Till innehåll på sidan

med anledning av skr. 2001/02:188 Utbildning för kunskap och jämlikhet - regeringens utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning

Motion 2001/02:Ub30 av Ulf Nilsson och Yvonne Ångström (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Regeringsskrivelse 2001/02:188
Tilldelat
Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning
2002-06-11
Bordläggning
2002-06-12
Hänvisning
2002-06-13

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning

Genomgående i Folkpartiets förslag för skolan är att vi värnar om de elever som har svårt att nå målen. De kallas ibland svaga elever, men det är fel. Det är inte eleverna som är svaga, utan den skolpolitik som regeringen nu fört i åtta år. Skolan är det bästa verktyget vi har för att skapa likvärdiga möjligheter i samhället mellan personer från olika grupper. Socialdemokraterna har dock blandat ihop likvärdighet och likhet. Alla elever ska få en utbildning som liknar alla andras i så hög grad som möjligt. Våra försök att tillgodose varje individs olika förutsättningar och behov utmönstras under skällsordet sorteringsskola. I själva verket har Sverige idag en utslagsskola. Varje elev måste få det stöd, den stimulans och den tid som han eller hon behöver för att nå målen. Därför måste vi skapa en flexibel grundskola. Dessutom måste vi skapa en gymnasieskola som är öppen också för de elever som vill gå direkt ut i yrkeslivet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 35

Innehållsförteckning 36

Förslag till riksdagsbeslut 37

Flexibel grundskola 37

Gymnasieskola med alternativ 38

Förkunskapskrav ett stöd för eleverna 39

Historia för alla 39

Viktade betyg 40

Krafttag mot mobbningen 40

Inför en nationell skolpeng 41

Värna friskolorna och valfriheten 42

Inrätta en nationell skolinspektion 42

Lös lärarbristen 42

Förskola med utbildad personal och tydliga mål 44

Elever med utländsk bakgrund 45

Folkhögskolor och studieförbund 47

Kvalitetsutvecklingen av den högre utbildningen 47

Eftergymnasiala yrkesutbildningar 48

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en flexibel grundskola.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en gymnasieskola med alternativ.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om bibehållna förkunskapskrav till gymnasiets nationella program.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att historia skall bli ett kärnämne.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att gymnasiebetyg vid antagningen skall viktas efter vilken betydelse de har för den sökta högskoleutbildningen.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att krafttag måste tas mot mobbningen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en nationell skolpeng skall införas.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att värna valfriheten.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta en nationell skolinspektion.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med lärarbristen.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en förskola med utbildad personal och tydliga mål.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd till elever med utländsk bakgrund.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av folkbildningen och dess oberoende.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kvalitetsutvecklingen av den högre utbildningen.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om eftergymnasiala yrkesutbildningar.

Flexibel grundskola

Folkpartiet anser att barn normalt sett kan börja skolan när de är sex år men att skolstarten kan variera utifrån barnens mognad. Det ska inte vara tiden utan målen som styr skolgången. Om en elev når grundskolans mål ska han eller hon kunna gå över till gymnasiet även om det inte har gått nio år. På motsvarande sätt ska eleven kunna ges ett extra år om föräldrarna och skolan bedömer att det är det bästa för hans eller hennes utveckling.

Baskunskaperna ska prioriteras. För att försäkra sig om att alla barn lär sig läsa, skriva och räkna ska ett obligatoriskt nationellt prov införas i årskurs tre. Till provet ska det kopplas en rätt till stöd. Betygen behöver också ges redan i årskurs sex så att elever som inte når målen får mer tid på sig att komma ikapp. Elevers möjlighet att få stöd måste förbättras. Fler speciallärare behövs i grundskolan. För att åstadkomma det, måste speciallärarutbildningen återinföras eller specialpedagogutbildningen göras mer inriktad på direkt arbete med elever i mindre grupper.

Det ska i högre utsträckning än idag vara möjligt att organisera undervisningen så att varje elev kan läsa i en takt som passar hans eller hennes individuella förutsättningar. Folkpartiet föreslår därför att timplanen avskaffas i grundskolan och att en förändring genomförs av gymnasieskolan så att alla elever inte längre behöver läsa samma kurser oavsett intresse och motivation.

Ingen elev ska få känna sig ostimulerad i skolan och ingen elev ska behöva lämna grundskolan utan baskunskaperna. För elever som är intresserade och vill gå snabbare fram bör möjligheten till ”särskild kurs” återinföras i engelska och matematik. Den bör väljas av elever som siktar till att nå högre betyg än ”Godkänd”. Betyget godkänd ska ge behörighet för vidare studier på gymnasieskolans samtliga program. Självfallet måste det också finnas möjligheter att under terminen byta till och från särskild kurs.

