med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag Mot

Motion 1988/89:Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi59

av Anna-Greta Leijon m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag Mot

till slutlig reglering av statsbudgeten för p9cq/89

budgetåret 1989/90, m.m.

(kompletteringspropositionen)

Regeringen har i kompletteringspropositionen föreslagit bl.a. en tidsbegränsad
höjning av mervärdeskatten med två procentenheter. Förslaget har
mött kritik i den allmänna debatten. Samtliga oppositionspartier har uttalat
sig mot förslaget. Om förslaget inte antas av riksdagen, måste andra åtgärder
vidtas för att dämpa överhettningen i den svenska ekonomin och få ned
överefterfrågan på framför allt varor och tjänster.

Det är i ett sådant läge naturligt att söka en åtgärd som kraftigt kan öka
sparandet inom den privata sektorn. En påtaglig ökning av sparandet skulle
bl.a. minska utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad
inflation. Över huvud taget kan många svagheter i den svenska ekonomin
avhjälpas om man får en förbättring av sparandet. Jämfört med en tillfällig
mervärdeskattehöjning innebär förslaget nedan om ett tillfälligt sparande
en mildare åtstramning eftersom sparandet efter en tid återgår till hushållen.
Med vårt förslag bör prisökningen under år 1989 kunna begränsas till
knappt 7 % jämfört med de 8,3 % som förutsågs i kompletteringspropositionen.

För att en åtgärd som har tonvikten på ökat hushållssparande skall få
tillräcklig och snabb effekt för vår ekonomi måste sparandet göras obligatoriskt
och sparbeloppen låsas under en förhållandevis lång tid. Med hänsyn
till kravet på ett snabbt ikraftträdande och till att en heltäckande sparform
förutsätter ett väl utbyggt administrativt system ligger det närmast till hands
att anknyta till nuvarande administration och förfarande för inkomstskatt.
Därigenom kan man använda bl.a. preliminärskattesystemet och för det
stora flertalet på ett smidigt sätt få ett månatligt sparande i relation till
storleken på den preliminära skatten. Ju högre skatt som en person skall
betala, desto större bör ju normalt sparmöjligheten vara. Alla som måste
betala skatt omfattas, alltså även aktiebolag och andra juridiska personer.

För att ett sparande skall leda till avsett resultat bör enligt vår mening det
samlade sparandet komma upp i samma storleksordning som regeringens
förslag om en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten beräknats medföra.
Av motsvarande skäl bör sparandet äga rum under i huvudsak samma
tid som mervärdeskatten skulle ha varit förhöjd. Av praktiska orsaker torde
sparandet dock kunna införas först fr.o.m. september i år. Det bör gälla
t.o.m. utgången av 1990. För denna tid om sammanlagt 16 månader behöver

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fi59

sparandet uppgå till ca 17 miljarder kronor. Ett sparkrav som motsvarar 4% Mot. 1988/89

av den preliminära skatten bör ge ungefär den summan. Fi59

För den som har en månadslön om 10 000 kr. skulle ett sparkrav på 4 %
innebära ca 140 kr. i månaden. Den som har en månadslön om 20 000 kr.
skulle behöva spara knappt 400 kr. i månaden. I båda dessa fall har antagits
att den preliminära skatten inte jämkas.

Att enbart knyta an till den preliminära skatten har dock vissa brister. För
närvarande betalas i många fall inte någon preliminär A-skatt på exempelvis
kapitalinkomster och på lön från någon annan än huvudarbetsgivaren.

En något mera likformig behandling kan uppnås genom att också ställa
sparkravet i relation till debiteringen av slutlig skatt. I så fall kan det vid
beräkning av slutlig skatt i december året efter sparåret bedömas om en
persons sparande verkligen motsvarar vad som med hänsyn till hans/hennes
inkomstförhållanden har avsetts. Om sparandet har varit för lågt därför
att uttaget av preliminär skatt avviker från den slutliga skatten, bör man
kunna se till att sparkravet skärps så att det står i relation till den slutliga
skatten.

De vars sparande är för lågt i förhållande till den slutliga skatten bör
betala in felande belopp i samband med att de gör fyllnadsinbetalning. Det
belopp som rätteligen bör sparas måste i detta sammanhang likställas med
slutlig skatt bl.a. i den meningen att en avgift (kvarskatteavgift) påförs på
sådant sparbelopp som inte har betalats in senast när fyllnadsinbetalning av
preliminär skatt får göras utan att kvarskatteavgift påförs.

