med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Motion 1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Proposition 1995/96:222
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Finansutskottet
Händelser
- Bordläggning
- 1996-06-19
- Hänvisning
- 1996-06-19
- Inlämning
- 1996-06-19
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
En skattepolitik för tillväxt och nya jobb
Sveriges rekordhöga skattetryck är ett av den svenska ekonomins grundläggande strukturella problem. Den privata sektorn hålls nere, företagande och tillväxt hämmas. Den kraftiga beskattningen av arbete och kapital, till vilket också måste räknas kunskapen, humankapitalet, försämrar förutsättningarna för att massarbetslösheten skall kunna nedbringas.
För att jobben skall bli fler måste företagen bli fler och dessutom kunna växa. Någon annan väg för att bekämpa arbetslösheten finns inte. Att utveckla företagandet i Sverige måste därför bli politikens huvuduppgift för lång tid framöver. Att en sådan uppgift kan fullföljas på ett framgångsrikt sätt är avgörande inte bara för att arbetslösheten skall kunna pressas tillbaka utan också för utvecklingen av välståndet och den sociala rättfärdigheten.
Uppgiften att främja företagandet är komplex och kräver därför insatser på en rad områden. Vissa av resultaten kommer dessutom först efter en längre tid. Det kräver långsiktighet i den politiska inriktningen.
Skattepolitiken skall enligt vår mening ha en inriktning som stimulerar arbete, ökad kunskap, företagande och kapitalbildning. Det ger nya jobb. Våra viktigaste förslag följer tre huvudlinjer och utgår från övertygelsen om behovet av en grundläggande förnyelse av den svenska ekonomin.
Skatten på arbete och kunskap sänks:
Med sex procentenheter genom lägre egenavgifter, lägre löneskatt och lägre kommunalskatt
Med åtminstone fem procentenheter genom bättre förmånsrelatering av socialavgifterna
Genom skattereduktion med 50 procent för vissa hushålls- och omsorgstjänster
Genom att marginalskattereformen återställs så att marginalskatten sänks till 50 procent
Genom att beskattningen av royaltyinkomster från patent sänks.
Skatten på kapitalbildning sänks:
Genom slopad dubbelbeskattning av det egna, riskbärande kapitalet i företagen Genom kraftigt lindrade spärregler för de mindre, snabbväxande företagen Genom ett fungerande riskkapitalavdrag. Skatten på företagande sänks därutöver:
Genom återgång till tidigare regler för betalning av moms Genom att energiskattehöjningarna undanröjs.
En sådan sammanhållen skattestrategi är enligt vår mening nödvändig. Punktinsatser är inte tillräckliga. En viktig utgångspunkt är vetskapen att det inte går att stimulera produktionen om produktionsresultaten samtidigt socialiseras.
I motion 1995/96:A49 återfinns våra konkreta förslag om skatteförändringar inom ramen för en politik som leder till fler riktiga arbeten. Vissa av dessa förslag bör beslutas av riksdagen redan nu så att de kan träda ikraft den 1 september 1996. Det gäller:
Skattereduktion för vissa hushålls- och omsorgstjänster Återställande av betalningsreglerna för mervärdesskatt Rätt till nuvärdesavskrivning av maskiner och inventarier Undanröjda energiskattehöjningar.
Det borgerliga reformarbetet
Under den förra mandatperioden genomfördes ett stort antal strukturella reformer. Förändringarna på skatteområdet var i många avseenden genomgripande.
Genom den omfattande företagsskattereformen 1991 moderniserades den svenska företagsbeskattningen, som blev internationellt mycket konkurrens- kraftig. Reformen, som fick brett parlamentariskt stöd, hade sin utgångspunkt i det krav som ställdes i den moderata skattemotionen i januari 1985:
Beskattningen av bolag bör istället successivt läggas om så att skattesatsen sänks samtidigt som vissa möjligheter till fondavsättningar minskas. Därmed breddas skattebasen. Kapitalets rörlighet ökar vilket befrämjar en god strukturutveckling i näringslivet.
Som framgick av en stor OECD-studie var emellertid även efter företagsskattereformen förutsättningarna för företagande fortfarande dåliga när hänsyn också togs till beskattningen av ägarna. Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster samt den fulla arbetsinkomstbeskattningen av kapitalinkomster i enskild firma och handelsbolag försämrade förutsättningarna för investeringar och expansion.
