Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.

Inledning

Skadegörelse, bland annat i form av klotter och oönskad graffiti, är ett allvarligt problem som kostar enskilda och samhället pengar och som kan skapa otrivsel i exempelvis bostadsmiljöer. Vi är eniga om att det krävs redskap för att förhindra att människors närmiljö, eller konstföremål – som ofta är fallet i exempelvis Stockholms tunnelbana – skadas eller förstörs.

Det förslag som nu presenteras för att komma till rätta med klotter och annan skadegörelse är inte nytt. Vid det förra tillfället som förslaget presenterades för riksdagen avstyrkte Lagrådet förslaget. Riksdagens justitieutskott beslöt enhälligt, efter hörande av konstitutionsutskottet, att avslå förslaget. Även det nu föreliggande förslaget har avstyrkts av Lagrådet då det måste anses alltför långtgående i förhållande till det starka skydd den kroppsliga integriteten har enligt bland annat regeringsformen. Förslaget har också avstyrkts av ett antal remissinstanser, såsom JO, JK, BRÅ, Sveriges Advokatsamfund, Ungdomsstyrelsen m.fl.

För att en inskränkning av skyddet mot kroppsvisitation skall vara acceptabel krävs, utöver ett godtagbart ändamål, att det finns ett påtagligt behov av att använda just det tvångsmedlet, att en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig samt att tvångsåtgärden står i rimlig proportion till vad som kan vinnas med åtgärden. Kravet på effektivitet måste vägas mot kravet på skydd för den personliga integriteten.

Det kan konstateras att de ekonomiska konsekvenserna av klotter och annan liknade skadegörelse är kännbara, men den mycket långtgående slutsats som regeringen drar i propositionen, där det bland annat görs gällande att företagsetableringar m.m. uteblir på grund av klotter, är inte trovärdig. Denna beskrivning synes snarast vara ett desperat försök att rättfärdiga åtgärder som åter avstyrks av så många instanser. Vänsterpartiet anser att analysen av de sociala förhållandena, arbetslöshet, otrygghet m.m. i framför allt storstädernas ytterstadsområden är mycket haltande och överslätande. Även om klotter och oönskad graffiti kan vara både kostsam och förfulande är det inte orsaken till segregation och ökande klyftor. Dessa problem bekämpas dessutom inte genom att man för en kamp mot skadegörelse. Vår analys är istället den motsatta, nämligen att såväl skadegörelse som annan brottslighet främst bekämpas genom att det förs en strid mot segregation och sociala orättvisor.

Har behovet av kroppsvisitation ökat?

Klotter är enligt propositionen ett utpräglat ungdomsfenomen. Cirka en fjärdedel av alla utredningar läggs ned på ett tidigt stadium på grund av att den misstänkte är under 15 år. Nästan samtliga misstänkta är, enligt regeringens proposition, under 19 år. När det gäller personer under 15 år får, enligt RB 23 kap. 36 § om unga lagöverträdare, kroppsvisitation endast vidtas när det finns särskilda skäl. Detta borde leda till särskild eftertanke när det gäller vilka metoder samhället väljer för att stävja en oönskad verksamhet.

Regeringen hänvisar till en del av de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med olika typer av skadegörelse men konstaterar också att dessa åtgärder varken utvärderats eller på något annat sätt följts upp. Regeringen konstaterar att antalet anmälda brott samt kostnadsbilden för sanering och liknande åtgärder har ökat. I Göteborg har exempelvis övervakningskameror satts upp i lokaltrafiken till en kostnad av 38 miljoner kronor. Huruvida dessa har givit resultat vad beträffar minskad förekomst av klotter och vandalisering på kollektiva färdmedel redovisas inte. Det finns överhuvudtaget ingen samlad bild av hur de olika metoder som använts landet runt har påverkat förekomsten av oönskad graffiti och klotter. Vänsterpartiet anser att det, innan nya åtgärder vidtas, måste ske en analys av huruvida en konfrontationspolitik likt den man fört i Stockholm varit mer framgångsrik än den som förts i exempelvis Norrköping vilken syftat till att skapa alternativ för att bejaka en skaparlusta. I motion 2002/03:Kr259 Graffiti har Vänsterpartiet också föreslagit åtgärder i denna senare riktning.

