med anledning av skr. 1998/99:121 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning - samverkan, ansvar och utveckling

Motion 1998/99:Ub16 av Yvonne Andersson (kd)

Inledning

I skrivelsen behandlas såväl förskola som skola och
vuxenutbildning. Ett samlat grepp över utbildningsväsendet
ger möjlighet till överblick och helhetssyn, även om samtliga
utbildningsfrågor aldrig kan behandlas i ett enda dokument.
Om vi kristdemokrater hade presenterat vår egen
utvecklingsplan hade den sett annorlunda ut än regeringens.
Så borde t. ex. barns och ungdomars hela livssituation ha
ägnats större utrymme. Vi har emellertid valt att följa
regeringens struktur och kommer att ägna störst
uppmärksamhet åt avsnitten förskola och vuxenutbildning,
där vår uppfattning avviker mest från regeringens.

När det gäller skolan är det glädjande att regeringen till stor del bygger
vidare på de grunder som vi var med och utformade och som togs i bruk i
och med de nya läroplanerna Lpo och Lpf. Inte minst gäller detta skolans
värdegrund. Samtidigt konstaterar vi, precis som regeringen, att det finns
brister i dagens skola. Många lämnar t. ex. grundskolan utan att kunna läsa
och skriva och det individuella programmet på gymnasieskolan har växt till
att bli ett av de största. Det finns också tecken på att svenska barn och
ungdomar mår sämre än tidigare. Det är därför viktigt att inte slå sig till ro
utan arbeta vidare för att grund- och gymnasieskolor utvecklas på bästa sätt.
Vi presenterar här några särskilt viktiga delar som vi anser bör finnas med i
det fortsatta arbetet.

Förskolan

I Utvecklingsplan för förskolan skriver regeringen att arbetet
med att utveckla förskolans pedagogiska roll och göra den
till en del av utbildningssystemet kommer att fortsätta.
Vidare skriver regeringen att kvaliteten utvecklas utifrån den
nya läroplanens (Lpfö 98) mål och riktlinjer. Barn i behov av
särskilt stöd, verksamheten för de yngsta barnen och
kvaliteten i grupper med barn från många olika länder bör
särskilt uppmärksammas. Regeringen vill öka förskolans
tillgänglighet samt införa en allmän förskola för alla 4- och
5-åringar. Detta skall ske genom att som ett första steg
allmän förskola införs i socialt utsatta områden. Dessutom
avser regeringen införa en statligt fastställd maxtaxa, dvs. en
taxa med ett avgiftstak som är lika högt i hela landet, inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Regeringen
utreder frågan om och hur förskolan kan bilda en egen
skolform.

Regeringen skriver att tillgängligheten till förskoleverksamhet och barn-
omsorg aldrig har varit så hög som nu, att målet om full behovstäckning
enligt gällande lagstiftning i princip är uppnått. Detta faktum bör självfallet
ställas mot att barngrupperna i förskolan blivit större samtidigt som personal-
tätheten minskat kraftigt.

Den utveckling som skett mot stora barngrupper, där många små barn
vistas, många gånger åtta till tio timmar varje dag, är otillfredsställande.
Därför välkomnar vi kristdemokrater förslaget att gruppen barn i behov av
särskilt stöd och verksamheten för de yngsta barnen särskilt uppmärksammas
genom uppföljning och utvärdering. Detta arbete måste ges hög prioritet.

Regeringens skrivelse andas att det är bäst för alla barn att omfattas av den
kommunala förskolan med sin utbildningsinriktning. Det kan aldrig vara så
att det är ett mål i sig att så många barn som möjligt ska omfattas av den
kommunala förskolan. Detta är en kollektivistisk människosyn som inte hör
hemma i 2000-talet. Det är inte självklart att heldagsomsorg utanför hemmet
är det bästa för alla barns utveckling de första levnadsåren. Tvärtom visar
internationell forskning att föräldrakontakten under de första levnadsåren är
mycket viktig för barnets neurologiska och psykologiska utveckling och
därmed också för barnets kapacitet att lära. Vi kristdemokrater avvisar därför
införandet av en allmän förskola. Målet måste vara att föräldrar ges
möjlighet att själva kunna avgöra vilken omsorgsform man önskar till sitt
barn, och att detta så långt möjligt tillgodoses. Det är föräldrarna som bäst
känner sitt/sina barn, ingen kan bättre avgöra vad som är bäst för det egna
barnet. Samhällets uppgift bör vara att skapa förutsättningar så att olika
omsorgsalternativ, inklusive möjlighet att själv sköta barnomsorgen, finns
att tillgå. Detta åstadkommer man genom att skapa likvärdiga villkor mellan
olika omsorgsformer. Utgångspunkten måste vara föräldrarnas självklara rätt
att själva välja omsorgsform för sitt/sina barn.

