med anledning av prop. 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)
Motion 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
Miljöpartiet de grönas förslag till vårbudget 1995
Innehållsförteckning 1
Sammanfattning2 2
Den ekonomiska politiken2 2.1
Inriktning och mål3 2.2
Finans- och penningpolitik5 2.3
Skattepolitiken7 2.4
Fördelning och sysselsättning8 2.5
Konvergensprogram och EMU8 3
Kommunerna9 4
Budgetpolitiken11 5
Förslag till reviderad statsbudget11 5.1
Sammanställning av förslagen12 5.2
Skatter m.m13 5.3
Utgiftsanslagen16 5.4
Lånebehov, statsskuld och räntor28
Hemställan28
1 Sammanfattning
I motionen pläderar vi för en aktivare och mer offensiv politik för att öka sysselsättningen och investeringarna i miljöinriktade framtidsbranscher. Vi slår vakt om välståndets kärnområden, skola, omsorg och vård. Social rättvisa för ett mänskligare samhälle, ökat företagande för fler jobb och en långsiktigt hållbar utveckling ur miljösynpunkt är tre hörnpelare i den gröna finanspolitiken.
De Gröna i riksdagen lägger fram en 5,4 miljarder kronor starkare budget än regeringen. Vi anser att regeringens bedömning att det privata sparandet ska minskas till förmån för ökad inhemsk konsumtion är alltför optimistiskt. Bland annat därför krävs mer långtgående budgetförstärkningar.
Det gröna förslaget innebär att staten sparar 6,7 miljarder kronor mer i sina utgifter än vad regeringen föreslår. Anslagen för inköp av militärt material, byggande av riksvägar och fördelar av arbetsmarknadspolitiken minskas. Neddragningarna på dessa tre områden är sammantaget till 15,5 miljarder.
Därigenom kan vi också göra angelägna miljösatsningar, kompensera kommunsektorn för egenavgifterna och slå vakt om utsatta grupper både här hemma och i u-länderna. Vi går emot indragningarna på drygt 900 miljoner på biståndet. Vi går också emot indragningar på drygt 800 miljoner på miljöområdet.
En offensiv satsning på energieffektivisering och biobränslen för fordon föreslås. Ett nytt investeringsbidrag som omfattar 1 miljard kronor ska ge både arbetstillfällen på kort sikt och ett mer offensivt näringsliv på lite längre sikt. Inom regionalpolitikens ram satsas 1,5 miljarder på näringslivsutveckling och bättre infrastruktur på teleområdet.
Arbetslösheten bekämpas genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 3,5 %-enheter. Kommunerna får behålla förtjänsten för detta och kompenseras därigenom för höjningen av egenavgifterna med 2 %-enheter 1996. Tjänste- och miljösektorn bedöms också gynnas av åtgärden. Sänkningen finansieras genom höjda energi- och miljöskatter och höjd bolagsskatt med 3 %-enheter.
De Gröna säger nej till sänkningen av ersättningsnivån i social- och arbetslöshetsförsäkringarna till 75 %. Istället föreslår vi ett brutet tak som innebär 80 % ersättning för de första 12 000 i inkomsten, och för den del som ligger däröver med 40 %. Det ger en större besparing, samtidigt som låginkomsttagarna kommer undan helt eller delvis jämfört med regeringens förslag.
De Gröna säger också nej till moms på dagstidningar, och föreslår istället höjd reklamskatt.
2 Den ekonomiska politiken
Syftet med den ekonomiska politiken är, enligt vår mening, att tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön sätter. De ekonomiska resurserna är ytterst resultatet av mänsklig skaparkraft och är baserade på de resurser som naturen ger oss.
Den förda ekonomiska politiken i Sverige har medfört bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens finanser under 90-talet. Budgetunderskottet måste snabbt upphöra och statsskulden minskas.
Den förda ekonomiska politiken har också medfört att en betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år. Denna är ett uttryck för både minskad tillgång på naturresurser och framtida ökade kostnader. De beräkningar som gjorts av miljöskulden ligger på ca 300 miljarder och den ökar med ca 5 miljarder per år f.n. Dessa siffror är att betrakta som preliminära minimital och därför inte direkt jämförbara med värden i t.ex. statsbudgeten. Även andra typer av miljöräkenskaper, som t.ex. miljöjusterad BNI, är än så länge ofullständiga och preliminära till sin karaktär. Den stora osäkerheten till trots måste den ekonomiska politiken också ta hänsyn till sådana ekonomiska problem. Annars är det stor risk att en förbättring av t.ex. BNP eller statsskulden kan ske genom att öka miljöskulden.
Svensk ekonomi är uppenbart i obalans om man ser till skuldsättningen. Statsskulden har byggts upp successivt sedan början av 70-talet, med undantag av några få år med budgetöverskott. Miljöskulden har sannolikt byggts upp under längre tid än så -- den snabba tillväxten på 50- och 60- talen skedde sannolikt delvis genom en växande miljöskuld. Ser man till värdet av den svenska valutan i förhållande till våra handelspartner i omvärlden så har även detta trendmässigt fallit sedan 70-talets början. Det här betyder att svensk ekonomi under en längre tid har urholkats genom den förda politiken och att det därför finns systematiska eller strukturella fel.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt. Mot detta har vi i De Gröna vänt oss och menat att det leder till ökad miljöförstöring. Ekonomins innehåll och inriktning är många gånger viktigare än om den ekonomiska omsättningen ökar eller ej. Kvalitétsaspekter och medmänsklighet riskerar också att förloras i en ekonomisk politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande offentliga åtaganden som t.ex. ATP-systemet och socialförsäkringarna förstärker en ensidig inriktning mot tillväxten.
Den ekonomiska politiken som fördes under 90-talets första hälft förvärrade problemen på en rad olika sätt. Skattereformen var underfinansierad och medförde ett snabbt växande underskott i statsbudgeten i den lågkonjuktur som följde. Förra regeringens åtstramningspolitik under den starkt tilltagande lågkonjukturen bidrog till att förvärra den så att vi för första gången i modern tid fick uppleva massarbetslöshet. Avregleringen av finans- och valutamarknaderna tillsammans med den snabbt växande statsskulden bäddade för omfattande spekulation och oro riktad mot bl.a. svensk ekonomi. Vi betalar idag en stor ''riskpremie'' för detta i form av mycket höga räntor och en starkt försvagad kronkurs.
2.1 Inriktning och mål
Den ekonomiska politiken ska syfta till en långsiktigt hållbar utveckling. Det goda samhället ska byggas på social rättvisa, solidaritet med utsatta människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna som är vården, omsorgen och skolan. Jämställdhet mellan män och kvinnor måste bli bättre. Solidariteten ska var internationell och utsträckas till fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor i andra länder.
Den förhållandevis låga efterfrågan i den hemmamarknadsberoende privata sektorn är tillsammans med den offentliga sektorns finansiering på kort sikt viktiga problem i svensk ekonomi idag. Bägge dessa problem är sådana vi själva i hög grad kan åtgärda genom förnuftiga politiska beslut. Den ekonomiska politikens inriktning och mål bör inriktas mot att åstadkomma verkningsfulla åtgärder i syfte att stärka hemmamarknaden och sanera statsfinanserna.
Den exportberoende privata sektorn utvecklas däremot starkt positivt i den pågående internationella högkonjunkturen. Många exportföretag gör nu stora vinster och kan därigenom i hög grad egenfinansiera sina investeringar. Detta är till stor del en följd av den starkt sjunkande kronkursen som gör att avtal i t.ex. dollar eller D- mark blivit värda långt mer än tidigare. Det är viktigt att detta uppsving kommer hemmamarknaden till del så att en långsiktigt gynnsam utveckling kan komma till stånd. Uppsvinget ger också ett utrymme för en snabbare omställning av samhället i miljövänlig riktning, t.ex. genom att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning på investeringspolitiken bör också långsiktigt kunna öka den internationella konkurrenskraften hos svenskt näringsliv.
En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång under andra halvan av 90-talet. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma hur stark den blir eller exakt när den kommer. Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl tid som höjd numera. Vi anser att en betydande beredskap bör finnas för att möta en kommande nedgång som annars på allvar kan hota det svenska välfärdssystemet. Vi föreslår därför något större neddragningar i de offentliga utgifterna än regeringen redan 1995/96. Ju snabbare svensk ekonomi återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa nedgång. Blir nedgången obetydlig kan istället statsskulden minskas snabbare vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.
Företagande måste gynnas så att fler arbetstillfällen skapas. Inriktningen måste vara på ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilket i sig ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn. De nya jobben bör komma inom små- och medelstora samt kooperativa företag. Detta förutsätter en politik som underlättar för företagande både vad gäller regelverk och beskattning. Kvinnligt företagande liksom företagande bland invandrare ska på olika sätt stimuleras. Vi föreslår också riktade stimulanser för att påskynda utveckling av näringslivet inom miljö- och energisektorerna.
Utifrån den utomordentligt allvarliga ekonomiska situationen, med åtföljande mycket negativa sociala konsekvenser, anser Miljöpartiet de gröna att det är särskilt viktigt att satsa på kultur. Kulturen är människans sätt att bekräfta sin indentitet, sin självrespekt och utveckla sin innovativa förmåga. I kulturen formuleras morgondagens idéer och verksamhet.
Det ansträngda ekonomiska läget i Sverige med ökad arbetslöshet m.m. har gett allvarliga sociala konsekvenser. Vi har under de senaste åren kunnat uppleva ökade klyftor i samhället och en utslagning av inte minst grupper med sämre utgångsläge och möjligheter i samhället. En ökad marginalisering och sociala problem ger bl a högre utgifter för staten på lång sikt och underminerar den svenska högutbildningstraditionen. De Gröna menar att den ekonomiska politikens delmål måste vara ökad livskvalitet för de breda samhällslagren och den får inte missgynna vissa grupper vilket är negativt för samhället i sin helhet. Speciellt uppmärksammas och motarbetas måste den diskriminering som människor utsätts för på den svenska arbetsmarknaden pga etnisk tillhörighet.
