Miljöfrågor
Motion 1985/86:Jo708 Ulf Adelsohn m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Jo708
Ulf Adelsohn m. fl. (m)
Miljöfrågor
Mot.
1985/86:Jo708
Alla är beroende av en god miljö. Det är en av de viktigaste förutsättningarna
för ett rikt mänskligt liv. Alla har därmed också ett ansvar för miljön, såväl
enskilda människor som företag, stat och kommun. Våra insatser för att
värna miljön är inte minst inriktade med tanke på kommande släktled.
Medvetandet om miljöproblemen har avsevärt förbättrats. Kunskapen om
hur miljön påverkas av olika verksamheter är dock fortfarande otillräcklig.
Även om introduktionen av ny teknik kommer att medföra successiva
miljöförbättringar är därför fortsatt forskning och försöksverksamhet nödvändig.
Det är viktigt att ingripanden från det offentliga mot miljöförstörande
verksamhet eller för att bevara viss miljö bygger på kunskap och inte på
subjektiva uppfattningar. Ingrepp blir ofta kostsamma för dem som utsätts
för dessa. Även samhällskostnaderna kan vara stora. Har åtgärderna inte
avsedd effekt kan det nödvändiga miljövårdsarbetet dessutom få minskad
förståelse hos allmänheten.
Globala miljöhot
De globala miljöproblemen är allvarliga. Ett av de allvarligaste är den
skogsskövling som pågår i stora delar av världen. Överavverkning av
skogarna hotar att rycka undan grunden för en varaktig jordbruksproduktion.
Den kan förorsaka klimatförändringar med minskande nederbörd, som
ofta förvandlar potentiell jordbruksmark till ofruktbart land, och kan
därmed ställa stora befolkningsgrupper i u-länderna inför svältkatastrofer.
En av huvudorsakerna till skövlingen av skogarna är det stora behovet av
brännved i den tredje världen. Skogsbeståndet globalt minskar med 250 000
km2 årligen.
Moderata samlingspartiets biståndspolitik är inriktad på en kraftfull insats
för att bidra till att bryta denna utveckling mot långtgående miljöförstöring.
Ett annat globalt miljöproblem är de stora koldioxidutsläppen, som härrör
från förbränning. Halten är i dag ca 10 % högre än den var för 40 år sedan och
ökningen fortsätter. Den leder med stor sannolikhet till en höjning av
jordytans temperatur, vilket på sikt kan få allvarliga följder.
Liknande ökningar har uppmätts för freoner, metan, kväveoxid och
sannolikt också för koloxid och ozon. Dessa gaser förstärker klimateffekten
av koldioxiden. Långsiktigt skulle en utbyggnad av kärnkraften i de
avancerade i-länderna vara ett viktigt bidrag att förbättra den globala miljön. 1
1 Riksdagen 1985186.3 sami. NrJo708
Fri marknadsekonomi - god miljövård
Den fria ekonomin har förmågan att snabbt anpassa sig till förändrade krav.
Marknadsekonomin med dess decentraliserade beslutsfattande kan mer
följsamt än planekonomin reagera på nya konsumentkrav, ta till vara
erfarenheter från den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och uppfylla
politiska mål. Miljöskyddet har därför kommit längst i de demokratiska
marknadsekonomierna.
Ägandet av viss miljö medför att hänsyn tas till dennas långsiktiga
avkastningsförmåga och att utnyttjandet av miljön relateras till en kostnad.
Ägandet är därför en viktig faktor för att åstadkomma god miljövård.
Rovdrift i vad gäller luft och vatten kan i mångt och mycket härledas till det
faktum att ingen äger tillgångarna.
Marknadshushållningen har emellertid visat sig vara det system som på ett
överlägset sätt styr våra totalt sett knappa resurser mot de områden där de
ger den största nyttan. Den bidrar alltså i sig till en god hushållning med våra
naturresurser. Det är också det system som ger den enskilda människan
störst inflytande och frihet.
I länder med planhushållning sker ofta ett betydande resursslöseri.
Därmed föröds naturresurser. Genom att pressen är toppstyrd får miljöfrågor
inte heller samma uppmärksamhet som i den fria världen. Det är ingen
tillfällighet att miljövården är eftersatt i socialistiska stater.
Miljövårdsstimulanser
Enligt vår mening är, som nämnts, den fria marknadsekonomin bäst på att
effektivt åstadkomma förbättringar på miljöområdet. Marknadsekonomin
bör emellertid förses med styrmedel så att miljökostnaden i större utsträckning
räknas in i produktionen. Miljökostnaden får i dag oftast bäras av någon
annan än producenten eller konsumenten.
Om en viss produktion ger upphov till utsläpp eller störningar kan det
allmänna genom koncessionskrav sätta upp bestämda gränser för vad som är
tillåtligt. Detta instrument är värdefullt och leder normalt till betydande
miljöförbättringar. Nackdelen är att intresset att åstadkomma längre gående
miljöinsatser i stort sett upphör hos den som uppfyller ställda koncessionskrav.
Enligt vår uppfattning bör koncessionsinstrumentet finnas kvar men
kompletteras med flexibelt utformade miljöstimulanser, t. ex. i form av
skatterabatter. Dessa rabatter bör stå i relation till miljövårdsinsatsen. Vi
konstaterar att regeringen åtminstone på bilavgasområdet accepterat detta
synsätt.
Naturvård
Vår natur och vårt landskap är resultatet av generationers mänskliga
påverkan. Utan denna ständiga påverkan skulle vårt samhälle stagnera.
Landskapsvården är beroende av att jord- och skogsbruk ges så goda
betingelser att brukarna själva får möjlighet att ta ansvar för den. För att
Mot. 1985/86
Jo708
2
även fortsättningsvis bibehålla landskapets mångfald kan emellertid det
offentliga behöva ingripa med bestämmelser eller åtgärder som garanterar
vissa naturtypers fortbestånd.
För de flesta naturtyper kan bevarandet lösas genom att naturvårdsområden
bildas. Skötseln av dessa kan garanteras genom avtal, i vilka ägaren mot
ersättning från staten ikläder sig skötselansvar. En sådan lösning blir både
bättre och billigare än om särskilda naturreservat eller nationalparker bildas.
Det är ett samhällsintresse av stor betydelse att det svenska kulturlandskapet
i glesbygden är befolkat av människor som bor, arbetar och trivs där året
runt. De utför en natur- och landskapsvårdande gärning av omistligt värde
för de människor som där söker sin rekreation.
Förståelsen för de miljövärden som det svenska kulturlandskapet innehåller
ökar genom den närkontakt som skapas av en utökad fritidsbebyggelse.
På många håll skulle en sådan bebyggelse kunna återskapa kulturbygd där
avfolkningen satt in. Att utnyttja människors naturliga intresse för sådana
insatser bör ligga i en aktiv naturvårds intresse. Ett ensidigt satsande på
naturreservat riskerar att fjärma människorna från berikande naturupplevelser.
Vi har alla ett ansvar för växt- och djurliv. Särskilt hotade arter måste
därför skyddas. Den svenska naturen får dock inte ses som ett museum.