Efter ett omfattande utredningsarbete genomförde den borgerliga regeringen därför en omfattande reform som trädde ikraft den 1 januari 1994. Dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna vinster i aktiebolagen slopades. För enskilda firmor och handelsbolag infördes en metod som medgav att avkastning av eget kapital beskattades som kapitalinkomst. Samtidigt infördes särskilda regler om s.k. expansionsmedel som gjorde att också dessa mindre företag kunde egenfinansiera investeringar med lågbeskattade medel på samma sätt som aktiebolagen.
Redan 1991 slopade den borgerliga regeringen förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital. Detta kombinerades med att den progressiva skatteskalan eliminerades. Dessutom togs beslut om att slopa förmögenhetsbeskattningen i sin helhet vid utgången av år 1994. Den extra beskattning av kapitalavkastning som ligger i förmögenhetsbeskattningen skadar nämligen kapitalbildningen generellt och därmed också riskkapitalförsörjningen. Genom att inte bara slopa beskattningen av det direkt arbetande kapitalet utan också av indirekt arbetande kapital eliminerades dessutom de snedvridningar som tidigare lett till priseffekter för bland annat jordbruks- och skogsfastigheter.
Den totala skatten på arbete minskade också genom reformer på skatteområdet. Bland annat sänktes arbetsgivaravgifterna med uppemot fem procentenheter genom att den del av arbetsgivaravgiften som var minst förmånsrelaterad reducerades.
När den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994 undanröjdes flera av dessa reformer. Den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolag återinfördes, liksom förmögenhetsskatten. Beskattningen av arbete skärptes kraftigt genom höjda egenavgifter och en ny arbetsgivaravgift - den s.k. allmänna löneavgiften.
Dessa förändringar har fått följande omdöme av Magnus Henrekson i boken Företagandets villkor (SNS 1996).
Mot bakgrund av den analys som genomförts i denna bok innebär således de förändringar som genomförts i företagsbeskattningen att små, nya och icke- realkapitalintensiva företag missgynnats av de förändringar som introducerades 1995. Samtidigt skärptes också marginalskatten relativt kraftigt och var 1995 ca 58,3 procent ovanför brytpunkten och 56,5 procent vid en inkomst över 7,5 basbelopp. Även andra förändringar har genomförts på senare tid som riskerar att missgynna mindre och nyare företag. Exempelvis skärptes arbetsrättslagstiftningen på några punkter 1995. Således kan vi konstatera att regelsystemen i dagsläget sannolikt är mer gynnsamma för mindre och nyare företag än vad de var innan 1991 års reform. Å andra sidan är de mindre gynnsamma jämfört med de regler som gällde 1994. Med tanke på den från beslutsfattare uttalade målsättningen att man vill ha till stånd en kraftfull sysselsättningsexpansion i den privata sektorn framstår de förändringar som genomfördes 1995 som mindre lyckade.
Inte minst internationella erfarenheter visar att om en kraftfull privat sysselsättningsexpansion skall komma till stånd måste en stor del av de nya jobben skapas inom den privata tjänstesektorn. Det är dock stor risk att det höga aggregerade skattetrycket försvårar tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. Det höga skattetrycket blir särskilt besvärande vid produktion av tjänster där praktiskt taget hela kostnaden består av arbetskostnader och tjänsten i fråga ej är avdragsgill för köparen. I detta fall drabbas produktionen av en dubbel skattekil. Om både köpare och säljare ligger över brytpunkten i inkomstskatteskalan blir den totala skattekilen ca 94 procent (1995), och även om både köpare och säljare ligger under brytpunkten blir den så hög som 85 procent. Detta förhållande reser betydande tvivel om att en kraftig expansion av sysselsättningen i privat sektor är förenlig med dagens höga aggregerade skattetryck.
Propositionen - insikt men inga slutsatser
I proposition 1995/96:222 föreslår regeringen bland annat ett antal förändringar på skatteområdet. Det sker inom ramen för ett i princip oförändrat skatteuttag, även om effekten 1999 blir en nettoskattehöjning på cirka en miljard kronor. I det följande kommenteras de olika förslagen i motionen samtidigt som våra ställningstaganden anges.
Beskattningen av arbete, kunskap och företagande
Ytterligare försämring av inflationsskyddet
Regeringen aviserar att inflationsskyddet inom inkomstbeskattningen skall försämras utöver vad som redan beslutats så att skatteuttaget ökar med cirka en miljard kronor. Förslaget innebär också att ytterligare ett stort antal heltidsarbetande kommer över gränsen för statlig inkomstskatt och därmed får en marginalskatt på i det närmaste 60 procent.
