med anledning av prop. 1999/2000:10 Ett reformerat studiestödssystem

Motion 1999/2000:Ub9 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

Inledning

Under flera år har vi debatterat det nuvarande
studiemedelssystemet och krävt förändringar. Att en
proposition äntligen föreläggs riksdagen är därför positivt,
men dessvärre innebär det förslag som regeringen lagt fram
bara en mariginell förbättring för studenterna.
Kristdemokraterna vill medverka till att bygga ett långsiktigt,
hållbart och överblickbart studiefinansieringssystem som
vilar på bredast möjliga politiska förankring. Vi presenterar
därför i denna motion ett antal punkter där vi anser att
regeringens förslag bör utvecklas och förbättras.

Utgångspunkterna för det nya studiemedelssystemet bör vara att det skall
vara ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten
och samhället. Det skall också motverka social snedrekrytering och locka till
studier. Att minska studenternas skuldsättning och därigenom samtidigt
medverka till att högre studier lönar sig är andra centrala delar. Slutligen bör
målsättningen vara att skulderna skall betalas tillbaka.

Högre bidragsnivå och
avskaffat fribelopp

I dag utgör studiebidragets andel av studiemedlen ca 28 %.
Regeringen föreslår nu en höjning av bidragsdelen till 34,5
% av totalbeloppet. Regeringen föreslår också en höjning av
fribeloppet, dvs den inkomst den studerande kan ha och ändå
vara berättigad till fullt studiestöd. Inkomstprövningen
kommer emellertid fortfarande att finnas kvar.

Kristdemokraterna har länge argumenterat för ett studiemedelssystem där
totalbeloppet är fördelat på hälften bidrag och hälften lån. Som ett första led
i
denna satsning har vi i vårt förslag till statsbudget avsatt drygt 260 miljoner
kronor mer än regeringen. Att regeringen nu tar ett steg i rätt riktning är
positivt, men det är med besvikelse vi konstaterar att regeringen fortfarande
har lång väg att gå om man vill leva upp till ambitionerna för studiemedels-
systemet. Att åtminstone acceptera Studiestödsutredningens föreslag om en
generell bidragsnivå på 40 % hade varit ett angeläget första steg. Ett totalt
avskaffande av fribeloppet är därtill det enda rimliga om vi vill utforma ett
studiemedelssystem där den enskilde uppmuntras att ta ett personligt ansvar.

Studiemedelssystemet skall också genom sin utformning attrahera även de
grupper som av tradition inte söker sig till högre utbildning. Dessa kommer
framför allt från inkomstsvaga grupper och studieovana hem och är som
regel mer tveksammma att ta lån för studier än andra. För att rekryteringen
ändå skall lyckas är det därför viktigt att studiemedelssystemet gör det
möjligt att studera utan att dra på sig stora lån. En hög bidragsdel och ett
avskaffande av fribeloppet kan i detta sammanhang vara avgörande.

Både den enskildes plånbok och statskassan mår bra av begränsat
låntagande. Studiemedelssystemet bör därför utformas så att den enskildes
behov tillgodoses samtidigt som återhållsamheten att ta lån uppmuntras. Ett
sådant system måste innehålla en tillräckligt stor bidragsdel och en
obegränsad möjlighet att påverka sin inkomst via arbete etc. Även i detta
avseende är regeringens förslag otillräckligt

Kostnaderna för utbildning och studiestöd kan, med regeringens egna ord,
ses som en samhällelig investering som ger avkastning i ett senare skede i
form av ökad ekonomisk tillväxt och social och kulturell utveckling. Det är
därför anmärkningsvärt att regeringen inte går längre i sina satsningar med
hänvisning till att ekonomin inte tillåter, särskilt som man gång på gång
påpekar att det går bra för Sverige. Vi tvingas alla till prioriteringar om hur
vi vill använda befintliga medel och regeringen har valt att inte prioritera
studenter. I stället satsar man bl a på maxtaxa. Vi beklagar detta och står
samtidigt fast vid våra tidigare deklarerade ståndpunkter när det gäller
bidrag och fribelopp, samt strikta krav på studiereslutat vilket vi beskriver
längre fram i motionen.