För att underlätta kommunikationen mellan föräldrar och skolan vill Folkpartiet att skolan ska upprätta skriftliga omdömen om hur väl eleverna når målen i de olika ämnena. Idag finns en otydlig föreskrift om hur omdömena får se ut. Regeringens utvecklingsplan klargör inte saken. Vi anser att varje skola själv ska kunna avgöra hur omdömena ska utformas. Både för föräldrar och skolan är den tydliga information som de skriftliga omdömena ger om elevernas kunskapsinhämtning viktig. Skriftliga omdömen ska därför kunna erbjudas från årskurs ett.

Gymnasieskola med alternativ

Idag måste alla elever uppnå högskolebehörighet efter tre års studier i gymnasiet. För de elever som vill börja arbeta direkt efteråt, har gymnasiet blivit för teoretiskt. Idag når inte fyra av tio elever de uppställda målen. Gymnasieskolan har blivit en utslagningsmaskin för dem. Samtidigt anser eleverna på det naturvetenskapliga programmet att utbildningen består av för mycket repetition och ”transportsträckor”, enligt en utvärdering Skolverket gjort.

Det måste finnas fler alternativ. Elever ska kunna få en mer specialiserad yrkesutbildning av god kvalitet. Vissa kärnämnen ska alla läsa, men de ska variera med programmets inriktning. Yrkesintresserade elever ska inte behöva läsa samma kurser som de som vill vidare till högskolan. Möjligheten till mer teoretiska studier ska dock erbjudas samtliga elever. De som är intresserade av vissa hantverksyrken ska kunna gå en lärlingsutbildning där en stor del av utbildningen förläggs till arbetsplatsen. Lärlingsutbildningarna ska utvecklas i nära samarbete med branschorganisationerna. Elever som vill direkt till högskolan efter gymnasiet ska kunna gå studieförberedande program där de får fördjupa sig ordentligt i de ämnen de väljer. Utbildningarna ska avslutas med en yrkes-, lärlings- respektive studentexamen. Den ökade internationaliseringen och det faktum att allt fler studerar utomlands gör att det finns ett stort behov av examina.

Förkunskapskrav ett stöd för eleverna

Idag ställs kravet att alla elever ska ha godkända betyg från grundskolan i ämnena svenska, engelska och matematik för att komma in på gymnasieskolans nationella program. De elever som inte klarar att gå på de nationella programmen har hamnat på det individuella programmet. Detta var tänkt som ett undantag men har blivit gymnasieskolans tredje största utbildningsväg. Vad värre är, är att det individuella programmet totalt har misslyckats med sin uppgift. Bara 16 % av de elever som börjar gymnasiet på ett individuellt program avslutar sina studier och får slutbetyg.

Folkpartiet har därför föreslagit att det individuella programmet läggs ned och att dess resurser i stället förs över till grundskolan. Nu föreslår regeringen det motsatta; alla elever ska få komma in på de nationella programmen, oavsett om de har klarat basämnena i grundskolan! Detta är att lura eleverna. Det går inte att klara studierna på det naturvetenskapliga programmet, eller något annat program heller för den delen, om man inte kan läsa, skriva och räkna. Eleverna kommer att slås ut.

Grundskolan måste i stället få det fulla ansvaret för att bibringa eleverna baskunskaperna. Ju tidigare resurserna sätts in, desto verksammare blir det stöd eleverna får. Elever ska få extra tid och hjälp av speciallärare så tidigt som möjligt.

Historia för alla

Historia ska bli ett kärnämne så att alla elever får läsa det. Ämnet bidrar med viktiga kunskaper och är betydelsefullt i elevernas demokratiska fostran.

Det gäller att vara observant vid läsning av regeringens skrivelse. Det som föreslås där är inte att historia ska bli ett kärnämne utan att det ska finnas en kärna där historiska kunskaper ska vara en del. Formuleringen påminner om regeringens tidigare förslag om ett blandämne med bl.a. etik, ett förslag som för närvarande behandlas av Gymnasiekommittén. Ett sådant ämne skulle innebära att religionskunskap och samhällskunskap läggs ned som självständiga ämnen och kombineras med delar av historieämnet till ett nytt ämne. Vi säger nej till detta förslag, eftersom det innebär att viktiga delar av religions- och samhällskunskapsämnena försvinner. Dessutom är det så att etik inte är något som kan skyfflas undan till ett visst hörn av schemat. Skolans hela verksamhet ska genomsyras av de grundläggande värderingar som ytterst handlar om respekten för alla människors lika värde. Diskussioner om etiska frågor kommer naturligt in i många av dagens skolämnen, t.ex. svenska, religionskunskap och samhällskunskap.

