet häraf måste inverka, huru berörda anstalt,
derest den varder inrättad, kommer att anordnas, hvarom emellertid
något förslag ej föreligger, torde komiténs nu omförmälda hemställan
för närvarande ej påkalla något utlåtande af kollegium.

Bih. till lliksd. Prat. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft.

58 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Enligt nådigt bref den 29 januari innevarande år har Eders Kongl.
Maj:t förordnat, bland annat, att af de medel, f. d. tjenstförrättande
svenske och norske konsuln i Barcelona Wilhelm Josef Stefan Westzynthius
genom testamente den 15 september 1881 gifvit till svenska
regeringen för att användas »till förbättrande af ställningen för sjöfolk
af hvarje rang och grad ifrån den simple matrosen, tillhörande svenska
såväl krigs- som handelsflottan, vare sig de äro i aktiv tjenst eller afskedade
med eller utan pension», — och af hvilka medel den 2 maj
1890 varit tillgänglig en summa af 22,076 kronor 2 öre, hvarförutom
dels funnits utestående fordran af 446 kronor 78 öre, dels blifvit till
täckande af framdeles möjligen erforderliga utgifter afsatt ett belopp
af 1,500 kronor, — två tredjedelar skulle tills vidare förvaltas af utrikesdepartementets
kameralafdelning för att framdeles, efter det väckt fråga
om ändradt reglemente för handelsflottans pensionsanstalt blifvit afgjord,
öfverlemnas till nämnda pensionsanstalt att af densamma förvaltas och
användas till understöd åt i anstalten delaktig^ sjömän af handelsflottan
enligt de närmare föreskrifter, som komme att af Eders Kongl. Maj :t
meddelas;

och har direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt på begäran
af kollegium afgifvit förslag till förvaltande och användande af nu ifrågavarande
medel, varande i sådant hänseende af direktionen i skrifvelse
till kollegium den 29 sistlidne april förmäldt, ätt, hvad anginge det donerade
kapitalets placering och förvaltning, direktionen ansåge, att detta
borde ske på samma sätt, som hittills varit fallet med öfriga under direktionens
vård stående medel, nemligen genom uppköpande af räntebärande
statsobligationer eller med dem jemförliga värdehandlingar, som gåfve
högsta möjliga ränta, och att kapitalet, som ej skulle få förminskas, i
räkenskaperna borde uppföras under särskild titel af »W. J. S. Westzynthius’
donationsfond»; samt att, beträffande den sålunda erhållna årliga
räntans användande, direktionen föresloge, att den finge utgå till
inrättande af nya pensionsrum i anstaltens fyra pensionsklasser, med
lika antal rum i hvarje sådan klass; till stöd hvarför direktionen anfört,
att räntan å det donerade kapitalet blefve så obetydlig, att någon ökning
af pensionernas nuvarande belopp icke ens syntes vara möjlig, hvaremot
en ökning af pensionsrum mens antal vore i hög grad önskvärd,
synnerligen som antalet af de »i anstalten hvilande pensionssökande»
allt jemt tillväxte.

Med öfverlemnande af nu ifrågavarande skrifvelse, och med tillkännagifvande,
att kollegium mot hvad direktionen öfver handelsflottans
pensionsanstalt sålunda föreslagit ej har något att i hufvudsak erinra,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

tillstyrker kollegium, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna, att
berörda handelsflottans pensionsanstalt tillkommande donationsmedel skola
till pensionsanstalten öfverlemnas för att af densamma förvaltas i enlighet
med hvad direktionen föreslagit, samt att den årliga räntan af sagda
pensionsfond skall användas till ökande af pensionsrummen i anstalten
med, der så ske kan, lika antal i hvarje pensionsklass och med iakttagande
af att, i den mån medel derutöfver må varda tillgängliga, till
inrättande af nya pensionsrum i en eller flera af de fyra pensionsklassema,
men ej i alla samtidigt, nytt pensionsrum skall inrättas först i
fjerde klassen, derefter i den tredje, vidare i den andra och sist i den
första klassen.

Motioner i Andra, Kammaren, N:o 176.

Afskrift.

Bil 3.

Till Konungen.

Samladt till möte, vågar det svenska sjömansståndet i djupaste
underdånighet till Eders Kongl. Maj:t frambära sina bekymmer i en
fråga, som väl må anses i sig innefatta det vigtigaste lekamliga föremålet
för den tänkande menniskans omsorger, nemligen huru en i
ekonomiskt afseende förbättrad ställning skall kunna på ålderdomen
beredas den utslitne sjömannen, hans enka och minderåriga barn.

Det är för visso bekant, att flertalet af yrkesmännen, efter mångårig
möda, gå en bekymmerfull ålderdom till mötes, och säkrast undgås
detta öde af dem, hvilka i vågen finna en förtidig graf, under det att
å andra sidan förekommer, att genom olyckshändelse beröfvad arbetsförmåga
gör ynglingen eller den unge mannen, icke mindre än gubben,
beroende af den allmänna barmhertigheten.

Med sådana framtidsutsigter är det ju naturligt, att sjömannen
måste känna sin lott i lifvet ännu tyngre och förlora den tillförsigt
han eljest så väl behöfver i farans och mödans stunder.

Ett upphjelpande ur denna bedröfliga ställning är derför af högsta
nöden, och det är för att bönfalla härom, som sjömansståndet i djupaste
underdånighet rigtar sina blickar mot tronen i den förhoppning,
att Eders Kongl. Maj:t skall i nåder behjerta den svenske sjömannens
bekymmer och lindra hans behof.

