med anledning av skr. 1999/2000:130 Sverige i Förenta nationerna

Motion 1999/2000:U21 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v)

1 Inledning

Det finns anledning att notera en rad positiva förändringar och en
betydelsefull framgång i FN-arbetet. Dit hör den alltmer förändrade
inriktningen när det gäller FN:s och Världsbankens allt starkare
fokusering på fattigdomsbekämpning. Det viktiga arbetet med att få till
stånd en internationell brottsdomstol har gått in i ett intensivare skede.
Detta arbete tillsammans med FN:s omfattande arbete när det gäller
mänskliga rättigheter i allmänhet har med stor sannolikhet bidragit till att
general Pinochet i dag rannsakas och döms i en chilensk domstol. Likaså
har det rättsliga efterspelet i spåren av folkmordet i Rwanda tagit fart.

Kofi Annans reformering av FN-systemets organisation är ett framsteg av
avgörande betydelse. Samordningen av olika delar av FN:s verksamhet på
fältet är ett bra exempel på hur FN:s organisation kan effektiviseras.

Vi välkomnar årets skrivelse, som belyser viktiga frågor på ett värdefullt
sätt. Årets FN-skrivelse är liksom tidigare FN-skrivelser tillbakablickande
och inte framåtblickande. För att ytterligare förbättra riksdagens insyn i FN-
arbetet menar Vänsterpartiet att det i framtiden skulle vara bra om regeringen
lade fram en skrivelse om FN-arbetet varje år. Detta vill vi ge regeringen till
känna.

2 Skepsis och kritik mot FN

Det har länge funnits en kritik mot FN som gått ut på att organisationen
är alltför passiv och kraftlös och saknar auktoritet. Denna kritik har haft
ett visst fog för sig. Under det kalla kriget ledde förhållandet mellan
stormakterna USA och Sovjetunionen till att FN ställdes utanför och inte
kunde ingripa i de hårda och våldsamma konflikter som utbröt i olika
delar av världen. Så kunde exempelvis inte FN på något sätt bidra till
någon lösning av den konflikt som låg bakom Vietnamkriget.
Organisationen har också anklagats för orättvist betalningssystem eller
för byråkrati. Mycket av denna kritik ägde och äger fortfarande viss
riktighet.

En del har av denna kritik dragit slutsatsen att FN är en organisation utan
värde och kanske till och med borde avvecklas. Inte minst konservativa
krafter i USA har dragit denna slutsats av den kritik som förekommit, vilket
medfört att USA släpat efter med betalningarna när det gäller
medlemsavgiften. Därmed har kritiken och dess slutsatser ibland fått
karaktären av självuppfyllande profetia.

En del av denna kritik tycks fortfarande hålla i sig, vilket framgår av det
konstaterande regeringen gör i sin skrivelse när man säger: "Det minskade
biståndet i allmänhet och till FN i synnerhet har lett till ett minskat intresse
av att nå mer visionära lösningar."

Vänsterpartiet anser dock att även om en del av den kritik som funnits
genom åren mot FN:s organisation är berättigad är slutsatsen att stödet till
FN bör minskas felaktig och destruktiv. Den är felaktig därför att ett visst re-
formarbete inletts under senare år. Vidare skulle världens länder, regering
och folk berövas ett viktigt forum, för att lösa tvister och konflikter.

Bakom denna destruktiva inställning kan man iaktta den dominerande
stormakten USA:s intresse av att efter eget huvud styra och ställa i världen. I
flera situationer har FN mer eller mindre ställts inför fullbordat faktum och
först på ett mycket sent stadium givits möjlighet till inflytande på
utvecklingen. Godkännande av sanktioner har framtvingats praktiskt taget i
efterhand. I det stormaktsspel, där USA och Sovjet tidigare ställde FN
utanför de stora konflikterna, hotar ett nytt stormaktspel där USA militärt
och ekonomiskt i dag är överlägset och kan tvinga världssamfundet till
eftergifter för amerikanska intressen.

Många förordar att vetorätten för enskilda stater i säkerhetsrådet skall tas
bort. Då föreligger emellertid risk för att man får en vetofri kultur på den
starkares villkor. Att mäktiga stater inte drar sig för att använda sin styrka
och arrogant demonstrera sin makt för Förenta nationerna framgår bland
annat av USA:s sätt att hålla världssamfundet på halster genom att fördröja
inbetalningarna av sin medlemsavgift till organisationen. När man sedan
äntligen gör det förbinder man inbetalningarna med en rad villkor.

Vad situationen i dag visar är att det krävs en reformering också av FN:s
säkerhetsråd, dess sammansättning och arbetsordning. Säkerhetsrådet skall
inte vara ett instrument i en enskild stats intresse utan måste utgå från
perspektivet att man har att hantera hela mänsklighetens framtid.

