med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö32 av Karin Israelsson (c)

Försvarspolitiska mål

I denna proposition framställs ett av de övergripande målen
för Försvarsmakten: att den i fred och under kriser skall
kunna övervaka och hävda rikets territoriella integritet i
luften, till sjöss och på marken. Dessutom skall
Försvarsmakten kontinuerligt genom tjänstgörande och
befintliga eller, vid behov, mobiliserade resurser kunna
stödja samhället vid stora påfrestningar i fred.

Dessa förutsättningar kommer att bli svåra att uppfylla om förslaget
fullföljs att Lapplandsbrigaden skall läggas ner. En mycket stor andel av
Sverige lämnas nu utan någon brigad. Den närmaste blir i norr, Boden i
Norrbotten och den närmaste söderut blir Sollefteå eller Östersund. Med
kännedom om de aktiviteter som pågår i Murmanskområdet och vad en
olycka i det området skulle kunna åstadkomma i denna "vita" region, anser
jag att oron är mycket befogad om nedläggningen av Lapplandsbrigaden som
propositionen föreslår blir fallet. Det är dessutom utomordentligt viktigt att
det finns en folklig koppling till fredsförbanden, inte minst för utbildning av
civil personal för tjänstgöring i krissituationer och vid krigstillstånd.
Regeringens förslag kommer att innebära att Umeå som den mest
tätbefolkade delen av Norrlandslänen helt kommer att sakna detta samband.
Kunskapen inom dessa verksamhetsområden kommer att försvinna. Dyra
kostnader uppstår om man skall upprätthålla detta samband utan att det finns
ett regemente på orten.

Utvecklingsbara regementen

Försvarsministerns intention att satsa på utvecklingsbara och
bärkraftiga garnisoner tycks ha förbisetts då man ändrar på
ÖB Försvarsmaktsplan där Umeå brigad ansågs besitta dessa
egenskaper. Den slutsats som ÖB drog är helt korrekt.
Försvarspropositionen kan inte på någon punkt vederlägga
detta. I stället finner man i regeringens kriterier och
resonemang endast ytterligare stöd för ÖB:s förslag att
behålla Lapplandsbrigaden.

Utrikespolitiska signaler

Gotlands försvarsanläggning skall enligt regeringens förslag
bibehållas på grund av sin geografiska belägenhet. Det ger
tydliga säkerhets- och utrikespolitiska signaler. Detsamma
kan man väl då också säga om nedläggningen av
Lapplandsbrigaden. Delar av Norrbotten, hela Västerbottens
län och delar av Västernorrland blir nu en vit fläck på kartan
eftersom Lapplandsbrigaden försvinner. Detta kan inte
uppfattas som annat än att man avvecklar försvaret i denna
region. En bibehållen stark militär närvaro i fredstid i
Nordkalottområdet ger också utrikes- och säkerhetspolitiska
signaler till omvärlden. Detta har inte beaktats i regeringens
förslag.

Vårt försvar skall också vara krigsavhållande. Då kan man inte acceptera
någon tveksamhet rörande vår vilja att slå tillbaka mot en angripare, oavsett
detta skulle gälla ett till synes oväsentligt och obefolkat ödemarksområde.
Att då lägga ner Sveriges näst nordligaste brigad, Lapplandsbrigaden ger fel
utrikespolitiska signaler.

Lapplandsbrigaden utbildas i Umeå och mobiliserar i området mellan
Umeå och Skellefteå. Att ersätta denna brigad med en annan brigad på mer
än det dubbla avståndet från tänkt försvarsuppgift i krig, torde inte vara
likgiltigt för omvärlden. Mycket talar i stället för att signaleffekterna blir
att
vår tidigare strävan att hindra angriparen gränsnära nu alltmer kommer att
ersättas av en strävan att slå vakt om kärnlandet och de befolkningstäta
delarna i söder. Risken är stor att omvärlden uppfattar Norrland som helhet
som en fördröjningszon där jägarförband och territorialförsvarsförband får
utgöra det militära inslaget. Så kan omvärlden uppfatta denna nedrustning av
Lapplandsbrigaden.

Skolor och
försvarsutbildningar

Väsentliga etableringar med stora investeringar har knutits
till Umeå och till Lapplandsbrigaden. Där finns den samlade
stridsfordonsutbildningen och Stridskola Nord. Stora
investeringar har gjorts för dessa ändamål och verksamheten
kan inte bara läggas ner om nu brigaden skulle försvinna.
Dessa beslut borde rimligen bero av varandra.

