med anledning av prop. 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

Motion 1994/95:Bo2 av Andreas Carlgren (c)

Om behovet av en långsiktig plan för infrastrukturen
inom Nationalstadsparken, m m

Proposition 1994/95:3, Nationalstadsparken Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården, utgör ett mycket
välkommet förslag till utökat skydd av ett lika värdefullt
som unikt område. Den process som ligger bakom förslaget
visar på värdet av en bred beredning, med bl a en dialog
med olika folkrörelser, för att åstadkomma långsiktiga och
konstruktiva förslag.

Med lagförslaget förstärks områdets formella skydd.
Med hänsyn till områdets värden såväl nationellt som
internationellt samt statens roll som dominerande
markägare, är det angeläget att riksdag och regering aktivt
medverkar till att, så som det anges i st 9.2, s 45,
''utvecklingen nu inriktas på att förstärka områdets natur-,
kultur- och rekreationsvärden och värna den biologiska
mångfalden''.

Det råder ingen tvekan om att infrastrukturfrågorna
härvid är mycket betydelsefulla. På s 43--44 anges också:
''Det kan förväntas att berörda kommuner i samråd med
bl a länsstyrelsen, Vägverket och Banverket upprättar en
långsiktig plan som visar hur området skall förbättras med
avseende på trafikstörningar, men också hur en förbättrad
tillgänglighet kan uppnås mellan områdets olika delar och
mellan dessa och knutpunkter för kollektivtrafiken. Ett
förbättrat samband mellan stenstaden och Haga-
Brunnsviken bör härvid eftersträvas.''

För närvarande pågår planering av den s k Norra länken
och snabb- spårvägen. Banverket har också presenterat
planer på att knyta samman Roslagsbanan med övriga
pendeltågsnätet. Dessa planer skulle påverka Haga-
Brunnsviken och Norra Djurgården. Samtidigt har såväl
ideella föreningar som statliga verk, bl a Fastighetsverket,
kommit med olika förslag till infrastrukturförändringar.
Solna kommun har nyligen inlett samråd om ett förslag till
förändring av infarten till Stockholm från Haga Norra till
Norrtull. Kommunen påpekar att detta förslag ej bör
behandlas skilt från Norra länken, samtidigt som medel för
genomförandet saknas.

Riksdagen behandlade det aktuella området i ett
betänkande (1991/92:JoU10) med anledning av tre
riksdagsmotioner för ett förstärkt skydd åt området. I två
av motionerna (1990/91:Jo807, 1990/91:Jo727) diskuterades
vägarnas påverkan och förslag till miljöförbättrande
åtgärder. Jordbruksutskottet beslutade att avvakta
resultatet av regeringens beslut 91-11-21 om redovisning
enligt 6 kap, 2 § NRL från Stockholms och Solna
kommuner. Samtidigt påtalades: ''Utskottet utgår från att
även de trafiktekniska lösningarna kommer att gå igenom.''

Riksdagen har alltså tidigare markerat det värdefulla i en
samlad genomgång av trafikfrågorna. Ett arbete av denna
art bör nu inledas snarast, och berörda myndigheter får i
uppdrag att med utgångspunkt från parkområdenas
bevarande och värden gå igenom trafiktekniska lösningar
för Norra Djurgården och Haga-Brunnsviksområdet för att
åstadkomma en långsiktigt hållbar helhetslösning av
områdets trafik och miljö.

Planeringen av Norra länken är bl a beroende av
trafikflödena mellan nordostsektorn och
Klarastrandsleden/Essingeleden. Sedan Haga Norra
trafikplats hösten 1993 blev färdig har ett naturligt vägval
för denna trafik blivit att gå via Bergshamraleden och
Uppsalavägen. Detta kan påverka utformningen av Norra
länken vad gäller behovet av sammankoppling mellan
Roslagsvägen och Norra länken. Samtidigt understryker det
behovet av miljöförbättrande åtgärder längs
Bergshamraleden. En omdisponering av medel och
åtgärder kan således visa sig vara lämplig.

Det finns således just nu en dynamik och ett antal förslag
som borde mötas i en särskild utredning för att mer
noggrant identifiera problemområdena och åstadkomma en
långsiktig plan för hur de ska lösas. I redovisningen
''Program för planering av området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården'' av Stockholms och Solna
kommuner, december 1992, anger kommunerna:
''Trafiklederna utgör miljöproblem och trafikökningar som
innebär ökade miljöstörningar är ett allvarligt hot mot
natur- och kulturmiljön. En minskning av störningarna är
nödvändig och måste klaras framför allt genom regionala
åtgärder -- som går utöver vad som följer av
överenskommelsen om infrastrukturens utbyggnad i
Stockholmsregionen.'' Uttalandet styrker vikten av att
dessa frågor snarast utreds.

I proposition 1993/94:86, st 3.5, s 29, om statliga
lånegarantier till Norra länken anges: ''Det är nödvändigt
att särskilda hänsyn tas vid val av lokalisering och
utformning av Norra länkens olika delar för att tillgodose
områdets natur- och kulturvärden, begränsa buller och
andra emissioner och för att inte störa stadsbild och natur-
och kulturmiljö.'' I riksdagens betänkande 1993/94:TU24
delar utskottet regeringens bedömningar. Det finns skäl att
exemplifiera vilka hänsyn som mer konkret krävs. Därvid
bör det bl a anges att en dragning av Norra länken genom
den värdefulla Bellevueparken, anlagd efter ritningar av
F.M. Piper på 1700-talet, ej är förenlig med lagstiftningens
syften. Istället bör alternativa förslag om lokalisering
utanför Nationalstadsparken väljas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att berörda myndigheter får i
uppdrag att med utgångspunkt från parkområdenas
bevarande och värden gå igenom trafiktekniska lösningar
för Norra Djurgården och Haga-Brunnsvikenområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norra länken.

Stockholm den 18 oktober 1994

Andreas Carlgren (c)