Motioner i Andra hammaren, Nr 203 (Motion 1911:203 Andra kammaren)

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Nr 203.

Af herr ErikSSOn i Grängesberg m. fl., om skrifvelse titt
Kungl. Maj.t angående utredning rörande tullsystemets
verkningar samt lämpligheten af dess afskrifning eller
modifiering m. m.

Vid fjolårets riksdag framburo vi en motion med yrkande om afslag
å Kungl. Maj:ts förslag till ny tulltaxa och med begäran om ny utredning
jämte några partiella ändringsyrkanden rörande'' nu gällande tulltaxa.
Motionen vann icke Kiksdagens bifall utom i frågan om yrkande på majstullens
borttagande.

Som skäl för afslag å den nya tulltaxan anfördes, att tulltaxerevisionen
bort föregås af en mera omfattande utredning än den kommittén
presterat, en undersökning, som icke tagit till ögonmärke taxans olika
detaljer, utan fastmer en granskning af tullskyddssystemets verkliga betydelse
för landet. Tulltaxekommittén har gått till sitt värf icke som den
kritiskt granskande utan som den fast troende. Kätterska anfäktelser och
tvifvel ha för kommittén varit främmande. Kommittén har stannat vid
att påvisa våra näringars ökade produktionsvärde och därmed ansett systemets
bestånd motiverad! Så enkelt är problemet ändå icke. Denna af
kommittén anförda utveckling har pågått i alla kulturländer, vare sig de
haft tullskydd eller ej. Och äfven om Sverige vid jämförelse med andra
länder skulle i detta afseende stå i första ledet, är därmed ingalunda bevisadt,
att denna utveckling varit till fromma för landets befolkning.

De väsentliga förändringar, som inom olika grenar af vårt lands näringslif
uppstått sedan 1880-talet, hade varit väl värda kommitténs uppmärksamhet
i högre grad än hvad som skett. Jordbrukets fortgående om -

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

läggning från spannmålsproducerande stordrift till smådrift med boskapsskötsel
borde ha varit anledning nog för en grundlig pröfning om spannmålstullarnes
vidare behöflighet.. Den under tullskyddets hägn alltjämt
fortgående trust- och kartellbildningen, som hotar att fullständigt kväfva
all konkurrens inom betydande konsumtionsområden, har kommittén så
godt som alldeles glidit förbi. Det har kappast från protektionistiskt håll
bestridts, att icke Sverige för närvarande är ett af de dyraste länder i
världen. Man kan ha olika meningar om orsakerna till detta förhållande,
man kan tillskrifva den ena eller den andra af de på frågan inverkande
faktorerna större eller mindre betydelse, men det torde vara svårt på
allvar kunna förneka, att icke tullsystemet, och då isynnerhet lifsmedelstullarna,
är en af de förnämligast bidragande orsakerna härtill. Icke
mindre betydelsefull är frågan om befolkningens, främst lönearbetarnes
lefnadsvillkor. En undersökning borde ha skett icke endast om deras
nominal- utan äfven om deras reallöner, samt om lefnadsstandarden hos
de stora arbetstagarna i någon afsevärd grad förbättrats eller om den i
stort sedt är lika nu som före tullarnas införande. Dessa och andra på
tullspörsmålet • inverkande faktorer borde, efter vårt sätt att se, varit underkastade
grundlig utredning, innan man gått att verkställa en detaljgranskning
af själfva tulltaxan.

Yi vilja icke tvista med kommittén, huruvida det den gifna uppdraget
gaf den möjlighet härtill eller icke. Hufvudsaken är icke hvem som
bort utföra denna undersökning, utan att den ej kommit till stånd.

Krafvet på en dylik utredning kunna vi ej släppa, ehuru vi i fjol,
med hänsyn till förestående traktatsunderhandlingar vid det slutliga afgörande!
afstodo från att fullfölja vårt i motionen gjorda afslagsyrkande.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med en vidt utbredd önskan inom
stora delar af vårt lands befolkning framföra vi ånyo vårt yrkande om en
utredning i ofvan nämndt syfte.

Huruvida genom en summarisk behandling af produktionsstatistiken
öfverhufvud kan finnas något afgörande bevis för eller mot skyddstull kan
med skäl betviflas. Flera faktorer erfordras nog för belysande af denna
sak. En första förutsättning är i alla händelser, att de statistiska uppgifterna
från vårt land ställas i belysning af motsvarande från andra länder.
Yi gjorde i fjol en jämförelse mellan Sveriges och Danmarks jordbruk.
Mätt efter denna måttstock, kan man ingalunda säga, att det tullskyddade
svenska jordbruket stått sig bättre än det icke tullskyddade

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

danska. En jämförande granskning af vårt lands ock andra länders industristatistik
torde i många fall ge liknande resultat.

Ett par exempel må anföras till stöd åt denna mening. Cementfabrikationen
synes oss vara eu för Sverige naturlig industri, som borde
kunna, utan tullskydd, behålla den inhemska marknaden och äfven lämna
ett afsevärdt tillskott till vår export. Denna industri åtnjuter emellertid
ett riktigt tullskydd, 60 öre per 100 kilogram eller 1 krona 8 öre per
tunna. Om man, som tulltaxekommittén gjort, endast ser på de svenska
cementfabrikernas produktion, måste man medge, att ökningen under de
sista åren varit högst betydande. Den har på tio år stegrats med icke
mindre än 139 %. Jämför man åter produktionsökningen med t. ex. de
danska fabrikernas, får man ett helt annat intryck.

Det vill synas oss, som om de naturliga förutsättningarna för denna
industrigren vore tämligen likartade i Danmark och hos oss; emellertid
åtnjuta de danska fabrikerna icke något tullskydd.

Följande siffror ur de båda ländernas officiella statistik visar såväl
tillverkningens ökning som ock deras import och export.

Cementindustrien i Sverige. Cementindustrien i Danmark.

