med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:Ub66 av Lars Werner m.fl. (v)

Utbildning och forskning

Sverige går nu igenom en utveckling mot allt mer
kunskapsintensiv produktion. I takt med detta är det viktigt
att höja hela befolkningens utbildningsnivå. Sveriges
konkurrensmedel ligger inte i volym utan i att ha ett stort
kunskapsinnehåll i produktionen av varor och tjänster.
Investeringar i kunskaper är en av samhällets viktigaste och
mest strategiska uppgifter. Vi har därför under en följd av
år föreslagit ytterligare satsningar inom hela
utbildningssektorn.

Vänsterpartiets politik för den högre utbildningen syftar
också liksom vår politik inom andra områden till att främja
en rättvisare fördelningspolitik. Under 80-talet kan vi
konstatera bland annat att den sociala snedrekryteringen till
högre studier har accentuerats. Åtgärder måste därför
vidtas för att göra den högre utbildningen
''konkurrenskraftig'' för grupper som idag står utanför
högskolesystemet.

Enligt vår mening bör regeringen lägga ett förslag med
samlade åtgärder för att bryta den sociala
snedrekryteringen. Dessa åtgärder måste vara av
gränsöverskridande karaktär vad gäller
utbildningssystemet. Det innebär att frågorna berör
grundskola, gymnasieskola, komvux, folkhögskolan och
högskolan.

Vi kan tänka oss att en del av de resurser som frigörs vid
en bantning av administrationen kan användas inom
högskolan för förändringsarbete i syfte att bredda den
sociala rekryteringen. I sammanhanget vill vi lyfta fram den
strategiska betydelse vuxenutbildningen har. Enligt vår
mening måste det under 90-talet till kraftiga satsningar på
detta område i syfte att bland annat möta olika strukturella
förändringar av svenskt näringsliv.

Vänsterpartiet föreslår i andra motioner åtgärder för att
minska den sociala segregeringen i grundskola och
gymnasieskola.

Vuxenutbildning

Vänsterpartiet skiljer sig från övriga partier genom att vi
ihärdigt försvarat idén om bildningens värde. Bildning och
kunskap har alltid varit medel i kampen för demokrati och
rättvisa. Denna ståndpunkt har vi särskilt understrukit då vi
ställt förslag på vuxenutbildningens områden. Den
strukturella förändring som nu sker inom t.ex. viktig
verkstadsindustri manar också till ökade satsningar inom
vuxenutbildningen.

De utbildningsbehov som idag finns härrör till stor del
från tidigare brister vad gäller satsningar på
vuxenutbildning. Utöver detta kan läggas uppkomna behov
beroende av de kraftiga nedskärningar som gjorts på
ungdomsskolans område under 80-talet. Dessa
nedskärningar är en del av förklaringsgrunderna till den
accentuerade sociala snedrekryteringen till
högskolestudier.

I tidigare sammanhang har vi föreslagit att riksdagen
borde besluta om mer övergripande
vuxenutbildningsinsatser än de som liknar
brandkårsutryckningar vid t.ex. konjunkturnedgångar.

Vi har förfäktat ståndpunkten att de
vuxenutbildningsinsatser som egentligen borde tagits tidigt
under 80-talet skulle ha varit av övergripande karaktär. Det
vill säga att de borde i större omfattning ha handlat om
uppbyggande av allmänkompetens i grundläggande ämnen.
Tyvärr har varken regeringen eller de borgerliga partierna
insett detta. Effekten av denna brist på insikt visar sig nu
genom att den genomsnittliga utbildningsnivån enligt SCB
har kraftiga variationer i landet.

Det är mot bakgrund av vad vi anfört nödvändigt att i
samband med att riksdagen behandlar frågan om
utbildningens roll för en näringspolitisk tillväxt ta beslut om
vuxenutbildningsinsatser.För att komma tillrätta med
den varierande genomsnittliga utbildningsnivån i olika
landsändar.För att erbjuda kompletterande utbildning
för dem som har mindre än elvaårig skolgång.För att
söka reparera effekterna av 80-talets nedskärningar på
skolområdet.För att öka rekryteringen bland lägre
socialgrupper till högre studier.För att med
utbildningsinsatser söka främja en ekonomisk tillväxt i hela
landet.

