med anledning av prop. 2002/03:136 Allmänna arvsfonden och Arvfondsdelegationens organisation m.m.

Motion 2002/03:So52 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om Allmänna arvsfondens och Arvsfondsdelegationens placering i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anvisning av medel för ideella krafter.

2 Bakgrund

Riksdagens revisorer tog i april 1999 initiativ till att granska Allmänna arvsfonden och Arvsfondsdelegationens rättsliga ställning och dess verksamhet. När förslagen från Riksdagens revisorer därefter behandlades ansåg socialutskottet att Allmänna arvsfonden och Arvsfondsdelegationen borde utredas ytterligare. Detta blev också riksdagens beslut. Förslagen i denna proposition bygger på den utredning som tillsattes av regeringen och som överlämnades till regeringen i januari 2002.

3 Propositionen

Regeringen föreslår bl.a. i proposition 2002/03:136 Allmänna arvsfonden och Arvsfondsdelegationens organisation m.m. att Arvsfondsdelegationens ställning skall stärkas genom att vara en egen nämndmyndighet inom Regeringskansliet och att ledamöterna skall bestå av personer från Regeringskansliet samt andra med god kunskap om barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Dessutom föreslås att regeringen genom denna nyordning inte kommer att fatta beslut i några ärenden som rör fördelning av stöd.

4 Arvsfondens och Arvsfondsdelegationens rättsliga ställning

Vi moderater har i tidigare motioner föreslagit att fördelningen av arvsfondsmedel flyttas från regeringen och dess kansli. Nuvarande placering av Arvsfondens kansli hos Regeringskansliet – i kombination med Arvsfondsdelegationens tydliga koppling till ledande politiska tjänstemän i departementen – riskerar att allvarligt minska förtroendet för Arvsfondens användning. I sitt remissvar till Arvsfondsutredningen avstyrker Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Kammarkollegiet förslaget att Arvsfondsdelegationen skall vara en nämndsmyndighet inom Regeringskansliet. Det främsta skäl som man uppger för detta ställningstagande är just risken för sammanblandning av statens finanser och medel ut Allmänna arvsfonden.

Vi delar uppfattningen att handläggningen till fullo bör ske utanför Regeringskansliet och anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

5 Arvsfondsmedel – en buffert i statens finanser

Medel ut Allmänna arvsfonden skall stimulera till verksamhet som innebär utveckling och att nya idéer prövas. Dessutom är ett viktigt kriterium vid val av organisationsmodell att verksamheten har ideell karaktär, vilket innebär att stödet i första hand skall ges till organisationer som bedriver ideell verksamhet.

I regeringens proposition 2002/03:136 konstateras att uppkomsten av Arvsfonden hänger samman med begränsningen av arvsrätten. Kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätten 1928 i samband med ett riksdagsbeslut om begränsad arvsrätt.

För att undvika en negativ reaktion hos befolkningen fick medlen inte blandas ihop med statens övriga inkomster, eftersom skälet inte var att tillföra staten inkomster för att täcka löpande utgifter. Att detta ändå har skett visar regeringens redovisning vad gäller fördelning av dessa medel.

Risken kvarstår att man från regeringens sida använder delar av dessa arvsfondsmedel som s k budgetregulator; en verksamhet som inte får statliga anslag kan under hand få löfte om pengar från Arvsfonden. Organisationer m.fl. som får stöd riskerar dessutom att bli alltför beroende av regeringen, vilket medför att deras trovärdighet och självständighet kan komma att ifrågasättas.

Dessutom finns en risk att organisationer som tilldelas pengar direkt av staten knyts hårdare till det styrande regeringspartiet än vad som annars hade behövt vara fallet.

Vi noterar att regeringen fått en inte oansenlig summa från Arvsfonden att fördela till egna projekt. Vi anser att det är orimligt att regeringens användning av dessa resurser tränger ut andra ideella organisationers behov, och vår uppfattning sedan tidigare kvarstår. Regeringen bör inte använda sig av medel ur fonden när detta tränger ut ideella krafter för sådana insatser som naturligt faller under regeringens normala ansvar.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 12 juni 2003
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)