med anledning av skr. 1998/99:104 Utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning budgetåren 1993/94-1998

Motion 1998/99:Fi44 av Lars Tobisson m.fl. (m)

Regeringens skrivelse med utvärdering av
Riksgäldskontorets skuldförvaltning är den första i sitt slag.
Den utgör ett viktigt inslag i den nya ordning för
statsskuldspolitiken som beslutades av riksdagen i maj 1998.

Vi moderater välkomnar att ansvaret för statsskuldsarbetet på detta vis
givits en tydligare uppdelning. Riksdagen formulerar övergripande målsätt-
ningar i lag och utvärderar i efterhand resultatet. Regeringen har givits
möjlighet att ange riktlinjer avseende hela statsskuldsportföljen. Riksgälds-
kontorets styrelse ansvarar därefter för att de övergripande målen och
riktlinjerna omsätts i operativa riktlinjer och delmål. I målformuleringen för
statsskuldspolitiken har också tagits in tillägg om att hänsyn till risk skall
vägas in när statsskuldspolitiken utformas och utvärderas. En skrivelse med
en utvärdering helt enligt det nya regelverket kommer riksdagen till del först
under nästa riksdagsår.

Vi kan med instämmande ställa oss bakom merparten av regeringens
bedömningar avseende den förda statsskuldspolitiken. Riksgäldskontorets
hantering av statsskuldsförvaltningen och det stora ansvar för marknads-
vårdande hänsyn som kontoret har att iaktta har skötts med stor kunnighet
och skicklighet.

Det skulle kunna invändas mot att Riksgäldskontoret i sin förvaltning av
den faktiska nominella skulden i kronor under den senaste femårsperioden
överskridit riktmärkesportföljens kostnader med totalt 5,4 miljarder kronor.
Vi vill dock i likhet med regeringen ta fasta på att det funnits bakomliggande
faktorer som i vissa fall Riksgäldskontoret inte kunnat styra över självt. Det
har också handlat om en medveten strävan att förändra skuldens risknivå.
Det illustrerar betydelsen av att vid utvärderingen inte bita sig fast vid
uppsatta målformuleringar utan söka de bakomliggande förklaringarna till
varför avvikelsen har skett.

Våra invändningar begränsar sig till regeringens utvärdering av Riksgälds-
kontorets hushållsupplåning. Upplåningen från hushållen begränsade sig vid
årsskiftet 1998 till 69,6 miljarder kronor. Det utgör endast en liten del av den
totala skuldmassan, strax under 5 %. Merparten av hushållsupplåningen
utgörs av premieobligationer (runt 60 miljarder kronor). Efter det att
riksdagen slutgiltigt avskaffat den sista delen av skattegynnade sparregler för
Riksgäldskontorets hushållsupplåning har kontorets marknadsandelar på
hushållslånemarknaden sjunkit.

Vi menar att detta tydligt indikerar svårigheterna för Riksgäldskontoret att
agera som en aktiv aktör på den privata hushållsmarknaden. Det utgör en
från Riksgäldskontorets övriga verksamheter avvikande uppgift, som
egentligen är svår att utföra utan betydande marknadsföringsinsatser och ett
eget kundnära kontorsnät. I sin strävan att upprätthålla en större andel av
hushållsmarknaden tvingas Riksgäldskontoret i frånvaro av skattefördelar
styra över mer resurser till marknadsföring. Vissa planer på att utöka Riks-
gäldskontorets kundservice till privatekonomisk rådgivning och i förläng-
ningen fler egna kundkontakter med privatpersoner finns också. Detta menar
vi i kontrast till regeringen skulle vara en både olycklig och principiellt
tveksam utveckling.

Vi finner det mycket oklart vad regeringen egentligen menar med sina
skrivningar om att Riksgäldskontoret aktivt skall agera för att återvinna
förlorade marknadsandelar på den inhemska hushållssparandemarknaden.
Frånvaron av principiella resonemang eller synpunkter på i vilken form som
det är lämpligt att Riksgäldskontoret söker återvinna förlorade marknads-
andelar blir mycket märklig i skenet av att just skrivningarna om hushålls-
sparandemarknaden är de där regeringen uttrycker sina tydligaste inrikt-
ningspreferenser i hela den skrivelse som lämnats till riksdagen.

Vi moderater invände inför lanseringen av Riksgäldsspar mot att Riks-
gäldskontoret skapade nya sparinstrument i syfte att försöka behålla flyktiga
allemanssparpengar i egna sparinstrument. Vi menar att regeringens redovis-
ning visar att vi hade rätt i vår kritik. Upplåningen på den inhemska hus-
hållsmarknaden är lönsam - enligt de definitioner som används i skrivelsen -
enkom för att premieobligationsandelen är så stor. Vi menar därför att
Riksgäldskontoret inte bör utveckla nya sparinstrument riktade till den
konkurrentutsatta hushållssparandemarknaden och att dessutom Riksgälds-
spar bör avvecklas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Riksgäldskontorets framtida arbete med
upplåning på den inhemska hushållssparandemarknaden.

Stockholm den 7 maj 1999

Lars Tobisson (m)

Lennart Hedquist (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Anna Åkerhielm (m)

Gunnar Axén (m)

Catharina Hagen (m)

Per Bill (m)

Carl Erik Hedlund (m)

Bo Lundgren (m)

Margit Gennser (m)