År	Antal	Antal	Tillverkad cement	Antal	Antal	Tillverkad cement
fabriker	arbetare	kilogram	fabriker	arbetare	kilogram	tender
1897	5	1,129	81,146,680	4	879	82,620,000	459,000
1900	6	1,336	125,958,850	—	—	93,960,000	522,000
1905	7	1,298	167,611,460	5	1,165	196,920,000	1,094,000
1907	6	1,354	194,395,050	—	—	275,400,000	1,530,000

Sveriges in- och utförsel af cement

Införsel Utförsel Merutförsel

År ton ton ton

1897 .................. 1,826 27,112 25,286

1901 .................. 2,867 17,793 14,926

1905 .................. 10,999 38,503 27,504

1907 .................. 17,800 18,052 252

1908 ;................. 6,158 34,164 28,006

1909 .................. 12,943 33,196 20,253

1910 .................. — 73,350 —

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Danmarks in- och utförsel af cement.

År	Införsel ton	Utförsel ton	Merinförsel ton	Merutförsel ton
1897 .....	..... 31,716	7,974	23,742	—
1901 .....	..... 22,374	12,924	9,450	—
1905 .....	..... 30,654	38,034	7,380
1907 .....	..... 18,900	48,060	—	29,160
1908 .....	..... 18,396	68,662	—	50,266
1909 .....	..... 13,554	100,926	—	87,372

Vid reduktion från den danska statistikens Tender till kilogram har
hvarje Tende beräknats innehålla 180 kilogram.

Dessa siffror visa, att under det de svenska fabrikerna ökat sin
produktion med 139 %, ha de danska fabrikerna ökat sin med 23 3 %.
De säga vidare, att i trots af tullen har den svenska importen ökats med
i rundt tal 11,000 ton, medan den danska minskats med 18,000 ton.
Och ännu mera betydelsefullt är, att vårt lands merutförsel med smärre
variationer under olika år i stort sedt icke förrän under förlidet år ökats,
då däremot de danska fabrikerna förmått förvandla en mer införsel på nära

24,000 ton till en merutförsel på icke mindre än 87,000 ton.

Margarinindustrien.

Margarinet åtnjuter sedan år 1888 ett tullskydd af 20 öre kilogram,
medan råvarorna därför, renad talg och oljor, varit tullfria och oleomargarin
och ister haft samma tull som margarin.

I Danmark äro såväl margarin som oleomargarin tullfria, hvaremot
vissa oljor, som i Sverige äro tullfria, där draga importtull; t. ex. sesamoljan
tullbelägges med 5 öre per kilogram. Af denna olja använda de
danska margarinfabrikerna endast under ett år, 1909, 2,9 millioner kilogram.

Margarinfabrikernas produktion.

	I Sverige			I Danmark:
År	Antal	Tillverkningens	År	Antal	Tillverkningens
fabriker	kvantitet	fabriker	kvantitet
		Mill. kg.			Mill. kg.
1898 ...	......... 5	5.51	1897-	-98 ......... 18	11.89
1903 ....	......... 5	12.12	1902-	-03 ......... 19	19.72
1908 ....	......... 8	13.22	1907-	-08 ......... 16	27.il
			1909	......... 19	30.31

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

Här äro två naboländer med samma folkras, lika kultur — protektionisterna
vilja val icke påstå, att Danmark bär högre kultur än vi? _ i

stort sedt samma naturliga förutsättningar för här jämförda industrigrenar,
det ena med tullskydd, det andra utan, men med så väsentligen olika
produktionsresultat. Enligt protektionisternas mening skulle under så
ogynnsamma konkurrensvillkor de danska fabrikerna vara dömda till undergång
eller åtminstone att föra en tynande tillvaro och tvingas utbetala
rena svältlöner.

Ge dessa siffror något stöd för att denna uppfattning är riktig?
Kan man säga att dessa fabriker föra en tynande tillvaro? Att de betala
lika goda arbetslöner som deras svenska kolleger, skola vi visa i annat
sammanhang.

De enskilda svenska fabrikernas konkurrens sinsemellan torde inom
båda dessa fabriksgrenar vara upphäfd genom sammanslutning fabrikerna
emellan, hvilket möjliggör, att tullskyddet kan utnyttjas till sin yttersta
gräns. Hvad detta innebär torde stå klart för alla. Om de svenska byggmästarna
få betala endast för cement närmare 1 million kronor årligen
mera än deras kolleger i andra länder, innebär detta dyrare byggnader,
bostäder, affärshus och fabriksanläggningar, som i sin tur återverkar på
hyran och olika varors pris. Om befolkningen får betala margarinet med
15 ä 20 öre högre pris per kilogram än nödigt är, innebär detta att
rika fabrikanter — däribland flera utlänningar — på ett oskäligt sätt
utsuga de fattiga bland Sveriges folk.

Vi ha tagit dessa två industrigrenar endast som exempel. Det finns
intet skäl att antaga, att en undersökning af vårt lands öfriga storindustri
skulle ge väsentligen olika intryck. Äfven om en jämförelse med andra
länder skulle ge vid handen på vissa punkter en snabbare industriell utveckling
för Sverige, är därmed, som vi ofvan anmärkt, ingalunda bevisadt
att detta varit till fromma för vårt folk. Hela problemet är icke uttömdt
med ett konstaterande af att stora mängder varor blifvit fabricerade. Man
måste i lika hög grad se till varornas pris och industriens stabilitet. Jämsides
med för landet naturliga industrier, som genom sin egen inneboende
kraft utvecklats till styrka och konkurrenskraft, har emellertid tullskyddet
framskapat andra industrigrenar, som icke nu eller framdeles kunna bestå
af egen kraft, utan fortlefva uteslutande genom tillskott från det allmänna.
De äro en börda för näringslifvet i sin helhet och kunna rakt icke vara
till någon glädje, äfven om värdet af deras fabrikation med några tiotal
millioner kronor höjer den svenska industriens sammanlagda tillverkningsvärde.

8 Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

I skydd af rikligt tilltagna importtullar kunna i regel alla efterfrågade
industriartiklar tillverkas inom landet. I öfverensstämmelse härmed
har protektionisternas lösen varit »Sverige åt svenskarna». Sverige skulle
på alla områden vara sig själft nog. Frågan har icke varit, om den eller
den fabrikationen haft förutsättning för att kunna arbeta sig fram och
vinna afsättning i vårt lilla land eller kunna göra sig gällande i konkurrensen
på den utländska marknaden. Spörsmålet har varit vida enklare.
Det har endast varit fråga om att få tullen nog hög, helst så hög att
den verkat som det rena importförbudet. Sedan ha fabriker kommit af
sig själfva.