Bilden av att det är enhetlighet och inte mångfald som präglar regeringens
synsätt förstärks av att familjedaghemmens roll och den öppna förskolans
roll beskrivs i mycket ringa omfattning i regeringens skrivelse. I dag har en
kvalitetsutveckling skett av familjedaghemmen och för många barn är detta
en verksamhetsform som mycket väl tillgodoser barnets och familjens behov.
Öppen förskola är speciellt betydelsefull där barnfamiljernas sociala nätverk
är svaga. Den kan beskrivas som en stödjande miljö. Vi kristdemokrater
känner stor oro över att många kommuner valt att lägga ner öppen förskola
och familjedaghem i besparingssyfte. Denna utveckling leder till att de olika
verksamheterna ställs mot varandra, att valfriheten kraftigt begränsas.

Regeringen aviserar att avgifterna inom förskoleverksamheten och skol-
barnsomsorgen avses bli låga genom att en statligt fastställd maxtaxa införs.
Konsekvenserna för öppen förskoleverksamhet och familjedaghem är oklara.
Det är också anmärkningsvärt att regeringen avser att föra en politik som
tydligt ger höginkomsttagare ett utökat stöd med gemensamma skattemedel
och att kommunernas självstyrelse begränsas. Mot bakgrund av detta avvisar
vi kristdemokrater förslaget om att införa en statlig maxtaxa.

I dag avgör kommunen huruvida arbetslösa föräldrar ska ha samma rätt till
barnomsorg som föräldrar som förvärvsarbetar eller ej. Att barn till
arbetslösa föräldrar erbjuds tillgång till samma omsorgsformer som andra
barn har vi kristdemokrater ingenting emot. Vi anser dock inte att generella
regler bör införas. Utgångspunkten är dock att föräldern i normalfallet ger
den bästa omsorgen. Beroende på omständigheterna kan behoven variera
både för barnet och föräldrarna. Därför måste det enskilda barnets behov få
vara utgångspunkten när beslut ska fattas. Det är viktigt att det finns
möjlighet till både heldagsomsorg och korttidsomsorg så att föräldrarnas
valmöjlighet inte begränsas. Föräldrar som är tillfälligt arbetslösa och som
ser det som en möjlighet att då få mer tid för barnen ska garanteras möjlighet
att återfå en plats som de frivilligt avstått under en period.

Resultat och kvalitet i
skolan

Regeringen inleder detta avsnitt med att notera att svenska
barn och ungdomar är både fysiskt och psykiskt friska, att de
i allmänhet har det bra och trivs i både hemmet och i skolan.
För Kristdemokraterna är verkligheten mer komplex än den
som regeringen beskriver på några rader och vi anser att
regeringen alltför snabbt lämnar kvalitetsaspekten för att
diskutera resultat. Inte minst behöver barns och ungdomars
psykiska välbefinnande uppmärksammas liksom den viktiga
resurs som skolans kuratorer, sjuksköterskor och annan
vuxen personal i detta sammanhang utgör.

I den vidare diskussionen om grundskolan finns dock flera relevanta
reflektioner. Detta gäller t.ex. medvetenheten om att alla elever inte alltid
når
målen samtidigt och på samma sätt. Detta gäller också vikten av att utveckla
metoder för att mäta mer komplexa frågor som t.ex. i vilken grad eleverna
tillägnat sig skolans värdegrund och i vilken grad de uppnår skolans mål när
det gäller samarbetsförmåga, förmåga till kritisk granskning, att se
sammanhang etc. Vi vill i detta sammanhang särskilt betona grundskolans
ansvar för att alla elever ges möjlighet att nå utbildningsmålen, så att
eleverna får en god grund för fortsatt lärande.