Mötet har förestält sig detta kunna ske genom omreglering af
handelsflottans pensionsanstalt, och det härvid bilagda protokoll med
bilagor redogör för de i ärendet gjorda uttalanden; men då mötet icke
ansett sig i stånd att åstadkomma ett fullständigt utarbetadt förslag,
hafva dessa uttalanden endast åsyftat att i någon mån tjena till ledning
vid upprättande af ett sådant, för hvilket tillvägagående mötet
hemtat anledning bland annat deruti, att ett mera utarbetadt förslag
af den 8 september 1885 från Göteborgs fartygsbefälhafvareförening

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

af kongl. kommerskollegium ändock ansetts sakna den fullständiga
utredning, som för frågans bedömande vore erforderlig, hvarför mötet
icke vågat beträda samma väg med utsigt till liknande utgång.

Den omständigheten, att sjömännen blifvit inbegripna i det förslag,
som utarbetats till olycksfallsförsäkring för arbetare, bevisar, att
äfven de varit för sådana fall ihågkomna och förbinder till djup tacksamhet
från deras sida.

De förhållanden, under hvilka sjömännen drifva sitt yrke, skilja
sig dock så väsentligt från andra arbetares, att premiesatserna torde
böra vara olika, hvarför många skola anse ur rent affärsmessig synpunkt
lämpligast och äfven eljest önskligt, om sjömännen i detta afseende
kunde tillgodoses i sammanhang med deras pensionsväsen, en
åsigt, som äfven haft sina förespråkare vid mötet, om den också icke
finnes särskildt uttryckt i svar på de framstälda frågorna.

Ovissheten om slutliga utgången i denna del har också bidragit
att omöjliggöra framläggandet af ett af mötet utarbetadt förslag.

I följd häraf har mötet nödgats inskränka sig till att i fråga om
till ärendet hörande detaljer affatta sin mening i allmännare form af
fruktan att förderfva hela saken, om det vid slutlig behandling skulle
visa sig omöjligt att tillmötesgå de framstälda önskningsmålen i hela
deras omfattning.

Det har också ansetts ligga i sakens natur, att den, som begär
en hjelp, skulle fela i aktningen för det passande, om han tilläte sig
annorlunda inlåta sig på hjelpens storlek eller huru medel dertill skola
beredas.

Alla dessa skäl hafva förorsakat, att mötet med anslutning till
det af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt i underdånigt
utlåtande den 29 oktober 1886 framstälda förslag ansett sig böra i
djupaste underdånighet framlägga sjömännens önskningar och behof i
det skick handlingarna visa, i förhoppning att Kongl. Maj:t måtte täckas
i nåder behjerta denna lifsfråga genom tillsättande af en komité med
nådigt uppdrag att utreda frågan och upprätta förslag till dess slutliga
afgörande.

Underdånigast.

På sjöfartsmötets i Nässjö vägnar:

Göteborg i april 1895.

Robert Bersén. Carl, I. Ödrnan. Axel Land er gren. Sven Adamson.

W. T. Lundgren. Maurits Rubenson. C. A. Callrner.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176

Afskrift.

Protokoll, som på grund af erhållet uppdrag af undertecknade
uppsatts öfver de förhandlingar, som förekommit vid
sammanträde i Nässjö den 5 mars 1895 för öfverläggning
beträffande väckt fråga om förändradt pensioneringssätt
för svenske sjömän.

Mötet öppnades af Helsingborgsombudens ordförande kapten
P. L. Påhlsson, som, efter lemnad kort öfversigt öfver hvad hittills i
saken vidtagits, till ordförande föreslog herr generalkonsuln m. m.
R. Bersén och till v. ordförande herr kapten C. J. ödman, hvilka båda
förslag med enhällighet antogos.

§ I Tackande

för erhållna förtroendet, intog herr generalkonsul Bersén
ordförandeplatsen och föreslog till mötets sekreterare undertecknad,
Callmer, som dertill utsågs.

§ 2.

Herr ordföranden anmodade de närvarande anteckna sig på dertill
framlagd lista, hvilken skulle protokollet bifogas.

§ 3.

Härefter föreslog ordföranden, att mötet skulle till Hans Maj:t
Konungen afsända ett telegram af följande lydelse:

»Till Konungen.

Här församlade representanter för sjömansyrket till möte" för öfverläggning
beträffande förändradt pensionssätt för sjömän anhålla i underdånighet
få uttrycka sin djupa vördnad och uttala den förhoppning, att
Eders Maj:t ville med nådigt välbehag upptaga mötets sträfvanden.

Bersén.

Ordförande.»

Hvilket förslag med enhälligt bifall mottogs.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

§ 4‘

Sedan herr ordförandens förslag, att frågorna måtte få föredragas
i den ordning, de förekomma på en af Helsingborgs komiterade uppgjord
föredragningslista, antagits, föredrogs

l:sta frågan, som lydde: År det önskligt, att eu ordnad pensionskassa
upprättas för sjöfolk af alla klasser? hvilken fråga utan diskussion
med enhälligt »ja» besvarades.

2:dra frågan: I huru många klasser böra pensionerna utgå, huru
böra klasserna indelas och huru stora pensionerna blifva i hvarje klass?
besvarades efter en kortare diskussion sålunda: Pensionerna böra utgå
i tre klasser, och ville mötet såsom ett önskningsmål uttala, att pensionsbeloppen,
om tillgångarne så medgåfvo, måtte blifva resp. 400, 300 och
200 kronor.

lista klassen skulle omfatta kaptener på grund af befälhafvarebref.
eller som till sådant varit berättigade; 2:dra klassen skulle bestå
af de öfriga befälhafvare, som enligt bestämmelserna i handelsflottans
pensionsanstalt till denna klass hänföras, eller de befälhafvare, som
enligt nu gällande författning äro behöriga att utan befälhafvarebref
föra fartyg utom Skagen och norsk hamn, samt styrmän och maskinister,
och 3:dje klassen omfatta eldare, matroser och öfrigt sjöfolk.