Försök från det offentliga att med restriktioner styra markanvändningen har
nästan alltid misslyckats. När betesdriften i hagmarker upphör har ofta
planering av skog - vilket hade varit rationellt - förhindrats av miljövårdsskäl.
Detta har medfört en långtgående förbuskning, önskad av ingen. Med
tiden har den förbuskade hagmarken blivit s. k. 5:3-skog och fått statliga
bidrag till den plantering med barrskog det första ingripandet avsåg att
förhindra.
Dessa statliga bidrag bör tas bort. Den enskilde bör härvidlag själv avgöra
den framtida markanvändningen. Ett godkännande av regeringens förslag
till ny plan- och bygglag (PBL) och naturresurslag (NRL) kommer att kraftigt
beskära markägarnas möjligheter till detta. NRL kommer dessutom, om den
införs, att utgöra ett konstant hot mot miljöskyddsintressena.
Vattenvård
Vatten är nödvändigt för allt liv. Vårt land är rikt på sjöar - det finns nära
100 000 med en yta av över en hektar - och dessa täcker knappt 9 % av
landytan. Sverige omges också i stor utsträckning av öppet hav, vilket medför
att vi har ca 700 mil kust.
Det är angeläget att vi alla väl vårdar den värdefulla naturresurs som
vattnet utgör. Tidigare släppte såväl hushåll som industrier ut sitt avloppsvatten
orenat. Vattendragen tillfördes därmed stora mängder näringsämnen,
främst kväve, fosfor och organiska ämnen. Dessa orsakade en explosionsartad
tillväxt av alger och andra vattenväxter. Denna tillväxt ledde senare till en
ökad nedbrytning med åtföljande syrebrist i djupare delar av sjöar och
vattendrag. Bristen på reningsåtgärder resulterade bl. a. i fiskdöd och
badförbud.
Fosforn är i flertalet rena eller svagt förorenade sjöar och vattendrag den
Mot. 1985/86
Jo708
3
faktor sorn bestämmer algtillväxten. I havet är det i allmänhet kvävet som är
det mest tillväxtbegränsande ämnet. En betydande mängd av fosforn i
avloppsvatten från hushåll kommer från syntetiska disk- och tvättmedel. I de
kommunala reningsverken har man strävat efter att i första hand ta bort
fosforn. I allmänhet kan man få bort 80-90 % vid kemisk rening. 1980 var
mer än tre fjärdedelar av tätortsbefolkningen i Sverige bosatt i områden med
fosforreduktion. Ännu återstår dock flera områden som saknar kemisk
rening. Tillfredsställande ersättningsmedel för de fosforhaltiga tvättmedlen
har inte kommit fram. I glesbygdsområden är detta ett stort problem,
eftersom det där saknas möjlighet att lösa reningsfrågorna i samma
omfattning som i tätorter.
Samtidigt som de kommunala reningsverken har byggt ut fosforreningen
har kväveutsläppen troligen ökat. I reningsverken kan endast 30 % av kvävet
tas bort ur avloppsvattnet. Som tidigare nämnts anses kvävet som den
generellt mest produktionsbegränsande faktorn i marina kustområden.
Tillgängligheten av ett växtnäringsämne styrs av en mängd olika processer.
Vår kunskap om dessa är i dag alltför begränsad för att tillåta goda
förutsägelser av ett utsläpps effekter i recipienten. En framtida satsning på
kvävereduktion i avloppsreningsverken måste därför baseras på en god
kunskap om speciellt kväveomsättningen i våra kustområden för att optimera
reningsresurserna.
Kväve tillförs sjöar, vattendrag och hav även på andra sätt än från
reningsverk. Viktigast av de andra källorna är olika förbränningsprocesser i
fasta anläggningar och i bilmotorer. Vid nederbörd förs kvävet i luften ned
till marken samt till sjöar och vattendrag. Variationer i nederbörd och vindar
påverkar nedfallets storlek från år till år. En betydande del av kväveföroreningarna
kommer från andra länder. Av detta följer att utvecklingen på
luftvårdens område och möjligheterna att begränsa kväveutsläppen i luften
har stor betydelse även för vattenvården.
Jordbruket och vattenvården
De areella näringarna, jordbruk och skogsbruk, påverkar förhållandena
även i sjöar och vattendrag. Det svenska jordbruket har sedan början av
1950-talet genomgått en omfattande strukturomvanling. Vad som har
betydelse i detta sammanhang är dels förändringarna i växtodlingen, dels
koncentrationen till färre men större enheter med djurhållning. Vallareralen
har minskat, samtidigt som andelen inköpt foder har ökat. Den koncentrerade
husdjursskötseln har på en del håll lett till en överdosering av stallgödsel.
För små gödselbehållare har medfört att en del av gödseln har spridits ut
under olämplig tid. Detta har orsakat att näringsämnen spolats bort med
smältvatten och nederbörd eller urlakats via dräneringssystem. För stora
stallgödselgivor kan även orsaka föroreningar av grundvattnet.
Jordbruk utan stallgödsel måste helt lita till handelsgödsel för sin
växtnäringstillförsel. Fördelen med handelsgödsel är att näringsinnehållet är
känt och gödslet lättare att fördela jämnt över fälten. Stallgödselns växtnäringsinnehåll
skiftar mera. Den är också svårare att fördela jämnt.
Fosfor är, som tidigare nämnts, det näringsämne som bestämmer produk
Mot. 1985/86
Jo708
tion av alger i sjöar och vattendrag. Även mindre fosfortillskott från
jordbruket kan därför ha betydelse. Fosforförlusterna från åkermarken är
små. De uppgår genomsnittligt till 2 % av gödselgivan. Fosforförlusterna
styrs av nederbördsmängderna och skilda klimatiska förhållanden. Fosforn
är dock långt mindre rörlig i marken än kvävet. Den stannar i stor
utsträckning i markens övre skikt. En del av den kan föras iväg genom
erosion. Erosionens omfattning är förutom till nederbörden också starkt
kopplad till jordarten och typen av gödsel. I synnerhet från stallgödslad åker i
sluttande terräng kan stora mängder fosfor gå förlorad.
Också andra förändringar inom jordbruket än ökad gödsling kan ha
bidragit till att näringsförlustema stigit. Odlingen av stråsäd och oljeväxter
har ökat på vallodlingens bekostnad. Jordarna plöjs och ligger öppna oftare
än förr. Vattenerosionen kan därmed föra bort mer fosfor än tidigare.
Förändringarna i växtodlingen mot mera höstsådda grödor och ändrade
brukningsmetoder kan bidra till att minska fosforerosionen.
Jordbrukarna har normalt ett stort intresse för miljöfrågor och är beredda
att följa de råd som forskning och försöksverksamhet kan frambringa. En
ökad uppmärksamhet på dessa frågor från forskningens sida är angelägen.
Rådgivningen måste också göras mer inriktad på det enskilda jordbruksföretaget,
eftersom förhållandena skiftar starkt från gård till gård. Ett gott
exempel på miljövårdseffekter av sådan rådgivning är att den tidigare stora
förrådsgödslingen av fosfor har minskat hos de företag som utnyttjar
intensivrådgivning på växtodlingsområdet. En satsning på sådana åtgärder
stimulerar ett aktivt och positivt miljöarbete.