Viktade betyg

Idag är alla betyg lika mycket värda vid intagningen till högskolan. En kurs i nagelskulptur är lika mycket värd som en kurs i franska, även om språkkurser är mer relevanta för den studieinriktning man söker till på högskolan. Idag ser vi att allt fler elever hoppar av språkstudierna i gymnasiet. Att läsa språk är mer krävande än många andra ämnen, men det är viktigt att Sverige får språkkunniga ungdomar. Därför borde vi uppmuntra de elever som läser språk genom att vikta språkämnena tyngre vid antagningen till högskolan.

Folkpartiet vill också avskaffa kursbetygen i gymnasieskolan. Elevernas slutbetyg ska spegla vad de kan när de lämnar skolan, inte vad de kunde det första gymnasieåret.

Krafttag mot mobbningen

Enligt en skrivelse från Barnombudsmannen 2002 mobbas 130 000 barn. Det är ogörligt att föreställa sig allt lidande som ligger bakom den siffran. Varje offer har sin upplevelse, och det går inte alltid att säga vad som gör mest ont – att bli fullständigt ignorerad eller att bli utsatt för våld. Men faktum är att många handlingar som kallas mobbning när de gäller elever finns upptagna i brottsbalken.

Att det förebyggande arbetet fungerar är avgörande. Alla skolor ska ha en tydlig mobbningsplan som efterföljs. Det behövs en väl fungerande elevvård. All personal på skolan ska ta sitt ansvar för att deras egna och elevernas attityder och handlingar motsvarar tanken om allas lika värde. All personal ska vara skyldig att anmäla till rektorn när de uppmärksammar mobbningsfall.

Det är ofta elever som inte når skolans kunskapsmål som låter sin frustration ta sig uttryck genom att störa och kränka andra elever. En kunskapsinriktad skola främjar därför även skolans sociala mål. Elever ska mötas av positiva förväntningar och ges stöd att leva upp till dem.

I de fall när mobbning ändå inträffar, måste skolan få utökade befogenheter. Idag råder det osäkerhet om vad en skola får göra för att ingripa, vilket i vissa fall leder till att mobbningsoffren inte får någon hjälp alls. I Viken tvingades en utvecklingsstörd elev som tvingats till oralsex att gå i skolan tillsammans med eleven som utsatt honom för övergreppet. I Grums var det den mobbade, inte mobbaren, som blev flyttad till en särskild undervisningsgrupp. I Umeå blev den mobbade tillsagd av rektorn att se till att inte hamna i centrum och låta bli att äta sin mat i elevmatsalen.

Att mobbningsoffren behandlas så här, är faktiskt mer kränkande än de övergrepp de utsätts för av andra elever. Vi vuxna borde veta bättre. Det är hög tid att vi visar dem som kränks att vi är på deras sida. Skolorna måste få tydliga besked om vad som gäller så att de kan agera med kraft. De elever som gör sig skyldiga till grova kränkningar eller våldshandlingar måste kunna flyttas från skolan där mobbningsoffret går. Idag är det alltför vanligt att det är eleven som utsätts för mobbningen som inte orkar gå tillbaka till skolan.

Möjliga åtgärder som bör skrivas in i en ny skollag är skriftlig varning, obligatoriska föräldrasamtal, kortare avstängning och, om ingenting annat hjälper, förflyttning till annan skola. Vid grova fall av våld, trakasserier eller mobbning bör skolan polisanmäla förövaren. Handlingar som inte är accepterade någon annanstans i samhället får inte accepteras då de utförs av barn mot andra barn.

Mobbare måste få stöd för att komma ur sitt destruktiva beteende och garanteras bra undervisning. Problemen med mobbning kan bara lösas genom ett långsiktigt arbete tillsammans med eleven, elevens föräldrar och professionell hjälp utifrån.

Inför en nationell skolpeng

Folkpartiet vill införa en nationell skolpeng. Den betalas ut till den grund- eller gymnasieskola som eleverna och föräldrarna väljer. Det kan vara en kommunal skola i den egna kommunen, i en annan kommun eller en fristående skola. Detta kommer att säkerställa att skolorna tilldelas likvärdiga resurser över hela landet baserat på den enskilda skolans behov. Skolpengen betyder inte att varje elev tilldelas lika mycket resurser. För Folkpartiet är det en självklar utgångspunkt att de som behöver skolan mest också ska få mest resurser.

Skolpengen ska dels innehålla en elevpeng som är lika stor för alla, dels en del som fördelas efter socioekonomiska behov i en kommun eller stadsdel med stora sociala utmaningar och dels ytterligare en del som fördelas efter individuella behov, t.ex. språkträning för elever med utländsk bakgrund eller för elever med särskilda behov i form av olika funktionsnedsättningar osv. Det måste ankomma på staten att fastställa ett regelverk över hur mycket pengar som ska följa en elev som väljer att gå i en annan kommun, i en friskola eller i en skola i ett annat land.