Motiv: Mötet ansåg de nuvarande pensionsbeloppen alltför otillräckliga
och pensionsrummen alltför få, hvarigenom nu ofta inträffar,
att den pensionsberättignde får vänta lång tid efter det han varit till
pension berättigad, innan han kommer i åtnjutande af sådan, hvarjemte
just i detta hänseende ett mycket ojemnt förhållande eger rum de särskilda
klasserna emellan. När bestämd ålder uppnåtts och föreskrifna
vilkor fullgjorts, borde pensionsbref kunna påräknas af dertill berättigad
sjöman, så snart som ansökan derom blifvit pröfvad och godkänd. Mötet,
som uttalade endast såsom ett önskningsmål de i denna punkt föreslagna
pensionsbeloppen, ansåg sig kunna mera bestämdt uttrycka
åsigten om lämpligheten deraf, att proportionerna klasserna emellan
blefve de här ofvan föreslagna.

3:dje frågan: Hvilka inkomster kunna för en sådan kassa påräknas?
föranledde eu lång och sakrik diskussion. Mötet enades om
följande svar: Handelsflottans pensionsanstalts fonder och bidrag, hyresafgifter
(ersatta genom fasta årsafgifter), tonsafgifter (möjligen något
förhöjda), sjömanshus-medel och fonder, för hvilka icke särskilda donationsvilkor
hindrade sådan användning, och, om så erfordrades, ytterligare
årliga bidrag af staten.

64 Motioner i Andra Kammaren, N:ö 176.

Motiv: Det önskningsmål af förbättrad pensionering, som mötet
uttalat, trodde det bäst kunna ernås genom en för ändamålets vinnande
nödig utvidgning och omändring af nuvarande handelsflottans pensionsanstalt,
i hvilken fall helt naturligt denna anstalts statsanslag, medel
och fonder böra för ändamålet användas. Lika naturligt torde det vara,
att de hittills erlagda hyresafgifterna, hvilkas ändamål varit att i form
af understöd åter komma sjömännen till godo, böra till föreslagna nya
pensionskassan ingå; dock höll mötet före, att dessa utgifter ej skulle
utgå såsom hittills, då de ofta ojemnt. drabbat personer, som tillhöra
samma klass, utan borde förvandlas till fasta årsafgifter, bestämda olika
för hvarje pensionsklass och i förhållande till de blifvande olika pensionsbeloppen.
I fråga om tonsafgifterna ansåg mötet, att dessa af samma
grunder som hyresafgifterna böra till föreslagna pensionsanstalten anslås.
Att desamma, om så erfordrades, höjdes något, motiverades dermed,
att derigenom möjligen den svenske sjömannen genom de honom
beredda bättre vilkor lättare skulle förmås att fortfarande stanna under
svensk flagga, hvarigenom jemväl, såsom Riksdagens revisorer 1886
rigtigt framhållit, »eu icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk
borde kunna för svenska ölogsflottan vid inträffande krig påräknas».
För sjömanshuskassornas användande till föreslagna pensionsfonder
talade enligt mötets åsigt, att de ändamål, för hvilka desamma bildats,
skulle under de nya förhållandena upphöra. Dessa kassor hade för
öfrigt strängt taget icke bort förefinnas, enär medlen redan bort vara
till behöfvande sjömän utdelade. En jemnare och rättvisare fördelning
af dessa medel skulle åstadkommas, då de tillfördes en Sveriges hela
sjömanscorps omfattande institution, än då de inom de olika distrikten
utdelades, då nu inom vissa distrikt hopats högst betydliga belopp med
endast få distriktet tillhörande behöfvande understödstagare, under det
andra distrikt hafva endast obetydliga inkomster med ett betydande
antal i distriktet inskrifne sjömän. (En härifrån afvikande mening
uttalades af tre reservanter, som anförde, att genom sjömanshuskassornas
indragning till pensionsanstalten de hittills utgående årsunderstöden
skulle komma att beröfvas ett mycket stort antal icke pensionsberättigade
sjömän samt dessas enkor och barn, hvarjemte samma reservanter
höllo före, att föreslagna pensionsanstalten skulle kunna fullgöra de
ökade anspråken utan att sjömanshuskassan dertill behöfde anlitas.)
Hvad ytterligare årsanslag från staten beträffar, vågade mötet hysa den
förhoppning, att, om sådant skulle erfordras, sjömansklassen härvidlag
kunde påräkna statsmagternas välvilliga understöd.

4:de frågan: Huru böra sjömännens pensionsafgifter beräknas?

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Till en viss procent af årsförtjensten eller med en för hvarje särskild
klass bestämd olika årspremie? besvarades sålunda: Afgifterna böra
utgå såsom fasta bestämda årspremier, men bestämmandet af dessas
storlek ville mötet öfverlemna till den af regeringen möjligen utsedda
komité för ärendets behandling.

Motiven till beslutet om fasta årspremier äro anförda under
frågan 3.

öde Jrågan: Vid hvilken ålder bör sjöman vara pensionsberät tigad?

besvarade mötet sålunda, att pensionsåldern bör sättas till 55 år,
men att mötet derjemte ville uttala önskvärdheten af att, om tillgångarne
så skulle medgifva, pensionsåldern för manskapsklassen nedsattes.

6:te frågan: Efter huru många års seglation bör sjöman vara

pensionsberättigad? och

7:de frågan: Till hvad minimitid bör årsseglationen bestämmas?
behandlades gemensamt och besvarades sålunda: Till pension är den

berättigad, som under 25 års tid varit inskrifven vid sjömanshus och
under samma år gjort sjötjenst minst 150 månader.

Motiv: Mötet ansåg, att pensionsrätten borde grundas icke allenast
på en lika afgift, utan äfven på en något så när lika tjenstgöringstid.