För att stimulera till utbyggda gödselvårdsanläggningar bör statsbidrag
utgå under en begränsad period. Medel för detta kan tas från de redan
influtna medlen från den speciella skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Dessa skatter bör dock, enligt vår mening, avskaffas fr. o. m.
den 1 juli 1986.
Skogsbruket och vattenvården
Inom skogsbruket kan kvävegödsling, kalhuggning samt dikning och kalkning
påverka näringsförlustema från skogsmarken. Då dessa åtgärder vidtas
några gånger per århundrade på samma areal har de liten betydelse.
Övrig vattenvård
Ett avloppsproblem som är föga beaktat är dagvattnet. Avrinningen från
gator och vägar släpps fortfarande ut orenat på många håll. Dagvattnet kan
innehålla stora mängder näringsämnen och organiska ämnen.
Utsläppen av kväve och fosfor från industrierna är minst lika stora som
hushållens utsläpp. Från trä-, pappers- och massaindustri men även från
kemisk industri, livsmedelsindustri samt gruv-, järn- och stålindustri kommer
kväveföreningar i betydande mängder. De organiska restprodukterna från
pappers- och massaindustrins utsläpp kan förorsaka omfattande miljöproblem.
De senaste åren har dock industrins utsläpp avsevärt nedbringats.
Många industrier har anslutits till kommunala reningsverk medan andra
Mot. 1985/86
Jo708
5
1* Riksdagen 1985/86.3sami. Nr Jo708
genom övergång till miljövänligare processer har kunnat minska sina utsläpp
av bl. a. organiskt material. Genom fortsatta förbättringar av de industriella
processerna bör utsläppsmängdema kunna minskas ytterligare.
Luftvård
All mänsklig verksamhet kräver tillgång till energi. Utan en god energitillgång
skulle jordens växande befolkning inte kunna livnära sig i dag. Världens
energianvändning ger dock upphov till stora miljöproblem. Ett internationellt
sådant är luftföroreningarna som transporteras långväga över gränser
och mellan nationer. För den industrialiserade världen har luftföroreningarna
alltmer kommit att framstå som energianvändningens stora miljöproblem.
Luftföroreningarna i Sverige
Vår luftkvalitet är starkt beroende av utsläppen i andra länder. Men endast
vad gäller svaveldioxid, som spelar en stor roll i försurningen av våra sjöar, är
kunskapen relativt god.
Av tabellen nedan framgår att Sverige tar emot betydande mängder
svaveldioxid från sina grannländer. I gengäld exporterar vi svaveldioxid till
omgivande länder. Balansen är dock till Sveriges nackdel. Vi tar emot totalt
1 180 000 ton svaveldioxid per år. Våra egna utsläpp uppgår till ca 45 % av
detta. Trots gynnsamt läge från vindsynpunkt svarar öststaterna för ca 30 %
av vårt nedfall av svaveldioxid.
Tabell 1
Sverige tar emot nedfall | Sverige avger svaveldioxidutsläpp Tusentals ton Tusentals ton | |
Sverige | 218 | 218 |
Sovjet | 152 | 100 |
Östtyskland | 95 |
|
Storbritannien | 80 |
|
Västtyskland | 72 |
|
Polen | 55 |
|
Tjeckoslovakien | 47 |
|
Danmark | 44 |
|
Finland | 34 | 37 |
Norge | 24 | 26 |
Övriga | 358 | 129 |
| 1 180 | 510 |
Källa: Ambio vol. II no 6 1983
Som ett exempel på att statistiken på luftföroreningsområdet är osäker kan
nämnas att tabellen ovan i regeringens proposition 1984/85:127 s. 8 anger vårt
svavelnedfall 1978 med följande rangordning mellan länderna som avger
svaveldioxidutsläpp till Sverige: Storbritannien, Östtyskland, Västtyskland
och Polen. Sovjetunionen kommer först på åttonde plats.
Mot. 1985/86
Jo708
6
Förbränning ger föroreningar
I Sverige tillgodoses energibehovet till stor del genom förbränning av olja och
olika inhemska bränslen. Förbränningen ger alltid luftföroreningar. Vilka
föroreningar det blir beror på valet av bränsle, i vilken utsträckning det
används och hur förbränningsutrustningen ser ut. Reningsåtgärder spelar
stor roll. Jämförelser från miljösynpunkt mellan olika bränslen kan därför
vara svåra att göra.
Luftföroreningarna åstadkommer skador på byggnader och kulturföremål.
De ökar rostangreppen på metaller.
Tabell 2
Utsläpp från ett värmeverk utan rökgasrening i ton per levererad TWh (motsvarande
ca 110 000 ton eldningsolja)
| Olja | Kol 0,7 % S | Natur gas | Torv | Bio massa | Elström från |
Svavel dioxid | 2 300 | 2 400 | 110 | 0-1 100 | 110 | 0 |
Kväve oxid | 1 700 | 3 400 | 570 | 1 700 | 1 700 | 0 |
Stoft | 50 | 110 | 30 | 110-570 | 1 400 | 0 |
Koldioxid | 360 000 | 510 000 | 260 000 | 960 000 | 450 000 | 0 |
Kvicksilver | 0,1 | 7 | 0,1 | 6 | 6-10 | 0 |
Bly i kg | 100 | 100 | 0 | 5-8 | 100-300 | 0 |
Källa: Blågul miljö, Miljödatanämnden 1982
Debatten om försurning har under lång tid varit fixerad vid effekten av den
svaveldioxid som bildas vid förbränning. Den omvandlas ofta till svavelsyra
som försurar vattendragen samt förorsakar skador på byggnader och
kulturföremål.
Kunskapen om andra ämnen som bildas vid förbränning har på senare tid
ökat. Kväveoxiderna kan i atmosfären omvandlas till salpetersyra och bidrar
till försurningen. De kan också genom solstrålning medverka i bildandet av
ozon, som redan vid låga koncentrationer kan ge skador på skog och annan
vegetation. Detta sker framför allt om luften innehåller kolväten. Då bildas
även andra skadliga ämnen, s. k. fotokemiska oxidanter. Mätningar i Sverige
har visat att höga ozonhalter förekommer varje sommar, framför allt på
läsidan av större tätorter och industricentra.
Ozonförekomsten kan variera kraftigt över tiden. Mätvärden som i
medeltal verkar låga kan vid noggrann analys visa sig innehålla höga
toppvärden, som indikerar koncentrationer som är skadliga för växtligheten.
Försurade sjöar och grundvatten
Försurningen av vatten och vattendrag genom luftföroreningar vid energiproduktion
är 1980-talets stora miljöfråga.
Med sjunkande pH-värde ökar vattnets förmåga att lösa vissa metaller.
Mot. 1985/86
Jo708
7
Detta har lett till förhöjda halter av bl. a. aluminium, mangan, kadmium,
zink och bly i de försurade sjöarna. I sura vatten innehåller gäddor nästan
alltid höga kvicksilverhalter, även när industriella utsläpp inte förekommer.
