med anledning av prop. 2002/03:136 Allmänna arvsfonden och Arvfondsdelegationens organisation m.m.

Motion 2002/03:So51 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Arvsfondsdelegationens anknytning till Regeringskansliet bör upphöra.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Kammarkollegiet bör vara värdmyndighet för Arvsfondsdelegationen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bestämmelser om årsredovisning och budgetunderlag som bör gälla för Arvsfondsdelegationen.

Inledning

Allmänna arvsfonden inrättades 1928, när arvsrätten för kusiner och avlägsnare släktingar avskaffades. Fondens medel ska enligt lagen om Allmänna arvsfonden delas ut för att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Ett av Arvsfondens viktigaste syften är att stimulera till utveckling och prövning av nya idéer, varför stöd främst går till nyskapande och utvecklande projekt. Under 2002 fördelades totalt 261 miljoner kronor av Allmänna arvsfondens avkastning till projekt efter ansökan till den så kallade Arvsfondsdelegationen.

När en person avlider och det saknas arvsberättigade släktingar eller andra testamentstagare tillfaller kvarlåtenskapen Allmänna arvsfonden. Fonden kan också få egendom genom gåva eller som universell testamentstagare. Kammarkollegiet förvaltar fondens tillgångar och bevakar i övrigt fondens intressen.

Ärenden om stöd ut Allmänna arvsfonden handläggs av Arvsfondsdelegationens kansli. Detta kansli är för närvarande placerat inom Socialdepartementet och Kulturdepartementet. Beslut om stöd fattas av Arvsfondsdelegationen, förutom de fall när stödgivningen överstiger 300 000 kronor eller är av principiell betydelse.

Arvsfondens unika ställning har varit föremål för ett flertal granskningar och förändringar. Riksdagen har haft anledning att påpeka brister i bl.a. fondens ändamålsbestämmelser och rättsliga ställning. Den nuvarande arvsfondslagen tillkom 1994.

Riksdagens revisorer har granskat Allmänna arvsfonden ( rapport 1999/2000:2) och kom då fram till att det finns en rad brister bl.a. vad gäller fondens och Arvsfondsdelegationens rättsliga ställning, Arvsfondsdelegationens verksamhet och stödfördelning samt rapporteringen till riksdagen. Därefter tillkännagav riksdagen för regeringen att de brister revisorerna uppmärksammat borde utredas och belysas ytterligare. Föreliggande proposition är ett försök att komma till rätta med de brister som Riksdagens revisorer och riksdagen uppmärksammat.

Kristdemokraterna har invändningar av principiell karaktär och menar att de föreslagna åtgärderna inte skapar tillräcklig klarhet kring Arvsfondsdelegationens ställning och verksamhet. Propositionen kommer inte, enligt vår mening, helt att eliminera risken för politisering av stödtilldelningen och därmed förknippade problem.

Propositionen

Förslagen i propositionen syftar, enligt regeringen, till att renodla rollerna mellan regeringen och Arvsfondsdelegationen samt stärka Arvsfondsdelegationen som en myndighet underställd regeringen.

Arvsfondsdelegationen ges rätt att besluta om stöd ur Allmänna arvsfonden oavsett beloppets storlek. Vidare samlas personal som handlägger stödärenden i ett särskilt kansli inom Regeringskansliet. Regeringen vill också förändra Arvsfondsdelegationens sammansättning så att både ledamöter från Regeringskansliet och andra ledamöter ska ingå. Regeringen utser samtliga ledamöter. Delegationens ordförande ska utses bland de ledamöter som hämtas från Regeringskansliet.

I propositionen förslås även förändrade regler för redovisning och revision. Kammarkollegiet ska i fortsättningen lämna en redovisning för kapitalförvaltningen av Allmänna arvsfondens tillgångar. En bestämmelse införs i förordningen (1994:952) om Allmänna arvsfonden om att Arvsfondsdelegationens verksamhet ska redovisas i en verksamhetsberättelse.

Kristdemokraternas ståndpunkter

De medel som tillfaller Allmänna arvsfonden ska, som nämnts ovan, användas för utvecklande och nyskapande verksamhet. Syftet med Allmänna arvsfonden är inte att främja ändamål, som regelmässigt tillgodoses genom anslag av allmänna medel. Fördelningen av stöd får därför inte fungera som en förstärkning av statens inkomster för att finansiera löpande utgifter. Blotta misstanken att Arvsfondens avkastning används för att fylla luckor i statsbudgeten är allvarlig. Kristdemokraterna vill därför se en annan organisatorisk lösning än den som föreslås i propositionen beträffande Arvsfondsdelegationen.

Det är, enligt vår mening, naturligt att statlig verksamhet – som i fallet med Arvsfondsdelegationen – organiseras som en självständig myndighet. Men Arvsfondsdelegationens verksamhet är inte tillräckligt omfattande för att motivera uppbyggnaden av en helt ny myndighet. Därför anser Kristdemokraterna att verksamheten bör inordnas som en nämnd, vilken stödjer sig på en värdmyndighet.

Regeringen framhåller dock att Arvsfondsdelegationen kan dra nytta av de effektiva beredningsprocesser och omvärldskontakter som finns i Regeringskansliet. Visserligen är beredningsprocessen bred och effektiv, men den är en del av en politisk beslutsprocess – medan fördelning ur Arvsfonden är att betrakta som ärendehandläggning. Stödtilldelning ur Arvsfonden ska fördelas utan koppling till eller samordning med statens finanser. Det saknas ett resonemang i propositionen kring det principiellt oriktiga i att kontrollen av medelstilldelningen sker där medlen också fördelas.

Ekonomistyrningsverket (ESV) lämnade ett remissyttrande till Arvsfondsutredningen (SOU 2002:19) vari myndigheten ställde sig frågande till varför verksamhets- och omvärldskriterierna för just detta av statens många åtaganden leder till ett förslag om en organisatorisk lösning inom Regeringskansliet. Den svenska förvaltningsmodellen är, som ESV mycket riktigt påpekar, särskilt väl lämpad för att utveckla specifik spetskompetens och relevanta nätverk i omvärlden.

Kristdemokraternas bedömning är att Kammarkollegiet, som förvaltar och bevakar Arvsfondens intressen, borde fungera som värdmyndighet för Arvsfondsdelegationen. Därigenom dras en tydlig och organisatorisk gräns mot regeringens beredning av politiska beslut. Dessutom tas hänsyn till den generella strävan som finns att avlasta regeringen förvaltningsbeslut och decentralisera återkommande rutinuppgifter utanför Regeringskansliet.

Arvsfondsdelegationen bör – om den inte knyts till Regeringskansliet – omfattas av bestämmelser om årsredovisning och budgetunderlag.

Stockholm den 11 juni 2003
Ulrik Lindgren (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Inger Davidson (kd)
Sven Brus (kd)	Helena Höij (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Torsten Lindström (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Olle Sandahl (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Dan Kihlström (kd)