Miljöpolitiken 1988/89 (Motion 1988/89:Jo796 av Carl Bildt m. fl. (m) Mot)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo796

av Carl Bildt m. fl. (m) Mot

Miljöpolitiken 1988/89

Jo796

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 3

1.1 Inledning 4

2 Principer för miljöpolitiken 7

3 Växthuseffekten 8

4 Skydd för ozonskiktet 11

5 Luftföroreningar 12

6 Ett miljövänligt transportsystem 13

6.1 Personbilar 13

6.2 Landsvägstransporternas miljöpåverkan 15

6.3 Internationellt arbete 16

6.4 Kollektivtrafik i storstäder 16

7 Vattenmiljön 16

7.1 DDT och PCB 16

7.2 Klorföreningar 17

7.3 Fosfor och kväve 18

7.4 Giftiga ämnen 19

7.5 Forskning 20

8 Jordbruket och miljön 20

8.1 Kväve 20

8.2 Kemiska bekämpningsmedel 21

9 Naturvård 23

9.1 Mark 23

9.2 Nationalparker 23

9.3 Naturreservatm.m 23

9.4 Friluftsliv 24

9.5 Skydd av arter och genetisk variation 25

9.6 Enskild natur-och kulturvård 26

9.7 Skogar 26

9.8 Fjällnära skogar 27

9.9 Mark för naturvård 27

9.10 Våtmarker 28

9.11 Vattendrag 28

10 Radon 28

11 Internationellt miljösamarbete 30

12 Avfall 30

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrJo796

13 Miljömärkning 32 Mot. 1988/89

14 Miljölagar 32 Jo796

15 Miljökonsekvensbedömningar 33

16 Miljöskador måste få ett pris 34

17 Hemställan 36

1 Sammanfattning

Målet med miljöpolitiken måste vara att minska miljöskadlig verksamhet till
under den nivå naturen tål.

För att uppnå detta krävs såväl lagstiftning som ekonomiska styrmedel.
Vissa företeelser är så farliga att det måste finnas klara och entydiga förbud. I
många andra sammanhang gäller det att låta dem som genom sitt agerande
orsakar skador på miljön bära en kostnad för detta. I motionen finns
vägledande principer för utformningen av miljöavgifter.

I grunden är miljöfrågorna en moralisk fråga. Det gäller ansvaret att
överlämna vår planet till kommande generationer. Därför är också de
enskilda individernas inställning och agerande grunden för en framgångsrik
miljöpolitik. Vi är övertygade om att individer som har goda kunskaper
också är beredda att göra de uppoffringar som krävs för att förbättra miljön.
Den enskilda människans handlande är därför viktigt. Det kan gälla att som
konsument välja miljövänliga produkter. Det kan också gälla ansvaret hos
enskilda markägare att medverka till att bevara värdefulla naturområden.

Åtgärder mot miljöförstöring är resurskrävande. Det går inte att klara
problemen genom att minska den ekonomiska tillväxten. Länder med en
stagnerad ekonomi saknar nästan helt möjligheter att bemästra sina miljöproblem.
Inom ramen för vad som är acceptabelt ur miljösynvinkel måste vi i
Sverige tvärtom sträva efter en ekonomi som fungerar bättre och som genom
tillväxt skapar resurser som kan medverka till att bemästra miljöproblemen.

Många miljöproblem är globala eller internationella. Det är ur denna
synvinkel beklagligt att Sverige inte direkt kan påverka miljöbesluten inom
EG, som kommer att få stor betydelse för miljösituationen i Västeuropa.
Sverige måste i stället påverka indirekt, bl a genom att fungera som ett gott
föredöme.

I motionen läggs förslag om att Sverige i FN bör ta initiativ till en
världsklimatkonferens om växthuseffekten. Ett globalt problem som växthuseffekten
kan bara angripas genom att alla länder förenas i arbetet att
motverka både dess orsaker och skadeverkningar. Koldioxidutsläpp är den
helt dominerande faktorn bakom växthuseffekten. Riksdagens beslut om tak
för koldioxidutsläppen måste respekteras. Växthuseffektens tänkbara konsekvenser
för Sverige måste utredas.

Föroreningen av kustområden och hav är ett allvarligt problem. Tillförsel
av kväve till haven måste minska. Det kräver bl a andra metoder att nyttja
konstgödsel inom jordbruket. Kunskaperna om hur de marina ekosystemen
fungerar är dock ännu förhållandevis ofullständiga. Ökade resurser måste
satsas på forskning. För att effektivt kunna utnyttja ökade forskningsanslag
behövs nya laboratoriebyggnader vid forskningsstationerna i Askö och
Kristineberg. 20 miljoner kronor bör anvisas för detta ändamål.

Också Sveriges sötvatten är hotat. Den relativt stora förekomsten av
svårnedbrytbara kemiska ämnen är oroande, liksom rapporter om föroreningar
av dricksvattentäkter. I motionen föreslås att naturvårdsverket får i
uppdrag att utarbeta en aktionsplan mot föroreningar som tillförs sjöar och
vattendrag.

Ett miljöhot utgörs av de dioxiner som släpps ut när avfall bränns. Med

Mot.

Jo796

hänsyn till dioxinets extrema giftighet föreslås därför i motionen att samma
låga gränsvärde ska gälla såväl nya som gamla avfallsförbränningsanläggningar.

1.1 Inledning

De viktigaste miljöfrågorna är till sin natur globala. När jorden för ett par
decennier sedan för första gången kunde betraktas från rymden framstod
detta faktum klarare än någonsin tidigare. Bilden av jorden domineras från
rymden av naturen: oceaner, grönskande skogsområden och jordar, öknar,
bergskedjor och molnsystem i ständig förändring. Mänskliga aktiviteter är
svåra att spåra.

I naturen sker då och då dramatiska miljöförändringar. 1982 steg
vattentemperaturen vid Galapagosöarna med 3-4°C och de alger som var
havsödlornas föda försvann. Havsödlornas antal minskade drastiskt. Efter
ett par år återställdes balansen.

Vid vulkanen Tamboras utbrott 1815 slungades miljontals ton klor upp i
atmosfären. Hur detta påverkade ozonskiktet vet vi inte. Vulkanen sprutade
ut 35 miljoner ton svaveldioxid. Klimatet påverkades av stoftmolnen i stora
delar av världen. Det snöade i London i augusti. Skördarna slog fel. Svälten
härjade.

Sälstammen i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön drabbades sommaren
1988 av ett virus, som dödade tusentals sälar. De flesta forskare har
uppfattningen att detta är en händelse som då och då inträffar i naturen och
att den sannolikt inte är påverkad av mänskliga miljöförsyndelser.

Ändå griper nu mänskliga aktiviteter mer djupgående in i naturens
skeende än tidigare. Varje år övergår 6 miljoner hektar produktiva
torrmarker till steril öken.

II miljoner hektar skog skövlas varje år, ofta i kampen för överlevnad för
världens växande befolkning. Men skogsmarken är till stor del olämplig som
jordbruksmark. Skogsavverkningarna kan förorsaka ödeläggande översvämningar
i låglandsområden.

Tropiska regnskogar som försvinner minskar också antalet arter. Arterna
och deras innehåll av genetiskt material kan spela en växande roll i
mänsklighetens tjänst inom jordbruk, medicin och industri.

Ett annat miljöhot ligger i att skogsskövlingen frigör stora mängder
koldioxid och bidrar till att öka atmosfärens koldioxidhalt. Den inkommande
solstrålningen kommer då i ökad utsträckning att hindras i sin reflektion mot
jordytan. En drivhuseffekt uppstår.

En fördubbling av atmosfärens koldioxidinnehåll kan ge en temperaturökning
på 1,5-4,5°C. Detta kan medföra nedsmältning av polarisarna och
stora översvämningskatastrofer. Jordbruksproduktionen i vissa områden
kan hotas av klimatförändringar. Detta scenario kan inträffa inom 100 år.

Luftföroreningarna ger surt nedfall i skogar och sjöar och hotar livet där.
Nedfallet har gjort jordar obrukbara.

Förbränningen av fossila bränslen medför också utsläpp av koldioxid i
atmosfären.

Jordens skyddande ozonskikt hotas av en sådan nedbrytning att antalet

Mot. 1988/89

Jo796

cancerfall förorsakade av ökad ultraviolett strålning då skulle öka kraftigt
och planktonproduktionen i havens ytskikt störas.

Industri och jordbruk släpper ut svårnedbrytbara ämnen som kan komma
in i näringskedjan och på sikt innebära ett hot mot människan.

FN-kommissionen för miljö och utveckling, den s k Brundtlandkommissionen,
gjorde i rapporten ”Vår gemensamma framtid” en ingående analys
av världens miljöhot.

Vid kommissionens avslutande möte i Tokyo i februari 1987 antogs en
deklaration med principer för politikens inriktning:

1. Ekonomisk tillväxt måste stimuleras för att motverka fattigdomen, som är
en viktig källa till miljöförstörelse.

2. Tillväxtens kvalitet måste förändras mot en mer bärkraftig, jämlik, socialt
rättvis och säker utveckling. En säker och miljömässigt sund energiförsörjning
är en oundgänglig del av denna förändring.

3. Hushållningen med miljöresurser är ett villkor för en bärkraftig utveckling.
Förbrukningen av naturresurser per capita måste reduceras.

4. Befolkningstillväxten måste stabiliseras på en nivå som är möjlig att
upprätthålla med acceptabla levnadsvillkor på sikt.

5. Den teknologiska utvecklingen måste förändras mot större anpassning till
miljön. Den teknologiska kapaciteten i utvecklingsländerna måste förstärkas.

6. Miljömässiga och ekonomiska mål hör samman. Denna kunskap bör
starkare prägla beslutsfattandet. Möjligheten att förebygga miljöskador
bygger på att ekologiska kunskaper sammanlänkas med andra dimensioner
- t.ex. ekonomi, energi, handel och jordbruk.

7. Internationella ekonomiska relationer reformeras. Flödet av varor,
kapital och teknologi måste bättre synkroniseras, och anpassas till
miljömålen.

8. Internationellt samarbete förstärks. Miljöfrågornas ökade betydelse
förstärker de positiva effekterna av internationellt samarbete. Utan
samarbete riskerar vi att få känna av kombinationen av resursslöseri och
växande fattigdom, med en ekologisk katastrof som följd.

Kommissionens uppfattning att den ekonomiska tillväxten måste stimuleras
grundas på erfarenheten att stagnerande samhällen, som vi t ex kan se
åtskilliga exempel på i Östeuropa, nonchalerar miljön på ett skrämmande
sätt. I u-länderna finns också många exempel på hur fattigdomen skjuter
vitala miljömål i bakgrunden när kampen för överlevnad blir det primära.

Även i i-länderna är ekonomisk tillväxt nödvändig för att bl.a. skapa
resurser för att införa den nya teknik som skall förbättra tillväxtens kvalitet
och ge möjligheter till långtgående hushållning med jordens resurser.

Återanvändning av avfall, satsningar på lågenergihus, övergång till
resurssnål teknik och inköp av avancerat avgasrenade, bränslesnåla bilar
gynnas i samhällen med god ekonomisk tillväxt. Våra möjligheter att bistå
u-länderna i deras utveckling ökar också med god ekonomisk tillväxt.

De största miljöproblemen finns i de länder som valt socialismen som
utvecklingsmodell och slagit sönder det traditionella ägande som kunde
bildat grunden för en ekonomiskt balanserad utveckling. I dessa länder har

Mot. 1988/89

Jo796

1* Riksdagen 1988189.3 sami. NrJo796

jordbruksproduktionen sjunkit. Det har på många håll lett till svält och
umbärande. Etiopien är ett exempel. Moderata samlingspartiet verkar
därför bl.a. för en demokratisk utveckling med stark respekt för äganderätten
i dessa länder.

Brundtlandkommissionen framhöll att den tekniska utvecklingen måste
förändras mot en större anpassning till miljön. Det är ingen tvekan om att
tidigare framsteg, som uppnåtts bl.a. genom snabb teknisk utveckling,
inneburit allvarliga hot mot vår livsmiljö genom växande förbrukning av
naturresruser, förorening av luft och vatten, skogsskador och utsläpp av
skadliga ämnen i naturen.

Medvetenheten om dessa hot har på senare tid ökat kraftigt. Som en
reaktion mot de misstag på miljöområdet som begåtts vill en del emellertid
radikalt förändra produktionssystemen och skapa ett annat samhälle, som
inte bygger på avancerad teknik. Det skulle bli ett mycket primitivt samhälle,
som negativt skulle påverka miljön. Vi tror inte heller att människor i gemen
är beredda att återgå till flydda tiders levnadsförhållanden och standard. I
stället för att motarbeta den tekniska utvecklingen bör ny teknik användas i
miljövårdens tjänst. Människan har under århundradenas lopp givit naturen
djupa sår, men det är sår som både kan och måste läkas.

En avancerad energiframställning medverkar till renare luft. Moderna
reningsverk kan ge oss renare vatten. Bilar med tekniskt fullgod reningsutrustning
och effektiv rökgasrening vid våra förbränningsanläggningar är
förutsättningar för att skogsskadorna skall kunna bekämpas.