8:de frågan: Bör sjöman, som seglar i utländsk tjenst, blifva

pensionsberättigad, och efter hvad tid? Mötet enades om den åsigten,
att beslutet i föregående punkt ej skulle utgöra hinder för att svensk
sjöman, som i 25 år varit inskrifven å svenskt sjömanshus, minst 150
månader haft anställning å svenskt fartyg samt i 25 år ordentligt
fullgjort sina inbetalningar, må komma i åtnjutande af pension äfven
om han derjemte varit anstäld å främmande fartyg.

Motiv: Vid det kända förhållande, att den svenska handelsflottan
icke kunnat eller kan sysselsätta alla vid sjömanshus inskrifna sjömän,
ansåg mötet, att de, som nödgats söka anställning å utländska fartyg,
ej derigenom borde beröfvas den pensionsrätt, som de författningsenligt
förvärfvat sig.

9:de frågan: Bör sjöman, som i tjensten ådragit sig sådan skada,
att han blifvit oförmögen att vidare till sjös tjenstgöra, vara pensionsberättigad
utan afseende på hans ålder och seglationstid? Mötets beslut
blof, att sjöman, som drabbats af invaliditet, bör tillgodonjuta full pension,
oafsedt om han erlagt en eller flera årspremier, såvida han är af understöd
i behof.

> Bih. till Uilcsd. Vrot. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band 32 Väft.

66 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Motiv: Detta af medkänsla med den olycklige dikterade svar ansåg
sig mötet så mycket hellre böra lemna, som det var öfvertygadt om,
att pensionskassans utgifter derigenom endast i obetydlig mån skulle
blifva ökade.

10:de frågan: I huru många år bör sjöman, som uppflyttas från
lägre till högre pensionsklass, hafva erlagt denna senare klassens högre
årspremie för att åtnjuta densammas högre pensionsbelopp? Mötet ansåg,
att man bör vara berättigad till den högre klassens pensioner efter
att i fem år hafva erlagt de deremot svarande årspremierna.

Motiv: Gent emot gjorda yrkanden, att sjöman genast efter uppflyttningen
borde vara berättigad till den högre klassens pension, ansåg
mötet det icke vara oberättigadt fordra, att minst 5 mot den högre
klassen svarande årsafgifter borde vara erlagda, enär man i någon mån
måste tillse, att inkomster beredas pensionskassan att bestrida de på
densamma stälda högre fordringar.

ll:te frågan: Vid hvilken ålder bör sjöman vara skyldig att i
pensionskassan ingå? besvarades så: Sjöman bör, så fort han mönstrat
och blifvit i sjömanshus inskrifven, obligatoriskt erlägga afgift.

Motiv: Med hänsyn till den under 9:de frågan åt sjömän föreslagna
förmån, ligger det i hans eget intresse att genom inskrifning och
premiebetalning allt ifrån sjötjenstens början trygga sig mot risken af
invaliditet.

12:te frågan: Böra sjömansenkor och minderåriga barn erhålla
pension, och huru hög? Mötet beslöt uttala den åsigten, att det vore
högligen önskvärd!, att enkor och barn efter pensionsberättigade sjömän
måtte komma i åtnjutande af så stor pension, som tillgångarne
kunna medgifva, men att mötet icke ville uttala sig om dessa pensioners
storlek, med trygghet öfverlemnande bestämmandet häraf åt
den komité, som möjligen kan få i uppdrag att uppgöra förslag i frågan
i dess helhet.

13:de frågan: Böra inrikes seglande sjöfolk mönstras och erlägga
sjömanshusafgifter eller årspremier och derigenom blifva berättigade
till pension? Mötet uttalade önskvärdheten af att inrikes sjömän måtte
blifva likstälde med de i utrikes fart anstälde, men ansåg sig icke
böra uttala sig om de åtgärder, som behöfva vidtagas för vinnande af
detta mål.

Motiv: Då inrikes sjöfarten numera nått en sådan utveckling och
sysselsätter en så betydande del af svenska sjömansklassen, ansågs icke
någon skilnad böra uppdragas vare sig i skyldigheter eller rättigheter
mellan inrikes- och utrikesfarten. Hvad åter beträffar det tontal, som bör

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176. 67

utgöra gränsen för de i inrikes fart gående fartyg, som böra i detta
förslag inrymmas, tilltrodde sig ej mötet, i saknad af derför nödiga
statistiska uppgifter, att deröfver närmare yttra sig.

14:de frågan: Hvilka mått och steg anser mötet böra vidtagas för
att förverkliga önskningsmålet: ett på nu antagna grunder fotadt bättre
pensionsväsen för sjömän?

Mötet beslöt:

att en af redaktör M. Rubensson uppsatt skrifvelse skulle tryckas
och till Riksdagens ledamöter utdelas;

att ett mindre endast frågorna och besluten upptagande protokoll
skulle uppsättas och tillställas ordföranden i det Riksdagens utskott,
som behandlar den af borgmästare Behmer väckta motionen om sjömäns
pensionering;

att ett utförligare protokoll, upptagande motiv och åtföljdt af
bilagor, skulle framdeles af en redaktionskomité uppsättas för att till
Kongl. Maj:t öfverlemnas. Detta protokoll skulle tryckas och till mötesdeltagare
utdelas. Till ledamöter i redaktionskomitén utsagos herrar
generalkonsuln R. Bersén, kapten C. J. Ödman, konsuln och riddaren
W. T. Lundgren, redaktör M. Rubenson, kamrer C. A. Callmer, kapten
Sv. Adamson och kapten A. Landergren, de två sistnämnde i egenskap
af suppleanter;

att åt herrar hamnkaptenen och riddaren F. von Sydow, kapten
O. F. Hedborg och kapten G. A. Drougge uppdraga att såsom deputerade
till Hans Maj:t Konungen öfverbringa fullständiga protokollet, med
rättighet för dem att med sig adjungera andra lämpliga personer; och

att åt samma herrar deputerade uppdraga att fortfarande hålla
den nu väckta pensionsfrågan vid lif, innebärande detta uppdrag bemyndigande
att företaga de mått och steg, de anse nödiga.

