med anledning av prop. 1998/99:30 Investerarskydd
Motion 1998/99:Fi7 av Lars Tobisson m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1998/99:30
- Tilldelat
- Finansutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1998-11-27
- Bordläggning
- 1998-11-30
- Hänvisning
- 1998-12-01
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I propositionen föreslås införande av en lag om investerarskydd. Lagförslaget har tillkommit som en följd av ett EG-direktiv. Det innebär att en investerare skall kunna få ersättning från investerarskyddet med sammanlagt högst 250 000 kronor per institut. Regeringen påpekar själv i propositionen att föreslaget investerarskydd egentligen inte kan bedömas fylla någon större funktion i Sverige. Gällande konkursregler, förekomst av ansvarsförsäkringar och skadeståndsrätt enligt aktiekontolagen kan antas täcka de flesta möjliga situationer. Investerarskyddet blir därför i praktiken mest ett skydd mot brottsliga förehavanden eller administrativa fel utförda inom anlitat värdepappersinstitut.
Tillkomsten av ett investerarskydd är dock tänkt att uppmuntra investerare att köpa investeringstjänster inte bara av inhemska företag utan också av företag från andra länder inom EU. Härigenom skapas bättre förutsättningar för den inre marknaden.
Administrationen av investerarskyddet (6)
Den finansiella och administrativa uppbyggnaden av ersättningssystemen för respektive medlemslands investerarskydd regleras inte i EG- direktivet. I direktiven till och i slutbetänkandet från den utredning som ligger till grund för propositionen Ett svenskt investerarskydd (SOU 1997:125) förordas att investerarskyddet skall drivas i privat regi. Vi finner det märkligt att regeringen trots detta valt att gå på en annan linje genom att förorda Insättningsgarantinämnden som administratör. Detta görs trots att inte ens Insättningsgarantinämnden själv rest några invändningar i sitt remissyttrande mot utredningens förslag om en privat administratör. Insättningsgarantinämnden såg tvärtom fördelar med att inte inrätta en gemensam myndighet med ett brett garantiansvar.
Regeringens motivering för att välja Insättningsgarantinämnden är att för- valtningen blir mer kostnadseffektiv. Detta kan verkligen ifrågasättas. Tänkta investerarskydd kommer kanske aldrig att träda i funktion. Det blir inte ens vid en pessimistisk bedömning frågan om några mer omfattande åtaganden i framtiden. Som nämnts ovan täcks eventuella problem som kan uppstå av andra redan befintliga skyddsmekanismer. Detta borde tala för ett enkelt och flexibelt system.
Då talar det mesta för att ett privat administrerat investerarskydd är mest kostnadseffektivt. Om det till exempel överlåts åt aktörerna på värdepappers- marknaden att själva bygga upp och administrera investerarskyddet, blir sökkostnaderna för information och kompetens lägre. Dessutom förstärks incitamenten för att hålla låga kostnader. Tänkta samordningsfördelar mellan insättningsgarantin och investerarskyddet är dessutom mycket små, eftersom dessa systems uppgifter är av helt olika karaktär.
Vi vill därför förorda att propositionen avslås i denna del och att riksdagen istället förordar en privat administratör av investerarskyddet.
Investerare som omfattas av skyddet (7.3)
Regeringen har i förhållande till utredningens förslag vidgat den krets som kan komma ifråga för ersättning från investerarskyddet. Detta innebär att regeringen avstått från att utnyttja de undantagsregler som EG-direktivet medger. Det innebär att regeringen också i investerarskyddet räknar in professionella och institutionella placerare, myndigheter, personer i ledande ställning i de institut som är anslutna till investerarskyddet och närstående till dessa personer samt större bolag.
Vi menar att detta innebär ett brott mot grundtanken med investerar- skyddet som ett i första hand verksamt konsumentskydd för privatpersoner och mindre företag. Den högsta möjliga ersättningen om 250 000 kronor indikerar också att det är främst mindre investerare som avses ersättas av investerarskyddet.
Vi vill därför förorda att propositionen avslås i denna del och att EG- direktivets möjlighet till undantag för att minska kretsen av potentiella för- månstagare från investerarskyddet utnyttjas fullt ut.
Övertagande av fordran (9.3)
Regeringen förordar att staten träder in framför investeraren i dennes rätt mot värdepappersinstitutet om ersättning utbetalas. Utredningen och de flesta remissinstanserna var av uppfattningen att investeraren och staten skall ha samma inbördes prioritet vid utdelning i konkursen. Vi delar denna uppfattning.
Vi vill därför avslå propositionen i denna del och istället förorda att staten och investeraren gives samma inbördes prioritet vid utdelning i konkurs.
Investerarskyddets finansiering (11)
Regeringen föreslår att Insättningsgarantinämnden skall ges stor valfrihet när det gäller utformningen av finansieringen av investerarskyddet. Det förutsätts att finansieringen sköts via avgifter som tas ut av de institut som tillhör skyddet.
Vi menar att det särskilt bör fastslås att ansvarig förvaltare skall ha skyl- dighet att välja mest kostnadseffektiva lösning. Det talar mot det förslag till fondering som regeringen beskriver i propositionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1998/99:30 i ovan angivna delar och begär nya förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 november 1998
Lars Tobisson (m)
Lennart Hedquist (m) Fredrik Reinfeldt (m) Anna Åkerhielm (m) Gunnar Axén (m) Catharina Hagen (m) Per Bill (m) Carl Erik Hedlund (m) Bo Lundgren (m) Margit Gennser (m)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen avslår proposition 1998/99:30 i ovan angivna delar och begär nya förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
- Behandlas i
- 1att riksdagen avslår proposition 1998/99:30 i ovan angivna delar och begär nya förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.