med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö2 av Annika Nordgren m.fl. (mp)

Givakt för miljön!

Bakgrund

Riksdagen har beslutat om att vidga säkerhetsbegreppet till
att gälla även andra hot än militära. Ett av dessa reella hot är
den pågående miljöförstöringen. Försvarsberedningen skriver
i sin rapport "Omvärldsförändringar och svensk
säkerhetspolitik" (Ds 1996:51) bland annat att hotbilden
sträcker sig "över klassiska maktkonflikter till försörjnings-
kriser, ekologiska obalanser, migrationsrörelser, nationalism,
etniska och kulturella konflikter och terrorism till det
postindustriella samhällets sårbarhet t.ex. genom
specialisering och komplexa beroenden och beroendet av en
väl fungerande infrastruktur".

Vidare skriver försvarsberedningen att "De potentiella miljöproblemen i
vårt närområde till följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall
från kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora".
Beredningen anser att potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor
och miljö ryms i bland annat olyckor och attentat mot kemiska industrier och
kärnkraftsverk. Ett antal långtidsverkande faktorer som inverkar på den
säkerhetspolitiska utvecklingen räknas upp "bland dessa kan nämnas
miljöförstöring, färskvattenbrist och livsmedelsbrist".

Totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu
när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets
miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse
både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med att
miljöförstöring är ett säkerhetspolitiskt problem.

FOA pressar, regeringen
bromsar

FOA (Försvarets forskningsanstalt) har lämnat förslag till en
miljöstrategi för Försvarsmakten. I rapporten skriver FOA att
målet för det militära försvarets utveckling bör vara ett
ekologiskt hållbart försvar och att försvaret skall ha
ambitionen att vara en förebild för det övriga samhället i
miljöarbetet. Försvarsmakten och Fortifikationsverket ställer
sig dock tveksamma till att Försvarsmakten skall vara en
förebild för miljöarbetet i samhället. Försvarsmakten skriver
i Försvarsmaktsplan 1997, bilaga 13 "Miljöarbete,
miljötillsyn och miljöpolicy" att man skall bedriva ett
miljöarbete inom de ramar som huvuduppgiften ställer.
Försvarsmakten kan "möjligen utgöra ett exempel för andra
aktörer. Därifrån till att vara ledande är ett stort steg".

Regeringen håller i proposition 1996:97:4, Totalförsvar i förnyelse, med
om detta och anser att Försvarsmakten redan genom sitt agerande hittills kan
betraktas som ett exempel för andra. Detta bör enligt regeringen gälla alla
myndigheter inom den militära sektorn. I Norge däremot har man i sin
"Miljöplan Försvaret 1992" konstaterat att försvaret i Norge i all sin
verksamhet skall inarbeta en medveten hållning till miljöfrågor och vara en
föregångare med hänsyn till att efterleva nationella och internationella
miljöbestämmelser, lagar och regler. Dessutom skall det norska försvaret
vara en pådrivare för att främja leverantörers vilja och nivå att leverera
miljövänliga produkter som är producerade med miljövänliga metoder. Det
skall vara tydligt och klart att försvaret väljer den miljömässigt bästa
lösningen.

FOA-rapporten ger en hel del förslag till vidareutveckling av försvarets
miljöengagemang. Bland annat bör åtgärder genomföras i prioritetsordning
vilket innebär att Försvarsmakten i första hand bör vidta åtgärder mot
miljöpåverkan som varaktigt påverkar livsbetingelserna eller innebär
livshotande miljöpåverkan (bl.a. utsläpp av klimatpåverkande gaser,
ozonnedbrytande ämnen och organiska miljögifter). I andra hand avser man
åtgärder mot uttömning av ändliga resurser och i tredje hand avses icke-
livshotande miljöpåverkan som inte har långsiktiga effekter.

I fråga om prioritering av åtgärder anser regeringen att även åtgärder mot
bl.a. buller bör vidtas innan åtgärderna med högre prioritet är slutförda.
Annars instämmer regeringen enligt propositionen "i den princip om
prioritering av åtgärder som FOA redovisar".

