med anledning av prop. 2000/01:100 2001 års ekonomiska vårproposition

Motion 2000/01:Fi24 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Sammanfattning

En fungerande rättsstat är garanten för en samvaro människor emellan
präglad av humanism och ömsesidig respekt. I dagens Sverige sviker
rättsstaten sina medborgare. Särskilt oroväckande är utvecklingen i
kriminellt belastade ungdomsgrupperingar. I en miljö präglad av stort
utanförskap och få utvecklingsmöjligheter attraherar en kriminell tillvaro.

Vi moderater ser allvarligt på denna utveckling och framställer i denna
motion en rad verkningsfulla åtgärder, vilka det redan på tilläggsbudget för i
år kan fattas beslut om. På sikt handlar det om flera parallella förändringar av
arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken och familjepolitiken för att skapa
bättre utvecklingsmöjligheter för alla. Sverige behöver också fler poliser för
att leva upp till ambitionen att vara en rättsstat. I motionen föreslår vi bl.a.
följande åtgärder avseende polisväsendet.

- Anställ 250 nya poliser redan i år

Polisbristen är det mest påtagliga problemet inom rättsväsendet. Med
regeringens budget dröjer det till 2004 innan polisen får ytterligare
resurser. Enligt Rikspolisen hade verksamheten kunnat utökas med 250
poliser redan i år med hjälp av ett extra anslag i tilläggsbudgeten. Vi
föreslår därför att riksdagen anvisar nödvändiga resurser till polisväsendet
för att tillgängliga poliser skall kunna anställas redan i år.

- Anställ ytterligare civil personal

Arbetet med renodlingen av den uniformerade personalen måste
intensifieras. Parallellt med nyrekryteringar av poliser bör därför
kompetent civil personal anställas för att förstärka bl. a.
utredningsverksamheten. Såväl kriminalteknisk expertis som personal
med annan bred kompetens bör anställas så snart som möjligt och
nödvändiga medel göras tillgängliga på tilläggsbudget.

- Moderniserad utrustning för effektivare brottsutredningar

Polisens utrustning är föråldrad. Nya vapentyper, modernare bilar och en
ny sambandsutrustning är satsningar som kan inledas redan nu om
nödvändiga resurser görs tillgängliga.

- Bemanna narkotikarotlarna

Nedskärningar på polisens insatser mot narkotikahandeln och ungdoms-
missbruket är förödande. Ungdomsmissbruket har ökat markant bland
ungdomar de senaste fem åren. Utan stöd av polisens kunskaper och
särskilda befogenheter kan samhället inte komma tillrätta med detta ökade
missbruk. Polisens narkotikarotlar måste därför bemannas och ges ökade
resurser.

- Ersättning för övertidsuttag

Låt poliser som vill arbeta övertid få göra det. I dag går medborgarna
miste om många värdefulla polisinsatser därför att polischefer inte kan
ersätta poliserna för övertiden. I väntan på nyutbildade poliser måste de
poliser som finns att tillgå användas maximalt.

- Förbättrad arbetsmiljö för polisen

Poliserna arbetar ofta under tuffast möjliga omständigheter. Utvecklingen
mot fler grövre brott påverkar deras arbetsmiljö högst påtagligt. Samhället
måste ge poliserna bästa tänkbara stöd i form av drägliga
arbetsförhållanden, möjligheter till vidareutbildning och kompetent
arbetsledning. Insatser för att förbättra polisernas arbetsmiljö kan vidtas
redan nu.

2 Innehållsförteckning

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ytterligare utbildningsplatser inom
polisutbildningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förstärkning av anslag 4:1 Polisorganisationen med
250 miljoner kronor utöver regeringsförslaget till tilläggsbudget.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av civil personal till polisen.

4 Ett dödligt ungdomsvåld

Sverige har begynnande tecken på allvarlig gängrelaterad
våldsbrottslighet i och omkring våra största städer. Det handlar
fortfarande om lösliga gängbildningar i de flesta fall, men
våldsupptrappningen är tydlig.

Den 9 december 2000 mördades en 17-årig pojke i Salem av ett gäng på
grund av sina antagna rasistiska uppfattningar. Misshandeln som föregick
mordet var utdragen och utförd av flera personer. Mordet används på Internet
av främlingsfientliga intressen som grund för upptrappning av främlingshatet
i Sverige. Förövarna är namngivna, förloppet utförligt beskrivet och den
påföljd som utdömdes för några av förövarna, samhällstjänst och vård inom
socialtjänsten i tre fall och böter och vård inom socialtjänsten i tre andra
fall,
hånas som innehållslösa.

