med anledning av prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd

Motion 1998/99:Ub18 av Beatrice Ask (m)

Innehåll

1 Inledning 12

1.1 Bakgrund 12

1.2 Sammanfattning av propositionen 12

2 Moderata utgångspunkter 12

2.1 Principiella utgångspunkter 12

3 Specialskolorna har en viktig uppgift 13

3.1 Integration eller segregation? 13

3.2 Erbjud valmöjligheter 14

3.3 Stärk resurscenterverksamheten 14

3.4 Klargör myndighetsorganisationen 15

3.5 Se över finansieringsmodellen 15

4 Valfrihet för alla gymnasieelever 15

4.1 Fritt skolval för alla 15

5 Kvalitet och utvärdering 16

5.1 Slå samman Skolverket och SIH 16

6 Hemställan 16

Inledning

Bakgrund

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte den 23 november
1995 en kommitté med uppdrag att utreda hur ansvaret för
utbildning och omvårdnad i samband med utbildning av
funktionshindrade elever skulle kunna fördelas mellan stat,
kommun och landsting samt vem som borde finansiera
verksamheten.

I regeringens direktiv till utredningen ingick ett konkret uppdrag att
undersöka möjligheterna att föra över ansvaret för de statliga specialskolorna
till kommunerna. I uppdraget ingick även att föreslå åtgärder för att stärka
det demokratiska inflytandet över specialskolorna samt klargöra vilket
ansvar som skall ligga på skolornas styrelser. Direktiven innebar också att
utredningen skulle redovisa eventuella ekonomiska och organisatoriska
konsekvenser av de åtgärder som föreslogs.

Sammanfattning av propositionen

Regeringen föreslår i propositionen Elever med
funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd
(1998/99:105) bl.a. att huvudprincipen bör vara att barn med
funktionshinder så långt det är möjligt bör bo med sina
föräldrar och gå i en skola i närheten av hemmet. De fasta
skoldelarna vid specialskolorna Hällsboskolan och
Ekeskolan avvecklas som en följd härav successivt och i
stället läggs ansvaret för blinda, syn- eller talskadade barn
över på kommunerna. Regeringen bibehåller däremot
specialskolan som skolform för döva och hörselskadade barn
med motiveringen att dessa barn kräver en teckenspråkig
skolmiljö.

Regeringen anser att staten bör vara huvudman för de kvarvarande special-
skolorna, men att nuvarande system med specialskolorna som egna myn-
digheter med var sin styrelse avvecklas. I stället föreslås att specialskolornas
verksamhet skall samordnas i en myndighet och ledas av en styrelse med säte
i Örebro. Denna styrelse skall svara för samordning av resurser och
planering, uppföljning och kvalitetsutveckling.

Regeringen föreslår vidare ändringar i skollagens inledande bestämmelse
innebärande att begreppet elever med särskilda behov ersätts av begreppet
elever i behov av särskilt stöd. I propositionen föreslås också att special-
utformade program skall få anordnas vid Rh-anpassad gymnasieutbildning.

Moderata utgångspunkter

Principiella utgångspunkter

Alla barn och ungdomar har rätt till utbildning av god
kvalitet. Den översyn av regler och former för undervisning
av barn i behov av särskilt stöd som gjorts har varit
nödvändig av en rad skäl. En hel del av de förslag som
föreslås i förevarande proposition innebär förbättringar.

Emellertid anser vi att regeringen i ambitionen att tydliggöra kommu-
nernas ansvar för alla elevers utbildning, fastnat för lösningar som riskerar
att leda till kvalitativa brister i stödet till den enskilde eleven. Elever med
sådana handikapp att de idag går i specialskolan har oftast sådana behov som
förutsätter specialisering och särskilda insatser på en nivå som flertalet
kommuner knappast kan åstadkomma. Vi motsätter oss därför en avveckling
av de statliga specialskolorna. Vi motsätter oss inte en utveckling där fler
elever kan erbjudas undervisning på hemorten, men känner en större
tveksamhet till möjligheterna att åstadkomma verksamhet av tillräckligt hög
kvalitet i varje kommun. Detta handlar om resurser, men också om möjlighet
att rekrytera specialutbildad personal, inte minst lärare.

Regeringen anser att barn med funktionshinder så långt som möjligt skall
erbjudas anpassad utbildning i sin hemkommun i likhet med andra barn och
ungdomar. Vi menar att elevens och föräldrarnas önskemål bör ges ökat
utrymme vid utvecklingen av stödet för barn i behov av särskilt stöd. Det
råder ingen tvekan om att föräldrar med handikappade barn skaffar sig
gedigna kunskaper både om det egna barnet och de olika former för stöd och
utbildning som kan komma ifråga. Frågan om utbildning i hemkommunen
eller i specialskola behöver därför inte avgöras i riksdagen för alla barn, utan
bör i högre utsträckning tas utifrån den enskilde elevens behov och önske-
mål.