3 FN, folkrätten och de mänskliga rättigheterna

Regeringens FN-skrivelse hänvisar till vad FN:s generalsekreterare Kofi
Annan sade i september 1999 där han enligt skrivelsen förklarade: "FN:s
ansvar gäller människor och inga gränser kan hindra det internationella
samfundets ansvar att värna om de mänskliga rättigheterna." Han sade
detta mot bakgrund av Kosovokrisen och bidrog därmed till debatten om
staters suveränitet och frågan om mänskliga rättigheters överordnade
betydelse.

Det förekommer i Sverige och internationellt en intensiv debatt om
huruvida mänskliga rättigheter är överordnade folkrätten. Professor Ove
Bring menade exempelvis att man kunnat iaktta en förskjutning av det
"allmänna rättsmedvetandet" när det gällde internationell rätt. Tyngdpunkten
tycktes honom ha förskjutits från folkrätten mot mänskliga rättigheter. Med
andra ord: Opinionen hade ändrat sig. Sådana förskjutningar sker emellertid
inte frikopplade från den politiska utvecklingen och förändringar i de
internationella maktförhållandena.

Republiken Jugoslavien med Slobodan Milosevic i spetsen bedrev en
politik som innebar kränkningar av kosovoalbanernas mänskliga och
demokratiska rättigheter. Det har dock med tiden framstått alltmer klart att
de krav Nato-länderna ställde på Republiken Jugoslavien var av en art att de
inte skulle accepterats av vilken annan självständig stat som helst. Nato
krävde i praktiken kontroll över jugoslaviskt territorium. Det har även
framkommit att man från Natos sida var fullständigt på det klara med att
enbart flygangrepp utan marktrupp skulle betyda en katastrof för
kosovoalbanerna. Trots detta inledde Nato bombningar av Jugoslavien - inte
bara mot militära mål utan även mot den jugoslaviska infrastrukturer, som i
dag innebär svåra umbäranden för den jugoslaviska civilbefolkningen. "Det
är civilbefolkningen som lider, medan landets ledning fortfarande lever gott",
som en delegation av jugoslaviska kvinnor engagerade i humanitära frågor
uttryckte saken vid ett besök i Sverige i maj 2000.

I dag är det FN som med skamfilat anseende skall försöka bringa reda i
livet i Kosovo och förhindra att det nu fördjupade folkhatet på nytt slår ut i
full låga - nu mot kosovoserberna.

När det gällde kosovoalbanerna ledde Natos "försvar" av deras mänskliga
rättigheter till att än grövre förbrytelser kom att begås mot dem. Samtidigt
drabbade sanktionerna mot Jugoslavien en oskyldig civilbefolkning.

På samma sätt har FN-sanktioner i kombination med USA:s och
Storbritanniens praktiskt taget dagliga bombningar av Irak efter Gulfkriget
drabbat civila. Ungefär 1,5 miljoner människor har förlorat livet. Dessa
bombningar har ingen grund i några FN-resolutioner, men USA och
Storbritannien rättfärdigar sina bombningar utifrån sina tolkningar av vissa
resolutioner - det handlar alltså om den starkares tolkningsföreträde.
Resultatet av detta är att spädbarnsdödligheten i Irak är skyhög till följd av
läkemedelsbrist, bristande tillgång till rent vatten, förstörda
kommunikationer. Kvinnor och barn drabbas hårdast av sanktioner och
bombningar. De som bombningar riktar sig emot - diktatorn Saddam
Hussein och ledarskiktet kring honom - lever oberörda av sanktionerna.

Det var med mycket stor tvekan och efter flera decennier av enträgna krav
på FN-sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika som USA ställde upp på
dessa åtgärder mot apartheid. Bakom dessa krav på sanktioner stod breda
folkliga rörelser i Sydafrika. FN:s sanktionspolitik lyckades den gången
därför att man hade folket i det bojkottade landet på sin sida. När det gäller
Irak och Jugoslavien finns inga sådan folkliga rörelser och inga krav på
sanktioner. Istället kräver befolkningen motsatsen och betraktar istället
sanktionerna som angrepp från en yttre fiende och fiende till Iraks och
Jugoslaviens folk.

Dessa lyckade och misslyckade historiska erfarenheter av FN-sanktioner
vittnar om att organisationen måste se över sin sanktionspolitik såväl i
allmänhet som när det gäller i de konkreta exemplen Jugoslavien och Irak.