Den 26 januari i år mördades en elev på Bromma gymnasium på
skoltoaletten av ett pistolskott genom halsen. Gärningsmannen var en 19-årig
narkotikapåverkad pojke, tidigare dömd för grov brottslighet vid ett antal
tillfällen. Bakgrunden till mordet var en ouppklarad narkotikaaffär. Både
gärningsmannen och hans medhjälpare hade varit föremål för en rad
brottsförebyggande insatser från de sociala myndigheterna.

Den 5 april i år dödades en 17-årig pojke i en uppgörelse mellan två gäng
i Vårberg. Han avled efter att ha misshandlats med påkslag, sparkar och ett
knivstick i ryggen. Flera representanter för offentliga myndigheter med
verksamhet i Vårberg uttryckte i anslutning till mordet åsikter om att det
inträffade var väntat och att de förväntar sig att det kommer att inträffa igen.

Vi är i början av en utveckling som snart hotar att göra brott till en ständig
del av vår verklighet. Unga människor får sätta livet till i gängrelaterade
uppgörelser. Vi har ett ansvar för att öppet redovisa det som sker och att
försöka förstå de bakomliggande faktorerna. Några inslag återkommer ofta.
Det handlar om unga människor som växer upp i miljonprogrammets
betongförorter. Ofta är narkotika inblandad. Ungdomar, vars föräldrar
invandrat till Sverige, är tydligt överrepresenterade.

Moderaterna ser detta som ytterligare ett uttryck för ett sönderfallande
välfärdssamhälle. I Sverige formas ett nytt klassamhälle där bristen på egna
möjligheter för många ungdomar ersätts av kriminella karriärer.

5 Utanför möjligheternas Sverige

5.1 Utanför välfärdsstatens murar

Varför fastnar vissa ungdomar i grov kriminalitet? Erbjuds inte alla de
lika möjligheter som regeringen hävdar? Många ställs åt sidan och har
inte de möjligheter som de flesta får. Det leder inte automatiskt till
kriminalitet, men det förklarar en del av de fall när det gör det.

Välfärdsstaten är generös med bidrag till den som landat innanför
välfärdsstatens murar. Många av välfärdssystemen är uppbyggda för att skjuta
till bidrag till den som har eller åtminstone har haft en deklarerad inkomst och
som bor i en egen bostad. De som försörjer sig på svartarbete och som inte
har en fast förankring på bostadsmarknaden lämnas däremot ofta utanför
välfärdsstatens murar.

I de områden där många av de ungdomar som nu utgör kärnan och
rekryteringsbasen för den växande gängkriminaliteten bor och vistas är
utanförskapet påtagligt. De svenska socialförsäkringarna finns inte till för
dem. Mycket av samhällsdebatten som förs kring våra olika bidragssystem
förs ovanför deras huvuden.

5.2 Utanför rättsstatens trygghetsgaranti

Många upplever att rättsstaten fungerar dåligt. Brottsligheten bekämpas
inte, poliserna finns inte tillgängliga och påföljderna är för veka. När
rättsstaten sviker sin uppgift skapar det oro i hela landet och blottlägger
laglösheten, mest i de områden där kriminella är särskilt aktiva. I flera
storstadsförorter upplever medborgarna att ungdomsgäng tar över. De
hanterar droghandel, stölder och ekonomisk långivning under
maffialiknande former. Dagligen upplevs en skrämmande närhet till våld,
hot och organiserad brottslighet.

Många försöker leva sina liv ärligt och inom lagens råmärken. De får
betala det högsta priset för den dåligt fungerande rättsstaten. När polis inte
bekämpar brott, får medborgarna kämpa mot brottsligheten själva.

För många med en bakgrund från andra länder är dessutom bilden av
polisen en annan än för många som växt upp i Sverige. Polis förknippas med
förtryck och övervåld. När närpoliser blivit fjärrpoliser och polisen bara
kommer på akuta utryckningar förstärks denna uppfattning.

5.3 Utanför den reguljära arbetsmarknaden

I många problemtyngda familjer har arbetslöshet och utanförskap gått i
arv. Barn lär sig tidigt att deras föräldrar inte kan stå på egna ben och
klara av familjens försörjning. Det tycks aldrig bli tillräckligt goda
förhållanden på arbetsmarknaden för att alla de som kommit till Sverige
från andra länder skall kunna få göra en insats.

