med anledning av skr. 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
Motion 1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
Vår värld står inför stora utmaningar. Miljöförstöring hotar försörjningsmöjligheterna för en växande världsbefolkning, på många håll i världen svälter en stor del av befolkningen. Kan vi inte komma tillrätta med hot som ökenspridning, klimatförändringar och befolkningsexplosion riskeras livsbetingelserna för fler och fler. En stor del av världens innevånare lider när millennieskiftet närmar sig. Vi i den rika världen har en stor skuld till den växande ekonomiska klyftan mellan nord och syd.
Europa har upplevt ett omtumlande nittiotal. Den tudelade kontinenten håller åter på att enas, demokratin konsolideras i allt fler länder, och samtidigt exploderar mitt i Europa ett av de blodigaste och grymmaste krig som vår kontinent upplevt. 1996 blir ett avgörande år för forna Jugoslavien.
När EU:s medlemsländer möts vid regeringskonferensen står samarbetet i Europa - såväl inom EU som i andra fora - inför en framtid av både möjligheter och hot. Vägen mot ett alleuropeiskt samarbete ligger öppen, samarbetsklimatet runt de två innanhaven Medelhavet och Östersjön är bättre än på länge. Samtidigt brottas EU:s medlemsländer med stora interna problem. Trots en relativ högkonjunktur råder stor arbetslöshet. Dessutom förmörkar grov brottslighet, växande narkotikaproblem, terrorism och rasis- tiskt våld Europas samhällen. I ett längre perspektiv kvarstår en genuin osäkerhet om huruvida demokratin och rättsstaten kan stabilisera vår egen världsdel, inklusive Ryssland, och dessutom Nordafrika. För EU blir 1996 ett viktigt år. När EU:s medlemsländer möts till regeringskonferens sker det i ett tillstånd av kris, både i betydelsen svår situation och enligt latinets crisis - ett avgörande.
Om regeringskonferensen
Den stundande regeringskonferensen har sitt ursprung i Maastrichtfördraget som stadgar att en konferens skall sammankallas 1996 för att granska de bestämmelser för vilka en översyn är föreskriven. Översynen skall ske mot bakgrund av EU:s målsättningar såsom de framgår av artiklarna A och B i Maastrichtfördraget. Detta innebär att i princip hela Europasamarbetet kan ställas under översyn. Några frågor kräver dock med hänsyn till fördraget en översyn. Det gäller bland annat utrikes- och säkerhetspolitiken, med- beslutandeproceduren, rättshierarkin och budgetfrågorna.
Centerpartiet vill verka för ett utvidgat, uthålligt och förpliktigande samarbete mellan Europas demokratiska stater i syfte att skapa bättre förutsättningar för fred, välfärd och god miljö. Sverige skall eftersträva att EU blir en effektiv organisation för samarbete i alla frågor som är av gemensamt intresse för medlemsstaterna och där samverkan mellan dessa stater kan leda till att innevånarnas trygghet, välfärd och miljö förbättras. Centerpartiet prioriterar fyra frågeställningar inför regeringskonferensen: Utvidgningen österut, miljöfrågorna, kampen mot arbetslösheten samt ökad decentralisering genom maktspridning och insatser för att stärka regionerna. Härtill kommer frågan om EMU.
EU har inte råd att upprepa misstagen från Maastricht. EU får inte komma att uppfattas som - eller ännu värre utvecklas till - ett projekt för politiker och byråkrater. Detta skulle vara förödande för den folkliga legitimiteten och därmed hota hela samarbetet. Resultatet av 1996 års regeringskonferens måste bli sådant att det stärker förtroendet för samarbetet. Vi har inte - och får inte ha - mer bråttom än att varje steg på EU-samarbetets väg sker med eftertanke och förankring. Vi bör ha i minnet att det tog lång tid att runt om i Europa skapa en nationell identitet när nationalstaterna formerades. Skapandet av ett Europasamarbete med hög grad av folklig legitimitet tar tid och kräver respekt för den demokratiska processen. I flera avseenden kan utvecklingen inom Norden av en nordisk identitet tjäna som förebild för hur en europeisk identitet kan ges möjlighet att växa fram.
Centerpartiet har deklarerat att en väsentlig utvidgning av EU:s beslutsbefogenheter kräver stöd i en rådgivande folkomröstning. En folkomröstning är i sig inget som partiet eftersträvar. Den inriktning som vi i motionen förordar för samarbetet skapar inte något behov av en folkomröstning om resultatet av regeringskonferensen. Centerpartiet anser att regeringskonferensen skall leda till en konsolidering av samarbetet samtidigt som konkreta steg tas för att förbereda EU för en historisk utvidgning österut.
Det är av stort värde att många människor runtom i vårt land görs delaktiga i förberedelserna inför regeringskonferensen. Den i maj tillsatta parlamentariska kommittén (EU 96-kommittén) genomför - och har genomfört - ett ambitiöst seminarieprogram och genom uppdrag till forskarsamhället har ett antal huvudfrågor för regeringskonferensen närmare belysts. Slutligen kan nämnas de cirka 11 miljoner kronor som EU 96- kommittén haft att dela ut till folkrörelser och frivilligorganisationer för att öka kunskapen och stimulera åsiktsbildningen kring EU:s framtidsfrågor.
Övergripande svenska målsättningar
Centerpartiet anser att regeringen på ett föredömligt sätt har givit riksdagen möjlighet att följa arbetet i reflexionsgruppen. Däremot har regeringen, förutom ett och annat mångtydigt utspel, förhållit sig förvånande passiv när det gällt att vitalisera debatten om svenska positioner. Den skrivelse angående EU:s regeringskonferens som regeringen presenterar för riksdagen ger intryck av en önskan att tillgodose ett antal olika intressen snarare än att prioritera EU:s ödesfrågor. Centerpartiet delar i stort vad regeringen anför om arbetstagarnas rättigheter, ungdomsfrågor, handikappfrågor och jämställdhet. Emellertid får dessa frågor inte skymma de konstitutionella och institutionella frågorna.
Centerpartiet delar även i andra avseenden regeringens bedömningar. Engagemanget för ökad demokrati, för öppenhet och insyn är av mycket stor betydelse. Behovet av att förenkla EU-fördragen och skapa enklare och mer lättförståeliga beslutsprocedurer är stort. EU-samarbetet måste mer aktivt än idag inriktas på att bekämpa arbetslösheten. Regeringen har också lyssnat till den kritik som Centerpartiet framfört om brist på förslag för att stimulera en mer offensiv miljöpolitik inom EU. När regeringen i juli 1995 presenterade Sveriges principiella intressen inför regeringskonferensen omnämndes kampen för en bättre miljö enbart i en instoppad bisats.
Regeringens skrivelse 1995/96:30 är dock bristfällig i flera avseenden. Trots att regeringen säger sig vilja "inrikta EU-samarbetet mer på människors behov och problem i vardagen" märks mycket lite av ett sådant medborgarperspektiv i skrivelsen. Idéer om medborgarnas Europa kommer bort i regeringens ovanifrånperspektiv. Det finns vidare få konkreta förslag för att underlätta EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska länderna; konstruktiva resonemang om att stärka subsidiaritets- principen inom EU saknas dessutom. Centerpartiet anser slutligen att Sverige vid regeringskonferensen skall ta initiativ till att fortsätta reformeringen av jordbrukspolitiken.
När EU-samarbetet förbereds för en omfattande utvidgning är det oklokt att avfärda ett samarbete byggt på en varierande grad av integration mellan medlemsländerna, alltså en flexiblare gemenskap. Som regeringen påpekar finns det redan inom dagens EU-samarbete särskilda undantag och lösningar för enskilda medlemsländer. Vårt land har markerat att även om vi uppfyller konvergenskraven för deltagande i en ekonomisk och monetär union kan Sverige komma att avstå från deltagande. Sverige har även markerat att vi för- behåller oss rätten att stå utanför ett närmare försvarspolitiskt samarbete. Detta innebär att Sverige bejakar en variabel geometri, d.v.s. att medlemsländerna samarbetar med olika grader av integration utanför en gemensam kärna, det gemensamma regelverket.
Centerpartiet anser att en variabel geometri eller en samarbetsutveckling i olika hastigheter inte får underminera fördelarna med den inre marknaden eller bryta ned det gemensamma institutionella ramverket. Samtidigt är det viktigt att medlemsländerna ålägger sig strikta ramar när det gäller omfattningen av den gemensamma kärnan. Annars minskar hållfastheten inom det gemensamma kärnområdet. EU-samarbetet skall inte utvecklas till ett Europa à la carte, d.v.s när medlemsländer helt fritt har att "plocka russinen ur kakan" och välja inom vilka områden landet avser att samarbeta. När nya medlemsländer upptas i EU-samarbetet får inte heller sådana villkor uppställas som långsiktigt utestänger dem från ett eller flera samarbets- områden.
Centerpartiet anser att undantag från reglerna i det sociala protokollet inte bör accepteras. Det är värdefullt att regeringen biträder denna uppfattning. Istället bör det sociala protokollet avskaffas och artiklarna införas i fördraget. Det finns vidare ett behov av att tydligare visa hur de olika formerna för samarbete som finns mellan EU och länderna utanför Unionen bildar ringar med varierande grad av integration. Det måste finnas nära samarbetsformer också för europeiska länder som inte avser att bli medlemmar av EU.
Centerpartiet har vinnlagt sig om återhållsamhet i kraven på regeringen eftersom det ligger ett värde i samförstånd i riksdagen omkring de svenska förhandlingspositionerna. Riksdagen kan inte och bör inte heller söka låsa regeringen vid detaljer eller spika fast svenska förhandlare med villkorade mandat. Å andra sidan ställer en sådan ambition från riksdagen bestämda krav på regeringen att fortlöpande och öppet redovisa förhandlingarna och uppdatera EU-nämnden vad gäller utvecklingen av regeringskonferensen. Detta är den bästa förutsättningen för en bred parlamentarisk uppslutning bakom ett slutligt förhandlingsresultat.
Demokrati, öppenhet och insyn
Det är viktigt att Sverige driver på för att göra EU öppnare för medborgarna. Det måste bli enklare att följa den demokratiska processen inom EU. Engagemanget för ökad demokrati, för öppenhet och insyn är av mycket stor betydelse och - om än långsamt - vinner öppenheten insteg i EU-samarbetet. Centerpartiet stödjer regeringens förslag att verka för en offentlighetsprincip av svensk modell. För att åstadkomma detta bör i EU:s fördrag skrivas in grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner. Detta innebär inte, vilket regeringen också framhåller, något krav på förändring av respektive lands offentlighetslagstiftning.