2.2 Finans- och penningpolitik
Finanspolitiken ska inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta ska ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför vara en viktig del i finanspolitiken.
Vi föreslår därför en skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklad, så bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning.
Den miljöpåverkande industrin och transportväsendet får bära en högre skattebörda vilket medför ett betydande incitament för energieffektivisering eller övergång till mer miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk basindustri, måste emellertid skyddas för alltför höga kostnader så att den inte slås ut av konkurrenter i andra länder som slipper liknande pålagor. Vi föreslår därför att den del av energikostnaden som överstiger 2 % av försäljningsvärdet undantas från energibeskattning under en övergångsperiod. Vi föreslår också att detta kopplas till krav på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.
Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper med tiden och måste delvis ersättas med andra inkomster i statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför inte genomföras i ett enda enkelt steg, utan måste vara en fortgående process där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras. Vi skiljer därför mellan två typer av miljöskatter.
I första kategorin har vi de skatter vars bas inte kan förväntas ändras mer än marginellt på kort och medellång sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt. Hit hör koldioxidskatten, vattenkraftskatten, bensin- och dieselskatterna, och de allmänna energiskatterna i övrigt. Dessa skatter är de vi intecknar för sänkningar av arbetsgivaravgifterna i vårt budgetförslag.
I den andra kategorin har vi skatter och avgifter vars bas kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs där styreffekten är mer uttalad. Exempel på dessa är avfallsskatten, uranskatten, skatt på naturgrus och miljöavgifter på kemiska varor och produkter. Dessa skatter och avgifter bör inte växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter. I takt med att intäkterna från dessa miljöskatter minskas får momsen åter höjas. I vissa fall kan sådana miljöskatter också gå till miljörelaterade investeringar t.ex. i form av investeringsbidrag för allergisanering eller industriprojekt för utveckling av kommersiella biobränslen. Det leder i så fall till en tillfällig skattehöjning.
Höjda energi- och miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter gynnar den offentliga sektorn och företagen, men missgynnar hushållen. För hushållens del kompenseras de endast delvis genom sänkt moms för mat och inrikes transporter. Samtidigt har hushållen sedan några år tillbaka ett osedvanligt högt finansiellt sparande, f.n. 8 % mot tidigare ca 4 %. Vi bedömer därför att den privata konsumtionen endast till en mindre del påverkas av den föreslagna skatteväxlingen.
Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna inom kommunsektorn. Dessa verksamheter har en avgörande betydelse för näringslivet, och besparingar i de områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. Vi föreslår att ytterligare medel återförs till kommunsektorn 1996 genom sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom kompenseras den för minskat skatteunderlag till följd av höjda egenavgifter. Därmed undviks också ökade kostnader för staten för främst ökad ungdomsarbetslöshet. Ur social synpunkt är det mycket angeläget att arbetslösheten, inte minst hos unga, kan minskas.
Finanspolitiken bör inriktas mot ökade besparingar i offentliga sektorn. Välfärdens kärnområden -- vård, omsorg och skola -- måste, som ovan påpekas, emellertid undantas för att klara övergripande mål som social rättvisa, livskvalité och hög sysselsättningsnivå. Besparingarna bör istället inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar som numera framstår som helt omotiverade och mot bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan klara sig hyfsat ändå. Barnbidraget bör höjas till 1000 kr per barn och månad, och samtidigt beskattas. Ersättningarna för inkomster över 12000 kr/månad i socialförsäkringarna bör i ett första steg halveras -- på sikt bör ett grundtrygghetssystem införas. De omfattande bidragen till företag bör minskas och ersättas med sänkt skatt på arbete och företagande.
Regeringen räknar i sin finansplan och reviderade nationalbudget med att sparkvoten för privat sparande ska sjunka från nuvarande 8 % till 2 % på några år. Detta förefaller orimligt i en situation där de offentliga socialförsäkringssystemen urholkas och statens ekonomi är konkursfärdig. Sparkvoten är i genomsnitt högre i andra EU- länder. Vi bedömer att sparkvoten i vårt land kommer att stanna ungefär på samma nivå som nu. Det betyder att den inhemska konsumtionen inte kommer att utvecklas så positivt som regeringen förutspår. Det ställer ytterligare krav på en stram finanspolitik. Vi förslår därför ytterligare besparingar i vårt förslag till budget för nästa budgetår.
En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga räntor, en stabil valuta och ekonomisk självtillit. Ekonomin måste därför i högre grad inriktas mot en långsiktigt hållbar utveckling ur social och miljösynpunkt.
Prisstabiliteten är god och inflationen låg sedan några år tillbaka. Enigheten kring fortsatt låginflationspolitik är i det närmaste total mellan berörda institutioner, politiska partier och aktörer på marknaderna. Detta till trots förefaller Sverige få betala en viss ''riskpremie'' för framtida inflationsrisk i form av högre långräntor än vår omvärld. Vi anser därför att penningpolitiken alltjämt ska vara stark. Vi anser också att finanspolitiken i ökande grad ska stödja ett stabilt penningvärde.
Ränteläget i Sverige är f.n. 4--4,5 %-enheter högre än i Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte enbart förklaras som en riskpremie för inflationsrisken. De återkommande oroligheterna på penning- och valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Vi bedömer att den i själva verket är större än inflationsrisken, men framför allt att den risken kommer att bestå på en mycket hög nivå under lång tid framöver. Även bristen på långsiktighet och konsekvens i den förda ekonomiska politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten.
Det höga ränteläget och den låga kronkursen har sin grund i problemen och omvärldens förväntningar av svensk ekonomi, och då särskilt den stora och snabbt växande statsskulden. Penningmarknaden bygger i hög grad på statens enorma lånebehov. 1/3 av lånen ligger utomlands vilket verksamt dämpar inflationsrisken, men som också medför en betydande valutarisk. Saneringen av statsfinanserna genom att snabbt få bort budgetunderskottet och minska statsskulden är därför avgörande för att få ner räntorna och stärka kronkursen.
Men även de kortsiktiga attackerna, spekulationerna och oroligheterna bidrar verksamt till att driva upp ränteläget och pressa ner kronkursen. De Gröna har i olika sammanhang påpekat att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de aktuella transaktionerna. Utformningen av spelregler är naturligvis en komplicerad fråga som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang. Vi menar att Sverige bör vara pådrivande i de här frågorna.
Ett steg som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler. En sådan kommitté bör också i övrigt undersöka penning- och valutamarknadens nuvarande funktionssätt och effekter på samhällsekonomin.
2.3 Skattepolitiken
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste den ekonomiska politikens huvudmål vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. För att vi skall kunna ta till vara de förutsättningar och möjligheter som Sverige har krävs det att ekonomin underställs ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska målsättningar. Detta synsätt präglar också den skattepolitik som Miljöpartiet vill föra.
Miljöpartiet anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas. Den bör i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi anser också att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre beskattning än andra. De höjda marginalskatterna medför emellertid problem och tenderar att befästa och förstärka orättvisor. För att minska dessa olägenheter kräver Miljöpartiet motverkande åtgärder.
Miljöpartiets skattepolitik innebär att en långtgående skatteväxling genomförs. Skatteväxlingen innebär att skatten på arbete växlas mot miljörelaterade skatter, främst energiskatter. Effekterna av en skatteväxling innebär sammanfattningsvis att det blir räntabelt för företagen att investera på ett hållbart sätt. De ökade vinsterna kommer att investeras på ett miljöoptimalt sätt. En skatteväxling innebär dessutom att återvinning av material, i s.k. industriella kretslopp, gynnas eftersom återvinning kräver mer arbete och mindre energi än produktion som baseras på utvinning av råvaror.
För hushållen blir det mer intressant att reparera och underhålla, vilket leder till fler jobb och ökad efterfrågan på hållbara produkter med lång livslängd och därmed bättre resurshushållning. Därtill kommer att skatteväxling påskyndar utvecklingen från industrisamhälle till tjänste- och informationssamhälle. En skatteväxling sätter igång Sverige på ett bärkraftigt sätt och vi får en ekonomi som stimulerar en bättre miljöutveckling, fler jobb och ny, hållbar teknik.
2.4 Fördelning och sysselsättning
De ökande klyftor som blir följden av regeringens förslag leder till en rad negativa konsekvenser för samhället. Balans och harmoni i samhället är en grund för ett effektivt samhälle där både mänskliga och andra resurser används på ett bra sätt. Med ökande klyftor ökar också känslan av utanförskap. Delaktigheten i samhällsbygget minskas, våld och drogmissbruk ökar. Jämlikhet är effektivt!
Arbetslösheten är i detta perspektiv något som med olika medel måste åtgärdas. De Gröna föreslår långtgående skatteväxling och sänkt normalarbetstid som ett sätt att både minska arbetslösheten, öka jämställdheten och komma tillrätta med sociala och ekologiska problem.
En avgörande strategisk bedömning är att miljö ger jobb! Miljöinvesteringar som presenteras i denna motion har således dubbel verkan: skapande av meningsfulla jobb och bättre miljö. Dessa investeringar kan finansieras genom tillfälliga miljöskatter -- dvs miljöskatter som snabbt minskar då miljömålen uppnås.