I de större städerna råder i dag akut arbetskraftsbrist till snart sagt alla
typer av arbetsuppgifter. Det saknas bilmekaniker, barnskötare,
tågkonduktörer och butiksbiträden, men något utrymme för det stora antal
invandrare som inte har arbete finns inte.

En tydligare signal om att inte behövas kan inte det svenska samhället
sända till dessa familjer, de arbetslösa och deras barn. Många har dessutom
långa utbildningar från sina hemländer som inte får användas. Får de några
jobberbjudanden handlar det antingen om en etnisk arbetsmarknad, där
vänner och bekanta från det gamla hemlandet kan erbjuda ett arbete, eller
också utlämnas man till de uppgifter som svenskarna själva inte vill utföra, då
ofta också mot svart betalning.

Det har bl. a. hävdats att det finns mellan 15 000 och 20 000, nästan
uteslutande, invandrarkvinnor som utför svarta städtjänster i svenska hem.
Samtidigt förs en offentlig debatt där denna typ av arbetsuppgifter
nedsättande kallas pigjobb och förklaras icke önskvärda. De skall inte införas
i Sverige, säger socialdemokratiska makthavare till alla dem som redan i
tysthet gör jobbet.

5.4 Det kriminella erbjudandet

Alla får inte vara med och ges inte samma möjligheter i
Socialdemokraternas Sverige. I flera av storstädernas
miljonprogramsområden upplever medborgarna att det Sverige regeringen
talar om inte är deras Sverige. I denna utanförskapsmiljö frodas
antidemokratiska och kriminella uppfattningar.

Till skillnad från allt som upplevs som stängt finns ett erbjudande som
står öppet för alla och som inte diskriminerar någon. En kriminell karriär ger
snabba pengar, skapar respekt för den egna personen och leder i mycket få
fall till några kännbara efterföljder.

Det finns en skev uppfattning om att många människor som växer upp i
torftiga uppväxtmiljöer automatiskt är passiva människor i behov av stort
stöd. Det finns naturligtvis exempel också på detta. Det som dock mer präglar
många av ungdomsgängen är den kravfulla, hårda inre miljön. Under närmast
militäriska former organiseras och skapas lydnadsförhållanden. Många visar
prov på ledaregenskaper och betydande uppfinningsrikedom, allt dock använt
för att utföra kriminella handlingar. De gör karriär på det enda vis som
erbjuds.

6 Narkotikan en avgörande faktor

Narkotika finns där dagens unga finns. Den är billig och de flesta unga
har i realiteten enklare att få tag i narkotika än i alkohol. Det har dessutom
skett en förskjutning i synen på användandet av narkotika. Många unga
som använder narkotika anser sig inte knarka. De injicerar inte och
känner inte något omedelbart tvångsmässigt beroende. De blandar olika
droger på ett sätt som inte skett förut. Det görs oftast först bara under
helgerna, med en känsla av att de kan kontrollera drogintaget. När
personlighetsförändringar börjar visa sig, fysiken bli sämre och beroendet
mer framträdande är det oftast för sent att komma ur missbruket.

Till skillnad från den överblickbarhet som den systembolagsförsålda
alkoholens tydliga angivelse av mängd och alkoholhalt ger, vet inte
narkotikabrukarna vad han eller hon gör med kroppen. De vet inte hur stark
narkotikan är och de vet inte effekterna av att blanda olika preparat. I vissa
fall ger intaget en lyckoruskänsla, ibland skapar det kraftigt illamående och i
en del fall omvandlar det brukarna till mänskliga monster.

I flera av de fall som uppmärksammats på senare år har förövarna varit
narkotikapåverkade. Det gällde vid dödsskjutningarna kring Stureplan på
1990-talet och nu senast vid mordet i Bromma för att nämna ett par. Det
förskjuter lätt gränserna för vad som inträffar, och finns sedan vapen med i
bilden blir lätt konsekvenserna förödande.

För att bryta våldsupptrappningen måste åtgärder för att bekämpa
narkotikans utbredning ingå som en bärande del. Den lagstiftning som finns
där även eget bruk av narkotika är kriminaliserat med fängelse inskrivet i
straffskalan är en bra och offensiv lagstiftning. För att den skall fylla sitt
syfte
måste den efterlevas. Det kräver polisiära resurser för att närvara i
ungdomsmiljöer och aktivt störa narkotikamissbruket.