Trots att den enskildes "politiska" resurser och kompetens växer - både i Sverige och i Europa - minskar de demokratiska institutionernas legitimitet. Misstron mot politiken ökar. Vi kan se tydliga tecken på hur de demokratiska underskotten undergräver den sociala stabiliteten och därmed Europas välfärd och ekonomi. För att bryta tendensen mot ökat våld och egoism behövs en stark demokrati för att skapa ett bättre socialt kitt mellan människor. Att bekämpa maktlöshet och utanförtskap måste vara en prioriterad uppgift både nationellt och gemensamt i Europa. Ett mål skall vara att alla medborgare aktivt skall vara delaktiga i den demokratiska processen. Kommissionen bör få i uppdrag att upprätta ett "Green paper" för att stärka den demokratiska förankringen bland medborgarna och motverka utanförskapet.
Centerpartiet anser att visionen om ett "Medborgarnas Europa" inte enbart handlar om yttre symboler såsom utfärdandet av ett unionsmedborgarskap utan mera om att uppmuntra engagemang och kontakter mellan människor och mellan föreningar och folkrörelser i medlemsländerna. Det nordiska samarbetet kan här tjäna som förebild. Centerpartiet vill framhålla att folkrörelserna och föreningslivet har stor betydelse för den demokratiska förankringen. Vi noterar att regeringen i skrivelsen delar detta synsätt. Där- emot ställer sig Centerpartiet frågande till varför regeringen inte försökt att utveckla ett mer konsekvent medborgarperspektiv på Europasamarbetet. Inte ens i avsnittet om demokrati, öppenhet och insyn förmår regeringen att kombinera nationsperspektivet och "institutionernas Europa" med att belysa samarbetet ur medborgarens horisont och levandegöra hur den europeiska identiteten kan kombineras med en nationell och regional identitet.
Inom reflexionsgruppen diskuterades olika lösningar för att stärka skyddet för individens rättigheter genom att ansluta gemenskapen till europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Centerpartiet delar regeringens åsikt att även EU bör anslutas till Europarådets konvention. Detta kommer att underlätta möjligheten till klagomål från enskilda då man till Europadomstolen i Strasbourg också kan besvära sig över behandlingen från EU:s institutioner och över gemenskapslagstiftningen. Centerpartiet anser emellertid också att införandet av Europarådets konvention skall kompletteras med att ett tillägg görs om förbud mot dödsstraff. Det är viktigt att i fördraget slå fast att tillämpande av dödsstraff inte är förenligt med en humanistisk grundsyn.
Regeringen kommenterar inte förslag som framförts i reflexionsgruppen och av socialistgruppen i parlamentet att införa en förklaring om individens rättigheter, en Bill of Rights eller en Public Service Charter, i fördraget. Centerpartiet anser att Sverige inte bör stödja sådana förslag. Det finns en allvarlig risk att en reglering av individens rätt till offentlig service kan komma att innebära ett allvarligt hot mot ansträngningarna att göra denna typ av tjänster utsatta för konkurrens. Detta skulle inte vara förenligt med Centerpartiets syn på vad EU-samarbetet skall omfatta och innebär enligt oss ett avsteg från subsidiaritetsprincipen.
Att ansluta gemenskapen till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna innebär förpliktelser. Det förefaller rimligt att, i enlighet med reflexionsgruppens majoritet, i fördraget föra in en möjlighet att tillfälligt suspendera en medlemsstat som allvarligt och upprepat bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna eller de demokratiska grundprinciperna. Mot bakgrund av de genomgripande förändringar som sker av samarbetsstrukturen i Europa bör också i fördragen regleras hur ett kontrollerat utträde ur EU-samarbetet skall gå till. I detta ligger ingen dramatik. Vi noterar att skrivelsen överhuvudtaget inte berör denna fråga. Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör driva att en utträdesklausul införs i EU:s fördrag. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om suspendering av en medlemsstat och om införandet av en utträdesklausul.
Centerpartiet ser det som viktigt att förenkla EU-fördragen och skapa enklare och mer lättförståeliga beslutsprocedurer. En enig reflexionsgrupp menar att unionens lag måste bli mer tillgänglig och att resultatet av 1996 års konferens bör bli ett enklare fördrag. Det pågående arbetet att omarbeta, slå samman och språkligt förändra rättsakterna bör fortsätta. Det är bra att regeringen delar detta synsätt.
Subsidiaritet
Möjligheten att påverka politiska beslut har förändrats. Nya frågor och nya värderingar gör sig gällande. Arbetsmarknad, ekonomi, media och kulturliv påverkas av internationella förhållanden oberoende av medlemskapet i EU. Att nationalstaten får ett minskat inflytande gör det än mer angeläget att verka för en vital demokrati genom lokal och regional självstyrelse. Det är här som stora delar av välfärdssamhället skall förverkligas. Det är också här som befolkningen har störst möjlighet att göra prioriteringar och stärka sin egen identitet och kultur. Det är självklart inte acceptabelt att EU-processen i sig bidrar till att urholka den enskilda människans möjligheter att påverka sitt liv och sam- hällets utveckling.
Lokal självstyrelse är grundläggande för det politiska systemet i de västeuropeiska demokratierna. Alla européer skall ha inflytande och kontroll över utvecklingen i sitt närsamhälle. Det skall vara en självklarhet att alla skall ha möjlighet att utveckla sina egna lokala och regionala identiteter. I samband med frigörelsen från de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa är utvecklingen av det lokala och regionala självstyret av central betydelse för dessa länder.
Ett problem med EU:s principer för beslutsfattande är att områden som tidigare omfattats av den lokala eller regionala självstyrelsen - med bristfällig tillämpning av subsidiaritetsprincipen - kan komma att styras av EU:s ministerråd. Den lokala självstyrelsen skulle kunna beskäras genom att beslut fattas med högre detaljeringsgrad i EU än vad som idag är fallet med riksdagens beslut om exempelvis regionalpolitik och skola.
Det är ett faktum att en stor del av lagstiftningen i EU får tillämpning på lokal och regional nivå. Varje medlemsland bör därför innan beslut fattas inom EU-samarbetet göra en konsekvensbeskrivning av varje ny lag utifrån demokratiska och ekonomiska aspekter för lokalsamhället. Lagen bör harmoniera med principen om lokal och regional självstyrelse. Regional balans och hänsyn till lokala, regionala och etniska identiteter skall utgöra okränkbara värden i den europeiska beslutsprocessen.
Basen för det politiska beslutsfattandet i EU är enligt Maastrichtfördraget, subsidiaritetsprincipen/närhetsprincipen som återfinns i artikel 3b. Det betyder att inom områden som inte uttryckligen hör till unionens kompetens, skall unionen tillämpa närhetsprincipen. Åtgärder som medlemsländerna själva kan genomföra på ett bra sätt, för att förverkliga de gemensamma målen, skall unionen inte lägga sig i. Avsikten med att införa närhets- principen i fördraget var att skapa större tydlighet i ansvarsfördelningen mellan nationella och europeiska organ. Närhetsprincipen säger ingenting om nivåerna under den nationella nivån eller om den demokratiska processen ur ett medborgarperspektiv.
Det är otvetydigt att tillämpningen av subsidiaritetsprincipen har förbättrats inom EU. Den successiva minskningen av antalet lagförslag är ett exempel på detta. Användningen av remissinstrumentet genom publicering av vit- eller grönböcker har samtidigt ökat och kommissionen ger ökad prioritet åt ramdirektiv framför detaljerade bestämmelser för den nationella tillämpningen.
Centerpartiet ser som en stor brist i regeringens skrivelse att det saknas ett utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen. En striktare tillämpning av subsidiaritetsprincipen ökar nämligen det regeringen eftersträvar: fördjupad demokrati, större folkligt deltagande och bättre insyn. Den positiva utveck- ling som skett beträffande subsidiaritetsprincipen bör ges ett tydligt stöd vid regeringskonferensen. Sverige bör vid regeringskonferensen verka för fördragsändringar som stärker subsidiaritetsprincipen och ta initiativ till en fullständig genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftningen för att pröva om de motsvarar en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen. En s.k sunset clause bör genomföras, d.v.s. ett förfarande som innebär att för att en lag skall gälla krävs att ett beslut med samma innebörd fattas på nytt.
Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör driva frågan om att upprätta en normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers ansvar och den detaljeringsgrad som respektive nivå bör hålla sig till. En sådan normhierarki skulle kunna innebära att Rådet ägnar sig åt ramlagstiftning i större utsträckning, medan mer detaljerade föreskrifter kan utfärdas av respektive medlemsland. Införandet av en normhierarki skall kombineras med upprättandet av en kompetenskatalog - vem gör vad - över lämpliga kompe- tensområden för unionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala organ.
Centerpartiet anser att upprättandet av en kompetenskatalog bör kombi- neras med förändringar i artikel 3b i enlighet med regionkommitténs förslag. Artikel 3b skall förändras till att lyda: På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala eller lokala myndigheterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Frågan om att i artikel 3b lägga till regionala och lokala myndigheter är känslig och kan diskuteras ur olika aspekter. Ansvaret för decentralisering i andra länder får vägas mot ansvar för vårt eget självstyre. Centerpartiet gör bedömningen att behovet att stimulera en decentralistisk utveckling i Sverige och i andra länder överväger. Det är en parallell till det ansvar vi uppfattar oss ha inom områden som jämställdhet, miljö och öppenhet. Vidare bör principen om kommunal självstyrelse skrivas in i fördraget, som den definie- ras i Europarådets stadga om kommunal självstyrelse.
Artikel 235 i Maastrichtfördraget brukar framhållas som ett hot mot decentraliseringssträvanden, eftersom den ger möjlighet att på gemenskaps- nivå besluta om åtgärder även om fördraget inte ger gemenskapen sådana befogenheter. Centerpartiet bedömer att artikel 235 trots allt kan behållas, men endast tillämpas som sista utväg och med Europaparlamentets samtycke. Vid tillämpning av artikel 235 skall krävas en tydlig motivering varför åtgärder behövs på EU-nivå. Kravet på enhällighet skall behållas vid eventuella beslut med hänvisning till artikel 235.