De vittnar även om det olyckliga i att FN-sanktioner kombineras med
enskilda staters militära åtgärder, rättfärdigade genom egna tolkningar av
FN-beslut. För att FN:s åtgärder skall ha någon trovärdighet krävs att FN har
det överordnade ansvaret och helhetsgreppet när det gäller hanteringen av
internationella konflikter. Detta vill vi ge regeringen till känna.

4 Säkerhetsrådets roll och ställning

Det är orimligt att FN:s säkerhetsråd har den sammansättning det har i
dag. Säkerhetsrådet fick sin ställning och sin roll utformad genom en
sammanvägning av intressen och styrkeförhållanden mellan
segrarmakterna efter andra världskriget. Säkerhetsrådets arbetssätt och
politiska praktik utformades och präglades därefter av förhållandena i det
kalla kriget. Det är uppenbart att säkerhetsrådets sammansättning och
arbetsformer är otidsenliga. Andra världskrigets politiska förhållanden
hör till det förgångna. Detsamma gäller det kalla krigets
maktkonstellationer. I dag handlar det inte om öst och väst, utan snarare
om förhållandet mellan nord och syd. Det handlar om skuldkrisen,
demokratiutveckling, konfliktförebyggande, konfliktdämpande och
konfliktlösande åtgärder. Den överväldigande delen av dessa stora och
svåra problem handlar om u-länderna. Självfallet måste därför fler u-
länder finnas representerade i FN:s säkerhetsråd. Sker inte detta kommer
det paternalistiska förhållandet mellan i-länder och u-länder att bestå -
något som endast kommer att fördjupa de motsättningarna och
konflikterna i världen. Vänsterpartiet anser att u-länderna måste
garanteras en starkare ställning i ett utvidgat säkerhetsråd.

När det gäller vetorätten i säkerhetsrådet visar historien strax att vetorätten
fungerat hämmande på FN. Ovan har vi pekat på Vietnamkriget som
exempel på detta. Vetorätten har även varit ett hinder för FN att ingripa i
t.ex. Algeriet. Frågan om vetorätten är dock en politiskt känslig och svårlöst
fråga. Vänsterpartiet anser emellertid att utgångspunkten för en diskussion
om vetorätten måste vara, att vissa länders regeringar inte skall ha några
särskilda privilegier framför andra i FN när det gäller beslut om ingripanden
i internationella konflikter. Likaså borde olika frivilligorganisationer i någon
form ges samrådsmöjligheter och visst inflytande i Världsbanksfrågor. Detta
vill vi ge regeringen till känna.

5 Sverige, FN och Världsbanken

Till de kritiska invändningarna när det gäller Världsbanken hör
fortfarande insynsfrågorna. Med anledning av regeringens FN-skrivelser
1995 och 1998 inlämnade Vänsterpartiet en motion om att den
demokratiska insynen i Världsbankens verksamhet inskränker sig i dag
till olika länders eller ländergruppers representanter.

1995 förklarade utrikesutskottet med anledning av Vänsterpartiets krav på
ökat inflytande:

- - - ett stort intresse finns från parlamentariker att få bättre insyn och
påverkansmöjligheter i Världsbanksfrågor. Utskottet redogjorde utförligt för
formerna för det löpande svenska agerandet i Världsbanken och den
internationella valutafonden, IMF, samt tog ställning till olika motionsförslag
om hur den parlamentariska insynen och kontrollen skall kunna öka.
Utskottet utgår, i enlighet med sina tidigare överväganden i ämnet, från att
regeringen på lämpligt sätt samråder med och ger riksdagen regelbunden
information i Världsbanksfrågorna. Utskottet utgår vidare från att de förslag
som presenterats för att öka möjligheterna till samråd mellan regeringen och
riksdagen i dessa frågor blir föremål för fortsatta överväganden inom
regeringskansliet.

Sedan detta skrevs har Världsbanken tydligt inriktat sig på
fattigdomsinriktningen, vilket på sikt bör medföra förändringar i praktisk
verksamhet. Världsbankens ledning har vid några tillfällen inbjudit
enskilda riksdagsledamöter. Däremot saknas en genomtänkt strategi från
Världsbanken och den svenska regeringen när det gäller hur man skall
hantera frågan om parlamentarisk insyn i världsbanksfrågor, trots att
dessa varit diskuterade sedan 1994. Ånyo kräver vi alltså i enlighet med
utrikesutskottets utlåtande att riksdagen bör få ökad insyn i
världsbanksfrågor. Detta vill vi ge regeringen till känna.

