med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö17 av Kerstin Warnerbring och Helena Nilsson (c)

I december 1995 fattade riksdagen beslut om inriktningen av
och den ekonomiska ramen för totalförsvaret under perioden
1997-2001. Utgångspunkt för beslutet var dels de
säkerhetspolitiska förändringar som skett i vår omvärld, dels
statens krympande ekonomiska resurser. Ändringen av den
ekonomiska ramen innebar en besparing på 4 miljarder
kronor på de årliga försvarsutgifterna jämfört med budgetåret
1994/95. Besparingen skall vara genomförd år 2001. Beslutet
innebar att det militära försvarets krigsorganisation skall
minska vilket medför att även grundorganisationen måste
minska.
I propositionen 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse föreslås att minskningen
skall genomföras genom avveckling av ett antal enheter samt vilka enheter
som skall avvecklas. Förutom militäroperativa krav påstås krav på att
undvika osäkra investeringar, krav på förmåga till anpassning och återtag-
ning, utvecklingspotential, kvalitet och kompetens vara utgångspunkter för
regeringens bedömning av vilka enheter som skall finnas kvar.
I denna motion tar vi upp den föreslagna grundorganisationen i Skåne samt
i viss mån i Västsverige då dessa två har nära beröringspunkter.
I propositionen föreslås att luftvärnskåren i Ystad och brigaden och
regementet i Borås läggs ner och att de tre förbanden i Halmstad blir kvar.
Dessutom kommer viss verksamhet att finnas kvar vid MKV i Göteborg, och
verksamheten vid K 3 blir kvar i Karlsborg. Detta förslag står i bjärt kontrast
till ÖB:s förslag. I överbefälhavarens försvarsmaktsplan 1997 (FMP 97), som
är utformad med utgångspunkt i den ekonomiska ram som riksdagen
fastställt, föreslås att Lv 4 i Ystad, I 15 och IB 15 i Borås skall finnas kvar
medan I 16, IB 16 och Lv 6 i Halmstad läggs ner. Så vitt vi förstår har ÖB
ansett denna lösning ge det bästa försvaret utifrån givna ekonomiska ramar.
I propositionen motiveras valet av Halmstad före Ystad/Borås med att det
är den ekonomiskt mest fördelaktiga lösningen. Det finns dock inga argument
som styrker de antaganden regeringen gör.
Enligt vår bedömning har ett misstag begåtts vid beräkningarna av bespa-
ringseffekten då man vid jämförelse med ÖB:s förslag inte tillgodoräknat ÖB
besparingarna för nedläggning av P 7/Fo 11.
Av Försvarsdepartementets ekonomiska redovisning framgår att man bara
tagit hänsyn till den besparingseffekt som uppstår genom flyttning eller
avveckling av verksamhet och bortsett från huvuddelen av framtida produk-
tionskostnader. Om man inte räknar med framtida produktionskostnader utgår
man från att det kostar lika mycket på alla platser vilket naturligtvis inte är
fallet. Enligt de beräkningar vi tagit del av är regeringens lösning då även
produktionskostnaderna inräknas ca 50 % dyrare på en tioårsperiod. De
framtida produktionskostnaderna kommer att vara ca 170 miljoner kronor
dyrare per år om man väljer lösningen Halmstad och Karlsborg i stället för att
välja Ystad och Borås. Detta trots att ökade driftskostnader och övriga
kostnader för markinköp i Halmstad inte tagits med i beräkningen. Skillnaden
är större än den årliga produktionskostnaden för K 3 i Karlsborg. Även om
man bortser från framtida produktionskostnader så som regeringen gjort är
ÖB:s förslag 23 miljoner kronor billigare.
Regeringens strävan har, enligt propositionen, varit att utöver att uppfylla
militäroperativa krav undvika osäkra investeringar och satsa på utveck-
lingsbara garnisoner. I propositionen anges att framtida utvecklingsmöjlig-
heter är större i Halmstad och att investeringarna är mindre. Inga belägg för
dessa påståenden finns dock. Utvecklingsmöjligheterna i Halmstad torde vara
obefintliga. För att där slippa investera i en ny kasern sätts i stället en stor
flyttrörelse igång som involverar såväl Halmstad som Boden, Norrtälje och
Gotland. Inte ens den egna brigaden kan utbildas i sin helhet. Naturligtvis
kommer detta att förorsaka såväl kompetensförlust som stora kostnader vilka
inte heller tagits med i beräkningen.