Centerpartiet anser i enlighet med reflexionsgruppens majoritet att subsidiaritetsprincipen ytterst är en politisk princip. Om principen skall få rättslig innebörd och kunna prövas i domstol bör detta begränsas till beslut som fattas på EU-nivå. Det är framförallt genom en förbättrad politisk kontroll från de nationella parlamenten, kommissionen och regionkommittén som subsidiaritetsprincipen kan värnas. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om lokal självstyrelse, förstärkning av subsidiaritetsprincipens tillämpning samt upprättandet av en kompetens- katalog.
EU:s utvidgning
För Centerpartiet finns ingen viktigare fråga för Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen österut. Centerpartiet är kanske det parti som mest enträget drivit på för att genom en utvidgning av EU skapa ett fungerande alleuropeiskt samarbete. Vi vill därför understryka att arbetet med att förbereda EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska länderna samt Cypern och Malta, inte får läggas åt sidan under regeringskonferensen. Arbetet med att förbereda utvidgningen måste pågå parallellt. Regeringens ambition att "beakta" utvidgningsperspektivet under hela konfe- rensarbetet är i alla delar vällovligt men tyvärr inte tillräckligt.
Det är viktigt att inte fullt ut jämställa den kommande utvidgnings- processen med unionens tidigare utökningar 1973, 1981, 1986 och 1995, även om skälen till dels är desamma som när Grekland, Spanien och Portugal blev medlemmar. Den kommande utvidgningen är mer omfattande, är av ännu större betydelse för Europa och kommer att vara mer utdragen än tidigare utvidgningar. Centerpartiet delar regeringens bedömning om vikten av att förhandlingsprocessen inleds samtidigt för alla kandidatländer. Detta är av särskild betydelse för Estland, Lettland och Litauen. Trots ambitionen att likabehandla de 12 kandidatländerna kommer troligen inträdet i unionen att ske vid olika tidpunkter beroende på skillnader i förutsättningar och i ekonomisk utveckling.
I än högre grad än vad som var fallet vid tidigare utvidgningar av antalet medlemmar kommer integreringen av Central- och Östeuropa att kräva betydande flexibilitet och särskilda övergångsarrangemang. Olika former av övergångsarrangemang är sannolikt nödvändiga för att snabba på utvidgningen som annars riskerar att inte bli verklighet förrän på andra sidan år 2005. Sverige bör inte medverka till en permanent utestängning av medlemsstater från delar av samarbetet eller att utvidgningen resulterar i att ett Europa à la carte etableras. Det är av yttersta vikt att EU:s ekonomiska och politiska samarbete med Ryssland fortsätter att utvecklas parallellt med utvidgningsprocessen. Centerpartiet anser att Sverige i samband med regeringskonferensen skall verka för att en särskild resolution antas angående unionens ansträngningar för att förbereda utvidgningen.
Centerpartiet anser att regeringskonferensen måste mynna ut i att tempot i utvidgningsförberedelserna ökar. Det bör vara ett svenskt intresse att för- hindra att beslut fattas vid regeringskonferensen som försvårar östutvidg- ningen. Regeringskonferensen får inte resultera i beslut inom den ekonomiska och monetära politiken, social- och arbetsmarknadspolitiken eller inom den andra och tredje pelaren som riskerar att fördröja utvidgningen. Istället bör initiativ tas som underlättar EU:s omställningsprocess. Stödet till kandidatländerna, framförallt inom PHARE, bör också inriktas på att än tydligare stödja anpassningsåtgärder för att underlätta ett unionsmedlemskap för Central- och Östeuropa, inklusive Baltikum. Ett område där ytterligare insatser är nödvändiga är stödet till miljöinvesteringar i industri- och energianläggningar. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut.
Centerpartiet ser en fara i att överdriva behovet av institutionella förändringar för att möta en utvidgning. Eftersom det mesta talar för att antagandet av nya medlemmar sker stegvis, och inte av alla 12 kandidatländerna samtidigt, saknas anledning att driva igenom institutionella förändringar som om ett EU med 27 medlemmar redan vore ett faktum. Däremot bör medlemsländerna ha en betydande öppenhet att framöver justera samarbetet ytterligare - även institutionellt - för att passa en betydligt större medlemskrets.
Reformer av beslutsprocedurerna, förenklingar av parlamentets arbete etc. kan motiveras även en utvidgning förutan. Övriga frågor rörande det roterande ordförandeskapet, antalet kommissionärer och antalet europaparlamentariker kommenteras under avsnittet om institutionella frågor.
Förändringar inom den första pelarens område
Sysselsättning
Som regeringen själv konstaterar slår artikel 2 i Romfördraget fast att hög sysselsättning utgör ett centralt mål för gemenskapen. Det minskar självfallet inte betydelsen av att resten av fördraget och den faktiska politiken avspeglar denna ambition. Centerpartiet anser visserligen att regeringens ambitioner om att införa ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik i fördraget är väl värda att pröva. Regeringens förslag på sysselsättningsområdet får dock inte bara bli ord, huvudsaken är att samarbetet görs operativt. Tillsammans med hoten mot vår gemensamma miljö är den höga arbetslösheten Europas värsta gissel. Centerpartiet har därför föreslagit nya mekanismer för övervakning av medlemsländernas och gemenskapens åtgärder för att förbättra miljösituationen, och vi stödjer också regeringens förslag att inrätta en sådan procedur för att övervaka genom- förda åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Det finns också anledning att på olika sätt öka samordningen mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna, exempelvis i enlighet med regeringens förslag att upprätta en särskild sysselsättningskommitté.
Centerpartiet anser att rekommendationerna i enhetsrapporten och från Europeiska rådets möte i Madrid väl visar den nödvändiga inriktningen av sysselsättningspolitiken, såväl på nationell som på europeisk nivå. Medlemsländerna uppmanas att prioritera utbildningsinsatser, flexiblare arbetsorganisation och arbetstider, att se över de indirekta arbetskostnaderna, satsa på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning istället för passiva åtgärder för arbetslösa, att främja lokala sysselsättningsinitiativ och hålla hög effektivitetsnivå för de sociala trygghetssystemen, men på ett sätt som aldrig motverkar aktivt arbetssökande. Centerpartiet anser i likhet med kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning att skatteväxling är ett verksamt medel för att stimulera fler arbeten. En framgångsrik sysselsättningspolitik kräver ett företagarvänligt klimat. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om sysselsättningspolitik inom EU.
Den ekonomiska och monetära unionen
I Maastrichtfördraget slås fast att EU avser att fastställa en gemensam ekonomisk politik och upprätta en ekonomisk och monetär union (EMU) med en gemensam valuta och cen- tralbank. Sverige har i samband med medlemskapsförhandlingarna anmält att Sveriges riksdag kommer att pröva frågan om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg med gemensam centralbank och valuta. En svensk anslutning till EMU:s tredje steg förutsätter en grundlagsändring av nionde kapitlet i regeringsformen. Centerpartiet förordar en folkomröstning som grund för ett sådant beslut.
Centerpartiet har med kraft medverkat i den påbörjade saneringen av Sveriges finanser. De konvergenskriterier för inflation, räntor och statsskuld som skall vara uppfyllda för att Sverige skall kunna delta i EMU:s tredje steg är ett verksamt medel för att främja ekonomisk disciplin när det gäller bl.a. statsskuld, budgetbalans och inflation. Även om Sverige inte kommer att delta i en ekonomisk och monetär union är det helt nödvändigt att nå upp till konvergenskriterierna. Motivet för att ha sunda statsfinanser och uppfylla konvergenskriterierna blir ännu starkare om Sverige väljer att stå utanför EMU.
För att en ekonomisk och monetär union skall bli effektiv krävs betydande finanspolitisk samordning mellan medlemsstaterna och dessutom sanktions- möjligheter. Den bristande budgetdisciplin som flera av EU:s medlemsstater tidigare har uppvisat är inte acceptabel inom en valutaunion. Den sociala oro som är på väg att bli följden av dagens strama finanspolitik i Europa äventyrar också i allra högsta grad projektet.
Europasamarbetet står under de närmaste tio åren inför mycket stora utmaningar. EU:s historiska utvidgning österut kommer att ställa stora ekonomiska krav på EU:s nuvarande medlemsländer. Samtidigt finns det i det kortare perspektivet signaler om att konjunkturen mattas. En östutvidgning och en eventuell konjunkturavmattning gör EMU-projektet ännu svårare att förverkliga. Skulle EMU:s tredje steg ändock förverkligas finns det risk för att den ekonomiska och monetära unionen ställer de före detta öststaterna i ett lika besvärligt utanförtskap som idag. Det kan Centerpartiet inte acceptera.
Den allmänna levnadsnivån innefattar mer än mätbar ekonomisk utveckling. Tillgång till arbete och god miljö är lika viktiga värden för oss som individer. Då måste de också behandlas tillsammans med ekonomiska värden, annars blir de en restpost. En marknad som integreras enbart med utgångspunkt i ekonomiska krav innebär en nedvärdering av övriga värden och skapar obalanser. Det politiska arbetet måste integrera miljön och jobben. Konvergenskraven på det ekonomiska området gör det än mer nödvändigt att precisera målen också för miljöskulden och arbetslöshetens minskning över konjunkturcyklerna. Utan denna precisering blir EMU ett hinder för den helhetssyn Centerpartiet omfattar och ett ytterligare centralistiskt projekt, som måste avvisas.
Förutom att miljön och sysselsättningen behöver uppvärderas måste större vikt fästas vid medlemsländernas skilda ekonomiska utvecklingsnivåer, sociala och regionala strukturer, som långt ifrån täcks in av konvergens- kriterierna. Dessa strukturer kan i annat fall leda till att medlemsstaterna utvecklas åt olika håll. Människor riskerar att reduceras till produktions- faktorer.
En eventuell anslutning väcker också frågan om Sverige vill ge upp en del av sin beslutanderätt i finanspolitiken. EMU-projektet kan inte heller pressas på medborgarna uppifrån. Det folkliga stödet för svenskt deltagande i EMU:s tredje steg saknas. Centerpartiet konstaterar att med nu kända förutsättningar måste en svensk anslutning till EMU:s tredje steg avvisas.
