med anledning av prop. 1991/92:134 Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform

Motion 1991/92:N49 av Jan Fransson och Åke Selberg (s)

Jakten är en folkrörelse i vårt land. Mellan 300 000 och
400 000 människor jagar mer eller mindre regelbundet. Det
samhällsekonomiska värdet av jakten är betydande. Än
viktigare är jaktens sociala värde eftersom merparten av
jägarna kommer från de breda folklagren. I många
europeiska länder är förhållandet det omvända. Där är
jakten ofta förbehållen ekonomiskt starka personer p.g.a.
skyhöga jaktarrenden. Så vill vi inte ha det i Sverige.
Strävan måste vara att bevara folkrörelseengagemanget i
jakten och viltvården.

Denna målsättning har också riksdagen slagit fast för
några år sedan då en ny jaktlag antogs. Ett annat mål för
den framtida jakt- och viltvårdspolitiken, som riksdagen
lagt fast, är att samhället skall medverka till att skapa goda
förutsättningar för jakten och därigenom stödja
jaktintresset.

Det finns klara tendenser till en utveckling som inte
ligger i linje med riksdagens målsättning. En utveckling som
kan leda till att företrädesvis ekonomiskt starka personer
får möjlighet att jaga. En utveckling som kan leda till att
jakt- och viltvården tappar sin förankring hos den lokala
befolkningen på landsbygden. Vi syftar i första hand på de
ofta höga och kraftigt stigande avgifterna för upplåtelse av
jakträtt som i första hand sker på skogsbolagens, kyrkans
och domänverkets marker. Men man hör allt oftare samma
tongångar från enskilda markägare. Det skall m.a.o. vara
marknaden som sätter priset. Detta är orimligt enligt vår
mening så länge efterfrågan på jaktmark långt vida
överstiger tillgången på mark. Då fungerar inte den s.k.
marknaden.

Domänverket håller sedan en tid tillbaka på att se över
sitt utbud av jakt inom ramen för en flerårsplan för
verksamheten 1991--1995. Följande tre mål har ställts upp
för översynen:reducering av nya viltskador till acceptabel
nivåökning av antalet jägare på domänverkets marker
med 50 % under planperiodenväsentlig höjning av
nettointäkterna från jakten

Den tredje punkten har väckt en stark och befogad kritik
från många jägare. Jägarna motsätter sig inte rimliga
höjningar i takt med allmän prisutveckling. Domänverkets
jaktarrendeavgifter är för övrigt sedan lång tid tillbaka
indexreglerade. Men det handlar inte om några normala
prishöjningar. Enligt en information från domänverkets
högsta ledning, lämnad till en grupp riksdagsledamöter
förra året, så rör det sig om att öka jaktintäkterna från
nuvarande 25 miljoner kronor till drygt 47 miljoner kronor.
Motiven sägs vara de högre avkastningskrav på verket som
staten som ägare ställer.

Domänverket har tidigare betraktats som prisledande
när det gäller uttag av rimliga avgifter för jakt. Detta gäller
såväl bland jägare som andra jordägare. Enligt vår mening
är det viktigt att riksdagen klart och entydigt slår fast att
staten, som ägare till det bolagiserade domänverket, skall
tillämpa en standardiserad beräkningsgrund vid
bestämmande av skäliga arrendeavgifter.
Beräkningsgrunderna finns närmare utvecklade i ett
betänkande av jakt- och viltvårdsberedningen (SOU
1983:21).

En god vägledning om vad som kan anses vara skäliga
avgifter kan bolaget få efter samråd med jägarnas
organisationer. Svenska Jägarförbundet har för övrigt ett
uppdrag från regeringen att följa prisutvecklingen för
jakträttsupplåtelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det bolagiserade domänverkets
jaktpolitik.

Stockholm den 21 april 1992

Jan Fransson (s)

Åke Selberg (s)