Inför framtiden föreslår FOA bl.a. att miljöhänsyn skall ingå i underlaget
för beslut, att en framförhållning med hänsyn till morgondagens
miljöproblem och miljökrav erfordras, att kretslopps- och försiktighets-
principerna tillämpas och att Försvarsmakten bör vara pådrivande när det
gäller framtagning av miljöanpassade produkter. FOA anser också att
uppföljningen av miljöarbetet inom Försvarsmakten bör utvecklas samt att en
viktig grund för miljöarbetet är att den fredstida verksamheten bedrivs
effektivt.

FOA:s förslag innehåller också frågor om ekonomiska styrmedel och
konkreta avvägningar gentemot andra sektorer i samhället. Detta tycker
regeringen fordrar "fortsatta överväganden". Försvarsmakten skriver i
Försvarsmaktsplan 1997 att i syfte att förverkliga miljöpolicyn skall ett
miljöledningssystem, ingående i Försvarsmaktens ordinarie ledningssystem,
utvecklas för styrning, uppföljning och egenkontroll av miljöarbetet. Detta
anför också regeringen i propositionen. Här är det viktigt att poängtera
betydelsen av en fortlöpande utvärdering och uppföljning. Försvarsmakten
anför i Försvarsmaktsplan 1997 att en modell för miljörevision är under
utveckling och bedöms tas i drift våren 1997. Denna revision bör enligt vår
mening utföras av en från Försvarsmakten så fristående instans som möjligt.

Regeringen skriver i propositionen att utsläppen skall begränsas
ytterligare. Dock specificerar tyvärr inte regeringen mer än så vad man
egentligen menar och vilka nivåer man anser att Försvarsmakten skall sträva
mot.

Regeringen anser också att kretslopps- och försiktighetsprincipen bör
beaktas så långt som möjligt vid anskaffning av materiel (se mer om materiel
nedan).

Miljöfarliga lämningar

I Försvarsmaktens lägesrapport över miljöfarliga lämningar
konstaterar man att de föreslagna åtgärderna för hantering av
miljöfarliga lämningar kommer att bli cirka 80 miljoner
kronor. Då är inte kostnaderna för dumpad ammunition
inräknade. I lägesrapporten framgår det att 2 300 objekt har
identifierats och kategoriserats i enlighet med
Naturvårdsverkets riskklassificering. Inget objekt hör till den
farligaste kategorin, riskklass 1. 400 objekt är i klass två och
flertalet är "ofarliga" objekt. I delrapporten redovisas en
preliminär saneringsplan för objekten i riskklass två under
perioden 1997-2001. Denna saneringsplan innehåller inte
dumpad ammunition. Regeringen skriver i propositionen att
en redovisning av frågorna om dumpad ammunition avses bli
lämnad år 1997. Likaså framhåller man betydelsen av att
miljöfarliga lämningar saneras i enlighet med
efterbehandlingsplanen. Här borde regeringen klart uttala att
även dumpad ammunition i vatten skall bärgas.

I rapporten konstateras att "I vatten har ingen kontinuerlig skrotrensning
skett varför det utanför de frekvent använda fälten har ansamlats skrot. I
likhet med skjutning på land är det av de farliga metallerna endast små
mängder, under det att stål i olika former är den helt dominerande metallen.
Det som kanske måste beaktas är bly."

Det finns metoder för träning av skytte som inte innebär spridning av
ammunition i naturen. Trots det skjuts det ut tonvis av skrot bl.a. i Vättern
utanför Karlsborg varje år. Konsekvenserna på sikt av detta skrot med alla
tungmetaller som löses ut i norra Europas största dricksvattentäkt är
oöverblickbara.

Dumpad ammunition är för närvarande inte klassad såsom miljöfarlig,
främst med hänsyn till omvandlingstiden i sötvattnet och till sitt
huvudinnehåll av ofarliga metaller. Detta måste ändras! Nu finns det, enligt
rapporten om Försvarets miljöfarliga lämningar, 104 st dokumenterade
dumpningsplatser; 26 st. till havs, en i Vänern, en i Vättern, 69 st. i andra
insjöar samt fem i gruvhål. I Vänern finns det ca 60 kg kvicksilver från alla
militära dumpningar!