Genom att medvetet lägga de nödvändiga besparingarna i socialförsäkringssystemen på ett sätt så att låginkomsttagare inte drabbas på det sätt som regeringen föreslår kan vi förhindra att ökade klyftor, med sociala problem som följd, uppstår. De gröna föreslår därför ett brutet tak i socialförsäkringssystemen -- som dessutom håller uppe köpkraften hos låginkomsttagare och därmed inte hämmar den ekonomiska utvecklingen. Liknande principer redovisar vi när det gäller besparingar i barnbidraget.
2.5 Konvergensprogram och EMU
Sveriges regering ska lämna in ett s.k. konvergensprogram till europeiska unionen. Detta är ett för landet viktigt ekonomisk-politiskt program som i flera avseenden torde gå utöver vad som uppges i budget- och kompletteringspropositionen. Vi anser därför att konvergensprogrammet ska göras till föremål för debatt och beslut i riksdagen innan det skickas in till Bryssel.
Regeringen föreslår en lagändring som innebär ett totalt förbud för staten att ta upp lån i riksbanken genom ändring i riksbankslagen. Syftet sägs vara EU:s regler vid etapp 2 för EMU om införandet av en gemensam valuta. Vidare anger regeringen att ett förbud verkar förtroendeskapande på de finansiella marknaderna.
Miljöpartiet anser, liksom riksbanksutredningen, att ett totalt förbud för staten att ta upp lån i riksbanken inte gagnar Sverige och motsätter oss därför detta. Möjligheten till en kortfristig kredit i exceptionella situationer kan vara mycket viktigt för staten att ha tillgång till. En lagändring av det här slaget innebär därför en onödig begränsning av det politiska handlingsutrymmet och kan dessutom öka riskerna vid oroligheter i det finansiella systemet.
Gång efter annan har finansministrar och andra politiska makthavare hävdat att förändringar i regelsystemet eller andra markeringar skulle leda till ökat förtroende på de finansiella marknaderna och därmed bidra till lägre räntor och starkare valuta. Gång på gång har denna strategi kapitalt misslyckats, senast i samband med Sveriges anslutning till EU. Inte heller detta beslut har någon effekt på de finansiella marknaderna. Däremot bakbinder det på ett olyckligt sätt det politiska systemet. De Gröna anser att det krävs helt andra åtgärder för att lugna de anarkistiska finansmarknaderna: dels ett mödosamt och långsiktigt arbete för budgetbalans och minskad statsskuld och dels internationella spelregler för att skapa en bättre ordning på marknaderna.
Sverige kommer inte att ha möjlighet att uppnå de existerande konvergenskraven för EMU redan 1999. Eftersom Miljöpartiet de gröna dessutom klart tar ställning mot att Sverige skall ta steget in i en gemensam EU-valuta anser vi också att det saknas godtagbara motiv för att vi skall gå längre i anpassning än vad många andra EU-länder gör idag. Först efter en folkomröstning eller ett eventuellt riksdagsbeslut om att Sverige skall delta i EMU:s tredje etapp så är det nödvändigt att genomföra de av regeringen nu föreslagna förändringarna.
3 Kommunerna
Kommunernas självstyre bör stärkas dels genom minskad detaljstyrning av statsmakten och dels genom utökad beskattningsrätt i vissa avseenden. Regeringens förslag om ett fortsatt samlat anslag till kommunerna baserat på invånarantalet och den aviserade avregleringen i övrigt verkar i önskvärd riktning.
Förslagen borde emellertid ha kompletterats med t.ex. rätt för kommunerna att ta ut miljöskatt på fordonsbränslen. Det är viktigt att kommunerna i utökad utsträckning kan använda sig av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och då är lokala miljöskatter en viktig komponent. Lokala behov och lokala förutsättningar talar för vidgat självbestämmande för kommuner i dessa frågor. En utökad beskattningsrätt borde också kunna innefatta fastighetsskatt, vilket förutsätter att staten avvecklar den statliga fastighetsskatten. Regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag om utökad kommunal beskattningsrätt under det kommande budgetåret.
Regeringen förslår en långtgående inkomstutjämning mellan kommunerna. Vi i De Gröna anser att förslaget är bra och bör genomföras. Regeringen föreslår också ett utjämningssystem för kommunernas kostnader. Vi anser att det är bra att kostnadsutjämningen endast gäller strukturella faktorer som kommunerna har små eller inga möjligheter att påverka. Justering kan komma att behöva göras i en del av faktorerna, och vi instämmer därför i regeringens förslag att omgående följa upp hur det nya systemet verkar för att kunna justera faktorerna redan om två år.
Det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemen ställer emellertid ökade krav på regionalpolitiken. Det nuvarande utjämningssystemet innehåller bl.a. viktiga regionalpolitiska hänsynstaganden som endast i mindre utsträckning finns kvar i det nya systemet. De Gröna föreslår därför ett nytt regionalpolitiskt stöd till kommuner för näringslivsutveckling. Vi föreslår också ett nytt stöd till att förbättra infrastrukturen vad gäller telekommunikationerna i stödområdena. Totalt tillför dessa anslag 1,5 miljarder kronor till utsattta regioner under budgetåret 95/96 (18 mån). Dessa förslag återfinns i vår partimotion 1994/95:A47 om regionalpolitiken med anledning av prop. 94/95:161.
Regeringens förslag om statligt bidrag till kommunsektorn innebär att kommunerna inte kompenseras för minskade inkomster till följd av höjd egenavgift år 1995 och 1996. Det rör sig om sammantaget 2 %-enheter, vilket motsvarar 5 miljarder kronor mindre i skatteinkomster för kommunsektorn år 1996. Det medför en åtstramning på kommunerna som slår direkt på välfärdens kärnområden; vården, omsorgen och skolan. Vi i De Gröna anser att välfärdens kärna, liksom de mest utsatta grupperna och låginkomsttagare, i allt väsentlig ska undantas från sparbetingen. Vi anser att ett utökat sparande istället kan göras i bidrag och ersättningar till medel- och höginkomsttagare, till företag och i utgifter till militär, motorvägar och ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder.
Vi förslår därför att kommunerna ska kompenseras för minskade inkomster på grund av höjda egenavgifter. Detta sker delvis genom vårt förslag om skatteväxling som medför lägre arbetsgivaravgifter också för kommunerna. Denna skatteväxling motsvara 2 %-enheter sänkning av arbetsgivaravgifter. Därutöver föreslår vi att den höjning med 1,5 %-enheter som genomfördes från 1/1 1995 för att finansiera EU-avgifterna ska tas tillbaka och bl.a. ersättas med höjd bolagsskatt.
Som redan sagts anser vi att statens bidrag till kommunerna i huvudsak ska ske genom ett samlat bidrag med frihet för kommunerna att själva fördela denna resurs. I ett avseende anser vi emellertid att det riktade bidraget bör vara kvar och det gäller missbrukarvård och ungdomsvård. Med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet anser vi att staten även nästa budgetår bör ge riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
I vår beräkning av statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting är det i huvudsak två förändringar som påverkar. Vi föreslår en skatteväxling där energi- och miljöskatter höjs och arbetsgivaravgifter sänks. Detta gynnar kommunsektorn som är arbetsintensiv. Vi beräknar att vårt förslag till sänkt arbetsgivaravgift på 3,5 %-enheter från 1/1 1996 medför minskade kostnader för kommunsektorn med 3,2 miljarder kronor 1996. Kommunsektorns förlust för höjda egenavgifter beräknas till 5 miljarder kronor för år 1996. Även kommunsektorn träffas till viss del av våra förslag till höjda energi- och miljöskatter. Vi föreslår därför att kommunsektorn får behålla hela förtjänsten som sänkningen av arbetsgivaravgifterna medför. Med hänsyn till att det riktade anslaget till missbrukarvården bibehålls, blir ujämningsbidraget för primärkommunerna 39 109 miljoner kronor. Utjämningsbidraget till landstingen blir oförändrat 8 292 miljoner kronor.
4 Budgetpolitiken
De Gröna kritiserade regeringens förslag till statsbudget för 1995/96 dels för att innehålla otillräckliga besparingar och dels för att de besparingar som föreslogs i många fall lagts ett eller flera år bort i tiden. I regeringens vårbudget har åtskilliga besparingsförslag tidigarelagts. Ytterligare besparingar föreslås för att täcka nytillkommande och oförutsedda utgifter. Sammantaget förstärks budgetsaldot med några få miljarder kronor.
Regeringens vårbudget måste därför ses som en förbättring i detta avseende gentemot vad som ursprungligen föreslogs. Våra krav har delvis tillgodosetts både vad gäller den allmänna inriktningen på budgetpolitiken och vad gäller en rad enskildheter.
Vi anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna.
Vi anser också att regeringens besparingsförslag i några fall fått en direkt olämplig inriktning. Det sistnämnda gäller dels åtstramningar riktade mot välfärdens kärnområden som vård, omsorg och skola, och dels sänkningen av ersättningar i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.
Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgifter på arbetsmarknadspolitikens område som vi anser inte bör genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns ett flertal miljardanslag av liknande slag som vi gick emot. Vi anser att arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt med inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning. Arbetstillfällen kommer i hög grad inom miljö-, tjänste-, informations- och högteknologisektorerna. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med högre miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av både arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Vi motsätter oss den höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes i vintras som ett led i finansieringen av EU-avgiften. Istället förslår vi nu bl.a. höjd bolagsskatt.
5 Förslag till reviderad statsbudget
Sammantaget innebär våra förslag att statens utgifter för budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 6,7 miljarder kronor jämfört med vad regeringen föreslår i sin vårbudget.
De åtgärder vi föreslår på statens inkomstsida ger i huvudsak ingen nettoeffekt. Vi förslår att skatt på arbete ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För att kompensera hushållen för ökad energibeskattning har vi tidigare föreslagit sänkt matmoms. Vi accepterar således regeringens föreslagna matmomssänkning som en del av vårt eget skatteväxlingspaket.