6 Folkrörelserna och FN-arbetet

FN-frågorna är inte bara en affär för regeringar, parlament och
departement - en affär för statsapparater. Stater representerar folk och
nationer. Den politik de för skall förmedla opinioner och uppfattningar
som finns bland folken. I annat fall blir de inte något annat än vad Dag
Hammarskjöld kallade "konferensmaskinerier". Medborgarna måste
sålunda involveras och involvera sig i det arbete som FN utför. Ett sådant
arbete måste ta sig organisatorisk form. Den bästa formen för ett sådant
arbete torde vara ett brett folkrörelseengagemang. Diskussionen kring
dessa aspekter av FN-arbetet är svagt utvecklade i regeringens skrivelse.

Sverige är ett av de länder där folkrörelserna, inklusive de politiska
partierna, bedriver ett lokalt förankrat arbete. Till Svenska FN-förbundet är
165 organisationer anslutna: kyrkor, ungdomsorganisationer, fackföreningar
och solidaritetsrörelser. Vi vet att många svenska folkrörelser har ett aktivt
intresse för FN:s arbete och sannolikt finns ett ännu större latent för FN-
frågor. Den svenska regeringens ståndpunkt att i den svenska FN-
delegationen ha en bred sammansättning av parlamentariker,
intresseorganisationer och folkrörelser är ett föredöme för många andra
länder. Den svenska regeringen borde dock i större utsträckning uppmuntra
detta intresse och tillvarata de kunskaper och erfarenheter som dessa
organisationer besitter. Detta vill vi ge regeringen till känna.

7 FN och EU

Regeringen skriver visserligen att man inom FN:s olika institutioner
arbetar för att rasera EU:s olika handelshinder för handeln med de fattiga
länderna i tredje världen. Likafullt är denna fråga marginell i den EU-
debatt som vi för i Sverige i dag. EU-debatten är alltför snävt inriktad på
svenska för- och nackdelar av EU-medlemskapet. Det internationella
perspektivet, FN-perspektivet, debatten om EU:s roll i världen, förs i
alltför ringa grad. Den EU-debatt som i dag förs måste rimligen också
kopplas samman med ett bredare globalt perspektiv, ett arbete som även
borde uppmuntra till att EU-debatten i högre grad kopplas samman med
ett globalt perspektiv. Även här spelar folkrörelseförankringen en stor
roll. Vänsterpartiet hävdar att det inte går att bedriva ett bra FN-arbete -
utan att öka svenska folkes delaktighet i detta. Vänsterpartiet anser att
riksdagen även i år som sin mening bör ge regeringen till känna att
folkrörelseaspekten på FN-arbetet förstärks och att arbetet i den
riktningen delges riksdagen i kommande skrivelser och rapporter om FN-
arbetet.

8 FN-arbetet och ungdomen

En annan sida av FN-arbetet är hur FN-engagemanget bland ungdomen
kan stärkas. Vad gäller ungdomen och vilken plan regeringen har för att
få med unga människor i det globala arbetet framgår inte heller denna
gång av årets FN-skrivelse. Det är bra om ungdomar får framföra sina
åsikter. Men det räcker inte. Unga människor måste vara också med och
tillsammans med andra aktörer formulera dagens och framtidens svenska
FN-politik. Det finns starka ungdomsorganisationer i Sverige, politiska
ungdomsförbund och fredsorganisationer och humanitära
ungdomsorganisationer som har åtskilligt att bidra med och som har egna
erfarenheter som äldre saknar. Det är inte bara vuxna som har
erfarenheter. Unga människor har också sådana, men annorlunda sådana.

Ungdomsperspektivet saknades i tidigare FN-skrivelser från regeringen.
Trots att riksdagen krävt att detta skall finnas med saknas det helt även i
årets
skrivelse. Vänsterpartiet anser att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna att FN-arbetet bland ungdomen redovisas och
rapporteras i regeringens skrivelser om FN-arbetet. Vänsterpartiet anser
också att det bör ingå en ungdomsrepresentant i den svenska FN-
delegationen. Detta vill vi ge regeringen till känna.

9 Barn och bistånd

Regeringen ger i sin skrivelse en beskrivning av flera positiva
framgångar när det gäller barnens situation. Man pekar på det stora
antalet länder som undertecknat den 1989 antagna Konventionen om
barnets rättigheter. Sverige agerar aktivt för ett förbud mot användningen
av barnsoldater, liksom när det gäller stöd till barn med funktionshinder
och i kampen mot avskaffandet av särskilt skadliga former av
barnarbete. Regeringen berättar vidare om att UD håller på med en
översyn av barnfrågorna i det internationella samarbetet. Alla dessa FN-
insatser som ytterst syftar till att förbättra barns sociala situation är
välkomna. Samtidigt kan man på annan plats i skrivelsen läsa:

Det minskade biståndet i världen i allmänhet och i FN i synnerhet har lett till
ett minskat intresse av att nå mer visionära lösningar. Trots rader av reformer
av enskilda FN-organ liksom inom det mellanstatliga beslutsystemet inom
FN har det ekonomiska stödet inte ökat. Snarare har de senaste åren präglats
av minskat ekonomiskt stöd.

