med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö21 av Carina Hägg m.fl. (s)

Minröjningscentrum i Eksjö

Sverige har hårt engagerat sig för ett internationellt
totalförbud av antipersonella minor. Minor som i första hand
är avsedda för att skada, fortsätter lemlästa och döda
årtionden efter att krigen har slutat. De väljer inte heller offer
utan verkar urskillningslöst på distans: militärer och civila,
män och kvinnor samt lekande barn. Alla är de utsatta för
denna grymhet och humanitära katastrof. Bara i Afghanistan
och Kambodja räknar man med att flera hundra tusen
människor är benamputerade på grund av skador från
antipersonella minor. I Bosnien har vi geografiskt nära fått
erfara hur minor också försvårar det fredsbevarande arbetet.
Totalt finns det omkring 100 miljoner minor utlagda runt om
i världen och nya läggs hela tiden ut. Priset på de flesta
uppgår till någon enstaka dollar medan däremot en
desarmering enligt vissa internationella beräkningar kostar
cirka 100 gånger utläggningskostnaden. Att oskadliggöra
alla utlagda minor med dagens metoder kommer både att ta
orimlig tid och kosta orimliga summor. Så om de är "de
fattigas vapen" så är de också dubbelt de fattigas fasa.

Betydande resurser i Sverige satsas redan i dag på att utveckla
minröjningsmetoder. Soldater och hela minhundsekipage utbildas inom
försvaret. Sverige är ett av de länder som satsar mest på forskning och
utveckling kring ny teknik för minletning och minröjning. Sverige har därför
i dag en god grund att utgå ifrån inför den satsning vi står inför. Att bygga
upp ett kunskapscenter för minproblematiken är viktigt för att Sverige då får
bättre möjlighet att delta i internationellt arbete framöver. För i dag sker
merparten av minröjningsarbetet i världen ytterst långsamt och riskfyllt.

Eksjö, där redan tyngdpunkten ligger, har på ett tidigt stadium lyfts fram
som den naturliga platsen för ett minröjningscenter. Ett svenskt
minröjningscenter "Demining center" skulle FarbC (AmröjS) i Eksjö direkt
kunna åta sig för att successivt på kort tid sedan kunna vidareutveckla. På så
sätt undviker man den onödiga tempoförlust på cirka fem sex år som det
skulle innebära att bygga upp ny kompetens och en fungerande organisation
på annan plats. Centret måste också med hänsyn till personalförsörjningen
vara samgrupperad med en ingenjörskår, det vill säga som i dag i Eksjö. I
Eksjö finns också förutom de avgörande personella resurserna, bra
utbildningsbetingelser på övningsfälten och gjorda investeringar i amröjhall,
sprängplats, sökbanor med mera. Till att kompetent personal finns bidrar att
officerare tjänstgör i de olika humanitära projekten och att utbildningen av
en "amröjpool" har startats.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Eksjö som placeringsort för ett minröjningscentrum,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sveriges kommande minröjningscentum bör inrättas som en
del i Fältarbetsskolan i Eksjö.

Stockholm den 16 september 1996

Carina Hägg (s)

Åke Gustavsson (s)

Catarina Rönnung (s)

Martin Nilsson (s)

Margareta Sandgren (s)