med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät

Motion 2003/04:Bo9 av Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät i sin helhet.

Motivering

Varje medborgares egendom är enligt RF 2 kap 18 § tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Även om förslag återkommande väckts, inte minst från Centerpartiet, om vikten av att stärka grundlagsskyddet för det enskilda ägandet har riksdagen avslagit dessa. Dagens grundlagsskydd är tillfyllest, har det hävdats. I den nu aktuella propositionen föreslås att ett privat rättssubjekt skall ges rätt att i strid med ett annat rättssubjekts mening få rätt att ta i anspråk den mark man anser sig behöva för att dra ledningar och bygga de anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät – f.n. basstationer och master. Inom ramen för given ledningsrätt ska även inkluderas rätten att utan fastighetsägarens medgivande göra andrahandsupplåtelser.

Regeringen motiverar sitt förslag till inskränkning i äganderätten med att det föreligger ett angeläget allmänt intresse av att bygga ut den tredje generationens mobilsystem, 3 G eller UMTS. Motiveringen för det angelägna får tolkas vara den politiska viljan att bygga ut systemet till att omfatta 99,8 % av Sveriges befolkning. Riksdagens uttolkning av EU:s ramdirektiv har gjorts utan att försiktighetsprincipen har tillämpats eller att utbyggnaden i sin helhet först prövats enligt miljöbalkens bestämmelser. Det har nu visat sig att många enskilda fastighetsägare och kommuner avvisat de utbyggnader som operatörerna önskat. Här finns uppenbart olika intressen – äganderätt, hälsoaspekter i form av zoner med låg strålning, landskapsbild och operatörernas önskan att nå optimala lägen, god ekonomi och leva upp till de tillståndsvillkor som angivits. Operatörerna har nu angivit att de önskar lättnader i villkoren, främst då den satta tidsramen till 2003, med hänvisning till svårigheter att få bygglov för master. Även om bygglov alltjämt kommer att krävas, räknar regeringen med att ledningsrätt ska leda till ett mindre antal överklaganden och en snabbare process.

Frågan är om det faktum att det finns problem för marknadens operatörer att leva upp till ett politiskt beslut kan leda till slutsatsen att det finns skäl att inskränka äganderätten för enskilda på det sätt som föreslås. Även om det idag kan hävdas föreligga ett allmänt intresse av utbyggnad av den tredje generationens mobiltelesystem framkommer inte någon särskild motivering för att hävda att det är ett angeläget allmänt intresse. Det faktum att skyddet för egendom faktiskt återfinns i grundlagen borde leda till slutsatsen att det krävs mer än en tillfällig politisk vilja för att inskränka skyddet. Utbyggnaden av mobiltelefonin har nu skett på marknadens villkor och utifrån gällande lagstiftning. Det faktum att det leder till högre kostnader för operatörerna eller att man måste anpassa sina nät till lokala förutsättningar måste utifrån de allmänna förutsättningar som gäller i frågan ses som ett nödvändigt korrektiv, en balanserande kraft mellan olika intressen. Om nu en part skulle få en gräddfil och en obegränsad rätt på annans bekostnad upphävs balansen mellan olika allmänintressen. Operatörernas rätt att få välja sin väg genom landet bör inte få bli ett överordnat intresse.

Till detta kan läggas att de enskilda operatörerna får ett marknadsöverläge genom att de inte behöver söka marknadslösningar för den mark de behöver, utan kan tvinga fram ledningsrätt med ersättning enligt expropriationslagen. Härutöver ges de rätt till andrahandsupplåtelse av ledningsrätt och därmed möjlighet att själv fastställa sina ersättningsanspråk, medan däremot den enskilda fastighetsägaren saknar alla möjligheter att få ersättning om denna lagstiftning träder i kraft.

Vi konstaterar för vår del att det föreligger betydande osäkerhet om effekterna av den strålning som följer av den tredje generationens mobiltelefoni. Behovet av forskning på området är klart uttalat, vilket också framkom vid den hearing som miljö- och jordbruksutskottet anordnade tidigare denna vår. Dagens riktlinjer för strålning har lagts fast av myndigheterna på basis av idag erkänd kunskap. Det torde dock knappast vara en djärv gissning att påstå att dagens sanningar inte behöver bli morgondagens. De riktlinjer som idag gäller för utbyggnaden kan mycket väl komma att skärpas, och vi noterar att det finns länder som redan idag tolkar verkligheten med större försiktighet än Sverige. Det faktum att gränsvärden kan komma att ändras och att behov finns att säkerställa att alla medborgare kan erbjudas goda livsvillkor i hela landet torde leda till att utbyggnaden måste justeras ned. Denna fråga kan redan idag närmare prövas utifrån de olika överväganden som följer av lokala beslut, under förutsättning att ledningsrätt inte sätter dessa beslut ur spel.

Avslutningsvis konstaterar vi att förslagen i föreliggande proposition saknar ett tydligt stöd av remissinstanserna. Medan IT-företagen och vissa myndigheter tillstyrker så avstyrker t ex Svenska Kommunförbundet, Fastighetsägarna, SABO, Hyresgästföreningen, Företagarna och LRF. Vi finner således starkt stöd i remissinstanserna för vår ståndpunkt att avstyrka propositionen, d v s att ge ledningsrätt också för anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät.

Stockholm den 28 april 2004
Kerstin Lundgren (c)	Birgitta Carlsson (c)