I publikationen "Försvaret för miljön" utgiven av Försvarsmakten skriver
man under rubriken "Försvaret återställer i naturen" att "patronhylsor och
annan metallskrot samlas upp", det gäller alltså uppenbarligen inte när man
skjuter ned i vatten. Detta är naturligtvis oförsvarbart, speciellt om man
beaktar vad som står i lägesredovisningen över miljöarbetet
(Försvarsmaktsplan 95, som lämnats med bakgrund av vad som angavs i
prop. 1993/94:111 "Med sikte på en hållbar utveckling") där Försvarsmakten
skriver att hänsyn till miljön beaktas vid all planering och verksamhet. Detta
upprepas igen i Försvarsmaktsplan 1997, där det står att "Miljöarbetet skall
utvecklas så att miljöhänsyn tas vid planering, materielanskaffning och
produktion på alla nivåer i Försvarsmakten".

Både Försvarsmakten och regeringen nämner blyfri ammunition i
Försvarsmaktsplan 1997 respektive propositionen. Tyvärr konstaterar man
bara att utvecklingsarbetet pågår. Enligt vår mening bör riksdagens uttala till
regeringen att detta arbete med kraft bör prioriteras och att ett slutdatum för
användning av blyad ammunition bör fastslås. Regeringen bör till riksdagen
återkomma med förslag på ett slutdatum och en avvecklingsplan för blyad
ammunition i det svenska försvaret.

Övnings- och skjutfält

Det är av yttersta vikt att de lämningar av övnings- och
skjutfält som ev. sker i och med försvarsbeslutet genomförs
på ett för miljön godtagbart sätt. Det är också naturligtvis
viktigt att beakta bl.a. miljöhänsynen när det gäller
lokaliseringar av övnings- och skjutfält. Ett exempel är
FMV:s skjutplats inom naturreservatet Torhamns udde med
dess stora inverkan på ornitologiska värden. Detta är av
yttersta vikt, också med tanke på folkförankringen.

Buller

Som tidigare redovisats anser FOA att åtgärder för miljön
bör genomföras i prioritetsordning vilket innebär att
Försvarsmakten i första hand bör vidta åtgärder mot miljö-
påverkan som varaktigt påverkar livsbetingelserna eller
innebär livshotande miljöpåverkan. I andra hand åtgärder
mot uttömning av ändliga resurser och i tredje hand avses
icke-livshotande miljöpåverkan som inte har långsiktiga
effekter.

Åtgärder mot buller hamnar alltså i tredje hand. Regeringen skriver dock i
propositionen att även åtgärder mot bl.a. buller bör vidtas innan åtgärder med
högre prioritet är slutförda. Det är bra. Men regeringen ger inga förslag på
hur man skall komma vidare med problemet. I Försvarsmaktsplan 1997 står
det att "Miljöarbetet skall utvecklas så att miljöhänsyn tas vid planering,
materielanskaffning och produktion på alla nivåer i Försvarsmakten". Ett
exempel på åtgärder i motsatt riktning är dock t.ex. överklagande av
bullerbegränsningar för flygflottiljer som Försvarsmakten har gjort.
Försvarsmakten accepterar inte Naturvårdsverkets och Koncessionsnämnden
för miljöskydds nivå på 90 decibel.

