med anledning av prop. 1991/92:134 Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform

Motion 1991/92:N39 av Karin Israelsson (c)

I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla
vid överföringen av domänverkets mark- och
fastighetsinnehav och de intressen som är kopplade till detta
innehav. Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva
marken överförs till bolaget medan den övriga marken
kvarblir i statens ägo.

Det framhålls också i propositionen att det är av
väsentligt intresse att landsbygden kan utvecklas och att en
differentierad arbetsmarknad kan vidmakthållas. Detta
eftersom skogsbruk för många jordbrukare är både en
värdefull och nödvändig kompletterande verksamhet. Även
för många andra på landsbygden är det väsentligt att kunna
komplettera andra inkomster med intäkter från skogsbruk.

Det är därför väsentligt att försäljning till enskilda jord-
och skogsbrukare kommer att fortsätta. Det får heller inte
bli under en för kort period som dessa försäljningar
kommer att ske. Detta inte minst med tanke på de
ansträngda kreditförhållanden och den lågkonjunktur som
råder idag. Därför bör utförsäljningen till enskilda pågå
under en 5-årsperiod så att nödvändig och önskvärd
marköverföring till enskilda kan komma till stånd.

Domänverket har tidigare försålt ett antal fastigheter. I
första hand har kanske sådana fastigheter avyttrats som av
verket upplevts som ekonomiskt mindre lönsamma.
Självfallet måste sådana utförsäljningar ske även framdeles.
Härutöver är det också väsentligt att även fastigheter som
betraktas som lönsamma säljes ut till enskilda jord- och
skogsbrukare. Försäljningspriserna skall då naturligtvis
utgå ifrån fastighetsvärdet.

När det sedan gäller skogsmarken i Västerbotten och
Norrbotten så har gränsen för vad som skall förvaltas av
staten dragits vid den s.k. odlingsgränsen. Detta innebär att
mycket stora arealer produktiv skogsmark kommer att ligga
ovanför denna gräns. Redan tidigare har Domänverket
p.g.a. bristande lönsamhet upphört med skogsbruk i detta
område.

Genom att staten fortsättningsvis kommer att förvalta
dessa skogar finns det risk för att det inte kommer att
bedrivas något nämnvärt skogsbruk i området. Inte minst
med tanke på behovet av sysselsättningstillfällen och för att
trygga råvarubehovet till lokala sågverk mm är det
väsentligt att det även framdeles bedrives ett skogsbruk i
området. Självfallet då ett skogsbruk som är anpassat till de
speciella förhållanden som råder.

Därför borde intresset och möjligheterna från t.ex.
kommuner, skogliga allmänningar och lokala sågverk när
det gäller att förvärva skog i detta område undersökas. Om
lokala intressenter ovanför den s.k. odlingsgränsen finge
förvärva skogsmark skulle både sysselsättning och
råvaruförsörjning i området främjas. Detta samtidigt som
man finge ett lokalt anpassat skogsbruk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utförsäljning av
domänverksmark till enskilda jord- och skogsbrukare samt
om försäljning av mark ovanför den s.k. odlingsgränsen till
kommuner, allmänningar och lokala sågverk.

Stockholm den 21 april 1992

Karin Israelsson (c)