Vi har i vårt tidigare budgetförslag föreslagit vissa skattesänkningar på företagande. Dessa förslag tillgodoses delvis i regeringens förslag. Med hänsyn till fortsatt högt ränteläge är det angeläget att finna sätt att underlätta för företagen att öka sina investeringar. De är särskilt små och medelstora företag som uppvisar stora svårigheter att ordna sin kapitalförsörjning. Vi har inom regionalpolitiken i en särskild motion föreslagit vissa näringslivsstimulerande åtgärder med den här inriktningen. Sammantaget medför de en budgetbelastning på ytterligare 1,5 miljarder kronor. Regeringens förslag om riskkapitalavdrag bör permanentas.
Sammantaget innebär våra förslag att statens inkomster för budgetåret 1995/96 minskar med 1,4 miljarder kronor jämför med regeringens förslag.
Vårt samlade budgetförslag innebär således att statens underskott blir 208,2 miljarder kronor, eller 5,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår.
Vårt budgetförslag innebär att statens upplåning minskas med 5,4 miljarder kronor.
Med vårt förslag uppnås budgetbalans snabbare och vi räknar med att staten bör kunna börja minska statsskulden från år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i regeringens förslag.
5.1 Sammanställning av förslagen
Som framgår av den mer detaljerade redovisningen nedan så innebär De Grönas reviderade budgetförslag för budgetåret 1995/96 minskade statliga inkomster med nära 1,4 miljarder kronor och minskade statliga utgifter med 8,1 miljarder kronor. Förslaget ger således en budgetförstärkning på knappt 5,4 miljarder jämfört med regeringens förslag.
Summering av statens inkomster och utgifter i De grönas reviderade budgetalternativ 1995/96 (18 mån)
mp förslag ändring milj. kr. milj. kr.
Inkomster 741 117 --1 383 Utgiftsanslag 951 367 --6 775 Minskade anslagsbehållningar 1000 0 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto --3000 0
Summa utgifter 949 367 --8130,92 Underskott --208 250 6447,74 Minskat upplåningsbehov 5 392
5.2 Skatter m.m.
Sammanställning av De Grönas ändringsförslag i kompletterings- propositionen 1995
Statsbudgetens inkomster
ändring kommentar budgeteffekt
1000 Skatter m.m
.
1100 Skatt på inkomst
--225 brutet tak
--700
--300 glesbygdsavdrag 1200 Arbetsgivaravgifter
--13404 ''skatteväxling''
--9900 ej EU höjning (totalt 3,5 %-enheter)
1400 Skatt på varor och tjänster
1411 Mervärdesskatt --1,175 sänkt moms inr. transp.
--400 ej moms dagspress
1424 Tobaksskatt 1280
1425 Skatt på spritdrycker 2383,15 10 % upp för alkohol
1426 Skatt på vin 348,76
1427 Skatt på maltdrycker 396,09
1452 Skatt på annonser och reklam 335 14 %, ej dagspress
Miljöskatt på kärnkraft 10 öre/kWh 3900 regeringens höjning dragen
Koldioxidskatt 50 öre/kg m.m. 3800 regeringens höjning dragen
Vattenkraftskatt 7 öre/kWh m.m. 1900 regeringens höjning dragen
Höjd dieselskatt 150 öre/ liter 1367 regeringens höjning dragen
Avfallsskatt 1270
Höjt kostnadsansvar i bensinskatt 1000 växla till arb.avgifter:
Skatt på naturgrus 167 13404
Höjd miljödiff. fordonsskatt istället för accis
Avgifter på handelsgödsel och bekämpningmedel m.m. 2400
Höjd bolagsskatt till 31 % 3000 SUMMA ÄNDRINGAR
--1 383
Som en konsekvens av den skattepolitik vi vill föra delar vi inte regeringens uppfattning beträffande statsbudgetens inkomster för budgetåret.
Beträffande inkomstskatt för fysiska personer ger våra förslag 1.350 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i propositionen. Skälen är att vi vill införa ett brutet tak i socialförsäkringssystemet (- 225 milj), vi avvisar förslaget om sänkning av grundavdraget (- 700 milj) och vi vill anser att man skall införa ett särskilt skatteavdrag för människor som bor i glesbygd (- 300 milj).
För inkomstskatt för juridiska personer föreslår vi en höjning med 3 %-enheter, från 28 % till 31 %. Budgetförstärkningen beräknas till 3 000 miljoner kronor.
Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna sänks med 25,5 miljarder kronor, vilket innebär ca 10 %, förutom den speciella reduktion vi redovisar nedan. Sänkta arbetsgivaravgifter gynnar bl a verkstadsindustrin och hemmaindustrin. Regeringens höjning av arbetsgivaravgiften på 1,5 procentenheter som ett led i finansieringen av EU-avgiften sänks åter. Beloppet motsvarande knappt 10 miljarder kronor ingår i skatteväxlingspaketet.
Sänkt moms
Vi föreslår att momsen sänks, som ett led i skatteväxlingen, för att kompensera hushållen för höjda energiskatter. Genom medlemskapet i EU förhindras den mest miljöoptimala momssänkningen (nollmoms på kollektivtrafik och miljömärkta produkter). Vi föreslår att momssatsen 12 % för inrikes transporter sänks till 5 %, vilket är den lägsta tillåtna i unionen. Detta beräknas innebära en budgetförsvagning på 1,175 miljarder kronor. Förslaget innebär att hushållen får mer att röra sig med, vilket även kan ses som en kompensation för höjda miljöskatter.
Ingen moms på dagspress
Vi föreslår att dagspressen inte ska momsbeläggas. Det ger en utgiftsökning på 400 miljoner kronor.
Miljörelaterande inkomstförstärkningar
Syftet med miljöskatter är att minska miljöbelastningen. Känsligheten för att skattebasen med tiden minskar skiljer sig åt mellan olika skatter. Hur den totala skatteintäkten påverkas beror dels på denna känslighet men också på hur mycket man höjer skatten. Vi har tagit hänsyn till dessa skillnader i våra beräkningar av skatteinkomsterna, vilka redovisas i tabellen nedan.
skatteintäkt (milj kr) 1996 (12 mån) 1997 1998
CO2 4 600 4 400 3 900 Kärnkraft 4 600 4 400 4 100 Vatten 3 300 3 100 2 900 Diesel 2 100 1 800 1 500 Avfall 1 300 700 400 Grus 200 100 50
Koldioxidskatten
Höjd koldioxidskatt från nuvarande 35 öre/kg till 50 öre/kg. Skatten ska vara generell, dvs även gälla industrin, för alla utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. För budgetåret beräknas en nettointäkt på 3,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag räknat på 18 månader. Koldioxidskatt slår rätt eftersom den belastar exportindustrin mer än hemmaindustrin, vilket är en rimlig fördelning med tanke på de devalveringsvinster som exportindustrin gjort. Industri där denna breddning av koldioxidskatten medför mycket stora kostnader, även med hänsyn tagen till de sänkta arbetsgivaravgifterna, ska kunna ansöka om nedsättning. Det ska kopplas till en plan för reducering av utsläppen. Koldioxidskatten är relativt stabil under en lång övergångsperiod.
Uranskatt
Miljöskatt på kärnkraft ökas med motsvarande 10 öre/kWh för att inte kärnkraften skall gynnas jämfört med fossila bränslen. Skatten beräknas ge 3,9 miljarder kronor utöver regeringens förslag och utgör en bra start i en skatteväxling eftersom den är lätt att administrera. Den stimulerar också en avveckling av kärnkraften och kan därmed ses som en tillfällig skatt att utnyttja när budgetunderskottet är stort.
Vattenkraftsskatt
Vattenkraftsskatten höjs med motsvarande 7 öre/kWh jämfört med nu gällande priser införs. Skatten är stabil och beräknas ge 1,9 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Dieselskatt
Höjning av dieselskatten med 150 öre/liter jämfört med nu gällande priser beräknas ge 3,1 miljarder kronor och innebär att diesel likställs med bensin. Landsvägstransporter av gods får betala en större del av de externa kostnaderna som följer.
Bensinskatt
Vi föreslår en ökning av kostnadsansvaret med hänsyn till hälsoeffekter av utsläppen som orsakas av bilkörning. Ökningen ger en skatteintäkt på 1 miljard kronor. (Vi föreslår också enligt ovan en höjning av koldioxidskatten med 15 öre/kg. Detta blir för bensinens del 34 öre/liter. Den sammantagna punktskattehöjningen av bensinskatten blir därmed 51 öre/liter. Om man tar hänsyn till momseffekten blir det 65 öre/liter.) Glesbygdsbor kompenseras genom ett särskilt skatteavdrag på 2000 kr (se nedan).
Avfallsskatt
Avfallskatt införs enligt förslaget i SOU 1994:114 och beräknas ge ca 1,3 miljarder kronor. Framför allt lägger vi skatten på byggnadsavfall; se separat motion.
Skatt på naturgrus
En ny skatt på uttag av naturgrus föreslås införas. 5 % skatt på råvarupriset. Inkomsterna beräknas bli ca 0,2 miljarder kronor.
Glesbygdsavdrag
För att kompensera glesbygdsboende föreslår vi ett generellt avdrag på 2000 kr för de som bor i glesbygd. För ungdomar och pensionärer föreslås halvt avdrag, dvs 1000 kr. Detta beräknas medföra ca 300 miljoner i minskade skatteintäkter.
