med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2

Motion 1996/97:Fö10 av Annika Nordgren m.fl. (mp)

Totalförsvarsplikt eller
frivillig värntjänst?
Värnplikten som den ser ut idag är i praktiken ingen allmän
värnplikt. Dels är värnplikten inte allmän, trots den nya lagen
om Totalförsvarsplikt. Kvinnorna står till stor del utanför
organisationen. Även många av männen som vill göra
värnplikt nekas, och placeras i utbildningsreserven.
Samtidigt kallar man tvångsmässigt in andra ungdomar som
inte vill göra värnplikt. Av de som åndå vägrar riskerar
fängelsestraff.
Det krävs utan tvekan ett nytt värnpliktssystem som bygger på frivillighet
kombinerat med motivation och meriter.
Miljöpartiet vill inte ha en yrkesarmé, det är av yttersta vikt att inte
militären blir en separat maktfaktor i samhället. Miljöpartiet förordar därför
ett bibehållande av folkförsvarstanken kombinerat med en frivillig värntjänst
istället för den värnplikt som vi har idag.
Värntjänsten ska vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har
beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män.
Värntjänsten skall ge en relevant utildning för att möta hot inom ramen för
den vidgade hotbilden
Inom miljövården skulle värntjänsten kunna innebära allt från aktivt
miljöarbete med restaurering och nyanläggning av våtmarker och skötsel av
nationalparker till provtagnings- och analysarbete samt kartläggning och
skydd av hotade arter. Tyngdpunkten på värntjänsten skall ligga på
internationella och nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddnings-
arbete samt förebyggande fredsarbete. Genom volontärarbete i andra länder
skulle värntjänsten kunna öka kunskapen om och förståelsen för andra
kulturer och därigenom bidra till en fredligare värld. Viktigt att understryka
är att värntjänsten inte innebär grå arbetskraft inom miljövårdssektorn.
Tvärtom ska utbildningen vara adekvat inför uppgiften och den ska kännas
meningsfull, därför skall utbildningen ge en bred miljökunskap så att de
värntjänstgöriga kan se insatserna i ett större perspektiv.
I grundutbildningens gemensamma del kan det bland annat ingå grund-
läggande miljökunskap och ekologiskt samhällsbygge, etiska förhållningssätt,
något om mänsklig räddningstjänst, överlevnadskunskap och civilmotstånd.
Såväl yrkesbefäl som värntjänstgöriga ska ges utbildning i hur mobbning,
rasism och främlingsfientlighet motverkas (se vidare i motion 1996/97:4 Ett
grönt försvarsbeslut). Truppförande befäl ska bl.a. ges gedigen utbildning i
pedagogik, psykologi, gruppdynamik och modernt ledarskap. Detta t.ex. för
att medinflytande skall utvecklas till medbestämmande inom organisationen i
så hög grad som möjligt.
Efter grundutbildningen ska man kunna välja vidare utbildningsväg inom
olika områden, i enlighet med vad som i motionen anförts. Utbildningen ska
kontinuerligt utvärderas och följas upp av befäl eller motsvarande,
tillsammans med värntjänstgöriga.
Värntjänsten ska vara frivillig, då vi är emot tvång. Men att ha genomfört
värntjänstutbildning ska vara en merit. Värntjänstgöring kan jämställas med
arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta
tilläggspoäng till högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De
färdigheter och kunskaper som den värntjänstgöriga inhämtar och som
innebär civil kompetens ska ge civil dokumentation.
Ungdomar skall få en bred information om värntjänst och intresserade av
värntjänst skall göra intresseanmälan och genomgå mönstring ungefär enligt
den modell som sker idag. Mönstringen ska leda till att kvinnan eller mannen
bedöms som lämplig eller olämplig. Personer med t.ex. våldstendenser ska
bedömas olämpliga.
De som bedöms vara lämpliga får dra en lott vid mönstringen, som kan
innebära att de inkallas till grundutbildning, beroende på utbildningsplatser.