Den modell som Sverige har för skolans finansiering idag är i ett internationellt perspektiv unik. Kommunerna är numera huvudmän för det offentliga skolväsendet. Distinkta krav i lagstiftningen på vad som är behörighet för rektor och lärare är avskaffade, varje kommun avgör själv vad som räknas som behörighet. De ekonomiska satsningarna på skolan varierar kraftigt mellan olika kommuner och så även resultaten. Kommunerna ska i särskilda skolplaner åta sig det pedagogiska ansvaret för att skolans mål uppfylls. Samtidigt är de nationella målen i läroplanerna otydliga, och det saknas tydliga och distinkta nationella utvärderingar av de nationella målen.

Besluten om skolväsendets utformning kommer alltid att behöva fattas på olika nivåer alltefter beslutens innehåll. Vilka skolor som ska byggas i en kommun, vilka årskurser och geografiska upptagningsområden som respektive skolenhet ska omfatta, standarden och storleken på lokaler, skolskjutsar m.m. är beslut som rimligen kommunerna själva ska ha hela ansvaret för och därmed också finansieringsansvaret. Den offentliga skolan ska således fortfarande stå under kommunalt huvudmannaskap, men kommunerna kopplas bort från inflytande över skolans undervisning. En kommun kan då inte hindra en elev att välja en friskola eller en kommunal skola i annan kommun, även om motsvarande utbildning tillhandahålls i den egna kommunen.

Värna friskolorna och valfriheten

Friskolorna spelar en viktig roll för att öka mångfalden i skolsystemet. Friskolorna har också en viktig funktion att fylla som alternativ och konkurrenter till de kommunala skolorna. Det är inte rimligt att en kommun ska avgöra om en fristående skola ska få etablera sig inom kommunen alternativt snedvrida konkurrensen genom att variera den ekonomiska ersättningen till skolorna. Vi ser med oro på regeringens och Vänsterpartiets ständiga hot mot friskolornas fortbestånd.

En nationell skolpeng ökar valfriheten för föräldrar och elever. Möjligheten att välja skola är ett av de grundläggande fundamenten i den liberala skolpolitiken. Att förhindra mångfalden och den enskildes val är att försvara ett synsätt där man anser att politiker vet vad som är rätt för de svenska medborgarna. Eleven och föräldern ska ha möjlighet att aktivt välja skola.

Inrätta en nationell skolinspektion

Skolverkets dubbla roll är olycklig. Verket ska idag både stödja skolans utveckling och utvärdera dess resultat. Folkpartiet vill skapa en ny myndighet som sköter utvärderingen av skolan. Skolverket ska ha kvar övriga myndighetsuppgifter.

Vi har i fyra år motionerat om att dela Skolverket. Detta har hela tiden avslagits utan närmare diskussion. Märkligt nog har regeringen nu, trots att förslagen tidigare inte kunnat diskuteras, lagt fram ett förslag om att dela Skolverket. Det är ett steg i rätt riktning men vi säger nej till den skolutvecklingsmyndighet som regeringen föreslår. Om skolorna ges ökad frihet klarar de att, på egen hand och i samarbete med universitet och högskolor, utveckla sin verksamhet.

Lös lärarbristen

Regeringen skriver ingenting i sin utvecklingsplan om den skriande lärarbristen. Det är anmärkningsvärt, med tanke på att lärarna är nyckeln till kvaliteten i skolan. Skolverket har just i dagarna utkommit med nya beräkningar som visar att lärarbristen blir ännu värre än tidigare aviserat. År 2005 kommer behovet av utbildade lärare att vara dubbelt så stort som tillgången.

Läraren är elevernas viktigaste resurs. Ingen annan faktor är så viktig för skolans kvalitet som en kompetent lärarkår. Lärarna har ett stort ansvar för våra barns utveckling till fria, ansvarsfulla och kunniga individer. Kombinationen av goda teoretiska och pedagogiska kunskaper, tillsammans med ansvaret för barn och ungdomars intellektuella mognad, gör lärarrollen unik.

Läraryrket har tillåtits sjunka alldeles för mycket i status under de senaste decennierna. Från en tid då folkskolläraren hade en hög status och var en självklar auktoritet, antas idag tredje- och fjärdehandssökande på lärarutbildningen. För att höja läraryrkets attraktionskraft och status är det nödvändigt att vidta åtgärder. Folkpartiet föreslår bl.a. fler karriärvägar, högre löner, utvecklings- och fortbildningsmöjligheter, fler lektorat och införandet av en lärarlegitimation.