I slutet av 1980-talet utreddes frågan om var den kommande stridsfordons-
utbildningen skulle bedrivas. En jämförelse mellan Umeå, Sollefteå och
Östersund utföll till Umeås fördel. Detta främst på grund av den unika
närheten till övnings- och stridsfält. Investeringarna i form av byggnationer,
stridsfordonsstråk, varmgarage och byggnader för främst underhåll uppgick
till cirka 40 miljoner kronor. Sedan dess har ytterligare betydande
investeringar gjorts.

Lapplandsbrigaden är idag ett av de ledande förbanden i utvecklingen av
mekaniserade enheter inom Försvarsmakten. Lapplandsbrigaden har sedan
flera år utbildat stridsförband för samtliga de fyra norrlandsbrigadernas
behov. Detta gör att Umeågarnisonen förutom moderna utbildnings-
anordningar har kompetent personal med gedigen strids- och pansarskytte-
fordonserfarenhet.

Sveriges största
pansarregemente

I år är 37 stridsfordon och pansarskyttefordon i bruk, vilket
gör Lapplandsbrigaden till Sveriges största
pansarregemente.

Det skulle innebära betydande kostnader att ta emot denna utbildning på
annan ort, vilket är helt emot regeringens vilja. Skall denna utbildning
behållas i Umeå utan Lapplandsbrigaden blir verksamheten mindre effektiv
och med ökade kostnader. Det mest naturliga är att ha tillgång till
Lapplandsbrigaden för fortsatt utbildningsverksamhet.

Totalförsvarets Skyddsskola finns redan i Umeå och den verksamheten är
beroende av praktiska övningar och vinterutbildning tillsammans med
Lapplandsbrigaden. Denna utbildning är dessutom väl integrerad med FOA 4
och universitet som finns i Umeå. Den kommande utredningen rörande
Försvarsmaktens behov av skolor och officersutbildning måste
uppmärksamma den erfarenhet som finns i Umeå med goda rekryterings-
möjligheter och med lärare med hög kompetens. Detta borde redan nu vägas
in innan man tar ett beslut om nedläggning av Lapplandsbrigaden.

Flyttning av de utbildningar som nu finns i Umeå kommer att betyda stora
nyinvesteringar på andra orter och en förlust av det nätverksarbete som byggs
upp mellan Lapplandsbrigaden, skolorna, Umeå universitet samt FOA 4.
Detta nätverk har vi inte råd att förlora. Inte minst fortsatta internationella
kontakter kan här finna ett utrymme. Forskning och utvecklingsarbete kan
genom samarbete lokalt med ett universitet i tillväxt förverkligas på ett unikt
sätt i Umeå. Alla dessa fördelar förloras om dessa verksamheter slås sönder.

Utvecklingspotential

Umeå garnison är i allra högsta grad utvecklingsbar.
Utrymmesmässigt finns inga begränsningar i Umeå.
Garnisonen och kommunen har en gemensam syn och det
finns tillräckliga markområden i direkt anslutning till fältet.
Dessa är avdelade som militärt intresseområde i kommunens
översiktsplan. Detta innebär en utökning av fältet till tre
gånger dagens storlek. Även E 4-dragningen har lösts på ett
för Vägverket, kommunen och Försvarsmakten billigt sätt.

Umeå tillhör dessutom de få orter i vårt land som kunde växlas upp till
utbildning av en dubbelbrigad. Utvecklingen av samarbetet i militär/civil-
utbildning ger goda möjligheter till utbildning av totalförsvarspliktiga i
Umeå. Detta genom FOA 4, Skyddsskolan och den militära sjukvårdsskolan
som finns i Lapplandsbrigaden.

Vinterutbildning

Om Lapplandsbrigaden avvecklas lämnas ett färdigbyggt och
rationellt vinterutbildningsområde samt ett av landets bästa
övnings- och skjutfält som ligger i direkt anslutning till
kasernområdet. De flesta andra brigader har inte denna
närhet som är ovärderlig för utbildning av mekaniska
förband.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett bibehållande av Lapplandsbrigaden.

Stockholm den 2 oktober 1996

Karin Israelsson (c)