Det är viktigt att kunna påverka inkallelsetidpunkt och utbildningsplats i så
hög grad som möjligt. På det sättet får myndigheterna motiverade
värntjänstgöriga som inte får de stora problemen med inställelsetid som
dagens värnpliktiga ofta står inför, med vägran som följd.
Regeringens förslag
Enligt propositionen 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse är
regeringens inriktning för den fortsatta planeringen att ca 29
000 totalförsvarspliktiga fördelas till det militära försvaret,
med undantag för 1998 och 1999 då en neddragning görs
med ca 4 000 personer per år.
Regeringen har enligt vår mening en felaktig syn på hur man bäst uppnår
en bred folkförankring i samhället. Miljöpartiet anser att förbättrad
utbildningskvalitet, motvationshöjande åtgärder och undanröjande av
orättvisor är effektivare i det hänseendet än att utbilda största möjliga antal
ungdomar. Men det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt är att
man utbildar ungdomar för att möta sådana hot som känns relevanta för
ungdomar.
Regeringen anför att den årliga tillgången på fördelningsbara totalförsvars-
pliktiga män kommer att vara ca 38 000 under försvarsbeslutsperioden. De
som anses vara kapabla att genomföra en lång grundutbildning har under de
senate åren minskat och kommer troligen att minska ytterligare.
Hälsoprofilen för ungdomar är enligt Miljöpartiets mening oroande. Denna
försämrade hälsoprofil kan bl.a. härledas till allergier. Regeringen vill ge
berörda myndigheter i uppdrag att närmare analysera orsakerna till att de som
anses kunna genomföra totalförsvarsplikten minskar och föreslå åtgärder för
att begränsa problemen. Miljöpartiet anser att det är av stor vikt att
ungdomars hälsosituation genomgripande undersöks och blir föremål för
insatser. Dock inte främst med tanke på möjligheter att rekrytera total-
försvarspliktiga, utan av samhälleliga skäl. Vi anser att Folkhälsoinstitutet
och Socialstyrelsen skall ingå i denna av regeringen föreslagna utredningen.
Styrelsen för psykologiskt försvar bör medverka för att undersöka kopplingen
till attityder gentemot totalförsvaret. Naturligtvis bör även representanter för
de totalförsvarspliktiga finnas med.
Civilplikt
Regeringen anser det angeläget att utbildningen av
totalförsvarspliktiga med civilplikt utökas. Detta bör ske
genom att en utbildning till civila beredskapsstyrkor påbörjas
under försvarsbeslutsperioden. Statens räddningsverk bör
inledningsvis svara för genomförandet av utbildningen.
Inriktningen bör, enligt regeringen, vara att utbildningen
inom det civila försvaret utökas till ca 10 000 per år.
Inledningsvis bör planeringen utgå från att vid
försvarsbeslutsperiodens slut bör 5 000 personer utbildas
inom det civila försvaret. Utbildningen bör inriktas mot en
krigsplacering i det civila försvaret, främst inom
verksamhetsområdena information, social verksamhet, skol-
verksamhet, teknik samt befolkningsskydd och
räddningstjänst.
Vi anser att de av regeringen föreslagna civila styrkorna måste utbildas
inom det vidgade säkerhetsbegreppet med betoning på förebyggande arbete
för minskad sårbarhet i samhället. Dessa civila styrkor måste också få en
grundläggande miljöutbildning. Vi vill särskilt inrikta denna utbildning mot
miljöskydd. Regeringen anser att möjligheterna att utbilda även för dessa
uppgifter, under höjd beredskap, bör utredas. För att undvika "vi och dem"
känsla mellan värnpliktiga och civilpliktiga och för att befästa totalförsvars-
andan bör den militära (värnplikts) utbildningen i så hög grad som möjligt
samlokaliseras och samutbildas med beredskapsstyrkorna.
Avgångar
Det är många som avbryter sin militära grundutbildning
(under utbildningsåret 1994/95 var det 12,9%). 20% uppges
avbryta sin vapenfria tjänst.