Skulle något nytt centralmöte behöfva sammankallas, önskades
allmänt, att platsen derför måtte blifva Stockholm.

ROBERT BERSÉN.

Carl .J. ödman. Maurits Rubenson. W. T. Lundgren.

Sven Adamson.

Axel Landergren.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Tab. I. Inkomster och utgifter m. m. i Handelsflottans pensioinsanstalt

a) För vältnings -

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
År.	Inkomster:	Ut-
Stats- ersättning.	Räntor.	Kapitalvinst å utlottade obligationer.	Från pen-sionsfonden återburne medel.	1 Summa.	Arfvoden.	Mäklare-arfvoden och kreditiv-omkostnader.
1869 ...................		_	7,909	29					7,909	29	3,333	34
1870 ....................	1,000	-	8,061	30	—	—	— -	—	9,061	30	3,800	—	- -	_
1 1871 .................	— —	—	8,101	93	---	—	- -	—	8,101	93	'' 3,800	_	_ _	_
i 1872 ....................	- -	—	8,198	04	80	—	- -	—	8,278	04	3,S00	_	_ _	_
1873 ....................	- -	—	8,302	62	80	—		—	8,382	52	3,800	_	_ _	_
1874 ...................	- -	—	8,311180	270	—		—	8,581	80	3,800	_	139	09
1S75....................	- -	—	8,424	—	40	—	- -	_	8,464	_	3,800	_	_ _
1876 ....................	- -	—	8,645	74	80	—	- -•	—	8,725	74	5,300	_	_ _	__
1877 ....................	- -	—	8,512199	54	—	- T--	—	8,566	99	5,300	_	_ _	_
1878 ...................	- —	—	8,492! e 4	40	—	- -	—	8,532	64	5,300	_	___	_
1879 ...................	- -	—	8,404 48	40	—	---	—	8,444	48	5,300	__	30	_
1880 ...................	- -	—	8,394! 4i	4,485	26	- -	_	12,879	66	5,300	_	38	76
1881 ......•...........	- -	--	7,843	51	4,582	—	- -		12,425	61	5,300	_	200	46
a882 ..................	- -	—	7,297139	- -	—	- -	—	7,297	39	5,300	■_	34	22
1883 ..................	- -	—	7,315 61	- -	—	- -	—	7,315	61	5,300	.	28	73
1884 ................	’		7,340 72	- -	—	- -	—	7,340	72	5,233	33	29	11
1885 ...................	- -		7,934 66	- -	—	23,000	—	30,934	66	5 300	_	20	76
1886 .................	- -	—	8,414	49	65	—	2,343	—	10,822	49	5 300	_	62	66
1887 .........	- -	—	8 524	56	25	—	- -	_	8,549	66	5,300	_	_ _	_
1888 ....................	- -		8 796	Öl	10	—	_ _	—	8,806	Öl	5 300	_	_ _	_
1889 ...............	- -	—	8 690	28	250	—	- —	—	8 940	28	5,300	_	- -	_
1890 ...................	- -	—	8 766	26					8,766	20	5 300	_	_ _	_
1891 ....................	---	—	8 794	90	122	60	_ _	_1	8917	40	5 300	_	_ _	_
1892 ....................	--■ -	—	8 859	66	- -	—	_ _	__	8,859	66	5’300	_	_ _	_
1893 ...................	---	—	8,918	82	- -	—	- -	--1	8,918	82	5,300	_	_ _	_
1894 ....................	- -	—	8,559	41	1 )1,2Q3	76	- -	1	9 763	16	5,300	—	- -	—

l) Ränteskilnadsersåttning vid konvertering af obligationer.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

åren 1869-1894 äfvensom tillgångar vid samma års slut.

kostnads fonden.

9.	10.	11.	12.	13.		14.		15.	16.
gifter:	Tillgångar:
														Kapital-
				Bidrag till			Inköpta						tillväxt.
Hyror.		Expenser.	pensions		Summa.		obligationer	Öfriga.		Summa.
				fonden.				(inköpspriset).
450		254	75			4,038	09	139,475		3,757	76	143,232	76	3,871	20
457	08	258	08	853(2 8	5,368	44	113,076	50	3,849	11	146,925	61	3,692	•8 6
457	08	369	11	2,550	—	7,176	19	143,976	50	3,874	86	147,851	35	925	74
457	08	274	21	2,560	—	7,091	29	143,156	60	5,881	60	149,038	10	1,186	76
494	31	318	66	2,560	—	7,172	96	143,216	50	7,031	16	150,247	66	1,209	66
656	—	281	80	2,560	—	7,436	89	147,596	—	3,796	57	151,392	57	1,144	91
806	—	331	54	2,560	—	7,497	54	148,360	—	3,999	03	152,359	03	966	46
856	—	337	91	1,980	—	8,473	91	148,530	—	4,080	86	152,610	86	251	83
1,006	—	520	46	1,720	—	8,546	45	148,661	26	3,970	16	152,631	40	20	54
1,006	—	316	31	1,800	_	8,422	31	148,784	75	3,956	98	152,741	73	no	33
1,006	—	380	70	1,600	—	8,316	70	148,824	75	4,044	76	152,869	51	127	78
1,006	—	352	41	3,100	—	9,797	17	153,359	—	2,593	—	155,952	—	3,082	49
1,006	—	450	03	1,000	—	7,956	49	157,627	17	2,793	85	160,421	02	4,469	02
1,006	—	353	64	500	—	7,193	86	157,727	07	2,797	48	160 524	55	103	63
1,006	—	406	11	- -	—	6,740	84	158,325	67	2,773	75	161,099	32	574	77
1,054	60	516	32	---	—	6,833	26	158,832	46	2,774	33	161 606	78	507	46
1,200	—	458	81	- -	—	6,979	5 6	182,582	46	2,979	43	185,561	88	23,955	10
1,200	—	370	48	- -	—	6,933	14	186 352	4 5	3,098	78	189 451	2 3	3,889	35
1,200	_	434	28	- -	—	6,934	28	187,977	45	3 089	06	191 066	51	1,615	28
1,200	—	228	29	---	—	6,728	29	189,987	4 6	3,156	78	193 144	23	2,077	72
1,200	—	438	25	---	—	6,938	25	192 099	95	3,046	31	195 146	26	2,002	03
1,200	_	524	4 6	- -	—	7,024	4 6	193,999	96	2,888	1 1	196’888	06	1,741	80
1,200	—	416	9 4	--- -	—	6,916	94	195,752	45	3 136	07	198’888	62	2,000	46
1,200	—	358	37	- -	—	6,858	37	197,752	46	3’137	3 6	200^889	81	2,001	29
1,200	—	i)358	18	- -	—	6,858	18	200,049	96	2,900] so	202,950	46	2,060	64
1,150	—	472	6f		—	6,922	61	203,149	96	2,641 os	205,791	—	2,840	56