7 En misslyckad integrationspolitik

I våra fängelser och i de ungdomsgäng där den kriminella livsstilen
rekryterar nya utövare är förövare med invandrarbakgrund kraftigt
överrepresenterade. Ett av många exempel på detta är den
sammanställning som det brottsförebyggande projektet i Sollentuna
kommun gjorde för ett par år sedan med anledning av en snabb
upptrappning av personrån som skapade problem i kommunen.

I sammanfattningen beskrivs gärningsmännen som mellan 14 och 21 år,
samtliga pojkar, 70 procent har utländsk bakgrund men är själva födda i
Sverige. Brottsoffren är pojkar i åldern 13 till 24 år. 95 procent har svenskt
ursprung. Den utvärderade perioden gällde en femmånadersperiod i
Sollentuna, då 89 brott anmäldes, de flesta personrån med stöld av
mobiltelefon, kläder och andra tillhörigheter. I 29 av fallen ledde brotten till
åtal. Många vågade emellertid inte anmäla rånen, som i verkligheten var ännu
fler.

Varje gång ett rån utförs av en person eller grupp med överrepresentation
av invandrarungdomar och där offren är svenskar bidrar det till de historier
som i dag sprids på svenska skolor och på Internet. Det skapar en effektiv
rekryteringsgrund för främlingsfientliga grupperingar. Det offentliga Sveriges
taktik avseende detta har varit att angripa det som enbart ett ideologiskt
problem.

Artister, politiker och andra framträdande personligheter har ställt sig upp
och fördömt främlingsfientlighet utifrån det självklara perspektivet att alla
människor är lika mycket värda. Det riskerar att leda till att det som utgör
grogrunden för problemen passeras okommenterat, nämligen återkommande
brottslighet som skapar djupa kulturella klyftor i Sverige och som bara kan
bekämpas med att lagföra de brott som utförts. Det skulle bidra till att ge
andra chanser till utveckling för de ungdomar med invandrarbakgrund som i
dag inte ser andra utvecklingsmöjligheter än det som den kriminella
verksamheten erbjuder.

8 En mätbar våldsupptrappning

De flesta svenskar bor i områden där grova brott är förhållandevis
sällsynta, områden där man tryggt kan promenera hem utan att ängsligt
snegla över axeln för att se vem som går bakom. De är också områden där
föräldrar slipper oron för att barnen skall utsättas för brott på vägen hem
från bio eller dansklubbar inne i stan.

Många är helt enkelt vana vid ett Sverige som är tryggt och förskonat från
de grövsta former av kriminalitet som vi sett prov på i andra länder.
Regeringen underblåser gärna bilden av Sverige som ett exceptionellt tryggt
land.

Den bilden stämmer inte för en stor grupp av människor i det nya
klassamhället. Under de senaste tio åren har Sverige hunnit ikapp och gått om
många andra länder i brottsstatistiken.

Sedan 1993 har brottsligheten minskat dramatiskt i exempelvis USA.
Våldtäkterna har minskat med 17 procent, rån med 35 och misshandel med 18
procent. Den samlade allvarliga brottsligheten är den lägsta på 25 år. Antalet
brottsoffer har aldrig varit lägre sedan mätningar inleddes 1973.

Sverige har under samma tidsperiod gått åt rakt motsatt håll. Det grova
våldet har både blivit grövre och vanligare. Sedan 1975 har antalet
misshandelsbrott ökat med nästan 300 procent. Förra året blev närmare 17
000 fler svenskar misshandlade jämfört med 1990, 33 000 fler jämfört med
1980 och nästan 40 000 fler jämfört med 1970. Antalet anmälda rån har gått
upp med över 800 procent mellan åren 1970 och 2000. Bara under förra året
begicks 8 915 rån i Sverige, vilket är 3 000 fler än 1990. De flesta utgörs av
personrån, men den största ökningen stod bankrån för som ökade med 29
procent.

Våldsupptrappningen i Sverige visade sig också i den senaste jämförande
brottsofferundersökningen där brottsnivåerna i ett 15-tal länder jämförs
regelbundet. Sverige tillhör nu den föga smickrande världstoppen vad gäller
antalet brottsoffer. Varje år drabbas var fjärde svensk av brott.