Studerandes ekonomi och
levnadsvillkor

Regeringen föreslår ingen ändring av totalbeloppet. Detta har
kritiserats av studerandegrupper som anser att totalbeloppets
storlek är otillräckligt för många och att studiemedlens värde
urholkats de senaste tio åren. Kristdemokraternas förslag till
studiemedelssystem, med en högre bidragsdel och och inget
inkomsttak, gör att totalnivån måste diskuteras utifrån delvis
andra förutsättningar. Vi vill till skillnad mot regeringen
diskutera studenternas helhetssituation, inklusive
studiemedel, eftersom vi inte delar regeringens åsikt att
speciella behov tillgodoses inom ramen för andra
förmånssystem.

Principen att summan av bidrag och lån är lika för alla studerande måste
således sättas i relation till övriga system. Vi anser att tilläggslånet inte är
en
hållbar lösning för att möta studenternas ekonomiska helhetssituation. Bland
annat vill regeringen införa en åldersgräns för det tilläggslån som skall kunna
sökas. Om behoven finns måste dessa kunna tillgodoses även om personen är
24 år eller yngre. Studerande med barn är t ex en ekonomiskt utsatt grupp
och regeringens förslag tillgodoser inte på något sätt deras behov.
Kristdemokraternas vårdnadsbidrag omfattar även studenter och utgör utifrån
ett helhetsperspektiv en bättre lösning för den enskilde. Vi föreslår också en
höjning av lägsta nivån i föräldraförsäkringen från 60 till 120 kronor per dag.
Dessa båda satsningar förbättrar, till skillnad mot förslagen i propositionen,
situationen för studerande med barn. De erfarenheter som finns från de
försämringar som gjorts, bl a när barntillägget drogs in för svux/svuxa, visar
att detta tillägg var avgörande för många kvinnors möjlighet att studera. Vi
vill att regeringen återkommer till riksdagen med en konsekvensanalys av
situationen för studerande med barn. Denna bör ligga till grund för ett beslut
om eventuellt barntillägg.

Det högre bidraget

Studerande med låg utbildningsbakgrund skall uppmuntras.
Vi är därför positiva till att en särskild resursram avsätts för
att ett ett högre studiebidrag skall kunna lämnas för studier
på grundskole- och gymnasienivå. Vi är emellertid
tveksamma till att ett "först till kvarn-system" skall gälla.
Det är rimligare att bedömningen görs utifrån ett medvetet
urval. Det är angeläget att fånga upp dem som är beredda att
satsa på att ta igen förlorade studieår så snart som dessa
själva känner sig redo. De skall inte behöva invänta rätt
ålder. Systemet måste präglas av flexibilitet.

Studiestödstid

Regeringen anser att studiemedel skall lämnas för sådan del
av studietid som omfattas av den kursplan eller motsvarande
som som gäller för utbildningen. Eftersom flertalet
utbildningar anger utbildningens omfattning i antal veckor
anses det lämpligt att studiestödet anpassas till detta.
Studiemedel skall alltså lämnas för varje hel vecka som
utbildningen pågår och där den studerande deltar. Ett
studieår motsvarar normalt 40 veckor, vilket motsvarar nio
månader.

Regeringen påpekar emellertid att elever i det nuvarande svux/svuxa-
systemet, som inte får någon undervisning under juluppehållet, inte kommer
att få studiemedel under denna tid. Även om övergångsregler utlovas ser vi
en risk i detta och vill markera hur viktigt det är att omställningen sker
successivt och med stor flexibilitet så att inte enskilda personer drabbas på
ett oskäligt sätt.

Längsta tid för studiemedel

Regeringen föreslår att studiemedel skall få lämnas under
sex år för utbildning på högskolenivå och annan
eftergymnasial nivå. Detta är bra. Möjligheterna till
studiestöd utöver de fastställda gränserna som finns i dagens
system skall, enligt det nya förslaget, i princip upphöra.
Kristdemokraterna delar i huvudsak regeringens uppfattning
men anser att man måste ha en mer flexibel formulering för
undantag än den som regeringen ger och som medger
undantag för funktionshinder eller mycket speciella
omständigheter.

Studiestödsberättigade
utbildningar

I propositionen föreslås att regeringen skall avgöra vilka
utbildningar som skall vara berätttigade till studiemedel.
Dessa bedömningar måste ske utifrån korrekta grunder. Vi
ifrågasätter att utgångspunkten i bedömningen skall vara
befintliga ekonomiska ramar. För oss är det viktigt att
utbildningar som motsvarar kvalitets- och nivåkraven inte
undanhålls av ekonomiska skäl.