Den danske fabrikören A. Peschke-Koedt har i en inlaga till »Toldkommissionen»
klart påvisat, hur för landet oekonomiska, ja, ytterst skadliga
dessa drifhusmässigt tillkomna industrier äro. Han skrifver bl. a.:
» Upplysningar angående g ar din fabriken på 0stre Fasanvej. Fabriken har
tre väfstolar, hvilka hvar ha en bredd af 240 engelska tum. Det kan
således på hvar väfstol samtidigt väfvas intill 10 stycken gardintyg af 24"
bredd. När stolarna i enlighet med det engelska bruket hållas regelmässigt
i gång med tre skift arbetare, kan fabriken producera c:a 16,000 st.
ä 60 yard om året. Yikten är vid normal tillverkning i alla gängse bredder
och kvalitéer 10 å 12 pund pr st. De på fabriken framställda gardinerna
sändas i oblekt tillstånd till England för blekning. Fabriken har
i brist på afsättning måst arbeta med inskränkt tid. Den samlade årliga
produktionen uppgår till c:a 8,000 st. ä 60 yard. Tullen å utländska
gardiner är 1 kr. pr pund kg.). Tullen på vid vår fabrik använda
råämnen och kol uppgår till 9—10 öre pr pund.

I genomsnitt äro vid fabriken anställda 9 män, 12 kvinnor och 2
minderåriga. Den årliga arbetslönen uppgår sammanlagdt till c:a 20,500 kr.

För att skaffa pålitliga upplysningar om priserna, ha nyligen blifvit
afsända två norma lpröfver i mellankvalitéer -—- afskurna af vid fabriken
tillverkade varor -— till en skottsk fabrikant med uppmaning att notera
deras pris för samma mönster och kvalité.

Våra danska priser äro:

för prof Nr A 26 öre pr Alen
» » » B 29 3/4 * Ä

Den skottske fabrikanten tillbjöd sig att leverera samma mönster och
kvalitéer till:

18.90 öre pr Alen för Nr 1
22.10 » » » » » 2

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Prisskillnaden var sålunda:

för prof Nr A c:a 39 °/°

» » » B » 34 °/o

Bägge profven medfölja till »I1 oldkommissionens Af benyttelse».

När det nu spörjes, om den danska fabriken i skydd af tullen förtjänar
denna enorma differens i tillägg till den förtjänst, som den skotska
fabrikanten bar beräknat vid försäljning, så blir svaret nekande och orsaken
är lätt att förstå. Yår anläggning är för liten och för dyr och
våra driftomkostnader äro mycket för höga i förhållande till produktionen.

Till sammanställning gifves här ett öfverslag öfver anläggning och
drift af en skotsk fabrik på 14 väfstolar af 240" bredd. Anläggningskapitalet
inberäknadt grund, byggnad, maskiner och tillbehör uppgår till
£ 12,500 = 227,500 kr.

Yäfstolarna hållas i gång på hvardagarna dygnet rundt med tre arbetsskift
om 8 timmar hvar. Fabriken sysselsätter 104 arbetare — 57
män och 47 kvinnor, och deras årliga samlade arbetslön uppgår till 99,190 kr.

Den årliga produktionen uppgår till 70—80,000 st. ä 50 yard.
Styckenas längd är sålunda 10 yard eller 1/e kortare än de stycken vi
fabricera.

Beduceras den skottska fabrikens stycken till samma längd, få vi c:a

64,000 st. och nå följande sammanställningsresultat:

Anläggnings- Väfstolarnas Antal

kapital antal arbetare Arbetslon

Skottland:...... kr. 227,500 14 104 kr. 99,190

Danmark:...... » 110,000 3 23 » 20,500

Förräntning och afskrifning:

Beräknar man 10 °/o årligen till förräntning och afskrifning, får man
följande tal:

Skottland: 10 °/o af kr. 227,500 - kr. 22,750 fördeladt på 64,000 st.
= kr. 0.35 l/i pr st.

Danmark: 10 °/o af kr. 110,000 = kr. 11,000 fördeladt på 8,000 st.
= kr. 1.37 lj‘i pr st.

Förräntning och afskrifning blir 4 gånger så hög i Danmark som i
Skottland.

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 82 Höft.

Produktion

64,000 st.
8,000 »

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Arbetslön:

I den skotska fabrikens arbetslön är medtaget utgifter till 4 Kortslager
e ä 25 sbill. i veckan samt omkostnader för »Udtungering og Kantning»,
kvilka utgifter icke äro medräknade i den danska fabrikens arbetslön.
Sättas dessa extra utgifter till i rundt tal 12,000 kr. årligen, få vi
följande tal:

Produktion Samlad arbetslön Omkostnad pr st.

Skottland: ..................... 64,000 st. 87,190 kr. 60 kr. l.se

Danmark: ..................... 8,000 » 20,500 » 60 » 2.56

I trots af att de danska arbetarna icke få högre aflömng än de
skottska, bli utgifterna till arbetslön c:a 88 °/o högre i Danmark än i
Skottland.

ilfönster kontot.

En mycket betydande utgift i gardinfabrikationen är omkostnaden för det
stora antal nya mönster, som årligen skall anskaffas. Den skottska fabriken
producerar årligen c:a 200 nya mönster för en försäljning af

64.000 st. Den danska fabriken c:a 100 nya mönster för en försäljning
af 8,000 st. Utgifterna till nya mönster äro i den danska fabriken c:a 4
gånger så höga som i den skottska.

Om man med ett rundt tal anslår fabrikens årliga tillverkning till

80.000 pund, så svarar däremot vid import från utlandet 80,000 kronor i
tull till statskassan. Frånräknas tullen på införda råämnen med 10 öre
pundet, lider statskassan genom denna lilla fabriks produktion en årlig
förlust af 72,000 kr. Om nu dessa 72,000 kronor bli öfverförda från
statskassan till fabrikens ägare, så sker genom denna omflyttning en orättfärdighet
mot skattdragarne, men pengarna komma dock i en eller annan
form omsättningen till godo. Kan det däremot bevisas, att största delen
af dessa 72,000 kr. går bort i abnormt höga driftskostnader, som icke
komma någon människa till godo, så lider samhället en förlust af samma
storlek som det onyttigt spillda beloppet.»