Höjd skatt på alkohol och tobak
Vi föreslår höjd skatt på alkohol och tobak. Detta är att betrakta som ett kostnadsansvar för de kostnader som bruket av alkohol och tobak orsakar samhället bl.a. i form av vård och omsorg. Den höjda skatten på sprit, vin och maltdrycker beräknas ge 3,1 miljarder i skatteintäkter. Den höjda tobaksskatten beräknas ge 1,3 miljarder i skatteintäkter.
Höjd reklamskatt
Vi föreslår att den högre reklamskattesatsen höjs från nuvarande 11 % till 14 %. Detta beräknas ge 288 miljarder och bekostar delvis våra högre ambitioner på kulturområdet. Annonser i allmän nyhetstidning berörs inte av förslaget.
Höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
För att snabba på omställningen till ett ekologiskt lantbruk föreslår vi en höjning av avgifterna för handelsgödsel och bekämpningsmedel med 2.400 miljoner kronor.
Försäljningsskatt på fordon
Istället för den föreslagna höjningen av försäljningsskatten föreslår vi att man höjer fordonsskatten och differentierar denna utifrån miljöklassning. Förslaget är budgetneutralt men kan ge betydande miljövinster.
5.3 Utgiftsanslagen
Kp 95: sammanfattning av De Grönas ändringsförslag
Statsbudgetens utgifter
mp ändring kommentar
budgeteffekt
III. Utrikesdepartementet
--923
1 Bidrag till intern. utvecklingsprogram --360 bibehållet res.anslag
Utvecklingssamarbete genom SIDA --235 bibehållet res.anslag
Stöd till ek. reformer och skuld- lättnader --270 bibehållet res.anslag
U-landsforskning genom SAREC --40 bibehållet res.anslag
Projektbistånd till vissa länder m.m. --25 bibehållet res.anslag 6 Europainformation 7 nej tack IV. Försvarsdepartementet
7000
A. Försvarsmakten m.m.
1 Försvarsmakten 7000 nedrustning V. Socialdepartementet
2 077
2 Bostadsbidrag 0 brutet tak 3 Föräldraförsäkring 496 brutet tak B. 1 Sjukpenning, sjuklön m.m. 3 218 brutet tak
Läkemedelsförmån 2 Sjukvårdsförmåner 5 Förtidspensioner brutet tak 12000
Bidrag till missbrukarvård o ungdomsvård
--645 ej till påsen VI. Kommunikationsdepartementet
1972,5
A. Infrastruktur 1 Vägverket 160 miljöanpassning 3 Byggande av vägar 4850 ej motorvägar/broar 4 Byggande av länstrafikanläggningar --700
Bidrag till enskilda vägar --500 11 Nyinvesteringar i stomjärnvägar --1737,5 E 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg --100 VII. Finansdepartementet
--1 791
G. 1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner
--1 035 full kompensation 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting --756 full kompensation III. Utbildningsdepartementet
--1043
C. Universitet och högskolor
--187,5 doktorandtj. E. Studiestöd m.m.
--127,5 5 Vuxenstudiestöd --448
Barntillägg --280 IX. Jordbruksdepartementet
--502,315
B. Jordbruk och trädgårdsnäring 3 Stöd till jordbrukets företags- hälsovård --300 avbytarverks.
4 Rådgivning och utbildning --75 6 Stöd till sockerbruket på Gotland --6,25 9 Regionala stöd till jordbruket 374 D. 1 Sametinget --5 sam. nat.scen F. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor 3 Statens växtsortnämnd --4 G. Livsmedel 8 Konsument- och marknadsföringsåtg. --13 H Utbildning och forskning 1 Sverige lantbruksuniversitet --254 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd --219,065 X. Arbetsmarknadsdepartementet
3656,69
A. Arbetsmarknad 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 450 ej pendel-flyttbidr.
5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 3206,69 arbetsdelning, brutet tak XI. Kulturdepartementet
--642,5
B. 4 Centrala museer --15 tre nya 8 Stöd till icke-statliga kulturlokaler --22,5 C. 10 Bidrag till riksteatern, Operan, Dramaten --50 ej besparing D. 1 Radio- och TV-verket --555 XII. Näringsdepartementet
--2192,193
A. Näringspolitik m.m.
1 Närings- och teknikutvecklingsverket 80,992 3 Främjande av kvinnors företagande --50
4 Bidrag till tekniköverföring 50 5 Investeringsfrämjande 26,75 6 Turistfrämjande 49,5
Näringpengar till k:nr regionalpolitik -1000
Tele-infra struktur --500 F. Teknisk forskning och utveckling 1 Teknisk forskning och utveckling 266,465 6 Bidrag till Ingenjörsvetenskaps- akademien 4,1 G. Bygg- och bostadsväsende 15 Bidrag till ekologiskt byggande --100 nytt anslag
Ersättning för renar till skydd av rovdjur --20
Bidr. till energieff. och förnybara energikällor -1000 nytt anslag XIII. Civildepartementet
--21,75
C. 1 Konsumentverket --7 3 Konsumentorganisationer --3 E. 2 Stöd till kooperativ utveckling --10,75 5 Bidrag till kvinnoorganisationer --1 roks XIV. Miljödepartementet
--815,008
A. Miljövård 1 Statens naturvårdsverk --71,676 bibehållet 2 Bidrag till miljöarbete --10 Agenda 21 3 Bidrag till kalkning --60 bibehållet 4 Investeringar på miljöområdet --214,332 bibehållet 5 Miljöforskning --62 bibehållet 6 Sanering och återställning --50 nytt program 15 Bidrag till information om genteknik --50 nytt anslag
Åtgärder för att rena Dalälven --49 bibeh. res.anslag
Bidrag till miljöarbete Östersjön --2 bibeh. res.anslag
Landskapsvård --246 bibeh. res. anslag SUMMA ÄNDRINGAR
6 775 5.3.1 Utrikesdepartementet
Vi motsätter oss regeringens förslag att dra in medel på årets reservationsanslag Bidrag till internationella biståndsprogram, Utvecklingssamarbete genom SIDA, Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader, U- landsforskning genom SAREC och Projektbistånd till vissa länder m.m. Dessa medel ska ju gå till mycket illa utsatta människor i fattiga länder med skriande behov.
Regeringen föreslår att ytterligare 7,2 miljoner kronor ska anslås till Europainformation m.m. Med hänsyn till den inriktning på ensidig skönmålning denna information hittills uppvisat avslår vi den föreslagna ökningen av anslaget.
5.3.3 Försvarsdepartementet
Miljöpartiet de gröna vidhåller besparingskraven som vi tidigare har framfört på 7 miljarder kronor inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Miljöpartiet sparar 7 miljarder kronor inom anslag A1. Försvarsmakten. Miljöpartiet har i motion 1994/95: Fö205 tidigare framfört en stärkning av Kustbevakningen samt delar av det civila försvaret, jämfört med vad regeringen föreslog i 1994/95:100 Bilaga 5, vi står fast vid vårt ställningstagande, men avvaktar i detta avseende vad arbetet i försvarsberedningen leder fram till.
Det militära hotet mot Sverige kan inte motivera den försvarsorganisation som vi har idag, eller de satsningar på militärt materiel som görs. Det är framför allt på materielsidan, beställningar och utveckling av materiel, som vi vill spara. Det gör vi också långsiktigt med konsekvenser även efter detta budgetår genom att vi vill avbryta kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. Ubåt 2000 och delserie tre av JAS-projektet. Vi har reserverat oss mot att ge regeringen bemyndigande att beställa försvarsmateriel upp till en kostnad av 55,8 miljarder kronor efter 1995/96. Vi bedömer att 34,4 miljarder är erforderligt för att kunna likvidera hittills tecknade materielkontrakt. Behovet av nya materielbeställningar bör i sin helhet prövas i det kommande försvarsbeslutet och en ny bemyndiganderam bestämmas i anslutning härtill.
Miljöpartiet förordar en vidgad hotbild som innefattar bl.a. miljömässiga hot, hot som uppkommer genom ökande klyftor mellan den ekonomiskt rikare delen av världen och den ekonomiskt fattiga, samt ökande sociala skillnader inom vårt eget land. Vi har närmare utvecklat vår syn på försvarspolitiken i motion 1994/95:Fö201.
5.3.4 Socialdepartementet
Regeringen förslår att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen och sjukpenningen ska sänkas från nuvarande 80 % till 75 %. Vi motsätter oss förslaget. Vi föreslår istället att ersättningsnivån 80 % ska bibehållas vid upp till 12000 kr/månad. För inkomster därutöver förslår vi att ersättningsnivån ska halveras till 40 %.
De totala besparingarna för ''brutet tak'' utfaller enligt följande på kalenderår:
Arbetsmarknad 600 milj (innebär att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 564 kr/dag till 612 kr/dag)
Föräldraförsäkring 300 milj Sjukpenning 1.600 milj Sjuklön 2.400 milj (arbetsgivarens minskade kostnader neutraliseras genom höjd extra koldioxidskatt eller, i andra hand, återförande av den tidigare delen av arbetsgivaravgifter)
Ökat bostöd -- 12 5milj (ökat bostadsbidrag som följd av reformen)
Minskad statlig skatt -- 350 milj
Regeringen föreslår en höjning av gränsen för läkemedelskostnader till 160 kr för första läkemedlet och 60 kr för andra och tredje, vid samma inköpstillfälle. Miljöpartiet anser det olämpligt att genomföra denna ändring under pågående utredning om läkemedelkostnader. Många av de socialpolitiska besparingar som genomförts under budgetåret har skett utan tillfredsställande konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser riskerar att medföra nya social kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och ökad utslagning. Miljöpartiet avser därför att återkomma i frågan angående höjd gräns för läkemedelskostnader. Vi anser emellertid att regeringen redan nu bör tillsätta en parlamentarisk kommitté som utreder hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och långinkomsttagare i syfte att ta fram förslag till att mildra effekten.