Bilen med nollutsläpp, t ex vätgasbilen eller en eldriven bil, är säkert
möjlig att på sikt förverkliga i ett samhälle med en positiv inställning till
teknisk utveckling.

Tekniska framsteg är nödvändiga för att ge oss en bättre miljö. Det är vi
människor som väljer teknikens inriktning. Rent vatten, ren luft och en
oförstörd natur bör vara självklara delar i en god mänsklig livsmiljö.
Tekniken bör användas för att nå detta mål.

Denna inställning ligger också väl i linje med världskommissionens
uppfattning. Kommissionens konstaterande att miljömässiga och ekonomiska
mål hör samman visar vikten av att nyttja ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. I vissa fall måste miljöskador förebyggas med andra metoder,
t ex genom att sätta gränsvärden för utsläpp.

Kommissionens uppmaning om en förstärkning av det internationella
samarbetet är väl underbyggd. Väsentliga miljöframsteg kan endast åstadkommas
i ett brett internationellt samarbete. Luft- och vattenföroreningar är
gränsöverskridande och samfällda aktioner nödvändiga för att åstadkomma
förbättringar.

Detta hindrar självfallet inte att vissa länder påtar sig en ledarroll i
miljöarbetet. Detta kan underlätta internationella överenskommelser om
utsläppsbegränsningar. Sverige bör ta på sig en sådan ledarroll.

Enligt Brundtlandkommissionen är de allvarligaste miljöhoten ”växthuseffekten”
från förbränning av fossila bränslen och från skogsskövlingen,
hotet mot jordens ozonlager, luftföroreningarna och det sura nedfallet samt
utsläpp av giftiga ämnen i luft och vatten.

Moderata samlingspartiet delar kommissionens uppfattning i denna fråga.

Mot. 1988/89

Jo796

Vi har sedan lång tid tillbaka prioriterat åtgärder inom dessa områden, vilket
fullföljs i denna motion.

2 Principer för miljöpolitiken

Det långsiktiga målet med miljöpolitiken måste självfallet vara att pressa ned
miljöskadliga utsläpp till en nivå som ligger under den naturen tål.

Dagens generation har ett självklart ansvar inför kommande generationer.
Naturen har vi av tidigare generationer fått att förvalta och utveckla för våra
barns räkning.

Varje människa bör bidraga till skyddet och vården av naturen genom
hänsyn och varsamhet. Naturen skall utnyttjas så att de biologiska systemens
produktionsförmåga bibehålls och därigenom den genetiska variationen
bevaras.

En god miljöpolitik måste vara byggd på kunskap och på de enskilda
människornas ansvar för miljön och för varandra. Detta ansvar stimuleras av
ett eget ägande. Detta skapar också respekt för det andra äger.

En grundidé i moderat politik är att betona det personliga ansvaret. Detta
får en särskilt tyngd i miljöfrågorna.

Ett folk som äger personligt är ett folk som skyddar och vidareutvecklar de
samlade tillgångarna. Vården av naturen, liksom stads- och bostadsmiljön,
blir härigenom en uppgift för var och en och för alla. Genom allemansrätten
förenas det enskilda ansvaret med allmän tillgänglighet till naturen.

Det kollektiva beslutsfattandet riskerar däremot att successivt urholka det
personliga ansvaret.

Miljöfrågorna rymmer inte bara den dynamiska aspekten - att se till att
livet kan fortsätta-utan också historiska aspekter. Kultur- och naturlandskapet
har förändrats snabbt sedan andra världskrigets slut. De flesta människor
upplever förändringarna starkt. Bandet bakåt i tiden försvagas, vilket leder
till tilltagande rotlöshet. Vi måste därför i Sverige bevara exempel på vårt
tidigare kultur- och naturlandskap.

Ett spritt enskilt markägande ger ett varierat landskap. Alla markägare har
sin egen uppfattning om hur marken skall vårdas och brukas.

Vi har också ett ansvar för att hotade arter ges möjlighet att leva vidare.
Livsförutsättningarna för dessa arter måste bibehållas - även om det medför
betydande inskränkningar i markanvändningen. Vissa naturtyper hotar att
försvinna när människor övergår från en livsstil till en annan. Ett urval
naturtyper måste räddas för att kontakten med tidigare generationer skall
kunna bevaras.

Marknadsekonomin är överlägsen alla andra system för användning av ett
lands samlade tillgångar. Den fria ekonomin har förmåga att anpassa sig till
förändrade krav, samtidigt som den enskilda människan har ett stort
inflytande. En engagerad miljödebatt, som bygger på ett sakligt underlag,
kan på mycket kort tid tvinga fram miljöförbättringar. Det är ingen
tillfällighet att miljövården nått längst i de demokratiskt styrda marknadsekonomierna.

Genom att en miljöpåverkan oftast inte är en kostnad för producenten
behövs det emellertid även i en marknadsekonomi regler för de utsläpp som

Mot. 1988/89

Jo796

kan tillåtas. Hittills har vi i Sverige begränsat oss till att fastställa maximala
utsläppsmängder eller olika gränsvärden. En nackdel med detta är att
intresset för kontinuerliga miljöförbättringar minskar. När kraven har
uppfyllts avtar intresset för ytterligare miljöförbättringar.

Nu är det nödvändigt att låta den som förorsakar miljöförstöring också
bära kostnaderna för sitt handlande.

För att kunna kontinuerligt förbättra vår miljö krävs att våra företags
konkurrenskraft bevaras. Uppnådda produktivitetsökningar kan användas
för miljöförbättrande åtgärder och prioriteras högre än andra önskvärda
förbättringar i form av t ex arbetstidsförkortning m m. För att stimulera till
ytterligare utsläppsminskningar föreslår vi att nuvarande system kompletteras
med miljöavgifter och miljöstimulanser.

3 Växthuseffekten

I FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid” bedöms växthuseffekten som
ett avgörande miljöhot mot vår planet.

Växthuseffekten är en beteckning på den förväntade höjning av temperaturen
på jorden som praktiskt taget alla klimatforskare är överens om.

Det är utsläpp av gaser från mänskliga aktiviteter, främst koldioxid men
även dikväveoxid från förbränning, metan från i huvudsak risodling och
avfallsdeponier och freoner (cfc) leder till ökade koncentrationer av dessa
gaser i atmosfären. De relativa bidragen till den ökade växthuseffekten från
olika gaser visas i nedanstående diagram:

ANDRA

GASER

KOLDIOXID

FREONER

METAN

Koldioxidutsläppen är den helt dominerande faktorn för växthuseffekten.
Enligt beräkningar medför en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären
en temperaturhöjning med 1,5°-4,5°C. En sådan fördubbling förväntas
inträffa inom ca 100 år.

Höjningen av temperaturen kommer att få drastiska konsekvenser.
Polarisar och glaciärer kommer att minska, vilket leder till en höjd havsnivå.

Mot. 1988/89

Jo796

Låglänta områden kommer att läggas under vatten. Minst lika allvarligt är att
havsströmmar och vindförhållanden kan förändras. Det leder till oförutsägbara
förändringar av klimatet på jorden. Ökenområden kommer att tillväxa
och nederbörden kommer att förändras. Ur skandinavisk synvinkel är
kanske det främsta hotet att golfströmmen skulle förändras.

Naturvårdsverkets motsvarighet i USA, EPA, har i en av kongressen
begärd rapport givit en beskrivning av konsekvenserna av växthuseffekten i
USA. Bl.a. understryks att ökningen av sommartemperaturen kommer att
höja efterfrågan på el och fordrar investeringar i kraftverk på 2 000 miljarder
kronor. Likaså påpekas att luftrörssjukdomarna troligen blir allvarligare när
ozonkoncentrationen i luften stiger i det varmare klimatet.

- Det är viktigt att göra en motsvarande analys i Sverige för att kunna
planera motåtgärder och för att öka benägenheten att begränsa skadeverkningarna
av växthuseffekten genom minskade koldioxidutsläpp. Den
helt övervägande delen av koldioxidtillskottet i atmosfären kommer från
förbränning av fossila bränslen - kol, olja och naturgas.

Tabell 1 Specifika utsläpp av koldioxid från eldning med fossila bränslen.

Naturgas 50 g/MJ bränsle

Olja 80 g/MJ bränsle

Kol, torv 100 g/MJ bränsle

(Källa: Ångpanneföreningen)

Därtill kommer effekterna av att skogsvolymen minskar, främst genom
skövlingen av de tropiska regnskogarna.

På initiativ av den konservativa kanadensiska regeringen samlades en
konferens i Toronto sommaren 1988 för att behandla växthuseffekten och
riskerna för ozonskiktet. 300 politiker och vetenskapsmän från 48 länder
deltog. Huvudrekommendationen från konferensen var att ta bort alla
freoner snarast och att långsiktigt minska koldioxidutsläppen med över 50%.
Till år 2005 bör utsläppen minska med 20%.

Riksdagen antog i juni 1988 ett moderat förslag om att koldioxidutsläppen
i Sverige inte skall öka från 1988 års nivå. Beslutet kan ses som ett första steg i
den rekommendation FN-kommissionen för miljö och utveckling antagit om
”utveckling av en internationellt överenskommen politik för att minska de
gaser som är orsaken till problemen”.

Genom riksdagens beslut, som socialdemokraterna motsatte sig, har
Sverige visat internationell solidaritet och gått före på ett viktigt miljöområde.
Det svenska beslutet måste ändå bara ses som ett första steg.

- Målsättningen måste vara att kraftigt minska användningen av alla
fossilbränslen som torv, kol, olja och gas.

En noggrann analys av vilka åtgärder som måste vidtagas för att i nuläget
bibehålla koldioxidutsläppen oförändrade och i framtiden minska dem
bör genomföras.

Mot.

Jo796

Beräkningar visar att en minskning av fossilbränsleanvändningen i i-länderna
med 50-70% är nödvändig för att komma till rätta med koldioxidproblemet.

Bilismen svarar för utsläpp av ca 20 miljoner ton koldioxid, motsvarande
35% av utsläppen i Sverige. En fortsatt utveckling mot låg bränsleförbrukning
är nödvändig för att motverka den sannolika ökningen av trafikvolymen
i framtiden. Elbilen erbjuder ytterligare en möjlighet att minska utsläppen.
Etanoldrift ger långsiktigt inga koldioxidtillskott, eftersom koldioxiden ingår
i ett balanserat kretslopp.

Från 1970 till 1988 har koldioxidutsläppen i vårt land minskat med ca 40%
genom att det varit möjligt att minska förbrukningen av fossila bränslen, tack
vare ökad elförbrukning. Elproduktionen i Sverige baseras i dag till enbart ca
3% på fossila bränslen. Kärnkraften svarar för nästan halva elproduktionen.

Regeringens politik om att lägga ner två kärnkraftsaggregat i mitten på
1990-talet och avveckla all kärnkraft till 2010 skulle kraftigt öka koldioxidutsläppen.
Riksdagens beslut om oförändrade utsläpp kommer inte kunna
uppfyllas. Om all svensk kärnkraft ersätts med gaskondenskraft ökar
koldioxidutsläppen med 32 miljoner ton eller med ca 50% av nuvarande
utsläpp på ca 60 miljoner ton. Används i stället kol ökar koldioxidutsläppen
med 60 miljoner ton, en fördubbling av dagens utsläpp.

Redan en avveckling under 1990-talet är allvarlig. Om de nedlagda
reaktorerna ersätts av gaskondenskraftverk ökar koldioxidutsläppen med ca
5 miljoner ton per år eller med 8%. För att kompensera en sådan ökning
skulle t ex biltrafiken behöva minska med ca 25%.

Det hävdas i debatten om kärnkraft att den endast har marginell betydelse
när det gäller koldioxidutsläppen. Påståendet är felaktigt och när det gäller
Sverige grovt missvisande.

Kärnkraften täcker i dag 5% av världens energibehov. Skulle den svenska
awecklingslinjen vinna efterföljd i världen - om dagens kämkraftproducerade
el hade producerats genom kolförbränning - skulle koldioxidutsläppen
öka med ca 2 000 miljoner ton, vilket motsvarar ca 25 gånger Sveriges
nuvarande koldioxidutsläpp.

- Kärnkraften i Sverige bör användas så länge höga säkerhets- och
miljökrav är uppfyllda för att ge rimliga möjligheter att minska fossilbränsleanvändningen
genom övergång till ny teknik, som för närvarande
inte är fullt utvecklad.

Ökad användning av kärnkraft minskar koldioxidutsläppen. Vid det ovannämnda
Torontomötet var rekommendationen att 10% av dagens koldioxidutsläpp
bör elimineras genom övergång till andra energikällor. I det
perspektivet är kärnkraften betydelsefull.

Regnskogarna spelar en avgörande roll i att modulera världens klimat.
Genom att frisläppa allt det kol som är lagrat i tropikernas massiva träd ökar
förstöringen av regnskogen koldioxidmängden i atmosfären.

Våra dagars skogsskövling grundar sig dels på en ökande befolknings
behov av jord för odling och dess behov av energi, dels på i-ländernas
efterfrågan på exklusivt virke och biff, som ofta produceras genom att
nötkreatursuppfödning sker på områden som tidigare varit bevuxna med
skog.