Regeringen gör en särskild bedömning av behoven för döva och hörsel-
skadade barn och ungdomar, med hänvisning till teckenspråkets betydelse.
Vi delar bedömningen att det egna språket och fördelarna med en tecken-
språkig miljö talar för att specialskolor även i fortsättningen är motiverade
för dessa elever. Däremot saknar vi bärande argument som talar emot att
elever med andra handikapp inte skulle ha motsvarande glädje av en
skolmiljö där kunskaperna och erfarenheterna är likartade. Nackdelarna med
specialskolor torde vara desamma för elever med olika handikapp.

Specialskolorna har en
viktig uppgift

Integration eller segregation?

Frågor som rör funktionshindrade elever är inte lätta, utan
handlar många gånger om svåra avvägningar. Det innebär att
lyhördhet och flexibilitet är viktiga ledstjärnor. Vi menar att
en i vissa delar bra proposition hamnat snett i dessa
avseenden. Integration respektive segregation kan te sig helt
olika beroende på perspektiv och livssituation.

Alla elever oavsett förutsättningar och intresse skall ha rätt till individuellt
anpassad undervisning i syfte att nå alltmer kvalificerade kunskaper. Elever
med funktionshinder skall inte utgöra något undantag. Det är därför olyckligt
att regeringen förordar en successiv nedläggning av specialskolor med annan
inriktning än döva och hörselskadade barn.

Att utgå från att kommunerna skall kunna utveckla specialpedagogisk
spetskompetens i likhet med specialskolorna för blinda, syn- eller talskadade
barn är naivt. Ingen kommun med ansträngd ekonomi kommer att ta på sig
ytterligare dyr och avancerad verksamhet förrän det är absolut nödvändigt.
Det är bra att regeringen försöker höja kommunernas kompetens inom detta
område, men det samlade kunnande som finns i dag måste förvaltas och
utvecklas. Arbetet vid resurscenter är i detta sammanhang betydelsefullt,
samtidigt som kunskapen kan spridas.

Regeringen säger sig ha ambitionen att skapa en skola för alla, men
förbiser att en elev inte är integrerad i skolan bara för att hon eller han
vistas
i samma kommunala skola som andra barn i hemkommunen. Ett barn med
multifunktionshinder har betydande svårigheter att - eller kan inte - delta i
de andra barnens undervisning, lekar eller andra sociala aktiviteter. De är
närvarande, men inte med i gemenskapen. På så vis kan en välmenande
avsikt att skapa integration i själva verket öka segregationen och bidra till
att
barn med multifunktionshinder upplever ett ännu större utanförståendeskap.

Därtill kan ett ensidigt förordande av skolgång inom hemkommunen leda
till att elever inte får den undervisning som bäst utvecklar den enskildes
förutsättningar och en miljö som erbjuder och utvecklar en social gemenskap
på likvärdiga villkor.

Erbjud valmöjligheter

Vi avvisar förslaget att endast döva och hörselskadade barn
fortsättningsvis skall tillhöra specialskolans målgrupp,
liksom att rätten till tioårig skolgång skall tas bort från
personkretsen. De elever som ingår i målgruppen behöver en
särställning visavi regelverket, vilket inte betyder att de inte
skall kunna erbjudas utbildning i andra skolformer. Vi menar
att elevens rättigheter behöver definieras tydligare för att
möjliggöra en kvalitativ utveckling av alternativa
utbildnings- och stödformer.

Stärk resurscenterverksamheten

Det är önskvärt att kommunerna utvecklar arbetet för att
kunna erbjuda alla barn utbildning av hög kvalitet. Vi delar
uppfattningen att resurscenterverksamheten behöver
utvecklas och att en organisatorisk sammanslagning av
Ekeskolans respektive Tomteboskolans
resurscenterverksamhet för synskadade barn och ungdomar
bör genomföras. I regeringsförslaget ingår en successiv
avveckling av den fasta skolverksamheten, vilken avvisas.
Vi menar att skolverksamheten vid Ekeskolan skall göras till
en funktion av elever och föräldrars val. De ekonomiska
förutsättningarna visavi kommunerna bör regleras i särskild
ordning.

För resurscenterverksamhet och visstidsvistelse har en fast skoldel klara
fördelar, eftersom det skapar en bas och stimulans för den pedagogiska
utvecklingen.