När det gäller gymnasieskolan delar vi utgångspunkten att den behöver
utvecklas så att fler når målen. Ett viktigt steg i denna riktning togs när
riksdagen beslutade om att pröva möjligheten till etappindelning av
kärnämnen. Detta har varit en viktig fråga för Kristdemokraterna och det är
därför glädjande att regeringen nu också markerar att de kommit till samma
slutsats. När det gäller gymnasieskolan i övrigt återkommer vi till viktiga
frågor i kapitel 5.

Helhetssyn och
måluppfyllelse

Skolverket tar i Nationella kvalitetsgranskningar, Rapport nr
160 upp nödvändigheten av att skolans huvudman tar ett
större ansvar för uppföljningen och utvärderingen av hur
resurser används. "Det gäller också principerna om hur
resurser fördelas, både ifråga om personaltäthet, kompetens
och ifråga om utvecklingsstöd till skolenheterna inom det
egna ansvarsområdet. En viktig fråga är skolledarnas
kompetens när det gäller att leda stödundervisningen."
Specialpedagoger måste i större omfattning anlitas som
handledare och konsulter. Dessa måste också ges möjligheter
till inflytande och utformning av den vanliga
undervisningen, så att den anpassas bättre till elever i behov
av särskilt stöd. Samordningen mellan stödundervisningen
och den vanliga undervisningen måste förbättras. Elevens
behov måste stå i centrum för verksamheten.
Åtgärdsprogrammen skall användas som kvalificerade
pedagogiska instrument för samarbetet mellan elev, lärare
och förälder.

Kristdemokraterna har flera gånger krävt att elever i behov av särskilt stöd
i gymnasieskolan skall få sina behov bättre tillgodosedda. Vi har också visat
på exempel med individuella studieplaner och åtgärdsprogram. Vi menar i
motsats till regeringen att betygen skall ses som komplement till den
dokumentation och information som skall finnas som grund för elevens
fortsatta utveckling. Övergången till gymnasieskolan kan förbättras betydligt
genom t.ex. samverkan inom vissa ämnesområden mellan högstadieskolan
och gymnasieskolan, ömsesidiga studiebesök, projektarbete m.m. Särskild
hänsyn måste tas till elever som t.ex. på grund av dyslektiska problem inte
får betyg i engelska, och som i dag kan hindras inträde i gymnasieskolan.
Helhetssyn och måluppfyllelse kräver att särskild tid ägnas dessa elever och
att de ges möjlighet att komma vidare i gymnasieskolan inom det program de
i första hand valt.

Värdegrunden

Regeringen betonar att det lokala arbetet med läroplanens
värdegrund kommer att stödjas och stimuleras.
Kristdemokraterna följer med intresse detta arbete och
ansluter sig till det framskrivna. Särskilt vill vi markera att
värdegrunden ska omsättas i praktiken, i det dagliga arbetet.
Alla vuxna i skolan måste vara förebilder.

Värdegrunden beskrivs i läroplanen enligt följande:

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna
förankra de etiska värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla männniskors lika värde,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta
är de värden som skolan skall förvalta och förmedla. I överensstämmelse
med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism
sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande.(ur Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de
frivilliga skolformerna - Lpo 94 och Lpf 94).

I regeringens skrivelse talas allmänt om skolans värdegrund.
Man uppmärksammar de värden som följer av en värdegrund
med utgångspunkt i kristen tradition men undviker att
hänvisa till denna. För oss kristdemokrater är det viktigt att
också i en nationell utvecklingsplan förtydliga vilken
värdegrund som avses och var den har sina rötter. Genom att
anlägga ett historiskt perspektiv lägger vi också grunden för
ett framtidsperspektiv. De värden vi idag arbetar för ska vara
hållbara i ett framtida samhälle.

Gymnasieskolans utveckling

Det har under de senaste åren kommit flera varningssignaler
som indikerar att dagens svenska gymnasieskola inte
fungerar tillräckligt bra. En alltför stor grupp gymnasieelever
lämnar utbildningen utan att fullfölja den. Ofta är det
studietrötta elever som inte klarat den studietakt och de krav
som gäller för alla gymnasiestuderande oavsett inriktning
och ambitioner. Kristdemokraterna ser i detta sammanhang
positivt på att regeringen tar initiativ till en utredning av det
nationella programutbudet i gymnasieskolan.
Kristdemokraterna ser dock inte lika positivt på att alla
gymnasieprogram omfattar samma poäng.