Försvarsmakten anser att gränsen för högsta tillåtna bullernivå skall vara
100 decibel. Detta har aktualiserats i samband med att sju flygflottiljer skall
ta emot JAS-plan. Enligt Försvarsmakten kommer en bullergräns på 90
decibel att leda till en kostnad på 700-800 miljoner kronor (för isolering av
hus). Miljöpartiet anser att det är oacceptabelt med en gräns på 100 decibel.
En gräns på 100 decibel leder till 75 decibel inomhus. Gränsen för normal
kommunikation går vid 55 decibel. Det är också den gräns som Naturvårds-
verket lagt fast. Miljömålen för buller är till år 2000 65 dB(A) ekvivalentnivå
ute, 35 dB(A) inne och 45 dB(A) maxnivå inne. På lång sikt skall
motsvarande värden vara 55 dB(A) ute, 30 dB(A) inne och maxnivån ute
skall vara 70 dB(A). Av de 115 000 personer som utsätts för buller över 55
dB(A) från flygtrafik utgör militärt flygbuller källan för 50 000 personer
(alltså 44 %).

Riksdagen bör nu till regeringen anföra att en decibelnivå på 100 dB(A) är
oacceptabel och att det inför nästa försvarsbeslut skall tas hänsyn till att
bullergränsen skall vara 65 dB(A), vilket då kommer att påverka placeringen
av flygflottiljer och övningsfält.

Internationellt samarbete

Sverige deltar aktivt i NATO:s miljökommitté (The
Committee on the Challenges of Modern Society, CCMS-
samarbetet). Detta samarbete är öppet för NATO-staterna, de
forna Warszawapaktstaterna och PFF-staterna. Sverige
medverkar f.n. i fyra studier och man arbetar gemensamt
med representanter för det amerikanska
försvarsdepartementet med att utarbeta miljöriktlinjer för den
militära sektorn. Det är dags att ta fasta på militärt
miljösamarbete som kan ske med grannationer, därför är det
är enligt vår mening viktigt att bredda Försvarsmaktens
internationella miljöarbete till att gälla direkt samarbete med
t.ex. Ryssland. Norge, Ryssland och USA har ett
samarbetsavtal för att komma tillrätta med militär
miljöförstöring i Arktis.

Undantag för
Försvarsmakten?

Försvarsmakten skriver i Försvarsmaktsplan 1997 att man
kan acceptera att samma miljölagstiftning och gränsvärden
skall gälla Försvarsmakten som för övriga delar av samhället,
om möjlighet till undantag medges när Försvarsmaktens
primärproduktion riskerar att påverkas negativt eller de
ekonomiska och taktiska konsekvenserna blir för stora. Detta
ger uttryck för ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande som inte
Försvarsmakten är ensam om. Enligt vår mening måste ett
mer långsiktigt ekonomiskt tänkande genomsyra samhället i
sin helhet. Vem vet vad kostnaderna för vad vi underlåter att
göra nu blir om ett antal år? En sak vet vi, det lär inte bli
billigare att "vänta och se", åtminstone inte för kommande
generationer.

Försvarsmakten har vissa undantag från gällande lagar, det gäller t.ex. för
haloner (som används som brandsläckningsmedel). Försvarsmakten skriver i
FFP 97 att det är av avgörande betydelse att regeringen i kommande
miljöbalk får möjlighet att i vissa fall medge undantag från miljölag-
stiftningen för Försvarsmakten. Detta har regeringen tyvärr tagit fasta på
eftersom förslaget till miljöbalk uttrycker just ett sådant undantag. Vi anser
att miljömålen och miljöarbetet skall delas av alla i samhället, utan undantag
för Försvarsmakten. Det skulle omöjliggöra den önskvärda ambitionen att
vara i täten när det gäller miljöfrågorna.

Utbildning

I propositionen konstaterar tyvärr regeringen bara att
"Miljöutbildningen inom organisationen bör fortsätta".

Under 1994 och 1995 har miljöhandläggare utsetts vid aktuella förband
och genom riktad utbildning och andra insatser har Försvarsmakten agerat
för att fördjupa miljömedvetandet inom organisationen. I Försvarsmakts-
planen skriver man att man skall fortsätta satsningen att genom utbildning,
information och andra insatser fördjupa miljömedvetandet i hela
organisationen. Man vill också särskilt uppmärksamma behovet av
miljöutbildning för elever vid officershögskolor, samt värnpliktiga under
grundutbildning. Det pågår framtagning av ett särskilt miljöutbildningspaket
för alla värnpliktiga under grundutbildning med avsikt att genomföras inom
ramen för den ordinarie grundutbildningen av truppbefäl vid förbanden.