Världsbanken, FN:s biståndsorgan och det fristående miljöinstitutet WRI
(World Resources Institute) i Washington har gjort en återbeskogningsplan,

Mot. 1988/89

Jo796

som är kostnadsberäknad till 10 miljarder kronor per år. Detta område borde
i alla utvecklingsplaner vara en prioriterad sektor.

20-25 miljoner hektar beräknas behövas för bränsleskogar före sekelskiftet.
Endast 10 procent av detta behov beräknas kunna täckas.

Som vanligt är enskilda människor föregångare. En rad enskilda projekt
inriktade på trädplantering och återbeskogning har sett dagens ljus.

- Det borde vara en av Sveriges viktigaste uppgifter i världssamfundet att
verka för samordnade aktioner för en grönare värld. Vi kan själva föregå
med gott exempel genom att i högre grad inrikta vårt bistånd mot detta
område. Förslag i den riktningen har tyvärr avslagits av riksdagens
socialistiska majoritet, vi föreslår i annan motion substantiella höjningar
av biståndsanslaget till Miljövård i u-länder.

- Växthuseffekten är ett globalt problem som bara kan angripas genom att
praktiskt taget alla länder förenas i arbetet med att motverka effekten.
Sverige bör i FN ta initiativ till att en världsklimatmiljökonferens om bl a
växthuseffekten sammankallas. Konferensen bör inriktas på att utveckla
en internationellt överenskommen stategi för att minska de gaser som är
orsaken till problemen. Den bör vidare diskutera de åtgärder som krävs
för att minimera skadeverkningarna av klimatförändringarna och av
höjningen av havsytan.

Sverige bör erbjuda sig att vara värd för en sådan konferens. Det förutsätter
dock att Sverige uppvisar ett gott föredöme. Riksdagens beslut om tak för
koldioxidutsläpp måste respekteras.

4 Skydd för ozonskiktet

Stratosfären innehåller ett ozonlager som skyddar jordytan mot ultraviolett
strålning. Människor, djur och växter skulle allvarligt skadas om detta skikt
saknas eller kraftigt begränsas.

Redan 1974 uttrycktes oro över att freon kunde skada ozonskiktet. Två
omfattande studier av risken för skador, gjorda av WMO (FN :s världsmeteorologiska
organisation) 1985 och EPA (naturvårdsverkets motsvarighet i
USA) 1987, har givit klara belägg för att freon skadar ozonskiktet.

I Montreal slöts den 16 september 1987 en glädjande överenskommelse om
minskning av freonerna. Protokollet, som undertecknades av 24 länder,
representerar en gemensam ansträngning att minska riskerna av fortsatt
användning av dessa kemikalier. Under hösten 1987 antog FN:s generalförsamling
enhälligt en resolution som uppmanar alla medlemsländer att ansluta
sig till Montrealprotokollet. Sverige agerade för denna resolution.

Montrealprotokollet föreskriver en sänkning av freonanvändningen med
20% till år 1994 och med 50% till år 1999 räknat från 1986 års nivå.
Föreskrivna minskningar av freoner och haloner skall kunna revideras om
sammanställningar av vetenskapliga och andra data talar i den riktningen.

I vår partimotion om miljön från januari 1988 uttrycktes uppfattningen att
”Sverige bör visa sin solidaritet med världssamfundet genom att kraftfullt
och bestämt visa sin vilja att med råge uppfylla Montrealprotokollets krav”
även om detta i praktiken inte är av annat än marginell betydelse. Sveriges
förbrukning av freon är ca 5/1000 av världens totala förbrukning.

Mot.

Jo796

Riksdagen har därefter enhälligt fattat beslut om att svensk freonanvändning
skall upphöra före den 1 januari 1995. Freonförbrukningen i Sverige
minskar redan i snabb takt.

I början av år 1988 presenterades nya data om ozonskiktet som visar att
hittills använda beräkningsmodeller varit för optimistiska och att hotet mot
ozonskiktet är ännu större än beräknat.

- Därför bör Sverige verka för att den granskningskonferens som är
planerad att äga rum 1990 tidigareläggs och att Sverige inom denna
konferens förespråkar en mer ambitiös målsättning till år 1999 och även
försöker fastställa ett årtal för totalavvecklingen av freonanvändningen.
Freonernas roll som gaser med ”växthuseffekt” förstärker skälen för
denna tidigareläggning.

5 Luftföroreningar

Förbränning av fossila bränslen som kol, olja och gas, liksom förbränning av
torv, skogsprodukter eller liknande, ger - trots moderna reningsanläggningar
- upphov till luftföroreningar. Olika förbränningsmetoder och olika
bränsleval kan emellertid påverka utsläppens storlek.

Tabell 2 Utsläpp från olika slags förbränningsanläggningar

Beräknat per 1 TWh elgenereringsförmåga. Utsläpp räknade i ton/år.

Kraftverkstyp	co2	so2	no2
Äldre oljekondens	690 000	1 500	1 800
Äldre kolkondens	880 000	2 400	2 200
Kolpulver	900 000	270	450
Kolförgasning	940 000	50	470
PFBC (kol)	850 000	250	420
Gaskombi	370 000	10	360

Källa: Swedegas m.fl.

Under 1970-talet kom de första rapporterna om försurningsskador förorsakade
av svavelföroreningar. Åtgärder mot svavelutsläppen har sedan dess
resulterat i minskade utsläpp. De hittills vidtagna åtgärder är dock otillräckliga.

Ett moderat förslag om minskning av svavelutsläppen med 80% fram till
sekelskiftet vann riksdagens bifall 1988. För att stödja denna minskningsplan
bör en miljöavgift på utsläppen av svavel införas. Vi har tidigare föreslagit en
avgift på tjock eldningsolja som motsvarar 10 000 kronor per ton svavel. Vi
förutsätter att den nu sittande utredningen om ekonomiska styrmedel inom
miljövården presenterar ett förslag som innebär att riksdagen inom en snar
framtid kan fatta beslut i bl a denna fråga.

En stor del av svavelnedfallet över Sverige härrör från andra länder. De
europeiska konservativa och kristdemokratiska partierna inom EDU (European
Democrat Union) har kommit överens om att verka för att minska
svaveldioxidutsläppen med 60% fram till sekelskiftet. Sverige bör i internationella
förhandlingar ta fasta på detta och verka för en överenskommelse i
Europa på minst denna nivå.

De största luftföroreningarna kommer från de kommunistiska länderna,

Mot. 1988/89

Jo796

där miljöfrågorna länge ignorerats av de styrande. Östtysklands modernaste
brunkolskraftverk i Jänschwalde saknar t ex de mest elementära reningsanordningar
för svavel och kväve. Utsläppen av svaveldioxid beräknas till ca
250 000 ton per år, vilket är mer än Sveriges totala utsläpp. Verket beräknas
dessutom släppa ut lika mycket kväveoxider som all svensk vägtrafik.

Nedfallet av kväveoxider ger upphov till svåra störningar och skador på
mark, vatten och växter. Utsläppen av kväveoxider kommer dels från kraftoch
värmeverk och industriella processer, dels från trafiken. Modern
rökgasrening kan nedbringa utsläppen betydligt, men det är likväl viktigt att
undvika ökad användning av bränslen.

- Regeringen bör därför snarast föreslå hur kväveutsläppen skall kunna
minska till en nivå som naturen tål.

I avsnittet nedan om transportsystemet behandlas åtgärder mot kväveföroreningar
från transportsektorn.

Användning av fossila bränslen ger inte bara luftföroreningar. Alla fasta
bränslen bildar stora mängder slagg, sot och aska vid förbränning. Dessa
restprodukter är ofta miljöfarliga och måste behandlas med försiktighet. Ett
kolkraftverk av samma storlek som en vanlig kärnkraftsreaktor skulle under
en femtonårsperiod ge upphov till aska, sot och slagg som skulle täcka en yta
motsvarande Gamla Stan i Stockholm till sjutton meters höjd.

Även förbränning av torv ger upphov till besvärliga miljöproblem. I torven
har en del tungmetaller upplagrats. Torven ger också upphov till slagg och
aska. Ännu mera allvarligt är emellertid såren i naturen efter torvbrytning.
Torven kan likställas med fossila bränslen. Genom bränntorvutvinning
ödeläggs ofta värdefulla mossar. Regeringens politik, som inneburit att över
1 000 miljoner kronor har använts för att stimulera ökad torvanvändning, är
från miljösynvinkel illa genomtänkt.

6 Ett miljövänligt transportsystem

Inom samtliga samhällsområden måste värnandet om miljön prioriteras.
Detta gäller inte minst inom kommunikationsområdet. Ett väl fungerande
transportsystem är mycket viktigt för samhällets funktion och utveckling.
Detta går väl att kombinera med en framsynt miljöpolitik.

6.1 Personbilar

I Sverige, som är ett relativt glesbefolkat land, är fungerande, individuella
transporter en förutsättning för att samhället skall fungera. Bilen utgör
ryggraden i det svenska transportsystemet. Åtta resor av tio sker med bil.
Med tanke på bilismens stora betydelse och omfattning behövs miljövänlig
teknik på detta område.

Moderata samlingspartiet har i riksdagen varit pådrivande för en snabb
frivillig övergång till avgasrenade bilar, genom stimulanser i form av
skatterabatter vid bilinköp eller på fordonsskatten. Våra moderata förslag
vann våren 1985 riksdagens bifall mot socialdemokraternas röster.

Luftföroreningarna från bilar kommer i mitten av 1990-talet att ha minskat
kraftigt. Tack vare den av Moderata samlingspartiet initierade frivilliga,

Mot. 1988/89

Jo796

1** Riksdagen 1988/89.3sami. NrJo796

skattestimulerade avgasreningen fanns, redan innan kraven på katalytisk
rening av nya bilar trädde i kraft vid årsskiftet 1988/89, närmare 350 000
katalysatorbilar i Sverige, vilket motsvarade 10% av bilparken. Dessa bilar
svarar för upp emot 15 procent av trafiken, eftersom nya bilar körs mer än
gamla.

För ha framgång i miljöarbetet krävs framför allt att det personliga
engagemanget uppmuntras och belönas. Endast om vi alla som individer
känner ansvar för miljövården kan statsmakternas åtgärder ge resultat.

Den investering i miljöförbättrande teknik som Sveriges bilister kommer
att göra till sekelskiftet kommer att belöpa sig till mer än 20 miljarder kronor.
Det är den största enskilda ekonomiska satsningen på bättre miljö som någon
grupp i Sverige gjort.

Ett förslag som förts fram i syfte att minska trafikens luftföroreningar är att
sänka hastighetsgränserna. Åtgärden skulle dock ge en mycket marginell
miljöeffekt. På uppdrag av kommunikationsdepartementet har statens vägoch
trafikinstitut (VTI) studerat vilka åtgärder som är tänkbara för att
reducera kväveoxidutsläppen(NOx). Denna studie visar att en sådan åtgärd
endast skulle ge en utsläppsminskning med 1%.

Tabell 3 Möjliga satt att minska kvävedioxider

NO„-utsläpp(%)

Tillståndsbild år 1980 100

Reduktioner år 1995 (jämfört med 1980) om åtgärden vidtas
Fordonstekniska åtgärder

- skärpta emissionskrav för personbilar fr.o.m. 1989 - 17

- minskat luftmotstånd - 3

- emissionsbegränsning för tunga dieselfordon fr.o.m. 1995

(NO„—40 %) - 1

- emissionsbegränsning för tunga dieselfordon fr.o.m. 1992

(NO,—40%) - 8

- ytterligare emissionsbegränsning för bensindrivna bilar fr.o.m.

1992 - 3

- införande av 5-växel samt minskat rullmotstånd - 4

- lägre tjänstevikt - 2

Förarrelaterade åtgärder

- måttlig anpassning till gällande hastighetsgränser - 1

- kraftigare anpassning till gällande hastighetsgränser - 3

- mjukare körning - 2

Trafikregleringsåtgärder

- sänkning av hastighetsgränser - 1

Förändringar i trafik- och transportmönstret

- förbättrad transportplanering, dvs. 10 % högre lastfaktor för

tunga lastbilar - 3

- överflyttnig av gods från lastbil till järnväg (kombitrafik 7,5 M

ton) - 2

- överflyttning av persontrafik mellan olika färdmedel 0

- utebliven trafiktillväxt - 12

(Procenttalen kan inte summeras till sammanlagda reduktioner för kombinationer av
åtgärder; källa VTI).

Mot. 1988/89

Jo796

VTI:s undersökning visar att den ojämförligt största utsläppsminskningen är
relaterad till införandet av katalytisk avgasrening.

Nyligen gjorda mätningar av utsläpp från katalysatorförsedda bilar,
genomförd av Svensk Bilpovning AB, antyder att minskningarna kommer att
bli ännu större. Resultaten visar att utsläppen är mycket lägre än vad lagen
tillåter, för kväveoxider enbart hälften så stora.

- Åtgärder inom den befintliga bilparken måste uppmuntras. Även på
detta område har regeringen nu accepterat ett moderat krav. Ett
stimulansbidrag på 1 000:- föreslås utgå till åtgärder som minskar
utsläppen på icke avgasrenade bilar med 40%. Detaljföreskrifterna bör
dock, enligt vår mening, inte vara bundna till en viss teknik utan till
utsläppsminskningen.