Att regeringen nu vill säkra en miniminivå för lärarledd undervisning är
angeläget. Det är viktigt att regeringen ser över gymnasieförordningen för att
tydliggöra elevernas rätt till undervisningstid och lärarledd undervisning. Det
är inte acceptabelt att elever på egen hand under skoltid skall lära sig nytt
material enbart genom att läsa sig till det utan bearbetning och uppföljning.
Däremot finns det skäl att ge eleverna tid och möjlighet att tillämpa sina
kunskaper i projekt och individuella arbeten som till viss del kan ske utan
lärares närvaro.

Gymnasieskolan skall ge ett rikt utbud som svarar mot olika elevers
individuella behov. Tvärvetenskapligheten är viktig. Regeringen avser att
utreda en gymnasieskola med "färre ingångar och fler utgångar" och därmed
minska antalet program i gymnasieskolan. Detta ställer höga krav på att
specialiseringar kan göras för olika valbara inriktningar inom programmet.
Kristdemokraterna anser vidare att det bör inrättas ett företagsinriktat
nationellt gymnasieprogram som syftar till att utbilda för entreprenörskap.

Det individuella programmet har fått en omfattning som ingen hade räknat
med då det skapades. Kvalitén på programmet varierar från kommun till
kommun. Vi delar regeringens uppfattning att hela eller delar av en nationellt
fastställd kursplan bör kunna ingå i den individuella studieplanen för en elev
på individuellt program.

Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Regeringen har
efter hand motvilligt fått acceptera en utveckling mot allt fler fristående
skolor med olika huvudmän och inriktningar. Bidragssystemet är dock
fortfarande krångligt. Det råder t.ex. ofta delade meningar om vad som skall
ligga till grund för ersättning. Hittills har för det mesta ingen ersättning för
moms utgått till friskolorna. Det naturliga vore att samma ersättning utgick
till de fristående skolorna som till de offentliga.

Skolan behöver närma sig det omgivande samhället. Kravet på ett livslångt
lärande innebär att nya former för återkommande utbildning måste skapas.
Kristdemokraterna anser inte att kravet på högskolebehörighet omedelbart
måste gälla alla gymnasieskolans elever. Däremot skall det alltid finnas
möjlighet att komplettera.

I en modern, flexibel lärlingsutbildning måste skola och arbetsliv dela på
ansvaret för utbildningen. Ett sätt är att införa en fyraårig
lärlingsutbildning,
där skola och arbetsliv delar på ansvaret, och där eleven kan börja med
lärlingsdelen direkt från första året. Utbildningen skall avslutas med ett
gesällprov. Lärlingsutbildningen är viktig både ur den enskilde individens
och samhällets perspektiv.

Vuxenutbildningen

Kristdemokraterna delar regeringens syn på nödvändigheten
av ett hållbart och långsiktigt vuxenutbildningssystem. Vi
vill ha ett vuxenutbildningssystem där individens lust att lära
möts av samhället genom flexibla lösningar i form av
utbildningsutbud. Människor som av skilda anledningar inte
tidigare i livet kunnat ta vara på utbildningsmöjligheter ska
ges nya chanser.

Pågående reformarbete

I sin skrivning tar regeringen upp försöksverksamheten med
kunskapslyftet. Utgångspunkten var främst
sysselsättningspropositionen och innebar att statens resurser
omfördelades i syfte att förstärka utbildningsnivån och höja
kompetensen i stället för att erbjuda kontant stöd och
tillfälliga insatser för arbetslösa. Målet var dels att genom
satsningen på lågutbildade bidra till ökad jämlikhet,
jämställdhet och minskade klyftor, dels att skapa ekonomisk
tillväxt genom ökad tillgång till kvalificerad arbetskraft.
Satsningen skulle dessutom utveckla och förnya
vuxenutbildningen så att den bättre anpassas till de krav som
individen, samhället och arbetslivet kommer att ställa på
2000-talet.

Vidare tar regeringen upp försöksverksamheten med kvalificerad yrkes-
utbildning. Målet med den verksamheten är att pröva nya eftergymnasiala
yrkesutbildningar och är ett svar på behovet från arbetslivet av mer
kvalificerad arbetskraft. Utöver dessa utbildningar utgör även folkbildningen
med folkhögskolor och studieförbund en stor och viktig del av ett nationellt
kunskapslyft.