Man har tagit fram en miljövideo, hållit miljökonferens och medverkat på
mässor. Detta är bra och bör utvecklas ytterligare. Speciellt utbildning om de
övergripande säkerhetspolitiska frågorna i ett vidgat hotbildsperspektiv
måste integreras i framför allt officersutbildningen men information om den
vidgade hotbilden bör också ingå i miljöutbildningspaket till värnpliktiga.

Praktiskt miljöarbete på
förbanden

I motioner till Värnpliktskongressen 1996 har några
värnpliktiga uppmärksammat det dagliga miljöarbetet på
förbanden, eller av motionerna att döma, snarare bristen på
det.

Motionärerna tar upp att det slängs "otroligt mycket överbliven mat ute i
fält och på regementet", "Det används en massa, för miljön dåliga,
rengöringsmedel" och att det lämnas skräp kvar i skogen efter övningar,
speciellt engångsförpackningar. "Tidningsinsamling vet många regementen
inte vad det är för något", skriver också en motionär. Samma motionär
föreslår att det skall finnas ett miljöombud på varje kompani, som då skulle
vara ansvarig för att uppmärksamma miljöarbetet. Detta yrkande biföll Värn-
pliktsrådet.

En annan motionär framhåller de miljöanpassningsåtgärder som har
genomförts på Svea livgarde, 1:a mekaniserade skyttekompaniet och som
han anser skall genomföras på alla kompanier. Han framför att det upprättas
en sopsorteringsstation på varje kompani, pengar som tjänas in på pant bör
tillfalla de värnpliktiga genom t.ex. en gemensam kassa. Sopsortering bör
givetvis genomföras på samtliga avdelningar och byggnader inom ett
regemente eller motsvarande. Samordning av detta bör ske inom en sop-
sorteringsstation på varje regemente, en slags miljöcentral. Genom detta
praktiska sopsorterande sprids kunskaper till befäl och värnpliktiga. Men det
är också viktigt att lära ut förebyggande miljökunskaper - målet är ju att
minska på mängden sopor genom minskad konsumtion, inte bara att
återvinna (se vidare motion 1996/97:Fö10 "Totalförsvarsplikten").

I detta sammanhanget vill vi också framhålla betydelsen av samarbete och
tydligare kanaler för att överföra militär miljökunskap till nationella och
lokala miljömyndigheter, för att öka möjligheterna till åtgärder.

Inför nästa FB

I rapporten "Miljöstrategi för Försvarsmakten" skriver fms
att "Miljöfrågorna har hittills inte i nämnvärd omfattning
påverkat avvägningar som rör Försvarsmaktens storlek och
struktur". Man skriver också att "Miljöhänsyn kan och bör
vara en faktor som vägs in vid dimensionering och
inriktning". De miljömässiga effekterna av beslut rörande
t.ex. lokaliseringar av flottiljer, garnisoner, övnings- och
skjutfält måste vägas in ordentligt i beslutsunderlaget inför
nästa försvarsbeslut. Försvarsutskottet har i betänkande
1994/95:FöU4 visat den viljeinriktningen och detta bör
riksdagen nu slå fast. Riksdagen bör också slå fast att
Försvarsmakten skall göra miljökonsekvensbeskrivningar av
de förslag man kommer att presentera inför nästa
försvarsbeslut. Detta är viktigt i och med att de miljömässiga
kraven på Försvarsmakten kommer att skärpas i takt med
utvecklingen i det civila samhället. Miljöhänsynen är också
viktiga ur ekonomisk, långsiktig, hänsyn. I samband med
förberedelsearbetet inför nästa försvarsbeslut skall enligt vår
mening också konkreta avvägningar, som FOA föreslår,
gentemot andra sektorer i samhället ske. Detta för att pengar
som satsas på militären med all säkerhet investeras bättre för
att möta bl.a. miljöhot i andra sektorer.