Nästa steg för att minska utsläppen inom trafiken är att uppmuntra en
snabbare förnyelse av bilparken. Nyregistreringen av bilar i Sverige är, trots
de senaste årens ökning, måttlig i jämförelse med övriga OECD-länder. Det
är bl a de senaste årens ständiga skattehöjningar inom bilområdet som
medfört detta.

6.2 Landsvägstransporternas miljöpåverkan

Oberoende av valet av transportmedel bör huvudmålsättningen vara att
transporterna skall vara så effektiva som möjligt. Detta ger positiva resultat
för miljövården. Järnvägs-, flyg- och vägtransporter skall komplettera
varandra så att de utnyttjas på bästa sätt.

Landsvägstransporterna står för en betydande del av luftföroreningarna.
Dieselutsläppen måste nedbringas. Riksdagen har med vårt stöd infört de s k
USA-kraven på lätta lastbilar, bussar och tunga fordon.

- Det är utomordentligt angeläget att utsläppsminskningar stimuleras för
tunga lastbilar och bussar, som svarar för en betydande del av kväveoxidutsläppen.
Den av riksdagen fastställda planen innebär att ekonomiska
stimulanser skall sättas in fr o m 1992 års modeller, alltså två år före de
obligatoriska kraven fr o m 1994 års modeller. Dessa stimulanser bör,
enligt vår mening, kunna tidigareläggas ett år.

Den tekniska utvecklingen kommer att kunna minska utsläppen ytterligare.
Beräkningar från Scania visar att bränsleförbrukningen kan minskas med
upp till 30% under en tioårsperiod. Detta förutsätter dock delvis att
trafikplaneringen från det allmännas sida förbättras med hjälp av en rimlig
trafikreglering, förbifartsleder och liknande.

Med en fortsatt övergång till en miljövänlig vägtrafik kan, enligt beräkningar
utförda av statens väg- och trafikinstitut, utsläppen minskas till år 2000
så att kväveoxidutsläppen då uppgår till 66 000 ton mot 160 000 år 1980 - en
minskning med 60%. Kolväteutsläppen skulle minska från 210 000 ton år
1980 till 55 000 ton år 2000 - en minskning med 75%. Koloxidutsläppen
skulle minska under samma period från 1,4 miljoner ton till 330 000 ton, eller
med 75%. Om så sker har ett stort steg tagits mot en miljövänlig vägtrafik.

Det finns också uppmuntrande exempel från andra delar av världen.
Luften i storstäder som plågats svårt av luftföroreningar som Tokyo och Los
Angeles har t ex blivit avsevärt bättre.

Mot.

Jo796

6.3 Internationellt arbete

Viktiga beslut och stora miljöåtgärder inom biltrafikområdet har gjorts och
görs även på andra håll. Den borgerliga regeringen i Västtyskland var tidigt
starkt pådrivande inom EG. Redan i juli 1985 infördes i Västtyskland
skatterabatter på avgasrenade bilar. Danmark har fattat beslut om obligatorisk
avgasrening och EG-parlamentet har nu även röstat för strängare krav på
avgasrening för samtliga mindre bilar.

Luftmiljöproblemen är internationella och känner inga gränser. Därför är
våra relationer till EG när det gäller trafik- och miljöpolitik av stor
betydelse.

6.4 Kollektivtrafik i storstäder

Kollektivtrafiken i större tätorter medför miljöproblem, framför allt när det
gäller dieseldrivna bussar. Att flytta över biltrafik till dieselbussar kan ge en
direkt negativ miljöeffekt, om man jämför med katalytiskt avgasrenade
bilar.

Det sker ett omfattande utvecklingsarbete - ofta på moderat initiativ med
mer miljövänlig teknik för busstrafik i bl a Göteborg, Stockholm,
Uppsala och Härnösand. Bl a prövas bussar för vätgas- och naturgasdrift.

I främst Stockholm finns omfattande planer på att utöka den spårbundna
eldrivna kollektivtrafiken, bl a genom en järnvägsförbindelse till Arlanda.

7 Vattenmiljön

Det ansågs länge fullt acceptabelt att föra miljöfarligt avfall till vatten, som
enligt många hade en självrenande förmåga. Särskilt världshaven betraktades
som okänsliga för olika typer av föroreningar.

Kunskapen har ökat och vi vet nu att hoten mot livet i vattnet är många: i
försurade sjöar dör växter och fiskar, PCB och DDT skadar sälarna i
Östersjön, oljeutsläpp ger långvariga effekter på fågelliv och livet i haven.

7.1 DDT och PCB

Östersjöns sälbestånd har minskat kraftigt. Ett tioårigt inventeringsarbete på
riksmuseet avslöjar att bara omkring 1 000 gråsälar finns kvar i Östersjön
mot kanske hundratusentals vid sekelskiftet. De resterande sälarna är till stor
del skadade. Av nära 100 undersökta sälar var bara två unga djur friska. På
resten upptäcktes hudskador, kloförändringar, tarmsår och förträngningar
av livmodern, som förhindrar fortplantning, samt livmodertumörer.

Forskarna misstänker i första hand PCB som orsak till dessa skador. PCB
är ju en industrikemikalie som i nära 60 år har använts i bl a transformatorer
och som mjukgörare i plaster.

PCB är ett klorerat kolväte. Det är fettlösligt och lagras därför upp i
djurens kroppar. Ju högre upp i näringskedjorna en djurart befinner sig, ju
högre blir oftast koncentrationen. Det drabbar rovfåglar och sälar.

- Totalt förbud mot användande av PCB i nya anläggningar råder i Sverige
sedan 1978. Avvecklingen av PCB i äldre elmateriel bör följa den av

Mot. 1988/89

Jo796

naturvårdsverket rekommenderade planen och vara avslutad 1995. Mot. 1988/89
Riksdagen bör besluta i enlighet med naturvårdsverkets förslag. Jo796

- PCB-förekomsten i bottensediment bör kartläggas och saneringsåtgärder
planeras om PCB-läckaget till vatten utgör en miljöfara. Detta bör
prioriteras inom ramen för anslaget ”Åtgärder mot miljöskador”.

- I Sverige har DDT varit förbjudet att använda sedan 1969. Trots detta har
förekomsten av DDT och PCB i Östersjön ökat de senaste åren efter en
kraftig nedgång från 1970-talets början.

pcb och ode Okar igen

Medelhalt DDE (en nedbrytningsprodukt av DDT) och PCB i sillgrissleägg frän Stora Karlsö. De senaste ärens
mätningar visar att halterna i vissa av Östersjöns organismer, efter mänga in nedgång, åter börjat stiga. Ha.tema
anges i mg/kg extraherbart fett. Källa: SNV.

Staterna runt Östersjön är av Helsingforskonventionen förpliktade att
förhindra utsläpp av DDT och PCB. Trots detta utfördes en massiv
bekämpning av skadeinsekter i skog med DDT i Östtyskland 1983. Detta kan
förklara DDT-ökningen.

- Sverige bör initiera förhandlingar för att få bindande garantier för att
denna typ av brott mot ingångna avtal inte upprepas.

Toxafen är ett ämne som återfinns i bl a Östersjövatten. Det är ett
bekämpningsmedel som används i Östeuropa och USA. Det är inte tillåtet i
Sverige. Giftigheten ligger på samma nivå som DDT och PCB. Toxafen
anrikas dock ej i näringskedjan på samma sätt som andra klorerade
miljögifter.

- Sverige bör i internationella förhandlingar verka för att få bort toxafen.

7.2 Klorföreningar

Massaindustrin släpper ut stora mängder stabilt klorerat organiskt material
till havet. Detta mäts ofta i TOC1, som är en samlingsparameter som
inrymmer både miljömässigt oskyldiga (lättnedbrytbara, ej bioackumulerbara,
ej toxiska) substanser och substanser med miljömässigt negativa egenskaper.
De senare klorföreningarna bidrar bl a till att skapa dioxin - ämnen som
är mycket giftiga.

Dessa utsläpp kommer kraftigt att minska när riksdagens beslut om hårda
koncessionskrav genomförs. Därmed minskar den tillåtna mängden klorerad
organisk substans (TOC1) per ton producerad massa successivt till nivån
1 — 1,5 kg per ton. Det är ca 20% av utsläppsnivån 1975. När utsläppen
minskar till den nivån hävdar massaindustrin att andelen högklorerat,
svårnedbrytbart material minskar till låga nivåer.

Denna utveckling accentueras av de åtgärder som samtidigt införs för att
eliminera bildning av klorerade dioxiner vid blekning. En stark satsning på
teknikutveckling för att nå ner till nollutsläpp pågår också inom svensk
massaindustri.

- Målet måste vara ännu lägre utsläpp av klorföreningar.

Undersökningar av förekomsten av organiska klorföreningar i naturen
försvåras av att naturen själv producerar ett hundratal sådana ämnen.
Troligen svarar den naturliga produktionen för merparten av organiskt
bunden klor i naturen.

Det bör vara ett viktigt mål för forskningen att kartlägga vilka klorföreningar
som utgör hot mot vår miljö och vilka som inte gör det. Detta är av
vitalt intresse för att kunna styra miljöarbetet i bl a svensk massaindustri.

Syrebrist och bottendöd kan lokalt förklaras av massaindsutrins utsläpp av
syreförbrukande substanser. Dessa utsläpp har minskat mycket kraftigt
under 1970- och 80-talen. Den syrebrist som fortfarande registreras talar
dock för att ytterligare begränsningar av utsläppen kan vara nödvändiga.

7.3 Fosfor och kväve

Ett miljöproblem som uppmärksammades på 1960-talet var igenväxning av
sjöar och vattendrag som en följd av utsläpp av framför allt fosfor från
industrier och samhällen. En kraftig utbyggnad av reningsverk åstadkom
stora förbättringar. Vattnet i Mälaren mitt i Stockholm blev t ex åter fiskrikt
och badbart.

Nu står föroreningar längs kusterna i centrum för uppmärksamheten.
Kustområden och förhållandevis grunda havsområden som Kattegatt och
Östersjön har på senare tid i vissa områden drabbats av massutveckling av
alger och därav följande syrebrist och fiskdöd. Syrebrist och fiskdöd har
emellertid registrerats förr, långt före dagens intensiva jordbruk och
biltrafik.

Många skäl talar dock för att stora utsläpp av fosfor och kväve ökar risken
för syrebrist och fiskdöd i vissa områden. Näringstillförseln har samtidigt
ökat den totala fisktillgången. Det är en viktig forskningsuppgift att ta reda
på vid vilka nivåer utsläppen av dessa näringsämnen övergår från att ha en
positiv verkan till en negativ. Starka skäl talar dock för att vi redan nu måste
minska utsläppen av näringsämnen till haven.

En god början har tagits genom beslutet om avgasrening, som kommer att
kraftigt minska kväveutsläppen från personbilar. Moderata samlingspartiet
har i riksdagen föreslagit att reningsverken efter hand bör utformas med
fungerande kvävereduktion. Riksdagen har tagit beslut om detta.

Mycket av intresset kring kväveutsläppen har koncentrerats på jordbrukets
roll. Dessa frågor behandlas närmare i nästa kapitel.

Andra länder i vår omgivning har inte samma ambitioner. Hur ansvaret för
närsaltutsläppen i Östersjön fördelar sig är känt genom undersökningar som
Askölaboratoriet utfört.

Mot. 1988/89

Jo796

Tabell 4 Askö-data

	Totalfosfor	Totalkväve
Sverige	5 200	78 000
Finland	3 300	51 000
Sovjet	8 500	150 000
Polen	43 000	390 000
Östtyskland	1 700	5 400
Västtyskland	3 000	22 000
Danmark	6 700	49 400
Summa	71 400	745 000
Atmosfär nedfall ca	6 200	320 000
Summa	77 600	1 065 400

Nedfallet från atmosfären sker till största delen i form av nitrat och
ammonium. Genom att dessa kväveformer är direkt tillgängliga för växtproduktionen
får det atmosfäriska nedfallet extra stor betydelse.

De politiker som ger sken av att svenska åtgärder kommer att lösa de
problem som sammanhänger med tillförseln av näringsämnen till våra hav är
inte sanningsenliga.

Sverige svarar för ca 10% av kväveutsläppen och 7% av fosforutsläppen.
Öststaterna svarar för 75% av såväl kväve- som fosforutsläppen.

Öststaternas utsläpp av närsalter är mycket stora. För miljön i bl a
Östersjön är det av avgörande betydelse att Öststaterna tar sitt ansvar.
Kvävetillförseln till Östersjön har stor betydelse även för tillståndet i
Västerhavet. Tillförsel genom Östersjöinloppen är den största enskilda
källan i Kattegatt.

De nordiska miljöministrarna har kommit överens om att Nordiska
investeringsbanken skall kunna ge fördelaktiga lån till tekniköverföring på
miljöområdet. Det är ett bra initiativ. Reningen av den polska floden Wisla
är ett stort internationellt projekt som nu startas.

- Sverige skulle kunna erbjuda sig att inom detta projekt bekosta en
försöksverksamhet för att ta reda på kväveläckaget från det polska
jordbruket under olika förhållanden. Ett utökat besöksutbyte med Polen
på miljöområdet skulle också tjäna ett gott syfte.

