med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid

Motion 1997/98:Ju29 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

Centerpartiet välkomnar och stödjer huvuddelen av regeringens förslag för att minska våld och trakasserier mot kvinnor. Flera av de förslag som regeringen lägger har Centerpartiet drivit under längre tid.

1 Brottsofferfonden

Under förra valperioden inrättades brottsofferfonden i syfte att förbättra brottsoffrens situation. Den nuvarande regeringen gjorde en förändring så att influtna medel ställdes till regeringens disposition för brottsförebyggande arbete, vilket har varit gällande från den 1 juli 1995.

Brottsförebyggande rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering och information och därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Brottsoffermyndighetens uppgift är däremot att främja brottsoffrens rättigheter och deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt prova frågan om brottsskadeersättning.

Enligt Centerpartiet bör den ursprungliga finansieringsformen av brottsofferfonden återställas. Det skulle på ett tydligt sätt lyfta fram brottsoffren och markera att statsmakten står på brottsoffrens sida, vilket också var det bakomliggande syftet med att inrätta brottsofferfonden. Det är i sammanhanget särskilt viktigt att förbättra förutsättningarna för ekonomiskt bidrag till olika ideella organisationer, t.ex. brottsofferjourer och kvinnojourer, som utgör ett värdefullt socialt och stödjande arbete för kvinnor som utsatts för brott.

Det brottsförebyggande arbetet ligger inom polismyndighetens ansvarsområde och bör därför i huvudsak finansieras inom det anslag som ges till polisen. Detta bör ges regeringen till känna.

2 Könsstympning

Det är bra att begreppet könsstympning ersätter begreppet omskärelse i lagen samt att straffskalan skärps. Centerpartiet anser dock att regeringen borde kunnat gå längre när det gäller dubbel straffbarhet i samband med könsstympning.

I Sverige är könsstympning förbjudet, och straffen för detta brott föreslås höjas. Sedan lagen med förbud mot omskärelse av kvinnor infördes 1982 har en person dömts för brott mot lagen. Trots att lagen finns och trots att antalet dömda för brott mot lagen indikerar motsatsen vet vi att kvinnlig könsstympning utförs på personer bosatta i Sverige och är ett problem. I vad mån könsstympning förekommer i Sverige är inte känt. Istället är det framför allt under utlandsvistelser i hemlandet som barn blir utsatta för könsstympning. Detta understryker att alla straffvärda beteenden inte kommer myndigheter till kännedom. I de fall socialtjänsten får kännedom om en sådan resa och sådant ingrepp kan och bör socialtjänsten omhänderta barnet enligt LVU.

Både regeringen och Barnkommittén understryker att det i arbetet med att förhindra könsstympning är viktigt att förändra inställningen till denna sedvänja. Barnkommittén framhåller att trots anmälningsplikt i socialtjänstlagen är det få fall av könsstympning som anmälts till socialnämnden. Orsaken tros vara brist på kunskap. Kommittén framhåller vidare att det är viktigt att alla som arbetar med barn får information och kunskap om kvinnlig könsstympning då detta är en företeelse som förekommer mot personer bosatta i vårt land och som vi inte kan blunda för. Centerpartiet instämmer i det angelägna om att mer kunskap når ut till de yrkesgrupper som berörs. För relevanta yrkesgrupper bör kunskaper om könsstympning vara naturliga delar i utbildning och vidareutbildning.

Möjligheten att i Sverige kunna lagföra en person för könsstympning utförd utomlands är avhängigt av att könsstympning är ett brott i det landet. Den som bor i Sverige och medverkar till att könsstympning utförs kan endast dömas i svensk domstol under förutsättning att ingreppet är ett brott i det landet där det utförs.

Frågan om utvidgning av det straffbara området för den som utfört könsstympning utomlands har övervägts av Barnkommittén, SOU 1997:116. Det föreslås där att könsstympning skall betraktas som ett så allvarligt brott att det bör undantas från principen om dubbel straffbarhet, 2 kap. 2 § BrB. Centerpartiet delar kommitténs uppfattning och anser inte att riksdagen bör avvakta beredningen av Barnkommitténs betänkande. Riksdagen bör redan nu ta ställning för att könsstympning skall undantas från principen om dubbel straffbarhet.

3 Vårdgaranti

Både kvinnor och män som utsatts för våld och andra övergrepp kan ha behov av kvalificerat psykiatriskt stöd och psykoterapi. Regeringen anför att den har för avsikt att återkomma med förslag föranledda av den hälso- och sjukvårdspolitiska utredningen HSU 2000. I sammanhanget kan Centerpartiet anföra att vi tidigare motionerat om att en tidsram för vårdgarantin bör återinföras samt att den bör utvecklas till att gälla generellt. Centerpartiet anser att en generell behandlingsgaranti som inte bara innefattar operationer därför bör genomföras i enlighet med vad som föreslagits i utredningen HSU 2000.

4 Barnens situation

Större delen av propositionen handlar om kvinnornas situation och deras rätt att få leva i fred utan misshandel och våld. I propositionen berörs emellertid också barnens situation och deras rätt till att få växa upp utan misshandel och våld. Det införs också en särskild sanktion kallad fridskränkning som berör bl a barnens situation. I propositionen beskrivs också ett viktigt arbete som utförs av Socialstyrelsen liksom av Rädda Barnen. Det finns också förslag i Barnkommitténs betänkande för att förbättra barns situation.

Trots att kvinnors misshandel varit under utredning och debatt under lång tid så tillsattes den kvinnovåldskommission vars arbete ligger till grund för propositionen Kvinnofrid. Exempel på kommissionens bedömningar är: ”Kunskapen om det medicinska omhändertagandet av kvinnor som utsatts för våld, liksom om de medicinska effekterna av det dolda våldet, behöver utvecklas. Nya kompetens- och resurscentra för kvinnor som har utsatts för våld och andra övergrepp bör bildas ...”.

Det är intressant att se att kommissionen på detta område visar att vi inte vet tillräckligt. Så är det också med barn som varit utsatta för misshandel eller dolt våld. Därför anser Centerpartiet att det bör tillsättas en statlig kommission för att se på ett barns hela situation i samband med våld och misshandel, dvs en barnvåldskommission. Det finns inte heller tillräckligt med kunskap om barn som varit vittne till våld. Det pågår projekt i Rädda Barnens regi om detta. Det finns en viktig doktorsavhandling om barn som växer upp i våldets närhet. Det finns effekter av förändringar i samhället, vars konsekvenser ingen har riktigt klart för sig. Vi kan ju bara se på situationen vad gäller mobbning i skolorna och neddragning av vuxenkontakter kopplade till barns behov. Det behövs ett samlat grepp även här och därför behövs en statlig kommission för att också åstadkomma barnfrid.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av brottsofferfonden,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i brottsbalken att könsstympning undantas från principen om dubbel straffbarhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en statlig barnvåldskommission.

Stockholm den 4 mars 1998
Ingbritt Irhammar (c)
Görel Thurdin (c)	Birgitta Hambraeus (c)
Lennart Brunander (c)	Sven Bergström (c)
Sivert Carlsson (c)	Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)	Rigmor Ahlstedt (c)
Ingrid Skeppstedt (c)