Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

Motion 2001/02:Fö3 av Henrik Landerholm m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2001/02:10
Tilldelat
Försvarsutskottet

Händelser

Inlämning
2001-10-12
Granskning
2001-10-15
Registrering
2001-10-15
Bordläggning
2001-10-16
Hänvisning
2001-10-17

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning

Vi förordar ett starkare försvar som i vissa avseenden är större och i alla avseenden bättre och flexiblare än regeringens förslag. Detta förutsätter en större materiell kvantitet i kombination med hög kvalitativ funktionskompetens inom de flesta områden.

Vi motsätter oss regeringens nedrustning som leder till att modern försvarsmateriel avvecklas i stället för att bibehållas för att upprätthålla den erforderliga funktionella kompetensen och förmågan att växa när så erfordras. Delar av denna materiel bör således bibehållas i förband eller förrådsställas som grund för tillväxt. Detta är desto mera angeläget då en samlad strategi för försvarets framtida utveckling saknas.

I de senaste försvarsbesluten har Moderata samlingspartiet efterlyst en samlad strategi för försvarets framtida utveckling och därmed även materielförsörjningen. Detta förutsätter emellertid en långsiktig strategi om vad som behövs för att försvaret skall kunna skapa förutsättningar för att vidmakthålla kompetens, organisation och materiel för att lösa de uppdrag som efterfrågas. När denna analys är gjord kan man konstatera vilka förband och vilka system som måste finnas i dag respektive vilka vi måste fatta anskaffningsbeslut om för att de skall vara operativa om tio år. Det är detta perspektiv som är dimensionerande för vad vi gör i dag.

För att åstadkomma en förbättring avseende försvarets materielplanering behöver därför en uppdelning av försvarsanslaget göras. Ett anslag, med tre anslagsposter, bör omfatta den totala driftskostnaden (utbildning, beredskap, underhåll och vidmakthållande) av befintlig organisation, det andra anslaget kommande investeringar och andra långsiktiga bindningar. Avvägningen mellan dessa anslag och mellan olika investeringar inom ett investeringsanslag är ett politiskt ansvar. Därmed blir också det ansvar som är förknippat med alla investeringsbeslut såväl på kort som lång sikt tydliggjort.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grunder för en långsiktig strategi för det militära försvarets materielförsörjning.

  2. Riksdagen beslutar om förändrad uppdelning av anslaget till det militära försvaret i enlighet med vad som anförs i motionen.

Svensk försvarsindustri

Svensk försvarsindustri har under lång tid haft en stor bredd och en unik sy­stemkompetens. Det panikstopp som Försvarsmakten tvingats till som följd av likviditetsindragningen i samband med den fulla tillämpningen av anslagsförordningen har försatt stora delar av försvarsindustrin i en akut krissituation. Ingen kan förneka de förändringskrav som följer av de senaste årens nya förutsättningar. Svensk försvarsindustri kommer i framtiden inte att kunna upprätthålla samma breda kompetens på samma mängd områden som tidigare. Varken inhemsk eller utländsk efterfrågan är tillräcklig för detta. Den tekniska utvecklingen accentuerar behovet av ett allt närmare samarbete med utländska partner.

Den uppkomna krissituationen är särskilt allvarlig sett i det senare per­spektivet. De närmaste årens svenska beställningar har kunnat ses som den nödvändiga ”hemgift” svensk industri har haft i sina försök att hitta samarbetspartner och i förekommande fall delägare eller ägare av delar av verksamheten. Utan de förutsättningar som skapats, i form av egna och av Sverige delfinansierade projekt, försvåras detta kraftigt. Försvarsministern, som förtjänstfullt drivit inte minst sexnationerssamarbetet för en europeisk försvarsindustriell integration, försvårar genom regeringens politik avsevärt det som regeringen säger sig förorda.

I flera hänseenden finns anledning att, i ljuset av de stora förändringar som sker i det svenska försvaret, överväga om de förhållanden som hittills rått för svensk försvarsindustri är optimala med de nya förutsättningarna. Det bör t.ex. övervägas om inte försvarsindustrin skulle kunna erbjudas att mer aktivt få konkurrera om den del av materielunderhållet som idag sköts inom Försvarsmakten. På så sätt kan viktig kompetens behållas inom försvarsindustrin samtidigt som volymerna upprätthålls. Självfallet bör den sammantaget billigaste lösningen väljas, varför en strikt tillämpad konkurrensutsättning av verkstads- och varvsdrift är nödvändig.

Mellanstatligt samarbete och export

Vi är positiva till det pågående mellanstatliga samarbetet inom försvarsmaterielområdet. Detta bör fördjupas och utvidgas. Vi anser också att det är angeläget att fortsätta att stödja svensk försvarsindustris exportansträngningar. En av de viktigaste förutsättningarna för detta är att det vi vill exportera också värderas så högt att vi själva anskaffar det till våra egna förband. Med vår försvarspolitik blir detta möjligt.