‘) Deraf 2:60 i kapitalförlust å utlottade obligationer.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

b) Pensions -

Inkomster:

År.

1869

1870

1871

1872

1873

1874

1875
1870

1877

1878

1879

1880
1881
1882

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

Stats anslag.

Räntor.

Kapitalvinst
å utlottade
obligationer.

Böter.

Affärda

deponerade

pensioner.

Bidrag från
förvaltningskostnadsfonden.

Summa.

74,000		2,326 96			147	19			■		76,474	1
78,000		4,990 60	— —	—	11	67	- -	—	853	28	83,855	5
74,000	—	6,625 79	40	—	136	66	---	—	2,550		83,352	4
79,000	—	7,532	38	— —	—	35	—	- ---	—	2,560	—	89,127	58
81,000	—■	8,494	16	— —	—	204	79		—	2,560	—	92,258	95
85,000		9,993	44	524	—	52	03		—	2,560		98,129	4
88,000	_	11,122	49	40	—	114	99	- -	—	2,560	__	101,837	48
92,000	—	12,085	—	14	—	105	Öl	- -	—	1,980	—	106,184	01
93,000	—	13,225	81	50	—	77	60	420	—	1,720	—	108,493	31
94,000	—	14,824	56	7	—	73	33	50	—	1,800	—	110,754	89
95,000	—	15,293	17	306	—	70	33	120	—	1,600	—	112,389	60
96,000	—	16,679	07	1,595	75	66	92	— —	—	3,100	—	117,441	74
96,000	—	16,671	24	6,878	12	329	67	— —	—	1,000	—	120,879	03
98,000	—	18,025	26	165	50	289	27	210	—	500		117,190	03
98,000	—	19,301	1 4	— —	—	411	75	1,625	—	— —		119,337	89
97,000		20,349	28	— —	—	430	61	240	—	— —		118,019	8
97,000	—	20,831	76	154	—	528	72	210	—	— —	—	118,724	48
96,000	—	21,393	86	945	—	716	02	920	—	— —	—	119,974	88
95,000	—	22,143	15	10	—	719	27	— —	—	— —	—	117,872	42
92,000	—	22,623	91	20	—	565	10	253	38	— —	—	115,462	3
92,000	—	22/792	56	4,365	—	537	10	210	—	— —	—	119,904	6
94,000	—	23,715	35	370	—	926	11	833	33	— —		119,844	79
93,000	—	23,813	43	----	—	318	68	180	—	— —		117,312\| 11
94,000	—	24,234	64	- -	—	250	87	_ _	—	— —	—	118,485:41
95,000	—	24,400	19	- -	—	716	07	- -	—	— —	—	120,116 2
97,000	—	23,348	67	A) 3,051	—	290	87	285	—		—	123,975:54

'') Deraf 3,005 i ränteskilnadsersättning vid konvertering af obligationer.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

onden.