Utvecklingsmöjligheter både stimulerar och belönar goda arbetsinsatser och höjer yrkets attraktionskraft. Exempel på tjänster som bör inrättas i större utsträckning än idag är mentor för yngre lärare, huvudlärare, ämnesansvarig och lektorat.

Lektorerna stärker skolans forskningsanknytning och tillför skolan en viktig kvalitetsdimension. Folkpartiet vill upprätta en plan med målsättningen att var tionde gymnasielärare ska vara lektor inom en tioårsperiod. I dag har lektorat som en akademisk karriärväg för lärare i stort sett försvunnit. Lärare måste få möjlighet att göra uppehåll för forskningsarbete och studier utan att riskera sin tjänst.

Den låga lönenivån tillsammans med en dålig löneutveckling har en kraftig negativ inverkan på läraryrkets attraktivitet. Fler arbetsgivare, det vill säga fler fristående skolor, skulle skapa konkurrens bland skolorna, vilket i sin tur skulle pressa upp lärarlönerna. Folkpartiet var berett att ge högre lärarlöner i förhandlingarna inom Svenska Kommunförbundet, men röstades ned av övriga partier.

För att kvalitetssäkra lärarutbildningen och höja kvaliteten i skolan bör en särskild lärarlegitimation inrättas. Legitimationen utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången praktikperiod. Liksom läkarlegitimationen ska en lärares legitimation kunna dras in vid tydliga fall av misskötsel. Genom etableringen av en motsvarighet till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, säkras både kvalitet och rättssäkerhet. Med en lärarlegitimation blir det också svårare för kommuner att sänka kompetenskraven på sina lärare.

Sedan den nya lärarutbildningen infördes har förstahandssökande till lärarutbildningen minskat dramatiskt. Det är inte konstigt, eftersom man har tagit bort flera lärarexamina och skapat en enhetlig lärarexamen för alla, från förskollärare till gymnasielärare. Det är stor skillnad mellan att pedagogiskt arbeta med en treåring och att lära ut komplicerade ekvationer till en artonåring men båda uppgifterna är lika viktiga och för att utföra dem krävs en specialiserad utbildning. För de lärarstudenter som ska undervisa yngre elever bör utbildningen förlängas till 160 poäng med betoning på läs- och skrivinlärning, samtidigt som gymnasielärarutbildningarna ges djupare ämneskunskaper.

Förskola med utbildad personal och tydliga mål

Regeringen förbigår i sin utvecklingsplan också bristen på förskollärare. När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för verksamheten. Förskollärare har efter tre års högskolestudier en pedagogisk kompetens att lära och utveckla barn. Deras kompetens som yrkeskår är värdefull och ska tas på allvar. För Folkpartiet är det lika viktigt att behörig personal ska ha pedagogiskt ansvar inom förskolan som det är att behöriga grundskollärare ska undervisa inom grundskolan. Med den nuvarande politiken ges inte förskollärarna med treårig högskoleutbildning ett större ansvar än personal som saknar högre utbildning. Vi anser att detta är kunskapsföraktande och ett slag mot Sveriges lärarkår. Folkpartiets mål är att all personal med pedagogiskt ansvar inom förskolan ska vara högskoleutbildad. Det är därför viktigt att barnskötarna som i dag arbetar inom förskolan ges möjlighet till vidareutbildning till förskollärare.

Att vårda lusten att lära ska vara ledstjärna inom utbildningspolitiken. Kunskapen om människors inlärningsförmåga är stor och vi vet att inlärningskapaciteten är som störst innan barnen har uppnått skolåldern. För barn är lek lärande och lärande lek. Vi vuxna kan hjälpa barnet att utveckla lusten att lära genom ett stort mått av lyhördhet för varje barns önskemål och individuella förutsättningar.

För både barn och personal är det viktigt att det finns klara mål med verksamheten. Det bör vara två typer av mål. Den ena uppsättningen mål ska ange inriktningen på förskolans pedagogiska verksamhet och uttrycka en önskad kvalitetsutveckling – mål att sträva mot. Den andra uppsättningen mål ska uttrycka vad varje barn ska ha uppnått när det lämnar förskolan. Sådana mål att uppnå saknas i förskolan men finns för grundskolan och alla andra skolformer.

Folkpartiet anser att det ska utarbetas mål att uppnå också för förskolan. Att inte ha klart uppställda mål försvårar resultatuppföljningen av verksamheten. Det är självklart att en förskola med höga ambitioner också har ett ansvar för att vissa resultat uppnås under förskoletiden.