Centerpartiet anser att Sverige inte längre troskyldigt kan stämma in i deklarationerna om att årtalet 1999 ligger fast för genomförande av EMU:s tredje steg. Trovärdigheten ökar inte bara för att frasen ständigt upprepas. Mycket talar för att den i Maastricht-fördraget nedtecknade tidtabellen inte håller. Verkligheten kan komma att stoppa projektet. Den växande osäkerheten om projektet alls blir av kräver en höjd svensk handlings- beredskap. Denna osäkerhet nödvändiggör att den ekonomiska politiken bedrivs på sådant sätt att ekonomin stärks så att Sverige har full handlingsfrihet att säga nej till svensk anslutning till EMU:s tredje steg. Regeringen bör - med beaktande av de tidsgränser som Maastrichtfördraget uppställer - bereda frågan om hur Sverige bör agera om EMU:s tredje steg inte realiseras. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om EMU:s tredje steg.
Sverige måste verka för att miljöfrågorna och kampen mot arbetslösheten får hög prioritet inom EU. Inom den ekonomiska och monetära politiken bör Sverige därför verka för att artikel 102a i Romfördraget förtydligas så att det framgår att medlemsstaterna skall bedriva en ekonomisk politik som står i överensstämmelse också med främjandet av en ekologiskt hållbar tillväxt.
För att underlätta rådets övervakning av att den ekonomiska utvecklingen i medlemsländerna sker på ett sätt som främjar hållbar utveckling skall varje medlemsland upprätta s.k. gröna räkenskaper för att rådet skall kunna följa miljöskuldens utveckling och ge rekommendationer om hur miljöskulden skall kunna minskas. Centerpartiet anser vidare att gemenskapen, på basis av uppgifter från medlemsländerna, årligen skall upprätta EU:s miljöbalans- bokslut som beskriver miljösituationen inom EU. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om förändringar av artikel 102a samt om upprättandet av gröna räkenskaper.
Jämställdhet
I stor utsträckning är jämställdhetsfrågorna nationella men ett antal jämställdhetsfrågor är angelägna även för Europasamarbetet. Centerpartiet stödjer regeringens ambition att förstärka fördraget utifrån jämställdhetsperspektiv. Vi vill särskilt betona kvinnors möjlighet att kombinera förvärvsarbete eller företagande med föräldraskap.
Arbetslösheten är idag det största gemensamma problemet i Europa. Generellt gäller att arbetslösheten är högre för kvinnor än för män. Kvinnors arbetsmarknad måste breddas och göras mer flexibel. Riktlinjer för föräldraledighet och rättvisa regler för deltidsarbete är angeläget på europeisk nivå. Det måste finnas möjlighet både för kvinnor och män att kombinera arbete med föräldraskap. Dagens miniminivå för föräldraledigheten om 14 veckor bör förlängas och omfatta båda föräldrarna.
Kvinnors möjlighet att starta företag måste stödjas. Det ger möjlighet till nya självständiga arbeten och stärker kvinnors ställning i arbetslivet. EU:s utbildningsprogram och strukturstöd bör i högre grad riktas till kvinnor som vill starta företag. Det behövs även rådgivning och stöd till europeiskt nätverk för företagande kvinnor. Det är viktigt med en skattepolitik som behandlar kvinnor och män lika.
I EU:s grundläggande fördrag finns principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete. Nu måste denna princip få en tillämpning i alla medlemsländer. Deltidsarbetande skall omfattas av en trygghetslagstiftning i arbetslivet som är likvärdig den som heltidsarbetande omfattas av. EU:s regler om jämställdhet bör utvidgas för att arbetet mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden skall kunna drivas vidare inte minst inom utbildning, forskning och administration. Sverige bör överväga en förstärkning och utvidgning av såväl principen om lika lön för lika arbete i artikel 119 som den allmänna principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt Centerpartiets uppfattning bör jämställdhetsperspektivet genomsyra all politik och alla program inom EU.
Kvinnors delaktighet, makt och inflytande, i samhällsarbetet måste öka. EU:s regler bör inte utgöra ett hinder för att också använda positiv särbehandling eller kvotering för att utjämna orättvisor mellan könen eller för att stödja utsatta medborgargrupper. Representationen av kvinnor i EU:s gemensamma institutioner och beslutande församlingar måste öka. Sverige bör vara föregångsland i detta avseende. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om fördragsändringar för att stödja jämställd- hetsarbetet.
Konsumenternas intressen
Det finns många skäl att ta tillvara konsumenternas intressen på EU-nivå. Konsumentfrågor berör alla medborgares dagliga liv. De senaste decennierna har inneburit stora förändringar för de flesta konsumenter. Varusortimentet har mångdubblats och marknaden har blivit allt svårare att överblicka. Marknadsföringen har intensifierats med en allt stridare ström av information och reklam. Koncentrationen och integrationen inom produktion, distribution och detaljhandel har också gjort att avståndet mellan konsument och näringsidkare ökat. Den enskilde konsumenten behöver i många situationer stöd för att kunna hävda sin rätt och skydd mot otillbörliga affärsmetoder.
Seriösa företag uppskattar medvetna och kunniga konsumenter som ställer krav på varor och tjänster och att det finns klara regler som säkrar kvaliteten på varor och tjänster och som underlättar tvistlösning och gränsöverskridande handel.
Vi delar regeringens bedömning att den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas. Centerpartiet anser att särskilt barn och ungdomar är en skyddsvärd grupp konsumenter. De är utsatta för kraftfull marknadsföring särskilt genom TV-reklam. Centerpartiet stödjer därför regeringens ansträngningar att förändra den gemensamma konsumentpolitiken så att skyddet för barn och ungdomar som konsumenter stärks.
En omfattande del av konsumentpolitiken berör livsmedelsområdet. För att konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val måste nationell lagstiftning om ursprungsmärkning av livsmedel tillåtas inom EU. Tillsatser och samtliga ingredienser måste tydligt framgå på förpackningen. Varje land skall dessutom ges rätt att, baserat på försiktighetsprincipen, förbjuda import av exempelvis bestrålade livsmedel. Centerpartiet delar regeringens ambition att införa en gemenskapsreglering för tvistlösning på europeisk nivå. Centerpartiet anser dessutom att artikel 129a bör tillföras ett stycke som påtalar att gemenskapen, för att nå de konsumentpolitiska målen, skall bidra med särskilda insatser som understödjer en ökad miljömedvetenhet hos konsumenterna. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att stärka konsumenternas ställning i fördraget.
Konsumenter i hela Europa kräver att djuren behandlas väl och får leva under goda förhållanden. Även på detta område har Sverige åtskilligt att bidra med. Sverige skall aktivt verka för att djurskyddslagstiftningen skärps. De minimikrav som finns idag bör göras om till bindande regler. I artikel 39 om mål för den gemensamma jordbrukspolitiken bör tillföras ett stycke om nödvändigheten av att tillförsäkra en god omsorg om jordbrukets pro- duktionsdjur. Dessutom bör ett särskilt avsnitt om djurskydd införas i fördraget som stadgar att politiken på jordbruks-, transport- och forskningsområdet skall ta full hänsyn till kraven på gott djurskydd. Detsamma gäller politiken för att förverkliga den inre marknaden. Centerpartiet anser det vara helt oacceptabelt att, såväl i Sverige som inom EU, subventionera att levande djur transporteras långa sträckor före slakt. För hantering av levande djur skall särskilda regler gälla jämfört med andra varor eller produkter. Beslut inom djurskyddsområdet skall fattas med kvalificerad majoritet med Europaparlamentets medbestämmande. Varje land skall ha rätt att bibehålla eller införa strängare regler för djurskydd. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att stärka djur- skyddslagstiftningen inom EU.
Miljöfrågor
Insikten om att miljöproblemen är gränsöverskridande och därmed kräver ett överstatligt beslutsfattande var ett starkt skäl för många svenskar att rösta för ett EU-medlemskap. För EU-samarbetets stöd i breda folklager är framgångar inom miljöområdet av stor betydelse. Reflexionsgruppen konstaterar också att den allmänna opinionen i Europa kräver bättre överensstämmelse mellan den förda politiken och de gränser som en långsiktigt hållbar utveckling kräver. Tyvärr förmår reflexionsgruppen inte att omsätta denna insikt i kon- kreta förslag. Den svenska regeringen håller en betydligt högre profil på miljöområdet även om Centerpartiet anser att regeringen borde vinnlagt sig om en större helhetssyn på miljöproblemens orsaker och behovet av förändringar inom fler politikområden än vad skrivelsen ger uttryck för. I enlighet med förslaget att i artikel 39 föra in ett miljömål för den gemensamma jordbrukspolitiken bör principerna för hållbar utveckling också ligga till grund för exempelvis den inre marknaden, den ekonomiska och monetära politiken, handelspolitiken, energipolitiken, transportpolitiken, konsumentpolitiken och biståndspolitiken. Formuleringen i skrivelsen att flera andra viktiga områden "kan" aktualiseras är alltför svag. De av regeringen listade frågorna bör också drivas aktivt av Sverige vid regeringskonferensen.
FN:s stora miljökonferens i Rio i juni 1992 präglades av en helhetssyn på miljö- och utvecklingsfrågorna som EU- samarbetet i större utsträckning bör anamma. Den förra rege- ringen inledde en systematisk omställning av det svenska samhället till att bli ett kretsloppssamhälle i linje med den i Rio antagna handlingsplanen, Agenda 21. Centerpartiet delar regeringens bedömning att principerna för hållbar utveckling skall prägla EU:s fördrag. Centerpartiets förslag till förändringar av fördragen syftar till en bättre överens- stämmelse mellan målen för EU-samarbetet och principerna för hållbar utveckling.
Rioprinciperna
EU har avseende sina kompetensområden ställt sig bakom resultaten av Riokonferensen, Riodeklarationen, Agenda 21, Skogsprinciperna samt undertecknat konventionerna om klimatförändringar och biologisk mångfald. Dessa instrument för gemensamt agerande för att främja en långsiktigt hållbar utveckling behöver inordnas i EU:s fördrag. Konklusionerna i Riodeklarationen, snarare än det handlingsinriktade programmet Agenda 21, bör fogas till fördragen. Gemenskapens uppgifter, såsom de uttrycks i artikel 2 i Romfördraget, behöver fördjupas utifrån förpliktelserna från Riokonferensen. Artikelns nuvarande lydelse gör endast en koppling mellan tillväxt och miljö genom att tillväxten skall ske med "hänsyn till miljön". Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör föreslå en förändrad lydelse av artikel 2 i Romfördraget så att det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att en huvuduppgift för EU skall vara att främja en hållbar utveckling såväl inom EU som globalt.