Regeringen föreslår att anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ska avskaffas. Medlen förs istället över till ''påsen'' till kommunerna. Vi anser emellertid att detta anslag även fortsättningsvis bör vara riktat, detta med hänsyn till det växande behov av främst missbrukarvård EU-inträdet riskerar medföra.
5.3.5 Kommunikationsdepartementet
Sverige bör anpassa infrastrukturinvesteringarna efter såväl miljöhänsyn som hänsyn till statens ansträngda finanser. Självklart måste även fler aspekter beaktas såsom säkerhet, service, behov m.m. I och med Sveriges medlemskap i EU krävs en aktiv trafikpolitik som medvetet syftar till att miljöanpassa transporterna. Sverige har de senaste åren halkat långt efter i miljöutvecklingsrankningen och befinner sig för närvarande på fjärde sämsta plats i OECD. En viktig orsak till detta negativa förlopp är trafiken.
Med miljövänliga transporter avses så energisnåla och rena transportmedel som möjligt. Sveriges riksdag har beslutat om ett tioårigt infrastrukturprogram som regeringen i stort sett följer med undantag av de budgetminskningar och förseningar som tillkommit. Miljöpartiet menar att det går att spara pengar på kommunikationsdepartementets budget utan att försämra tillgängligheten till god infrastruktur eller fortsätta skada miljön. Stomjärnvägsnätet måste fortsätta att byggas ut i minst samma takt som beslutat, vidare bör extra medel anslås för att trygga en kraftig och stabil järnvägsutveckling. Miljöpartiet förordar att 1.737 miljarder utöver regeringens förslag anslås till byggande av järnvägar. I och med den tekniska utvecklingen och det ökande transportbehovet -- i perspektiv av SJ:s goda vinstsiffror de senaste åren, så måste järnvägen anses ha stora framtidsmöjligheter värda att satsa på för människors och miljöns skull.
Det är viktigt att Länstrafikanläggningarna gör de investeringar som är nödvändiga för ökad säkerhet, framkomlighet och miljövänlighet. Cykelbanor är ett exempel på nödvändiga investeringar ur säkerhetssynpunkt och inte minst för miljön. Vidare skulle detta kunna stärka regionernas egna möjligheter till att avgöra vilka satsningar som ska ske i regionen. Miljöpartiet föreslår ytterligare 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag på LTA-anslaget. För att hålla hela Sverige vid liv är det även viktigt att nattågstrafiken på vissa olönsamma sträckor behålls. Detta för att öka resenärernas möjligheter till att resa och för att inte påverka resbeteendet i fel riktning. Om nattåget försvinner på sträckan Dalarna--Göteborg så kommer framför allt låginkomsttagare att drabbas hårt. Miljöpartiet anser att det är av yttersta vikt att en poulär tur på järnväg bibehålls med hänsyn till det ovan nämnda. För att SJ ska kunna fortsätta köra nattågssträckan krävs att staten vid sin upphandling av olönsam trafik kan anslå 100 miljoner mer än vad regeringen föreslagit.
Regeringen har i prop. 1994/95: 150 (KP:n) i enlighet med 1995 års budgetproposition skurit ner bidraget till enskilda vägar ansenligt. Detta är helt felaktigt. Miljöpartiet anser istället att man kan minska anslaget till byggande av andra vägar. På långväga transporter bör andra transportsätt än bilen förordas, men vad gäller enskilda vägar så kan betydelsen av att de fortsätter att hållas öppna och i gott skick, inte nog betonas. I Sverige har vi en god naturägande tradition som uttrycks genom allemansrätten. Denna skulle kunna hotas genom att de enskilda väghållarna tvingas att stänga av vägarna. Man ska inte förvillas att tro att en enstaka besparing inte ger några allvarliga konsekvenser, vad gäller underhållet kan det bli frågan om väsentligt dyrare efterinvesteringar om underhållet inte sköts. Miljöpartiet förordar starkt att bidraget till enskilda vägar höjs. Vi föreslår att det höjs med 500 miljoner i jämförelse med regeringens förslag.
Det är bra att regeringen nu drar ner på anslaget till byggande av riksvägar. Dessa investeringar är i hög grad omotiverade i förhållande till sina mycket stora kostnader. Många av de aktuella väg- och broprojekten är närmast att betrakta som statusprojekt. I regel är projekten också miljöfientliga genom att de skapar ytterligare miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel av ytterligare biltrafik. Vi föreslår att anslaget ifråga dras ner med ytterligare 4850 miljoner kronor.
Med anledning av neddragning av vägbyggandet bör även Vägverket minskas. Vi föreslår en besparing på Vägverket med 160 miljoner kronor.
Totalt innebär dessa förslag en besparing på Kommunikationsdepartementets område med 1972,5 miljoner kronor.
5.3.6 Utbildningsdepartementet
I kompletteringspropositionens åttonde huvudtitel för 1995 behandlas inte grundskolan eller gymnasieskolan med undantag för vissa ändringsförslag vad gäller studiemedel. Då dessa inte berörs i kompletteringspropositionen så avstår vi från att här upprepa miljöpartiets förslag och hänvisar i dessa delar till den aktuella motionen 1994/95:Ub905. Vad gäller Åtgärder för att öka integration av invandrare under åttonde huvudtitlen i kompletteringspropositionen så behandlas dessa också under tionde huvudtiteln (Arbetsmarknadsdepartementet). Miljöpartiets förslag i dessa frågor lämnas i motionstexten under tionde huvudtiteln.
I kompletteringspropositionen tas vissa yrkesutbildningar upp (vårdhögskolornas) samt vissa speciella anslag till universitet och högskolor. Här finns inga försök att täcka de brister i organisation och planeringen av högre utbildning i Sverige som kvarstår efter de åtgärder som föreslogs i budget 1995.
Regeringens förslag gällande vårdhögskoleutbildningen är snarast att likna vid ett sammandrag av en delårsrapport över pågående utredningar. Man hänvisar till den ännu ej avslutade utredningen av Kanslersämbetet och avvaktar denna (redovisas senast 1 april 1996). I stort mynnar hela skrivningen ut i ett konstaterande att det är bra att kostnadsfördelningen mellan landsting och stat är som den är (och oberoende av vem som anordnar utbildninhgen) varpå följer den gamla vanliga meningen att utbildningen skall forskningsanknytas och därmed få ökad kvalitet.
Medel för mervärdesskatt till Chalmers tekniska högskola AB och stiftelsen Högskolan i Jönköping anslås, vilket är väl motiverat (C43). Besparing om 30 miljoner kronor görs genom minskning av medel för utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i EU (C44). Denna minskning förefaller vara väl motiverad.
För vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor (C45) föreslås en sänkning av anslaget med 60 000 000 kronor. Miljöpartiet tillstyrker detta men accepterar inte inrättande av kvinnoprofessurer enligt regeringens tidigare förslag. Att anslaget ''Till regeringens disposition'' minskas med 82 500 000 kronor förefaller vara en klok besparing (D19).
Miljöpartiet stöder förslaget att studiestödet vid vissa kommunala och statliga vuxenutbildningar anpassas till studiernas omfattning (E). Däremot kan Miljöpartiet inte acceptera förslaget till sänkning av vuxenstudiestödet (motiverat av den föreslagna sänkningen i artbetslöshetsförsäkringen från 80 till 75 %). Förslaget om sammanläggningen av svux och svuxa måste anstå tills den pågående utredningen av frågan slutförts.
För att kunna höja kvalitet och omfattning i forskarutbildning och grundforskning till en nivå som motsvarar det framtida behovet av forskning föreslår Miljöpartiet att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning (all forskning som har annan finansiering än anslag från de statliga forskningsråden). Detta bör ge en inkomst om ca 2 miljarder kronor per år i dagsläget.
Av GFA används ca 1,0 miljard som förstärkning till forskningsråden med det speciella direktivet att en viss del skall användas för anslag till yngre forskare. 1,0 miljard går som fakultetsanslag till universiteten med direktiv att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster samt bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300 tjänster.
Svenskt universitetsväsende har en organisation och struktur som allvarligt hämmar vetenskaplig utveckling. Utan att gå in i detalj tas här upp några exempel:
1. Tvärvetenskaplig forskning hindras genom de regler som används för tilldelning av medel till institutioner och fakulteter. Fakultetsgränserna utgör det grundläggande hindret, vars effekter förstärks av regler som missgynnar institutioner som stöder doktorander som disputerar vid annan institution.
2. Tjänstestrukturen är, i jämförelse med andra länder, ovanligt stel i och med att såväl adjunktstjänster som lektorstjänster och professurer tillsätts som livstidstjänster. För att öka rörligheten i systemet (underlätta utbytet mellan universitet, mellan universitet och näringsliv samt mellan svenska och utländska universitet samt öppna universiteten och högskolorna för yngre forskare och lärare) bör dessa tjänster till stor del bytas ut mot ett flertal olika tjänster med kortare visstidsförordnande.
3. Universiteten saknar goda instrument för självsanering. En tydlig brist är den svaga ledningsfunktion som rektorsämbetet har. En annan tydlig brist i systemet är att forskningsmedlen disponeras i ett internt cirkulärt system utan nämnvärd yttre kontroll.
4. Bristen på jämställdhet vid universiteten är ett stort problem. Här finns väl dokumenterade skevheter i form av social snedrekrytering över alla nivåer och underrepresentation av ena könet (t.ex. endast 7 % kvinnor i professorsgruppen och endast 1 % män i gruppen högskolesekreterare).
