med anledning av prop. 1996/97:74 Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1998 av lantbruk

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om
fastighetstaxering inför 1998 års allmänna fastighetstaxering
av lantbruksenheter.

Det kan på goda grunder antas att de brister som har blivit uppenbara i
samband med den senaste omtaxeringen av småhus också gäller beträffande
småhus på lantbruksenhet. Det beror på att i stort sett samma värderingsför-
farande ska användas.

Den utredning som har tillsatts för att se över taxeringsförfarandet är både
viktig och nödvändig. Utredaren ges utrymme att återkomma redan till
halvårsskiftet i år med förslag som därmed, efter beslut i riksdagen, kan träda
i kraft redan från och med den 1 januari 1998. Regeringen måste vara beredd
att vidta åtgärder som kan träda i kraft från 1998 och då även omfatta småhus
på lantbruksenheter. Det är också av stor vikt att sådana förändringar kan
omfatta småhusägare som har drabbats orättmätigt av 1990 och 1996 års
fastighetstaxeringar. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är särskilt allvarligt att permanentboende i så kallade attraktiva
områden har drabbats mycket hårt vid de senaste omtaxeringarna av småhus.
För Centerpartiet och nationen är det viktigt att kunna bibehålla en levande
landsbygd, som för övrigt redan är hårt ansträngd. Det vore djupt olyckligt
om bebyggelsen i skärgårdsområden och andra attraktiva områden så gott
som uteslutande skulle komma att ägas av fritidsgäster, som vistas där bara
under någon eller några månader per år. Det riskerar att utarma den
offentliga servicen och kulturen i sådana områden av landet.

Det är helt orimligt att fiskare, hantverkare och pensionärer ska tvingas
flytta till följd av att deras hus ligger på fel ställe. När de en gång i tiden
köpte eller ärvde sina bostäder kunde de rimligtvis inte veta att de långt
senare skulle beskattas så hårt som nu är fallet. De som förvärvar småhus i
sådana här områden till skyhöga priser kan antas ha nog med inkomster för
att klara en hög fastighetsskatt. Det är dock värre för de permanentboende,
som bott i samma område under lång tid. Fastighetsskatten tar dessvärre inga
fördelningspolitiska hänsyn. Den slår i många fall blint.

Det finns en rad tveksamheter i fastighetstaxeringen som förtjänar att
belysas och ifrågasättas.

I fastighetstaxeringen har den så kallade belägenhetsfaktorn stor betydelse
för vilka taxeringsvärden som ska fastställas. Strandnära tomt och strandtomt
är faktorer som automatiskt leder till väsentligt högre taxeringsvärden. Detta
bör ifrågasättas och begreppen bör om möjligt utmönstras helt ur taxerings-
förfarandet. Det handlar inte om några större inkomstbortfall för staten
eftersom endast ett begränsat antal fastigheter av naturliga skäl omfattas av
dessa bestämmelser. Detta bör ges regeringen till känna.

Vid undersökningar av förvärv i Bohusläns så kallade attraktiva områden
framkommer att köpeskillingar och taxeringsvärden överensstämmer mycket
dåligt. Endast i cirka en tredjedel av fallen hamnar taxeringsvärdet i
intervallet 66-84 % av köpeskillingen. Det är anmärkningsvärt med tanke på
att lagen säger att taxeringsvärdet ska utgöra 75 % av marknadsvärdet. Det är
också så att ett förhållandevis stort antal köpeskillingar hamnar långt ifrån
vad som kan betraktas som skäliga taxeringsvärden i förhållande till
köpeskillingen. Taxeringsvärdena sträcker sig från 27 till 182 % av köpe-
skillingen. Noterbart är att detta bara handlar om fastigheter som har sålts
under den iakttagna perioden.