Här finns sålunda ett gap mellan de muntligt uttryckta ambitionerna å
den ena sidan och den konkreta ekonomiska viljan å den andra. Man
tycks vilja skylla det sistnämnda på en brist på visioner. Man vari består
egentligen skillnaden mellan vilja och visioner? Denna brist på visioner
(eller, om man så vill, vilja) när det gäller biståndet gäller även Sverige,
som i slutet av 1990-talet drastiskt skar ned sitt internationella bistånd.
Sverige, som varit något av ett föredöme när det gällt biståndspolitiken,
kunde plötsligt av andra länder användas som föredöme för länder med
regeringar med mer sviktande biståndsvilja.

Minskat bistånd leder alltid till att de som är mest utsatta drabbas hårdast -
följaktligen har detta drabbat kvinnor och barn i de fattiga länderna allra
hårdast. En slutsats av detta torde vara att tyngdpunkten i FN-biståndet i
ännu högre grad överförs till kvinnor och barn - kvinnor i deras egenskap av
företagare och arbetande människor med rätt till värdigt liv, barn för att de
utgör en investering i en människovärdig framtid. Detta vill vi ge regeringen
till känna.

10 Jämställdhet, tjänstetillsättning och
kvinnorepresentation

Vid ett par tidigare tillfällen har Vänsterpartiet i sina motioner i
anslutning till regeringens FN-skrivelser påpekat att det inte sällan är
andra meriter än kompetens som gjort sig gällande i
tjänstetillsättningsfrågor inom FN, vilket hämmat organisationens
effektivitet. FN-tjänster är inte sällan reträttposter för politiker som
förlorat förtroende i hemlandet. Men särskilt allvarligt när det gällde
tjänstetillsättningen inom FN ansåg vi den usla kvinnorepresentationen
vara.

Årets skrivelse rapporterar visserligen om att jämställdhetsarbetet fortsätter
efter kvinnokonferensen i Peking (det skrev man även i tidigare FN-
skrivelser), att man haft kontakt med en rad olika FN-organ när det gäller
jämställdhetsfrågor. Men det sägs inget om vari dessa kontakter bestått, vad
som diskuterats vid dessa sammanträffanden - framför allt redovisas inga
som helst resultat av dessa kontakter. I dag knyts stora förhoppningar till den
uppföljning av Pekingkonferensen som pågår i New York. Vänsterpartiet ser
fram emot en utförlig rapportering om dess resultat i nästa års FN-skrivelse.

Kvinnornas situation i världen har under de senaste åren försämrats
allvarligt, bland annat till följd av den muslimska fundamentalismens
spridning i olika delar av världen, men också av andra orsaker. I Iran har
införts nya kvinnofientliga lagar. En av de senaste består i att kvinnor endast
får diagnostiseras av kvinnliga läkare, vars antal är färre antalet manliga
läkare. Efter en valseger för de reformvänliga formerar sig för närvarande de
bakåtsträvande krafterna i landet till motattack vilken resulterat i att flera
av
landets ledande kvinnokämpar fängslats - bland dem Merengiz Kar,
samtidigt som en rad tidningar, inte minst kvinnotidningar, stängts av
regimen. I Afghanistan utövar talibanerna ett ytterst brutalt, terroristiskt
förtryck av kvinnorna. Från Pakistan och andra länder rapporteras om s.k.
hedersmord på kvinnor. Samtidigt är det väl känt att handeln med kvinnor
ökar i hela världen och även nått Europa.

Någon utförlig värdering görs inte heller i denna skrivelse av hur
kvinnornas situation förändrats efter Sovjetunionens sönderfall vare sig i
Ryssland eller i de centralasiatiska republikerna. När det gäller kvinnornas
situation i världen är beskrivningen i regeringens FN-skrivelse fåordig.

Regeringens skrivelse saknar beskrivningar av kvinnorepresentation i FN-
organen. I allmänna ordalag förklaras att man försöker att införa ett
jämställdhetsperspektiv inom FN. Något konkret om hur detta går till
redovisas inte. I en motion om reformeringen av 1996/97 påpekade
Vänsterpartiet att endast 11,9 % av de s.k. senior officials i FN var kvinnor. I
utrikesutskottets betänkande (1997/98:UU11) med anledning av regeringens
skrivelse Sverige i Förenta Nationerna 1997/98 skrev man att:

Utskottet kan konstatera att andelen kvinnor på handläggande nivå inom FN
är fortsatt låg. Det senaste året har en marginell ökning av antalet kvinnor
inom denna kategori skett från 35,5 % i december 1997 till 36,8 % i januari
1998. På högre nivåer (D1 och däröver) har dock en ökning under
motsvarande tidsperiod skett från 18,5 % till 22,6 %. Här kan noteras att
andelen kvinnor på högre nivå 1993 var12,3 %. Det har således skett en
fördubbling på fem år.