Det vill synas, som om det rikligt tilltagna tullskyddet för vissa
industrigrenar varit, i stället för till nytta, till uppenbar skada. Yi tänka
då på t. ex. skoindustrien. Äfven den ifrigaste protektionist måste medge,
att för denna industri tullen är nog så högt tilltagen. Men ändå klaga
skofabrikanterna öfver dåligt ekonomiskt resultat. Tullen har här tydligen
åstadkommit industriell anarki i stället för planmässigt ordnad drift. Det

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

finns ingen rimlig anledning antaga, att en så stor konsumtionsartikel år
efter år skulle ha endast importerats, utan allt talar för att vi, äfven utan
tullskydd, så småningom fått inhemsk produktion, men utan skotull hade
vi säkerligen icke år 1908 haft ett 80-tal skofabriker, utan ett litet fåtal,
som i stället genom sin storlek och välordnade organisation och fabriksanläggning
kunnat täfla med utlandets bästa, till kolossal fördel för alla
konsumenter, äfven om något tusental par skor mera skulle importerats årligen.
Tullskyddet har i detta fall skapat fram skofabriker långt utöfver
behof vet.

Enligt den officiella fabriksstatistiken fanns år 1908 i vårt land icke
mindre än 80 sko- och nåtlingsfabriker. Alla med ett jämförelsevis litet
antal arbetare, men med olika fabriksanläggning, hvar sin särskilda ledning.
kontorspersonal, handelsresande o. s. v. I stället för några få stora
konkurrenskraftiga skofabriker, som kunde sälja billiga skor, ha vi här
fatt ett stort antal små fabriker, som troligen icke lämna sina innehafvare
större utdelning än hvad dessa stora fabriker skulle göra, men som
måste sälja sitt fabrikat väsentligt mycket dyrare. Produktionsstatistiken
meddelar, att landets behof af skodon är i det närmaste fylldt genom inhemsk
tillverkning. Men den talar icke om, till hvilket pris detta skett,
eller om fabrikernas stabilitet och konkurrenskraft. Detta senare är minst
lika viktigt att veta som det förra, när man vill verkligt pröfva tullskyddets
nytta och betydelse.

Enligt gängse uppfattning äro arbetslönerna i vårt land synnerligen
höga, och det försäkras energiskt af protektionisterna, att de dyrare lefnadskostnaderna
i ett tull-land mer än väl uppvägas af högre arbetslöner.
Det får dock icke förbises, vid bedömande af denna fråga, att arbetslönerna
stegrats under de sista årtiondena Europa rundt.

Den tillförlitligaste mätaren torde vara att jämföra arbetslönerna i
Sverige med dem i andra länder med tullfrihet på lifsmedel. I fjolårets
motion gjorde vi några jämförelser mellan arbetspriset i vårt land och i
Danmark. Som bekant har detta land inga lifsmedelstullar; hvad detta
innebär i högst väsentligt billigare lefnadskostnader påvisade vi i samma
motion genom att anföra siffror, hämtade ur den officiella statistiken.

Yi påvisade då bl. a., att arbetslönen inom det danska jordbruket
var minst lika hög som hos oss. Yi vilja nu göra några jämförelser från
industriella arbetsområden.

12 Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Yi ha förut påvisat, huru de danska cement- och margarinfabrikerna
stå sig utan skyddstull, och vi vilja nu visa att det skett, trots att de betala
lika goda löner som deras svenska konkurrenter.

Cementindustrien.

Yid den i Danmark den 12 juni 1906 företagna Haandvserks- og
Industritadlingen befanns arbetstiden inom denna industrigren vara 10
tim. pr dag och genomsnittsförtjänsten för icke facklärda arbetare uppgå
till kronor 22: 80 pr vecka. Denna veckolön reducerad till timlön gör
efter en arbetstid af 60 tim. i veckan 38 öre pr timme.

En granskning af de danska cementfabrikernas lönestatistik visar för
år 1909 följande arbetslöner:

Yid »Aktieselskabet Portland-Cementfabriken Danmark» var från den
29 oktober 1908 till den 27 oktober 1909 genomsnittsarbetslönen för
samtliga sysselsatta cementarbetare 40 öre pr timme. Genomsnittsförtjänsten
pr timme för ackordsarbetare var vid denna fabrik under tiden från den
29 april till den 30 juni 1909 för arbetare sysselsatt — vid »Slammeriet»
49.9 öre, »Salamandern» 46 öre, uppskattning af sten och kol till ugnarna

62.i öre, »Overtrmkning og Klinkerkorsel» arbetslag A 60.7 öre, arbetslag
B 54.7 öre och cementpackning 64.3 öre.

Yid en annan dansk fabrik var genomsnittsförtjänsten pr timme för
ackordsarbetare under 1909 följande: Yid »Aftömning» 56, »Slammeri»
49.i, roterugnarna 34.3, kol till ångpannan 38.4, packning 45, utskeppning
till ångare 76.4, seglare 54, stufning <5.7, reparation af säckar 38.4,
kollossning 58, att köra upp lera 45, gipslossning 66 öre.

Yid cementfabriken »Kongsdal» var genomsnittslönen under år 1909
40.6 öre pr timme.

Yid fabriken »Norden» var genomsnittslönen för samtliga cementarbetare
under samma tid 43.8 öre pr timme.

Ur denna fabriks lönestatistik anföra vi några exempel på hvad därstädes
anställda årsarbetare (icke säsongarbetare) kunnat förtjäna från den
1 januari till den 31 december 1909.