9.	10.		11.		12.	13.	14.	ii	15.		16.
Pensionei		Utgifter:				Tillgångar:	Kapital-tillväxt (+) eller minskning (—).
	Kapital- förlust.	Till förvalt-ningskostnads-fonden åter-burna medel.	Summa.	Inköpta obligationer (inköpspriset).	Öfriga.		Summa.
27,078	V					27,078	77	48,192''—	1,393	34	49,585	34	-f 49,395	38
49,626	61	- -	—	- -	—	49,626	61	81,617)60	2,196	7 8*	83,814	28	4- 34,228	9 t
59,033	48	- -	—	- -	—	59,033	48	105,770 —	2,363	25	108,133	25	-j- 24,318	97
68,274	98		—	- -		68,274	98	124,970 —	4,015	65	128,985	65	-f 20,852	40
72,321	74	— —	—	- - -	"	72,321	74	143,780 -	5,142	8 6;,	148,922	86	4- 19,937	21
76,591	64	- -	--	---		76,591	64	166,981 —	3,479	69	170,460	69	+ 21,537	83
78,711	66	- -	—	- -	—	78,711	66	190,1091 —	3,477	51	193,586	51	+ 23,125	82
82,274	98	- -	—	_ _	-T-	82,274	98	213,5231 —	3,972	54	217,495	64	4- 23,909	0 3
86,203	36	- -	—	- -	—	86,203	86	235,093 25	4,692	24	239,785	49	4- 22,289	95
87,906	66	- -	—	- -	—	87,906	66	257,731 25	4,902	47	262,633	72	+ 22,848	23
87,708	36	- -	—	- -	—	87,708	35	280,225 25	7,089	62	287,314	87	4- 24,681	1 5
86,661	67	- -	—	- -	—	86,661	67	313,115 38	4,979	56	318,094	94	-f 30,780	07
88,003	40	---	—	- -	—	88,003	40	346,722 33	4,248	24	350,970	57	-)- 32,875	63
89,451	64					89,451	6 4	373,453 43	5,255	63	378,708	96	4- 27,738	39
90,149	99	3	60	- -	—	90,153	49	400,731 43	7,161	93	407,893	36	+ 29,184	40
91,073	31	- -	—	- -	—	91,073	31	427,827 68	7,012	26	434,839	94	+ 26,946	58
92,191	64	- -	—	23,000	—	115,191	64	431,381 68	6,991	10	438,372	78	+ 3,532	84
92,568	33	- -	—	2,343	—	94,911	33	455,676 68	7,759	65	463,436	3 3	-f 25,063	66
93,135	03	---		----	—	93,135	03	480,686 68	7,487	04	488,173	72	+ 24,738	39
94,506	66	5	_	- -	—	94,511	96	501,001 68	8,122	72	509,124	40	4- 20,950	68
95,406	60	---	—	- -	—	95,406	60	526,927 93	6,694	53	533,622	46	+ 24,498	06
95,333	36	2	50	- -	—	95,335	86	544,370 4 3	13,760	96	558,131	39	+ 24,508	93
122,566	94	10	—	- -	—	122,576	94	543,570 4 3	9,296	13	552,866	6 6	— 5,264	83
110,819	98	5	—	---	—	110,824	98	552,315 43	8,211	5 6	560,526	99	+ 7,660	43
111,214	99	137	60	-		111,352	49	560,177 93	9,112	83	569,290	76	+ 8,763	77
111,393	3 4	—	—	—		111,393	34	572,690 60	9,182	3 6	581,872	96	4- 12,582	20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Tab. 2. Antalet befintlige, tillkomné och afgångne pensionstagare i handelsflottans pensionsanstalt

åren I869-I895.

År	Vid årets slut befintlige pensions-tagare.	Under årets lopp tillkomne pensions-tagare.	Under årets lopp afgångne pensions-tagare.
1 l:a kl.	2:a kl.	3:e kl.	4:e kl.	Summa	l:a kl.	2:a kl.	3:e kl.	4:e kl.	Summa	l:a kl. 2:a kl.	3:e kl.	4:e kl.	Summa
1869................	103	103	84	178	468	107	107	86	192	492	4	4	2	14	24
1870................	123	107	107	208	545	31	10	26	38	105	11	6	3	8	28
1871................	159	134	132	230	655	48	37	31	36	152	12	10	6	14	42
1872................	160	139	141	241	681	11	12	15	24	62	10	7	6	13	36
1873................	172	150	164	251	737	19	20	29	23	91	n	9	6	13	35
1874................	171	154	173	262	760	12	11	17	27	67	13	7	8	16	34
1875................	176	166	183	268	793	15	15	21	25	76	10	3	11	19	43
1876................	188	168	197	289	842	33	16	29	34	112	21	14	15	13	63
1877................	194	158	197	311	860	14	5	11	35	65	8	15	11	13	47
1878................	192	155	199	338	884	11	2	11	46	70	13	5	9	19	46
1879................	181	147	192	353	873	3	4	2	35	44	14	12	9	20	55
1880................	180	156	198	373	907	8	14	19	34	75	9	5	13	14	41
1881................	177	159	200	375	911	6	10	16	26	58	9	7	14	24	54
1 1882................	173	160	209	392	934	4	7	14	38	63	8	6	5	21	40
1883................	164	164	221	394	943	9	15	27	27	78	18	11	15	25	69
1884................	160	160	231	420	971	6	9	23	39	77	10	13	13	13	49
1885................	149	158	242	438	987	6	9	20	37	72	17	11	9	19	56
1886................	145	157	245	452	999	13	6	11	38	68	17	7	8	24	56
1887................	144	155	242	433	1,024	11	9	12	41	73	12	11	15	10	48
1888................	151	153	237	507	4,048	14	4	6	52	76	7	6	11	28	52
1889................	149	149 -	234	530	1,062	8	5	9	52	74	10	9	12	29	60
1390................	152	143	232	550	1,077	13	7	11	42	73	10	13	13	22	58
i 1891................	186	170	275	573	1,204	40	40	52	49	181	6	13	9	26	54
1892................	181	159	280	603	1,223	12	1	21	55	89	17	12	16	25	70
1893................	185	156	265	622	1,228	13	6	7	46	72	9	9	22	27	67
1894................	185	145	255	646 •	1,231	8	2	8	54	72	8	13	18	30	69
1895 ...............	180	144	253	669	1,246	7	3	12	59	81	12	4	14	36	66

Tab. 3.

Moioner i Andra Kammaren, N:o 176.