Vi har motsvarande uppfattning vad avser Hällsboskolans resurscenter och
skolverksamhet. Uppenbart är att även regeringen inser att behovet av
kompetens vad avser stöd till elever med tal- och språksvårigheter idag är
otillräckligt. Vi menar att en avveckling av skolverksamheten i detta
perspektiv är särskilt oroande. Uppenbart är också att specialskolans verk-
samhet inte motverkar en utveckling av motsvarande verksamheter lokalt.
Linköpings kommun är ett exempel på motsatsen.

Klargör myndighetsorganisationen

Vi delar uppfattningen att staten även framgent bör vara
huvudman för specialskolorna. Vårt ställningstagande vad
avser Ekeskolan innebär att en flyttning av ansvaret för
dövblinda barn inte behöver genomföras, om inte klara
fördelar av andra skäl än regeringens förslag till nedläggning
av Ekeskolan finns.

Vi delar även regeringens uppfattning att specialskolorna inte var för sig
bör vara egen myndighet. En gemensam myndighet för specialskolorna med
egen styrelse bör inrättas. Styrelsen bör hantera övergripande frågor och
svara för regler avseende antagning, avtal med kommunerna samt resurs-
fördelning.

Vi avvisar regeringens förslag om att ärenden gällande godkännande av
fristående skolor som motsvarar specialskolan skall prövas av den föreslagna
styrelsen för specialskolorna. Verksamheterna måste kunna agera på lika
villkor. Vi förordar därför att Skolverket skall ge tillstånd i likhet med vad
som gäller inom det övriga skolväsendet. Genom den sammanslagning av
Skolverket och SIH som vi förordar ges Skolverket också nödvändig kom-
petens för uppgiften.

Se över finansieringsmodellen

Regeringen föreslår höjd avgift för elev vid specialskolan.
Den är rimlig. Den övergripande ambitionen vad avser
ersättningen måste vara att stimulera kvalitativa val, snarare
än ekonomiska. För den begränsade grupp elever som
specialskolan är till för måste staten ta ett övergripande
ekonomiskt ansvar.

Det är anmärkningsvärt att varken den s.k. FUNKIS-utredningen eller
regeringen genomfört någon ekonomisk analys av de förslag som föreslås.
Det saknas en redovisning av hur det ekonomiska ansvaret skall se ut och
vad det får för effekter. Bristen på en ekonomisk konsekvensanalys är
olycklig eftersom regeringen i sak har rätt i att oklarheterna mellan stat och
kommun måste redas ut och de ekonomiska incitamenten dem emellan vara
kostnadsneutrala.

Valfrihet för alla
gymnasieelever

Fritt skolval för alla

Vi avvisar regeringens förslag till förändring i
gymnasieförordningen. Vi menar att gymnasieutbildning i
teckenspråkig miljö skall utgöra ett alternativ eleven väljer,
inte något som endast är tillgängligt för dem som bedöms
behöva den utbildningsmiljö som gymnasieutbildningen för
döva och hörselskadade i Örebro erbjuder. Vad gäller
antagningsregler till denna gymnasieutbildning - respektive
Rh-anpassad utbildning - har vi inget att invända mot att
reglerna i övrigt görs tydliga och att informationen om olika
utbildningsalternativ utvecklas.

Kvalitet och utvärdering

Slå samman Skolverket och SIH

Regeringen vill tillsätta en kommitté med uppdrag att
utveckla och lägga förslag om en ändrad stödorganisation
som kan bidraga till ökad samverkan mellan stat, kommun
och landsting. Vi anser att en kommitté i stället bör lägga
förslag om sammanslagning av SIH och Skolverket. I likhet
med flera av de tyngre remissinstanserna anser vi att en
sådan lösning ligger helt i linje med ambitionerna om en
skola för alla. Den dubbla myndighetsstrukturen inom
skolväsendet skapar risker för att viktiga frågor som rör
eleverna hamnar mellan stolarna, samtidigt som det
ytterligare komplicerar det faktum att det för många elever
med handikapp krävs samarbete mellan olika myndigheter
och nivåer. Fältorganisationen vid en sådan sammanslagen
myndighet bör givetvis också beakta skolornas behov av stöd
till elever med olika handikapp.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
förändring av specialskolans målgrupp,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
avveckling av Ekeskolans respektive Hällsboskolans fasta
skolverksamhet,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
ärenden gällande godkännande av fristående skolor som
motsvarar specialskolorna skall prövas av den föreslagna
styrelsen för specialskolorna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utveckling av
specialskolornas verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättigheter och
valmöjligheter för elever i behov av särskilt stöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om godkännande av fristående
skolor som motsvarar specialskolorna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sammanslagning av
Skolverket och SIH.

Stockholm den 1 juni 1999

Beatrice Ask (m)

Lars Hjertén (m)

Tomas Högström (m)

Per Bill (m)

Anders Sjölund (m)

Anita Sidén (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Sten Tolgfors (m)