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Nr.	Arbetarens namn.	Sysselsättning.	Arbetstimm.	Årsförtjänst.	Genomsni
			under året.	Kr.	timlön.
4	J. P. Pedersen.....	Kridtgraven	2,759 Va	1,407: 99	51.o
7	Yilh. Nielsen .....	»	2,714	1,394: 95	51.4
71	A. Jocumsen .....	»	2,516	1,459: 16	58.o
53	P. Jensen...........	Lergraven	2,651 V2	1,345: 37	50.7
18	Jens Madsen .....	Brtender	4,220 72	1,835: 97	43.5
19	P. Pedersen........	»	4,237	1,833: 45	43.3
24	J. P. Jensen .....	Eorskelligt	3,281 72	1,513: 90	46.i
32	Chr. Knudsen .....	»	2,931	1,371: 79	46.8
94	H. Trenmer........	»	3,161 72	1,431: 07	45.2
41	Chr. Larsen........	Pakhuset	2,487	1,471: 78	59.2
42	Anth. Lund........	»	2,653	1,592: 63	6O.0
76	Joh. Christiersen ..	»	2,536	1,519: 98	59.9
77	Mart. Carlsen .....	»	2,615 72	1,543: 79	59.0
102	Joh. Sörensen .....	. Smedemedhjselper 3,081	1,112: 88	36.i

Någon officiell undersökning om arbetslönerna vid samtliga svenska
cementfabriker har icke, såvidt oss är bekant, ägt rum. Endast för en
fabrik, den vid Limhamn, har sådan undersökning berörande arbetslönen
under år 1905 af kommerskollegium utförts.

Genomsnittsförtjänsten vid denna fabrik uppgick då för samtliga arbetare
till 37 öre pr timme.

Lägsta timförtjänst för arbetare öfver 20 år var 10 öre och högsta
52 öre. 10 arbetare hade en inkomst pr timme af 20—25 öre, 19
25—30 öre, 33 30—35 öre, 65 35—40 öre, 163 40—45 öre, 57 45—50
öre och endast 3 arbetare hade öfver 50 öre.

Genomsnittliga årsinkomsten för arbetare i åldern 20—35 år fördelade
efter specialiteter var följande: råmaterialarbetare 1,181 kr., ringugnsarbetare
1,187 kr., schaktugnsarbetare 1,237 kr., koksugnsarbetare
1,707 kr., cementmjölnare 1,227 kr., cementpackare 1,225 kr., kolkörare
1,335 kr., lossare och lastare 1,371 kr., tunnbindare 1,081 kr., järnarbetare
1,162 kr., träarbetare 1,167 kr., murare 1,032 kr., maskinpersonal
1,231 kr., diverse arbetare 930 kr.

Limhams cementfabrik torde vara en af de svenska fabriker, som betala
de högsta arbetslönerna. En jämförelse mellan å ena sidan genomsnittsförtjänsten
vid denna fabrik och vid de samtidigt officiellt undersökta
danska fabrikerna visar likväl ett öre lägre timförtjänst vid Limhamn än

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

i Danmark. Genomsnittsförtjänsten var under 1909, som förut visats, vid
de danska fabrikerna afsevärdt högre, t. ex. vid fabriken »Norden» icke
mindre än 43.8 öre mot 37 öre vid Limhamn år 1905.

Om oek arbetslönerna stigit äfven vid de svenska fabrikerna sedan
1905 har man inga skäl antaga att de ökats så, att de nu öfverstiga hvad
som betalas i Danmark.

Margarinindustrien.

Yi citera i år hvad vi i fjol anförde angående arbetslönen vid de
svenska fabrikerna.

»Den högsta arbetslönen betalas af margarinaktiebolaget Zenith i Malmö.
Arbetstiden vid denna fabrik är 54 timmar pr vecka.

§ 2 i det vid fabriken gällande löneaftalet stadgar följande veckolön:

» A fl ön i ngen utbetalas för manlig arbetare, som fyllt 21 år, med 22: 50
till den 1 januari 1908, 23: 50 till den 1 januari 1909 samt därefter
24: — kronor pr vecka så länge aftalet varar.

För kvinnlig arbeterska, som fyllt 18 år, betalas 13: 50 till den 1
januari 1908, 13: 75 till den 1 januari 1909 samt därefter 14: 50 pr
vecka så länge aftalet varar.»

Löneaftalet vid Agra margarinfabrik här i Stockholm bestämmer en
arbetstid af 58 timmar pr vecka och följande veckolön:

»Alla manliga fullgoda arbetare, som fyllt 21 år, hvilka haft anställning
vid vår fabrik i ett hälft år, erhålla från och med den 1 juli
detta år (1908) kronor 23: 50 pr vecka.

Alla kvinnliga kronor 13: 50 pr vecka.

Kuskarna erhålla kronor 25: — pr vecka.

Snickare Andersson erhåller kronor 19: 50 pr vecka.

Nyintagna arbetare, som fyllt 21 år, manliga, erhålla kronor 21:
pr vecka, efter hälft år kronor 22: — och efter helt år kronor 23: 50.

Nyintagna kvinnliga arbetare erhålla pr vecka kronor 11: — efter
hälft år kronor 12: — och efter helt år kronor 13: 50.

Öfvertidsarbete betalas med 50 öre för manliga och 30 öre för kvinnliga
arbetare pr timme från den ordinarie arbetstidens slut till kl. 9 e. m.
samt 60 öre för natt-, sön- och helgdagsarbete.»

Yid Pellerins margarinfabrik är arbetstiden i aftalet bestämd till
58 l/i timmar pr vecka med följande arbetslöner:

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

»Aflöningen bestämmes för vecka och utgår:

A. Till manlig arbetare med 17 kr. under första arbetsåret han är
anställd, andra året 18 kr., tredje året 19 kr. och fjärde året kr. 22: 50.

B. Kvinnliga arbetare betalas med 11 kr. pr vecka under första

arbetsåret (fr. o. m. 1 april 1906) hon är anställd, andra året 12 kr.,

tredje året 13 kr. och fjärde året kr. 14: 50.

Då arbete utöfver den ordinarie arbetstiden påfordras, och sådant infaller
under tiden före kl. 9 e. m. betalas detta med 25 % förhöjning.
För nattarbete, eller arbete, som infaller under tiden mellan kl. 9 e. m.
och kl. 6 f. m. äfvensom för arbete under sön- och helgdagar betalas
50 % förhöjning.»

Margarinaktiebolaget Svea i Kalmar betalar till manlig fullgod arbetare,
som fyllt 21 år, 19 kronor 50 öre pr vecka, och till kvinnlig

fullgod arbetare, som fyllt 21 år, 12 kronor pr vecka. Arbetstiden är
59 timmar pr vecka.»