I propositionen finns inte redovisat den omfattande nyanskaffning av mark
som är nödvändig i Halmstad och som föranleder inköp av stora delar av
Vapnö gods. Även om kommunen är beredd att stå för inköpskostnaderna
belastar den ändå skattebetalarna och borde rimligtvis finnas med i de
ekonomiska beräkningarna. Enligt uppgift existerar ännu inte någon upp-
görelse mellan kommunen och försvarsmakten om kostnader för markupp-
låtelsen och i försvarets budget finns inga medel för markfrågan upptagna.
Iordningsställande av marken så att den kan fungera som övningsfält kommer
också att kosta pengar.
All erforderlig mark finns redan i och omkringYstad. Enbart i Ystad har Lv
4 tillgång till 1 650 ha mark och i Revingehed ytterligare 4 500 ha med
ypperlig terräng för utbildning av luftvärnsförband. I en tillväxtsituation
skall
försvarsmakten snabbt öka sin förbandsutbildning. Det är då av avgörande
betydelse att övnings- och skjutfält disponeras i sådan omfattning att detta är
möjligt. Dessa förutsättningar finns i Ystad-Revinge garnison men inte i
Halmstad.
Inte heller nämns de behov av investeringar som är nödvändiga för att
utbilda, öva och mobförrådsställa robotsystem 77 i Halmstad. Luftförsvaret
prioriteras av försvarsmakten. Hur bra ett jaktförsvar än är kan det inte
ensamt skydda landet mot angriparens flygstridskrafter. Sverige har därför ett
av världens mest kvalificerade luftvärnsrobotsystem benämnt RBS 77. Det
finns bara vid Lv 4 i Ystad. Det ingår tillsammans med jaktflyget i det
integrerade luftförsvaret. Förbanden med RBS 77 används i första hand för
att skydda vår huvudstad och andra tätbefolkade centra och basområden. Det
skall också understödja pansarförband i den öppna terrängen i Skåne.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att "Försvarsmakten har god
förmåga att lösa sina uppgifter i det rådande säkerhets- och militärpolitiska
läget och att de hittills genomförda åtgärderna skapar en god grund för ett
fortsatt utvecklingsarbete. Till detta bidrar inte minst den kompetens som
finns i organisationen." Vidare anförs:"En tillräcklig långsiktig försvars-
förmåga kan endast säkerställas genom att en betydande förmåga fortlöpan-
de upprätthålls, inte minst kvalitativt."
Ingen annan personal i vårt land än den vid Lv 4 kan hantera luftvärns-
robotsystem RBS 77. Stor andel av personalen i systemet består framförallt
av yrkesofficerare och tekniska officerare. Konkurrensen med det civila
samhället är hård framförallt då det gäller teknikerna. Den anställda personal
som är krigsplacerad vid förbanden måste, om krigsdugligheten skall
bibehållas, flytta med till Halmstad. Uppenbarligen har inte regeringen ansett
detta nödvändigt eftersom man i propositionen föreslår att Lv 4 läggs ner
vilket ju innebär att personalen avvecklas. Den unika kompetens som finns
och som är en förutsättning för utveckling i enlighet med regeringens
intentioner riskerar alltså att skingras.
Om utbildningen av robot 77 flyttas till Halmstad krävs att utbildnings-
anordningarna där anpassas till robot 77:s specifika behov vilket kräver
omfattande investeringar. Några sådana finns inte med i regeringens
beräkningar. I Halmstad saknas även markområde för utbildning av robot 77-
förband. Den mark som där införskaffas för utbildning av mekaniserad
infanteribrigad löser inte behoven för robot 77-förbanden.
Såväl kraven på investeringar i utbildningsanordningar och markområden
som krav på medföljande personal måste uppfyllas om inte förbandens
operativa förmåga skall bli nedsatt för lång tid framöver.