I samband med 1996 års fastighetstaxering ökade man antalet värde-
områden drastiskt till 7 300 stycken. Det var förmodligen ämnat att öka
precisionen i fastighetstaxeringen, men har med all säkerhet bidragit till
motsatsen. Det beror till stor del på att antalet försäljningar som ligger till
grund för taxeringen i många fall blir för få. Det statistiska urvalet blir
litet
och har låg tillförlitlighet. Det borde föranleda att färre värdeområden
används, eller i vart fall att ett större antal försäljningar måste ha ägt rum
för
att de ska kunna bilda underlag för omtaxering. Detta bör ges regeringen till
känna.

RSV:s tillämpning av taxeringsreglerna är i många fall godtycklig, eller
innefattar i vart fall ett mycket stort tolkningsutrymme. Det gäller inte minst
när RSV fastslår vilken tabellnivå som ska användas i enskilda fall samt
vilken åldersinverkanstabell som ska användas. Enligt min mening måste
antalet tabeller i vart fall komprimeras temporärt innan ett nytt system för
taxering kan sjösättas. När det gäller åldersinverkan kan ett hus,  enligt
RSV:s regler, inte vara äldre än av årgång 1929, vilket alldeles uppenbart är
felaktigt. Detta bör ges regeringen till känna.

I RSV:s tillämpning förekommer det att så kallad normaltomt fastställs till
100 kvadratmeter. Det kan exempelvis i ett autentiskt fall innebära att en
fiskare med en tomt på 165 kvadratmeter får ett tomttaxeringsvärde på
730 000 kronor. Om normaltomten istället fastställs till 300 kvadratmeter,
vilket förefaller mer skäligt, skulle motsvarande tomttaxeringsvärde bli
330 000 kronor. Detta är hänförligt till RSV:s tillämpning, vilket är orimligt
med tanke på vilka effekter det kan få i det enskilda fallet. Istället borde i
anvisningarna slås fast att normaltomt ska fastställas till minst 300 kvadrat-
meter, vilket är särskilt angeläget för boende i så kallade attraktiva områden.
Detta bör ges regeringen till känna.

För att kunna ta hänsyn till individuella faktorer lokalt bör de lokala
fastighetstaxeringsnämnderna, i vilka lekmän har ett inflytande, återinföras.
Detta bör ges regeringen till känna.

Det måste, med tanke på att många permanentboende kan tvingas flytta,
övervägas om inte köp för fritids- respektive permanentboendeändamål kan
separeras vid fastighetstaxeringen. En annan möjlighet är att lägga framtida
köp till grund för taxeringsvärdet i nyköpta hus. Det skulle innebära att den
nya innehavaren i förväg får bättre kännedom om vilken fastighetsskatt som
kommer att tas ut, något som naturligtvis kan vägas in i kalkylen redan när
köpet görs. Risken för fusk med köpeskillingen måste beaktas om en sådan
förändring ska göras. Detta bör ges regeringen till känna.

En orättvisa består också i att förmögenhetsskatt läggs ovanpå fastighets-
skatten i de fall taxeringsvärdet har satts mycket högt. Det innebär att den
som har sin i praktiken enda förmögenhet i form av sitt hus, och taxeras till
ett värde över 900 000 kronor, tvingas betala dels fastighetsskatt och dels
förmögenhetsskatt för den del av husets taxeringsvärde som överstiger
900 000 kronor. Det bör ifrågasättas om förmögenhet i form av hus för
permanentboendeändamål ska ligga till grund för förmögenhetsbeskattning. I
vart fall bör ett förmögenhetsskattefritt intervall införas, exempelvis mellan
900 000 och 3 miljoner kronor i taxeringsvärde. Detta bör ges regeringen till
känna.

Som finansieringskälla i de fall ovanstående förslag innebär minskade
skatteintäkter bör höjd reavinstskatt på försäljning av småhus, från dagens
15-procentiga nivå, övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åtgärder måste vidtas före 1998 års fastighetstaxering av
lantbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den så kallade belägenhetsfaktorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdeområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åldersinverkan och tabellnivå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om normaltomt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala fastighetstaxeringsnämnder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om separering av fastigheter för permanentboende respektive
fritidsboende vid fastighetstaxeringen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskatt som en effekt av fastighetstaxering,

9. att riksdagen som sin mening ger