I Danmark utgjorde motsvarande arbetslön år 1906, enligt den officiella
undersökningen, som ägde rum i samband med Plaandvmrks- og
Ind u strit ädlingen den 12 juni 1906 följande:

För icke facklärda manliga arbetare (Arbejdsmcend).

Antal arbetare med eu veckolön af:

Margarinfabriker i Provinsstäderna.. Landsdistrikten..	Mindre än 18 kr. . 16 7	18—19 kr. 49 13	20—21 22— kr. kr. 48 44 3 14	23 24—25 kr. 64	26—27 kr. 10	Mera än Till- Genom- 27 kr. sammans snitts-veckolön 2 233 21.8 — 37 19.5
Hela landet .....	. 23	62	51 58	64	10	2 270	21.5
		För kvinnliga	arbetare.
			Antal arbetare med en veckolön af:
	8—9	10—11	12—13	14—15	Mer än	Tillsam- Genomsnitts-
Margarinfabriker i	kr. ''	kr.	kr.	kr.	16 kr.	mans.	veckolön.
Provinsstäderna..	. 15	9	26	104	4	158	13.9

De i den officiella undersökningen medtagna fabrikerna voro samtliga
belägna på den danska landsbygden eller småstäderna, icke i Köpenhamn.
Sedan denna undersökning verkställdes, har helt säkert arbetslönerna för -

Motioner i Andra kammaren, Nr 303.

bättrats vid margarinfabrikerna, i likhet med hvad som ägt rum inom
andra danska industrigrenar.

Enligt af danska arbetsmannaförbundet år 1910 lämnad uppgift
ställa sig arbetslönerna vid följande fabriker sålunda:

Manliga margarinfabriksarbetarnes löner.

Timlön

öre

Aalborg ........................ 31

Aarhus ........................ 37 72

Esbjerg ........................ 37 72

Köpenhamn..................... 39

Yejle ........................... 33 73

Öfverarb. pr tim. öre	Sön- och helgdag tim. öre	Nattarbete pr timme öre
45	45	50
50	52 72	62 72
56	75	75
50	50	75
40	50	50

De kvinnliga arbetarnes timlöner växla från 21 till 25 öre med 50 °/°
tillägg för öfvertidsarbete.

Utom dessa, af den förut gjorda undersökningen betingade jämförelser,
vilja vi ytterligare anföra ett par arbetsområden och välja då:

Kvarnm* och bagerier i Stockholm och Köpenhamn.

Yi välja kvarnindustrien därför att den i Sverige fått sin rikliga del
af tullskydd, men i Danmark icke åtnjuter något som helst tullskydd, och
bagerierna därför att ofta det höga brödpriset i Stockholm jämfördt med
Köpenhamn tillskrifves arbetarnes högre löner.

Kvarnindustrien:

Inom denna näringsgren finnes aftal mellan arbetsgifvarne och
arbetarne, ingångna våren 1908 och ännu gällande, både i Stockholm och
Köpenhamn. Arbetsaftalet i Stockholm är upprättadt mellan kvarnetablissementen
Saltsjökvarn, Tre kronor och Yictoria å ena sidan samt respektive
fackföreningar å den andra sidan. Detta aftal lyder, i hvad det rör
arbetslönen, sålunda:

»§ 2. Som minimilön betalas till fullgod kvarnarbetare, som fyllt 20
år, 26 kr. pr vecka, samt till fullgod eldare, som fyllt 20 år, 28 kr.
pr vecka. Kuskarne erhålla 27 kr. pr vecka. Såsom vederlag för att
måltidsrasterna under nattskiftet intoges å arbetsplatsen, erhåller kvarnpersonalen
2 kr. pr man och vecka, då nattskift förekommer, samt i pro -

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

portion för del af sådan vecka. Till nyanställd arbetare betalas vid
anställningen en begynnelselön med 3 kr. mindre än gällande minimilön,
men erhålles efter tre månader full aflöning. Arbetare med betyg från
speciella fack erhålla genast vid anställningen full aflöning. Alla handtverkare
erhålla samma förhöjning som öfriga arbetare.

Underåriga mellan 18—20 år erhålla 3 kronor mindre än fullgod
arbetare, som fyllt 20 år.

§ 3. Betalning för öfvertidsarbete utgår till alla arbetare med 55
öre pr timme, för sön- och helgdagsarbete med 65 öre pr timme. För
arbete i skiftgång under stadgad arbetstid, natt eller dag, utgår ingen
öfvertidsersättning.»

Det för Köpenhamn gällande aftalet är ingånget mellan »Dampmollerne»
och »Dansk Molleriarbejder-Förbund», och lyder i hvad det
gäller arbetslönen som följer:

»§ 1. Lonningstariffen inddeles i 2 Afdelinger:

l:ste Afdeling omfatter: Valsepassere, Kvsernpassere, Kaftmerpassere,
Billere, Mollersvende, som bekhede selfstmndige Fladser paa de forskellige
Lofter, l:ste Mand i Silopakhuset og den Mand, som forestaar Skibselevatoren
og lonnes med 26 Kr. ugentlig for Dagmandskabet, 29 Kr.
ugentlig for Natmandskabet.

2:den Afdeling omfatter alle fra Provinsen nyindkomne Svende og
alle ovrige Mollepassere, som ikke have vseret beskeeftiget paa vedkommende
Molle eller dens Pakhus et Aar, og lonnes med 25 Kr. ugentlig
for Dagarbejde og 28 Kr. ugentlig for Natarbejde.

§ 4. Overarbejde samt Son- og Helligdagsarbejde fra Kl. 6 Morgen
til Kl. 9 Förmiddag betales med 55 0re pr Time, efter Kl. 9 Son- og
Helligdage med 65 0re pr Time og med 80 0re pr Time paa Aarets 4
store ilojtidsdage (Långfredag, Paaskedag, Pinsedag og Juledag);

§ 7. Ku gseldende hojere Lonsatser bibeholdes.»

Bagerinäringen.

Under år 1909 uppgjordes nya aftal mellan bageriarbetarne och
deras arbetsgivare vid rågbrödsbagerierna och fabrikerna i Stockholm och
Köpenhamn.

