med anledning av prop. 1994/95:89 Förslag till alkohollag

Motion 1994/95:So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)

Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa
alkoholens skadeverkningar. Detta sker genom att försöka
begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen.
Strategin bygger på kunskap och beprövade erfarenheter av
tillgänglighetens betydelse för utvecklingen av
totalkonsumtionen och alkoholskadorna. En ökad
tillgänglighet av alkohol medför en ökad konsumtion.

Varje förändring inom alkoholområdet måste ses i ljuset av
hur förändringen påverkar tillgängligheten. Ju svårare det är
att få tag i alkohol, desto mindre dricks det totalt sett och
desto färre människor skadas på grund av alkoholen. WHO,
Världshälsoorganisationen, har anammat detta synsätt.

En restriktiv alkoholpolitik betyder dock inte att medlen
för att minska konsumtionen måste vara desamma för all tid.
Tvärtom måste det ske en förnyelse av metoder för att
upprätthålla den svenska alkoholpolitiken.

Enligt Alkoholkommissionen behövs det framöver en
kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa
konsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka
alkoholskadorna.

Detta gäller framför allt med tanke på att prisinstrumentet
som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras i och med
EU-medlemskapet. Det är därför av yttersta vikt att
intentionerna i propositionen 1994/95:89, som innebär att
tyngdpunkten förskjuts till mer information,
opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, i
realiteten förverkligas.

Tillstånden

När import-, export-, tillverknings- och
partihandelsmonopolen avskaffas är det nödvändigt att det
alkoholpolitiskt motiverade tillståndssystemet blir ett
likvärdigt substitut. Detta är också avsikten, enligt nu
föreliggande proposition. På sidan 50 i propositionen
1994/95:89 skriver regeringen:

För att privata vinstintressen inte skall ges fritt spelrum
måste samhället även fortsättningsvis ha en omfattande
kontroll som effektivt begränsar alkoholens
skadeverkningar. Sociala hänsyn måste fortfarande vara
vägledande vid marknadsföring och försäljning av
alkoholdrycker. Det är också viktigt att handläggningen i
tillstånds- och tillsynssystemen blir enhetlig över hela
landet.

En konsekvens av propositionen blir att tillstånd i
framtiden kommer att ges på basis av objektiva kriterier.
Regeringen anser därför att någon begränsning av antalet
tillstånd inte är lämplig.

Detta förhållningssätt är olyckligt. Det innebär i princip att
marknaden aldrig kan anses vara mättad. Risken finns att
man efterhand lämnar de etiska bedömningarna och tänjer
på gränserna när antalet konkurrerande aktörer på
marknaden blir för stort.

Vi anser att det finns stor anledning att känna oro inför
riskerna av en överhettad alkoholmarknad. En lösning vore
därför att sätta ett tak för antalet tillstånd. Det kan inte vara
alkoholpolitiskt motiverat att alkoholmarknaden blir
överhettad. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om tak för tillståndsgivningen.

Samma möjlighet att sätta tak bör finnas för kommunerna
när det gäller antalet serveringstillstånd. Här råder dock en
otydlighet. Regeringen skriver att i de fall en servering
bedöms föra med sig alkoholpolitiska olägenheter måste
inskränkningar kunna göras. ''Sådana inskränkningar
förutsätter en prövning i det enskilda fallet mot bakgrund av
en alkoholpolitisk helhetsbedömning.''

Tolkningen av detta bör rimligtvis vara att kommunerna
kan sätta ett tak för serveringstillstånden om man anser det
vara befogat av alkoholpolitiska skäl. Detta går dock inte
direkt att utläsa av lagförslaget. Vi anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förtydligande med
ovanstående innebörd.

Öl klass II

Regeringen föreslår att all särskild tillståndsplikt för
försäljning, partihandel och servering av öl klass II slopas,
men att åldersgränsen bibehålls.

Vi hävdar att detta inte är en väg att gå om man vill
upprätthålla de alkoholpolitiska målen och minska den totala
alkoholkonsumtionen. Tvärtom finns det risk att öl klass II
kommer att kunna försäljas och serveras på betydligt flera
ställen än för närvarande om tillståndsplikten tas bort.

Socialstyrelsen delar denna syn och påpekar i ett
remissyttrande över Alkoholpolitiska kommissionens
förslag att öl klass II är en ungdomsdryck och inkörsport till
missbruk. Socialstyrelsen anser av den anledningen att
tillståndskravet bör vara kvar oförändrat. Vi instämmer i
detta.

Med ett bibehållande av tillståndsplikten ges samtidigt
möjlighet att meddela de föreskrifter som rör serveringen
och försäljningen av öl klass II. Att denna hantering i dag
uppgår till 10 procent av den arbetstid som handläggarna
avsätter för tillståndsärenden är inte tillräckligt skäl för att
införa ett annorlunda förfaringssätt. Vi anser att man genom
ett bibehållande av nuvarande bestämmelser underlättar för
företag som söker dessa tillstånd att få adekvat information
innan verksamheten påbörjas. Företag kan då inte anföra att
man på grund av dålig kännedom av gällande regler avstått
att följa dessa.

Den föreslagna förändringen kan leda till att man avstår
från den kontroll som är nödvändig för att tillförsäkra sig att
försäljning till minderåriga efterlevs. Tillståndsplikten för
försäljning av öl klass II måste därför bibehållas.

Besvärsrätt för närboende

I föreliggande proposition anser inte regeringen att det är
lämpligt att införa en särreglering i alkohollagen beträffande
närboendes rätt att överklaga.

Detta ställningstagande är mycket olyckligt. De närboende
har få möjligheter att påverka sin situation efter det att
tillstånd givits. En självklar rätt att överklaga innan beslut
fattats om serveringstillstånd vore därför naturlig.

Socialstyrelsen tillämpade tidigare en mycket vidsträckt
besvärsrätt som innebar att enskilda kommunmedlemmar
''med intresse av saken'', närboende, ideella föreningar,
m.fl. hade rätt att överklaga ett serveringstillstånd. Numera
tillämpas ett mera strikt synsätt. I princip har endast
sökanden eller tillståndshavaren besvärsrätt.

Den alkoholpolitiska kommissionen fann den nuvarande
ordningen otillfredsställande. På senare år har alltfler
restauranger fått tillstånd att servera alkohol sent på natten.
Risken för att de närboende störs har därmed ökat.
Kommissionen föreslog därför att boende som riskerar att
utsättas för betydande störningar från närliggande
restauranger tillförsäkras överklagningsrätt.

Detta synsätt, som majoriteten av remissinstanserna varit
positiva till, frångår nu regeringen. En överklagningsrätt för
närboende tillgodoser den enskildes integritet och behov av
lugn och ro i hemmet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en kraftfull mobilisering
på alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga
tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att sätta ett tak i
tillståndssystemet för alkoholhanteringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att
sätta ett tak för antalet serveringstillstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för
försäljning, partihandel och servering av öl klass II,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att
överklaga tillstånd till närliggande restauranger.

Stockholm den 18 november 1994

Rose-Marie Frebran (kds)

Fanny Rizell (kds)