med anledning av prop. 1998/99:89 Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting

Motion 1998/99:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

Centerpartiet anser att utgångspunkten för politiken ska vara
den enskilda människan. Därför har vi synsättet att det
grundläggande syftet med utjämningssystemet för
kommuner och landsting är att ge medborgarna en likvärdig
kommunal service oavsett var i landet man bor.
Utjämningssystemet ska skapa likvärdiga förutsättningar för
alla kommuner att bedriva kommunal verksamhet.
Centerpartiet anser att ett nytt system måste utvecklas för
framtiden med enklare regler som stärker den demokratiska
kontrollen. Det ska vara ett system som utgår från det lokala
självstyret och den kommunala beskattningsrätten.

Utjämningen skall omfatta alla kommuner på likvärdiga grunder. Det skall
inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och
effektivitet. Det skall baseras på mätbara och för kommunerna opåverkbara
faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader. Systemet syftar till
utjämning på kommun- och landstingsnivå, inte på individnivå. Det finns
skäl att understryka behovet av att öka och förnya de regionalpolitiska
insatserna för att Hela Sverige skall leva, men samtidigt konstatera att detta
inte är utjämningssystemets uppgift. Aktiv decentralisering, ny teknik,
enklare regler och ökat självstyre ska stärka förutsättningarna för hållbar
tillväxt i hela landet. Genusperspektivet måste vara en självklar del i
förnyelsen. Det gäller att skapa möjligheter för både kvinnor och män att
förverkliga sina idéer och drömmar över hela landet genom en helhetspolitik
som främjar, inte hämmar, utveckling i hela landet.

Regeringen avser enligt propositionen att fortsätta arbetet med utveckling
och uppföljning av utjämningssystemet. Ett antal frågor kommer att utredas
vidare. Dagens system har en stor detaljeringsgrad och är mycket svårt att
överblicka. Centerpartiet anser det viktigt att utjämningssystemet finns kvar
men att grunderna i systemet bör utformas så att de får större överblickbarhet
och därmed legitimitet.

Vi noterar att det i propositionen på några områden genomförts
förändringar i enlighet med vad Centerpartiet reserverade sig för i ut-
redningsarbetet, bl.a. vad gäller kallortstillägget och integrationssatsningar.
Det är viktigt att lokala utvecklingsprogram utarbetas för att bygga
utvecklingen underifrån och stödja barn och ungdomar från den lokala nivån.

Kommande översyn och uppföljning av utjämningssystemet måste få
fullföljas utifrån vidare ramar än vad som var fallet för den nyss avslutade
utredningen. I det sammanhanget finns skäl att även väcka frågan i vad mån
målen för inkomst- och kostnadsutjämningen kan uppnås inom ramen för ett
statligt system. Grunden skall självfallet vara likvärdiga förutsättningar för
grundläggande kommunal service i hela landet och förstärkt kommunalt
självstyre utan återgång till specialdestinerade statsbidrag. Utredningen bör
ges mandat att avväga och lämna förslag på den modell som ger bästa
möjligheterna att förenkla, tydliggöra och stärka det lokala självstyret,
samtidigt som man uppnår målet om likvärdiga förutsättningar i hela landet.
Detta bör ges regeringen till känna.

Pomperipossaeffekten

Inkomstutjämningen omfördelar ca 8 miljarder kronor i
kommunsystemet och ca 3,2 miljarder kronor i
landstingssystemet. Den föreliggande propositionen föreslår
inga förändringar i inkomstutjämningen. Det faktum att
nuvarande system leder till direkt negativa marginaleffekter
till följd av de länsvisa skattesatserna och
kompensationsgradens nivå har dock uppmärksammats.
Denna s k Pomperipossaeffekt måste avskaffas.
Pomperipossaeffekten upplevs som orättfärdig och inkräktar
på det kommunala självstyret. Det är därför viktigt att man i
det fortsatta utredningsarbetet finner lösningar att komma
bort från Pomperipossa. Grundprincipen att ge kommunerna
likvärdiga ekonomiska möjligheter ska dock gälla. En
sänkning av kompensationsgraden i dagens system för att
komma till rätta med problemet är oacceptabel.

Befolkningsminskning

Befolkningsutvecklingen i landet har varit dramatisk under
senare år. Dels genom rörlighet, dels genom lägre invandring
och dels genom rekordlågt barnafödande. Det har resulterat i
att 210 av landets 289 kommuner ser sin befolkning minska.
Även om det i princip är helhetspolitiken och i synnerhet
regionalpolitiken som har till uppgift att forma grunder för
positiv och hållbar utveckling i hela landet, måste även
utjämningssystemet ta hänsyn till detta. De samhällen där
befolkningsunderlaget viker får högre kostnader för att
upprätthålla samhällsstrukturen. För att ge möjlighet till en
anpassning av kostnaderna under lugna former krävs en
faktor som tar hänsyn till snabb befolkningsminskning.
Centerpartiet anser att en alternativregel vid större
minskning än 2 % under en tvåårsperiod bör införas.
Eventuella negativa marginaleffekter eller dubbel
kompensation till följd av denna regel får bli föremål för
uppföljning.

Den snabba befolkningsminskningen i många kommuner och regioner har
skapat svårigheter även för landstingen. Tryggheten i vården är inte förenlig
med tvära kast. Även hälso- och sjukvården har behov av en längre
anpassningstid till förändrade förhållanden. Det är vår uppfattning att även
landstingen skall omfattas av samma faktor och alternativregel för
befolkningsminskning som bör gälla kommunerna. Vad ovan anförts om
befolkningsminskningen bör ges regeringen till känna.

Kollektivtrafik

Kollektivtrafiken har i dagens system betraktats som ett
regionalt behov. Höga strukturella kostnader för
kollektivtrafiken ska kompenseras. Standardkostnaden
beräknas i förslaget från andra faktorer utifrån variablerna
gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Strukturella
skillnader i form av privat arbetspendling beaktas inte.
Risken finns att skillnader i avgiftssättning delvis kommer
att kompenseras genom systemet. Frågan om nuvarande
fördelning mellan kommuner och landsting bör
uppmärksammas. Detta gäller särskilt möjligheten till lokal
anpassning och flexibilitet utifrån lokala överenskommelser.
Centerpartiet anser att ö-variabeln måste vara kvar då
förekomsten av öar i en kommun är en opåverkbar struktur
som leder till högre kostnader. Detta bör ges regeringen till
känna.

Glesbygd ger särskilda
förutsättningar

Det kan ifrågasättas om merkostnaderna för hälso- och
sjukvård i glesbebyggelsestruktur fångar upp den särskilda
problematik som finns i t ex Norrlands inland med extrema
avstånd. Frågan är om valet av fiktiva lokaliseringar av såväl
sjukhus, vårdcentraler som ambulansstationer tar fasta på det
mycket olika innehåll som dessa får p g a att avstånden till
sjukhusen är väldigt långa. Denna fråga måste övervägas
ytterligare och i avvaktan på detta föreslås nuvarande faktor i
denna del frysas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det fortsatta utredningsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befolkningsminskningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ö-variabeln.

Stockholm den 29 april 1999

Rolf Kenneryd (c)

Rigmor Ahlstedt (c)

Lena Ek (c)

Agne Hansson (c)

Eskil Erlandsson (c)