7.4 Giftiga ämnen

Användningen av miljöfarliga kemikalier kan leda till oacceptabla utsläpp till
våra vatten.

Vi har i tidigare års motioner pekat på utsläpp av giftiga och svårnedbrytbara
ämnen till de kommunala reningsverken och ställt krav på rening av
avloppsvattnet från sådana ämnen innan det når reningsverket. Riksdagen
har nu fattat beslut i enlighet med detta krav.

Ämnena paradiklorbensen som används som doftmedel, nonylfenol som
används som tvättmedel och trikloretan som är ett avfettningsmedel, är alla
exempel på svårnedbrytbara substanser, som är giftiga för organismer i
naturen och dessutom cancerframkallande. Eftersom dessa substanser
används på ett stort antal ställen, bl a i hemmen är det inte möjligt att ställa

Mot. 1988/89

Jo796

krav på rening vid källan. Nu passerar de reningsverken och ger skador på
vattendrag innan de når havsmiljön.

- Dessa svårnedbrytbara kemikalier bör inte användas på ett sådant sätt att
utläckage till naturen sker. Miljövänliga alternativ finns.

Många av våra insjöar är dricksvattenreservoarer för betydande områden.
Rapporter om dioxinförekomst i Vättern, som förser ett stort område med
dricksvatten, är oroande.

- Regeringen bör därför uppdra åt naturvårdsverket att utarbeta en
aktionsplan mot föroreningarna i Sveriges sjöar och vattendrag. Därvid
måste åtgärder för att förhindra spridning av svårnedbrytbara kemiska
substanser genom avloppsvatten beaktas. Miljötillståndet i dem kan vi i
Sverige till största delen själva påverka.

I internationella förhandlingar om havsmiljön kan en genomförd plan enligt
dessa intentioner tjäna som stöd för motsvarande krav i andra länder.

7.5 Forskning

I naturvårdsverkets ”aktionsplan mot havsföroreningar” konstateras att det
kunskapsunderlag som rapporten bygger på är mycket omfattande. Trots
detta finns stora brister och osäkerheter inom olika områden. Detta talar för
en förstärkning av den marina forskningen. Extra anslag till denna behandlades
av riksdagen under hösten 1988.

- Det är nödvändighet att förbättra de fasta resurserna för havsforskning i
form av byggnader och utrustning på forskningsstationerna på Kristineberg
och Askö. Till detta ändamål bör 20 miljoner kronor anslås.

8 Jordbruket och miljön

För att upprätthålla en globalt tryggad livsmedelsförsörjning är det av vital
betydelse att långsiktigt kunna bibehålla markens produktionsförmåga. Det
finns stora områden i världen, både i industriländer och utvecklingsländer
där miljöhoten mot jorbruksmarken är påtagliga.

I Sverige liksom i de flesta delar av den industrialiserade världen har en
ökning av jordbruksproduktion kunnat ske trots en mindre odlad areal per
capita. Detta har varit möjligt genom en ökad produktivitet som åstadkommits
genom att nya utsäden givit god avkastning, genom användning av
ökande mängder handelsgödsel och genom användning av mera växtskyddsmedel
samt genom en ökning av den konstbevattnade arealen.

De stora jordbrukssubventionerna i i-länderna ökar risken för miljökonsekvenser.
En utarmning av odlingslandskapet kan inträffa när även marginella
jordar tas i bruk eller när odlingen koncentreras till vissa grödor. Kväveläckage
till grundvatten och sjöar kan följa i intensivodlingens spår.

8.1 Kväve

Från åkerareal läcker kväve. I medeltal beräknas läckaget till ca 20 kg per
hektar. Från skogen är motsvarande läckage ca 2 kg per hektar.
Variationerna i läckage från åkermark är stora beroende på en mängd

Mot. 1988/89

Jo796

faktorer. Lätta jordar läcker mer än lerjordar. Tidig höstspridning av
stallgödsel på åker som ej höstsås ger större läckage än spridning nära
vårsådd. Grödan tar upp näring effektivt under växtperioden. Läckaget av
handelsgödsel, som sprids under växtsäsongen, är därför lågt.

Åtgärder inom jordbruket kan således minska problemen. Förbättrad
gödselhantering så att en så stor del av spridningen sker när en gröda kan ta
upp näringen är en metod. På detta område har vi moderater varit
pådrivande.

- Eftersom kväveläckaget är beroende av en rad yttre omständigheter är
den nuvarande konstgödselavgiften olämplig. För att miljöavgift skall
vara motiverad skall den motverka miljöfarlig verksamhet. Spridning av
konstgödsel kan i en del fall ge upphov till miljöproblem, men i andra fall
är användningen oskadlig.

Sveriges förbrukning av kvävegödselmedel ligger något under världens
medelnivå och kraftigt under medeltalet för såväl Västeuropa som Östeuropa.
Sveriges bönder använder hälften så mycket kvävegödsel per hektar som i
Danmark och Västtyskland och en sjättedel så mycket som Holland.

Inte ens om allt jordbruk på arealer som avvattnas till Östersjön skulle
läggas ner och ersättas med skogsplanteringar skulle kväveutsläppen i
Östersjön efter en tioårsperiod minska med mer än ungefär 2%.

- Kunskapen om hur läckage av växtnäring sker är fortfarande bristfällig.
En satsning på fortsatt kunskapsuppbyggnad är nödvändig. Den bör
kunna ge underlag för rekommendationer om gödselmängder, spridningstidpunkt,
läckagerisker etc.

Spridningen av slam från reningsverk på åkermark har diskuterats intensivt
under senare tid. Slam från tätorter med obetydlig industri är i allmänhet ett
mycket gott gödselmedel, medan slam från tätorter med stor industriverksamhet
kan innehålla betydande mängder skadliga ämnen.

Spannmålens innehåll av tungmetallen kadmium ökar. Eftersom kadmium
är skadligt måste motåtgärder vidtas. Det kan ske genom att kadmiumhalten
i gödselmedel och slam minskar. Det är också viktigt att det luftburna
kadmiumet från förbränning hålls på en mycket låg nivå.

- Regeringen bör snarast fastställa låga gränsvärden för skadliga ämnen i
slam som används på åkermark. Kommunerna skall därefter garantera att
dessa värden inte överskrids.

8.2 Kemiska bekämpningsmedel

Användningen av kemikalier för att bekämpa insekter, ogräs och svampar
har ökat avkastningen, men en för stor användning hotar människors hälsa
och naturens artrikedom. I många i-länder kan en överdriven kemikalieanvändning
öka risken för kemikalierester i livsmedel, i vatten och i luft. I andra
delar av världen kan en ökad användning av växtskyddsmedel vara till nytta
för att trygga livsmedelsförsörjningen.

Utvecklingen av de kemiska bekämpningsmedlen går mot allt mindre
giftiga och allt mer selektiva medel. Samma effekt som tidigare erhölls med
stora doser kan i dag uppnås med väsentligt lägre doser, bl a tack vare

Mot. 1988/89

Jo796

förbättrad sprututrustning och sprutteknik. En halvering av bekämpningsmedelsanvändningen
är möjlig att uppnå vad gäller använd preparatmängd.
Väl avvägda bekämpningsåtgärder är till nytta för både konsumenten och
producenten.

Användningen av växtskyddsmedel kan minska ännu mer tack vare
framgångsrik forskning, som nu utvecklat lågdospreparat, där endast en
tusendel av tidigare mängd ger fullgod verkan. Trots detta är dessa långt
mindre giftiga än tidigare använda preparat, räknat per mängd substans.

Diskussionen om gifter har ibland dålig förankring i kunskaper om
naturen. Små mängder av ämnen som klassificeras som giftiga eller skadliga
förekommer naturligt. Nedanstående analys av hallon visar detta.

Tabell 5 Analys av naturliga substanser i hallon:

Klassificering

Alkoholer

Metanol

Etylalkohol

Sek butylalkohol

Isobutylalkohol

Bensylalkohol

Isoamylalkohol

Aldehyder, ketoner

Acetaldehyd

Aceton

Akrolein

Isobutyraldehyd

Bensaldehyd

Furaldehyd

m.fl.

Syror

Myrsyra

Ättiksyra

Ftalsyra

Bensoesyra

m.fl.

Giftig

Hälsoskadlig

Hälsolskadlig

Hälsoskadlig

Giftig

Hälsoskadlig

Giftig

Frätande

Hälsoskadlig

Kroppen kan ta hand om dessa ämnen, bryta ned dem och utsöndra dem utan
att människan skadas.

Vissa växter innehåller naturliga ”gifter”. Potatis innehåller ofta små
mängder solanin, rabarber oxalsyra, äpplen shikimisyra, tomat serotonin,
stenmurkla metylformylhydrazin etc.

Växtskyddsmedel har även positiva effekter för konsumenten. Bekämpningsmedel
minskar risken för svampangrepp och mögelbildning i spannmål.
Mögelgifter är enligt cancerkommittén en större risk än restsubstanser av
växtskyddsmedel.

Problemen med bekämpningsmedel skall dock inte undervärderas. Eftersom
kunskapen om dessa ämnens egenskaper ännu är ofullständiga är det
viktigt att finna metoder för att minska användningen. Möjligheten att
genom växtförädling få fram nya sorter med stor motståndskraft bör till fullo
beaktas. Härigenom skulle behovet av växtskyddsmedel kunna minskas.

Det har på senare tid framkommit undersökningsresultat som visar att små
mängder växtskyddsmedel läckt ut till våra vattendrag.

Mot. 1988/89

Jo796

- Förorening av dricksvatten är inte acceptabelt. Det är angeläget att
klargöra hur läckagen av växtskyddsmedel sker och vilka preparat som
kan spåras. Därefter bör åtgärder för att eliminera problemet vidtas.

En oförsiktig användning av växtskyddsmedel i vår närmiljö och våra
trädgårdar innebär risker. Genom ett ökat personligt ansvarstagande och
ökade kunskaper kan riskernas minskas.

9 Naturvård

9.1 Mark

Vår natur och vårt landskap är resultatet av generationers mänskliga
påverkan. Även i framtiden måste människan få påverka naturen. Vissa
landskapstyper och naturområden av stort värde kommer dock att försvinna
om inte restriktioner för markanvändningen införs. Även specifikt hotade
växt- och djurarter måste kunna skyddas genom restriktioner för markanvändningen.
När restriktioner är befogade skall staten ersätta markägarna
för eventuella förluster som kan uppstå på grund av inskränkningarna.

Svensk naturvård är starkt centraliserad och skötselansvaret ligger praktiskt
taget uteslutande på stat och kommun. Den blir härigenom starkt
institutionaliserad och skiljer sig från naturvården i många andra länder.

Alternativa naturvårdsformer har i Sverige aldrig fått någon chans. Detta
har blivit en konsekvens av socialdemokratisk politik.

- Moderata samlingspartiet verkar för att mångfalden främjas och det
personliga ansvaret och engagemanget på detta område fördjupas.

9.2 Nationalparker

Nationalparker skall omfatta områden där naturen i huvudsak får utvecklas
fritt. Marken bör ägas av staten. Naturen i nationalparker skall normalt inte
behöva någon skötsel. Nationalparker skall i princip inte ha några driftkostnader
utom för övervakning. I ett par sydsvenska nationalparker ingår även
kulturparker av olika typ, som kräver särskild vård.

Skyddet skall enligt vår mening vara mycket starkt. Svenska nationalparker
bör kunna tjäna som internationella referensområden. Ingrepp bör få ske
endast efter lagstiftning i särskilda fall.

- I de nordliga nationalparkerna, Stora Sjöfallet och Abisko, har vid flera
tillfällen olika ingrepp gjorts, bl a vägbyggen och vattenkraftsutbyggnad.
De exploaterade områdena urholkar respekten för nationalparksbegreppet
och dessa delar av parkerna bör överföras till naturreservat.

- Riksdagen har enhälligt uttalat att snara åtgärder för att bevara det unika
Sjaunjaområdet borde vidtas. Området omfattar marker med mängder
av sjöar, myrar och urskogsspartier och är känt för sitt utomordentligt
rika fågelliv. Området bör i sin helhet bli nationalpark.

9.3 Naturreservat m. m.

Mot. 1988/89

Jo796

Naturområden kan i dag avsättas som naturreservat av flera olika skäl, bl a
för att det är naturskönt eller värdefullt för friluftslivet. Innebörden av

naturreservatsbildning är att markägaren åläggs restriktioner för markanvändningen.

- Naturreservat skall enligt vår mening vara ett skydd för att bevara
särskilda naturtyper, t ex biotoper för hotade arter eller geologiska
formationer. I naturreservat skall till skillnad från nationalparker en viss
mänsklig påverkan tillåtas för att bevara olika typer av kulturlandskap
och miljöer som ängar, alvarmarker, hagar och slåttermyrar.

- Naturreservat kan ägas av enskilda, företag, kommuner eller staten. För
icke offentliga markägare skall gälla att restriktionerna berättigar till
ersättning om de försvårar pågående markanvändning.