Av regeringens beskrivning av reformarbetet framgår att det viktigaste
skälet till att erbjuda människor vuxenutbildning är att tillfredsställa
arbetsmarknadens behov. Vi delar synen att detta är ett mycket viktigt skäl.
Det finns dock anledning att vara kritisk till en alltför ensidig fokusering på
detta. Vi menar att kunskap och utbildning har ett värde i sig. Människor
behöver för att känna delaktighet i samhället omfatta begreppsapparaten och
de egna verktyg som krävs för att orientera sig och ha en bild av omvärlden.
Därför måste all vuxenutbildning balanseras mellan individens behov och
samhällets behov. Om individen upplever meningsfullheten med studier
kommer det sannolikt också att leda till studier som motsvarar arbets-
marknadens behov.

Regeringen lyfter fram vikten av att olika utbildningsanordnare finns inom
vuxenutbildning. Vi ansluter oss till regeringens skrivning om folk-
bildningens betydelse men vill också särskilt uppmärksamma folk-
bildningens roll när det gäller att stödja vuxna som har svag social
förankring. Lärandet är en subjektiv process och det är därför nödvändigt att
den lärande lever under trygga förhållanden för att utbildning ska bli så
effektiv som möjligt. På en folkhögskola ingår eleverna ofta i en djupare
social gemenskap. Här är det inte alltid möjligt att dra gränsen mellan olika
insatser från samhällets sida. Utvärderingar visar att resultaten oftast är
mycket positiva för den enskilde.

Gemensamma mål

Regeringen tar i skrivelsen upp behovet av en definition av
vuxenutbildning och att särskilt samla och tydliggöra vissa
mål för den offentligt finansierade vuxenutbildningen.
Vidare anger regeringen att det bör tydligt framgå av målen
att vuxenutbildningen vilar på demokratiska grunder och att
verksamheten skall syfta till att utjämna utbildningsklyftor,
höja utbildningsnivån i samhället samt att skapa engagemang
för att delta i samhällsutvecklingen och kulturlivets
utveckling.

Att utjämna utbildningsklyftor är ett viktigt mål. För oss är detta inte
liktydigt med att alla skall ha samma utbildning. Det är viktigt att erkänna
värdet i olika utbildningar. Kristdemokraterna vänder sig således mot
likformighet och vill ha ett system där målen formuleras utifrån vad
individen vill och skall uppnå.

Om de gemensamma målen formuleras utifrån vad individer skall utveckla
under utbildningen medverkar detta till att skapa den flexibilitet i systemet
som krävs för ett modernt vuxenutbildningssystem. Människor går
motiverade in för att aktivt arbeta för att nå de mål som vederbörande satt
upp beträffande arbete eller högre utbildning. Utbildningen blir en åtråvärd
aktivitet vilket stimulerar till god effektivitet. Alltför många exempel finns
på utbildningssatsningar som varit ineffektiva då den studerande av
kortsiktiga ekonomiska skäl drivits att genomgå den.

Regeringen väljer att ta ställning till gemensamma mål för vuxen-
utbildningen efter att Kunskapslyftskommittén lämnat sitt slutbetänkande
våren år 2000. Vi har ingenting att invända mot det.

Att möta vuxenstuderande

Regeringen gör bedömningen att utbildningen för vuxna
under de kommande åren i första hand behöver utvecklas så
att:

? stegen in i studier ska underlättas,
?
? tillgänglighet till studier utökas,
?
? arbetssätt och arbetsformer anpassas till individens behov,
?
? innehållet i utbildningen förnyas,
?
? en lokal och regional infrastruktur för vuxnas lärande skapas.
?
Denna utvecklingsvision hälsar vi kristdemokrater med
tillfredsställelse. Regeringen avser sålunda att förändra den
inriktning som hittills varit rådande. Det är positivt att den
enskilda människan och hennes förutsättningar betonas. Man
vill nå människor genom uppsökande verksamhet,
kommunala vägledningscentrum och individuella
studieplaner. Diskussionerna handlar om tillgänglighet till
studier och lärande miljö. Alla dessa satsningar ser vi som
värdefulla men de får aldrig inkräkta på den enskildes fria
vilja och möjligheter att välja sitt liv. Genom att värdera och
validera kunskaper kan undervisningen bättre anpassas till
den enskildes behov.