I enlighet med FN:s handlingsprogram för det 21:a århundradet är EU:s medlemsländer moraliskt förpliktade att främja en global hållbar utveckling. Stora politikområden som berörs av Agenda 21-arbetet återfinns under gemenskapskompetens. Handlingsprogrammet är indelat i fyra avsnitt:
- sociala och ekonomiska dimensioner, - - att bevara och förvalta resurser för utveckling, - - att stärka viktiga samhällsgruppers roll och - - medel för genomförande. - För i princip samtliga samarbetsområden under den ursprungliga första pelaren finns åtaganden från Riokonferensen som skall beaktas i det gemensamma beslutsfattandet. Vid regeringskonferensen bör Sverige verka för att det i fördraget eller som ett bilagt protokoll från konferensen hänvisas till åtaganden från FN:s Riokonferens.
Förändringar inom olika politikområden
Centerpartiet anser att artikel 100a skall stärkas så att inte enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k. försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt att gå före och införa strängare regler för varor skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om i enlighet med innebörden i artikel 130t så att alla beslut i miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bör åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall kommissionen anser att strängare miljökrav i ett medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller förtäckta handelshinder. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att tillämpa minimiregler också för varor och förstärka medlemsländernas rätt att gå före och införa strängare krav.
För att främja hållbar utveckling är det nödvändigt att reformera EU:s transportpolitik. Centerpartiet anser att artikel 75 skall tillföras ett ansvar för rådet att vidta åtgärder för att utveckla miljövänligare transporter inom gemenskapen. Varje medlemsland skall ges uttrycklig rätt att med åberop- ande av miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa vägburna godstransporter till eller inom medlemslandets territorium. I Romfördragets avsnitt om Trans- europeiska nät saknas också miljöhänsyn. I artikel 129b bör klargöras att gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät som främjar hållbar utveckling. I artikel 129c bör tillföras att hänsyn skall tas till projektens ekonomiska och miljömässiga livskraft. Sverige skall också verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i Europa. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla transeuropeiska nät.
Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som målsättning att främja en god miljö. Användningen av kemiska bekämpningsmedel och handels- gödsel bör minska. Djuromsorgen måste - som vi tidigare nämnt - förbättras. Gentekniken bör användas med stor restriktivitet inom avel och förädling. Det ekologiska lantbruket är i många avseenden en spjutspets som kan visa vägen för det konventionella jordbruket. Centerpartiet delar regeringens bedömning att en sådan utveckling bör påskyndas genom att ett miljömål införs i artikel 39.
Det torde vara uppenbart för de flesta att Euratomfördraget är föråldrat. Med endast några få undantag pågår också en avveckling snarare än en utveckling av kärnenergitekniken i medlemsländerna. Samtidigt pågår runtom i medlemsländerna ett arbete att utveckla de förnybara energikällorna, detta utan stöd eller samordning från EU. Det finns alltså dubbel anledning att revidera EU:s energipolitik, och Centerpartiet anser att en revidering av Eur- atomfördraget bör genomföras vid regeringskonferensen. Det är tillfredsställande att regeringen anslutit sig till detta synsätt. Euratom bör omvandlas från ett stöd för utveckling av atomenergi till ett program för en gemensam satsning på minskat beroende av ändliga och fossila energikällor, utveckling av förnybara energikällor samt stöd till energieffektivisering och minskad energikonsumtion. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om en revidering av Euratomfördraget.
Den gemensamma handelspolitiken inom EU kännetecknas av större avsteg från Agenda 21 i praktiken än vad de uppsatta målen i fördragen ger anledning att anta. Det är viktigt att Sverige driver på för en ökad liberalisering av världshandeln utifrån att det främjar hållbar utveckling. På liknande sätt bör EU:s utvecklingssamarbete präglas av höga miljömål och stimulera hållbar utveckling. Artikel 130u bör tillföras en paragraf om att ut- vecklingssamarbetet skall främja en global hållbar utveckling.
Genom Centerpartiets ansträngningar i fyrpartiregeringen fick Sverige dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i fyra år. Centerpartiet anser att regeringen, som en mycket viktig uppgift, har att aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå. Om EU:s regler trots dessa insatser inte uppnått gällande svenska regler måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om svenska dispenser på kemikalieområdet.
Den del av fördraget som behandlar miljöpolitiken, avdelning XVI artiklarna 130r-130t, har flera förtjänster. Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå, baseras på försiktighetsprincipen och på att förorenaren skall betala. Det finns dock anledning att i detta avsnitt förtydliga att miljöpolitiken syftar till att främja en hållbar utveckling. Centerpartiet anser att substitutionsprincipen, d.v.s. att alltid välja det ur miljösynpunkt bästa alternativet, skall bli accepterad som norm i gemenskapen. Substitutionsprincipen skall överordnas fri rörlighet för varor. Kommissionen skall avkrävas miljökonsekvensbedömningar för sina förslag. Centerpartiet noterar med tillfredsställelse att regeringen nu ansluter sig till Centerpartiets krav på en offensiv miljöpolitik för Europa.
Centerpartiet har länge krävt ökade möjligheter till majoritetsbeslut på miljöområdet. EU-samarbetet på miljöområdet skall koncentreras på att åstadkomma höga miniminormer i syfte att främja hållbar utveckling, samt på att införa gemensamma ekonomiska styrmedel som miljöskatter, kretsloppsnormer, skatteväxling etc. Centerpartiet anser att beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet. Sverige bör vid regeringskonferensen driva att kravet på enhällighet för beslut om miljöskatter, artikel 130s.2, avskaffas. Varje medlemsland skall sedan i enlighet med artikel 130t ha möjlighet att införa högre miljöskatter. Gemenskapens oförmåga att med nuvarande be- slutsprocedurer enas i frågan om en gemensam koldioxidskatt avslöjar problemen med dagens konstruktion. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om att beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet.
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, är av gammalt datum. CAP byggdes upp redan då de ursprungliga sex medlemsländerna i nuvarande EU slöt sig samman. Målsätt- ningen var att säkra livsmedelsförsörjningen. Detta mål nåddes relativt snabbt, de senaste årtiondena har problemet istället varit en alltför stor produktion. 1992 beslutades om den hittills mest omfattande reformen av CAP (MacSharry- reformen). Den begränsades till spannmål och nötkött och innebar en övergång till direktstöd och att priserna successivt sänktes. Reformen har uppnått målet att begränsa produktionen, däremot har den inte varit tillräckligt långtgående för att lösa de grundläggande problemen med CAP.
Samtidigt som EU:s medlemsländer samlas till regeringskonferens står den gemensamma jordbrukspolitiken inför betydande utmaningar. Kommissionen med kommissionär Franz Fischler skisserar i en nära framtid en tilltagande obalans på marknaderna inom EU, problem med finansieringen och noterar de nya handelsförhandlingar som tar vid 1999 inom ramen för WTO. Dessutom konstateras att än hårdare krav kommer att ställas på förenkling av regelverket samt på en miljövänligare jordbruksproduktion. Det framstår som tydligt att kommissionen är intresserad av att utveckla den linje som 1992 års reform innebar. En jordbruksreform är dessutom en åtgärd som skulle underlätta EU:s utvidgning österut.
Centerpartiet anser att Sverige bör verka för att CAP ges utrymme vid regeringskonferensen och att arbetet med riktlinjerna för en fortsatt CAP- reform nu inleds. Insikten om behovet av en reformering har stor spridning i medlemsländerna. Det förefaller rimligt att CAP behandlas vid regerings- konferensen eftersom jordbruksfrågorna upptar en så stor del av EU:s gemensamma beslutsfattande och av den gemensamma budgeten.
Kommissionens studie över möjliga strategier för förändring av CAP kan tas till utgångspunkt för diskussioner vid regeringskonferensen. Centerpartiet anser att en reformering av CAP bör utgå ifrån att marknadsregleringarna avvecklas successivt. Istället skall ersättning utgå för bl.a. de miljöinsatser som jordbrukarna gör genom sin produktion. Det är också rimligt att genom särskilda bidrag även fortsatt stödja jordbruksproduktion i mindre gynnade områden, exempelvis genom s.k. LFA-stöd. Liksom för spannmål och kött bör gränsskyddet sänkas på alla produkter. Exportstödet bör på sikt trappas ned mer än vad dagens GATT-avtal kräver och kopplas till de handels- liberaliseringar som bör bli resultatet av kommande förhandlingar inom WTO. En övergång skall ske från prisstöd till ett direktstöd som bör vara så enhetligt som möjligt, vilket också gör den gemensamma jordbrukspolitiken enklare att administrera och mer överskådlig. Den gemensamma jordbruks- politiken bör också stimulera produktion av bioråvaror till industrin och biomassa för energiproduktion. Målet med en ny jordbrukspolitik skall vara en ökad marknadskontakt, sikta på att använda jordbruket i miljöarbetet samt på att ge jordbrukaren ökad frihet och ökat ansvar. Europeiskt jordbruk skall bli konkurrenskraftigt på världsmarknaden utan att ge avkall på kvalitets- och miljökrav.
Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för fördragsändringar som inleder den fortsatta reformeringen av CAP. Som vi tidigare påtalat bör fördragsförändringar göras för ökad miljöanpassning och för ett bättre djurskydd. Dessutom bör fördragsändringar göras för att underlätta omställningsprocessen inför EU:s utvidgning, exempelvis genom att införa mål i fördraget, artiklarna 38-47, som ökar tempot i reformeringen av CAP. Sverige bör också verka för att regeringskonferensen enas om en resolution där riktlinjerna för en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken läggs fast. Däremot får inte östutvidgningen villkoras med att en omfattande jordbruksreform först genomförs. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om hur Sverige bör driva en reformering av CAP.
Hela Europa skall leva
EU:s strukturfonder ger unika möjligheter att vitalisera det lokala arbetet och utveckla samarbetet med breda medborgargrupper. Det ger inte minst småföretagare och kvinnor nya möjligheter att skapa sysselsättning. Kombinationen av nationella och gemensamma insatser ökar möjligheterna för att stimulera en hållbar regional utveckling. EU:s politik för "ekonomisk och social sammanhållning" har som mål "att främja en harmonisk ut- veckling inom hela gemenskapen".
