med anledning av prop. 2003/04:124 En hållbar svensk politik i fråga om valar

Motion 2003/04:MJ49 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de fiskare som drabbas av de i propositionen redovisade åtgärderna för att begränsa bifångster av tumlare skall kompenseras fullt ut.

En hållbar svensk politik i fråga om valar

Frågan om bevarandet av världens olika hotade valarter har länge engagerat det svenska folket, miljöorganisationerna och riksdagens politiska partier, däribland Kristdemokraterna.

Fångsten av stora valar regleras av den internationella valfångstkommissionen, IWC. Sedan 1982 har IWC infört ett moratorium på kommersiell valjakt. Idag uppgår fångsten av stora valar till omkring 1 700 fördelade på knappt 700 för vardera norsk kommersiell jakt och japansk vetenskaplig jakt och cirka 350 för ursprungsbefolkningars husbehovsjakt. Island har nyligen påbörjat ”vetenskaplig” jakt på vikvalar. En omfattande jakt av mindre valar förekommer också utanför IWC:s reglering. Sverige medverkar också inom Ascobans, som är en överenskommelse om bevarande av småvalar i Östersjön, nordöstra Atlanten, Irländska sjön och Nordsjön.

I mitten av oktober 2002 höll IWC ett extra möte i Cambridge i England. En av de frågor som aktualiserades vid mötet var ett eventuellt upphävande av Islands medlemskap i kommissionen inklusive landets reservation mot kommersiell valfångst från år 2006. I omröstningen huruvida Islands ansökan hösten 2002 skulle betraktas som en ny ansökan kom den svenska rösten att utgöra tungan på vågen. Med röstsiffrorna 19 för och 18 mot beslutades att så var fallet. Konsekvensen blev att Island behöll det medlemskap inklusive reservationen som landet genom denna ansökan hade förvärvat före mötet, vilket enligt vår mening måste vara ett misstag.

I oktober 2003 beslöt riksdagen att den svenska politiken i valfångstfrågor skulle formuleras grundligt och att regeringen skyndsamt för riksdagen skulle redovisa den politik som förts de senaste tio åren samt lägga fram förslag om hur den framtida politiken skall utformas och organiseras. Kristdemokraterna välkomnar att regeringen nu framlagt en proposition om riktlinjer för en hållbar svensk politik i fråga om valar.

Tumlaren – den svenska valen

Det är särskilt angeläget att värna tumlaren, som är den enda valart som förekommer i svenska vatten. Tumlaren har varit på tillbakagång i Östersjön sedan 1960-talet. Orsaken till tillbakagången är oklar, men troligen rör det sig om en kombination av olika faktorer. Oavsiktliga bifångster inom fisket pekas okritiskt ut som den huvudsakliga orsaken. Miljögifter i form av klorerade organiska föreningar och tungmetaller utgör också ett hot mot tumlaren. Störning från båttrafik, sjukdomar och parasitangrepp kan också spela in. Tidigare vintrar med omfattande isbeläggning av Östersjön kan också vara en påverkande orsak. Eventuella effekter av buller från vindkraftverk studeras för närvarande av danska forskare. 1995 uppskattades populationen i Östersjön till ca 600 djur (exklusive polska vatten). Populationen beräknas idag uppgå till 100–200 djur, men väldigt olika uppskattningar förekommer om populationens storlek.

Åtgärder för bevarande av tumlaren

Ett beslut om gemensam rådsförordning om åtgärder för att minska oavsiktlig fångst av valar vid fiske, antogs vid jordbruks- och fiskerådets möte den 22 mars. Beslutet innebär bland annat att förbudet att använda drivgarn i Östersjön sköts upp ett år till den 1/1 2008 och att utfasningen av drivgarnen nu baseras på en begränsning av fiskeansträngningen (40 procent första året och därefter 20 per år) i stället för som tidigare en omedelbar nedskärning av drivgarnslängden till 2,5 km.

För att underlätta övergången från drivgarn till andra redskap skall de säsongsmässiga förbudstiderna vid användningen av olika fiskeredskap i Östersjön ses över. Kommissionen förklarar att man skall överväga en möjlighet för medlemsländerna att stödja inköp av s.k. pingers för åtaganden gjorda under 2005 och 2006. I sitt förslag till finansiellt perspektiv för fiskesektorn efter 2006 kommer kommissionen att undersöka om man skulle kunna inkludera ytterligare möjligheter till medfinansiering från EU för åtgärder som stöder miljövänliga fiskemetoder.

Kristdemokraterna ställer sig tveksamma till om de regler som föreskrivs i förordningen är proportionerliga i relation till de problem som de avser att lösa. Bland dessa är begränsning av användning av drivgarn och obligatorisk användning av ljudskrämmare, pingers, vid vissa typer av fiske. Forskning pågår för närvarande kring effekten av dessa pingers, som skall avskräcka tumlarna från att närma sig näten. När det gäller användning av drivgarn är restriktioner, enligt Kristdemokraternas mening, i första hand aktuella för Nordsjön. I Östersjön är problemet med tumlare som fastnar i drivgarn, såvitt kan bedömas av expertis, av marginell betydelse. Under den senaste tioårsperioden har totalt 13 döda tumlare påträffats i Östersjön, varav 7 som bifångst i fiskeredskap. Sedan 1996 har dock endast 1 tumlare fångats som bifångst. Ett av delmålen i miljökvalitetsmålet Hav i balans och levande kust och skärgård föreskriver att bifångsten av tumlare får vara högst 1 procent av bestånden. Denna målsättning är således redan uppfylld. Förbudet mot drivgarn får starkt negativa konsekvenser för laxfisket på den svenska syd- och ostkusten. I praktiken torde åtgärden omöjliggöra ett kommersiellt laxfiske i Östersjön. Det är därför nödvändigt att berörda yrkesfiskare kompenseras fullt ut för förluster till följd av den av svenska jordbruksministern framförhandlade EU-förordningen. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur berörda fiskare fullt ut ska kompenseras för de förluster inskränkningen av deras fiskeverksamhet innebär.

Stockholm den 19 april 2004
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Dan Kihlström (kd)	Mikael Oscarsson (kd)