För att komma tillrätta med ovan nämnda problem föreslår Miljöpartiet att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att förhandla med universiteten i syfte att eliminera hindren för tvärvetenskapliga forskarutbildningar samt ta fram förslag som gynnar de universitet som öppnar rörligheten i tjänstestrukturen och se till att fördelningen av medlen sker utan jävsmisstankar (så att inte samma eller av varandra beroende beslutsfattare har alla beslutsinstanser i egen hand). Miljöpartiet föreslår också att Högskoleverket i samarbete med universitet och högskolor noga ser över och eliminerar de karriärhinder som för närvarande finns t.ex. i kvinnors forskarkarriär. (Detaljer ges i bl.a. i vår motion Ub905)
Sammanfattningsvis innebär alltså miljöpartiets förslag ett rimligt rationaliseringskrav på tillämpad forskning (industriforskning ej medräknad) som ger en förstärkning av forskningsrådens resurser med 1,0 miljard kronor och en förstärkning av fakultetsanslag med 1,0 miljard kronor per år. Som villkor för att universiteten skall kunna tillgodoräkna sig denna förstärkning krävs att universitetet redovisar en rimlig plan för att komma tillrätta med problemen enligt de förslag som givits ovan i punkterna 1--4.
5.3.7 Jordbruksdepartementet
I och med EU-medlemskapet kommer EU:s jordbrukspolitik att vara rådande i Sverige. Miljöpartiet har tidigare framfört synpunkter på det miljöstöd, som då utgår och anser, att det borde vara större och ha en annan inriktning än regeringen. Lantbruket är idag inte långsiktigt ekologiskt hållbart och det är av yttersta vikt att stimulera det lantbruk, det ekologiska, som är det och vars produkter i så hög grad efterfrågas av konsumenterna.
De politiska signalerna måste vara entydiga. Det är därför viktigt att stödet till det ekologiska jordbruket är så väl tilltaget att det ekologiskt hållbara också blir det ekonomiskt mest lönande. Vi anser att en stödnivå på 2000 kronor per hektar är nödvändig för att ge den stimulans som behövs för att på sikt få ett ekologiskt långsiktigt hållbart lantbruk i Sverige. Det av riksdagen antagna målet att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år 2000 ser vi som ett delmål.
För att stimulera övergången till ekologiskt lantbruk vill vi förstärka stödet till rådgivning och utbildning för denna odlingsform med 50 miljoner kronor. Vi vill också satsa ytterligare 13 miljoner kronor utöver regeringens förslag på information och marknadsföring om ekologiska produkter. Här ingår även ett förstärkt stöd på 3 miljoner kronor till kontrollorganisationen KRAV.
Det kemikaliserade jordbruket anser vi inte hör framtiden till och vill därför höja miljöavgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel. Vi anser att miljöavgiften på kväve i gödselmedel med en andel av minst 2 % kväve skall vara 5,60 kronor, att miljöavgiften på kadmium i gödselmedel skall vara 50 kronor per gram för Cd-innehållet över 5 gram per ton fosfor och att miljöavgiften på bekämpningsmedel skall vara 100 kronor per kilogram verksam substans.
I och med EU-medlemskapet blir många av de frösorter som används i Sverige idag inte längre tillåtna. För att en frösort skall vara godkänd för försäljning krävs att den vara dokumenterad och certifierad och därmed upptagen på EU:s lista över godkända fröer. Många av de traditionellt odlade köksväxtsorterna har genetiska egenskaper lämpliga för vårt nordiska klimat och odlas därför i mindre skala. EU:s krav för försäljning av fröer blir mycket kännbart för små fröfirmor med stort utbud och förhållandevis liten försäljning av varje frösort. Risken är uppenbar att många sorter kommer att försvinna, något som också skett i andra EU-länder. Resultatet blir att den biologiska mångfalden minskar och att många egenskaper, gener, som kan behövas i framtiden, försvinner. För att förhindra detta vill vi anslå 4 miljoner kronor till Statens växtsortnämnd för att garantera att de gamla sorterna, i första hand köksväxter, kan sortgodkännas på EU:s vis.
5.3.8 Arbetsmarknadsdepartementet
Normalarbetstiden måste sänkas till 37 timmar redan 1/7 1995. Detta ger en minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Denna minskade kostnad beräknar vi till 2800 miljoner kronor för budgetåret.
Vi föreslår också ett s.k. ''brutet tak'' i arbetslöshetsförsäkringen. Den totala besparingen utfaller med 600 miljoner på ett kalenderår eller med 900 miljoner för budgetåret 95/96. Åtgärden innebär att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 564 kr/dag till 612 kr/dag.
Vi kompenserar kommunsektorn för höjda egenavgifter med drygt 5 miljarder år 1996 genom sänkta arbetsgivaravgifter. Detta ger mindre arbetslöshet, och vi beräknar att det leder till en mindre belastning på arbetslöshetsförsäkringen med ca 2 miljarder kronor för budgetåret.
Detta innebär sammantaget att anslaget A5 Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen m.m. minskas med 3 206 miljoner kronor.
Som tidigare påpekat är det också mycket viktigt ur sysselsättningssynpunkt att förkorta arbetstiden. Vi anser att detta kan göras redan från 3/7 1995. Regeringen bör dock återkomma med förslag om förkortad arbetstid.
5.3.9 Kulturdepartementet
För att klara den allvarliga situationen som Sverige befinner sig i är det viktigt att den kultur som erhåller offentligt stöd och som är tillgänglig för stora grupper i samhället inte drabbas av kvalitetsförsämringar. Genom kulturen kan människan få hjälp att ta fram sina bästa egenskaper. Att bli delaktiv av kulturlivets frukter och få sin fantasi, känsla och förståelse stärkt ger näring till själen.
Därför anser De Gröna det extra viktigt att nu satsa på kultur. Vi anser det rimligt att under perioden börja prospektera för ett kvinnomuseum, ett filmmuseum och ett teater- och dansmuseum.
Vi anser vidare att det är viktigt att kultur som erhåller offentligt stöd även fortsättningsvis måste kunna vara tillgänglig för alla. För att biljettpriserna ska kunna hållas på en rimlig nivå och de nationella uppdragen följas, anser vi att Riksteatern, Dramaten och Operan inte ska förlora i köpkraft under perioden.
Likaså är det ytterst viktigt att Sveriges Radio, Televisionen och Utbildningsradion, som idag är väl fungerande public service-företag och anger tonen i förhållande till det reklamfinansierade utbudet, inte ska drabbas av sparbeting. Verksamheten betalas med licensmedel och kan ej jämföras med annan statlig konsumtion. Deras roll som kulturell motkraft i det kommersiella mediabruset kan inte nog uppskattas. Samordningsvinster inom företaget går förmodligen att göra så att kvalitén på utbudet ytterligare kan förstärkas. Vi vill dock påtala vikten av att bevara en mångfald inom nyhetsbevakningen.
Vad avser stöd till icke-statliga kulturlokaler så anser vi att de 50 miljoner kronor som regeringen tidigare föreslog för budgetåret 95/96 ligger kvar. Vi kan inte se att det arbetsmarknadsmässiga läget förändrats på ett sådant sätt att denna sysselsättningsinsats inte skulle vara motiverad i hela sin omfattning. Att vårda och bevara kulturarv är tvärtom en god arbetsmarknadsinsats.
5.3.10 Näringsdepartementet
Som framhölls i vår ekonomisk-politiska motion så bör staten spara på NUTEK och Investeringsfrämjandet. Med anledning av att regeringen nu vill ändra i dessa anslag återkommer vi nu med samma besparingar som tidigare.
Däremot anser vi det direkt olämpligt att spara på anslaget för Främjande av kvinnors företagande som är viktigt ur bl.a. jämställdhetssynpunkt. Vi föreslår tvärtom en ökning av det anslaget till 200 miljoner kronor för budgetåret.
Regeringen föreslår en minskning av anslaget Bidrag till tekniköverföring. Vi anser nu att bidraget kan avskaffas och istället ersättas med ett anslag Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Bidraget ska utgå som investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen, samt till långtgående energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen väljer att närmare utforma bidragets storlek och fördelning.
Solen som energikälla för uppvärmning av t ex varmvatten står vid tröskeln till att bli ekonomiskt lönsam. Höjda elpriser, som en följd av elmarknadens avreglering, kommer att ytterligare stärka solenergins konkurrenskraft.
Solenergin som värmekälla för villor, flerbostadshus, mindre gruppcentraler och små fjärrvärmenät är det mest intressanta för kommersiell drift de närmaste åren. Större anläggningar har lägre energipriser, vilket gör solvärmen mindre attraktiv. Investeringsstödet har hittills delats ut per kvadratmeter installerad solfångare, vilket inte är effektivt. För att stimulera en utveckling mot effektivare solfångare bör stödet istället baseras på producerad/besparad kWh. Första året bör ett sådant stöd vara 5 kr per besparad kWh, för att sedan trappas ner med 50 öre årligen. Ett sådant system kommer också att gynna svenska producenter (och därmed sysselsättningen), då de svensk-tillverkade solfångarna generellt är mer effektiva -- men ofta dyrare -- än t ex de israeliska. För detta bör 50 miljoner kronor årligen avsättas.
Utvecklingen på solfångarsidan går snabbt, men behöver ändå stimulans. För forskning på solfångare och systemlösningar för desamma, anslår vi 15 miljoner årligen. Dessa medel bör handhas av Boverket.
För att solvärmen ska bli brett tillgänglig fordras bättre möjligheter till säsongslagring. Idag är endast lagring i bergrum kommersiellt intressant, andra projekt såsom lagring i lerskiffer befinner sig ännu på forskningsstadiet. Investeringsstöd om 30% av kostnaden för säsongslagring bör ges endast till bergrumslagring, medan andra former av säsongs-lagring bör få forskningsstöd. Investeringsstödet kan trappas ner till 25% om två år, 20% 1988 och 15% år 2000 för att helt avskaffas år 2005. Totalt bör investeringsstödet till säsongslager ligga på 30 miljoner per år de närmaste åren (den lägre kostnaden per enhet motsvaras av ett ökat byggande). Forskningsstödet för säsongslagring bör ligga på 15 miljoner årligen.