Innehåll

Regeringen påtalar vikten av att det blir en breddning av
innehållet till att omfatta mer av yrkesutbildning, gärna i
kombination med allmänna ämnen. Regeringen har i en
proposition nyligen till riksdagen föreslagit att ämnen inom
det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa ska kunna
förekomma inom den gymnasiala utbildningen. Detta tycker
vi är bra. Det finns ingen anledning att skilja mellan
ungdomsutbildningen och vuxenutbildningen när det gäller
innehållet. Tyvärr har regeringen föreslagit att idrott och
hälsa kurs A och estetisk verksamhet inte bör kunna ingå i
ett slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning. Detta vänder
vi oss mot. Inte heller i detta avseende bör skillnader finnas
mellan vuxenstudier och ungdomsstudier. Kristdemokraterna
delar regeringens synpunkter kring dels betydelsen av en väl
utbyggd infrastruktur, dels betydelsen av
kompetensutveckling i arbetslivet.

Studiestöd

Möjligheter till studiefinansiering för utbildningar på
gymnasial nivå är en nödvändighet. I dagsläget är
studiefinansieringssystemet både svårt och orättvist. Fyra
olika alternativ finns som alla har olika kriterier och villkor
för att erhållas. Detta innebär för den enskilde stora
svårigheter dels att förstå, dels att kunna söka och därefter
åter söka upprepade gånger för att om möjligt erhålla bästa
villkor. Kristdemokraterna anser att ett nytt sammantaget
studiefinansieringssystem snarast måste införas.
Studiefinansieringen bör vara rättvis och förutsägbar för den
enskilde individen.

Grundläggande gymnasial utbildning

Regeringen refererar till den parlamentariska
kunskapslyftskommitténs ställningstagande att alla vuxna
borde ha rätt till en utbildning på gymnasienivå. Syftet är att
individerna ska ha kunskapsmässiga förutsättningar för att
kunna delta i det livslånga lärandet. Målet innebär att en
ökad kunskapsnivå hos befolkningen skapar bättre
förutsättningar för tillväxt och sysselsättning samt utgör
grunden för den sociala, politiska och kulturella utvecklingen
som är nödvändig för att stärka demokratin.
Kristdemokraterna vill särskilt fokusera den enskildes
upplevelse av delaktighet, ökat välbefinnande och
möjligheter till arbete.

Svenskundervisning för invandrare

Vi ser inte det självklara skälet till att integrera
svenskundervisning för invandrare med komvux. Det finns
många andra utbildningsanordnare som har god kompetens
på området. Att utbildningen ska finnas och de studerande
ska erhålla studiefinansiering ser vi som en självklarhet. Det
vore rimligt att kommunerna får avgöra vilka som bäst kan
utföra utbildningen.

Vuxenutbildning för
utvecklingsstörda

Regeringen ska återkomma till riksdagen under år 2000 med
förslag till åtgärder för att utveckla och förbättra
vuxenutbildning för utvecklingsstörda, särvux.

Kristdemokraterna finner det beklagligt att inte ett tydligt svar finns redan
nu beträffande rättigheter för denna grupp vuxna. Redan idag har alla vuxna
rätt till grundläggande vuxenutbildning. I föreliggande skrivelse diskuteras
rättigheten att erhålla vuxenutbildning på gymnasial nivå. De människor som
har gått särskola har inga rättigheter i detta avseende. Vi menar att samma
rättigheter som gäller utbildning på grundskolenivå ska ges dem som
behöver särvux. Detta anser Kristdemokraterna vara en självklarhet i ett
samhälle där människors lika värde betonas.

Eftergymnasiala
utbildningar

Försöksverksamheten med den kvalificerade
yrkesutbildningen pågår sedan den 1/7 -96. Utbildningen ska
förena praktisk inriktning med fördjupade teoretiska
kunskaper, en utbildningsform som Kristdemokraterna i
olika sammanhang efterfrågat också i gymnasial utbildning.
Verksamheten har överträffat alla förväntningar vad avser
efterfrågan från arbetslivet, långt fler ansökningar har
kommit in än vad det funnits resurser att fördela. Det finns
all anledning att överföra utbildningen till framtida system.