Ett föränderligt samhälle ställer höga krav på kommunikativ förmåga och förmåga att behärska svenska språket. Barnets förmåga att uttrycka sig i olika former ska uppmuntras och utvecklas. Språkutvecklingen ska aktivt stödjas. Förskolans förhållningssätt till barnet ska medverka till att barnet ser sig självt som en lärande och skapande människa. Barn lär sig språk och utvecklar begrepp genom samspel med andra, genom att sätta ord på egna upplevelser och genom att använda språket som redskap för tänkande, för kommunikation och kunskapsutveckling. Språket skapar gemensamma referensramar. Arbetet med barns språkutveckling ska utgå från barnets individuella förutsättningar och behov. Barn blir språkmedvetna och ser sig själva som läsare och skrivare om de förstår nyttan av att läsa och skriva. Barn ska i sitt utforskande av läsning, skrivning och begrepp möta utmaningar och bli bemötta som kompetenta.

För att barn ska våga utforska och ta till sig kunskap krävs en lugn och trygg miljö som är anpassad för små barn. Måltiderna och vilan ska präglas av lugn och ro. För att skapa trygghet krävs också att personalen sätter tydliga gränser för barnen.

Folkpartiet liberalerna vill att alla barn från fyra års ålder erbjuds plats i den allmänna förskolan med verksamhet c:a tre timmar om dagen. Med ökad pedagogisk inriktning inom förskolan är det extra viktigt att alla barn får denna möjlighet att utvecklas. Att delta i en pedagogisk verksamhet redan från tidig ålder ger alla barn stora möjligheter till individuell utveckling. Det ger också en extra möjlighet för skolan att på ett tidigt stadium uppmärksamma barn med särskilt behov av stöd. Barn med läs- och skrivsvårigheter får större möjligheter att lära sig läsa och skriva om deras problem uppmärksammas tidigt i livet. Barn med svenska som andraspråk ges också en större möjlighet att lära sig svenska före skolstarten om de deltar i den pedagogiska förskolan.

Den nya allmänna förskolan ska skilja sig från heldagsbarnomsorg, genom att vara mer strukturerad och målinriktad. Samtidigt ska den allmänna förskolan vara rolig för barnen och stimulera deras nyfikenhet och lust att lära genom lek. Folkpartiet ser det som viktigt att den allmänna förskolan bedriver en medveten och planerad pedagogisk verksamhet och inte bara består av tre timmars gratis barnomsorg.

Föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i nära samarbete med föräldrarna. För föräldrarna är förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen viktiga mötesplatser där de träffar andra föräldrar och samtidigt har tillfälle till kontakt med personal som möter deras barn varje dag.

Jämställdhetsarbetet måste börja tidigt. Förskolan ska ge flickor och pojkar lika behandling och möjligheter att utvecklas fritt som individer utan hämmande könsroller.

Elever med utländsk bakgrund

Sverige hör till de länder som är sämst i OECD på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Enligt rapporten Knowledge and Skills for Life från 2001 lyckas elever som är första generationens invandrare betydligt bättre i de flesta andra OECD-länder än i Sverige.

Skolan kan bli ett aktivt verktyg i kampen mot segregation. En viktig förutsättning är att bostadssegregationens effekter kan brytas och elever från olika boendemiljöer integreras i en och samma skola. Detta kan åstadkommas genom att elever får större möjligheter att gå på en skola i ett annat område än där de bor. Det är orimligt att enbart barn som råkar bo i närheten kan komma in på en attraktiv skola.

Grund- och gymnasieskolor i utsatta bostadsområden bör profileras och genomgå en särskild kvalitetssatsning. Då får dels de barn som bor i området en extra bra skola, och dels kan elever som bor i andra områden söka sig dit.

Om ytterstadsskolorna får möjlighet att konkurrera med en attraktiv utbildningsprofil kan de för första gången på allvar ta upp kampen med innerstadsskolorna. Varje skola ska ha stor frihet att forma sin speciella inriktning utifrån lokala förutsättningar och lärarnas intressen och kompetens. Inriktningarna kan innebära extra satsning på svenskan, ökat antal undervisningstimmar, profilering i något ämne eller ämnesområde, eller attraktiva fritidsaktiviteter.

På skolor med en stor andel elever med utländsk bakgrund behövs ofta undervisning i mindre grupper, fler speciallärare och mer resurser för elevvård. Det har inte alltid varit så att dessa skolor har fått kompensation för sina större utgifter. Resurserna måste fördelas så att det verkligen blir ett rejält tillskott till de skolor som har många barn med stora behov av extra stöd. Pengarna måste sedan verkligen följa med eleverna till de skolor de väljer. Som nämndes ovan kommer så att bli fallet med den modell med skolpeng som Folkpartiet förespråkar.

Lärare i skolor där en stor andel elever har invandrarbakgrund har många gånger svårare och mer krävande arbetsuppgifter än lärare har generellt. Att arbeta som lärare där kraven är som störst måste givetvis betraktas som en karriärväg, och därför bör dessa lärare erbjudas högre löner.