Återbetalning

Den höga skuld som dagens system ofta medför för den
enskilde leder till att många studenter ger upp hoppet och
inte räknar med att kunna betala tillbaka sina skulder. Detta
urholkar förtroendet för systemet och undergräver känslan av
personligt ansvar för egna skulder. Tyvärr är det allt
vanligare att studenter uppmuntras till eller väljer att dra på
sig så höga studieskulder som möjligt eftersom de ändå
skrivs av. Regeringens förslag där återbetalningen relateraras
även till lånestorleken är ett steg i rätt riktning, eftersom det i
det avseendet tvingar till personligt ansvarstagande.
Utgångspunkten att lån skall betalas tillbaka är också i
enlighet med Kristdemokraternas grundläggande syn.
Rimligheten i detta ökar ju lägre lånedel systemet tillåter,
och i Kristdemokraternas alternativa system kommer
betalningsbördan att minska. Det är viktigt att de
ekonomiska konsekvenserna för individen inte blir orimliga
genom de nya återbetalningsreglerna.

Vad vi saknar i regeringens förslag är ett incitament för den enskilde att
betala av snabbare på studieskulden. Vi efterlyser således någon form av
bonussystem. I detta sammanhang vill vi också uppmärksamma det faktum
att studieskuldräntorna inte är avdragsgilla, vilket vi anser att de borde vara.
I
dessa frågor bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag. Det är
också viktigt att låneadministrationen görs effektiv och svarar mot de
kvalitetskrav som den enskilde låntagaren har rätt att ställa. I dagsläget är
det
angeläget att ge CSN rimliga förutsättningar att sköta sina uppdrag.
Regeringen bör dock snarast tillsätta en utredning för att se över vilka val-
möjligheter den enskilde i framtiden kan ges när det gäller administrationen
av låneutbetalning.

När det gäller förslaget om nedsättningar i betalningskrav, t ex för social-
bidragstagare eller p g a oförutsedda händelser, delar vi regeringens be-
dömning.

Kristdemokraterna anser att vidare studielån skall betalas tillbaka. Att ha
en fast åldersgräns för avskrivning strider mot denna grunduppfattning och
motverkar satsningen på ett ökat personligt ansvarstagande. Däremot skall
det finnas möjlighet att få total avskrivning om det finns särskilda skäl för
detta. Skulden skall avskrivas för den som avlider.

Förändrade krav på
studieresultat

För Kristdemokraterna är det viktigt att förändringen av
studiemedelssystemet också inbegriper kravet på
studieresultat. Särskilt viktigt är detta när möjligheterna att
arbeta parallellt med studierna ökar. Det är därför
anmärkningsvärt att regeringen inte diskuterar frågan.

De förslag som Studiestödsutredningen presenterade ligger väl i linje med
Kristdemokraternas. Enligt förslaget skall en eftersläpning med maximalt tio
poäng tillåtas det första året och sedan med ytterligare fem poäng för varje
läsår. Detta system tillåter att man misslyckas någon termin om man lyckas
den övriga tiden. Dessutom ska studiestöd beviljas även då minimipoängen
inte uppnås om prognosen för de fortsatta studierna är positiv. Möjligheten
att återkomma i studiestödssystemet efter ett "misslyckande" måste samtidigt
bli enklare.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett nytt studiemedelssystem med bredast
möjliga politiska förankring bör utformas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidragsdelen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fribeloppet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade krav på studieresultat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studenternas ekonomiska helhetssituation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilläggslån,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konsekvensanalys av situationen för
studerande med barn,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "först till kvarn-systemet",

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibla åldersgränser,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om juluppehållet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexiblare regler för längsta tid för studiemedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studiestödsberättigade utbildningar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag när det gäller bonussystem och avdragsgilla räntor,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning för att se över vilka valmöjligheter
den enskilde i framtiden kan ges när det gäller administrationen av
låneutbetalning,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åldersgräns för avskrivning av studieskulderna.

Stockholm den 13 oktober 1999

Erling Wälivaara (kd)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Jan Erik Ågren (kd)