Detta sker samtidigt som regeringen i propositionen beskriver hur utländska investerare tvekar att välja Sverige som investeringsland på grund av de höga marginalskatterna. Det skäl som anges är svårigheten att locka kvalificerad utländsk personal till Sverige. Mot den bakgrunden skriver regeringen i propositionen att man ser anledning att överväga att medge sådana personer lättnader vid beskattningen och eventuellt också genom undantag från avgifter och förmåner i socialförsäkringssystemen.
Regeringens egen bedömning att utländska medborgare tvekar om att arbeta i Sverige gäller naturligtvis i motsvarande mån för svenska medborgare som, vilket bland annat cheferna för Astra och Ericsson varnat för, kan komma att flytta ut från Sverige.
Vi föreslår i annat sammanhang att fullt inflationsskydd återinförs och att marginalskatterna skall sänkas till den nivå som angavs i marginalskattereformen. Vi kommer självfallet att avvisa förslag om en ytterligare försämring av inflationsskyddet.
Sänkta socialavgifter
Regeringen aviserar att arbetsgivaravgifterna för en lönesumma på upp till 600 000 kronor skall sänkas med fem procentenheter från årsskiftet. Regeringen skriver:
De sociala avgifterna utgör en betydande del av lönekostnaderna. Inte minst i nystartade företag och vid övervägande av nyanställningar kan detta utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Det är bra att regeringen nu fått denna insikt. Sedan regeringsskiftet hösten 1994 har beskattningen av arbete skärpts med cirka 40 miljarder kronor. Egenavgifterna har höjts med tre procentenheter och en ny allmän löneavgift på 1,5 procent av lönesumman har införts. Regeringen medger nu att dess egen politik har utgjort hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Den sänkning som föreslås är emellertid av synnerligen begränsad omfattning. Det rör sig om en maximal nedsättning av skattebetalningarna på 30 000 kronor vid en lönesumma på minst 600 000 kronor, vilket motsvarar ungefär tre till fyra anställda. För företag som har fler anställda kvarstår således de svårigheter regeringen själv pekar på. Till det kommer att regeringen finansierar förslaget genom skattehöjningar för företagen som motverkar de eventuellt positiva effekterna av den begränsade sänkningen av socialavgifterna.
Det kan också uppkomma ytterligare snedvridningar genom att man strävar efter en uppdelning av en existerande verksamhet på flera olika företag. Detta blir sannolikt synnerligen svårt att motverka.
Vi föreslår i annat sammanhang att beslutet om höjda egenavgifter undanröjs och att den allmänna löneavgiften avskaffas. Vi har dessutom föreslagit att utrymme skapas för att sänka skatten på arbete genom lägre kommunalskatt. Till det kommer att vi vill undanröja besluten om längre arbetsgivarperiod och förkortad tid för inbetalning av mervärdesskatt. För de företag som skulle dragit nytta av den aviserade nedsättningen är dessa förändringar att föredra, särskilt som finansieringen inte sker genom andra skattehöjningar för företagssektorn utan genom besparingar i de offentliga utgifterna. Regeringens förslag bör således inte genomföras.
Sämre reserveringsmöjligheter
I samband med den borgerliga regeringens skattereformer för företagandet 1994 infördes en ny och enklare reserveringsmöjlighet - rätt till avsättning till s.k. reduceringsfonder. Detta var ett önskemål särskilt från mindre och medelstora företag.
Regeringen avser nu att föreslå att avsättningsmöjligheten reduceras från 25 procent till 20 procent av vinsten vilket beräknas öka skatteuttaget med cirka tre miljarder kronor. Ett sådant förslag bör avvisas.
Partiellt slopad dubbelbeskattning
Regeringen skriver i propositionen att effekterna av dubbelbeskattningen på kapitalförsörjning och investeringar är stora och utvecklingshämmande för de små och medelstora företagen men mer begränsade för de stora företagen. Det är anmärkningsvärt att regeringen nu själv erkänner att den politik som förts efter regeringsskiftet 1994 försämrat utvecklingsmöjligheterna för svenskt näringsliv och i synnerhet för de mindre och medelstora företagen.