Till grund för EU:s transportpolitik finns ambitioner att satsa medel för att utveckla avlägsna regioner genom utbyggnad av kommunikationerna. Tyvärr prioriteras inom EU - med stöd av den svenska regeringen - en storskalig satsning på motorvägar och broar mellan tillväxtcentra. I Sverige väljer regeringen att lyfta fram några få prestigeprojekt som exempelvis den nordiska vägtriangeln och Öresundsbron istället för att bygga ut järnvägsnät och telekommunikationer eller för att stödja investeringar som förbättrar kommunikationerna för "öar, inlandsområden och randområden" i enlighet med artikel 129b.2. Centerpartiet kräver att insatserna för att upprätta och utveckla transeuropeiska nät får en tydligare politisk profil till förmån för regional balans.
I artikel 130a påpekas att gemenskapen särskilt skall sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och efter- släpningen i de minst gynnade regionerna, inbegripet landsbygdsområdena. Denna formulering ger emellertid inte en heltäckande bild av de särskilda problem som regioner långt från centrum brottas med. Det finns därför anledning att uppmärksamma den diskussion som förts i reflexionsgruppen om stöd till "regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yt- tersta periferi". Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för att en bestämmelse med denna innebörd införs i fördraget. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att stödja utveckling av regioner i EU:s yttersta periferi.
Arbetstagarnas rättigheter, ungdomsfrågor och handikappfrågor
Den tidigare regeringen med Börje Hörnlund som arbetsmarknadsminister drev frågan om garantier för den svenska modellen att med kollektivavtal, istället för via lagstiftning, fastställa arbetsvillkor. Det finns anledning för Sverige att vid regeringskonferensen söka stöd för fördragsändringar som jämställer kollektivavtal med lagstiftning. Centerpartiet anser vidare att EU bör ägna ungdomsarbetslösheten särskild omsorg. Arbetslösheten bland unga är oacceptabelt hög och riskerar, på sina håll, att slå ut en hel generation. EU måste bli bättre på att hantera ungdomsfrågor. Det finns idag en uppsjö bidrag att söka för olika projekt men de omgärdas av lösa villkor och en omfattande byråkrati. En klar strategi måste finnas med ett program för hantering av ungdomsfrågor. Centerpartiet stödjer mot denna bakgrund förslagen att i fördragen stärka arbetstagarnas rättigheter, förstärka samarbetet i ungdomsfrågor samt uppmärksamma handikappfrågor vid regeringskonferensen.
Det är viktigt att förhindra att brister i de sociala trygghetssystemen och lägre skatter och avgifter används som ett konkurrensmedel mellan staterna, s.k. social dumpning. Alla invånare i EU-länder måste ha rätt till en rimlig standard på det sociala området. Arbetet för att skapa minimiregler på det sociala området måste inriktas på att förhindra social dumping. Så länge minimikraven uppfylls måste det sedan stå varje land fritt att bestämma nivåer i och utformningen av sitt sociala skyddsnät. Det sociala protokollet bör därför avskaffas och artiklarna införas i fördraget.
Den andra pelaren
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Det europeiska samarbetet är i grunden ett projekt med syfte att för evigt undanröja möjligheten att tillgripa militärt våld mot en europeisk grannstat. Samarbetet har också spelat en avgörande roll för att freden har bevarats mellan de nuvarande medlemsstaterna och även för att demokratin kunnat befästas i tidigare diktaturstater som Grekland, Spanien och Portugal. Den sammanhållning mellan medlemsstaterna som skapas genom samarbetet ger ökad styrka även för vårt land. Centerpartiet gör bedömningen att medlemskapet i EU och det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet har förbättrat möjligheterna för Sverige att verka för mål och intressen som är viktiga för oss. EU- medlemskapet ger oss ytterligare ett medel att förverkliga våra utrikespolitiska strävanden. Medlemskapet i sig innebär en säkerhetspolitisk fördel för Sverige.
Den europeiska unionen skall, enligt Maastrichtfördragets avdelning V, artikel J, genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken. De metoder och medel som står till förfogande är gemensamma positioner respektive gemensamma aktioner. Förutsättningen för gemensamma ställningstaganden är att alla länder är ense. Kravet på enhällighet, alltså vetorätt för varje land, gäller allmänt, men reglerna skall tolkas i en anda av allmän solidaritet och lojalitet.
För Centerpartiet är det mellanstatliga samarbetet inom den andra pelaren en betydelsefull del av EU-samarbetet, och vi delar regeringens ambition att förstärka samarbetet inom GUSP, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det finns mot denna bakgrund anledning att noga bevaka att samarbetet inom GUSP stärks strukturellt utan att den genuint mellanstatliga karaktären påverkas. En sådan åtgärd kan vara inrättandet av en analysenhet enligt den modell som reflexionsgruppen och regeringen verkar vara överens om. Som reflexionsgruppen påpekar kräver inrättandet av ett sådant organ inte en förändring av fördragen. Det förefaller rimligt att det är inom ramen för rådssekretariatet som en sådan analysenhet lokaliseras. En förstärkning av rådssekretariatet innebär en positiv stabilisering av den mellanstatliga samarbetsformen inom den andra pelaren.
Centerpartiet ställer sig tveksamt till en fru eller herr GUSP, d.v.s. en person med uppgift att företräda unionen gentemot omvärlden. Detta framförallt av respekt för den mellanstatliga samarbetsformen och för medlemsländernas rätt att agera självständigt i internationella fora. Vi anser inte att Sverige skall stämma in i kraven på ökad samordning inom utrikes- och säkerhetspolitiken då detta riskerar att minska medlemsländernas möjligheter att uppträda självständigt, exempelvis inom FN. Centerpartiet delar den bedömning som uttrycks av flera representanter i reflexionsgruppen att det roterande ordförandeskapets centrala roll skall bevaras. Det skall även fortsättningsvis åvila ordförandeskapet att utåt representera EU:s gemensamma ståndpunkter. En eventuell fru/herr GUSP får inte inskränka detta ansvar.
Centerpartiet ser det som värdefullt att regeringen klart deklarerar att vetorätten skall finnas kvar i "grundläggande" utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vetomöjligheten bör ses som en yttersta utväg om inte kompromissandets solidariska givande och tagande räcker för att nå enighet. Den solidaritetsambition som ligger till grund för samarbetet är ett gott skydd mot ett omotiverat blockerande via veto. Historiskt sett är det också ytterligt sällsynt att vetot använts för att hindra ett gemensamt beslutsfattande.
Behovet av stabilitet, förutsägbarhet och precision är särskilt stort inom ett för den nationella suveräniteten så avgörande område som utrikes- och säkerhetspolitiken. Regeringens förslag till förändring av beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kännetecknas inte av detta. Ett minimikrav för att kunna diskutera en "modifierad enhällig- hetsprincip" inom någon del av den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken är att regeringen på ett acceptabelt sätt - med hög grad av precision och tydlighet - definierar vilka områden inom GUSP som faller under vad regeringen benämner som "frågor av begränsad räckvidd". Varje land skall ha rätt att exklusivt och från fall till fall definiera sina vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. I frågor som av något medlemsland definieras som av vitalt nationellt intresse, skall beslut fattas med enhällighet. En sådan lösning ställer emellertid än högre krav på att regeringen återkommande i riksdagen förankrar de definitioner och begränsningar av vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen som regeringen avser att tillämpa. Annars riskerar riksdagen att förlora i inflytande över Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik genom att tolkningsrätten in blanco överflyttas till regeringen.
Det finns vidare en diskussion i regeringens skrivelse om att utvidgningen av EU till Central- och Östeuropa i sig skulle föranleda inskränkningar av vetorätten. Centerpartiet anser att konsekvenserna för GUSP av en omfattande utvidgning av antalet medlemsstater får bli föremål för en utvärdering, inte i förtid, utan när erfarenhet skaffats om hur samarbetet utvecklas med fler medlemsstater. Frågan är därför alltför tidigt väckt. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Försvarsfrågan och fredsbevarande insatser
I likhet med många andra EU-medlemmar håller Sverige på att omdefiniera sin syn på begreppet säkerhet. Ett vidgat säkerhetsbegrepp omfattar exempelvis gränsöverskridande hot såsom storskaliga miljöolyckor, haverier eller störning av infrastruktur, omfattande flyktingströmmar etc. Internationell samverkan i humanitära insatser, krishantering och fredsfrämjande aktioner ökar stabiliteten och säkerheten, utvecklat politiskt samarbete och integration länder emellan ökar också säkerheten.
Centerpartiet anser att ett säkerhetspolitiskt samarbete med en alleuropeisk karaktär är avgörande för Europas framtid. Det långsiktiga målet är gemensam säkerhet byggd på en europeisk fredsordning. Grundläggande för en sådan långsiktig vision är att förhindra en ny uppdelning av Europa. Av denna anledning är en utvidgning av EU österut - trots att EU inte ägnar sig åt att utdela försvarsgarantier - av stor betydelse för fred och säkerhet i Europa. Lägg därtill nödvändigheten av att EU förmår nyskapa en hållbar och fredsbevarande linje gentemot Ryssland och övriga OSS-länder. I EU:s poli- tiska samarbete med Ryssland finns i mycket stor utsträckning lösningen på Europas säkerhetsproblem. Sverige måste ha en framträdande roll i EU:s arbete med att utveckla en gemensam säkerhetsskapande politik för Östersjöområdet och i Barentsregionen.
Europa har alltjämt ett säkerhetspolitiskt intresse av Förenta staternas närvaro och delaktighet i den europeiska utvecklingen. Det gäller såväl i samarbetet inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som inom NATO. Vad gäller NATO:s framtid finns för Sveriges del vare sig något intresse av medlemskap eller av att NATO:s europeiska medlemsländer ställs utan stöd från USA.
I den nya situation som EU och Europa befinner sig är det självklart att EU behöver öka samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Däremot är det inte alls självklart att EU enligt Maastricht kommer att utveckla en gemensam försvarspolitik och än mindre något gemensamt försvar. Trots den livliga debatt om försvarsfrågorna som pågår runt om i EU inför regeringskonferensen är det inte troligt att regeringskonferensen tar konkreta steg mot en försvarsunion. Reflexionsgruppens rapport är också en signal om detta. Likafullt kommer frågor om den andra pelaren och stärkta instrument inom GUSP att ha en framträdande roll vid regeringskonferensen. För Sverige faller det sig naturligt att fullfölja den linje som riksdagen den 6 december enhälligt slöt upp bakom. Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. OSSE spelar en betydelsefull roll som forum för den europeiska säkerhetsdialogen och som faktor i uppbyggandet av en alleuropeisk ordning där varje stat kan få sina säkerhetsintressen tillgodosedda. En svensk anslutning till Västeuropeiska unionen (VEU) gagnar inte svenska säkerhets- politiska intressen.