90-talet bör tas i anspråk för att åtgärda ovanstående
behov. Riksdagen bör därför besluta om ett program för att
under en femårsperiod bygga upp en heltäckande nationell
vuxenutbildningsstruktur där man erbjuder de grupper som
nämns ovan en grundläggande humanistisk-teknisk
utbildning.

Högre utbildning och forskning

Det finns idag ett stort behov av en expanderande högre
utbildning och forskning. De förslag som regeringen lägger
fram vad gäller högre utbildning och forskning i
''Tillväxtpropositionen'' är dock inte tillräckliga. Vi vill här
hänvisa till de förslag avseende forskning och högre
utbildning vi lagt i samband med budgetpropositionen i
januari där vi föreslog en ytterligare satsning på forskningen
och den högre utbildningen på drygt en halv miljard. Vår
föreslagna uppdimensionering av den högre utbildningen
motsvarade ungefär 8 000 utbildningsplatser.

För att långsiktigt möjliggöra en ytterligare expansion av
den högre utbildningen ser vi det som angeläget att också
bygga nya lokaler för högskolan. Det finns redan med
nuvarande utbildningsdimensionering ett behov av att
avhjälpa konstaterad lokalbrist. Inom många av högskolans
lokaler är det allvarliga brister i arbetsmiljön med direkta
risker för personal och studerande.

Vi vill därför i detta sammanhang föreslå att 150
miljoner kronor anslås för byggande av rationella lokaler
för den högre utbildningen. Detta står också i
överensstämmelse med byggnadsstyrelsens anslagsäskande
där man begärde ett höjt anslag på 150 miljoner kronor per
år under en treårsperiod för nysatsningar inom
utbildningssektorn. Förslaget om nybyggnad av
högskolelokaler kommer också i ett konjunkturläge som
har svängt mycket snabbt och där varslen mot
byggnadsarbetare nu duggar tätt. På bara några månader
har det skett en dramatisk omsvängning vilket innebär att
det knappast blir några större problem att rekrytera
byggnadsarbetare.

Beträffande finansieringen av de förslag till ökad
dimensionering av de tekniska utbildningarna,
naturvetarlinjen och de fristående kurserna avvisar vi helt
regeringens förslag. Det är inte rimligt att nya platser på
civilingenjörsutbildnings- och naturvetarlinjen skall betalas
av minskade anslag till vårdutbildningar och pedagogiska
utbildningar. Enligt vår uppfattning dignar inte dessa
utbildningar under för höga anslag.

För att finansiera de nya utbildningsplatser som
regeringen föreslår måste respektive högskoleanslag
tillföras nya medel. Vi beräknar denna kostnad till 105
miljoner kronor.

Ökat högskoleutbud för nya studerandegrupper

Det är en nödvändighet att som vi ovan påtalat nå nya
grupper av studerande till högskolan. Anmärkningsvärt nog
föreslår regeringen inga insatser för högskolans del för att
nå en bättre social rekrytering. Att sådana förslag saknas i
en proposition som talar om näringspolitik för tillväxt är
särskilt anmärkningsvärt.

Om inte insatser görs för en bredare rekrytering till
högskolan så kommer heller inte samhället att kunna
försörjas med det behov av högre utbildade som finns.

I propositionen föreslår regeringen att
anslagsframställningar från högskolan i framtiden skall
riktas direkt till utbildningsdepartementet. Vi har inget
emot en sådan förändring. Dock menar vi att det redan nu
måste vidtas vissa åtgärder i denna riktning mot bakgrund
av vad vi anfört om en förbättrad rekrytering till högskolan.

50 miljoner kronor per år fram till 1993 bör ställas till
regeringens disposition för att främja initiativ och projekt
i syfte att utveckla en decentraliserad högskoleutbildning.
Insatser skall prioriteras som riktas till delar av landet där
den genomsnittliga utbildningsnivån är lägre än för landet i
övrigt. Det handlar om insatser i bl.a. skogslänen, delar av
landet som regeringens tillväxtproposition behandlar
styvmoderligt.