Många elever med invandrarbakgrund går i skolan i de s.k. miljonprogramsområdena. Där är skolmiljön ofta dålig och byggnaderna präglas av trista fasader, dåligt byggmaterial och enformiga inomhusmiljöer. I stället för att vara bostadsområdets pärla och stolthet har skolan stått för något fult, nedklottrat och trist. Det måste till insatser för att förbättra den fysiska skolmiljön i miljonprogramsområdena. Varje skolbyggnad ska visa att den är ett kunskapens tempel.

Till invandrarpolitikens stora misstag räknas en minskning av antalet timmar i svenskundervisningen under en rad av år och en ökad centralisering av undervisningen. Större flexibilitet och mångfald är absolut nödvändigt om undervisningen ska kunna nå goda resultat bland varierade grupper studerande med olikartade förutsättningar. De som kan och vill lära sig svenska snabbt måste ges möjlighet att studera i egen takt. Att behärska skrivspråket är extra viktigt för människor som arbetar inom olika kunskapsyrken. Det mesta av nutidens professionella kommunikationer går via det skrivna ordet. Om många högutbildade invandrare som i dag är arbetslösa ska få en möjlighet att rehabilitera sig efter år av frånvaro från sin professions arbetsfält, behöver de tillgång till utbildningar som sätter tyngdpunkten på skrivspråket. Särskilda träningsprogram med betoning på skrivspråk och yrkesspråk bör utformas.

För invandrare med tillfälliga arbeten eller praktik på någon arbetsplats bör det finnas möjlighet till deltidsstudier med anknytning till det egna arbetet. Likaså bör, särskilt för dem som inte är vana vid teoretiska studier, svenskstudierna kunna ske i mer naturlig miljö. För lågutbildade är de praktiska yrkesstudierna avgörande. Folkpartiet vill införa ett system med studiecheckar så att individen kan välja den svenskutbildning som passar henne bäst. Det skulle omöjliggöra monopolisering av undervisningen eller fixering vid alldeles för omfattande program såsom exempelvis Kunskapslyftet. Konkurrens mellan studiearrangörer kan ge upphov till ständiga förbättringar, och elevernas initiativ och ansvar skulle få direkt uttryck i deras val av studieplats. Arbetet med skrivspråket skulle kunna undanröja många hinder som i dag möter vissa utländska yrkesgrupper. Lärare, jurister och veterinärer tvingas oftast genomgå en helt svensk utbildning innan de börjar betraktas som behöriga inom det egna yrket. En väsentlig förbättring skulle ske om en mångfald av kompletterande korta kurser fick prövas och etableras vid högskolor och universitet.

Folkhögskolor och studieförbund

Folkbildningen är en viktig del i vår demokrati. Den kan erbjuda förståelse, samtal, eftertanke, kunskap och insikt för och göra det möjligt att påverka samhället och individens egna livsvillkor. Folkbildningens arbetsformer, såväl på folkhögskolor som i studieförbund, visar att folkbildningen har en egen plats i det nuvarande och kommande utbildningssamhället. Dess metoder präglas av allas delaktighet och utgår från deltagarnas egna erfarenheter och egna behov av insikter och kunskaper.

Studieförbund och folkhögskolor har en lång tradition av att speciellt rikta sig till grupper som är i behov av särskilt stöd, t.ex. dyslektiker och funktionshindrade. Genom sin närhet till deltagarna har studieförbund och folkhögskolor visat sig speciellt kapabla att anpassa verksamheten pedagogiskt och ämnesmässigt till individens behov.

Folkpartiet vill påminna om vikten av att folkbildningen behåller sitt oberoende. Staten ska enbart ange syften med sitt stöd medan folkbildningen själv beslutar om målen för sin verksamhet. Viktigt är också att medel för kompetensutveckling med mera också tilldelas Folkbildningsrådet för fördelning av medel till folkhögskolor och studieförbund.

Kvalitetsutvecklingen av den högre utbildningen

I den ”fria akademin” – Folkpartiets sinnebild för den svenska högskolan – står kvalitet i centrum. De senaste årens mycket snabba utbyggnad av den högre utbildningen har av allt att döma varit till men för kvaliteten, såsom den kan mätas bland annat i antalet lärarledda undervisningstimmar. På vissa håll i landet får studenterna bara 3–4 undervisningstimmar i veckan. Det gör utbildningen akademisk enbart till namnet.

Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen varnat för en alltför snabb expansion av högskolan. Den högre utbildningen bör byggas ut men det måste ske i en sådan takt att kvaliteten kan upprätthållas. Folkpartiet har därför föreslagit att man bör planera för cirka 3 000 färre utbildningsplatser jämfört med regeringens förslag. Resurserna bör istället användas till satsningar för att bland annat ge studenterna mer undervisningstid. Det är inte minst viktigt för studenter som kommer från mer studieovana hemmiljöer.