Den nu skisserade kopplingen till slutlig skatt har som vi pekat på inte
oväsentliga förtjänster. Frågan hänger emellertid i någon mån samman
med spörsmålet om vilken bindningstid som bör gälla för sparandet. Om
sparbeloppen skall återbetalas efter ganska kort tid försvagas intresset av en
koppling till den slutliga skatten.

När det gäller bindningstiden för sparandet är det enligt vår mening inte
lätt att i dag bedöma hur lång den bör vara. Åtskilligt talar emellertid för att
återbetalningstidpunkten bör bestämmas redan nu. Vi har stannat för att
förorda att sparbeloppen bör vara bundna mellan två och tre år. Lämpliga
återbetalningstillfällen kan vara april 1992 för sparande under hösten i år
och april 1993 för sparande under 1990.

Vi anser att de enskilda för sitt sparande bör få en räntekompensation
som är något högre än vad som annars lämnas inom ramen för skattesystemet.
För tiden fram till debiteringen av slutlig skatt bör man dock tillämpa
de regler som gäller i fall där överskjutande skatt återbetalas. För tiden
därefter, ca 16 månader, bör lämnas en skattefri ränta efter en räntesats som
motsvarar riksbankens diskonto.

Mot bakgrund av vad vi nu sagt finns det, som vi ser det, goda möjligheter
att inom kort införa ett tillfälligt sparande som — genom att det bygger på
uppbördssystemet för inkomstskatt — är effektivt, lätt att administrera och
inte minst uppfyller rimliga krav på att sparandet så långt som möjligt bör
avpassas efter den enskildes faktiska möjlighet att spara.

Ett lagförslag med det innehåll som här har berörts fogas till denna motion
som bilaga.

2

Hemställan Mot. 1988/89

Fi59

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta det vid denna motion fogade förslaget
till lag om tillfälligt sparande.

Stockholm den 10 maj 1989
Anna-Greta Leijon (s)

Roland Sundgren (s) Marianne Carlström (s)

Per Olof Håkansson (s) Iris Mårtensson (s)

Lisbet Calner (s) Arne Kjörnsberg (s)

Arne Andersson (s)
i Gamleby

3

Förslag till

Lag om tillfälligt sparande

Mot. 1988/89

Fi59

Bilaga

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Sparande skall ske enligt denna lag i fråga om preliminär A-skatt som
skall utgå under tiden den 1 september 1989 —den 31 december 1990, preliminär
B-skatt som skall betalas under tiden november 1989—januari 1991
samt slutlig skatt på grundval av 1990 och 1991 års taxering.

2 § Preliminär skatt skall betalas med belopp motsvarande den preliminära
skatt som skall betalas enligt vad som sägs i uppbördslagen (1953:272)
eller enligt förordnande som meddelats med stöd av samma lag, med ett
tillägg av fyra procent av denna skatt. I fråga om preliminär skatt för år 1990
skall tillägg dock göras endast till den del skatten svarar mot statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig
fastighetsskatt.

3 § Vid beräkning av slutlig skatt skall sådan skatt debiteras med belopp
motsvarande den slutliga skatt som skall debiteras enligt vad som sägs i
uppbördslagen (1953:272), med ett tillägg (tillfälligt sparande) av en och en
tredjedels procent av denna skatt vid debiteringen på grundval av 1990 års
taxering samt av fyra procent av skatten vid debiteringen på grundval av
1991 års taxering. Tillägg skall dock göras endast till den del skatten svarar
mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt
och statlig fastighetsskatt.

4 § Tillfälligt sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas
under april andra året efter taxeringsåret. Återbetalning skall dock
ske endast om beloppet uppgår till minst tjugofem kronor.

5 § I fråga om tillfälligt sparbelopp skall ö-skatteränta beräknas enligt
vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) som om den slutliga skatten
hade debiterats utan tillämpning av denna lag.

6 § På tillfälligt sparbelopp som skall återbetalas skall, i förekommande
fall utöver ö-skatteränta enligt 5 §, en sammanlagd ränta lämnas efter en
räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde
vid utgången av året före återbetalningsåret. Ränta lämnas i helt krontal,
varvid öretal bortfaller. Räntan utgör inte skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

4

Svenskt Tryck Stockholm 1989