Riksdagen beslutade år 1976 om en femårig försöksverksamhet med
kalkning av sjöar och vattendrag för att samla erfarenheterna av effekterna
på växt- och djurliv. Dessa är i huvudsak positiva. Fortsatt försurning har
kunnat hejdas. Kalkningen måste dock betraktas som ett uppehållande
försvar. Huvudinriktningen måste vara att minska utsläppen vid källan.
Skogsskador
Utvecklingen mot omfattande skogsskador i Europa har gått mycket snabbt.
I Västtyskland gav en inventering 1981 vid handen att några tiotusentals
hektar skog var skadad. I oktober 1983 kom uppgifter om 2,5 milj. hektar
skadad skog. Mer än en tredjedel av de västtyska skogarna är skadad.
När de tyska chockrapporterna nådde Sverige startade skogsstyrelsen en
inventering i de södra och mellersta delarna av vårt land. Inventeringen visar
mycket klart att skadorna i våra skogar är betydligt större än vad vi tidigare
trott. I Blekinge är 10-20 % av skogen påverkad eller skadad.
Lantbruksuniversitetet startade i början av 1984 ett undersökningsprogram
kring de skogsskador som rapporterats av skogsstyrelsen vid den
översiktliga inventeringen hösten 1983.
De preliminära resultat som presenterades strax före jul 1984 visar att det
är främst i hyggeskanter, på höjder och över huvud taget på torra växtplatser
som skador har registrerats. Dessa förekommer framför allt i sydvästra
Sverige. Motsvarande skador finns emellertid också i mellersta Norrland.
Man kan därför inte ensidigt hänföra skadorna till luftföroreningar utan även
andra faktorer, såsom torka och stormar, kan ha samverkat.
Moderata samlingspartiet begärde i kommittémotion 1984/85:1816 att en
vetenskaplig dokumentation och analys snabbt borde utföras av de registrerade
skadorna. Det är glädjande att en sådan undersökning nu utförts, trots
den socialdemokratiska regeringens motstånd.
Bedömning av kronutglesningen, som är ett mått på skogens hälsa, har
gjorts på 11 000 provträd uttagna vid riksskogstaxeringen.
Hos gran i de skadade områdena utgörs 1/5 av det totala virkesförrådet i
den medelålders och äldre skogen av träd som kan anses vara lätt skadade
eller skadade, dvs. har mer än 20 % barrförlust. Svåra skador, mer än 60 %
barrförlust, finns dock bara hos 0,5-1 % av granarna.
I alla områden i landet är det den äldsta skogen som har den största
utglesningen av trädkronorna.
Mot. 1985/86
Jo708
8
Figur 1
Mot. 1985/86
Genomsnittlig barrförlust hos gran i gallrings- och slutawerkningsskog i olika län i Jo708
södra Sverige. - Figuren är baserad på obeservationer på provträd och har beräknats
med ledning av klassmittenvärden för de olika kronutglesningsklasserna.
Skadeförloppet har visat sig vara mycket komplicerat. Luftföroreningarna
avsätter frätande ämnen på barr och blad, som svarar för den livsviktiga
fotosyntesen. Giftiga gaser, såsom svaveldioxid, kvävedioxider, ozon och
kolväten, tränger in i andningsorganen på barr och blad och förstör trädens
förmåga att binda energi.
Skadorna visar sig så småningom i en barrförlust, som ger tillväxtminskning.
I granskog med klara stresssymtom har man uppmätt en tillväxtnedgång
på upp till 30 %.
Många omständigheter pekar alltså på att luftföroreningarna har starkt
bidragit till de många trädskadorna i södra Sverige. Bekämpning av
luftföroreningarna är den viktigaste åtgärden i kampen mot skogsskadorna.
Människor i farozonen
Luftföroreningar i form av svavel- och kväveoxider kan påverka människor
direkt. Svaveldioxid verkar retande på slemhinnor och i ögon och näsa, svalgoch
luftvägar. I normala fall suger näsans slemhinnor upp huvuddelen av
svaveldioxiden. När den förekommer i kombination med sotpartiklar från
eldning av fasta bränslen är det mera allvarligt. Med sotpartiklama som
bärare kommer svaveldioxiden djupt ned i lungorna och kan underhålla eller
förstärka kroniska infektioner, framför allt hos människor som har hjärt- och
lungsjukdomar.
Källa: SLU:s skogsskadeinventering 1984
15- %
Falsk krupp, som drabbar småbarn och ger andnigsbesvär och skrällande
hosta, anses kunna framkallas av luftföroreningar. Även den gåtfulla s. k.
plötsliga småbarnsdöden har satts i samband med dessa.
Med sotpartiklar kan också tungmetaller och benspyren komma ned i
lungorna. Benspyrener är cancerframkallande ämnen, som bildas vid eldning
av t. ex. kol, torv och ved.
Cancerkommittén 1984 beräknar att antalet cancerfall, som kan härledas
från luftföroreningar, är 100-1 000 per år.
Kväveoxider bildas vid höga förbränningstemperaturer, t. ex. i bilavgaser,
som är ett problem framför allt i tätbebyggda områden. Bilavgaser innehåller
dessutom andra hälsovådliga ämnen.
Kvicksilver och kadmium är farliga eftersom de anrikas i kroppen och kan
ge hjärnskador resp. obotliga njur- och skelettskador. Små omärkliga
mängder, som tillförs varje dag, lagras upp i kroppen. Efter ett antal år kan
svåra skador uppstå. Sverige är det land i världen som har lägst kadmiumhalt
i det handelsgödsel som används.
Minska förbränningen
Det bästa sättet att minska luftföroreningarna är att i så stor utsträckning som
möjligt minska all förbränning och ställa höga reningskrav på den förbränning
som ändå är nödvändig.
Energi med luftföroreningar
Olja
Sveriges energiförsörjning har under efterkrigstiden till stor del byggt på
förekomsten av billig importerad olja. Energi i ändamålsenlig form och till
konkurrenskraftigt pris har därigenom funnits tillgänglig för att möjliggöra
en snabb välståndsutveckling.
Den första oljekrisen 1974 utgör en vändpunkt i den internationella
försörjningen. I hög grad gäller detta också för Sverige, som till ca 70 % var
beroende av importerad olja. På ett år fyrdubblades priset på råolja. Den
svenska oljeräkningen steg från ca 5 miljarder kronor 1973 till 15 miljarder
kronor 1974. Genom den andra oljekrisen 1979-1980 fördubblades priserna
ånyo.
Mot. 1985/86
Jo708
10
Olja I energltlllförsoln.
Är TWh
Mot.
1970
1971
1972
1973
1974
1975
1976
1977
1978
1979
1980
1981
1982
1983
1984
307
300
286
338
305
300
337
325
307
317
288
260
238
215
204
Jo708
300
250
200
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984
1990 140-191 TWh
mål enligt riksdagens energipolitiska beslut.
Källa: AB Svensk Energiförsörjning: Energifakta
De borgerliga regeringarna införde en råd stimulansåtgärder för att spara
energi och för att minska vårt lands oljeberoende. Dessa stimulansåtgärder
har tillsammans med åtgärder, grundade på enskildas och företags rent
marknadsekonomiska bedömningar, resulterat i en halvering av Sveriges
förbrukning av eldningsoljor från drygt 20 miljoner m31976 till ca 10 miljoner
m3 1983. Inte minst har industrins oljeanvändning minskat kraftigt.