Reflexionsgruppen diskuterar ett antal olika utvecklingslinjer för förbindelserna mellan EU och Västeuropeiska unionen (VEU). Dessa kan grupperas i tre olika huvudinriktningar. Vissa ledamöter av reflexionsgruppen förespråkar fortsatt full autonomi för VEU. Som en utveckling av denna syn föreslås ett "förstärkt partnerskap" mellan EU och VEU med gemensamma politiska toppmöten och ökad administrativ samordning. VEU:s möjligheter att komplettera NATO för krishanteringsuppgifter skall utvecklas för att för- bättra möjligheterna för icke NATO-medlemmar att delta i sådan verksamhet.
Ett annat spår går ut på att ge EU en roll i att genomföra Petersbergs- uppgifterna, d.v.s. humanitära insatser och räddningstjänst, fredsbevarande operationer och krishantering. Med denna utveckling kan VEU antingen göras till EU:s verkställande organ för Petersbergsuppgifter, alternativt sker en fullständig uppdelning där EU tar ansvar för Petersbergsuppgifterna och VEU alternativt NATO behåller ansvaret för de ömsesidiga försvars- garantierna.
Den tredje och sista handlingslinjen innebär en successiv integrering av VEU i EU. Detta kan då ske antingen på kort eller på medellång sikt. I det förstnämnda fallet skall regeringskonferensen fastställa en tidtabell som på kort sikt avvecklar VEU och för in organisationens uppgifter i EU. I det andra fallet skall regeringskonferensen enas om en ny artikel i fördraget som i mer långsam takt leder till detta slutmål.
Centerpartiet vill hellre stärka förmågan till krishantering och fredsfrämjande insatser inom ramen för OSSE än att bygga upp motsvarande kompetens inom EU eller VEU. En fredsstyrka av den modell som nu satts upp för att implementera Dayton-avtalet i Bosnien (IFOR) är för sin trovärdighet beroende av ett deltagande av NATO och helst också av Ryssland. Det enda europeiska forum där båda dessa stater naturligt möts är OSSE. Centerpartiet ser däremot inga hinder för att EU:s medlemsländer förbereder och tränar för ett gemensamt agerande i uppdrag som ryms inom Petersbergsuppgifterna på samma sätt som Sverige samverkar i nordiska enheter i forna Jugoslavien. Centerpartiet biträder därmed regeringens linje att söka stärka förmågan att agera gemensamt inom ramen för Peters- bergsuppgifterna.
Centerpartiet eftersträvar en klarare uppdelning mellan fredsfrämjande uppgifter och militära säkerhetsgarantier. Det talar för att banden inte bör stärkas generellt mellan EU och VEU genom mer förpliktigande skrivningar i artikel J.4 eller genom att fastställa en tidtabell för VEU:s integrering och/eller upprättandet av ett försvarsprotokoll i anslutning till fördragen. Sverige har inget intresse av att regeringskonferensen tar steg mot en försvarsunion. Centerpartiet anser att två villkor måste vara uppfyllda för att Sverige skall kunna acceptera att EU, snarare än VEU, utvecklar förmågan att delta i fredsfrämjande och humantitära uppgifter i enlighet med Petersbergsdeklarationen. För det första skall gemensamma fredsfrämjande styrkor inom EU enbart kunna agera på mandat av FN eller OSSE, för det andra skall valet att deltaga fattas i nationella beslut i varje enskilt fall. Sveriges militära alliansfrihet ligger fast. Detta gör att Sverige inte kan överväga ett medlemskap så länge de kollektiva försvarsgarantierna kvarstår som en del av VEU.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om för- utsättningarna för att inom EU utveckla förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt om en klarare uppdelning av ansvar mellan EU och VEU.
Den tredje pelaren
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
Det finns mycket som talar för att frågor som rör den tredje pelarens område kommer att uppta stor uppmärksamhet vid regeringskonferensen och det med all rätt. Runt om i EU:s medlemsländer oroas medborgarna över växande problem med narkotikahandel och annan gränsöverskridande brottslighet. Runt om i Europa skakas samhällen av grovt rasistiskt våld och trots det moderna samhällets alla försiktighetsåtgärder har sårbarheten för attentat snarast ökat. Centerpartiet delar reflexionsgruppens bedömning att Europas medborgare kräver en ökad säkerhet.
De fyra friheterna inom EU är i mycket själva symbolen för EU-samarbetet och för den inre marknaden. Många svenskar blev förvånade och besvikna över upptäckten att det fortfarande krävdes pass när de steg av färjorna i Puttgarden eller i Harwich, trots att Sverige blivit EU-medlem. Den ökade möjligheten att röra sig över gränserna är en viktig positiv effekt av det internationella samarbetet. Passfrihet är en viktig symbol för förtroendefullt samarbete länder emellan.
I Centerpartiets Europaprogram från 1991 framhåller vi att "om de återstående hindren för ett fritt resande mellan de europeiska länderna kan undanröjas är det en stor framgång. Målet måste vara ett Europa utan visum och med full passfrihet." I medlemskapsförhandlingarna inför ett svenskt EU- inträde ställde sig Sverige bakom ett förverkligande av samtliga fyra friheter i Romfördraget. Samarbetet inom den tredje pelaren syftar till att nå framgång och vad beträffar den frihet som ännu inte kunnat realiseras - den fria rörligheten för personer. Sverige bör som EU-medlem tillföra ny kraft i detta arbete.
Bestämmelserna under tredje pelaren har inte varit i kraft i mer än två år och de svenska erfarenheterna av EU-samarbete på detta område är än mer begränsade. Det är därför alltför tidigt att komma med bestämda svar om detta mellanstatliga samarbete har utvecklingspotential.
Schengensamarbetet har tillkommit i brist på framgång i EU:s arbete med att förverkliga passfrihet för personer. Mycket talar för att Schengen- samarbetet inte blir någon kort parentes i det europeiska samarbetsprojektet. På flera grunder är detta att beklaga. På sikt bör naturligen Schengen- samarbetet infogas inom ramen för EU-samarbetet. Bevarad nordisk pass- frihet är en förutsättning för svenskt deltagande i Schengensamarbetet.
Centerpartiet anser att den mellanstatliga samarbetsformen inom den tredje pelaren i allt väsentligt skall bibehållas. Inom flera områden finns utrymme att förstärka samarbetet utan att förändra denna princip. Det finns exempelvis anledning att pröva om kommissionen kan erhålla en med medlemsländerna delad initiativrätt även inom det straffrättsliga samarbetet samt inom tull- och polissamarbetet. Inom de två senare områdena finns konventioner som - när de väl ratificerats - kan utgöra grund för fortsatt samarbete. EG-domstolen bör inom samtliga konventioner inom tredje pelaren ansvara för att slita tvister mellan medlemsländerna. Samarbetet på det rättsliga området, tull- och polissamarbetet bör även framgent baseras på konventioner och på enhälligt beslutade gemensamma ståndpunkter och aktioner. Kommissionens möjligheter att aktivt nyttja sin initiativrätt talar dock för att kommissionens resurser behöver stärkas på dessa områden.
Det finns ett antal skäl som talar för att frågor som rör tredjelands- medborgare bör ges en bättre samordning, särskilt för att stärka rättigheterna för de utländska medborgare som bor och arbetar inom EU. När den inre marknadens friheter realiseras fullt ut skall fri rörlighet för personer, och självklart visumfrihet, råda också för utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd i något medlemsland. Genom Schengen- samarbetet kan utländska medborgare med permanent uppehållstillstånd i något Schengenland resa runt inom Schengen utan visum.
Visumfrågor faller idag under såväl första som tredje pelaren. Detta är olyckligt och visumfrågorna bör därför i sin helhet föras över till den första pelaren. Skulle den mellanstatliga vägen inte leda till en mer rättvis fördelning av ansvaret att ge flyktingar en fristad kan det finnas anledning att överväga om inte EU på sikt bör utveckla en gemensam flykting- och invandringspolitik. Rätten för varje land att slutligen avgöra asylärenden i enlighet med nationell lagstiftning skall finnas kvar.
Ett tätare samarbete i narkotikafrågor i enlighet med artikel K.1 berör inte nationella straffsatser eller andra nationella beslut avseende narkotika- missbruk. Narkotikafrågor och internationella bedrägerier är två områden där nationsgränser är ett större hinder för myndigheterna än för brottslingarna. Centerpartiet har ingen annan åsikt än regeringen utan anser att de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa narkotikabrottslighet och annan internationell brottslighet behöver förstärkas.
En enig reflexionsgrupp anser att antalet berednings- och beslutsnivåer kan reduceras inom tredje pelarens område i syfte att effektivisera samarbetet genom minskad byråkrati. Centerpartiet ser det som värdefullt att regeringen delar denna åsikt.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.
Institutionella frågor
De institutionella frågorna kommer att spela en framträdande roll vid regeringskonferensen. EU:s institutioner och förhållandet mellan dem tillsammans med inflytandet för nationella parlament avgör samarbetets karaktär. Centerpartiet anser att rådande balans mellan EU:s institutioner i allt väsentligt fungerar tillfredsställande. EU skall även fortsättningsvis behålla sin i grunden mellanstatliga karaktär och inte utvecklas till en federation.
Regeringen har i skrivelsen inte kommenterat frågan om rätt att använda sitt eget språk och synen på antalet officiella språk. Centerpartiet anser att få frågor i lika hög grad som språkfrågan har betydelse för samarbetets folkliga stöd och legitimitet och för möjligheterna att utöva insyn för medborgare från alla EU:s medlemsländer. En utvidgning av samarbetet till fler länder får inte ändra denna grundläggande förutsättning. En ökad öppenhet i EU:s institutioner saknar betydelse om språkbarriärer ersätter hemligstämpeln. Rättssäkerheten kräver också att förslag till rättsakter finns tillgängliga på respektive språk innan beslut fattas. EU:s medborgare skall ha rätt att kunna skriva till EU:s institutioner och få svar på sitt lands officiella språk. Handlingar skall också finnas på alla officiella språk. Det finns ingen anledning att överväga att förändra denna rättighet i samband med EU:s utvidgning. Reflexionsgruppen betonar i enighet att EU:s institutioner bör ägna ökad uppmärksamhet åt kravet om likabehandling av unionens alla officiella språk. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att värna de officiella språkens ställning.