Kvinnorepresentationen i FN ökade under den period som
utrikesutskottet talar om i sitt betänkande (1997/98:UU11) vid förra
rapporteringstillfället. Kvinnorepresentationen kan dock inte anses
tillfredsställande, vilket innebär att mycket kunskap och erfarenhet som
kvinnor besitter inte kommer FN till del. Sannolikt skulle en bättre
kvinnorepresentation i olika FN-organ starkt påverka FN:s arbete i sådan
riktning att uppmärksamheten när det gäller situationen för den kvinnliga
halvan av mänskligheten också ökade. Det hade därför varit bra om
regeringen kunnat rapportera om kvinnorepresentationen i FN sedan
förra skrivelsen.

I övrigt anser vi att jämställdhetsfrågorna borde ha lyfts fram i regeringens
skrivelse och givis en mer framskjuten plats där. Vi förutsätter då att en mer
framskjuten plats i skrivelserna i framtiden också återspeglar de insatser som
görs i FN-arbetet när det gäller jämställdhetsfrågorna.

Vänsterpartiet anser att tjänstetillsättningssystemet bör förändras när det
gäller såväl behovet av ökad kompetens som bättrad kvinnorepresentation
inom FN. Vänsterpartiet menar också att rapporteringen genom regeringens
FN-skrivelser när det gäller jämställdhetsarbetet måste förbättras bli
utförligare. Detta vill vi ge regeringen till känna.

11 Situationen i Västsahara och Colombia

Sverige är sedan många år huvudansvarigt i generalförsamlingen för
resolutionen när det gäller mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma.
Sverige har även förtjänstfullt drivit vissa andra frågor. Vi vill peka på
några konkreta områden där vi anser att Sverige borde agera mer
kraftfullt inom ramen för FN-arbetet. Vänsterpartiet har länge ansett att
Sverige utöver detta bör ta initiativ till att en särskild MR-rapportör utses
för Colombia. Likaledes krävde Vänsterpartiet att FN måste ägna större
uppmärksamhet åt situationen på Östtimor, i Turkiet med flera länder.
När det gäller Östtimor besannades våra farhågor och fortfarande
förekommer det att indonesiska terrorgrupper attackerar östtimoresiska
flyktingläger i Västtimor. Erfarenheterna av den senare utvecklingen på
Östtimor, såsom exempelvis händelseutvecklingen under och efter
folkomröstningen, visar att det i denna och likartade situationer krävs
avsevärda FN-insatser i landet. Man kan inte överlåta åt den tidigare
ockupationsmaktens trupper att ansvara för ordningen under och efter ett
sådant val.

En likartad situation håller i dag på att uppstå i Västsahara där Polisario
efter 20 års väpnad kamp och flera år av vapenstillestånd och förhandlingar
under FN:s överinseende ännu inte kommit överens om valordningen.
Ockupanten Marocko är militärt sett oerhört överlägsen samtidigt som den
västsahariska befolkningen har rätten på sin sida. I Marocko har situationen
när det gäller de mänskliga rättigheterna förbättrats under senare år. Detta tas
ibland som intäkt för att andra lösningar än nationell självständighet är
möjlig för Västsaharas del. Befolkningen i Västsahara har tveklöst rätt att
bestämma om sin och sitt lands framtid. Den utlovade folkomröstningen
måste genomföras. Detta vill vi ge regeringen till känna.

I fallet Colombia handlar det inte "bara" om brott mot demokratiska fri-
och rättigheter. Politiska mord hör där till ordningen för dagen. Den svenska
regeringen gjorde en förtjänstfull insats i februari 2000 när det gällde att
bidra till ett sammanträffande mellan FARC-gerillan och den colombianska
regeringen. Vid samma tid som detta möte pågick rapporterades dock att
USA planerade nya vapensändningar till den colombianska regeringen.

Den allra mest grundläggande mänskliga rättigheten - rätten till liv -
respekteras inte i Colombia. Det MR-kontor som FN upprättat i Colombia
utgör ett betydelsefullt och nyskapande verktyg för att främja MR i
Colombia, men därutöver bör en FN-rapportör utses. Vänsterpartiet anser
fortfarande att Sverige i FN bör arbeta för att en FN-rapportör utses även när
det gäller Colombia. Detta vill vi regeringen till känna.