Figur 3
Industrins förändrade användning av olja och el 1955-1982 samt SI-KRAFTSAM:s
bedömning till 1990
El
(TWh/ir)
/1
50
40
30
20
10
prognos 1990 (153-163)
1982(125)
1980(129)
i
/
1975(131)
1970 (114)
1965 (90)
Pl = Produktionsindex (1968 = 100)
—r«o
—r20
30
—j—
40
~I—
50
—T*0
70
-OtJJ (TWh/ir)
Källa: SI-KRAFTSAM
Detta har resulterat i en väsentlig minskning av luftföroreningarna. Uppskattningsvis
har det svenska lufthavet befriats från över 100 000 ton
svaveldioxid och lika mycket kväveoxider per år. Denna miljöförbättring har
sannolikt minskat antalet cancerfall.
Den stora reduktionen av oljeförbrukningen, som motsvarar 110 TWh,
har främst möjliggjorts genom elenergi från kärnkraftverk, ca 35 TWh.
Eftersom 1 TWh el i konsumtionsledet motsvarar drygt 2 TWh bränsle är ca
65 % av minskningen ett resultat av kärnkraften.
En annan effekt av den minskade oljeförbrukningen är att bränsletransporterna
har minskat, eftersom olja ersatts med elström eller sparats.
Troligen har 90 % av den sparade oljan ersatts på detta sätt. Det motsvarar
då 100 000-tals lastbilstransporter. Även häri ligger en betydande miljövinning.
Man beräknar att oljespillet till sjöss uppgår till 0,16 % av hanterad
oljemängd. Den minskning av oljeförbrukningen som inträffade under de
borgerliga regeringsåren har statistiskt minskat detta spill med 11 000 ton/år.
En fortsatt nedgång i oljeförbrukningen är väsentlig, inte minst från hälsooch
miljösynpunkt. På sikt måste utsläppen vid den kvarvarande oljeförbränningen
sänkas till 0,1 gram svavel per megajoule genom att större anläggningar
förses med effektiv avsvavlingsutrustning eller genom val av lågsvavlig
olja.
Kol
Kol i olika former svarar för mer än 90 % av jordens kända fossila
energitillgångar. Enligt vissa prognoser kommer världens kolanvändning att
fördubblas till år 2 000. I Sverige svarar kolet för endast ca 4 % av vår
energitillförsel.
Regeringen föreslog i en proposition till vårriksdagen 1984 att nuvarande
förbrukning på ca 1,5 miljoner ton/år får öka till 3-4 miljoner ton/år. I
propositionen föreslogs vissa gränsvärden för svavelutsläppen: 0,05-0,1
gram svavel per megajoule (motsvarar eldningsolja med 0,2-0,4 % svavelinnehåll)
för större anläggningar och 0,1-0,17 gram svavel per megajoule för
mindre.
Moderata samlingspartiet föreslog i en motion ett gränsvärde för utsläppen
på 0,05 gram svavel per megajoule för alla anläggningar. Detta krav innebär
en väsentlig skärpning av nuvarande, i praktiken tillämpade koncessionskrav
och är betydligt strängare än de krav riksdagens majoritet nyligen antagit. Vi
vidhåller vårt tidigare krav. Med hänsyn till de miljöskador som kan
uppkomma genom kväveoxidutsläpp vill moderata samlingspartiet även
skärpa kraven på reningsåtgärder på detta område. Vi har därför begärt att
regeringen skall återkomma med förslag om låga gränsvärden för kväveoxider
vid kolförbränning.
Deponering av aska från kolförbränning kan ge miljöproblem. Lakvattnet
kommer att innehålla spårelement i halter som kan störa naturmiljön och
hota vattentäkter.
Mot. 1985/86
Jo708
12
Torv, ved och andra biobränslen
Biomassa är material av biologiskt ursprung, som inte eller endast delvis
omvandlats. Trä, halm, vass, energigröda, energiskog och torv hör hit. Ur
biomassa bereds biobränslen genom bl. a. torkning, sönderdelning och
pressning.
Förbränning av biobränslen ger normalt lägre svavelutsläpp än olja;
0-1 100 ton svaveldioxid per TWh mot 2 300 ton för olja med 1 % svavel.
Kväveutsläppen är däremot desamma som för olja och stoftutsläppen, som
kan innehålla många cancerframkallande ämnen, betydligt högre. Utsläppen
av kvicksilver och bly är relativt höga och motsvarar kolförbränning.
Rökgasernas innehåll av ämnen som kan framkalla mutationer, dvs.
förändringar i cellernas arvsmassa, kan mätas. En större oljeanläggning på
250 MW ger vid detta test värden under 100 (revertanter per megajoule)
medan en medelstor kombinationspanna för flis på 2 MW ger 14 000-330 000
och en torvpanna i motsvarande storlek 40 000-230 000. För större anläggningar
för flis och torv måste därför stränga reningskrav ställas för att
skadorna av luftföroreningarna skall kunna hållas på en rimlig nivå.
Efter regeringsskiftet 1982 inledde socialdemokraterna en politik med
starka drag av planhushållning. Med bidrag skulle kommunerna lockas att
satsa på torv och fjärrvärme.
Denna politik kan leda till en inte önskvärd exploatering av våra värdefulla
våtmarker. Brytning av torv kan innebära oåterkalleliga skador på de växtoch
djurarter som är beroende av myrarna som livsmiljö. Europarådet
proklamerade 1976 som ett internationellt våtmarksår för att väcka intresse
och för att skydda våtmarkernas växt- och djurliv.
I jakt- och viltvårdsberedningens betänkande konstaterades: ”Utdikningen
av våra våtmarker påverkar i hög grad viltets livsbetingelser. Ört- och
lövvegetation, särskilt i våtmarkernas kantområden, utgör värdefullt viltfoder
och insektslivet gagnar många fågelarter.” Även globalt är våra
våtmarker av betydelse. Med hänsyn till detta bör torvbrytningen ske med
största restriktivi tet.
Förbränning av hushållsavfall
Vid förbränning av hushållsavfall förekommer utsläpp till den omgivande
miljön av en rad ämnen som kan utgöra miljöhot.
I naturvårdsverkets aktionsplan berörs främst utsläppen av klorväte.
Dessa kan ge lokala skador på vegetationen. Genom rening kan utsläppen
minska med upp till 70-80 %.
Enligt följande tabell är även utsläppen av tungmetaller och polyaromatiska
kolväten betydande vid förbränningen av avfall.