Risken att utsättas för våld är nu högre i Sverige än i USA, och Sverige
hamnar dessutom över genomsnittet vad gäller rån och bilinbrott. Generellt är
det bara Australien och England som har en högre brottslighet än Sverige.

Det grova våldet har ökat snabbt, men drabbar fortfarande en
förhållandevis liten del av befolkningen. Många har därför ännu inte känt av
konsekvenserna, och svenskarna känner sig fortfarande förhållandevis trygga.

Men för de mest utsatta är brottsligheten sedan länge en påträngande del
av en otrygg tillvaro. Nyrekryteringen till unga kriminella nätverk är stor.
Den organiserade brottsligheten växer i omfattning och visar tecken på
uppdelning i olika etniska grupperingar.

Regeringen har ansvaret för den här utvecklingen. I en rad länder har
brottsligheten minskat, eller åtminstone inte ökat. Receptet har varit fler
poliser inte färre, som här, och förutsägbara och kännbara påföljder för
brottslingar, inte fler brottslingar dömda till påföljder som verkställs utanför
anstalt.

Socialdemokraternas kriminalpolitik under slutet av 1990-talet har gjort
Sverige våldsammare, mer otryggt och dessutom mer slutet. Den laglydiga
majoriteten av medborgare vågar inte gå ut på kvällar och nätter då
brottslingar och ungdomsgäng tar över många gator och torg.

För att bryta denna utveckling krävs en kriminalpolitik som tar
kriminaliteten på allvar. Det måste vara en politik som mer är inriktad på att
försöka gripa brottslingarna och utkräva ett ansvar av dem, i stället för dagens
ordning där den laglydiga majoriteten får bära de tyngsta konsekvenserna.

9 En ansvarsfull kriminalpolitik

9.1 Utgångspunkter

Det är fullt möjligt att stoppa den pågående våldsstegringen i Sverige.
Men det krävs att samhällsinsatserna för brottsbekämpning koncentreras
till de områden som har en direkt kontakt med de verksamma
brottslingarna. Genom ett starkt rättsväsende går det att minska antalet
människor som skadas och kränks på grund av brottslingars gärningar.

Inget skadar medborgarnas förtroende för rättsstaten så mycket som
uppfattningen att brottslingar kommer undan utan påföljd, att brott lönar sig.
Socialdemokraternas besparingar på polisen och andra rättsvårdande
myndigheter under 1990-talet har skadat detta förtroende. Regeringens
kriminalpolitik har på flera områden inneburit att man lämnat över ansvaret
för brottsbekämpningen och samhällsskyddet till medborgarna själva. Privata
särkerhetsaktörer har tagit över mycket av det som tidigare var naturliga
uppgifter för polisen.

Det har gjort att många medborgare inte längre känner att rättsstaten
erbjuder skydd mot brottsligheten. Varje brottsanmälan som skrivs av utan
utredning undergräver förtroendet ytterligare.

Medborgarna har rätt att ställa krav på det svenska rättsväsendet. Ett
effektivt och välfungerande rättsväsende måste klara av:

- att förhindra brott och återfall i brott

- att rättssäkert och effektivt utreda och klara upp allmänhetens
brottsanmälningar

- att utdöma påföljder som för medborgarna framstår som rimliga och
rättvisa

- att säkerställa att dessa påföljder verkställs under säkra och humana
förhållanden.

9.2 Långsiktiga förändringar av rättsväsendet

Att hindra en fortsatt våldsstegring förutsätter åtgärder både på kort och
på lång sikt. En ny familjepolitik, en politik för nya jobb och en
skattepolitik som erbjuder möjligheter för alla har stor betydelse för att
hindra att kriminella kulturer och beteenden växer fram. Sådana åtgärder
är av grundläggande betydelse, men får effekt först så småningom.

En politik som ger fler människor möjlighet att av egen kraft skaffa
kunskaper, arbete och bostad är även en politik som gör att fler väljer bort
brottsligheten. Arbete och studier skall löna sig och premieras. När väl
studier, arbete och fungerande familjer blir den säkraste vägen till en bättre
tillvaro framstår inte längre det kriminella erbjudandet som lika lockande.

Det kriminella erbjudandet måste göras oattraktivt. Att begå brott skall
inte löna sig. Många framtida brottslingar visar redan som barn upp tydliga
tecken till asocialt beteende och hänsynslöshet. Skolan och socialtjänsten
måste därför redan tidigt möta dessa beteenden med tydliga markeringar.