12 Val av generalsekreterare

År 1997 utkom boken A World in Need of Leadership: Tomorrow´s
United Nations författad av Brian Urquhart och Erskine Childer. Där
diskuteras bland annat hur dagens val av generalsekreterare går till.
Författarna hävdar att valet för närvarande bygger på något som skulle
kunna kallas "gamla kompisrelationer". Istället vill de se ett nytt system,
där generalsekreteraren utses för en enda period om 7 år, som inte kan
förnyas. Säkerhetsrådet bör inte ha veto vid tillsättandet av
generalsekreterare.

Vänsterpartiet instämmer i dessa synpunkter. Inte bara
generalförsamlingen utan även regeringar, frivilliga organisationer och andra
intresserade skall ha rätt att nominera och delta i arbetet med att få fram en
ny generalsekreterare. Sverige bör verka för ett nytt system när det gäller
tillsättningen av generalsekreterare för Förenta nationerna. Detta vill vi ge
regeringen till känna.

13 Fredsfrämjande verksamhet

Sverige har framgångsrikt drivit frågan om att i högre utsträckning
använda civilpoliser i konfliktförebyggande operationer, liksom att
tillvarata regionala organisationers förmåga när det gäller t.ex. medling i
konflikter. Men det är också angeläget att framhålla att FN inte får
undandra sig sitt övergripande ansvar i internationella konflikter.
Medlemmar i regionala organ kan ha direkta eller indirekta särintressen i
en konflikt. Vi vill understryka betydelsen av att FN skaffar sig ökad
kapacitet att agera i internationella konflikter och av att Sverige
understödjer FN i dessa strävanden.

14 Ekonomiskt säkerhetsråd

Många har noterat att det kalla krigets slut inte bara innebar avspänning
mellan tungt rustade stormakter utan också följts av att andra
motsättningar uppstått och fördjupats. Till formen har dessa
motsättningar varit av etnisk eller religiös karaktär. Ofta har dessa
motsättningar dock haft sin grund i eller varit förbundna med
ekonomiska förhållanden. Diskrimineringen har inte bara haft etnisk,
religiös grund utan också bestått i ekonomisk exploatering av människor,
orättvis fördelning av resurser m.m. Hoten mot freden består inte bara i
militära spänningar och hot utan består i allt större utsträckning i
miljöhot och resursbrist. Att värna om freden innebär därmed att man
också värnar om världens resurser, miljön och att åstadkomma en
ekonomiskt rättvis fördelning.

Vänsterpartiet har med anledning av tidigare FN-skrivelser motionerat om
att ett ekonomiskt säkerhetsråd borde skapas inom FN. Ett sådant råd skulle
kunna fungera som en del av ett earlywarning-system när det gällde
konflikter i olika delar av världen. Konfliktanledningar skulle kunna
undanröjas på ett tidigt stadium, innan konflikten nått våldsamma former och
blivit än mer svårlöst.

En sådan konfliktanledning kan i dag redan skönjas när det gäller t.ex.
Turkiets förhållande till grannlandet Syrien, där Turkiet genom ett väldigt
dammbygge kan komma att kontrollera vattenflödet i floden Tigris som
rinner genom Syrien och Irak. Genom detta dammbygge kan det redan
irriterade förhållandet mellan Syrien och Irak komma att nå nya och högre
nivåer. Det kan även medverka till att konflikten mellan den turkiska
regeringen och den kurdiska befolkningen skärps. Dammbygget kan även
medföra allvarliga miljö- och hälsorisker. Vänsterpartiet anser att ett
ekonomiskt säkerhetsråd bör förberedas via svenska initiativ inom FN-
arbetet. Detta vill vi ge regeringen till känna.

15 FN, miljön och senare års naturkatastrofer

Under senare år har flera länder i världen drabbats av omfattande
naturkatastrofer. De som drabbas är de fattiga länderna - länder där
människor levnadsstandard är låg, deras bostäder bräckliga och tillfälliga
och infrastrukturen svag. Översvämningar, stormar och skyfall har
inneburit oerhörda umbäranden för befolkningen. Det torde dock inte
vara de bräckliga bostäderna och bristen på tekniska resurser som är
orsaken till att översvämningar och stormar får så katastrofala följder för
befolkningen. Grundorsaken till katastroferna i Centralamerika, Kina
eller nu senast i Moçambique är inte att man misslyckats med sina
bostadsbyggnadsprogram - att byggnader, vägar och
dräningsanläggningar inte varit tillräckligt hållfasta eller effektiva.
Grundorsaken är i stället de klimatförändringar som inträffat till följd av
den massiva industriella utvecklingen i världens rika länder. Bara några
dagar efter det att orkanen Mitch dragit fram förklarade Storbritanniens
vice premiärminister Prescott vid Klimatkonferensen i Buenos Aires att
orkanen Mitch och översvämningarna i Kina måste uppfattas som en
varningssignal.