Aftalet för Stockholm bestämmer en arbetstid af »58 sammanräknade
timmar pr helgfri vecka».

Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 82 Häft.

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

»Arbetslönerna utgå enligt följande minimitariff pr vecka:

a) I spisbrödsbagerierna: Kr. pr vecka

Första arbete (käfling och skrufning)........................... 31

Andra arbetet (fjärde bakningen) ......... 30

Tredje arbetet (deggöring och afbräckning) .................. 27

Fjärde arbetet (spritsning och sättning)........................ 22

b) I maskinbagerierna:

Första arbetet (käfling) .......................................... 32

Andra arbetet (raskpassare och hisskötare) .................. 32

Tredje arbetet (deggöring) ....................................... 28

Fjärde arbetet (underarbete) .................................... 22

För öfverbakning betalas för första arbetet kr. 2: 75, andra arbetet
kr. 2: 50, tredje arbetet kr. 2: 25. Där denna tariff icke kan tillämpas,
betalas 60 °/o förhöjning i den ordinarie aflöningen. Annat förekommande
öfvertidsarbete betalas med 65 öre i timmen för första, andra och tredje
arbetet, samt 55 öre i timmen för fjärde arbetet.»

Det för Bug brods b ägor ier og Bredfabriker i Kobenhavn og Omegn
gällande aftalet bestämmer angående arbetslönen följande: »Ugelonen for
Bagersvende er minst 27 Kr. for Lseggere, 28 Kr. for Hferdpaasaettere,
30 Kr. for Holpere og 33 Kr. for Mestersvende. Hjeelpearbejde betalas
med 4: 70 0re, 5: 20 0re og 5: 70 0re pr dag. Overarbejde betales med
75 0re i Timen.

I Bagerier og Fabriker, som ilcke beskarftiger over 5 Mand, er
Arbejdstiden 60 Tim er ugentlig, fordelte paa 6 Dage eller Katter ä 10
Timers samlet Arbejdstid med 1 Times Spise- og Hviletid. I Bagerier og
Fabriker, hvor der arbejder mere end 5 Mand, er Arbejdstiden 54 Timer
egentlig, fordelte paä 6 Dage eller Kfett er ä 9 Timers samlet Arbej dstid
med 1 Times Spise- og Hviletid.

Den hojere personlige Lon, som haves ved dette Begulativs Ikrafttr
seden, bibeholdes.»

För Stockholms finbagare gällande aftal stadgar likaledes 58 tim.
arbetstid pr vecka och följande veckolöner:

Manliga arbetare:

Ungsarbetare 32 kr., trågarbetare 31 kr., wienerbagare 29 kr.,
tredjer 28 kr., raskpassare 28 kr., bordsarbetare 26 kr., hjälparbetare
vid ugnen 23 kr.

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

Kvinnliga arbetare:

Ugns- och trågarbetare 21 kr. Öfriga arbetare 18 kr. Nybörjare 15 kr.

För öfvertid åtnjuter manliga ansvarsarbetare (d. v. s. ugnsarbetare,
trågarbetare, wienerbagare, tredjer och raskpassare, där särskild sådan
finnes) 65 öre pr timme, och manliga underarbetare 55 öre pr timme
samt kvinnliga arbetare 50 öre pr timme.

»Lon og Arbejdsregulativ for Fintbrods og Kagebagerier i Kobenhavn
og Omegn» stadgar följande löner:

»Ugelonen for Bagersvende er mindst 26 Kr. for Lseggere, 29 Kr.
for Holpere, Wiener- og Enesvende, 30 Kr. for Kneter og 32 Kr. for
Mestersvende. Overarbejde betales med 66 0re i Timen.

Frinatsarbejde betales med 440 ore, 490 og 540 ore. Arbejdstiden
er 60 Timer ugentlig, fordelte paa 6 Hage eller Katter ä 10 Timers
samlet Arbejdstid med 1 Times Spise- og Hviletid. Den hojere personlige
Lon, som haves ved dette Kegulativs Ikrafttraeden, bibeholdes.»

Yid 1887 och 1888 års riksdagar försäkrades med största bestämdhet
att hufvudsyftet med tullarne icke vore att bereda staten större inkomster,
utan att åstadkomma näringsskydd. De väntade tullmillionerna skulle,
enligt högtidlig försäkran, hufvudsakligen användas till sociala reformer.

Den mer än tjugoåriga erfarenheten vittnar om att denna försäkran,
i bästa fall, endast var en tom fras, icke afsedd att infrias. Det har icke
varit brist på inkomster. Yerkligheten har öfverträffat den djärfvaste förhoppning
hos 1880-talets skyddsvänner. Yi anförde i fjol ett sammandrag
ur rikshufvudboken, utvisande hvad olika inkomstrubriker lämnat.
Då dessa torra siffror tala bättre än de vältaligaste ord om hur rikedomen
ockrat på fattigdomen, anföra vi dem äfven i denna motion. För de jämförelser,
hvilka vi i fjol gjort och i år upprepa, har det nämligen ingen
som helst betydelse att de summor, som anförts från hvad numera kallas
»statens affärsverksamhet», i denna sammanställning äro blandade bruttooch
nettosiffror.

»Statsverkets samtliga i rikskufvudbokens kapitalkonto upptagna inkomster
under åren 1888—1907 uppgå i rundt tal till 2,638 millioner
kronor.

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

De olika inkomstkällorna ka lämnat följande belopp:

Direkta skatter:	MiU. kr.
Grundskatt ..................	38.7
Mantalspengar ...............	15.8
Stämpelmedel ...............	121.8
Bevillning....................	154.8
Inkomstskatt.................	65.6
tillsammans	396.2
Konsumtionsskatter:
Tullar ........................	974.0
Brännvin .....................	387.5
Sockerskatten ...............	128.4
Punsch........................	5.6
Öl (maltskatten) ............	12.4

tillsammans 1,507.9

Blandade skatter:

MiU. kr.