Solceller är idag nära nog kommersiellt intressanta i alla system som inte är elanslutna. Däremot är systemet inte moget för att marknadsmässigt ansluta till elnätet. Forskningen på detta område bör stimuleras med 15 miljoner årligen. Idag bedrivs sådan forskning bland annat vid Mikrovågsinstitutet och vid Uppsala universitet.
Såväl forskningsanslag som investeringsstöd i dess olika former bör även framöver handhas av Byggforskningsrådet, Boverket och NUTEK, där NUTEK och Boverket handhar stödet till teknik som finns kommersiellt tillgänglig idag medan BFRs arbete inriktar sig på främjandet av framtida teknik. Stödet till solenergi har de senaste åren skurits ner kraftigt, vilket inte är acceptabelt. Ett ökat stöd måste kombineras med öronmärkning av anslagen -- i debatten framförs ofta att 500 miljoner har ''pumpats in'' i solenergiprojekt, men en mycket stor del av dessa anslag har gått till projekt som inte mer än högst marginellt berör solenergi. Det är också av stor vikt att stödet blir långsiktigt, så att tillverkare och andra kan planera sin verksamhet.
Regeringen aviserar i propositionen att den har för avsikt att dra in 450 000 kronor från Samefonden för att i efterhand bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd. Detta anser vi är fel.
Statens naturvårdsverk och Sametinget har gemensamt funnit en ny modell för ersättning för rovdjursrivna renar. Enligt denna modell ersätts renägaren efter det antal rovdjur som finns inom samebyns betesområde. Som exempel kan nämnas att en vargkull ger en ersättning motsvarande 500 renar, en järvhona med ungar 200 renar. Det här systemet har hälsats med stor tillfredsställelse av såväl renägare som naturvården. Äntligen skulle vi få ett system, som är så konstruerat att rennäring och rovdjur kan samexistera i renbeteslandet. De hotade rovdjuren, som Sverige i flera internationella konventioner skall vårda i sina naturliga biotoper, skulle kunna få finnas i fjällvärlden i samexistens med rennäringen.
Detta system är dock dyrare än det gamla, där betalning utgick efter antal funna rivna renar. Enligt beräkning kommer kostnaden att vara ca 35 miljoner kronor per år. Regeringen har dock bara anslagit 14 miljoner kronor per år i budgetpropositionen för detta. Det är den summa det gamla systemet kostade. Om inte ytterligare medel anslås kommer det nya systemet inte att kunna förverkligas den 1 januari 1996, som beslutats. För att avhjälpa det måste 20 miljoner kronor anslås för 1996. Medlen krävs också för genomförande av nödvändiga inventeringar av rovdjursstammarna. Miljöpartiet föreslår att anslaget för ersättning till rovdjursrivna renar ökas med 20 miljoner kronor under budgetperioden.
5.3.11 Civildepartementet
Kooperativt företagande är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras. Vi har tidigare föreslagit en höjning av anslaget. Vi motsätter oss nu regeringens förslag att sänka anslaget och föreslår istället en höjning till 18,5 miljoner för budgetåret.
Konsumenterna kan vara en viktig drivkraft för att få ett miljövänligare samhälle som hushållar med naturresurserna. Det kräver kunskap hos konsumenten och krav på producenten att ge för konsumenten relevant information på ett tydligt sätt.
Regeringen har i sin konsumentpolitiska proposition angett en miljövänlig konsumtion som ett mål för konsumentpolitiken. Man kan genomföra vissa ompioriteringar och samordningsvinster för att uppnå detta mål. Men det räcker inte. I initialskedet behöver man satsa ytterligare resurser.
En viktig del i detta arbete görs av de frivilliga konsument- och miljöorganisationerna, som bör få ett ökat stöd. Vi anser att nedskärningen på konsumentorganisationerna och Konsumentverket på 6 miljoner i regeringens budgetproposition är orimlig och vill dessutom anslå ytterligare medel till arbetet med en miljövänlig konsumtion.
Anslag: 3 miljoner till konsumentorganisationer 7 miljoner till konsumentverket 5.3.12 Miljödepartementet
Satsningar på miljön är satsningar på framtiden. Att spara på miljön innebär bara att miljöskulden ökas och skjuts på framtiden att betalas av kommande generationer. I Miljöpartiets motion finns därför en rad förslag som innebär en omläggning av samhället åt ett grönare hållbarare håll.
För Miljödepartementets del innebär våra förslag att vi avslår regeringes förslag att minska bidraget till kalkning av sjöar och vattendrag, liksom minskningen av medel för miljöforskning. Vi vill istället satsa ytterligare på just dessa områden.
Att sjöar och vattendrag behöver kalkas är djupt beklagligt, men så länge försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt. I vårt förslag vidhåller vi att anslaget istället för att minska bör öka med 30 miljoner kronor, en skillnad mot regeringens nuvarande förslag på 60 miljoner kronor.
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas. Ett exempel på detta är de nya miljögifterna, hormongifterna, som riskerar att störa reproduktionen hos levande organismer inklusive människan. Andra exempel är kådblödande granar och M74 på lax- och numer även torskyngel. Miljöpartiet vill istället för att sänka detta anslag öka det med 62 miljoner kronor jämfört med det förslag som presenteras i denna proposition.
Runt om i landet finns gamla miljösynder i form av kemikalier, som måste saneras. Det kan vara som i Södertälje kvicksilver i ett sjösystem, rester efter sedan länge nedlagd industri. Behovet är mycket stort och detta är en del av den miljöskuld det är så angeläget att vi börjar betala av på. Regeringen har tidigare anslagit 65 miljoner kronor för budgetperioden för ändamålet. Det är bra, men vi anser att anslaget är för litet. Miljöpartiet vill därför förstärka anslaget med 50 miljoner kronor under budgetperioden.
Biotekniken är ny teknik där utvecklingen går mycket snabbt. Många av de forskningsresultat, som vi igår trodde vara omöjliga att nå, är idag verklighet. I dess spår följer en mängd svåra frågeställningar av djupt etisk karaktär. Biotekniken och dess möjligheter och konsekvenser innebär en revolution på många områden. Vad vill vi veta om arvet, vad är moraliskt riktigt att göra, vilka hot kan tekniken innebära för miljön osv? Kunskapsnivån i samhället är idag mycket bristfällig och de viktiga frågorna diskuteras i en allt för snäv krets. För att råda bot på detta och för att öka kompetensen och få ut diskussionen i samhället vill Miljöpartiet anslå 50 miljoner kronor.
Vi motsätter oss indragningen av reservationsanslag för 1994/95 och anser att dessa medel ska få behållas även under nästa budgetår.
5.4 Lånebehov, statsskuld och räntor
Av ovanstående reviderade förslag till budget innebär en förstärkning på 7126,94 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Vi anser att detta är befogat då vi menar att det privata sparandet kommer att stanna på en relativt hög nivå mot vad som gällde under 80-talet. Vi föreslår att hela budgetförstärkningen går till att minska den statliga upplåningen under budgetåret 1995/96. Därigenom kan statsskulden och räntorna begränsas i motsvarande grad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syftet med den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskulden,
3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
4. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i motionen,
5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens inkomster som föreslås i motionen,
6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens utgifter som föreslås i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade arbetsgivaravgifter och miljöskatter enligt den s.k. skatteväxling som föreslås i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling för en bättre miljö och ökad sysselsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för att ta fram förslag till insyn på valuta- och penningmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av budgetpolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte skall dras in,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att anslå ytterligare 7,2 miljoner kronor till Europainformation m.m.,1
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till konvergensprogram för debatt och beslut i enlighet med vad som anförts i motionen innan det skickas in till EU,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 23 § riksbankslagen,
15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar 7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 52 260 534 000 kr,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukpenningen,
17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen och sjukpenningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk utredning av effekterna av alla sparåtgärders samlade inverkan på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m.,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag till att minska anslaget till byggande av vägar och i stället sänker anslaget med ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500 miljoner kronor till Bidrag till enskilda och 700 miljoner kronor till Byggande av länstrafikanläggningar,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt vuxenstudiestöd m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett grundforskningsavdrag om 5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anslag från grundforskningsavdragsmedel på forskningsråd och fakultetsanslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad arbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag att öka anslaget till Närings- och teknikutvecklingsverket och i stället anslår 221,975 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,2
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samerna som grupp inte skall straffas genom indragning från Samefonden för att Sametinget betalat ut partistöd,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen och till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
39. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anslår ytterligare 3 miljoner kronor till bidrag till konsumentorganisationer och 7 miljoner kronor till Konsumentverket,3
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras,
41. att riksdagen anslår 76,476 miljoner mer än vad regeringen nu föreslår till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1995/96,4
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
44. att riksdagen vid bifall av motionens reviderade budgetförslag godkänner det i motionen redovisade minskade upplåningsbehovet.
Stockholm den 10 maj 1995 Birger Schlaug (mp) Marianne Samuelsson (mp) Roy Ottosson (mp) Ronny Korsberg (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Eva Goe s (mp) Gunnar Goude (mp) Per Lager (mp) Thomas Julin (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Annika Nordgren (mp) Peter Eriksson (mp) 1 Yrkande 12 hänvisat till KU. 2 Yrkande 32 hänvisat till NU. 3 Yrkande 39 hänvisat till LU. 4 Yrkande 41 hänvisat till JoU.