Men kvalitet handlar inte bara om ekonomiska prioriteringar och att mer resurser måste tillskjutas universitet och högskolor. Granskningen av den högre utbildningens standard måste ske professionellt och i högre grad än hittills av utomstående, oberoende bedömare. Folkpartiet har därför föreslagit att ett från Högskoleverket oberoende kvalitetsinstitut borde inrättas. En idé som seriöst bör övervägas är att ur Högskoleverket bryta ut kvalitetsgranskningen och placera den i en självständig institution utom räckhåll för politisk och ekonomisk styrning från regeringen. Inspiration till hur institutets fria ställning ska garanteras kan hämtas från de organisatoriska modellerna för den oberoende riksbanken och den nya självständiga riksrevisionen. Institutet bör bestå av representanter för ämnesområden, discipliner och vetenskapliga tidskrifter.

Regeringen har på båda dessa punkter varit påfallande passiv. Då och då har regeringen ägnat sig åt halvhjärtade reträtter. Det skedde exempelvis i budgetpropositionen i höstas då regeringen föreslog att resurser motsvarande 4 000 platser från lärosäten som inte har tillräckligt antal studenter istället nyttjas för satsningar på lärarutbildning samt distansutbildning. Högskoleverkets arbete med att granska kvaliteten på den högre utbildningen vid landets högre lärosäten har också intensifierats under senare år.

I huvudsak ligger emellertid regeringens politik fast. Det är en politik som präglas av utbildningsfabrikens politiska filosofi – ett ensidigt kvantitetstänkande och en övertro på politiska regleringar. Därför tar inte regeringen i tillräcklig utsträckning till sig de analyser som visar att det behövs ordentliga kvalitetssatsningar i högskolan. Därför ställer sig också regeringen avvisande till de förslag om att inrätta ett politiskt oberoende kvalitetsinstitut som Folkpartiet har föreslagit. Högskoleverket gör naturligtvis så gott det kan inom befintliga ramar. Problemet är att verket har den dubbla uppgiften att både verkställa och granska effekterna av regeringens politik. Det går inte ihop.

Eftergymnasiala yrkesutbildningar

Regeringen har rätt i att den eftergymnasiala yrkesutbildningen är av strategisk betydelse för Sveriges framtid som kunskapsnation. De satsningar som har gjorts för att utveckla den kvalificerade yrkesutbildningen (KY), som Folkpartiet har varit pådrivande för, är i det perspektivet välkomna. Men regeringen tar inte steget fullt ut när det gäller att höja den kvalificerade yrkesutbildningens status.

Folkpartiet har föreslagit att en högre yrkesskola, enligt amerikansk ”college”-modell, borde inrättas. Vid dessa skolor skulle det vara möjligt att skaffa sig en gedigen yrkesutbildning som inte har en direkt koppling till akademisk forskning, ett krav som gäller för traditionella högskoleutbildningar. Det är en utbildningsform som både näringslivet och – viktigast – många studerande efterfrågar.

Tvärtemot inriktningen att skapa en specialiserad högre yrkesskola synes regeringen istället arbeta utifrån tanken att de korta yrkesutbildningarna ska inordnas i högskolan. Det innebär att vi hamnar i endera av två icke önskvärda situationer. Antingen tvingas många studerande att läsa en utbildning med en mer strikt akademisk karaktär, trots att de inte önskar det, eller urholkas innehållet i begreppet högskolestudier. Det som utmärker högskolestudier är nämligen just det att det finns en koppling till forskning – exempelvis dess metodik och nya rön – inom grundutbildningen. Om kravet på forskningsanknytning släpps för vissa utbildningar – vad finns det då för hinder för att släppa kravet också vid andra utbildningar? Vilka konsekvenser får detta i så fall för kvaliteten i den svenska högskolan? Regeringens position inger oro för framtiden.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 11 juni 2002

Ulf Nilsson (fp)

Yvonne Ångström (fp)


Yrkanden (15)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en flexibel grundskola.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gymnasieskola med alternativ.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bibehållna förkunskapskrav till gymnasiets nationella program.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att historia skall bli ett kärnämne.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gymnasiebetyg vid antagningen skall viktas efter vilken betydelse de har för den sökta högskoleutbildningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att krafttag måste tas mot mobbningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell skolpeng skall införas.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna valfriheten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell skolinspektion.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med lärarbristen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förskola med utbildad personal och tydliga mål.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till elever med utländsk bakgrund.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av folkbildningen och dess oberoende.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalitetsutvecklingen av den högre utbildningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om eftergymnasiala yrkesutbildningar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.