Värnpliktsrådet föreslår att man för att motverka dessa stora avgångar skall
införa mer generella uttagningar vid mönstringen, så att man inte ger den
totalförsvarspliktige falska förhoppningar om vad den kommande tjänsten
skall innebära. Ett annat krav, som miljöpartiet tidigare har fört fram, är att
man skall få civilt meritvärde på det man lär sig under utbildningstiden. Detta
kan ske t.ex. genom att man kan tillgodoräkna sig godkända poäng i
motsvarande civila utbildningar. Därigenom blir det en merit att ha utfört sin
totalförsvarsplikt. Denna fråga bereds nu inom regeringskansliet och Miljö-
partiet ser fram mot regeringens kommande förslag. Positivt är att regeringen
i propositionen tar upp frågan om plikttjänstgöringens anpassning till
studieterminer och att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minska.
En annan viktig åtgärd, som inte regeringen nämner, är vikten av att förbättra
informationen före, under och efter inskrivningen. Mer kunskap för den
totalförsvarspliktige innebär större möjligheter för henne eller honom att få
en passande befattning efter intresse och önskemål. Medbestämmandet och
diciplinstraff har också betydelse.
Regeringen anför i propositionen att de stora problemen med avgångar före
inryckning och under grundutbildningen behöver klarläggas. Vi anser att
denna utredning skall ske i samarbete med Styrelsen för psykologiskt försvar,
så att attitydförändringar gentemot det militära försvaret, uppfattning om
utbildningens relevans gentemot hur man uppfattar vilka säkerhetspolitiska
hot som finns m.m., skall vara en del av underlaget.
Disciplinansvar och
medinflytande
Miljöpartiet har i tidigare motioner krävt en översyn av Lag
(1994:1811) om diciplinansvar inom totalförsvaret och
medinflytandeförordningen. Utredningen om de total-
försvarspliktigas ekonomiska och sociala situation (SOU
1996:18) har nu föreslagit att en översyn bör göras av
disciplinlagstiftningen. Försvarsmakten anser inte att detta är
nödvändigt och enligt propositionen bereds för närvarande
ärendet inom Försvarsdepartementet. Miljöpartiet anser att
lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och
medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med
företrädare för totalförsvarspliktiga. Regeringen anger i
propositionen att man förutsätter att Försvarsmaktens och
andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så
behövs, förbättra medinflytandet. Enligt Miljöpartiets
uppfattning bör medinflytande utvecklas till
medbestämmande i så hög grad som möjligt.
Översynen av disciplinansvaret bör ha inriktning mot att t.ex. straff som
drabbar olika människor olika mycket beroende på ekonomisk status inte får
dömas ut och att möjligheten att utdöma utegångsförbud tas bort.
Matersättning
Enligt förordning (1995:239) om förmåner till
totalförsvarspiktiga (4 kap. 2§) har en totalförsvarspliktig rätt
till fri förplägnad under tjänstgöringstiden. Om fri förplägnad
inte ges under tjänstgöringen, har den totalförsvarspliktige
rätt till måltidsersättning. Vid de tillfällen som mat inte
serveras får de istället 95 kronor i matersättning. Under
helger utgår dock endast helgersättning motsvarande 25
kronor per dag. Detta skall täcka kostnaderna för tre mål mat
per dag. Vid de tillfällen då de totalförsvarspliktiga är tjänst-
lediga eller då de på grund av sjukdom inte befinner sig på
förläggningen eller tjänstgöringsstället utgår 35 kronor i
matersättning. Naturligtvis är matkostnaderna och behovet
av mat detsamma såväl under tjänstgöring som under
ledighet. Vi föreslår därför att regeringen överväger att all
matersättning som utgår skall vara 95 kronor per dag.