- Många nu hotade djur och växter förekommer i kulturpåverkade marker.
Det är angeläget att deras särskilda krav på miljö blir klarlagda och att
skötseln av naturreservaten utförs rätt. Annars förfelas syftet med
reservatet.

- Markägare bör i ökad utsträckning mot ersättning få ett tillsynsansvar för
naturreservaten. Härigenom uppnås en personlig ansvarskänsla och
kostnaden för tillsynen kan minskas. Ofta har dessa personer en god
kunskap om hur marken skall skötas. Det personliga engagemanget,
intresset och initiativen skulle kunna tillföra naturvården stora värden
och motverka dess institutionalisering.

- Skötseln av reservat skall även kunna läggas ut på specialiserade
entreprenadföretag. Denna modell kan även användas för vård av annan
naturvårdsmark.

- Många av dagens naturreservat är inte av den typ vi avser med begreppet
naturreservat. Dessa bör få annan status, annat skydd eller försäljas.

- Vid avsättningen av naturreservat skall också en vårdplan och driftkostnadsplan
upprättas. Detta är värdefullt ur naturvårdssynvinkel. Dessutom
erhålles en klar uppfattning om kostnaderna. Avsättningen av nya
reservat får inte leda till att skötseln av de redan existerande försämras.

- De intrångs- och marklösenersättningar som utbetalas till enskilda
markägare bör kunna spridas i tiden efter en upprättad plan. Den
skattebelastning, som uppkommer vid ett enda betalningstillfälle, bidrar
till ointresse för denna bevarandeform. Andra lösningar bör också prövas
genom t ex markbyten, varvid statligt ägd mark skall kunna erbjudas den
enskilde som ersättning.

9.4 Friluftsliv

Moderata samlingspartiet anser att naturreservat skall vara reservat för
naturen. Regeringens alltför fria tolkning av begreppet skapar osäkerhet om
vad naturreservaten är ämnade till.

- Begreppet naturskydd bör därför renodlas. Områden skall inte avsättas
som naturreservat av friluftslivs- eller rekreationsskäl. Naturreservaten
skall vara tillgängliga för allmänheten endast i sådan utsträckning att
reservatets skyddssyfte inte motverkas.

- Naturvårdsverkets bidrag till olika friluftsanläggningar bör på sikt
avvecklas och ansvaret överföras till föreningar, enskilda eller kommuner.
På så vis frigörs resurser för naturvårdsverkets mera naturliga

Mot. 1988/89

Jo796

. arbetsuppgifter. Enligt vår uppfattning bör mark för friluftsändamål i Mot.

största möjliga utsträckning bibehållas i enskild ägo och tillgängligheten Jo796

för allmänheten garanteras genom långtidsavtal.

9.5 Skydd av arter och genetisk variation

Antalet hotade svenska djur och växtarter ökar. Orsakerna är flera, men den

vanligaste är förändrad markanvändning. Främst förefaller det som igenväx

ningen av ängar, strandängar och hagar utgör ett hot.

- Fauna- och floravården är en försummad del av naturvården och bör ges
en större tyngd. En utökad forskning inom området är angelägen.

När arter försvinner eller reduceras i antal sker en genetisk utarmning.

Variationen blir mindre genom att antalet individer minskar.

- Bland de högre växterna finns omkring 30 arter som enbart förekommer i
Sverige. Att skydda dessa s k endemiska arter är en särskilt viktig svensk
angelägenhet. Det är angeläget att bevarandet så långt det är möjligt sker
i arternas egen miljö.

- Skyddet för djur- och växtarter bör förstärkas inom ramen för en
effektivare naturskyddslagstiftning. Artskyddsbestämmelser bör gälla för
både växter och djur. Artskyddet måste också verka förebyggande.

Särskilt angelägna att skydda är förutom de i Sverige hotade arterna även
de arter som i Sverige fortfarande har vitala populationer men som i
världen i övrigt är starkt hotade. Vi föreslår därför att det införs
bestämmelser i naturskyddslagen som ger ett direkt skydd för hotade
arter och för arter med en hotad genetisk variation. Denna fråga bör tas
upp vid en revidering av naturvårdslagen.

- Plocknings- och uppgrävningsattraktiva växter skyddas genom fridlysning.
Fridlysningsreglerna behöver dock revideras och generaliseras. I
dag finns t ex åtta olika fredningsbestämmelser för blåsippa i olika län.

- Enskilda initiativ för att vårda och bruka äldre kulturlandskap bör
uppmuntras. Som ett exempel kan nämnas att den starkt hotade orkidén
vityxne har både räddats och förökats genom en enskild lantbrukares
spontana naturansvar och initiativ.

- Privata markägare skall inte behöva drabbas av att de på sin mark har en
hotad art. Skyddet för arter bör bekostas av staten. Ersättning skall därför
utgå för försvårande av pågående markanvändning. Den skall vara sådan
att markägaren upplever det positivt att ta sitt ansvar för den hotade
arten.

- Inom ramen för den nordiska genbankens verksamhet bör även skyddet
av genetiska resurser hos vilda växter och djur övervägas och deras
databank utnyttjas. Även de botaniska trädgårdarna kan ge en värdefull
hjälp genom att t ex föröka upp hotade växtarter för att senare utplantera
dessa på lämpliga platser.

- Fauna- och floravårdskommittéerna vid SLU bör ges utökade resurser
främst så att deras samlade data om hotade djur och växter når en god
spridning. Informationen om denna verksamhet behöver utökas. Kommittéerna
är viktiga remissinstanser och bör utnyttjas vid t ex en
revidering av hänsynsreglerna inom jord- och skogsbrukslagstiftningen.

9.6 Enskild natur- och kulturvård

Äldre typer av kulturlandskap hör till de i dag mest hotade naturområdena i
Sverige. De som fram till i dag skött dessa landskap och därmed befrämjat ett
rikt och varierat djur- och växtliv är Sveriges jordbrukare.

Den omfattande inventeringen av traditionellt brukade hagar och ängar
som pågår inom ramen för de s k NOLA-bidragen kommer att ge ett
värdefullt bakgrundsmaterial för skyddet av dessa marker.

- Genom att ge ett förvaltaransvar till markägarna blir förutsättningarna
bättre att rädda den svenska kulturbygden. Vi föreslår att direkt
ersättning skall kunna ges till dem som vill vårda värdefulla naturmarker
såsom ängar och hagar. Bidraget bör utgå med en arealrelaterad
ersättning som beräknas efter vårdobjektens viktighet.

Vill statsmakterna dessutom medverka till ett öppet landskap med ängar och
kulturbeten fordrar detta någon form av stimulans till den enskilde odlaren.
Avkastningen från en sådan markanvändning är annars så låg att jordbrukaren
tvingas välja andra alternativ.

I jordbrukets kommande strukturförändring är det viktigt att återskapa en
del av den ängs- och hagmark som gått förlorad. Detta skulle kunna
stimuleras med en ersättning per hektar återskapad ängs- och betesmark.

Statliga styråtgärder för markanvändningen ger ofta negativa miljöeffekter.
Så har t ex bidraget till de s k 5:3 skogarna i många fall fått till effekt att
hagmark planterats med barrskog. Detta bidrag bör avskaffas. Den enskilde
markägaren bör avgöra markanvändningen.

- Det i Norden unika Stora Alvaret på Öland bör skyddas. Dess djur- och
växtliv har enastående värden och kan hotas genom igenväxning.
Uppdrag bör ges åt naturvårdsverket att finna lämpliga skyddsformer,
t ex genom skötselavtal med markägarna.

9.7 Skogar

De mycket små rester som finns kvar av urskog eller urskogslika skogar är
angelägna att i största möjliga utsträckning bevara. De har ofta en
specialiserad fauna och flora och utgör också något av en skogsbotanisk
genbank. Anspråken på dessa marker är stora från det moderna skogsbrukets
sida. Att undanta dessa områden och ge dem ett varaktigt skydd från
avverkning är särskilt viktigt i den södra landshalvan, där även urlövskogar
finns.

Regeringen föreslår att 60 miljoner kronor inom anslaget ”Mark för
naturvård” avsätts för att skydda urskogarna. Vi tillstyrker förslaget.

- Skogsvårdslagens hänsynsregler behöver skärpas och ytterligare preciseras.
Det senare gäller också ersättningsreglerna. Viktiga naturvårdsintressen
får ej skadas av skogsvårdsåtgärder som utförs med statligt stöd.

- Skogsvårdslagen bör ändras så att ett större inslag av lövträd tolereras i
våra barrskogar. Blandskogen med ett stort ädellövträdsinslag, som dock
inte uppfyller ”ädellövskogslagens” krav, bör undantas från kravet på
avverkning och barrträdsplantering.

Mot. 1988/89

Jo796

9.8 Fjällnära skogar

- Vi har i tidigare motioner fört fram vår uppfattning att det fjällnära
barrskogsbältet står för så stora naturvärden och har så stor betydelse för
rennäringen och turismen att det i sin helhet bör undantas från storskaligt
skogsbruk.

De fjällnära skogarna ägs till största delen av domänverket (ca 53% av
arealen eller nära 800 000 hektar). Vissa delar av denna areal, ca 300 000
hektar, är avsatta till naturreservat och domänreservat.

- Enligt vår mening bör övrig skog avyttras till enskilda i de områden som
berörs. Försäljningen av denna skog bör vara avslutad inom en femårsperiod.
Försäljning bör även kunna ske till gemensamhetsskogar ägda av
samebyar och lokalbefolkning.

- Detta skulle sannolikt garantera ett småskaligt, arbetsintensivt skogsbruk
med ökad naturvårdshänsyn. Mångfalden i skogsbruket främjas genom
spritt enskilt ägande. Inför denna försäljning bör domänverket åläggas
största möjliga begränsning av avverkningarna i dessa områden.

En betydande del av avverkningarna i fjällnära skogar har skett med direkt
statligt stöd i form av bidrag till skogsbilvägar och bidrag till avverkning av
lågproducerande bestånd - det s.k. 5:3-bidraget. Vi har föreslagit att dessa
bidrag avskaffas.

- Det bör utredas hur riksdagens krav på stor återhållsamhet med
skogsbruket i dessa områden utfallit. I samband med denna utvärdering
bör behovet av en differentiering av skyddsåtgärderna i den fjällnära
skogen belysas.

Trots betydande avsättningar till reservat kan i den fjällnära skogen
fortfarande finnas urskogsarealer av stort värde för naturvården. I dessa
urskogar kan även ett småskaligt skogsbruk föröda naturvärden.

- De 60 miljoner kronor som står till förfogande för inköp av urskogar bör
kunna användas för att köpa in sådana unika områden. Möjligheten att
låta köpen gå över den ideella naturvården bör tillvaratas.

9.9 Mark för naturvård

Det finns i två fall skäl till annat än privat ägande av mark för naturvård. Det
ena är nationalparkerna, som staten bör äga och förvalta. Det andra är
värdefull mark där ägarbilden är för splittrad eller osäker för att skötselkontrakt
skall kunna användas. Här skulle de ideella föreningarna på miljövårdens
område kunna ta ett ansvar för ägandet och förvaltningen.

Mark för naturvård ägs redan i dag i viss utsträckning av den ideella
naturvården. Svenska Naturskyddsföreningen äger t ex Lilla Karlsö med rikt
fågelliv. Aktse hemman nära Sareks nationalpark, Ko mosse (ett myrkomplex
i Södra Älvsborgs län) och Osaby säteri i Småland. En privat stiftelse äger
och förvaltar Kullaberg.

Det engagemang som i dag visas av ideella organisationer vid skötsel av
värdefulla naturområden i Sverige visar att det är de som har den största
kunskapen, den högsta motivationen och den största ansvarskänslan för den
framtida förvaltningen av den svenska naturen.

Mot.

Jo796

- Anslaget ”Mark för naturvård” bör uppgå till 80 miljoner kronor och bör
inte enbart användas till statens förvärv av värdefulla naturområden, utan
även för den ideella naturvården för inköp av mark. I villkoren för
erhållande av medel skall klargöras att ansvar för skötseln av naturobjekten
ingår i åtagandet.

9.10 Våtmarker

Sveriges våtmarker har ofta särpräglad såväl fauna som flora, som är
angelägna att bevara. De är betydelsefulla för viltet och viktiga rastplatser för
flyttande fåglar. I områden med kalhyggen och stor vattenavrinning utgör de
en typ av utjämningsmagasin som motverkar översvämning nedströms. Även
globalt är Sveriges våtmarker av betydelse. Convention of Wetlands upptar
ca 20 internationellt skyddsvärda områden i Sverige.

Brytningen av torv innebär oåterkalleliga skador på myrarna och på de
växter och djur som är beroende av myrarna som livsmiljö. Genom att ge ett
undersökningstillstånd för Gullhögsfloarna i Härjedalen har regeringen visat
sin bristande respekt för stora och riksangelägna naturvärden. Den nämnda
myren har av såväl vetenskap som naturvård klassats soms ett riksobjekt och
har ingen direkt motsvarighet i landet.

En utbryten torvmyr eller ett utdikat rikkärr kan aldrig återställas. Cirka
en tredjedel av Sveriges våtmarker är i dag mer eller mindre torrlagda. I
Sydsverige är det 90%.