Ungdomar som är gamla nog att dömas av domstol skall omedelbart bli
föremål för insatser från kriminalvårdens sida. Konsekvenserna av att begå
brott bör präglas av förutsägbarhet och skall dessutom fylla ett
allmänpreventivt syfte. Strafftänkandet har tyvärr gått förlorat i dagens
påföljdssystem för unga. Ett sådant tänkande står inte i något
motsatsförhållande till att den dömde även får ett eventuellt vårdbehov
tillgodosett. Kriminalvården har stor kompetens när det gäller insatser för att
påverka och stödja intagna att bryta med ett kriminellt beteende.

Socialtjänsternas sätt att hantera dessa uppgifter visar i dag upp stora
brister, och bland ungdomarna sprider sig uppfattningen att vård inom
socialtjänsten är detsamma som att inget händer.

En stor del av brottsligheten orsakas av redan etablerade brottslingar som
gång på gång återfaller i brott. De utgör ett konstant hot mot andra
medborgare och deras upprepade brottslighet måste mötas med
frihetsberövande påföljder som stegras i takt med antalet återfall. Många av
dessa personer begår sina brott inom nya brottsliga organisationer och
nätverk. Skall samhället få kontroll över dessa organisationer måste straffhot
realiseras och verkställas under former som omöjliggör att ytterligare brott
kan planeras och organiseras från anstalterna.

Men viktigare än straffens längd är kanske att risken att åka fast ökar. Det
kräver att färre brott skrivs av och att fler slutar med lagföring vid domstol.
Det i sin tur förutsätter att poliserna är tillräckligt många för att snabbt
kunna
vara på plats när allmänheten ringer och en utredningsverksamhet som klarar
upp flertalet av de brott som anmäls.

Socialdemokraterna har, efter att först ha lagt ner all polisutbildning i
landet, nu återigen startat polisskolor på tre platser i landet. Dessa insatser
räcker dock inte till för att skapa en tillräckligt slagkraftig poliskår.
Moderata
samlingspartiet anser att antalet poliser i Sverige bör öka till cirka 19 000.
Med regeringens utbildningsinsatser kan antalet poliser i bästa fall uppgå till
16 800 om tre år. Det behövs alltså ytterligare förstärkningar vad gäller
antalet
utbildningsplatser om polisen inom en rimlig framtid skall klara av sina
uppgifter.

9.3 En långsiktig förstärkning av polisväsendet

Det är enligt vår mening nödvändigt att långsiktigt bygga ut polisväsendet
för att trygga medborgarnas säkerhet. Polisens verksamhetsnivå
motsvarar i dag varken statsmaktens eller medborgarnas förväntningar.
Polisen är i dag ålagd en rad uppgifter som den inte har resurser att lösa.
Ambitionsnivåerna och resursnivåerna är inte i balans i regeringens
vårproposition. I annat sammanhang anslår vi därför nödvändiga resurser
för en utbyggnad av polisväsendet.

Antalet poliser uppgår i dag till knappa 16 000, vilket åtminstone är 3 000
för få för att uppfylla statsmaktens verksamhetsmål. Regeringens angivna
budgetförslag innebär att polisen inte ges några ytterligare resurser under
2002 och 2003. Polisen tvingas alltså även fortsättningsvis att under de
närmaste åren driva en verksamhet som inte uppfyller statsmaktens
målsättningar.

10 Ett program för trygghet nu

Kriminalpolitikens inriktning i det långa perspektivet har avgörande
betydelse för brottsutvecklingen i Sverige, men mycket kan åstadkommas
med omedelbara åtgärder för att bättre möta medborgarnas krav på
rättsväsendet. Under en lång rad av år har servicen till medborgarna på
grund av resursbrist försämrats avsevärt. I det korta perspektivet krävs
därför omedelbara åtgärder för att höja verkningsgraden och
medborgarservicen hos de rättsvårdande institutionerna.

Vi presenterar i det följande ett antal åtgärder som kan finansieras på
tilläggsbudget och ge snabb effekt.