Rasism och
främlingsfientlighet
Efter en motion från Miljöpartiet uttalade försvarsutskottet i
samband med försvarsbeslutets första etapp att "rasism och
andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse
och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är
förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom
totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska
beteendet förekommer - hos anställda eller hos totalförsvars-
pliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller
främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig
uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga
medel kunna skiljas från tjänsten". Utskottet anförde vidare
mot bakgrund av frågans allvar att "regeringen bör informera
riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som
initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av
ändrad lagreglering". Detta ställde sig en enig riksdag
bakom.
Nyligen kunde man läsa i DN att MKV (marinkommando väst) försökt
hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans
nazistiska sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s
beslut pga att det "inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga
som försvaret inte vill ha".
I mars ställdes en fråga till försvarsministern hur riksdagens beslut skulle
förverkligas med anledning av uppgifter i pressen om att personer med
uttalade rasistiska åsikter trots detta hade tagits ut till internationell
tjänstgöring i Bosnien. Försvarsministern svarade att regeringen hade gett
Försvarsmakten uppdraget att redovisa problemets omfattning och vilka
åtgärder som initierats eller avser vidtas samt att "lämna förslag till
eventuella åtgärder för att underlätta myndighetens arbete i frågan men som
ligger utanför myndighetens ansvarsområde".
I propositionen räknar regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har
vidtaget, bl.a. en faktaskrift "Religion och kulturmönster". Regeringen har
också beslutat om att bevilja Försvarsmakten 1 miljon kronor att användas
under 1996 att användas för fyra ungdomsprojekt mot rasism. Uppenbarligen
kan man konstatera att det finns behov av ändrad lagreglering. Därför är det
anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte lämnar några förslag på
lagändringar som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalför-
svarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet.
Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater,
rasister och kriminella. Vi skall inte behöva försvara oss mot försvaret!
Totalförsvarspliktiga med
invandrarbakgrund
Regeringen framhåller i propositionen att "det är viktigt att
medborgare med invandrarbakgrund inte bara formellt utan
också i realiteten har en plats i totalförsvaret som alla andra".
Totalförsvarets pliktverk har tillsammans med
Försvarsmakten redovisat åtgärder som skall medföra att
totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund på samma sätt
som övriga totalförsvarspliktiga ges utbildning för uppgifter i
det militära försvaret. Statistiska centralbyrån har tagit fram
siffror som visar på klara missförhållanden. Av de 3000
första generationens invandrare som mönstrar skrivs bara
43,7% in för plikttjänstgöring. Ca 18% av första
generationens invandrare skrivs in i utbildningsreserven,
jämfört med medelvärdet som är 9%.
Regeringen drar slutsatsen att "bristande motivation" är huvudanledningen
till skillnaden. Myndigheterna (Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk)
rekommenderar ökade samhällsinsatser, genom utbildning och information
för att komma tillrätta med denna "bristande motivation". Detta anser också
regeringen som anser att berörda myndigheter bör "med olika metoder"
försöka öka motivationen. Myndigheterna anser inte att positiv särbehandling
skall tillämpas. Detta skriver heller inte regeringen någonting om i
propositionen.
Enligt vår mening kan man informera i all oändlighet om ändå den ungdom
med invandrarbakgrund som mönstrar inte tas ut till plikttjänstgöring på
grund av t.ex. språksvårigheter. Principen "bästa lämpade skall rycka in"
råder. En person med bristande språkkunskaper bör inte enligt vår mening
betraktas som mindre lämplig vid mönstringen. Vi vänder oss mot
regeringens och myndigheternas skrivningar om "bristande motivation".
Vilken analys ligger bakom detta uttalande? Det kan finnas naturliga och
sunda reaktioner bakom denna "bristande motivation". Man kanske t.ex. har
krigserfarenheter som gör att man tar avstånd från militarism och vapenbruk.
I så fall är det enligt vår mening inte "bristande motivation" som denna
företeelse skall beskrivas som, utan möjligen "sund insikt"...