Rådet
Reflexionsgruppen slår i sin rapport fast att syftet med de institutionella reformer som kan komma att ske vid regeringskonferensen skall vara att främja att samarbetet fun- gerar enligt kriterierna effektivitet, demokrati, solidaritet, insyn och subsidiaritet. Centerpartiet instämmer i att dessa kriterier bör känneteckna eventuella förändringar av institutionernas roll. Med utgångspunkt i dessa kriterier bör strävan vara att stärka de nationella parlamentens roll inom samarbetet samt att ännu tydligare betona att det är suveräna och jämlika stater som samarbetar genom att i Rådet närma sig förhållandet en stat - en röst. Eventuella reformer av omröstningsreglerna i ministerrådet får inte leda till att de små staternas ställning försvagas. Sverige skall motsätta sig alla sådana förändringar. Det är positivt att regeringen så klart markerar detta i skrivelsen. Diskussionen om ökat hänsynstagande till folkmängd vid en förändring av röstviktningen i Rådet bör tydligt avfärdas.
Arbetsformerna i Rådet måste förändras så att de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen förbättras. Det är en brist att regeringen inte föreslår några konkreta förslag i denna riktning. Centerpartiet anser bl.a. att de nationella parlamenten skall ges rätt att utfråga kommissionärer inför nationella parlamentsutskott.
Vad beträffar röstprocedurer i rådet anser Centerpartiet att ökade möjligheter till majoritetsbeslut bör införas i fråga om minimikrav när det gäller bl.a. miljö, arbetsmiljö, produktsäkerhet, djurskydd och vissa sociala frågor, såsom jämställdhet. Centerpartiet ställer sig tveksam till förslag som diskuterats i reflexionsgruppen om att införa nya röstningsförfaranden mellan enhällighet och kvalificerad majoritet såsom "enhällighet minus ett" eller konstruktiv röstnedläggelse. Antalet beslutsprocedurer får inte öka i Rådet samtidigt som de minskar i Europaparlamentet. På vissa områden, dock ej inom den gemensamma säkerhetspolitiken, kan övervägas att ersätta enhällighet med en utvidgad kvalificerad majoritet, s.k. superkvalificerad majoritet. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om förändringar i rådets arbete och om att stärka de nationella parlamentens ställning.
Europaparlamentet
Centerpartiet bedömer att det inte är aktuellt med en renodlad initiativrätt för parlamentet. Europaparlamentet bör på andra sätt stärkas eftersom parlamentet är det enda av EU:s institutioner som är direktvalt. Centerpartiet anser att parlamentet skall ges ökade befogenheter att kontrollera EU:s finanser genom uppföljning och utvärdering. Vi noterar att regeringen anslutit sig till denna bedömning.
Inte minst av öppenhetsskäl bör parlamentet ges en mer betydelsefull roll inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Regeringens förslag på denna punkt synes väl övervägda. Genom att ge Europaparlamentet rätt att samråda inom detta område ökar insynen för allmänheten och parlamentets delaktighet i det mellanstatliga samarbetet utan att det krävs mer överstatlighet. Ökat inflytande för Europaparlamentet ger dessutom de nationella parlamenten mer tid och bättre information vilket torde innebära större påverkansmöjligheter under beredningsprocessen.
Förutom att fördragstexterna är svåra att överblicka är också beslutsformerna inom EU många och komplicerade. Detta måste förändras, dock utan att balansen mellan Rådet och Europaparlamentet förändras i någon större utsträckning. En tydligare koppling mellan en viss röstningsprocedur i Rådet och proceduren i Europaparlamentet bör åstadkommas. Det synes vara rimligt att begränsa beslutsprocedurerna i Europaparlamentet. Förutom de tre beslutsprocedurer, medbeslutande, samtycke och samråd, som Europaparlamentet föreslagit bör även fortsättningsvis Europaparlamentet, i frågor som rör EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, ha rätt att få information om utvecklingen inom området.
Regeringen kommenterar heller inte i skrivelsen förslagen från Europaparlamentet och reflexionsgruppen om att sätta ett tak på maximalt 700 ledamöter för parlamentet vid en utvidgning. Centerpartiet anser att Sverige bör ägna denna fråga stor uppmärksamhet inför regerings- konferensen. En avsevärd del av den legitimitet som Europaparlamentet besitter baserar sig på att parlamentets sammansättning speglar diversiteten i det europeiska partiväsendet. Den folkliga identifikationen med Europa- parlamentet och engagemanget i samband med val till Europaparlamentet kan komma att minska om enbart de stora partierna i respektive land ges reella chanser att få mandat i Europaparlamentet. Centerpartiet anser att behovet av effektivitet måste vägas mot kravet på representativitet. Av lika stor betydelse som diskussionen om ett tak är frågan om att minska de små staternas överrepresentation i parlamentet vid en utvidgning. Sverige bör motsätta sig eventuella förslag vid regeringskonferensen om att minska de små staternas överrepresentation i Europaparlamentet och hysa stor tveksamhet till förslag om att sätta ett tak på maximalt 700 ledamöter i Europaparlamentet.
Det är viktigt för ett ökat folkligt förtroende för EU- samarbetet att resurserna används på ett adekvat sätt. I ett sådant perspektiv är parlamentets flyttande mellan Bryssel och Strasbourg liksom placeringen av sekretariatet i Luxemburg oförsvarligt. Parlamentets verksamhet bör därför samlas till en ort. Sverige bör driva denna fråga under regeringskonferensen. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om antalet ledamöter i Europaparlamentet och om parlamentets arbetsformer.
Kommissionen
Centerpartiet anser att rätten för varje land att nominera en egen kommissionär skall finnas kvar. Om det i ett utvidgningsperspektiv krävs en begränsning av antalet kom- missionärer bör detta ordnas genom att varje medlemsstat enbart ges rätt att utse en kommissionär. Då kommissionens uppgifter inte bör utökas i någon större omfattning kan förändringar av kommissionens arbetsformer behöva övervägas. Ansvarsområden bör kunna delas av kommissionärer från olika länder; eventuellt kan prövas att ha kommissionärer utan egen portfölj eller med enbart uppföljningsuppgifter.
Som tidigare framgått anser Centerpartiet att en delad initiativrätt mellan kommissionen och medlemsländerna bör tillämpas i större omfattning. Inom hela den nuvarande tredje pelaren bör råda delad initiativrätt. Enskilda medlemsländer bör i större utsträckning ha initiativrätt även inom områden där kommissionen exklusivt har sådan rätt idag. Slutligen bör kommissionen bli skyldig att besvara förslag från Europaparlamentet i enlighet med artikel 138b. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om kommissionens arbetsformer.
Regionkommittén
Regionkommittén representerar ett regionalt och lokalt inflytande i EU som i övrigt har stora brister. Det lokala och regionala inflytandet får inte begränsas till att regionerna går samman om lobbykontor i Bryssel. Det är en stor brist att regionkommitténs roll inom EU-systemet inte beaktas i regeringens skrivelse. Centerpartiet anser att regionkommittén bör få större inflytande inom samarbetet bland annat genom att stärka banden mellan Europa- parlamentet och regionkommittén. Regionkommitténs resurser bör stärkas i enlighet med reflexionsgruppens förslag. Regionkommittén skall dessutom ges aktiv rättskapacitet inför domstolen utan att subsidiaritetsprincipen därför ges en juridisk innebörd. Fördelningen av platser i regionkommittén - vilket är en nationell angelägenhet - bör enligt Centerpartiet baseras på valresultat i lokala och regionala val. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om regionkommitténs arbetsformer.
Övriga institutionella frågor
Som tidigare framgått anser Centerpartiet att EG-domstolens roll bör stärkas inom den tredje pelarens område. Sverige skall sträva efter att domstolen ges rollen att lämna för- handsavgörande avseende hur konventionsbestämmelser skall tolkas. Domstolen skall också fungera som tvistlösningsorgan om oenighet uppstår mellan medlemsländer om tillämpningen. Centerpartiet anser att principen om en domare från varje land inte skall förändras. Vi instämmer också i kravet på förändringar inom domstolen som främjar snabbare avgöranden.
Både det rent brottsliga fusket med EU:s medel och allmänt slöseri och ineffektiv hantering av gemenskapens medel inom unionens olika organ hotar allvarligt det folkliga förtroendet för unionen. För att komma tillrätta med dessa problem krävs att revisionsrättens ställning säkerställs. Regeringens förslag på detta område synes väl övervägda. Förhoppningsvis kommer konventionen om skydd av EU:s finansiella intressen att bli ett verksamt instrument i detta arbete. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om kampen mot bedrägerier och slöseri inom EU.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om suspendering av en medlemsstat och om införandet av en utträdesparagraf, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal självstyrelse, förstärkning av subsidiaritetsprincipens tillämpning samt upprättandet av en kompetenskatalog, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningspolitik inom EU, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU:s tredje steg, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av artikel 102a samt om upprättandet av gröna räkenskaper, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördragsändringar för att stödja jämställdhetsarbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka konsumenternas ställning i fördraget, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka djurskyddslagstiftningen inom EU, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en huvuduppgift för EU skall vara att främja en hållbar utveckling såväl inom EU som globalt, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillämpa minimiregler också för varor och förstärka medlemsländernas rätt att gå före och införa strängare krav, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla transeuropeiska nät, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revidering av Euratomfördraget, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska undantag på kemikalieområdet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om att införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur Sverige bör driva en reformering av CAP, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja utveckling av regioner i EU:s yttersta periferi, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för att inom EU utveckla förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt om en klarare uppdelning av ansvar mellan EU och VEU, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värna de officiella språkens ställning, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i rådets arbete och om att stärka de nationella parlamentens ställning, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter i Europaparlamentet och om parlamentets arbetsformer, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommissionens arbetsformer, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionkommitténs arbetsformer, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kampen mot bedrägerier och slöseri inom EU.
Stockholm den 26 januari 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c) Helena Nilsson (c) Agne Hansson (c) Andreas Carlgren (c) Karin Starrin (c) Elving Andersson (c) Marianne Andersson (c)