Intimt förknippad med frågan om internationellt samarbete försvarsindu­striföretag emellan är frågan om exportregler och exportkontroll. Särskilt väsentligt för det försvarsindustriella samarbetet är regelverket för export till tredje land. Internationellt samarbete i projektutveckling är en mycket viktig komponent för att behålla systemutvecklingsförmåga i Sverige. En förutsättning för detta är ett regelverk som på ett enkelt sätt reglerar export till tredje land. Utan denna möjlighet måste man ställa sig frågan om det är meningsfullt att ge sig in i samarbete av denna typ.

Exportberoendet är i delar av försvarsindustrin redan idag mycket högt. Detta beroende kan komma att öka ytterligare eftersom de svenska beställningarna med regeringens politik kraftigt minskar. Det är angeläget att få gemensamma EU-regler för export av försvarsmateriel. Sverige måste därför driva på för att de samarbetsinitiativ som pågår också leder till gemensamma regler för export av krigsmateriel och strategiska produkter, som i snabbt ökande grad utvecklas och produceras gemensamt i flera länder.

En ytterligare åtgärd, dels för att öka vår egen förmåga att lösa internationella uppgifter, dels för att förbättra industrins konkurrenskraft, är att i ökad utsträckning kräva att våra stridskrafter generellt skall ha en ökad interoperabilitet. Ett sådant allmänt krav på Försvarsmaktens materielanskaffning ger också ett brett engagemang i hela organisationen som positivt skulle påverka utbildnings- och övningsverksamheten.

Försvarsmaktens materielplanering

Genom ett förvaltningsinriktat beställar–utförar-system har regeringen abdikerat från viktiga styrmedel i försvarspolitiken. Materielanskaffningens internationalisering och FoU-satsningars långsiktiga och strategiska betydelse talar för att deras uppgifter knyts närmare Försvarsdepartementets centrala avvägningsfunktion. FMV:s roll som självständig myndighet omprövas i sam­band med en större översyn av ledning och styrning av och inom För­svars­makten.

I de senaste försvarsbesluten har Moderata samlingspartiet efterlyst en samlad strategi för försvarets framtida utveckling och därmed även materielförsörjningen. Detta visas tydligt genom att man inom de flesta områden företrädesvis förordar demonstratorer och simulatorer före anskaffning av konkreta vapensystem. Självklart kan demonstratorer och simulatorer vara till god hjälp vid utveckling av gamla och nya vapensystem men de kan aldrig ersätta verkligheten. Därför välkomnar vi regeringens, om än senkomna, insikt att en sådan strategi måste tas fram.

Detta förutsätter emellertid en långsiktig strategi om vad som behövs för att försvaret skall kunna skapa förutsättningar för att vidmakthålla kompetens, organisation och materiel för att lösa de uppdrag som efterfrågas. Det tar tio till femton år att ta fram nya förband och nya system. Därför måste man rimligen beskriva de förmågor och den organisation som behövs fem år efter ett anpassningsbeslut respektive tio år efter beslut om att utveckla försvarsförmågan mot väpnat angrepp.

När denna analys är gjord kan man konstatera vilka förband och vilka system som måste finnas i dag respektive som vi i dag måste fatta anskaffningsbeslut om för att de skall vara operativa om tio år. Det är detta perspektiv som är dimensionerande för vad vi gör i dag. Denna slutsats gäller även om simulatorer och demonstratorer medverkar till att upprätthålla – och utveckla – en principiell stridsteknisk kompetens inom olika funktioner.

Den långsiktiga planeringen, såväl på 10 till 15 års sikt som under försvarsbeslutets treårsperiod, skall därför särskiljas från den årliga budgeteringen. Den långsiktiga planeringen skall syfta till att ge inriktning för personal- och materielförsörjning samt den årliga verksamhetsinriktningen. Detta synsätt leder till en naturlig uppdelning av riksdagens beslut i två delar.

  • Den ena delen är beslut om beredskap, uppgifter och förmåga i den befintliga organisationen.

  • Den andra delen är beslut som omfattar kommande investeringar och andra långsiktiga bindningar inklusive kostnader för t.ex. avveckling, sett i ett längre tidsperspektiv.

Denna förändring tydliggör också riksdagens och regeringens ansvar för de långsiktiga besluten om försvarets uppgifter och förmågor samt anskaffning, uppsättning och avveckling av materiel och militära förband.

Stockholm den 10 oktober 2001

Henrik Landerholm (m)

Olle Lindström (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Anna Lilliehöök (m)

Björn Leivik (m)

Lars Lindblad (m)

Gunnar Hökmark (m)

Liselotte Wågö (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Inga Berggren (m)

Ingvar Eriksson (m)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grunder för en långsiktig strategi för det militära försvarets materielförsörjning.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  2. Riksdagen beslutar om förändrad uppdelning av anslaget till det militära försvaret i enlighet med vad som anförs i motionen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.