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
X	Lx	i x	x	II tT’ a	= 0,98 Ix	B x	Bx (i—flx) = 0,9 6 Bx
18	9,650	0.00150	9,650	14.5	14.2
19	9,534	0.00150	9,520	14.3	14.0	14.2	13.6
20	9,418	0.00150	9,390	14.1	13.8	27.6	26.5
21	9,302	0.00150	9.262	13.9	13.6	40.3	38.7
22	9,186	0.00150	9,134	13.7	13.4	52.3	50.2
23	9,071	0.00150	9,007	13.5	13.2	63.6	61.1
24	8,956	0.00150	8,882	13.3	13.0	74.3	71.3
25	8,842	0.00150	8,758	13.1	12.8	84.3	81.0
26	8,729	0.00150	8,635	13.0	12.7	93.8	90.0
• 27	8,627	0.00160	8,524	12.8	12.5	102.7	98.6
28	8,505	0.00150	8,394	12.6	12.3	111.1	106.7
29	8,394	0.00150	8,275	12.4	12.2	119.0	114.2
30	8,284	0.00150	8,158	12.2	12.0	126.4	121.3
31	8,175	0.00150	8,042	12.1	11.9	133.3	128.0
32	8,068	0.00150	7,928	11.9	11.7	139.9	134.3
33	7,963	0.00150	7,817	11.7	11.5	146.0	140.2
34	7,860	0.00150	7,708	11.6	11.4	151.7	145.6
35	7,758	0.001 52	7,601	11.6	11.4	157.0	150.7
36	7,656	0.00175	7,494	13.1	12.8	162.1	155.6
37	7,555	0.00201	7,387	14.9	14.6	168.4	161.7
38	7,454	0.00231	7,278	16.8	16.5	176.3	169.2
39	7,353	0.00265	7,167	19.0	18.6	185.7	178.3
40	7,253	0.00305	7,056	21.5	21.1	196.9	189.0
41	7,153	0.00350	6,943	24.3	23.8	210.1	201.7
42	7,053	0.00402	6,827	27.4	26.9	225.5	216.5
43	6,953	0.00462	6,710	31.0	30.4	243.4	233.7
44	6,853	0.00530	6,589	34.9	34.2	264.1	253.5
45	6,753	0.00609	6,465	39.4	38.6	287.7	276.2
46	6,652	0.00700	6,337	44.4	43.5	314.8	302.2
47	6,550	0.00804	6,204	49.9	48.9	345.7	332.2
48	6,447	0.00923	6,066	56.0	54.9	381.1	366.7
49	6,342	0.01061	5,921	62.8	61.5	421.6	404.7
50	6,234	0.01218	5,768	69.3	67.9	466.2	447.6
51	6,123	0.01399	5,608	78.4	76.8	515.5	494.9
52	6,011	0.01608	5,439	87.5	85.8	571.7	548.8
53	5,897	0.01847	5,262	97.2	95.3	634.6	609.2
54	5,780	0.02121	5,075	107.6	105.4	704.5	676.3
55	5,659	0.02437	4,877	118.4	116.5	781.7	750.4

Bih. till Itiksd. 1''rot. 1896. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft. 10

74 Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.

Tab. 4.

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
X	w X	*?+»	st i	Äx	Qx		Rx
18	13.6776	12.9228	12.7026	5,195	99.15	11,791.10	2.2697
19	13.6680	12.9129	12.6929	4,952	94.41	11,691.95	2.3612
20	13.6577	12.9022	12.6762	4,719	89.83	11.597.54	2.4578
21	13.6466	12.8906	12.6648	4,497	85.46	11.507.71	2.5588
22	13.6346	12.8782	12.6526	4,285	81.32	11,422.25	2.6656
23	13.6217	12.8648	12.6394	4,088	77.34	11,340.93	2.7780
24	13.6078	12.8503	12.6252	3,890	73.54	11,263.59	2.8983
25	13.5928	12.8347	12.6099	3,706	69.90	11,190.05	3.0197
26	13.5766	12.8179	12.5933	3,530	66.93	11,120.15	3.1473
27	13.5592	12.7998	12.5755	3,367	63.58	11,053.22	3.2829
■28	13.5404	12.7802	12.5563	3,211	60.38	10,989.64	3.4308
29	13.5201	12.7592	12.5356	3,051	57.32	10,929.26	3.5818
30	13.4982	12.7364	12.5133	2,906	54.39	10,871.94	3.7402
31	13.4746	12.7119	12.4891	2,768	52.02	10,817.55	3.9081
32	13.4492	12.6855	12.4632	2,637	49.33	10,765.53	4.0831
33	13.4218	12.6570	12.4352	2.512	48.95	10,716.20	4.2662
34	13.3922	12.6262	12.4049	2,393	44.67	10,667.25	4.4577
35	13.3603	12.5932	12.3725	2,280	43.15	10,622.58	4.6545
36	13.3260	12.5575	12.3374	2,172	46.84	10,579.43	4.8752
37	13.2890	12.5190	12.2995	2,009	51.32	10,532.59	5.0919
38	13.2491	12.4776	12.2588	1,969	55.72	10,481.27	5.3232
39	13.2091	12.4329	12.2149	1,873	60.67	10,425.55	5.5648
40	13.1597	12.3847	12.1675	1,782	66.07	10,364.88	5.8163
41	13.1097	12.3328	12.1165	1,694	71.85	10,298.81	6.0787
42	13.0558	12.2768	12.0615	1,610	77.92	10,226.96	6.3537
43	12.9977	12.2164	12.0021	1,528	84.76	10,149.14	6.6397
44	12.9350	12.1512	11.9380	1,450	91.70	10,064.28	6.9398
45	12.8674	12.0810	11.8690	1,375	99.44	9,972.58	7.2522
46	12.7946	12.0053	11.7946	1,302	107.60	9,873.14	7.5833
47	12.7160	11.9236	11.7143	1,232	116.04	9,765.54	7.9294
48	12,6313	11.8356	11.6278	1,164	124.89	9,649.50	8.2928
49	12.5400	11.7408	11.5346	1,097	134.24	9,524.61	8.6804
50	12.4416	11.6386	11.4342	1,033	141,88	9,390.37	9.0918
51	12.3355	11.5283	11.3257	970	153.61	9,248.49	9.5330
52 i	12.2211	11.4094	11,2089	909	163.93	9,094.88	10.0042
53	12.0978	11.2813	11.0829	850	173.96	8,930.95	10.5102
54	11.9648	11.1431	10.9471	792	183.79	8,756.99	11.0588
55	11.8214	10,9941	10.8006	735	8,573.20	8,573.20	11.6606

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.