Extra uppbörd, kontrollstäm pelmedel

m. m........... 36.8

Inkomster, som icke äro i vanlig
mening skatter:

Postmedel..................... 227.8

Järnvägsmedel ............... 192.6

Skogsmedel .................. 113.2

Telegrafmedel ............... 71.i

Fyr- och båkmedel ......... 33.6

Arrendemedel ............... 50.5

Bötesmedel .................. 6.9

Terminsafgifter............... 1.7

tillsammans 697.4

En jämförelse mellan de olika inkomstgrupperna visar, att konsumtionsskatterna
under denna tid lämnat nära fyra gånger så stort belopp
som samtliga direkta skatter.

En undersökning om hvad de allra nödvändigaste lifsmedlen lämnat
under dessa tjugo år visar följande:

Statsverkets inkomst under åren 1888—1907

i tull på spannmål (malen och omalen, samt gryn)......... 187.6 mill. kr.

» risgryn och sagogryn................................. 9.7 »

» fläsk .................................................... 23.8 »

» kaffe .................................................... 57.4 »

» socker och sirup.............................. 105.8

skatt på socker ........................................... 128.4 234.2 »

tillsammans 512.7 mill. kr.

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

Dessa tullar på befolkningens allra nödvändigaste förbrukningsartiklar
ha sålunda lämnat 30 % större belopp till statskassan än samtliga direkta
skatter tillsammans.»

Tullinkomsten endast för spannmål uppgick år 1908 till icke mindre
än 11,261,628 kronor.

Det har sålunda icke varit brist på tullinkomster. Men löftena
stå ännu oinfriade. De sociala reformer, som skulle komma genom tullarna,
ha som vanligt i detta land inskränkt sig till kommittéutredningar.

Den nu sittande regeringen har berömt sig af att vilja vara radikal
i skattefrågan och velat lägga mer börda på de förmögna genom en reformerad
inkomstskatt och genom förmögenhetsskatt. Dessa nya direkta
skatter mottogos med stor ovilja i kapitalisternas första kammare och hade
nog aldrig blifvit antagna om icke deras regering måst räddas.

Hur mycket ger nu hela denna skatt?

Den beräknas i årets statsverksproposition till 31 millioner kronor
för år 1912. Sockerskatten beräknas samma år lämna ensam 19 millioner
kronor. Om man antager, att spannmålsimporten skall lämna år 1912
lika mycket som år 1908, eller öfver 11 millioner kronor, blir resultatet
att hela den reformerade inkomst- och förmögenhetsskatten, som ändå
sträcker sig så långt ned bland de små inkomsttagarne, icke lämnar mer
än tvångsskatten på befolkningens förbrukning af två så nödvändiga lifsmedelsartiklar
som spannmål och socker! Det är ingen konst att vara
»fosterländsk» och att ifra för »ett starkt försvar», när det kostar så litet
i egna uppoffringar, utan endast gäller att besluta stora utgifter, men sedan
vräka öfver kostnaderna på andra, svagare samhällsgrupper.

Ett fåtal godsägare och fabrikanter ha genom tullarne oskäligt gynnats
och staten fått rikliga inkomster. Men statsmakterna ha icke hatt
blick för annat än de förmögnas intressen. Skilda reformer, som kunnat
lätta lönearbetarnas och småböndernas betryck ha icke haft de regerandes
öra. Samma fattiga folk, som man genom konsumtionsbeskattning pressat
till det yttersta, har man sedan icke velat räcka en hjälpande hand vid
arbetslöshet eller på deras ålderdom. Landtbefolkningen i aflägset liggande
socknar, som får kämpa eu oerhördt bitter kamp mot fattigdomen och nöd,
som får till sin fattigvård och sitt skolväsende betala 3 ä 4 gånger så stor
kommunalskatt som de, hvilka bo i de större städerna, de lämnas i sitt
betryck. De få gå under. En bred flod af ungt friskt blod går år efter
år från Sverige till andra länder. Många orsaker samverka förvisso till

Motioner i Andra kammaren, Nr 203,

olusten i landet, den sociala vantrefnaden. Men det är vår lifliga öfvertygelse,
att en verklig, opartisk undersökning skall nödgas att bland de
viktigaste upptaga det tullsystem, som det maktägande fåtalet funnit så
tjänligt för sina intressen, men som för det stora flertalet ter sig alltmer
olidligt.

På grund af det anförda tillåta vi oss föreslå,
att Riksdagen måtte besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.
Maj:t måtte låta skyndsamt verkställa en möjligast allsidig
utredning rörande tullsystemets verkningar samt
lämpligheten af dess afskrifning eller modifiering, hvarvid
särskildt bör beaktas, i hvad mån lifsmedelstullarna
till skada för befolkningens breda lager och till
förfång för vårt lands konkurrenskraft på världsmarknaden
verka till fördyring af lefnadskostnaderna, samt
för Riksdagen framlägga de förslag, denna utredning
må föranleda;

att likaledes hos Kungl. Maj:t anhålla att, samband
med denna utredning, måtte uppgöras en plan
för att, dels genom besparingar och dels genom beredande
af andra inkomstkällor för staten, ordna frågans
statsfinansiella sida, därest Riksdagen finner sig böra,
sedan utredningen föreligger, besluta lifsmedelstullarnas
fullständiga afskaffande samt däremot svarande eller
eljest påkalladt borttagande af eller nedsättning i öfriga
tullsatser.

Stockholm den 27 januari 1911.

Bernh. Eriksson.
Herm. Lindqvist.
J. Hasselquist.
Sven Persson.

Hj. Eranting.
Charles Lindley.
Ernst Söderberg.
Hjalmar JRissén.
K. A. Borg.

Carl Lindhagen.
K. Tengdahl.

J. Th. Johansson.
J. Åberg.

J. A. Wallin.

C. E. Svensson.

Motioner i Andra hammaren, Nr
E. C. Kropp. N. E. Lindberg.

Nils Persson.

A. J. Christiernson.

E. Kristensson.

N. A. Berg.

Viktor Larsson.

E. Palmstierna.

Värner Rydén.
0. Waldén.
A. C. Lindblad.

J. Forssell.

E. A. Leksell.

SOS.

S. Linders.
Aug. Nilsson.

F. W. Thorsson.

G. A. Strömberg.
G. A. Rundgren.

L. J. Carlsson.

Carl Winberg.