Vapenfria
Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt säger (3 kap. 16§)
att alla totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig
övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att över-
tygelsen är oförenlig med tjänstgöring som är förenad med
vapen, skall han eller hon efter ansökan få rätt att vara
vapenfri. Enligt vår uppfattning är en "övertygelse" ett
mycket abstrakt fenomen omöjligt för en annan person att
avgöra. Det är alltid enbart den enskilda individen som kan
avgöra vad övertygelsen egentligen innebär för denne.
Personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att
de vill vara vapenfria tvingas dock svara på tre frågor av Pliktverket varför de
har ändrat uppfattning. Detta enligt 3 kap. 19§. Frågorna de tvingas svara på
är:
1: När och hur har du kommit fram till din inställning rörande bruk av
vapen mot annan?
2: Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller
för något särskilt ändamål eller finns det något annat våld som du kan tänka
dig att använda?
3: Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en
krigssituation kommer att påverkas om andra i din omgivning försvarar sig
med vapen?
1991 togs de extra psykologförhören för dem som ansökte om rätten att få
vara vapenfri bort, det var en förändring i rätt riktning. Nu är det därför hög
tid att ta bort de frågeformulär, som enbart orsakar onödig administration och
som inte fyller någon funktion. Det är enligt vår mening obegripligt varför en
totalförsvarspliktig som tänkt efter och kommit fram till denna övertygelse
skulle vara mindre trovärdig än den som eventuellt i ett stressigt klimat under
mönstringen fattar detta beslut. Det är också enligt gällande lag möjligt att
avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst om den inkommer senare än
inom sex månader från beslut om inskrivning, dock inte utan att sökanden har
fått tillfälle att muntligt lämna uppgifter i ärendet (3 kap. 20§). Rätten att
få
slippa bära vapen är en rättighet som är grundläggande i ett demokratiskt
samhälle, därför skall enligt vår mening inte ansökan kunna avslås.
Tidningen Värnpliktsnytt
Tidningen Värnpliktsnytt produceras av värnpliktiga,
finansieras med statliga medel och administreras av
Försvarsmakten. Tidningen fyller en viktig funktion för att
rapportera hur värnpliktiga har det under sin utbildning. En
viktig uppgift för tidningen är att informera om de förmåner
och rättigheter som värnpliktiga har, allt från de rent
ekonomiska förmånerna till exempelvis möjligheter till
överklagande och möjligheter att utöva medinflytande i
totalförsvaret.
Dock når inte tidningen Värnpliktsnytt ut till Sveriges civilpliktgöriga, idag
ca 2 000 per år. För de civilpliktiga existerar idag inte den här typen av
informations- och diskussionsforum.
Med tanke på att vi har ett totalförsvar i Sverige, där man formellt inte gör
skillnad på värnplikt och civilplikt, samt att civilplikten skall utökas
kraftigt i
enlighet med regeringens förslag med allt vad det innebär i ökat
informationsbehov, så föreslår vi att istället för att skapa ytterligare ett
forum
för Sveriges totalförsvarspliktiga att Värnpliktsnytts redaktionella innehåll
och spridning breddas så att den även omfattar Sveriges civilpliktiga. Detta är
också viktigt att skapa detta gemensamma forum för att öka förståelsen och
samhörighetskänslan mellan civil- och värnpliktiga. Tidningen bör i det
sammanhanget byta namn för att omfatta alla totalförsvarspliktiga.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig värntjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de civila styrkorna måste få en grundläggande miljöutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrikta civilpliktsutbildningen mot miljöskydd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om att totalförsvarutbildningen i så hög grad som möjligt
samlokaliseras och samutbildas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förbättra informationen före, under och efter
inskrivningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta bort de frågeformulär som personer måste besvara som efter
sex månader efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra
vapenfri tjänst,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidningen Värnpliktsnytt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om matersättning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en person med bristande språkkunskaper inte skall betraktas
som mindre lämplig vid mönstringen.

Stockholm den 3 oktober 1996

Annika Nordgren (mp)

Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)