10.1 250 poliser redan i år

Regeringen ger i vårpropositionen polisen extra resurser först 2004, vilket
gör att de förstärkningar som så väl behövs nu fördröjs ytterligare. För de
närmaste åren föreslår regeringen till och med minskade anslagsramar för
polisväsendet, utöver de resurser som nödvändigtvis måste anslås för att
täcka uppkomna underskott. Att dra ner på utgiftsramarna fram till 2003
och sedan först skjuta till ytterligare resurser i budgetperiodens sista år får
konsekvenser. I det korta perspektivet innebär det att det inte blir möjligt
att omedelbart anställa de 250 poliser som finns tillgängliga redan i år. I
det längre perspektivet innebär regeringens förslag att medborgarna under
ytterligare tre år får nöja sig med ett polisväsende som inte kan klara sina
uppgifter.

Enligt Rikspolisstyrelsen krävs under innevarande år ett engångsbelopp på
ca 700 miljoner kronor för att möjliggöra nödvändiga nyrekryteringar.
Regeringen föreslår dock att polisen endast får 600 miljoner kronor, vilket
täcker underskottet för detta år.

Behoven inom polisväsendet är enligt vår uppfattning så stora att resurser
måste skjutas till redan i år, inte 2004. Det finns dessutom utrymme att redan i
tilläggsbudgeten låta tillräckliga resurser stanna kvar i verksamheten de
kommande åren tack vare minskade hyreskostnader inom polisväsendet.
Regeringen har i stället valt att dra in dessa resurser från ramanslaget. Enligt
vår uppfattning bör resurser därför göras tillgängliga redan på tilläggsbudget.

10.2 Civil personal till polisen

Personalläget inom rättsväsendet är överlag bekymmersamt.
Kriminalvården har exempelvis stora problem med att finna utbildad
personal, men läget inom polisen är mer akut. Antalet årsarbetskrafter
inom poliskåren har minskat under hela 1990-talet samtidigt som den
civila arbetsstyrkan skurits ner.

Åldersstrukturen är ett annat problem. 54,6 procent av poliserna är över
45 år, var femte är över 55 år, endast var fyrtionde är under 30 år. Med tanke
på att brottsbenägenheten är som störst bland unga under 35 år är polisens
ålderssammansättning i sig en orsak till den bristande kraften i de
brottsbekämpande insatserna.

Trycket på polisens utredningsverksamhet ökar i takt med att antalet
anmälningar om våldsbrott ökar. Av de anmälda våldsbrotten är det en allt
mindre del som redovisas till åklagare och som leder vidare till åtal och
lagföring. Enligt Riksrevisionsverkets nyligen presenterade analys av
brottmålskedjan avskrivs inom Stockholmspolisen hela 78 procent av
misshandelsfallen med misstänkt gärningsman.

För att öka antalet uppklarade och redovisade brott måste polisens
utredningsresurser förbättras. Ett sätt är att anställa civil personal med rätt
kvalifikationer. Polisen bör därför ges resurser att snabbt nyrekrytera personal
till utredningsverksamheten. Det är viktigt att bredda kompetensen inom
polisen för att möta den nya typ av brottslighet som växt fram under senare
år. Personer med internationell erfarenhet och med goda IT-kunskaper kan
förbättra möjligheterna att komma tillrätta med den typen av brottslighet.
Samtidigt kan härigenom viss polisiär personal frigöras för att utföra
traditionellt polisarbete.

10.3 Moderniserad utrustning

Polisens teknikstöd behöver förbättras. Det finns behov av att
modernisera och utöka såväl vagnpark som kommunikationsutrustning.
Polisen skriver i sitt budgetunderlag att majoriteten av dagens polisfordon
inte uppfyller moderna krav på säkerhet, driftssäkerhet, miljövänlighet
och driftsekonomi. Det går i dag åt mycket resurser för att hålla efter en
föråldrad fordonspark.

Samtidigt är det sedan länge väl känt att polisens sambandsutrustning
bygger på en teknik som närmar sig den tekniska livslängdens slut. Ett nytt
landstäckande radionät måste byggas ut snarast. För att polisen skall kunna
inleda ett upphandlingförfarande omedelbart krävs att regeringen skjuter till
resurser redan nu.

Ett annat område som utvecklas hela tiden och som blivit en allt
väsentligare del i brottsbekämpningen är kriminaltekniken och de speciellt
utbildade kriminalteknikerna. Fullgoda brottsplatsundersökningar kräver en
modern och uppdaterad utrustning ända ut i närpolisorganisationen.

Många brottsplatser blir i dag inte undersökta av kompetent personal med
rätt undersökning, vilket givetvis försvårar för polisen att klara upp brotten.
Med hjälp av ytterligare resurser kan ytterligare kriminalteknisk kompetens
anlitas samt ny kriminalteknisk utrustning köpas in.