Kristdemokraterna är positiva till de olika system som finns för utbildning
som ska anpassas till arbetsmarknadens krav. Det gäller den ovan beskrivna
KY-utbildningen, påbyggnadsutbildningar, arbetsmarknadsutbildning,
kompletterande skolor och folkbildning med yrkesinriktning. För dem alla
gäller dock att den studerande ska vara motiverad att lära, utbildningen ska
vara meningsfull och får inte enbart bli en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Med en flora av olika utbildningar är det viktigt att de var för sig och i
relation till varandra redovisas så att en överblick är möjlig. På detta sätt
skapas tillgänglighet och förutsägbarhet för den enskilde, dessutom trygghet
och bedömningsvärde för arbetsmarknaden. Ett samlat grepp om den
eftergymnasiala yrkesutbildningen, utan att för den skull skapa en egen
myndighet, vore att föredra.

Folkbildning och vissa
kompletterande skolor

Folkbildning och vissa kompletterande skolor erbjuder den
enskilde en mängd studiealternativ som är mångfacetterade
och ömsom spänner över ett brett fält, ömsom karaktäriseras
av snäva specialistkunskaper. Utbildningarna har ofta
anknytning till branschorganisationer, intressegrupper och
andra avnämare. Det är viktigt att folkhögskolor,
studieförbund och kompletterande skolor får finnas på sina
nuvarande villkor i en mångfald av utbildningsinstitutioner.
Stödet till kompletterande skolor bör ske via Skolverket.

Myndighetsfrågor och
forskning

Skolverkets uppdrag har utvidgats alltmer, vilket beskrevs i
1997 års utvecklingsplan. Regeringen ansåg att i ett mål- och
resultatstyrt system var detta en nödvändighet. Skolverkets
uppdrag är att kommentera, värdera och ta ställning till
resultaten från sitt samlade arbete med uppföljning,
utvärdering och tillsyn. Enligt regeringens mening finns
behov att utveckla verket till regeringens stabsorgan,
eftersom Skolverket redan nu anlitas i ökad utsträckning för
utredningar och för att utarbeta underlag för regeringsbeslut.
Skolverket genomför nationella kvalitetsgranskningar.
Kvalitetsgranskningsnämnden påbörjar sitt arbete den 1/7 -
99. Den skall bedöma om målen för utbildningen respektive
verksamheten har nåtts.

Att förändra Skolverkets tänkta roll till regeringens stabsorgan är en stor
förändring och måste enligt vår mening utredas ytterligare.

Skolforskningen måste kunna vara kunskapsbas för skolutveckling.
Kristdemokraterna stöder regeringens skrivelse om forskningens betydelse
för utveckling av skolan också i ett samhälleligt perspektiv. Särskilt vill vi
betona utvecklingen av forskning som gäller etiska frågor. Vi vill här påtala
betydelsen av att forskningsresultaten blir en del i skolans utveckling. Alltför
mycket forskning har bedrivits och kunskap samlats som av olika skäl inte
tagits tillvara. Vi menar att ökad spridning och användning av den pågående
och slutförda forskningen är en nödvändighet för att lösa de problem skolan
har idag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av allmän
förskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om föräldrarnas rättighet att
välja omsorgsform för sitt/sina barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av maxtaxa inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommunen avgör
huruvida arbetslösa föräldrar skall ha samma rätt till
barnomsorg som föräldrar som förvärvsarbetar eller ej,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om grundskolans ansvar för
elever som inte uppnår gymnasiebehörighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om individuella studieplaner
och åtgärdsprogram,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skolans värdegrund
skall vila på den tradition som förvaltas av kristen etik och
västerländsk humanism,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gymnasieexamen och
högskolebehörighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en modern
lärlingsutbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värdet av olika
utbildningar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen andförts om att idrott och hälsa kurs A
och estetisk verksamhet bör ingå i ett slutbetyg från
gymnasial vuxenutbildning på samma sätt som motsvarande
ungdomsutbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att studiefinansiering för
vuxenstudier skall förändras till att bli rättvis och förutsägbar
för enskilda,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att samma rättigheter som
gäller för vuxna att gå på grundläggande vuxenutbildning
skall gälla för dem som har gått särskola till att delta i
särvux,

14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av Skolverkets roll och därefter tar ställning till huruvida det
ska bli regeringens stabsorgan.

Stockholm den 1 juni 1999

Yvonne Andersson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Dan Kihlström (kd)

Maria Larsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)