- I princip bör kvarvarande sydsvenska våtmarker bevaras, särskilt i de
kalkrika områdena. Naturvården måste här få komma in i ett tidigt
planeringsstadium. Nuvarande statsbidag till dikning bör avskaffas.
Utdikningsföretag måste följa gällande lagar och överträdelser påtalas
och bestraffas.

9.11 Vattendrag

Eftersom huvuddelen av vattendragen i Sverige används för energiproduktion
är det utomordentligt viktigt att bevara dem som fortfarande är helt
orörda. Dessa utgör en mycket viktig naturresurs för hela landet.

- De fem orörda huvudälvarna bör inte byggas ut. Dessa står för så stora
miljövärden att de måste bevaras.

- Även i södra Sverige finns flera vattendrag med stora naturvärden. Till de
mest bevarandevärda hör Emån (Småland) och Bräkneån (Blekinge).
Nedre Dalälvsområdet (från Avesta till mynningen) hör till vårt lands
mest skyddsvärda naturområden. Det skydd som i dag givits området får
inte urholkas utan borde i stället förstärkas.

10 Radon

Jordskorpan innehåller uran. Det är i samband med uranets radioaktiva
sönderfall radondöttrar bildas.

Radondöttrarna fastnar i bronker och lungor vid inandning. Radondöttrarnas
korta halveringstider - och att de ger alfastrålning som har aktiv
biologisk verkan - gör att strålskador kan uppträda. Härigenom utgör radon
och radondöttrarna ett hälsoproblem.

Mot. 1988/89

Jo796

Radongas nybildas ständigt i alla bergarter och byggnadsmaterial som
innehåller uran. Om ventilationen i ett hus är dålig stannar radongasen kvar i
rummen med förhöjd radonhalt som följd.

Förändrad byggteknik, inklusive avsiktliga åtgärder för energisparande,
har under åren lett till tätare hus och minskad ventilation, med förhöjda
radondotterhalter inomhus som följd. Radonhalten anses ha fördubblats
mellan 1950 och 1970 på grund av ändrad byggnadsteknik. Under 1970-talet
skedde en ytterligare fördubbling beroende på olika energibesparande
åtgärder.

SSI (statens strålskyddsinsititut) har uppskattat antalet lungcancerfall
orsakade av radon per år i framtiden till någonstans mellan 300 och 3 000
lungcancerfall per år.

Grov jämförelse mellan de genomsnittliga stråldoserna för den svenska befolkningenfrån
olika strålkällor CRadon I bostäder — lägesrapport 1987

Genomsnittlig
effektiv doMkviv«l«nt

(mSWir) DERNOBYL

Röntgerv

undenäkningar

ÄDottefprodukter av radoqjX
S inomhuv Myck«'i^ajva-Sr
Sjtrtooe^p^^jlOOmSv^

. Kalium i kroppen 0.2 mSv

Gammastrålning trin hus och mark 0.1-2,8 mSv

Kosmisk strålning 0.3 mSv .

1950 1960 1970 1980 1990

Utredningen om radon i bostäder som lämnade sin slutrapport i januari 1983,
konstaterar att 40 000 lägenheter i Sverige, de flesta i småhus, har
radonhalter som ligger över nu använda gränsvärde på 400 bequerel per m3
luft (Bq/m3).

Bland de människor som bor i dessa hus och har gjort det under lång tid,
kommer enligt de lägre riskvärden cancerkommittén använder ca 35-40
årligen drabbas av lungcancer (100-120 enligt SSI bedömning). Detta
faktum lämnade tydligen regeringen helt oberörd när radonrapporten lades
fram. Efter nära tre år kom regeringens reaktion, som utmynnade i svaga
åtgärder mot problemet. I miljöpropositionen våren 1988 beskrivs radonproblemet
i våra bostäder som en av de mest allvarliga hälso- och miljöfrågor vi
har i Sverige.

Denna beskrivning är enligt vår mening korrekt men föreslagna åtgärder
är obetydliga.

Mot.

Jo796

Radioaktivt nedfall i Sverige i samband med reaktorhaveriet i Tjernobyl
beräknas medföra en ökning av antalet dödsfall i cancer med ca tre per år
under ett antal årtionden framöver. Insatser på hundratals miljoner kronor i
samband med Tjernobylolyckan skall jämföras med ett fåtal miljoner kronor
för åtgärder i radonhusen, trots att riskerna här enligt expertbedömningar är
50-300 gånger högre. * Insatserna för att spåra och åtgärda samtliga 40 000
bostäder över 400 Bq/m3 måste effektiviseras och intensifieras. Åtgärdsgränsen
bör sänkas till en nivå på ca 200 Bq/m3, vilket överensstämmer bättre
med andra länders gränsvärden.

11 Internationellt miljösamarbete

I det internationella miljösamarbetet är det viktigt att Sverige tillhör en
grupp med tillräcklig tyngd för att vår stämma skall höras. Vi föreslår ett
fördjupat samarbete med den gemensamma marknaden, EG, för att uppnå
detta.

Miljöfrågorna inom EG har fått successivt ökad tyngd. EG:s strävan till
ökat samarbete visades bl a vid mötet mellan EFTA:s och EG:s miljöministrar
i Noordwijk i Holland i oktober 1987, då en deklaration om närmare
samarbete i miljöfrågor antogs.

- Sverige är på många områden starkt beroende av EG:s beslut på
miljöområdet. Detta gäller t ex avgasreningskrav på tunga fordon och
utsläppskrav på flygtrafik. Det är därför viktigt att sträva mot ett så nära
knytning till EG att vi kan påverka EG:s beslut i dessa frågor.

Ett vidgat västeuropeiskt samarbete är troligen också en förutsättning för ett
fördjupat samarbete med öststaterna, vilka har svåra miljöproblem. För
västeuropeiska länder med en ambitiös miljöpolitik kan i mitten av 1990-talet
investeringar i luftvård i det egna landet ge lägre utbyte än motsvarande
investeringar i angränsande öststater. Lösningen på dessa problem kan,
enligt vår mening, underlättas av samordnade västeuropeiska insatser i form
av tekniköverföring, kreditöverenskommelser m m. Sverige bör i aktuella
internationella fora verka för att sådana samordnade insatser kommer till
stånd.

12 Avfall

Svensk avfallshantering är delvis av internationellt hög klass.

Två behandlingsmetoder är dominerande för att behandla avfall i Sverige deponering
och förbränning.

Båda metoderna har negativa miljöeffekter, som kan mildras med ökad
källsortering. Erfarenheten visar att enskilda människor är villiga att
källsortera i större omfattning än för närvarande, om systemen är enkla.
Människor naturliga intresse för att minska miljöbelastningen i samhället bör
stimuleras.

En ökad källsortering underlättar långtgående återvinning. Det goda
beteendet när det gäller sortering av avfall kan stimuleras. Panten på
returglas och på aluminiumburkar har givit goda resultat.

- Vi är vidare beredda att pröva införandet med returpantsystem för
plastflaskor för dryckesförpackning.

Mot. 1988/89

Jo796

Riksdagen beslutade i juni 1988 att ett pantsystem för kvicksilverhaltiga
batterier skall införas. Kvicksilver representerar ett allvarligt miljöhot vare
sig soporna förbränns eller deponeras. Insamlingen av knappcellsbatterier
går bra och ligger över 100% av försäljningen. Alkaliska batterier återlämnas
endast till 20%. Resterande 80% innehåller ca 3 000 kg kvicksilver och utgör
en betydande miljöbelastning.

- Riksdagens beställning av ett pantsystem måste snarast effektueras.
Alkaliska batterier utan kvicksilver har tagits fram på senare tid. Om
branschen finner ett pantsystem tungrott kommer detta att medföra en
övergång till batterier utan kvicksilver.

- Även miljökonsekvensbedömningar kan användas för att göra avfallshanteringen
mer miljövänlig. Metoden kan t ex användas när en ny
förpackning skall introduceras och innebär att man analyserar den från
”vaggan till graven”. Om den nya förpackningen ger avfallsproblem kan
den ekonomiska kalkylen förändras genom krav på pantsystem eller
annat insamlingssystem.

Trots källsortering och återvinning utgör avfallet ett miljöproblem.
Läckage från deponier kan trots behandling innehålla tungmetaller och
kemiska ämnen som påverkar miljön.

Nedlagda soptippar finns över hela landet. Läckage och föroreningar till
omgivningen och negativ påverkan av såväl yt- och grundvatten riskeras.
Åtgärder för att förhindra detta måste vidtagas. Naturvårdsverkets inventering
av nedlagda soptippar måste följas av riskanalyser och ett åtgärdsprogram.

Förbränning av avfall kan ge utsläpp av stoft, sura ämnen, metaller och
organiska ämnen. En framgångsrik källsortering minskar riskerna och gör att
avfallet närmar sig normala biobränslen.

Aska från t ex kolförbränning kan ge miljöskadliga läckage i 1 000-tals år.
Bränder i avfallsupplag kan ge betydande luftföroreningar inte minst
dioxiner.

Avfallsförbränningen är fortfarande en huvudkälla till dioxinutsläpp.
Dioxin är organiska klorföreningar som uppkommer vid förbränning av
klorhaltigt organiskt material.

Regeringen har nu fastställt gränsvärden för dioxinutsläpp vid förbränning
i nya anläggningar till 0,1 nanogram/m3 luft och till max 2,0 nanogram/m3 luft
i äldre anläggningar.

- Med hänsyn till dioxinets extrema giftighet bör det gränsvärde som gäller
nya anläggningar efter en övergångstid på tio år även gälla äldre
anläggningar.

- Ett system med miljömärkning bör så småningom medverka till att
avfallets miljörisker minskar.

Den största potentialen till miljöförbättringar på avfallsområdet erbjuder,
som tidigare nämnts, övergången till förebyggande rena teknologier. Avfallsproblemen
bör tas upp redan när produktionsprocessen fastläggs.

Mot. 1988/89

Jo796

13 Miljömärkning

I utredningen ”Miljömärkning av produkter” redovisas en rad synpunkter på
miljömärkning. Den förutsätts vara frivillig och finansierad genom avgifter.

Bedömningen av en produkt bör göras utifrån ett helhetsperspektiv.
Miljömärkningen bör ta hänsyn till förhållandena i hela produktcykeln tillverkningsprocesser,
användning och avfallshantering.

Produkterna som får miljömärkning bör alltså:

- ha producerats med miljövänlig teknik,

- vara skonsamma mot miljön under sin livscykel,

- när de kasserats kunna återvinnas eller tas om hand utan miljöstörningar.

Märkningen bör tidsbegränsas eftersom den tekniska utvecklingen går
snabbt och bättre miljöegenskaper kommer fram.

- Vi stöder de synpunkter som utredningen lagt fram och räknar med att de
beaktas i en kommande proposition. Det är också viktigt att utvecklingen
på detta område inom EG bevakas.

14 Miljölagar

Miljöpolitiken bedrivs i dag i huvudsak med hjälp av regleringar. I lagar,
förordningar och beslut i enskilda ärenden anger staten vad som anses
acceptabelt från miljösynpunkt.

I miljöskyddslagen anges i detta syfte krav på förprövning av miljöpåverkande
industriell verksamhet. Vid denna förprövning ges en koncession, dvs
ett gränsvärde bestäms för tillåtna utsläpp. Tillstånd lämnas av koncessionsnämnden
för miljöskydd eller i vissa fall av länsstyrelse.

Dessa tillstånd reglerar bl a hur stor miljöpåverkan får vara för att
verksamheten skall få bedrivas, krav på att verksamheten lokaliseras på
bästa plats, att utsläppen skall minskas efter vad som är miljömässigt
motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart.

Vid tillståndsgivningen skall även viss hänsyn tas till vilken konkurrens
företagen utsätts för och vilka miljökrav som ställs i andra länder. Tillståndsgivningen
är tidsbegränsad men kan omprövas före utsatt tidpunkt om de
tekniska förutsättningarna har förändrats.

Den som överskrider föreskrifterna i koncessionen kan drabbas av en
miljöskyddsavgift, en typ av sanktionsavgift, om överträdelsen har medfört
ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Vid
grova miljöbrott kan böter eller fängelse utdömas. Sanktionsavgiften har
utdömts endast i ett fåtal fall.

De krav den svenska miljöskyddslagen ställt på företagen har lett till
betydande minskningar i utsläppen av föroreningar, vilket framgår av
tabellen.

Mot. 1988/89

Jo796

Tabell 6 Reduktioner av ärliga föroreningsutsläpp (totalt och från industrin) åren
1970-1985

Typ förorening	Reduktion (%) 1970-1985 Totalt Industri	Andel industriella utsläpp av totala 1985 (%)
Luftföroreningar svaveloxider	71	65	50
kväveoxider	0	58	10
stoft	88	91	64
kolväten		>50	16
kvicksilver	68	90	24
kadmium	87	92	58
bly	68	84	17
Vattenföroreningar lösta organiska ämnen	71	74	82
suspenderade ämnen	76	79	78
fosfor	70	85	20
kväve	- 31	73	2
kvicksilver	98	98	90
kadmium	81	85	60
bly	93	94	85

1 Ökning av utsläppen

Likväl är det hittillsvarande koncessionssystemet otillräckligt i flera hänseenden.
Främst gäller det bristen på ordentliga sanktioner vid överträdelser, och
den otillräckliga stimulansen att nå längre i miljöskydd än vad koncessionsvillkoren
angivit. Det har dessutom visat sig svårt att kontrollera efterlevnaden
av det nuvarande systemet.