10.4 Bemanna narkotikarotlarna

Oroande rapporter har strömmat in från landets alla delar om att polisen i
allt högre utsträckning lägger ner eller drar in på den
narkotikabekämpande verksamheten. Med tanke på narkotikans centrala
roll i problemen med den grövre ungdomskriminaliteten är det en
utveckling som väcker särskild oro.

Det är enligt vår uppfattning inte acceptabelt med en fortsatt nedrustning
av polisinsatser mot narkotikan, samtidigt som narkotikamissbruket ökar och
går allt längre ner i åldrarna. Även här krävs resurssatsningar för att
intensifiera polisens särskilda ungdomsinsatser.

Narkotikabekämpningen har en avgörande roll för möjligheterna att stå
emot den framväxande organiserade brottsligheten. De stora ekonomiska
vinsterna inom narkotikasyndikaten gör att samhället måste slå till på ett
tidigt stadium, innan organisationerna vuxit sig så starka att rättsstatens
möjligheter att få kontroll över dem i det närmaste omöjliggörs.

10.5 Ersätt polismyndigheterna för övertidsuttag

Många unga poliser är i dag beredda att arbeta övertid för att klara av
myndigheternas verksamhet. Polisledningarna kan dock inte bevilja
någon övertidsersättning, och därmed går samhället miste om dessa
arbetsinsatser.

Riksdagen bör skapa ekonomiska förutsättningar för polismyndigheterna
att maximalt kunna ta tillvara de personalresurser som står till buds. Medel
bör därför göras tillgängliga för att ersätta polismyndigheterna för det
övertidsuttag som är nödvändigt för att ge medborgarna en rimlig service.

10.6 Arbetsmiljön inom polisen

De senaste årens neddragning inom polisväsendet har varit förödande för
arbetsron och moralen inom poliskåren. Regeringen hävdar ofta och gärna
att brottsligheten inte endast kan bekämpas med hjälp av polisen. Detta är
i och för sig riktigt till en viss gräns. Men viktigare är att framhålla att
polisen är en absolut nödvändighet för att förebygga och bekämpa
brotten. Det ofta farliga och tunga arbetet som utförs av polisen bör
bemötas med stor respekt.

Vad som saknas inom poliskåren är framförallt arbetsro och resurser att
utföra arbetet. Den enskilde polismannens vardag innebär ofta att han bemöts
med både tillmälen och våld. Den hårdnande attityden bland brottslingarna är
något som rent konkret drabbar varje polis arbetsmiljö.

Det är därför det övriga samhällets skyldighet att visa sitt stöd för
poliskåren. Riksdagen kan genom ökade resurser redan i tilläggsbudgeten
skapa en dräglig och modern arbetsmiljö för poliserna.

Poliserna är i dag för få och har länge arbetat under ansträngda
förhållanden. För att förhindra avhopp till andra verksamheter måste polisens
arbetsmiljö, arbetsledning och andra allmänna förutsättningar vara likvärdiga
med vad som gäller i andra samhällssektorer.

Satsningar på polisens arbetsmiljö och möjligheter till vidareutbildning
och kompetenshöjning kräver att riksdagen redan i år avsätter ytterligare
medel i tilläggsbudget.

11 Budgetkonsekvenser

Rättsväsendet har en längre tid tilldelats alltför knappa resurser. Vårt
förslag i den föreliggande motionen förutsätter att polisen ges utökade
resurser i syfte att uppfylla verksamhetsmålen.

Det underskott på 304 miljoner kronor som förelåg vid ingången av 2001
kommer enligt regeringen att uppgå till drygt 700 miljoner kronor vid årets
slut. Anslaget måste enligt vår uppfattning höjas med motsvarande belopp. De
ca 170 miljoner kronor som regeringen planerar att återföra till statskassan på
grund av minskade kostnader inom polisen bör dessutom stå kvar till polisens
förfogande och möjliggöra de nyrekryteringar av ytterligare 250 poliser som
vi föreslår i motionen.

Stockholm den 27 april 2001

Bo Lundgren (m)

Per Unckel (m)

Beatrice Ask (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Chris Heister (m)

Anders G Högmark (m)

Gunnar Hökmark (m)

Henrik Landerholm (m)

Göran Lennmarker (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Inger René (m)

Per Westerberg (m)