Forskning

Vi vill erinra om de förslag till stärkande av forskningen
vi lagt i samband med den forskningspolitiska propositionen
och i samband med årets budgetproposition. Särskilt vill vi
peka på de medel vi föreslagit ska tillföras för
forskningsresurser till högskolorna i Karlstad, Örebro,
Växjö och Sundsvall-Härnösand, sammanlagt 40 miljoner
kronor.

I samband med riksdagens senaste två beslut om
forskningspolitikens inriktning har det särskilt betonats
vikten av en ökande internationalisering av svensk
forskning. Detta har också hörsammats i forskarvärlden.
Dock kan det nu skönjas ett problem som hänger samman
med de snedfördelningar som finns mellan forskningens
resurser och grundutbildningens.

Vi menar att internationaliseringen av forskningen
måste också leda till en ökande internationalisering av
grundutbildningen. På några högskolor erbjuds nu kurser
givna på främmande språk. Detta är enligt vår mening inte
nog. Vi ser internationaliseringen i ett både bredare och
djupare perspektiv.

En viktig del i en ökande internationalisering av det
svenska högskoleväsendet måste vara att i högre grad ha ett
internationellt utbyte inom ramen för olika
utbildningslinjer. Att så inte sker i önskvärd utsträckning
beror enligt vår mening på tre faktorer.

För det första har det inte fullt ut på högskolorna
inarbetats internationaliseringsaspekter i
grundutbildningen. Det kan till viss del bero på att
forskningsverksamhet och undervisning inte lever i nära
symbios med varandra.

För det andra finns det inte tillräckliga medel för en
sådan utveckling.

För det tredje är internationaliseringen mycket EG-
fixerad vilket gör att internationaliseringssträvandena i sig
begränsas.

En ytterligare faktor skulle kunna tillfogas och det är
brister i information om tillgängliga medel för
internationalisering.

För att utveckla internationaliseringen av högskolan och
då särskilt dess grundutbildning vill vi från vänsterpartiet
föreslå två åtgärder.

1. Att det görs en översyn av de olika verksamheter som
bedrivs i internationaliseringssyfte inom högskolans
grundutbildning i syfte att bättre kunna informera om olika
tillvägagångssätt för internationaliseringssträvanden. Vi
menar att man i detta sammanhang också bör försöka ge en
bild av hur medel till internationalisering fördelas mellan
högskolorna, och dessutom skall en inventering göras i syfte
att underlätta sökandeförfarandet av medel för olika
internationaliseringsprojekt.

Vi tror att det går att betydligt effektivisera användandet
av de samhälleliga internationaliseringsmedel som idag står
till buds. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att på
lämpligt sätt göra denna ''översyn'' och återkomma med
förslag lämpligen i samband med 1993 års
forskningspolitiska proposition eller vid annat lämpligt
tillfälle.

2. 40 miljoner kronor bör ställas till regeringens
disposition under varje år fram till 1993 för att främja
internationaliseringen av grundutbildningen i högskolan.
Särskilt bör de internationaliseringsprojekt som riktar sig
till ökat utbyte med tredje världen och som utvecklar
internationella kontakter med länder som inte traditionellt
har ett akademiskt utbyte med Sverige stärkas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
program för vuxenutbildningen i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen till byggnadsstyrelsen för budgetåret
1991/92 anvisar 150 milj.kr. utöver regeringens förslag för
nybyggnation inom högskolesektorn,

3. att riksdagen till resp. högskoleanslag D

5, D

7 och D

8 anvisar 105 milj.kr. för att kompensera den av
regeringen föreslagna besparingen,

4. att riksdagen till regeringens disposition anvisar 50
milj.kr. för att främja initiativ och projekt i syfte att
utveckla en decentraliserad högskoleutbildning,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
medlen till internationalisering i enlighet med vad som i
motionen anförts,

6. att riksdagen till regeringens disposition anvisar 40
milj.kr. varje år fram till 1993 för att främja
internationaliseringen i högskolan i enlighet med vad som i
motionen anförts.

Stockholm den 6 mars 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Björn Samuelson (v)