Mot. 1985/86
Jo708
13
Specifika utsläpp av olika ämnen vid fastbränsleeldning
Kraftvärmeverk och hetvattencentral
| Kol | Torv | Ved | Avfall | Eo5 |
Svavel | 240/ | 120 | 20 | 50 | 240 |
| 150/50 |
|
|
|
|
Kväveoxid | 200 | 150 | 100 | 70 | 170 |
Arsenik | 3 | 8 | 0,4 | 1,2 | |
Kadmium | 0,5 | 1 | 1 | 20 | 0,42 |
Bly | 24 | 45 | 13 | 500 | 15 |
Krom | 3 | 10 | 3,3 | 50 | 0,72 |
Kvicksilver | 2/1 | 4 | 1 | 100 | 0,06 |
Polyaromatiska kolväten | 1 | 100 | 100 | 100 | 0,5 |
Källa: Ds I 1983:16
På senare tid har framför allt dioxinutsläppen uppmärksammats och oroat
människor.
Det är viktigt att miljövårdsproblemen uppmärksammas på detta område.
Kan tillfredsställande förbrännings- och reningsmetoder inte åstadkommas
bör sophanteringen organiseras utan förbränning.
Naturgas
1985 inleddes de första naturgasleveransema i sydgasnätet. En fjärdedel av
sydvästra Skånes oljeanvändning ersätts i slutet på 1980-talet med gas (ca
400 000 m3 eldningsolja mot 440 miljoner m3 naturgas).
En utbyggnad av gasnätet i sydvästra Sverige upp till en förbrukning av 2
miljarder m3 naturgas (motsvarande 2 miljoner ton eldningsolja) borde
kunna vara ekonomiskt fördelaktigt i dagsläget då kostnaden för överföringssystemet
från Danmark redan är tagen.
En övergång från eldningsolja till gas av denna omfattning innebär från
miljösynpunkt stora vinster. Svaveldioxidutsläppen skulle minska med
40 000 ton om uteslutande tung eldningsolja med 1 % svavel ersattes.
Kväveoxidutsläppen skulle också kraftigt minska (med ca 60 % i förhållande
till eldningsolja). Gasen ger inte heller någon aska att deponera.
Även i detta fall minskar antalet lastbilstransporter kraftigt.
Fjärrvärme
Fjärrvärmen innebär en koncentration av värmeproduktionen till ett fåtal
större anläggningar, vilka möjliggör en successiv höjning av kraven och
ambitionerna vad gäller rening och miljövård. Fjärrvärmesystemet är också
flexibelt vad gäller val av produktionsform och bränslen, vilket gör det
möjligt att undvika en ensidig satsning på fossila bränslen och i stället
använda billig el i olika former eller kämvärme.
Fjärrvärmen är en av många uppvärmningsformer för fastigheter och
lokaler. Fjärrvärmen skall därför konkurrera på likvärdiga villkor som gäller
för andra värmealtemativ. Mycket talar för att fjärrvärmen har denna
konkurrensförmåga i utpräglade tätortsområden. I Västerås, som redan
klarat av sitt oljeersättningsprogram, ligger fjärrvärmetaxoma i dag 10-15 %
lägre än den i sig mycket billigare elvärmen.
Mot. 1985/86
Jo708
14
Önskemålet om att långsiktigt skapa så stora underlag för mottrycksproduktion
som möjligt får inte vara avgörande för utbyggnaden av fjärrvärmenäten
i landet. Att med hänvisning till beslutet att avveckla kärnkraften
tvinga abonnenter till fjärrvärmeanslutning vöre ett steg bakåt från miljövårdssynpunkt
och ett slöseri med samhällsekonomiska resurser.
I mindre och medelstora städer är en effektiv distribution av el ofta det
bästa fjärrvärmesystemet. Konsumenterna kan då välja system som t. ex.
elpannor med ackumulatortank för att utnyttja billig nattaxa, värmepumpar
enskilt eller för grupper av hus eller mycket energisnåla hus där direktelen är
det ekonomiskt bästa alternativet. System av denna typ ger hög miljövänlighet.
Energi och luftföroreningar
Vattenkraft
Vattenkraften är billig, fömybar och okänslig för internationella störningar.
Miljöpåverkan kan vara betydande men är relativt lokalt begränsad jämfört
med utsläpp av föroreningar i atmosfären.
De vattenkraftstillgångar som ännu inte är ianspråktagna är fördelade på
ett stort antal vattendrag. De fyra orörda Norrlandsälvarna - Vindelälven,
Piteälven, Kalix älv och Tome älv - skulle ekonomiskt kunna byggas ut och
bidra till Sveriges energiförsörjning med uppemot 15 TWh per år. Dessa 15
TWh bör ställas mot de knappt 60 TWh som kärnkraften står för. Inte ens en
total utbyggnad av vattenkraften kan ersätta bortfallet vid avveckling av
kärnkraften.
Moderata samlingspartiet anser att de orörda huvudälvarna inte bör
byggas ut. Dessa står för så stora miljövärden att de måste bevaras. Den
fortsatta vattenkraftsutbyggnaden bör främst inriktas på ombyggnad och
effektivisering av befintliga anläggningar.
Värmepumpar
Energiproduktionen med värmepumpar erbjuder möjligheter att kombinera
hög effektivitet med stor miljövänlighet. Utvecklingen på detta område har i
Sverige gått mycket snabbt. Vid de priser som nu råder är en övergång från
eldning med olja eller kol till värmegenerering med värmepumpar lönsam.
Värmepumpen ger ca tre gånger mer värmeenergi än den tillförs i form av
elenergi. Den utnyttjar magasinerad solvärme och värme från processer i
jordens inre. Energi kan hämtas från nedgrävda slingor i ytjorden, från
uteluft m. m. Värmepumpen förvandlar energi med låg temperatur till energi
med högre temperatur.
Värmepumpanläggningar är från miljösynpunkt vida överlägsna fossileldade
system. De två tredjedelar av energin som kommer från vatten, mark
eller luft åstadkommer ingen känd miljöpåverkan av betydelse. Den
tredjedel av energin som tillförs i form av elström kommer normalt från
vattenkraft eller kärnkraft med mycket liten miljöpåverkan.
Om den 1985 tillkommande kärnenergin används för att driva värmepum
Mot. 1985/86
Jo708
15
pär kan nära 5 miljoner m3 importerad eldningsolja ersättas per år. Det skulle
minska luftföroreningarna med tiotusentals ton svaveldioxid och kväveoxider
årligen. Det bör poängteras att värmepumparna genom att utnyttja s. k.
naturvärme sparar elkraft.
Kärnkraft
Vid kärnkraftsomröstningen de 23 mars 1980 gav det svenska folket
riksdagen rådet att fullfölja det planerade kärnkraftsprogrammet med tolv
reaktorer. Genom den tillkommande elkraften kan vårt land under 1980talet
satsa på miljövänliga energiformer.
En omedelbar avveckling av kärnkraften hade inneburit såväl stora
miljöproblem som stora samhällsekonomiska problem. En avveckling hade
tvingat fram satsning på kondenskraftverk, som oberoende av bränsleval
ökat svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen med hundratusentals ton per år
under slutet av 1980-talet och framåt.
Kärnkraften ger en miljövänlig energiproduktion, som möjliggör väsentliga
minskningar av luftföroreningar och utsläpp av surgörande ämnen.