- För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen bör sanktionsavgifter
utgå vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen
medfört ekonomiska fördelar för företaget eller ej. De skall sättas
så högt att de får en kraftig effekt. Grova brott skall som hittills leda till
böter eller fängelse.

Den nu föreslagna förändringen kan öppna möjligheter för en snabbare
skärpning av koncessionsvillkoren. De enstaka överträdelser som skärpta
koncessionskrav kan leda till drabbas av den sanktionsavgift som med det av
oss skisserade systemet blir enklare att utdöma.

15 Miljökonsekvensbedömningar

Miljöskyddslagen kräver en noggrann miljökonsekvensbedömning när det
gäller miljöfarlig verksamhet. Verksamheten skall bedömas av länsstyrelse
eller av koncessionsnämnden för miljöskydd.

Riksdagen har på grundval av borgerliga motioner beslutat begära att
regeringen skall återkomma med förslag om hur obligatoriska miljökonsekvensanalyser
skall införas i den svenska planeringsprocessen.

Regeringens godkännande av trädesbruket 1987 understryker vikten och
brådskan i detta krav. Trädesbruket gav upphov till en ökning av kräveläckaget
till våra vatten av betydande storleksordning.

En sådan miljökonsekvensbedömning kan också vara värdefull t ex inom
bioteknikens område.

Mot. 1988/89

Jo796

- Miljökonsekvensbedömningar kan på ett värdefullt sätt komplettera de Mot. 1988/89
beslutsunderlag som i dag presenteras. Omfattningen bör stå i rimligt Jo796
förhållande till vad beslutet avser. Bedömningen bör kunna diskuteras
offentligt.

Det är sannolikt att en del nu använda kemikalier med hänsyn till
miljöpåverkan vid utläckage till luft eller vatten skulle ha förbjudits vid sådan
prövning. Inom kemikalieinspektionens område borde miljökonsekvensbedömningar
kunna minska riskerna för att miljöfarliga ämnen får en
användning som leder till miljöskador.

Alternativa lösningar för att nå fram till ett givet mål kan ge uppslag till hur
miljön skall skyddas och bör därför normalt ingå i miljökonsekvensanalysen.

16 Miljöskador måste få ett pris

När industrialismen fick sitt genombrott under 1800-talet skapades en rad ny
lagar för att dra upp ramar för den verksamhet som var nödvändig i ett mer
utvecklat samhälle. Statsmakterna fördelade ansvar och rättigheter. Det
skapades bl a lagar om aktiebolag, banker och försäkringsverksamhet,
patent och så småningom också om kollektivavtal.

Inom miljöområdet dröjde det längre innan statsmakterna faställde några
normer. Miljölagstiftningen är förhållandevis ny.

Det oreglerade förhållandena på miljöområdet som tidigare fanns ledde
till att medan det var självklart att ett företag fick betala för insatsvaror var
det också naturligt att restprodukter inte innebar några kostnader. Avloppsvatten
och avgaser kunde emitteras i naturen.

Även om det var uppenbart att ett utsläpp förorsakade skador, fanns det
förr inga rättsliga metoder att utkräva ersättning för dessa . Inte heller i dag
finns det i vårt juridiska system någon ägare till luft och med vissa undantag
inte heller till vatten.

I dag har Sverige en ganska omfattande miljölagstiftning - en lagstiftning
som på olika områden sätter gränser för den miljöskadliga verksamhet som
ett företag eller enskilda får bedriva.

Det nuvarande systemet med en lagstiftning som i många fall omsätts i
praktiska regler genom koncessionsnämndsbeslut har i många avseenden
varit framgångsrikt. Utsläppen från företag har minskat. Samtidigt är det
uppenbart att det behövs ytterligare reduktioner av miljöutsläppen.

Hänsynen till miljön måste integreras i företagens normala kostnadskalkyler.
Företagens strävan att genomföra miljöförbättringar måste bli lika
naturlig som deras strävan att vidta kostnadsbesparingar.

I en teoretisk idealmodell skulle det finnas äganderätter till bl a luft och
vatten. Ingen ägare skulle utan krav på kompensation acceptera att hennes
eller hans egendom fördärvades. Detta kompensationskrav skulle leda till att
den som ville släppa ut föroreningar fick en kostnad för att bli av med sina
restprodukter. Förorenaren skulle stå inför valet att rena sina utsläpp eller
betala kompensation.

I verkligheten är det mera komplicerat. I vissa fall är det enkelt att
konstatera dels vem som är skyldig till utsläppet, dels vilka som lider skada. 34

Det kan gälla utsläpp från t. ex. ett sockerbruk - alla kan se var utsläppen

rinner ut i ån och alla markägare nedströms kan anses lida skada, eftersom
fisket t ex förstörs.

I andra fall är det inte möjligt att koppla en skada direkt till en enskild
anläggning. Det kan t ex gälla utsläpp av kväve till atmosfären. Det går att
identifiera vilka anläggningar som emitterar kväve, men det är omöjligt att
koppla just det kväveutsläppet till en viss skada. Kväve kommer från många
olika källor både i Sverige och i utlandet.

En tredje variant gäller utsläpp av ämnen där man rent praktiskt inte kan
identifiera vem som släppt ut substansen i naturen. Det kan t ex gälla ett
bestämt ämne i ett eller flera vanliga hushållstvättmedel. Det är givetvis
omöjligt att veta vilka hushåll som nyttjar den typen av tvättmedel och i vilka
mängder dessa används.

Dessa komplikationer gör att det inte är enkelt att i praktiken tillämpa en
princip som innebär att den som försorsakar en skada på naturen verkligen
skall bära kostnaden för denna skada. Likväl är det viktigt att försöka skapa
juridiska system som innebär att ekonomiska styrmedel nyttjas för att minska
föroreningarna.

Om man konstruerade en miljöskyddslagstiftning för ett helt nyskapat
land vore det kanske realistiskt att låta denna lagstiftning helt bygga på
principen att den som orsakar en skada på naturen skall betala ett särskilt pris
för detta . För Sveriges del är det i stället fråga om att komplettera den
existerande lagstiftningen och koncessionsnämndsförfarandet genom att
utveckla ett system som stimulerar ytterligare miljöförbättrade åtgärder.

Detta kan ske genom stimulans i form av bidrag, skatteavdrag eller
liknande, eller med hjälp av s k miljöavgifter.

En miljöavgifts primära syfte är att minska miljöskadorna. Det är viktigt
att tanken på miljöavgifter inte missbrukas. Vissa partier och organisationer
betraktar uppenbarligen miljöavgifter som en budgetmässig intäktskälla för
staten. Till skillnad från dessa partier och orgaisationer anser vi att
utformningen av framtida miljöavgifter måste göras med omtanken om
miljön som utgångspunkt, inte med omtanke om statsbudgetens saldo.

Vi har tidigare understrukit att det är viktigt att ekonomiska styrmedel i
ökad utsräckning kommer till användning i Sverige. Vi har bl a föreslagit en
avgift på svavelutsläpp. Vi har framhållit att miljöavgifter bör belasta utsläpp
av klororganiska föreningar.

En parlamentarisk utredning skall inom kort lägga förslag om ekonomiska
styrmedel inom miljöpolitiken. Den kommer att presentera förslag till
miljöavgifter för klororganiska föreningar och svavel. Vi förutsätter att
regeringen därefter snarast förelägger riksdagen förslag till miljöavgifter på
dessa områden.

Ekonomiska styrmedel bör baseras på följande principer:

- Ekonomiska styrmedel skall vara ett komplement till existerande lagstiftning
och syfta till att reducera utsläppen ytterligare.

- Ekonomiska styrmedel kan innefatta såväl en ökning av kostnaderna för
miljöfarlig verksamhet som en minskning av kostnaderna för miljövänlig
verksamhet. Det kan dels ske genom skatter och avgifter, dels genom
bidrag, skatterabatter och subventioner.

Mot.

Jo796

- Omfattningen och utformningen av miljöavgifter måste göras med
utgångspunkt miljöns krav - syftet med avgifterna får inte vara att
introducera en ny skattekälla. Återställande av förstörd natur bör
prioriteras när influtna avgiftsmedel används.

- Det är också viktigt att revidera andra skatteregler. En del av de
nuvarande skattereglerna motverkar uppenbarligen en övergång till
mindre miljöförstörande verksamhet. Det gäller t ex skatten på kol i
förhållande till den på naturgas. Nya förslag om beskattning av energi
måste samordnas med förslag om miljöavgifter, bl a när det gäller
svavelemissioner.

- Ett system med miljöavgifter får inte undergräva de svenska företagens
internationella konkurrenskraft. Resultatet kan annars bli att svensk
förhållandevis miljövänlig produktion ersätts med produktion i utlandet,
som sker med mycket sämre teknik. Att avgifterna utformas så att
konkurrenskraften inte undergrävs behöver inte betyda att avgifterna blir
obetydliga. Vi förutsätter att den parlamentariska kommittén utvärderar
möjligheterna att kanalisera intäkterna så att utvecklingen av mera
miljövänliga processer gynnas, samtidigt som höga utsläppsmängder
medför en avsevärd kostnad.

Regeringens beslut att frisläppa av de allmänna investeringsfonderna för
miljöinvesteringar innehåller drag av skatterabatt. Förutsättningen för
frisläpp var dock inte klar för företagen när medlen avsattes, varför någon
rationell miljövårdsplanering inte kunnat utföras.

Detta visar sig genom att endast 400 miljoner kronor av 13 000 miljoner
kronor på investeringsfondskonton i riksbanken av företagen använts till
miljöinvesteringar.

Vi förordar i annat sammanhang ett allmänt frisläppande av företagens
investeringsfonder. Det medför att fonderna öppnas för alla miljöinvesteringar
liksom för andra investeringar som företaget bedömer som angelägna.
En sådan ordning undviker den ryckighet som hittills präglat investeringsfondsmedel.

Statens industriverk bedömer ansökningarna och har av begärda 700
miljoner kronor beviljat 400 miljoner. De har i huvudsak gällt minskningar
av utsläppen till luft och vatten. Investeringar i den inre miljön och i
miljövänliga fordon har fått avslag. Det riskerar att bli betydande inslag av
administrativt godtycke i prövningarna av företagens ansökningar.

17 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av konsekvenserna
av växthuseffekten för Sveriges del i enlighet med vad som i motionen
anförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om initiativ för att sammankalla världsklimatkonferens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om analys av åtgärder för att bibehålla och på sikt

Mot. 1988/89

Jo796

minska utsläppen av koldioxid i enlighet med vad som i motionen

anförs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om tidpunkt och målsättning för granskningskonferens
om freonutsläpp,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur kväveutsläppen
i Sverge skall kunna minska till under en nivå naturen tål,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om avveckling av PCB-användning i äldre elmateriel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om kartläggning och saneringsåtgärder beträffande
PCB,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om initierande av förhandlingar om garantier mot
brott mot internationella miljöavtal,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om åtgärder mot användning av toxafen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svåmedbrytbara kemiska ämnen i avloppsvatten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om aktionsplan mot föroreningar i sjöar och vattendrag,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående fasta resurser till forskningsstationerna
Kristineberg och Askö,1]

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om föroreningar av dricksvatten,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om exploaterade delar av nationalparker,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avsättande av
Sjaunjaområdet till nationalpark,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om kriteria för naturreservat,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skötsel av naturreservat,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om formerna för intrångs- och marklösenersättning
till markägare,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om naturvårdsverkets bidrag till friluftsanläggningar,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skydd för hotade djur- och växtarter,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skydd för Stora Alvaret,

Mot. 1988/89

Jo796

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skogsvårdslagens regler,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om överlåtande av fjällnära skogar till enskilda eller
samfällda ägare,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om återhållsamhet med avverkning i de fjällnära
skogarna,

24. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skogsbruket
i de fjällnära skogarna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärdsgränsen för radon i bostäder,2]

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för
utsläpp av dioxin från gamla sopförbränningsanläggningar i enlighet
med vad som i motionen anförs,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utformning av miljömärkning i enlighet med vad
som i motionen anförs,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sanktionsavgifter
vid överträdelse av koncessionsvillkor,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om miljökonsekvensbedömningar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om miljöavgifter.3]

Stockholm den 23 januari 1989

Mot. 1988/89

Jo796

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Bo Lundgen (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Sonja Rembo (m)

' 1988/89:Ub620
2 1988/89:Bo523
•’ 1988/89:Sk645

! ■ - ■

. ... . . - .

' ■ ’ ’• . ■ • • .

;v i •; i Vj • j . -v : .

■ l--. i. :

! ' i ■' i ■

’5!r» ■ ' t.'.! i

1 T :v 1 ; . ■' :

■ ■ U . r , .

.. . . . . ■ ...

* . ' ,r. .; :

1 *: ■ .... i ,. ... . •

•!■ .>)■■■ ,

j ■:

■ ..........

'. ... ’.s

i > ,ä\- , - . i ■.

......... :