I miljöstrategin skriver fms att ett försvar ofrånkomligt använder resurser
"...i olika former och dessa resurser skulle kunna användas i mer produktiva
sektorer".

I Agenda 21 står det att "omfördelning av de resurser som för närvarande
anslås för militära ändamål" som en källa för genomförandet av de olika
åtgärderna i handlingsprogrammen.

Målet måste vara att öka vår säkerhet, och ett militärt försvar som inte är
uppbyggt för att möta den reella hotbild vi står inför idag. I Rio-
deklarationens princip 25 kan vi läsa att "Fred, utveckling och miljöskydd är
beroende av varandra och odelbara".

Vindkraft

Kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010 enligt en
folkomröstning. Vindkraften är en del av avvecklingen.
Vindkraften är viktig för att minska sårbarheten i vårt
samhälle. Försvarsberedningen anser att kärnkraften är ett
sårbarhetshot genom risken för terroristdåd och förekomsten
av och bristande kontroll över avfall från kärnkrafts-
verksamhet. Följdaktligen är det i Försvarsmaktens intresse
att stödja övergången till säkrare energisystem och ett
robustare samhälle. Alldeles oavsett kärnkraften så ska inte
militären utan saklig grund få hindra etableringen av
vindkraft. Militären hindrar dessutom småskalig
företagsamhet som ovanpå sårbarhets- och miljöaspekter kan
ge sysselsättning.

Försvarsmakten har dock avstyrkt bygglov av vindkraftverk med hänsyn
till försvarsintresset i mellan 40 och 50 procent av fallen. Anledningen är att
vindkraftverk i vissa fall sägs störa radio- och radarsignaler från försvarets
anläggningar. Om detta är fallet tvista de lärde. Enligt Försvarsmakten lär det
största problemet vara signalspaning inom mikrovågsområdet med en
skyddszon på 100 km i vissa riktningar. Om skuggningseffekten av
vindkraftverkens master vore sådan som militären beskriver den, skulle
Försvarets Radioanstalt (FRA) dock knappast kunna bedriva någon
signalspaning alls på mikrovågsområdet. Konstruktionen av FRA:s
anläggningar är nämligen regelmässigt sådan att de skuggningseffekter som
anses vara problemet skulle uppstå där. (Av säkerhetsskäl går vi dock inte
närmare in på det här.)

Försvarsdepartementet inrättade hösten 1995 en samarbetsgrupp rörande
frågor om försvaret och vindkraftsintresset. I propositionen konstaterar
regeringen bara att "denna arbetsgrupp har redan på ett påtagligt sätt
förbättrat förståelsen för de berörda intressenas synpunkter". Detta räcker
naturligtvis inte!

Det borde enligt vår mening genomföras en ordentlig undersökning om hur
vindkraften ev. stör signalspaningen.

De nuvarande skyddszonerna som Försvarsmakten tillämpar är praktiskt
sett helt ogrundade. Sverige är fyllt av master, ladugårdstak, förbiseglande
fartyg m.m. som ger ungefär samma teoretiska problem för signalspaningen
som vindkraftverk. I praktiken finns dock dessa problem knappast alls. Där
är aktiva sändningar som mobiltelefoner, mikrovågsugnar, TV-sändare och
egna radarstationer ett större problem! Skyddszonerna bör omedelbart
ändras. För signalspaning på mikrovågsbanden bör gränsen sättas till 5 km
för landbaserade kraftverk och 15 km för havsbaserade. För övriga
signalspanings- och radaranläggningar skall gränserna minskas till en
tredjedel. Inom ett år skall också Försvarsmakten redovisa en undersökning
på vid vilka avstånd olika sorters vindkraftverk har en avgörande negativ
inverkan på olika militära anläggningar. Som avgörande kan det vara
lämpligt att fastställa det till 10 % mindre chans att upptäcka och korrekt
analysera en signal eller ett mål.

Vad gäller vindkraften så kan man, för att minska deras redan minimala
påverkan på radiosignaler, överväga om nya kraftverksmaster bör vara av
fackverkstyp. Det lär varken kosta mera eller vara ett tekniskt problem för
vindkraften.