En beräkning utförd av Svensk energiförsörjning AB visar att ett
kärnkraftsfritt alternativ under rimliga förutsättningar, som bl. a. innefattar
hårda miljökrav på förbränningsanläggningar - under den period från 1971
till 2010 kärnkraften kommer att vara i drift enligt riksdagsbeslut - antas
förorsaka utsläpp av luftföroreningar enligt nedan:
Svaveldioxid 2,4 miljoner ton
Kväveoxider 2,1 miljoner ton
Stoft 0,3 miljoner ton
1983 var utsläppen av svaveldioxid i Sverige 302 000 ton och av kväveoxider
320 000 ton.
Cancerkommitténs bedömning att 100-1 000 cancerfall om året är att
hänföra till luftföroreningarna ger oss en betydande säkerhet i konstaterandet
att kärnkraften betyder och kommer att betyda mycket för att minska de
sjukdomar som är relaterade till våra luftföroreningar.
Vid världsenergikonferensen 1983 i New Delhi i Indien krävde den tredje
världens länder att industriländerna skulle bygga ut kärnkraften. Detta
skulle minska efterfrågan på övriga energitillgångar och friställa delar av dem
för tredje världens behov. Långsiktigt skulle detta kunna vara ett viktigt
bidrag till att förbättra den globala miljön.
De säkerhetsproblem som är förenade med kärnkraftens fredliga användning
bedöms i dag som betydligt mindre än bara för ett pär år sedan. Den
säkerhetsdiskussion som framför allt fördes under de borgerliga regeringsåren
har tvingat fram mycket långtgående säkerhetskrav på kärnkraften.
Hanteringen av det högaktiva avfallet, dvs. det använda kärnbränslet, är
så viktig att den är en avgörande fråga för den framtida användningen av
kärnkraften. Den nyligen presenterade KBS-rapporten (KBS, kärnbränslesäkerhet)
anvisar en metod för slutförvaring som skall ge en betryggande
säkerhet i miljontals år.
Metoden går ut på att det högaktiva avfallet, direkt, eftersom man vill
undvika varje risk för användning av avfallet till vapenframställning,
Mot. 1985/86
Jo708
16
innesluts i en 10 cm tjock kopparkapsel, som formas under högt tryck.
Kapseln är mycket motståndskraftig mot korrosion. Under mycket ogynnsamma
förhållanden kan frätningen uppgå till 2,5 cm på en miljon år.
Moderata samlingspartiet reserverade sig mot riksdagens beslut att
kärnkraften skall vara avvecklad år 2010.
Kärnkraften har hittills befunnits säker och miljövänlig. Enligt vår mening
måste säkerheten och ekonomiska bedömningar avgöra kärnkraftverkens
framtid.
Kärnkraftverken vid Barsebäck är nu försedda med en filteranläggning
som tar bort radioaktiva utsläpp även vid en så osannolik händelse som en
härdsmälta.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har nyligen gjort en undersökning
av konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling år 2010. Den visar att den
bortfallande elenergin sannolikt skulle ersättas med elenergi från kolkondenskraftverk
med 45 TWh och från kolkraftvärmeverk med ca 3 TWh.
Kostnaden ökar med 7 miljarder kronor per år. Någon utbyggnad av
vattenkraften förutses inte i detta alternativ.
Med nu gällande reningskrav vid kolförbränning skulle då tiotusentals ton
svaveldioxid och kväveoxider tillföras det svenska lufthavet. Kostnaden på 7
miljarder kronor per år innebär också att samhällets resurser till miljöförbättrande
investeringar totalt sett minskar.
Kärnvärmeverk - Secure
Securereaktorer kan byggas i storlekar som möjliggör en ökad decentralisering
av Sveriges energiproduktion och uppfyller mycket högt ställda miljökrav.
Secures säkerhetsegenskaper är av en helt annan karaktär än kärnkraftverkens.
I dessa krävs det, till skillnad från vad som gäller Secure, aktiva
åtgärder för att stoppa reaktorn. Från säkerhetssynpunkt är det därför
felaktigt att förbjuda drift av Secure. Från miljöskyddssynpunkt är kärnvärme
mycket överlägset olje-, kol-, flis- eller torveldat värmeverk.
Vindkraft
Vindkraften kommer på grund av varierande vindförhållanden att kräva
komplettering från andra energikällor för att åstadkomma produktionsutjämning.
Genom en relativt kort utnyttjandetid för vindkraften blir också
kostnaden mycket hög.
Vindkraften kommer enligt vår uppfattning inom överblickbar tid endast
att ge marginella tillskott till den svenska energiförsörjningen.
Energisparande
Det miljömässigt överlägsna sättet att minska skadeverkningarna av energiproduktionen
är självfallet att spara energi. Sveriges totala energikonsumtion
1973 på 442 TWh har minskat till 382 TWh år 1983 eller med 14 %. I
Mot. 1985/86
Jo708
17
internationell energistatistik räknas den elektriska energin till ett högre
värde. 1 TWh el motsvarar 2,6 TWh bränsle. Omräknat till internationella
normer har vår energikonsumtion ökat från 543 TWh år 1973 till 558 TWh
1983 eller med 3 %.
Motorfordon
För ett antal luftföroreningar är fordon den dominerande källan. Bilavgaser
från såväl bensin- som dieseldrivna fordon innehåller ett otal kemiska
ämnen. Många är cancerframkallande.
Riksdagen har nyligen (december 1985) fattat beslut om införande av
obligatoriska avgasreningskrav från 1989 års bilmodeller och en frivillig
övergång till avgasrenade bilar från 1987 och 1988 års modeller, stimulerad
med skatterabatter.
Detta beslut överensstämmer i allt väsentligt med de förslag moderata
samlingspartiet lade fram i partimotion 1984/85:879.
Vi anser att beslutet på sikt kommer att ge effekter som är mycket positiva
för bilismen. Luftföroreningarna från bilar kommer i mitten av 1990-talet att
ha minskat radikalt och ett allvarligt miljöproblem, som länge kastat sin
skugga över bilismen, går då mot sin lösning.
Tunga dieselfordon står för betydande luftföroreningar. I Kalifornien i
USA har man infört långtgående reningskrav på fordon av denna typ. En
utredning om vad motsvarande krav skulle innebära för vårt land vöre
värdefull.
För närvarande är den katalytiska avgasreningen den teknik som gör det
möjligt att uppfylla fastställda krav (US-83). Då priset på den katalytiska
avgasreningen är högt kommer starka marknadskrafter att verka för
utvecklingen av alternativa system. En sådan utveckling måste hälsas med
tillfredsställelse. Vårt beroende av import från Sydafrika av metaller till
katalysatorer, t. ex. platina, skulle då minska. Det förekommer redan nu
uppgifter i fackpress att vissa nytillverkade japanska bilar klarar US-83 utan
katalytisk avgasrening.
Regeringen bör uppmärksamma möjligheterna att i befintligt bilbestånd
minska avgasutsläppen. Om väsentlig förbättring av avgasreningen kan
åstadkommas bör riksdagen stimulera åtgärder i denna riktning genom
rabatter på fordonsskatten som står i proportion till den genomförda
förbättringen.