Bland motiven för att förlägga luftvärnsutbildningen till Lv 6 har angetts
att Lv 4 saknar utbildningshall eller att den som finns är undermålig. Dessa
påståenden saknar helt relevans. De kulturminnesförklarade 100 år gamla
byggnaderna kommer enligt dåvarande arméstaben 1993 att "stå i hundra år
till". Invändigt är byggnaderna omvandlade till moderna utbildningshallar,
den senaste så nyligen som under våren 1995. Den stora utbildningshallen
byggdes 1982 då Lv 4 flyttade till Ystad. Sammanlagt har 100 miljoner
kronor investerats för att göra kasernområdet till ett modernt utbildnings-
centrum för samtliga luftvärnssystem. I Ystad behövs inga som helst
investeringar om utbildningen av Lv 6 krigsförband flyttas dit.
Försvarsbeslutet förutsätter att försvaret ska ha kapacitet för en framtida
tillväxt vid förändrat militärpolitiskt läge. Vid Lv 4 disponeras ytterligare
stora ytor som till en ringa kostnad kan anpassas till moderna utbildnings-
lokaler. Motsvarande finns inte vid Lv 6.
Förslaget i propositionen innebär att luftvärnet i Södra militärområdet till
stor del raseras. Bra övningsfält och utbildningsanordningar kommer att
överges för dyra investeringar i mark och byggnader på annan plats.
Regeringen understryker i propositionen att "Förmågan till anpassning skall
vara styrande för totalförsvarets framtida utformning. I Ystad finns både den
infrastruktur och den kompetens som krävs för den anpassning regeringen
avser.

Sammanfattning
Överbefälhavaren har i sitt förslag till grundorganisation i
FMP 97 tagit fasta på de tre viktigaste faktorerna för val av
utbildningsplatser, nämligen:
- operativa krav,
-
- ekonomi,
-
- produktionsförutsättningar med framtida utvecklingsmöjligheter.
-
Regeringen har i sitt förslag valt att bortse från samtliga
dessa tre viktiga faktorer:
Operativa krav
RBS 77, vårt enda luftvärnssystem med för landet
prioriterade strategiskt viktiga uppgifter, riskerar att få
avsevärt nedsatt effekt eller t o m ej vara operativt under
flera år efter en flyttning.
Ekonomi
Enligt Försvarsdepartementet skall regeringens förslag att
behålla Halmstad och lägga ner Ystad och Borås bli 79
miljoner kronor billigare än den motsatta prioritering som
ÖB gjort. Men då har Försvarsdepartementet inte
tillgodoräknat ÖB besparing genom avveckling av P 7/Fo 11
och inte jämfört framtida produktionskostnader. Om man tar
hänsyn till både besparingar och produktionskostnader kan
regeringens förslag i själva verket bli över 200 miljoner
dyrare per år enligt de beräkningar vi tagit del av.
Produktionsförutsättningar med framtida utvecklingsmöjligheter
Förutsättningen för att den utbildning som flyttas från Lv 4
till Lv 6 skall uppfylla godtagbar standard krävs omfattande
markinköp och stora investeringar i övrigt vilket inte framgår
av regeringens proposition. Några utvecklingsmöjligheter för
återtagning eller tillväxt finns inte i Halmstad utan kräver
ytterligare markinköp samt investering i nya byggnader.
Detta kan knappast ses som realistiskt att genomföra med
tanke på att Halmstads garnison redan idag har ett inklämt
läge.
Det arbete som redan inletts för att planera för den framtida produktionen
med anledning av regeringens förslag visar på stora förändringar i utbild-
ningsorganisationen inom hela luftvärnet. Detta startar en flyttningskarusell
som kan få allvarliga konsekvenser för såväl krigsförbandens krigsduglighet
som för personalen. Flyttningar av fredsförbanden måste därför undvikas.
Detta uppnås bäst genom att behålla Lv 4 i Ystad där över 80% av Milo Syds
framtida luftvärn redan utbildas. Resterande kan dessutom tas emot utan
några investeringar och med små andra kostnader.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:4 om Totalförsvar i förnyelse
vad avser förslaget att avveckla Skånska luftvärnskåren i Ystad (Lv 4).

Stockholm den 2 oktober 1996

Kerstin Warnerbring (c)
Helena Nilsson (c)