Motsträvigheten hos de rika industrialiserade länderna att begränsa sina
utsläpp och sin energiförbrukning resulterar i katastrofer och lidanden för
befolkningen i de fattiga länderna i världen.

En omfattande fallstudie om hur miljö- och naturkatastrofen Mitch
drabbade Honduras, om de bakomliggande orsakerna till denna katastrof och
förslag till åtgärder har gjorts av organisationen Christian Aid, In debt to
disaster - What happened to Honduras after Hurricane Mitch?

Studien visar med stor tydlighet att dessa naturkatastrofer inte är
olyckshändelser orsakade av naturens nyckfullhet som drabbar dessa länder,
utan att andra än de drabbade bär ansvaret för vad som sker. Följaktligen
föreligger ett globalt ansvar för vad som sker med jordens klimat och natur,
liksom för hur. Detta är frågor som i högsta grad angår FN och Sverige som
högt industrialiserat land med hög energiförbrukning. Om denna problematik
återfinns knappast något i regeringens skrivelse. Sverige måste i framtiden
ägna dessa frågor större uppmärksamhet i FN.

I rapporten från Christian Aid föreslås en rad åtgärder när det gäller att
skapa ett varningssystem när det gäller annalkande naturkatastrofer, ökat
stöd till byggandet av säkra hamnar och mycket annat. Där förordas
emellertid även skuldavskrivningar till de länder som drabbas av
naturkatastrofer. Det är ett rimligt krav om man betänker att flera av
naturkatastrofernas orsaker står att söka i de rika ländernas hantering av
miljön. Detta vill vi ge regeringen till känna.

16 Uppföljningen av FN:s beslut

Varje år fattas en rad beslut och antas en stor mängd resolutioner i FN:s
generalförsamling och säkerhetsråd samt i andra instanser i
organisationen. I dag finns det inget organ inom organisationen som
följer upp hur dessa beslut verkställs. Det finns ingen instans som
undersöker om de beslut som fattas någonsin förverkligas. I exempelvis
den svenska riksdagen finns riksdagsrevisorer som undersöker om och
hur de beslut som riksdagen fattat genomförts. Ett motsvarande organ
borde även finnas inom Förenta nationerna. Det skulle med stor
sannolikhet var välgörande ur flera synpunkter. Sannolikt skulle det
påverka FN-organisationens effektivitet i positiv riktning. Samtidigt
skulle det säkert stimulera medlemsländerna till större ansträngningar att
genomföra de beslut som fattats. Detta vill vi ge regeringen till känna.

17 Hemställan

17 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör avlämna en årlig FN-skrivelse
till riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det olyckliga i att FN-sanktioner kombineras
med enskilda staters militära åtgärder och deras egenmäktiga
tolkningar av FN-beslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vetorätten inte skall vara ett privilegium för
vissa länders regeringar i FN när det gäller beslut om ingripanden i
internationella konflikter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den demokratiska insynen i Världsbankens
verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild MR-rapportör i Colombia,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om situationen när det gäller folkomröstningen om
Västsaharas framtid,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättningförfarandet när det gäller posten som
FN:s generalsekreterare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkrörelsernas delaktighet i FN:s verksamhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ungdomsrepresentant i den svenska FN-
delegationen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att u-länderna garanteras en starkare ställning i
ett utvidgat säkerhetsråd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnens rättigheter och det internationella
biståndet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vetorätten i FN:s säkerhetsråd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tjänstetillsättningssystemet när det gäller att
tillgodose såväl behovet av ökad kompetens som förbättrad
kvinnorepresentation inom FN,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett ekonomiskt säkerhetsråd bör förberedas på
svenskt initiativ inom FN-arbetet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hur miljöproblem och naturkatastrofer orsakas av
rika industriländer men drabbar befolkningen i fattiga länder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om varningssystem, säkerhetsåtgärder och
skuldavskrivningar i samband med miljökatastrofer i fattiga länder,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett revisionsorgan som undersöker och redovisar
i vilken utsträckning olika FN-beslut förverkligats.

Stockholm den 8 juni 2000

Eva Zetterberg (v)

Murad Artin (v)

Berit Jóhannesson (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Stig Sandström (v)

Willy Söderdahl (v)

Lars Ohly (v)