Avfall
Sedan 1983 tas miljöfarligt avfall om hand av SAKAB (Svensk avfallskonvertering),
som i sin anläggning i Norrtorp i Örebro län förbränner det vid höga
temperaturer, 1 000-1 300° C. Avancerad rökgasrening ger låga utsläpp till
luften. Nedanstående tabell ger en viss upfattning om detta.
Mot. 1985/86
Jo708
18
SAKAB:s beräknade utsläpp i luft jämfört med några andra utsläppskällor i Örebro
län (ton/år).
| Stoft | Svavel dioxid | Kväve oxid | Kolmon oxid | Bly |
SAKAB Örebro kraftverk | 7,2 | 180 | 36 | < | 0,6 |
(1981) | 45,7 | 2 060 | 857 | ? | ? |
(1975) | 145 | 114 | 1 080 | 13 900 | 17 |
För att minska utsläpp av kvicksilver från batterier m. m. går detta avfall till
vakuumdestillation för återvinning av kvicksilvret.
Utsläppen till vatten av bl. a. metaller är också mycket låga och ofta en
bråkdel av den naturligt förekommande genom läckage från den skifferhaltiga
berggrunden.
Trots att omhändertagandet av miljöfarligt avfall i SAKAB har hög
kvalitet internationellt sett finns det anledning att öka konkurrensen på detta
område, självklart med bibehållet höga miljökrav. Vi skulle då kunna få en
utveckling mot mindre, kompletterande anläggningar, där ny teknik (bl. a.
högre förbränningstemperaturer) kan ge än bättre utsläppsvärden och också
minska riskerna vid transporter av det miljöfarliga avfallet.
Avloppsslam från kommunala reningsverk används som jordförbättringsmedel.
Det bör åligga kommunerna att garantera att skadliga halter av
tungmetaller inte förekommer i levererat slam. En hög kadmiumhalt i
slammet kan ge högt kadmiuminnehåll i växande gröda och utsätta konsumenter
av spannmålsprodukter för onödiga risker.
Internationell samverkan
Det behövs internationella överenskommelser om radikala sänkningar av de
gränsöverskridande luftföroreningarna. Av tidigare tabell framgår att Sverige
tar emot betydande mängder av bl. a. svaveldioxid från sina grannländer
och i gengäld ”exporterar” betydande mängder till omgivande länder.
År 1979 togs ett viktigt steg på miljövårdens område, när 34 länder i
Europa och Nordamerika undertecknade en konvention om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar. Det skedde inom ramen för ECE,
FN:s ekonomiska kommission för Europa. Konventionen trädde i kraft den 1
mars 1983.
Vid en konferens nyligen i Ottawa i Canada enades ett antal länder om att
minska sina svavelutsläpp med 30 % fram till 1993.
I juni 1984 hölls en miljökonferens i Munchen, varvid ytterligare länder
anslöt sig till överenskommelsen. Speciellt viktigt för Sverige var den
östtyska och sovjetiska anslutningen.
Regeringen bör nu inrikta sitt intresse på att få med Polen, Tjeckoslovakien
och Storbritannien i 30-procentklubben.
Enligt regeringens egna beräkningar i proposition 1984/85:127 är Storbritannien
de facto redan med i klubben, då landet från 1980 fram till 1995
minskar sina svavelutsläpp med 30 % liksom andra konventionsstater. En
formell bekräftelse på detta vore dock värdefull.
Mot. 1985/86
Jo708
19
Procentuell förändring av svaveldioxidutsläppen i några viktiga länder i Europa
Land | Förändring från | Förändring från |
Sverige | -80 % | -65 % |
Storbritannien | -50 % | -30 % |
Östtyskland | -30 % | -30 % |
Västtyskland | -55 % | -50 % |
Polen | -20 % | - 5 % |
Danmark | -60 % | -10 % |
Tjeckoslovakien | 0 % | -10 % |
Sovjetunionen | -20 % | -30 % |
Holland | -45 % | -30 % |
Finland | -30 % | -30 % |
Norge | -65 % | -50 % |
Belgien | -50 % | -30 % |
Frankrike | -55 % | -50 % |
Polen och Tjeckoslovakien beräknas under samma period minska sina
utsläpp med 5 resp. 10 %, vilket är klart otillfredsställande.
Sverige bör i internationella förhandlingar arbeta för längre gående
konventioner i vad gäller gränsöverskridande luftföroreningar i fråga om
svavelutsläpp men även föra in kväveoxid- och kolväteutsläppen i förhandlingsbilden.
Riksdagen ställde sig förra året enhälligt bakom vårt förslag om internationella
miljövårdsavgifter på exporterade luftföroreningar att användas för
investeringar i reningsutrustning. Enligt vad vi erfarit har regeringen ännu
inte aktualiserat denna idé i det internationella förhandlingsarbetet. Vi
förväntar oss att regeringen snarast följer riksdagens beslut.
Samkörningen av kraftverken i Norden ger stora miljömässiga fördelar.
Varje gång Norge eller Sverige kan leverera elenergi från vattenkraftverk
eller kärnkraftverk till Danmark, kan danskarna minska sin kolbaserade
elproduktion och därmed reducera luftföroreningarna.
Forskning
Den forskning som görs inom luftföroreningsområdet är värdefull. Som
exempel kan nämnas Sveriges lantbruksuniversitets amtitiöst upplagda
undersökning om luftföroreningarnas effekter på skog och skogsmark.
Regeringen ger statens naturvårdsverk huvudansvaret för forskningen. I vår
motion 1984/85:2818 har vi begärt att de s. k. sektorsorganens roll i vad gäller
forskning skall minskas. Enligt vår mening bör den grundläggande forskningen
och kunskapsuppbyggnaden i huvudsak ske vid våra forskningshögskolor.
Forskningsresurserna bör därför i första hand kanaliseras via fakultetsanslagen.
Hemställan
Med anledning av det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avtal vid skötsel av naturvårdsmark,
Mot. 1985/86
Jo708
20
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljövårdsstimulanser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om borttagandet av det s. k. 5:3-bidraget,
4. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid kolförbränning
skall vara 0,05 g/MJ,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpta gränsvärden
för övriga utsläpp från olje- och kolförbränning i enlighet med vad
som i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för
utsläpp vid förbränning av torv, ved och andra biobränslen i större
anläggningar,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för
utsläpp vid sopförbränning,
[8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vattenkraftsutbyggnaden,1]
[9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om användning av kärnkraft efter år 2010,2]
10. att riksdagen beslutar att upphäva SAKAB:s monopol på
omhändertagandet av miljöfarligt avfall,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande avgasrening för fordon,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av det internationella förhandlingsarbetet
på luftföroreningarnas område.
Mot. 1985/86
Jo708
Stockholm den 20 januari 1986
Ulf Adelsohn (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Carl Bildt (m)
Nils Carls hamre (m)
Arne Andersson (m)
i Ljung
Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)
Staffan Burenstam Linder (m)
Rolf Clarkson (m)
Per-Olof Strindberg (m)
1 1985/86: Bo 501.
2 1985/86: N 408.
21
•i'
| \ |
|
|
|
|
|
|
|
| : |
|
|
|
|
|
| |
|
| |
| : |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
| |
|
|
|
■ ,■
gotab Stockholm 1986 10072