På många områden använder man sig av teknik för att lära sig mer om den,
detta borde Försvarsmakten ta fasta på och genomföra en vindkraftssatsning
för att lära sig mer om den. I "Miljöstrategi för Försvarsmakten" står det att
läsa att "För Försvarsmakten är det både ur miljö- och säkerhetssynpunkt
viktigt att satsa på förnybara energikällor. Om energin kan produceras lokalt
innebär det att Försvarsmakten blir mindre sårbar och att den negativa
miljöpåverkan kan minska. Vilken typ av förnybar energi som man satsar på
bör bestämmas utifrån lokala förutsättningar. I likhet med det civila
samhället bör också ambitionen vara att minska energianvändningen."

För vår sårbarhets skull måste vi ställa oss frågan vad som hotar oss mest?
Är det kärnkraften eller att vår signalspaning eventuellt störs?

Forskning och utveckling av
vapen m.m.

I Försvarsmaktsplan 1997 står det att "Miljöarbetet skall
utvecklas så att miljöhänsyn tas vid planering,
materielanskaffning och produktion på alla nivåer i
Försvarsmakten".

Försvarsmakten anför vidare att man vid anskaffning av materiel och andra
förnödenheter bör tillämpa kretslopps- och försiktighetsprincipen samt bästa
möjliga teknik så att skadeverkningarna på miljön undviks i största möjliga
utsträckning. Man vill också utveckla miljösäkerhetsforskningen inom
områden som är försvarsspecifika bland annat vad gäller metoder för
avveckling av utgången materiel samt utveckling och miljöanpassning av ny
försvarsmateriel. Enligt LKP skall miljöskadliga produkter bytas mot
miljöbättre där sådana finns. Detta borde tydligare vara vägledande för
militären.

Inom definitionen "ett ekologiskt hållbart försvar" bör också ingå att
särskilt miljöskadliga vapen bör undvikas på samma sätt som t.ex. de anti-
personella minorna med hänvisning till "särskilt inhumana vapen". I Rio-
deklarationens princip 24 sägs det att "Stater måste... respektera folkrättens
regler till skydd för miljön vid väpnad konflikt". Detta underlättas genom att
man i fred undviker att planera för och anskaffa vapen till krigföring som är
speciellt förödande för miljön. Vår grundläggande uppfattning är naturligtvis
att en omprioritering bör ske från satsningar på militär materiel till
investeringar för ökad säkerhet inom andra samhällsområden. Men i andra
hand anser vi att särskilt miljöfarliga vapen skall undvikas och att man skall
ta fasta på miljön vid val av teknik.

Arbetet med att identifiera dessa särskilt miljöfarliga vapen bör prioriteras,
liksom arbetet med miljöstrategier och övervägandefrågor mellan militära
och civila insatser. För detta bör FOA/fms tilldelas större resurser än den
ekonomiska ram som ÖB föreslår i Försvarsmaktsplanen. Detta återkommer
vi till i en motion 1996/97:Ub10 med anledning av regeringens proposition
1996/97:5 Forskning och samhälle.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för det militära försvarets utveckling bör vara ett
ekologiskt hållbart försvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljningen av miljöarbetet inom Försvarsmakten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att militär materiel som är dumpad eller utskjuten i vatten skall
bärgas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dumpad ammunition skall klassas som miljöfarlig,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om blyfri ammunition,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöhänsyn vid lokaliseringar respektive avyttringar av militära
skjut- och övningsfält,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bullergränser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt miljösamarbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte Försvarsmakten skall tillåtas ha undantag från gällande
miljölagar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i miljöfrågor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöfrågorna inför nästa försvarsbeslut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av utredning beträffande vindkraftens påverkan på
signalspaningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en vindkraftssatsning inom Försvarsmakten,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt miljöskadliga vapen skall undvikas.

Stockholm den 26 september 1996

Annika Nordgren (mp)

Thomas Julin (mp)

Peter Eriksson (mp)

Kia Andreasson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Roy Ottosson (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)