Regeringen konstaterar vidare att man inte vet huruvida antalet anmälda brott är ett resultat av ökad anmälningsbenägenhet eller en faktisk ökning av brottsligheten. Att utan någon analys av de insatser som gjorts eller för den delen av den faktiska ökningen av brottsligheten föreslå ett ingripande undantag i den av grundlagen skyddade kroppsliga integriteten kan inte anses acceptabelt.

Att klotter och skadegörelse skulle vara en inkörsport till grövre brottslighet är inte belagt, forskning pekar snarare på att ett sådant samband saknas. Regeringen beskriver i propositionen att klotter och vandalisering för en liten grupp mer kriminellt belastade gärningsmän ingår som en del i mer omfattande brottslighet. Enligt regeringen pekar alltså fakta mot att en liten grupp, ofta mycket unga, gärningsmän ansvarar för en stor del av skadegörelsebrotten i form av oönskad graffiti och klotter.

Lagrådet har ansett att den föreslagna åtgärden är ett alltför trubbigt instrument när det gäller att komma åt skadegörelse i form av klotter och oönskad graffiti eftersom det riskerar att träffa även andra personer och att åtgärden kan användas på ett alltför godtyckligt sätt. Denna kritik bemöter regeringen med att, på en rad i propositionen, konstatera att åtgärden även är tänkt att träffa andra misstänkta, exempelvis stenkastare. Behovet av och verkningarna av ett sådant mer vidare tillämpningsområde har inte beskrivits i propositionen och torde därmed falla på samma argument som Lagrådet redan konstaterat, nämligen att när det gäller en så ingripande åtgärd som kroppsvisitation måste det vara visat att ingen annan åtgärd kan ge den önskade effekten. I detta sammanhang lämnas ingen ledning genom det föreliggande förslaget.

Straffskärpning?

I propositionen konstateras att de personer som begår skadegörelsebrott framför allt är unga personer, i synnerhet om det rör sig om klotter eller oönskad graffiti. Äldre personer som begår skadegörelsebrott är ofta belastade av annan brottslighet i samband med att skadegörelsebrottet begås. Vänsterpartiet anser inte att längre straff är en lämplig åtgärd för att komma till rätta med ungdomars brottslighet. Det finns strikt reglerat när fängelse eller sluten ungdomsvård skall komma ifråga för unga personer, och Vänsterpartiet delar Statens institutionsstyrelses analys att det vore olämpligt att utdöma en sådan påföljd för den typ av brottslighet det är fråga om här.

När det gäller äldre personer som begår allvarlig skadegörelse och när stora ekonomiska värden förstörs finns det utrymme att döma till fängelse. Om regeringen anser att ett större antal brott skall leda till en sådan påföljd anser Vänsterpartiet att ett sådant förslag kan presenteras inom ramen för nuvarande lagstiftning genom ett förtydligande av motiven för när ett brott skall anses som grovt. Vi anser således att sex månaders fängelse är ett tillräckligt ingripande straff för skadegörelse av normalgraden.

Analys av övriga brottsförebyggande åtgärder mot skadegörelse i form av klotter

Regeringen konstaterar att det finns ett behov av att inventera klotterförebyggande åtgärder som vidtagits i Sverige och analysera de uppföljningar som gjorts av deras effekter. I detta instämmer Vänsterpartiet fullt ut och konstaterar därmed att det uppdrag som givits till BRÅ i denna riktning är mycket viktigt. Vänsterpartiet anser också att forskning i denna riktning borde initieras i flera sammanhang. Innan en sådan analys är genomförd och forskningen utvecklad kan det inte anses tillräckligt utrett huruvida ytterligare undantag bör genomföras i det grundlagsfästa skyddet för kroppslig integritet.