Som regeringen anger är problemen betydligt större för dessa företag än för de stora. Det innebär emellertid inte att de stora företagen bör lämnas utanför en systemriktig reform som innebär enkelbeskattning av kvarhållna och utdelade vinster. De stora företagen måste tillförsäkras en god kapitalförsörjning också från svenska investerare. De nuvarande reglerna leder dessutom till inlåsning av kapital i de stora företagen. Till det kommer att dubbelbeskattningen minskar det svenska och ökar det utländska ägandet av svenska företag.
Vi föreslår i annat sammanhang att dubbelbeskattningen slopas i sin helhet. Vi noterar att regeringen numera instämmer i den teknik som användes av den borgerliga regeringen vid reformen 1994.
Slopat riskkapitalavdrag
Regeringen föreslår att det riskkapitalavdrag som nyligen införts slopas med utgångspunkt i att dubbelbeskattningen för mindre och medelstora företag kommer att avskaffas. Ett riskkapitalavdrag bör emellertid inte ses som ett alternativ till slopad dubbelbeskattning. Det är istället ett sätt att under en period stimulera hushållen till egna investeringar direkt i mindre företag. Det är således frågan om ett komplement till en enkelbeskattning.
I annat sammanhang föreslår vi istället att reglerna om riskkapitalavdrag förbättras och utsträcks i tiden.
Beskattningen av arbetande kapital
Regeringen slår i propositionen fast att den nuvarande skattefriheten vad avser förmögenhetsskatt på arbetande kapital skall bestå också vad avser vissa noterade aktier.
Som vi anfört i annat sammanhang leder den skilda behandlingen av olika tillgångar i förmögenhetsskattehänseende till snedvridningar som bland annat tar sig uttryck i en skattepåverkan av prisbildningen. Förmögenhetsskatten på andra tillgångar än de som kan betecknas som direkt arbetande kapital skadar emellertid också den totala kapitalbildningen och näringslivets kapitalförsörjning. Som visades i en doktorsavhandling 1990 är det till och med så att förmögenhetsskatten bland annat leder till utflyttning så att skatteinkomster på kapitalavkastning i ungefär motsvarande omfattning förloras. Förmögenhetsskatten bör därför slopas helt.
Beskattningen av bilar
Regeringen föreslår att försäljningsskatten på fordon slopas samtidigt som den årliga fordonsskatten höjs. Dessutom föreslås att skatteuttaget vad gäller tjänstebilar skall reduceras med cirka en miljard kronor.
Det är rimligt att underlätta en övergång till moderna och miljövänliga bilar och att skapa stabila regler som inte missgynnar svensk bilindustri. Mot den bakgrunden tillstyrker vi förslaget om slopad försäljningsskatt på motorfordon och en sänkning av skatteuttaget för tjänstebilar. Vad gäller det senare förslaget bör emellertid en enklare lösning väljas än den regeringen skisserar.
Vi avvisar emellertid förslaget om en skärpning av fordonsskatten. Beskattningen av bilar har höjts vid flera tillfällen sedan Socialdemokraterna återtog regeringsansvaret. Regeringen planerar dessutom ytterligare skärpningar av drivmedelsbeskattningen. Det är fel enligt vår mening att försvåra situationen ytterligare för personer som är beroende av bilen för sitt arbete eller med tanke på att man bor i glesbygd. Förslaget om höjd fordonsskatt bör avslås.
Övriga skatteförslag
Regeringen föreslår att stämpelskatten på fastigheter sätts ner temporärt i syfte att förbättra fastighetsmarknadens funktionssätt. Det underlättar bland annat omstruktureringar av fastighetsinnehav, vilket är önskvärt i efterbörden av kriser i den finansiella sektorn. Vi delar denna uppfattning och tillstyrker dessutom förslaget om att skattskyldighet för stämpelskatt skall gälla AP-fonden.
Regeringen föreslår också att det lägre skatteuttaget för allemansfonder slopas. Denna fråga bör tas upp i samband med en generell sänkning av skatten på kapitalinkomster. Förslaget, som måste kombineras med att placeringsreglerna blir likvärdiga med andra fonder, bör avslås i avvaktan på detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfonder i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 19 juni 1996
Bo Lundgren (m) Karl-Gösta Svenson (m) Carl Fredrik Graf (m) Jan-Olof Franzén (m) Carl Erik Hedlund (m) Ola Sundell (m) Inga Berggren (m) Jerry Martinger (m) Stig Rindborg (m) Nils Fredrik Aurelius (m)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen avslår förslaget till
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen avslår förslaget till
- Behandlas i
- 2att riksdagen avslår regeringens förslag till
- Behandlas i
- 2att riksdagen avslår regeringens förslag till
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.